AV: Daniel Taylor, The Athletic, tisdag 12 september, 2023

Under sin första dag med husletande förstod Kevin Keegan att det inte var någon vanlig by då mäklaren föreslog att de skulle käka lunch för att diskutera valmöjligheterna.

Keegan hade precis anställts som manager för Manchester City och vid hans första möte med spelarna klargjorde han att han inte gillade berättelserna som han hade hört gällande supkulturen i klubben.

Vad han inte insåg var att han var på väg att flytta in i en by som hade blivit ett av ställena att gå till på Manchesters fotbollsscen.

“Jag hade aldrig varit i Hale i hela mitt liv,” minns Keegan i sin självbiografi. “Vi hade åtminstone ett dussintal restauranger att välja på i byns centrum. Den vi valde hette Up & Down och samma sak kunde sägas om min hjärtfrekvens när jag gick genom dörren och såg en grupp av mina spelare med en flaska champagne på deras bord.”

Välkommen till Hale, åtta miles (12,8 km) söder om Manchester, det är en remsa med välstånd som tilltalar den moderna fotbollsspelaren så mycket att den attraherar spelare från klubbar separerade av så stora avstånd som 150 miles (241,4 km).

“Vi har alltid haft många Manchester United- och Manchester City-spelare som flyttat hit,” säger Jackie Atkins, en director på Hales Homes lyxmäklare. “Men vi får även hit fotbollsspelare från Liverpool, Everton, Stoke, Bolton, Blackburn, Leicester och andra delar av the Midlands eller nordvästra England.

“De bor bredvid varandra. Det är ett jättevackert område och då det är så många av dem kan de promenera runt byn och känna sig säkra utan att bli störda. Man ser dem på Sainsbury’s med en varukorg. Det är ganska normalt.”

Rivaler ute på planen, grannar vid sidan av den och det behövs inte särskilt lång tid bland de inmurade herrgårdarna och de välskötta gräsmattorna för att förstå varför så många fotbollsspelare attraheras av Hale och de breda, trädkantade vägarna där byn smälter ihop med Hale Barns och Bowdon. 

Varje fotbollsstad brukar ha en spelarenklav. Skillnaden här är, kanske, att Hale och dess grannar gradvis har blivit ett nav för Merseyside, Lancashire, Staffordshire och områden ännu längre bort. En studie från 2010 beräknade att det fanns åtminstone 33 Premier League-spelare som bodde i det här lummiga området. Antalet är betydligt större nu då fler och fler fotbollsspelare från städer utanför Manchester flyttar in.

Trent Alexander-Arnold är en av dem. Alisson, Liverpools målvakt, brukade ha Paul Pogba och Raheem Sterling bland sina grannar i Hale Barns. Chermiti, Evertons nyförvärv från Sporting Lissabon, har setts i byn, precis som Burnleys manager Vincent Kompany och flera andra.

Vid ett tillfälle hade Marcus Rashford och Danny Welbeck, då United-lagkamrater, Joe Hart och Kyle Walker, då City-lagkamrater, som grannar. Bruno Fernandes hittade ett hus tre dörrar från Stephen Ireland och det fanns så många Leicester City-spelare som bodde lokalt - Danny Simpson, Jonny Evans, Danny Drinkwater, Matty James - att en chaufför brukade dyka upp i en minibuss varje morgon för att köra dem till träningarna 100 miles (160,9 km) bort.

Relationer formas, rivaliteter läggs åt sidan. Varje vecka spelas en five-a-side-match för en grupp med f d proffs som bor i eller runt Hale eller den så kallade Golden Triangle bestående av Wilmslow, Alderley Edge och Prestbury, där bor den högsta andelen miljonärer per invånare i hela landet. Standarden, säger Ireland, är “skrämmande”.

Samma beskrivning skulle kunna användas till några av de “fullständiga monstren”, för att citera en av Hales mäklare, som har byggts i delarna av byn där gamla pengar möter nya.

Peter Crouch berättar en berättelse i sin självbiografi om hans första dag som Liverpool-spelare då han kryssade runt Hale Barns med fönstren nervevade och musiken pumpandes på högsta volym i en Aston Martin som han hade köpt för att fira sin transfer från Southampton.

“Jag försöker övertyga mig själv om att jag ser ut som Steve McQueen eller Daniel Craig samtidigt som jag ignorerar den gamle Peter som säger till mig att jag har blivit allt jag svor på att aldrig bli,” skriver Crouch.

“Jag kom fram till ett par trafikljus och där ser jag Roy Keane. Han tittar tillbaka på mig. Inte ens genom mina solglasögon kan jag ta fel på hans äcklade min. Han skakar på huvudet och vänder åter blicken till vägen framför honom. Jag stelnar till is, leendet glider av min mun och när det slår om till grönt kör han iväg utan att vända sig om. Jag sitter lämnad där med handbromsen i och en hemsk insikt: Herregud, jag har blivit en av dessa id*****.”

Crouch säger att han sålde Aston Martin-bilen dagen efter. Men den hade inte stuckit ut som alltför skrytsam på ett ställe där sportbilar och SUV:ar brukar ha tonade rutor och privata registreringsskyltar. “Ett lugnt flöde av Shogun-jeepar”, står det i en recension, “som parkerar medan dess ägare köper tonfiskbiffar, får manikyr eller hoppar in hos inredningsarkitekten.”

Så ser åtminstone karikatyrbilden ut. Sanningen är den att Hale, med sin befolkning på 15 000 personer, har en god blandning av människor, många opretentiösa områden och är sällan lika poserande som exempelvis Alderley Edge, där bilentusiaster med kameror runt nackarna brukade rada upp sig efter huvudgatan varje lördag för att få bilder på fotbollsspelarnas drömmaskiner.

Alderley Edge är platsen där David Beckham, Carlos Tévez, Cristiano Ronaldo och flera andra A-stjärnor valde att bo. Ryktet brukade göra gällande att en engelsk landslagsman upprepade gånger brukade köra sin Ferrari upp och ner för kullen med mullrande motor för att få bilentusiasterna att jaga efter honom. Det var heller inte ovanligt att hitta DKNY, Versace och andra designermärken i Oxfams välgörenhetsbutiksfönster. “Äldre kvinnor hade kanske fått rynkor i pannan,” som The Guardian elakt observerade, “om de inte hade fyllt dem med botox.”

Tvärtemot intrycket som lämnats av de brittiska tv-serierna Goldplated eller The Real Housewives of Cheshire finns det olika lager i den här delen av Manchesters södra förorter.

En promenad genom Hale visar att byn inte är immun mot svårigheterna i det moderna livet. Ett antal affärslokaler ligger tomma. Cocktailbaren One Six Eight har stängt. Samma sak gäller puben The Cheshire Midland, anledningen sägs vara att ägaren fick för många hetsiga utbrott på att så många människor ignorerade förbudet mot mobiltelefoner.

Men totalt sett finns det en omisskännlig känsla av rikedom. Paparazzi-fotografer är ofta positionerade utanför restauranger som har piffiga namn som Cibo och Riva. Konstentusiaster hänger på galleriet The Clarendon. Lydigt tränade hundar får sina pälsar klippta på The Canine Cutting Club.

Lokalbefolkningen pratar om att de brukar se Erik the Hag på hans cykelturer till Marks & Spencer för att handla mat. Och de såg ibland Louis van Gaal, en av Uniteds tidigare managers, köa för att få en plats på Danilo’s, en numera stängd italienska restaurang och han var - på klassiskt Van Gaal-sätt - inte nöjd med att behöva vänta (“nu är det bäst att den här maten är god”).

Puben The Railway är platsen där John Stones, Fabian Delph, Bernardo Silva, Vincent Kompany och Kyle Walker gjorde regelbundna gäster sällskap i ett öldränkt firande efter det att City hade vunnit Premier League-titeln 2018.

Sam Allardyce gjorde sin intervju för jobbet som Englands tränare i David Gills hem i Bowdon, Gill var då director på FA, och berättelserna om när Bryan Robson, Norman Whiteside och en del andra United-spelare låste in sig på puben The Griffin är legendariska.

Nuförtiden är det inget konstigt med att Luke Shaw bor precis i närheten av Liverpools Virgil van Dijk, eller att du kan få syn på Evertons Michael Keane då han tar en kaffe, James Milner när han rastar sin hund eller Robin Olsen då han ger sig iväg till ett träningspass hos Aston Villa, 80 miles (128,7 km) bort.

Vad du kanske inte noterar är säkerhetsvakterna som står parkerade som “statiska kontroller” i närheten av de mer välmående, Hollywood-liknande vägarna där husen är mer än 900 kvadratmeter stora. 

“Det fanns en tid, runt 2008 och 2009, när Hale slutade vara så populärt för det var ett område med hög brottslighet mot fotbollsspelare,” säger Haydn Roberts, som var Citys spelarsambandsman. “En del fruktansvärda saker hände om du tittar på inbrottet i Roque Santa Cruz hus.” 

Santa Cruz, den f d City-anfallaren, blev en måltavla när han var borta och spelade för Blackburn Rovers. Kriminella gjorde även inbrott hos Liverpools Emile Heskey och United-mittfältaren Darren Fletcher. I samtliga fall var deras partners hemma och hotades med kniv.

“Det var mycket skrämselpropaganda då,” säger Roberts. “Men det är en ny generation fotbollsspelare nu. Attityder har förändrats och Hale, som alltid har haft restaurangerna och enorma hus, blev trendigt igen, förmodligen mer än någonsin tidigare.”

För rika fotbollsspelare var svaret säkerhet - väldigt mycket säkerhet. Nästan varje hus har elektroniskt styrda grindar och sofistikerade system för att förhindra inbrott. Många har “panikrum” där husägarna kan låsa in sig själva om det kommer någon inkräktare. En fastighet har t o m skottsäkra fönster.

En studie från förra året visade att fem av de 10 dyraste gatorna i nordvästra England ligger i Hale, Bowdon eller Hale Barnes. Därifrån är det nära till motorvägarna och flygplatsen ligger så nära att du nästan kan röra vid vingarna och det finns en hel del annat att addera till kändiskänslan: parker, boutiquer, golfbanor, högpresterande skolor, se-och-bli-sedd-matställen och ett Priory-sjukhus (alltid ett tecken på att det finns pengar i området) utifall det blir lite för mycket av något.

Barrow Lane, där Zlatan Ibrahimovic bodde, i Hale Barns toppade den listan, med ett genomsnittligt huspris på £3,3 miljoner (44 miljoner kr).

Broadway, i Hale, låg tvåa. Men ingen kommer hitta det på Google Street View, för kameror är förbjudna på den delen av Miljonärslängan. Man får heller inte rida på hästar där, antagligen för att om man sitter i en sadel skulle man kunna kika över de strategiskt höga murarna och buskagen.

På Brooks Drive finns det en säkerhetsskylt som presenterar den långa listan över saker man inte får göra: inte stå där och hänga, inte promenera, inte cykla, inte gå med hunden, inte släppa av någon vid skolan, inte göra intrång, inte köra snabbare än 10mph (16 km i timmen).

Det kan kännas överdrivet, men den uppbiffade säkerheten har gjort skillnad i ett område där många fotbollsspelare, både f d och dagens, minglar med stjärnor från Coronation Street, musiker och andra typer inom showbiz. 

En blå minnestavla på Hale Road visar var sångaren Paul Young bodde. Paul “Bonehead” Arthurs, den f d Oasis-gitarristen, har ett hus i byn. Johnny Marr och Mike Joyce flyttade in i området när The Smiths var som störst, precis som bandets frontfigur, Morrissey, under en period. Lite musikkunskap: Marlborough Road är platsen där The Queen is Dead och Meat is Murder-albumen skrevs. 

När det gäller Keane funderar man ju på vad han tycker om att rivaliserande spelare från en så bred cirkel av klubbar blir grannar och, i vissa fall, kompisar (hans kommentatorskollega Micah Richards på Sky Sports bor också i närheten). 

Keanes relation med området började för 30 år sedan och om du minns hans uttåg från Irlands fotbolls-VM 2002 så minns du även hans dagliga hundpromenader med Triggs, efter att ha flugit hem från Saipan medan världens media väntade utanför hans grindar.

Sorgligt nog är Triggs inte längre en del av livet i Hale, men hundens del i dramat övertygade Paul Howard, den prisbelönte irländske författaren, att skriva Triggs - en självbiografi tillägnad djuret.

“Hale var ett respektabelt område där folk röstade på Konservativa partiet och hade gräsmattorna klippta i raka rader,” var hundens utlåtande. “Det var känt som Börsmäklarbältet - och det här var på den tiden då börsmäklare ansågs vara ett respektabelt jobb.”

 

 

Oli Scarff/AFP via Getty Images

 

AV: Marcus Rashford, The Players’ Tribune, torsdag 29 februari, 2024

Manchester United F.C | England

Normalt sett gillar jag inte att svara på saker som sägs om mig. Det ligger inte i min natur. Jag är en introvert person. Jag gillar inte ens att prata om mig själv, såvida jag inte verkligen känner dig. Så vid 99% av tillfällena kan jag ignorera bruset. Men ibland överträds vissa gränser och jag kan inte hjälpa att jag bara vill att folk ska förstå vem jag är som person.

Jag försöker inte attackera media. Jag förstår spelet, förstår du vad jag menar? De skriver egentligen inte om mig. Det är som att de skriver om den här karaktären “Marcus Rashford.” Det kan inte bara vara om mig som en 26-årig kille under en utekväll, eller en kille som får parkeringsböter. Det måste handla om hur mycket min bil kostar, gissningar om min veckolön, mina smycken eller t o m om mina tatueringar. Det måste handla om mitt kroppsspråk och ifrågasätta min moral och spekulera om min familj och min fotbollsframtid. Det finns en ton i det hela som man inte hör gällande alla fotbollsspelare. Låt oss bara lämna det där.

Jag tror att en del av det går tillbaka till pandemin. Jag försökte bara använda min röst för att se till så att barn inte behövde gå runt hungriga, för jag vet exakt hur det känns. Av någon anledning verkar det som att det störde vissa personer. Det verkar som att de har väntat på att jag ska ha ett mänskligt ögonblick så att de kan peka finger och säga, “Ser ni nu? Ser ni vem han egentligen är?”

Kolla, jag är ingen perfekt person. När jag begår ett misstag kommer jag vara den första att sätta upp händerna och säga att jag måste göra bättre ifrån mig. Men om du någonsin ifrågasätter mitt engagemang för Man United, då måste jag tala ut. Det är som om att någon ifrågasätter hela min identitet, och allt som jag som man står för Jag växte upp här. Jag har spelat för den här klubben sedan jag var en pojke. Min familj avböjde livsförändrande pengar när jag var en liten grabb så att jag skulle kunna få bära det här klubbmärket.

De vill prata om bilar? Föreställ er att man är 5, 6, 7 år gammal och tar fyra olika bussar genom stan för att komma till träningen på The Cliff. Det är ingen överdrift. Fråga min mamma. Någon var tvungen att lämna jobbet tidigt för att gå med mig för ingen i vår familj hade någon bil. Ingen hade ens ett körkort. Då, under mina första år i klubben, var det två bussar in till stan, sedan var vi tvungna att gå genom stan för att komma till den andra bussen som körde ut ur stan för att komma till Salford. T o m i spöregn. Inget bra att äta. Tränade i timmar medan min mamma satt där och väntade på mig, hon visste ingenting om fotboll, hon gjorde det bara av kärlek. Sedan samma sak på vägen hem. Bara för att jaga min dröm om att få spela för United. Det här är inte jag som klagar. Inte alls. Jag älskade varenda sekund av det.

Vet du vad det första de sade till oss att göra var när vi kom till The Cliff?

“Uttryck dig själv.”

Tony Whelan, Eamon Mulvey och Mike Glennie. Än idag är det ett av de bästa råden jag någonsin har fått inom fotbollen.

Folk tycker faktiskt att jag är konstig när jag börjar prata om vad United betyder för mig. För om du inte är jag, så är jag säker på att det nästan låter fejkat. Men du måste förstå att när jag var ung var allt att få spela för United. Det var inte uppnåeligt för oss. Det var svårt att komma dit, och ännu svårare att bli kvar där. Jag minns att de brukade ha dessa five-a-side-turneringar över hela Manchester där varje spelare behövde betala ett pund (13,08 kr) för att få vara med. Det var alla åldrar. Det fanns smågrabbar som spelade mot dem som nästan var vuxna män. Jag brukade alltid be min mamma om ett pund, för om du vann hela turneringen fick ditt lag alla prispengarna. Det var i princip tillräckligt för en biljett till Old Trafford. Vi var så unga, men vi vann det faktiskt några gånger.

För mig var bara att vara där som… Det var allt. Vi brukade stanna tills alla hade gått och arenan var nästan tom, då tittade vi bara runt och lyssnade. Old Trafford har verkligen ett speciellt ljud i sig. Det är som ett eko av ett surroundljud, och det är så lugnande för mig. För en grabb som flyttade runt mycket kändes det alltid som mitt hem.

När något finns i dig på det sättet… Då finns det bara inne i dig. Ingen sätter det där. Det bara finns där.

När jag var ungefär 10 eller 11 fick jag mycket uppmärksamhet och vi fick se alla möjliga agenter och klubbar som försökte ge familjen saker. United hade fortfarande inte plockat in mig som lärling och folk erbjöd allt möjligt. Några klubbar erbjöd oss livsförändrande pengar. Vi kommer att köpa ett hem till familjen, vi kommer ställa bilar i ert garage. Vi kommer förändra din familjs liv. Då jobbade min mamma som kassörska på Ladbrokes. Min bror jobbade för AA. De hade all rätt i världen att säga till mig att “bara ta kontraktet.”

Men de visste att min dröm var att spela för United, så de pressade mig aldrig någonsin. Jag vet inte hur många som känner till det här, men jag spelade faktiskt två akademimatcher för den där klubben för att se vad jag tyckte. Jag minns att jag lämnade omklädningsrummet och mötte min mamma och mina bröder, och de frågade mig bara: “Vad vill du göra? Stanna eller gå?”

Jag sade: “Jag vill gå tillbaka till United.”

Det var det hela. Vi gick tillbaka till bussen. Vi satsade allt på oss själva - alla våra spelmarker. När jag ser tillbaka på det nu och ser hur många otroliga unga spelare som aldrig nådde A-laget, så var det en enorm risk. Men för mig var det det enda valet. Jag minns att vi vid den tiden hade haft ett familjemöte och att jag då sade: “Om vi fixar spel för United någon dag, då vill jag kunna se er alla i ögonen och säga att ni har inte förändrats. Och jag vill att ni ska se mig i mina ögon och säga att jag inte har förändrats.”

Folk tror att de kan min familjs historia, men de skrapar bara på ytan. Det finns mycket som folk inte vet, för jag känner mig inte bekväm med att dela allt eftersom jag fortfarande spelar. Men kampen var på riktigt. Det var ingen reklamfilm. Det var ingen film. Folk säger att jag är från Wythenshawe, men jag var tvungen att flytta runt hela stan som barn. Jag bodde överallt. Hulme med min moster. Moss Side med min mormor. Chorlton med min bror ett tag. Saltney Avenue i Withington. Överallt.

Men jag skulle inte gå tillbaka och ändra något av det, oavsett hur tufft det än var, för det har format mig till den jag är. Jag stöter än idag ihop med folk från ställen där jag bodde förut och vi börjar bara skaka på våra huvuden och skratta innan vi säger: “Minns du de där dagarna bro……” 

Om du vet - då vet du.

Vet du vad som är galet? Jag borde förmodligen inte ens erkänna detta, men jag brukade åka hem under min första säsong med Uniteds A-lag och spela gatufotboll med mina vänner under mina lediga dagar. Det är min kultur. Det är fortfarande en del av mig, och jag tror att det är en av anledningarna till att jag lyckades. Om du inte bodde med oss så förväntar jag mig inte att du ska förstå.

Det finns en sak som min mamma alltid brukade säga till mig när jag var ung……

Hon sade alltid: “Ingenting är gratis, Marcus.”

Den visdomen handlade inte om fotboll. Hon sade inte till mig det bara för att hålla mig borta från agenter. Det handlade om livet i allmänhet. För varje år som går förstår jag det mer och mer.

“Ingenting är gratis.”

Pengar är fantastiska. Det är en välsignelse. Men drömmar är ovärderliga. För mig, t o m som 11-åring, var spel för United mitt enda mål. Jag minns den tiden, då jag fortfarande försökte att få ett kontrakt, Wazza och Cristiano kom förbi för att göra något med alla akademigrabbarna, och jag tittade bara på dem med förundran, vet du vad jag menar? De hade en fotograf där och efteråt hade alla vi grabbar chansen att få en bild med dem och jag minns att jag hängde långt bakom alla de andra. Jag minns att min bror sade: “Gå och ta en bild med Wazza, bro! Vad håller du på med???” 

Jag sade: “Jag behöver ingen bild.”

Han sade: “Behöver ingen bild???”

Jag sade: “Jag kommer att spela med dem någon dag.” 

Jag tror att jag var den enda grabben som inte tog någon bild. Efter att vi hade avvisat pengarna fanns det bara den här hungern inom mig. Jag såg inte mig själv som en grabb längre. Jag var tvungen att ta vara på min möjlighet och förändra våra liv, punkt. Att kunna gå vidare och verkligen leva den drömmen, som grabb från Manchester… Som grabb från Hulme, Moss Side, Chorlton, Withington, Wythenshawe… Om du tror att jag någonsin skulle ta det för givet, då känner du helt enkelt inte mig.

Kolla, saken är den att fotbollen kan vara en bubbla. Jag har försökt att förbli en normal person. Jag har försökt att behålla samma vänner. Jag har försökt mitt bästa för att inte förändras, t o m när jag är på en utekväll eller på semester. Men det finns en annan sida av det. Jag är en mänsklig varelse. Jag har gjort misstag som många grabbar i 20-årsåldern gör, och jag har försökt lära mig från dem. Men jag har även gjort uppoffringar som ingen ser. Saken som jag vill att du ska förstå är att pengar inte är det som får dig att spela vidare genom de svåra tiderna. Det är kärleken till spelet, så enkelt är det.

Vi vet alla att det här har varit en klubb i förändring de senaste säsongerna. När vi vinner är ni de bästa fansen i hela världen, och det är ett faktum. Vi behöver mer av den där gamla skolans positiva energi runt klubben. Jag vet vad den sortens atmosfär kan göra, för den gjorde att jag fortsatte köra på genom mina värsta ögonblick. Varje gång jag går ut på planen och jag hör fansen sjunga mitt namn, eller när jag tittar runt Old Trafford innan avspark, känner jag samma positiva energi.

Djupt här inne, när jag ser mig omkring innan avspark, är jag fortfarande ett fan. Jag kan inte ta det ur mitt blod. Jag kommer aldrig glömma första gången jag någonsin spelade på Anfield, och jag kände den där atmosfären från United vs. Liverpool från planen, och jag hörde visslan och vrålet från publiken, jag hade så mycket adrenalin att jag nästan blev utvisad tidigt i matchen. Jag älskar James Milner, men jag sprintade rakt in i honom och flög in i en hänsynslös tackling, för jag hade helt enkelt så mycket känslor som forsade inom mig - inte som en United-spelare, utan som ett United-fan som bara råkade vara ute på planen mot Liverpool. Jag minns att jag kom hem och berättade för min familj: “Vi måste få kontroll på det här nu direkt. Jag måste hitta ett sätt att ta ut fan-delen ur mig, annars kommer jag bli utvisad i varje match.”

Jag kan ta all kritik. Jag kan ta alla rubriker. Från podcasts, sociala medier och tidningar. Jag kan ta det. Men om du börjar ifrågasätta mitt engagemang för den här klubben och min kärlek till fotbollen och drar in min familj i det, då ber jag dig helt enkelt bara att visa lite mer mänsklighet.

Men vet du vad? Om jag är ärlig så finns det en del av mig som inte har några problem med att folk tvivlar på mig. När alla säger att de älskar mig blir jag misstänksam. Jag vet hur världen fungerar. Jag var tvungen att bli en man väldigt tidigt. Var alltid tvungen att lita på mig själv. När jag har varit på de mörkaste platserna och det känns som att halva världen är emot mig, då brukar jag gå undan för mig själv ett par dagar och återställa mig, sedan mår jag bra. Jag tror det går tillbaka till mig som liten grabb när jag brukade dribbla på gatan på egen hand tills det var så mörkt att jag inte kunde se bollen längre och jag kunde höra mamma ropa på mig att jag skulle komma hem. Det är jag som en introvert person, jag behöver mitt eget utrymme för att återställa mig. Andra gånger, när det inte har fungerat, har jag hittat någon att prata med. Ibland är det det bästa sättet att göra det på. Men varje gång jag har varit nere, fysiskt eller mentalt, känner jag alltid att det är då jag vänder på det och spelar min bästa fotboll för United och England.

Jag lovar dig, världen har inte sett det bästa av den United-truppen och dess spelare. Vi vill komma tillbaka och spela i Champions League, sedan har vi en massiv landslagsturnering efter den här klubbsäsongen. Vi kommer att komma tillbaka till där vi hör hemma. Vi måste bara fortsätta jobba, och det börjar med mig.

Om du stöttar mig, bra. 

Om du tvivlar på mig, ännu bättre.

 

 

Källor säger att vapenpaketet godkändes trots att Washington offentligt har uttryckt en oro för den väntade offensiven i Rafah

 

 

 

AV: The Guardian, via Reuters, lördag 30 mars, 2024

Två källor insatta i ämnet berättade i fredags att under de senaste dagarna har USA godkänt en transferering av bomber och stridsflygplan värd miljarder dollar till Israel. Detta trots att Washington offentligt uttryckt en oro för den väntade israeliska militära offensiven i Rafah.

Det nya vapenpaketet inkluderar fler än 1 800 MK-84 bomber, med en massa på 907 kg styck, och 500 MK-82 bomber, med en massa på 227 kg styck, detta berättade källorna som bekräftade en rapport i The Washington Post. 

Washington ger $3,8 miljarder (40,5 miljarder kr) i årligt militärt stöd till Israel, som sedan länge är USA:s allierade.

Paketet kommer då Israel möter stark internationell kritik gällande deras fortsatta bombningar och markoffensiv i Gaza och då några inom Joe Bidens parti uppmanat honom att skära ner på USA:s militära hjälp.

USA har skickat luftvärn och ammunition till Israel, men några personer i det Demokratiska partiet och inom arab-amerikanska grupper har kritiserat Biden-administrationens ståndaktiga stöd till Israel, som de säger ger landet en känsla av straffrihet.

Biden pratade i fredags om “smärtan som känns” hos många arab-amerikaner gällande kriget i Gaza och USA:s stöd till Israel och dess militära offensiv.

Men han har ändå lovat fortsatt stöd till Israel trots en alltmer offentlig spricka i relationen med Benjamin Netanyahu, den israeliska premiärministern.

Vita huset avstod från att kommentera vapentransfern.

Den israeliska ambassaden i Washington svarade inte direkt på en förfrågan om en kommentar.

Beslutet gällande dessa vapen följer ett besök tidigare den här veckan i Washington av den israeliske försvarsministern Yoav Gallant då han diskuterade Israels vapenbehov med USA:s motsvarighet.

Då han pratade med reportrar i tisdags försökte Gallant att kyla ner spänningarna mellan USA och Israel och han underströk hur viktiga USA:s band till hans lands säkerhet är. Sedan gick han vidare och pratade om att bibehålla Israels “kvalitativa militära spets” i regionen, inklusive deras vapenmässiga förmågor i luften.

Kriget bröt ut den 7 oktober förra året efter att militanta Hamas-krigare attackerat Israel och dödat 1 200 personer samt tagit 253 personer i gisslan, enligt israeliska siffror. Israel har släppt lös sin vedergällning genom en attack från luften och på marken mot Hamas på Gazaremsan som har dödat fler än 32 000 människor, detta säger hälsomyndigheterna i Gaza.

 

Aktivister säger att den afghanska regimens återvändo till offentlig stening och prygling sker p g a att “ingen håller de ansvariga” för övergreppen

 

 

 

AV: Ruchi Kumar och Rukhshana-reportrar, stöttad av theguardian.org, The Guardian, torsdag 28 mars, 2024

Grupper som arbetar för mänskliga rättigheter säger att talibanernas annonsering om att de ska återuppta offentliga steningar av kvinnor till döds har möjliggjorts av det internationella samfundets tystnad.

Safia Arefi, jurist och chef för den afghanska organisationen för mänskliga rättigheter Women’s Window of Hope, sade att annonseringen har fördömt afghanska kvinnor till en återgång till 1990-talets mörkaste dagar av talibanstyre.

“I och med annonseringen av talibanledaren har ett nytt kapitel med privata bestraffningar inletts och afghanska kvinnor upplever ensamhetens djup,” sade Arefi.

“Nu finns det ingen som står bredvid dem för att rädda dem från talibanska bestraffningar. Det internationella samfundet har valt att hålla tyst inför dessa brott mot kvinnors rättigheter.” 

Talibanernas högste ledare, Hibatullah Akhundzada, annonserade förra helgen att gruppen ska börja genomdriva deras tolkning av sharialagarna i Afghanistan, vilket inkluderar ett återinförande av offentlig prygling och stening av kvinnor för äktenskapsbrott.

I en sändning i den av talibanerna kontrollerade Radio Television Afghanistan förra lördagen sade Akhundzada följande: “Vi kommer att piska kvinnorna … vi kommer stena dem till döds offentligt [för äktenskapsbrott].

“Ni kanske kallar det för en kränkning av kvinnors rättigheter när vi offentligt stenar eller piskar dem för att ha begått äktenskapsbrott för att det strider mot era demokratiska principer,” sade han och tillade: “[Men] jag representerar Allah, och ni representerar Satan.”

Han rättfärdigade det hela som en fortsättning på talibanernas kamp mot västerländska influenser. “Talibanernas arbete slutade inte med övertagningen av Kabul, det har bara börjat,” sade han.

Nyheten möttes med fasa men inte överraskning av grupper som arbetar för afghanska kvinnors rättigheter. De säger att demonteringen av alla rättigheter och skydd för landets 14 miljoner kvinnor och flickor nu nästan är fulländad.

Sahar Fetrat, en afghansk researcher på Human Rights Watch, sade: “För två år sedan hade de inte modet som de har idag för att lova offentliga steningar av kvinnor till döds; men nu har de det.

“De testade deras drakoniska politik på punkt efter punkt och har nått den här punkten för att det inte finns någon som håller de ansvariga för övergreppen. Via de afghanska kvinnornas kroppar kräver och befaller talibanerna moralisk och samhällelig ordning. Vi bör alla känna oss varnade för att om det inte stoppas, så kommer mer och mer att följa.”

Sedan talibanerna tog makten i augusti 2021 har de upplöst den väststödda konstitutionen i Afghanistan och upphävt befintliga lagar och ersatt dem med deras hårda och fundamentalistiska tolkning av sharialagarna. De har även förbjudit kvinnliga jurister och domare, till stor del p g a deras arbete under den tidigare regeringen.

Samira Hamidi, en afghansk aktivist och kampanjarbetare för Amnesty International, sade: “Under de senaste två och ett halvt åren har talibanerna monterat ner institutioner som tillhandahöll tjänster till afghanska kvinnor.

“Men deras ledares senaste godkännande av offentlig stening till döds av kvinnor är en uppenbar kränkning av internationell lag för mänskliga rättigheter, inklusive Cedaw [Kvinnokonventionen - the Convention on the Elimination of All Forms of Discrimination against Women].”

Hamidi sade att afghanska kvinnor nu i princip är maktlösa när det gäller att försvara sig själva från förföljelse och orättvisa.

Endast under det senaste året har av talibanerna tillsatta domare beordrat 417 offentliga pryglingar och avrättningar, detta enligt Afghan Witness, en researchgrupp som övervakar mänskliga rättigheter i Afghanistan. Av dessa var 57 kvinnor.

Så sent som i februari avrättade talibanerna människor offentligt på arenor i provinserna Jowzjan och Ghazni. Den militanta gruppen har uppmanat folk att närvara vid avrättningar och bestraffningar och att de ska se det som en “läxa”, men att filma eller fotografera därifrån är förbjudet.

 

Utan att på något sätt ha tagit ut något i förskott så ska jag direkt erkänna att de två första kvartsfinalerna mellan Färjestad och Rögle har förvånat mig riktigt mycket. Dels p g a hur tandlösa vi har varit, men också p g a att skåningarna inte har kört över oss. De har inte på långa vägar påmint om Sovjets landslag på 70- och 80-talet, långt därifrån. De har bara gjort sitt jobb och gjort det bra, inget mer eller mindre. Det kommer man såklart långt på, men jag tycker inte att vi på något sätt ska frukta dem. Sen vet jag vilken stor roll psykologin spelar, allt känns lätt för dem, medan vi får slita för minsta lilla framgång. Med det i åtanke så kan det även vända lika snabbt åt andra hållet. Säg att vi får ett flytmål, sätter lite press på dem och börjar spela det spel som gav oss seriesegern (och fyra raka vinster mot dem), ja då kan det väldigt snabbt svänga över.

Men i nuläget känns det väldigt långt långt borta och jag kan inte minnas senast vi varit så uddlösa i en match, för att inte tala om i två raka. Men jag slutar aldrig tro på det här laget, jag har varit besviken och muttrat en del barnförbjudet både i torsdags och i lördags, men det tjänar ingenting till att lägga sig ner och dö innan vi ens har spelat halva matchserien. Nu kan vi bara hoppas att anspänningarna släpper och att vi börjar spela som FBK igen, då jäklar, det finns alldeles för mycket kvalitet i det här laget för att vår säsong ska vara över på onsdag, nu gäller det bara att visa det också. Sopa på, FBK!

* * * * * * *

Idag (söndag) hade gubbarna ett frivilligt ispass där ett 10-tal spelare drog på sig skridskorna till passet som leddes av Thomas Rhodin och Pelle Prestberg. Under tiden träffade Tomas Mitell media och övriga spelare cyklade eller joggade. Efter det åt laget tillsammans och sen förklarade Mitell vad det handlade om efter det: “Hitta en bra nivå när vi går härifrån. Vara lagom arga och frustrerade, men acceptera att vi inte kan göra något åt det som varit. Slappna av i dag och ladda om batterierna och hitta en push i morgon. Vinner vi den – då är det en annan matchserie.”

Rögle reste ju upp med buss till matchen i onsdags och rullade sedan hem direkt efter matchen igår. Färjestad väljer ett annat sätt och kör morgonvärmning i Karlstad imorgon och flyger sedan med ett chartrat plan de 35 milen (fågelvägen) söderut till Ängelholm, där nedsläpp väntar klockan 19:00.

 

 

 

 

SAGT I MEDIA

 

Medan spelarna körde ett lättare pass (valfritt: is, cykel eller joggning) träffade Mitell pressen och det första han sade var: “Vi gillar inte att förlora. Vi är inte nöjda. Inte glada. Men det är samtidigt ingen idé att gräva ner sig utan komma ihop som lag, stötta varandra och se till att göra en riktigt bra bortamatch i morgon till att börja med.”

Sedan fick han frågan om han ser det mentala tillståndet i laget som ett problem: “Ja, men litegrann kanske,” innan han pekade på det som han framför allt anser att FBK har problem med: Duellspelet i anfallszon.

“Sista sju minuterna, då kände jag igen oss lite mer! Då var vi ‘all in’ i situationerna, lite mer på tå, lite mer framåtlutande. Vi har inte riktigt fått någon synk i det. Och när Rögle spelar som de gör, bara chippar ut puckar och inte riskerar något, måste vi vinna den där första- eller andrapucken. För de gånger vi gör det, då tycker jag det finns tendenser. Då står det gubbar fria. Men den stora delen rent spelmässigt är att vi behöver få fast fler puckar. Det kommer inte bli en massa spelvändningar, två mot ett-lägen och tre mot två-lägen eller frilägen. Deras backar och centrar har vunnit lite väl många dueller, de har gjort det bra men normalt sett brukar vi vara det också.”

Han menar också att vi inte bör grubbla alltför mycket, utan bara försöka hitta några grejor som man gör bättre, och det gäller alla: “Vi måste hitta rätt anspänningsnivå. Det går inte att åka hem och grubbla fem timmar nu och grubbla vidare i morgon. Hitta två-tre grejer som varje individ kan göra, då har vi alla möjligheter att vända runt matchserien. Alla, mig inkluderat, behöver hitta några lösningar till. Inte tänka för mycket på det som varit, inte för mycket på det som komma skall. Fokusera på nästa byte, inte fladdra iväg i tankarna.”

Sedan är det, som sagt var, inte Sovjetunionens landslag från 1985 som vi möter: “Vi är trötta efter matcherna, det är inte som att vi inte kämpar... Men någon tiondel sena i besluten kanske. Det är inga stora grejer det handlar om, för det är inte som att de har spelat ut oss fullständigt och vi känner ‘vad ska vi hitta på nu?!’. Vinner vi bara någon duell, någon som trillar och vi får ett friläge, någon som lyckas göra en tunnel på Bichsel och sätta den ribba in.”

Eller om Lucas Forsell hade satt sitt friläge i lördagens match?

“Exakt! Och det var ett typexempel på när vi är bra. Lawner med en bra backcheck, Dahlström som vinner pucken, Forsell kommer i 300 kilometer i timmen från båset, en passning och sen var han fri! Men det har vi sett väldigt lite av. Sen krävs det att det händer också, men vi känner att vi har alla möjligheter. Vi har spelat bra borta hela säsongen och det kan vara bra att komma på bortaplan, vara inställda på att vinna sina dueller. Sen kan det vända därifrån.”

Det är många som ropar på förändring, att Mitell ska ändra helt i kedjorna och backparen. Det kan ju såklart vara en lösning, men samtidigt är dagens formationer ihopspelade och har varit framgångsrika under säsongen, så där har Mitell och co något att fundera på: “Hela laget, mig inkluderat, behöver upp. Exakt hur vi sätter ihop laget får vi se. Samtidigt, de formationer vi spelade med i går är de vi haft stora delar av säsongen och de har trots allt fungerat. Vi får se om vi lägger om något eller om vi nöjer oss med det som varit och försöker fila på andra detaljer.”

Nu tänker jag inte tjata mer, varenda spelare och ledare vet exakt vad som gäller, annars hade de inte varit här idag, de får dessutom bra betalt för det, så kom igen nu: Sopa på, FBK!

 

AV: Nicholas McGeehan på X (tidigare Twitter):

 

 

Nicholas McGeehan@NcGeehan, torsdag 14 mars, 2024, kl 18:57

1/ Det är nu en vecka kvar till kvalmatchen till EM 2024 mellan Island och Israel. UEFA har sagt att de inte har några planer på att ens diskutera en uteslutning av Israel från turneringen trots fortsatt exkludering av ryska lag.

Förvirrad? UEFA verkar definitivt vara det. En tråd…

 

2/ I måndags skrev FairSquare Projects till UEFA och bad om “ett omedelbart förtydligande gällande regler och policyer som vägleder UEFA:s avstängningar av av lag från deras turneringar.” 

https://fairsq.org/2024/03/13/uefa-ad-hoc-rule-making-leading-to-dangerous-double-standards/

3/ I februari 2022 exkluderade UEFA, strax efter invasionen av Ukraina, ryska lag från organisationens turneringar. Då pekade de på två artiklar i deras stadgar, den första gällde “fred, förståelse och rent spel” [ett etiskt ställningstagande] och den andra gällde att “respektera spelares hälsa” [en säkerhetsfråga].

 

4/ Ryssland gick emot beslutet och tog det till Idrottens skiljedomstol (CAS). UEFA argumenterade (lite missvisande) för att beslutet var “ett fullt giltigt utövande av UEFA:s lagstadgade befogenheter under mycket extraordinära omständigheter och inte utövandet av dess disciplinära makt.”

 

5/ CAS höll med om det. Fallet stängt? Nej. I september 2023 sade Aleksander Čeferin följande i ett uttalande: “UEFA:s fortsatta avstängning av ryska vuxenlag återspeglar dess åtagande att ta ställning mot våld och aggression.” D v s att det är en disciplinär sanktion. 

https://www.uefa.com/insideuefa/mediaservices/mediareleases/news/0285-191247fad23e-824e6cf31d48-1000--warsaw-to-host-2024-uefa-super-cup/

6/ Två veckor senare ledde Hamas attacker till illegala och oproportionerliga israeliska vedergällningsaktioner. Internationella domstolen säger att det finns ett “sannolikt” fall för att Israel begår folkmord - brottens brott - i Gaza. UEFA får frågan om möjligheten att exkludera israeliska lag och säger…

På UEFA-kongressen den 8 februari 2024, efter att ha fått frågan om UEFA:s inställning gällande israeliska lag i ljuset av deras aktioner i Gaza, svarade UEFA:s generalsekreterare Theodore Theodoridis följande: “Det fanns inga sådana diskussioner eller sådana intentioner [att agera mot Israel] från UEFA-administrationen… Det pågår två helt olika situationer mellan de två länderna. Glöm inte starten på kriget i Ryssland och Ukraina och starten på det som händer nu - vilket är beklagligt, såklart - i Mellanöstern.”

7/ Situationerna är inte helt olika. Båda är grova brott mot grundläggande folkrättsnormer, äventyrar fred och säkerhet och dödar många tusen oskyldiga människor. UEFA agerar snabbt i det ena fallet, men diskuterar inte ens det andra.

8/ I vårt brev till UEFA:s president Aleksander Čeferin har vi bett UEFA att klargöra vilken juridisk rådgivning, om någon, de har sökt. De har ännu inte svarat.

• Har UEFA utarbetat några regler eller begärt expertrådgivning för att vägleda sitt beteende som svar på grova brott mot internationell rätt av stater med UEFA-medlemsförbund? 

• Har UEFA någon officiell inställning eller policy gällande huruvida och när brott mot internationell rätt bör resultera i avstängning av ett lands landslag och klubblag från UEFA:s turneringar? Om inte, planerar organisationen att utveckla en sådan policy?

• Är det UEFA:s officiella inställning att p g a att Israels aktioner i Gaza är ett svar på Hamas attacker den 7 oktober, så kommer UEFA inte att sanktionera Israel, oavsett hur olagliga eller hur oproportionerliga deras repressalier i Gaza än är?

9/ På kort sikt verkar det uppenbart att om Island skulle vägra att spela mot Israel i slutspelet, skulle prejudikatet i det ryska fallet behöva resultera i Israels uteslutning, inte Islands. Det är svårt att se hur en granskning av fakta skulle kunna ge ett nytt beslut.

10/ På längre sikt är det oacceptabelt för en så viktig organisation som UEFA att ta fram en policy utan ordentlig eftertanke eller förberedelse i frågor av sådan betydelse.

 

AV: Tamara Qiblawi, Allegra Goodwin, Nima Elbagir, Caroline Faraj och Kareem Khadder, CNN, lördag 2 mars, 2024

 

Fotoillustration av Alberto Mier/CNN/Getty Images/Reuters

 

 

 

(Zarqa, Jordanien) - Arbetare inom humanitärt bistånd och regeringstjänstemän som arbetar för att leverera till det desperata behovet av förnödenheter i Gaza säger att ett tydligt mönster har vuxit fram. De ser hur Israel stoppar viss införsel, samtidigt som sjukdomar och en nära förestående hungersnöd tar ett fastare grepp om den belägrade enklaven.

 

 

Det israeliska organet som kontrollerar införseln till Gaza av hjälpinsatserna, värda flera miljarder dollar, har infört godtyckliga och motsägelsefulla kriterier, detta enligt mer än två dussin humanitära och statliga tjänstemän som intervjuats av CNN.

 

 

CNN har dessutom gått igenom dokument sammanställda av stora deltagare i den humanitära operationen som listar sakerna som mest frekvent avvisas av israelerna. Dessa inkluderar bedövningsmedel, anestesiapparater, syrgasflaskor, respiratorer och vattenfiltreringssystem.

 

 

Andra saker som har hamnat i byråkratisk limbo är dadlar, sovsäckar, mediciner för att behandla cancer, vattenreningstabletter och det viktigaste som behövs vid förlossningar.

 

 

Israels strypning av hjälpmedel hamnade i ett skarpare fokus i torsdags då deras militär öppnade eld då desperata palestinier samlades runt lastbilar med livsmedelsbistånd i västra Gaza City, detta enligt ögonvittnen. Dessa ögonvittnen säger att detta ledde till panik och några människor sköts medan andra mejades ner av lastbilar vars förare försökte fly. Åtminstone 112 palestinier dödades och ytterligare hundratals skadades, enligt sjukvårdspersonal. IDF sade att de hade skjutit varningsskott för att skingra en folksamling efter att ha sett att folk blev trampade på.

 

 

En avläsning från ett telefonsamtal i Vita huset mellan USA:s president Joe Biden och den qatariske emiren Tamim al-Thani i torsdags visade att båda ledarna var överens om att den fruktansvärda händelsen underströk “brådskan i att slutföra förhandlingarna så snart som möjligt och expandera flödet av humanitär assistans in till Gaza.”

 

 

Den amerikanske senatorn Chris Murphy sade att situationen var “ett resultat av det fullständiga sammanbrottet av social ordning i Gaza, som nu glider bortom kontroll om det inte kommer ett massivt inflöde av humanitär hjälp och det uppstår en paus i krigandet.”

 

 

I flera månader har köer av lastbilar på väg till enklaven ställt upp sig längs med vägen från den egyptiska staden al-Arish, ett viktigt logistiskt nav för bistånd, till gränsövergången vid Rafah. På en satellitbild från 21 februari kan man se en kö med lastbilar som sträcker sig 4 miles (6,4 km) från gränsen.

 

 

På andra sidan gränsen närmar sig Israels bombardemang närmare två miljoner människor som befinner sig mellan den i södra Gaza liggande staden Rafah och Egyptens gräns. Längre norrut har åtminstone sex barn dött på sjukhus under de närmaste dagarna p g a uttorkning och undernäring, enligt Gazas hälsoministerium.

 

 

“Samtidigt som ett krig utkämpas i Gaza, utkämpar vi ett annat krig här,” sade en humanitär arbetare på den egyptiska sidan av gränsövergången Rafah. “Det är ett krig för att föra in humanitär hjälp till Gaza.”

 

 

De flesta av CNN:s källor bad om att få vara anonyma p g a rädsla, sade de, för repressalier och ännu fler israeliska restriktioner vid en redan strypt biståndsledning.

 

 

Flera källor berättade att en betydande del av donationerna de hanterar antingen avvisas eller pausas på sin väg under lång tid i väntan på klartecken från Israels Koordinator för regeringsaktiviteter i territoriterna, eller COGAT, som styr flödet av hjälpmedel in i remsan.

 

 

“Det är ett perfekt konstruerat kaos,” sade en CNN-källa som har uppsikt över donationer från fyra olika hjälporganisationer vid en av transitvägarna. Mer än 15 000 ton av deras hjälpmedel väntar på israeliskt godkännande för att få åka in i Gaza, berättade källan. Mer än hälften av den vikten består av matpaket.

 

 

“Det är medvetet oklart, medvetet svårförståeligt,” sade en annan humanitär arbetare. “Man kan få klartecken från COGAT och sedan komma fram och se att polisen, tullen eller ekonomifolket har skickat tillbaka lastbilen.”

 

 

I ett uttalande till CNN efter publiceringen av den här rapporten sade COGAT att de har underlättat införandet av humanitärt bistånd till Gaza sedan början av kriget. Det sade att “produkter med dubbla användningsområden för humanitär infrastruktur nekas inte svepande tillträde,” men är ämne för “säkerhetsutvärdering” för att förhindra att det används av Hamas. När det gäller påståendena om att specifika varor inte får komma in stod det att de utsätts för säkerhetskontroller för att se till så att de inte används för “terroristsyften.”

 

 

COGAT beskrev vittnesmålen lämnade till CNN som “falska anklagelser” och kritiserade beslutet att offentliggöra påståendena.

 

 

“Israel assisterar, uppmuntrar och underlättar införandet av humanitär hjälp till befolkningen på Gazaremsan och för medicinska och andra kritiska infrastrukturer på remsan,” sade uttalandet. “Israels krig förs mot terroristorganisationen Hamas, inte mot invånarna på Gazaremsan.” 

 

 

Källa: Palestine Logistics Cluster

Grafik: Henrik Pettersson och Lou Robinson, CNN, översatt av: Mikael Holmkvist

 

 

 

Israel har sedan länge förbjudit vissa saker att komma in i Gaza. 2007 införde de en blockad mot remsan efter att Hamas tagit över. Ett år senare släppte COGAT en lista på förbjudna saker med “dubbelanvändning”. Under de efterföljande åren har de gjort små modifieringar i det dokumentet. 

 

 

Här handlar det om, säger dokumentet, saker som kan återanvändas för militära syften och därmed förbjuds införsel i Gaza, som t ex betong, jordbruksgödsel, vissa kemikalier och andra diverse saker som kikare, undervattenskameror och vattenskidor.

 

 

Men dessa kriterier verkar ha övergetts i svallvågorna av Hamas brutala attack mot Israel den 7 oktober, en attack som dödade runt 1 200 människor och ledde till att 250 människor togs som gisslan, enligt israeliska myndigheter.

 

 

Den israeliska militären svarade med en intensiv attack mot Gaza från luften, havet och på marken som har tagit dödssiffran till över 30 000 människor, enligt Gazas hälsoministerium. Attacken har totalförstört större delen av remsans byggnader och hus, samt stora delar av deras kommersiella sektor och åkermark.

 

 

På en presskonferens den 13 januari skröt Israels premiärminister Benjamin Netanyahu om att de tillåter “minimalt humanitärt bistånd” att komma in i Gaza.

 

 

“Vi tillhandahåller minimalt humanitärt bistånd,” sade Netanyahu. “Om vi vill uppnå våra krigsmål, ger vi minimalt bistånd.”

 

 

Det Internationella samfundet har vid upprepade tillfällen kritiserat Israel för att utfärda otillräckliga tillstånd- och säkerhetsklartecken för biståndslastbilarna till Gaza. Det har även funnits tillfällen då israelisk militär slagit till mot matleveranser. Desperata civila och kriminella gäng har även plundrat varorna i några av de värst drabbade områdena i norra Gaza, detta har intensifierat krisen då det har satt tvärstopp för FN:s matleveranser dit.

 

 

Palestinier flockas runt en lastbil lastad med vattenflaskor skickad av FN:s barnorganisation, UNICEF, eftersom civila lider av vatten- och matbrist. Bilden är tagen den 21 november, 2023. Abed Zagout/Anadolu/Getty Images

 

 

 

 

Vad som förvärrar situationen är en påstådd spöklista som hotar leveransen av ett brett utbud av föremål. 

 

 

 

“Jag har aldrig sett en försörjningskedja som borde vara så enkel bli så komplicerad,” sade Rädda Barnens amerikanske president och vd Janti Soeripto. “Nivån på barriärerna som placeras ut för att hindra humanitär hjälp; vi har aldrig sett något liknande.”

 

 

Soeripto, som besökte den egyptiska sidan av gränsövergången Rafah med en FN-konvoj i januari, berättade för CNN att hon såg flera saker som israeliska inspektörer hade skickat tillbaka.

 

 

Hon sade att leksaker nekades tillträde för att de låg i en trälåda istället för en pappkartong, sovsäckar stoppades för att de hade blixtlås och bindor fick vända tillbaka för att en nagelsax var inkluderad i hygienpaketet.

 

 

I januari såg de amerikanska senatorerna Chris Van Hollen och Jeff Merkley förlossningskit och vattenfiltreringssystem bland sakerna som fick vända tillbaka från inspektionsplatsen i Nitzana.

 

 

“I en rationell värld skulle ingen av (dessa) kunna anses vara av dubbelanvändning eller utgöra något slags militärt hot,” sade Van Hollen till CNN några veckor efter hans resa till den egyptiska sidan av gränsövergången Rafah.

 

 

“Vi fick veta att när en lastbil med endast en av dessa saker ombord avvisas får hela lastbilen vända om och måste börja om från början av processen, vilket kan ta veckor,” sade Van Hollen.

 

 

“Vi pratade med chefer för internationella hjälporganisationer som hade jobbat i konflikter över hela världen i årtionden,” tillade senatorn. “De sade att de aldrig hade sett ett mer trasigt system.”

 

 

Situationen fick Van Hollen att leda ansträngningar i USA:s kongress för att hålla Israel ansvarigt för deras hantering av humanitär hjälp, vilket han tidigare den här månaden beskrev på golvet i Senaten som en “krigsförbrytelselärobok.”

 

 

Gränsövergången Rafah

 

Källor: PlanetLabs (bild tagen 31 januari, 2024), FN, World Health Organization, CNN-rapport.

Grafik: Henrik Pettersson, Lou Robinson och Rachel Wilson, CNN, översatt av Mikael Holmkvist

 

 

 

Israels svårförståeliga riktlinjer gällande begränsade saker

Offentligt påstår COGAT att de har följt deras lista över förbjudna saker från 2008. Men i enskildhet har COGAT sagt att det dokumentet nu inte längre är brukligt, enligt en representant för det humanitära arbetet som har direktkontakt med den israeliska enheten.

 

 

COGAT verkställde listan från 2008 när kriget först bröt ut den 7 oktober, sade representanten. “Efter ungefär tre veckors krig sade de att listan inte var giltig för den här responsen. Det här är ett annat sammanhang. De sade till att listan skulle ignoreras.”

 

 

CNN:s utredning har pågått i flera veckor och den har dokumenterat flera exempel på den oberäkneliga processen som följde, ibland föll israelerna tillbaka på 2008 års riktlinjer och ibland sade de att de inte gällde.

 

 

Vid ett tillfälle, den 14 februari, avvisade COGAT en lastbil fullastad med sovsäckar “för att de var gröna, och grönt betyder militärt och enligt 2008 års lista är militärt dubbelanvändning,” berättade samma representant för det humanitära arbetet för CNN.

 

 

“Ingen kan argumentera för att sovsäckar kommer vinna ett krig,” sade representanten. “Vi tog upp det här med dem och varnade för att det skulle se ganska korkat ut om det kom fram.”

 

 

Fyra källor beskrev en annan incident när Israel avvisade en last med dadlar, en rik näringskälla, som är ett desperat behov för en hungrig befolkning. Två av källorna sade att det berodde på att kärnorna togs fram som ett misstänkt föremål när röntgenbilderna inspekterades.

 

 

Andra lastbilar med dadlar i lasten har släppts in i Gaza enligt data från FN. Men arbetare för humanitär hjälp har sagt att de är oroliga för en upprepning, och flera har börjat gröpa ur kärnorna innan inspektionerna.

 

 

Donationerna måste passera två COGAT-hinder innan de kommer in i Gaza. Hjälporganisationer måste först få klartecken för deras transporter av COGAT, sedan måste lastbilarna klara av israeliska inspektionsplatser. Saker har avvisats på båda dessa ställen, enligt CNN:s källor.

 

 

COGAT tillhandahåller många anledningar till dessa avvisningar. Ibland pekar de på byråkratiska problem, som felaktiga listor, andra gånger anses sakerna i sin helhet, eller till viss del, vara dubbelanvändande, berättade källor. En del av anledningarna som presenteras för humanitära organisationer framstår som uttryckligen politiska. Oftast ger COGAT ingen anledning till varför de avvisar en del saker.

 

 

“Var drar man gränsen?” frågade en humanitär källa involverad i hjälpverksamheten CNN, detta då personen refererade till Israels svårförståeliga kriterier gällande saker som ses som dubbelanvändande.

 

 

Förvirringen fick den israeliska rättighetsgruppen GISHA att den 7 februari be Israels regering att släppa detaljerna kring alla nya restriktioner gällande hjälpsändningar införda sedan den 7 oktober.

 

 

“För tillfället är det väldigt liten insyn gällande policyn och procedurerna efter vilka regeringen opererar,” berättade Tania Hary, exekutiv director för GISHA, för CNN. “Vi anser att Israel, som en ockupationsmakt i Gaza, har en skyldighet att tillgodose den civila befolkningens behov på remsan.

 

 

“Den israeliska allmänheten har rätt att veta vad som görs i deras namn i Gaza.”

 

 

Bedövningsmedel, kryckor och andra “frekvent avvisade saker”

CNN har erhållit dokument från tre stora deltagare i den humanitära operationen som listar vad de kallar de “mest frekvent avvisade sakerna.” Bland dem återfinns nödvändiga medicinska förnödenheter: anestesiapparater och bedövningsmedel, kryckor, generatorer,  respiratorer, röntgenmaskiner och syrgasflaskor.

 

 

För läkare och patienter inne i Gaza är konsekvenserna olidliga. Det finns flera rapporter om dödsfall som hade kunnat undvikas om det inte vore för bristen på syrgas och respiratorer. Fler än 1 000 barn har, enligt UNICEF, genomgått benamputationer i Gaza, vissa utan bedövning. Den siffran samlades ihop av UNICEF i slutet av november och har inte uppdaterats sedan dess.

 

 

En doktor, Hani Bseiso, amputerade sin 17-åriga brorsdotters ben med en kökskniv i hans hem. Då använde han endast baksidan på sina kläder för att stoppa blödningen och diskmedel för att tvätta hennes sår. “En israelisk missil från en pansarvagn träffade henne när hon var på sjätte våningen i vår byggnad,” berättade Bseiso för CNN. “Jag visste inte vad jag skulle göra. Jag hade inga bedövningsmedel eller någon sorts medicin.”

 

 

“Det fanns inga bedövningsmedel. Mitt bedövningsmedel var koranen som jag reciterade,” berättade brorsdottern, Ahed Bseiso, senare för en journalist som jobbar med CNN i Gaza. Amputeringen, utförd på hennes farbrors matbord, filmades och delades brett på sociala medier.

 

 

“Han tog fram kökskniven och skar av mitt ben med den. Och i det ögonblicket sade jag prisa gud. För han gav mig tålighet.”

 

 

Medicinerna började ta slut strax efter krigsutbrottet den 7 oktober. Skador från ett intensivt bombardemang sköt i höjden, samtidigt som Israel kvävde biståndsleveranserna.

 

 

“Mot slutet av mina 43 dagar i Gaza hade vi fått slut på bedövningsmedel och vi gjorde operationer utan några bedövningsmedel alls,” sade den brittiske-palestinske  kirurgen doktor Ghassan Abu-Sittah från sin klinik i London, två månader efter hans återkomst från Gaza.

 

 

“Vi var tvungna att göra extremt smärtsamma rengöringsprocedurer för att stoppa sårinfektioner på barn utan någon bedövning eller smärtstillande.”

 

 

I frånvaro av lämplig medicinsk utrustning kokade Abu-Sittah ihop en lösning för att bekämpa infektionerna: diskmedel blandat med vinäger och salin.

 

 

“Jag hällde det över såret och skrubbade in det i såret,” sade Abu-Sittah. “Det var förmodligen det mörkaste ögonblicket i mitt liv. Barnet skrek. Föräldrarna grät och man försöker bara blockera allt detta och göra det så snabbt som möjligt.

 

 

“Men man visste att om man inte gjorde det så hade det barnet dött senare den dagen.”

 

 

En annan humanitär källa inne i Gaza sade att tidigt i februari bevittnade han ett sexårigt barn med brännskador som täckte 40% av hennes kropp. Hon var på ett sjukhus i Rafah, det bäst utrustade i Gaza, där läkarna bara kunde ge henne aspirin för att lindra hennes vånda.

 

 

En annan kvinna, Um Adel, sade att hennes barnbarn dog p g a bristen på syrgas på ett sjukhus i staden Khan Yunis i södra Gaza.

 

 

“Vi var i Khan Yunis. Vi kunde inte sova under dagen eller på natten p g a bombardemanget,” berättade hon för en annan journalist som jobbar med CNN i Gaza. “Mitt barnbarn dog för att hon var sjuk och det fanns ingen syrgas eller någon sorts medicin till henne. Må hennes själ vila i frid.”

 

 

Israels restriktioner har även påverkat medicinerna för de kroniskt sjuka. Under flera veckor hindrade COGAT tillfälligt insulinpennor till barn med diabetes från att komma in i Gaza, detta enligt FN:s humanitära koordinator för Palestina Jamie McGoldrick och en annan källa.

 

 

“Gällande varorna som är förbjudna täcker det hela skalan,” sade McGoldrick på en presskonferens den 24 januari. “En del av det är medicinskt material som grundläggande mediciner och material för att behandla inte bara trauman, utan även kroniska sjukdomar. 

 

 

“Ett exempel är det senaste med pennorna som används för att barnen ska få i sig insulin,” tillade han. “När det gäller motiveringen till det kan jag verkligen inte förklara det, för jag vet inte.

 

 

“Det här är väsentliga varor för att vi ska kunna adressera nödsituationen som för tillfället vecklar ut sig på ett väldigt dramatiskt sätt.”

 

 

En annan källa berättade för CNN att i februari ändrade COGAT sitt beslut att förbjuda att insulinpennor kom in i Gaza. CNN:s efterforskningar visade även exempel på att varor ansedda att vara “frekvent avvisade saker” fått grönt ljus av COGAT - som den 3 januari när WHO sade att de förde in bedövningsmedel. Men källor har understrukit att dessa fall är sällsynta.

 

 

En lastbil med hjälpmedel kör in från Egypten på väg till Gaza, sedd från gränspassagen Kerem Shalom i Israel den 22 december, 2023. Clodagh Kilcoyne/Reuters

 

 

 

Vid ett av hjälpställena i Jordanien sträcker sig staplade lådor med donationer runt åtta miles (12,8 km) bort, en eftersläpning som, enligt en jordansk välgörenhetsorganisations officiella beräkningar, skulle kräva runt ett tusen lastbilar för att leverera det.

 

 

Directorn för program och planering för den jordanska välgörenhetsorganisationen Hashemite (JHCO), Marwan al-Hennawy, skär upp en låda med mat för att visa vad som borde nå folket i Gaza; den här innehåller ris, kycklingbuljong, tonfisk och dadlar. Det är tillräckligt mycket för att mätta en familj på fem personer i två veckor.

 

 

Bakom honom står ett dussintal rullstolar inslagna i dammig plast. “Vi har 220 rullstolar och vi har försökt få in dem sedan kriget började,” berättade han för CNN under en sällsynt rundtur i lagerbyggnaderna med hjälpmedel ämnade för Gaza.

 

 

Al-Hennawy blickar ut över havet av lådor runt honom. “Det är smärtsamt att se sig omkring och se allt det här,” säger han. “Det känns som att jag är fångad. Jag vet att folket i Gaza desperat behöver den här hjälpen, men jag kan inte få det till dem. Det är som en mardröm.”

 

 

Man United har varit lukrativt för Glazer-familjen, men deras lönsamhet vid sidan av planen har överskuggats av deras obetydlighet på planen. Illustration av ESPN.

 

 

 

AV: Mark Ogden, senior skribent, ESPN Soccernet, onsdag 7 februari, 2024

MANCHESTER, ENGLAND – “Mina pengar ligger i den här burken och jag är inte här för att tjäna mer - jag vill bara vinna.” Som en avsiktsförklaring hade sir Jim Ratcliffe förvandlat natt till dag hos Manchester United genom att berätta för klubbpersonalen varför han hade bestämt sig för att spendera £1,3 miljarder (17,1 miljarder kr) för en 25% andel av klubben. 

Det är tidigt i januari och Ratcliffe, bredvid sir Dave Brailsford (f d prestationsdirector för British Cycling och sportdirector för Ratcliffes INEOS Group), adresserar över 100 medlemmar av Uniteds personal - biljettkontors- och administrationspersonal, säkerhetsfolk och personer som arbetar i matsalen - i en av Old Traffords stora konferenssviter. Andra ringer in avlägset ifrån för att se filmat material på när den inkommande minoritetsaktieägaren erbjuder sin version av Uniteds framtid.

“Alla lämnade rummet och kände sig 10-foot långa (304,8 cm),” berättade en medlem av Uniteds personal som närvarade vid Ratcliffes inledningsanförande för ESPN. “Allt vi har hört i flera år har handlat om nedskärningar och engagemangsmål, så att få höra någon berätta för oss att vi ska bli en fotbollsklubb igen, det kändes som det var väldigt länge sedan det gjordes och det var en uppiggande förändring. Det var även trevligt att vara i samma rum som personen med makt. Det har aldrig hänt med Glazer-familjen.”

Ratcliffes övertygelse om att få prata med klubbens team bakom scenen välkomnades av en annan United-anställd i rummet.

“Sir Jim sade att vi var lika viktiga för klubbens framgångar som spelarna,” berättade den anställda för ESPN. “Han sade att klubben inte skulle kunna gå framåt och lyckas utan att vi alla arbetar tillsammans, som en, och att vi alla var en del av samma lag med det enda målet att göra allting bättre.” 

Ratcliffes nettoförmögenhet beräknades 2023 till £29,7 miljarder (392,8 miljarder kr) av Sunday Times “Rich List”. Han är numera den näst rikaste personen i Storbritannien enligt den listan, bakom den i Indien födde affärsmannen Gopi Hinduja. Ratcliffe kommer ta över fotbollsoperationerna från Uniteds ägare, familjen Glazer, när hans investering har ratificerats av the Premier League tidigt i februari. Han har byggt upp sin förmögenhet genom att bygga INEOS, ett företag inom kemi- och petroleumverksamheterna, och Ratcliffe, 71, vill använda sina rikedomar och affärsexpertis till att hjälpa till med återupplivningen av klubben som han hejade på som pojke, då han växte upp i arbetarklassförorten Failsworth nordost om Manchesters centrum.

För många som jobbar för United kan Ratcliffes ankomst inte komma tillräckligt snabbt. Klubben har stått under kontroll av Glazer-familjen, som även äger NFL-laget Tampa Bay Buccaneers, sedan deras belånade köp i maj 2005 som kastade in United under ett skuldberg på mer än £500m (6,6 miljarder kr).

T o m innan familjen Glazer köpte United stötte de på fientlighet från klubbens supportrar som var arga på utsikterna att deras lag, tidigare skuldfria och otroligt framgångsrika, skulle påtvingas en enorm nivå av skulder. Ett fordon som körde Glazer-familjen attackerades av fans vid deras första besök på Old Trafford och ilskan har aldrig avtagit. 2010 startade United-fansen deras “green-and-gold”-kampanj - grönt och gult var färgerna som tillhörde Newton Heath, klubben som senare ändrade sitt namn till Manchester United - som en synlig protest mot Glazer-familjen. Den f d United-spelaren David Beckham hängde på sig en gröngul halsduk runt halsen när han återvände till Old Trafford med AC Milan det året.

Om du promenerar förbi någon lyktstolpe eller byggnad i närheten av Old Trafford kommer du att se slitna klistermärken som kan dateras tillbaka till 2005, på dem står det helt enkelt: “Love United Hate Glazer.” Avskyn mot familjen Glazer spelades upp för en global tv-publik i maj 2021 när fansen tvingade fram en senareläggning av en Premier League-match mot Liverpool på Old Trafford. En demonstration utanför arenan mot Glazer-familjens involvering i planerna på att bilda en utbrytarliga i form av den Europeiska superligan spillde över när några supportrar tvingade sig ut på planen.

Under nästan två årtionden har Premier Leagues största och mest framgångsrika klubb tvingats sköta Glazer-skulden och samtidigt betalat regelbundna utdelningar till familjen. Under de fem senaste åren har ingen annan Premier League-klubb betalat ut någon utdelning till deras ägare. 2023 valde familjen Glazer för första gången att inte ta någon utdelning och istället använda medlen till nyförvärv.

År 2015, 10 år efter övertagandet, var kostnaden för United att vara ägda av Glazer-familjen mer än £1 miljard (13,06 miljarder kr) i räntebetalningar, finansieringskostnader och utdelningar till de sex syskonen i deras directorroller i klubben.

Till skillnad mot United-supportrarna så gillar the Bucs fans i Tampa Glazer-familjen. En källa som känner till Glazer-regimen i NFL-klubben sade att familjen “väckte hopp” när de köpte franchisen 1995 och avsatte en impopulär ägare och investerade i en ny stadion och laget innan de byggde ett nytt träningscentrum. 2016 inledde familjen Glazer en trefasig renovering av Raymond James Stadium, inklusive nya gigantiska jumbotroner, sviter och ett större omklädningsrum, detta för att kunna stå som värd för Super Bowl LV 2021, som the Bucs vann, mycket tack vare att familjen Glazer rekryterade den legendariske quarterbacken Tom Brady. Vid sidan av planen har familjen Glazer - mest notabelt Darcie Glazer Kassewitz - närvarat vid sociala evenemang och varit värdar för välgörenhetstillställningar, men i Manchester har de till största delen hållit sig osynliga i nästan 20 år.

Under Glazer-familjens ägarskap har United blivit omkörda, både på och utanför planen, av rivalerna Liverpool och Manchester City och både laget och arenan Old Trafford behöver omfattande - och dyra - förbättringar och moderniseringar. Lagets tillbakagång talar för sig själv då de inte har vunnit någon Premier League-titel, eller ens stått för en seriös utmaning om den, sedan 2013. Under den tiden har City vunnit sex titlar och en Champions League, medan Liverpool har vunnit ligan och Champions League.

Efter att ha varit Englands största och mest moderna arena på det tidiga 2000-talet har Old Trafford i princip lämnats orörd av Glazer-familjen sedan jobbet med att öka kapaciteten, vilket började innan deras ankomst 2005 och slutfördes strax efter övertagningen. Motståndarfansen hånar numera hemmafansen genom att sjunga: “Old Trafford is falling down” när de gästar United. Taket på the Main Stand läcker när det regnar och arenan har lämnats utanför listan på arenor till EM 2028, som kommer arrangeras av Storbritannien och Irland. I april 2022 plockade United in arenaarkitekten Populous, som designade the Tottenham Hotspur Stadium och Qatars Lusail Stadium, finalarenan vid VM 2022, och designerfirman Legends International för att “skapa en mästerplan för en ombyggnad av Old Trafford.” Två år senare har Populous ritning ännu inte realiserats.

Den f d United-kaptenen Gary Neville pratade i april 2023 och kallade då Glazer-familjens underhåll av Old Trafford “skamligt.”

“De har suttit vid rodret för en nedgång under 20 år där den har gått från att vara en av de bästa arenorna i hela världen till en som inte ens platsar på topp-10 i Storbritannien eller Irland,” sade Neville till Sky Sports. “Det här är ett alla tiders lågvattenmärke. Det har inte gjorts några investeringar. Det är en rostig arena. Det här är en pliktförsummelse.”

Sedan 2016 har Liverpool spenderat £195m (2,55 miljarder kr) på två nya läktare på Anfield och därmed höjt kapaciteten med mer än 15,000 platser, samtidigt som Manchester City har öppnat en ny träningsanläggning för £200m (2,62 miljarder kr) 2014 och de kommer att investera ytterligare £300m (3,93 miljarder kr) i deras arena - byggd för Manchesters värdskap av the Commonwealth Games 2002 - mellan nu och 2026. Som en del av Ratcliffes investeringar har han avsatt £250m (3,27 miljarder kr) för en uppgradering av Old Trafford och klubbens träningsanläggning Carrington, som öppnades 2000.

“Sir Jim och hans team var väldigt positiva när de pratade med oss,” berättade en annan person i personalen för ESPN. “Utan att säga det rakt ut sade de, ‘Vi vet att det är lite s***, men vi kan göra det bättre om vi alla jobbar tillsammans.’ Det var inspirerande att lyssna på.”

Ratcliffe har redan stått för en frejdig start genom att rikta en räd mot Manchester City och deras operativa chef Omar Berrada. Han ska bli Uniteds nya vd, men att ta ifatt bristande investeringar i nästan 20 år under familjen Glazer kommer att ta tid.

Samtidigt som det finns optimism inom klubben och bland supportrarna för att Ratcliffe kan agera som katalysator för en renässans i United är verkligheten den att problemen på Old Trafford är djupgående.

ESPN intervjuade 15 personer - personal hos United, både f d och nuvarande, från alla delar av klubben - för att få en tydlig bild av klubbens tillbakagång och hur saker och ting är nu. Deras identiteter presenteras inte i texten då det var något som de bad om. Manchester United avböjde att kommentera denna berättelse.

Det är en berättelse om slöseri, misskötsel, sjunkande moral och, stundtals, det bisarra. En berättelse om personal som avleds från nyckelroller för att ta hand om familjen Glazer och deras närmaste familjs behov, om spelare som värvats eller avfärdats p g a deras kommersiella värde och om Old Trafford och hur det målades i fel nyans av rött.

Många anser att Manchester United och familjen Glazer började störtdyka när Sir Alex Ferguson slutade, 2013, efter 27 år som deras manager. Samtidigt avgick den långvarige vd:n David Gill, vilket skapade en riktig storm med Evertons David Moyes - handplockad av Ferguson och stämplad som “den utvalde” av fansen - och Ed Woodward, en bankir som blev kommersiell direktör, som klev in i de lediga rollerna som manager respektive vd.

Men färden utför började faktiskt sommaren 2009, fyra år in på Glazer-eran, när Cristiano Ronaldo tilläts gå till Real Madrid för det dåvarande rekordet för en transfersumma på £80m (1,04 miljarder kr). Samtidigt drog sig United ur en överenskommelse om att plocka in Carlos Tevez från Media Sports Investments, agenturen som representerade honom, efter ett tvåårigt låneavtal. Istället skrev Tevez på för Manchester City och hjälpte till att utlösa klubbens tillväxt till supermakten den har blivit.

United ersatte Ronaldo och Tevez, två nyckelfigurer i klubbens Champions League-triumf 2008, med ett sommarutlägg på £24m (315 miljoner kr) på Antonio Valencia, Gabriel Obertan och Mame Biram Diouf, för att sedan addera en 29 år gammal Michael Owen på fri transfer från Newcastle. Uttryckt med andra ord: tre floppar och ett stabilt, men inte särskilt spektakulärt, tillägg i Valencia.

Samtidigt spenderade City £160m (2,09 miljarder kr) på sex spelare under samma sommar. Året efter anklagade Ferguson City för “kamikazespenderande” efter att spelare som David Silva, Yaya Toure och James Milner - samtliga enormt framgångsrika nyförvärv - anlände till the Etihad för ett utlägg på £125m (1,63 miljarder kr). Medan City köpte spelare som skulle komma att utgöra ryggraden i deras framgångsårtionde som var på väg adderade United fyra spelare, inklusive Kap Verde-yttern Bebe och den mexikanske forwarden Javier Hernandez, för totalt £39m (511 miljoner kr).

Ferguson pratade om att leta efter “värde på marknaden” och insisterade på att Glazer-familjen “aldrig sagt nej när jag har bett om pengar”, men redan då kände en del i personalen att en ny ekonomisk verklighet hade införts från toppen.

“United vann ingenting året efter det att Ronaldo och Tevez lämnade,” berättade en i personalen för ESPN. “Men pratet runt klubben var att Glazer-familjen inte brydde sig alltför mycket om det, för inga pokaler betydde att de inte behövde betala stora bonusar till spelarna. Att vara med i Champions League var det viktiga, inte att vinna det.”

Wayne Rooney, klubbens stora stjärna på den tiden, hotade med att lämna United i oktober 2010. Han pekade på en oro gällande deras ambition och vilja att rekrytera de bästa spelarna. “Jag hade ett möte med David Gill [Uniteds dåvarande vd] och han gav mig inga av de försäkringarna jag letade efter gällande den framtida truppen,” sade Rooney då. “Då sade jag till dem att jag inte skulle skriva på något nytt kontrakt.”

Klubben övertygade Rooney om att stanna och skriva på ett nytt kontrakt, men United spenderade sedan endast £60m (783 miljoner kr) följande sommar, på David de Gea, Phil Jones och Ashley Young.

När Ferguson slutade 2013 hade han adderat ytterligare två Premier League-titlar sedan saker och ting började

förändras 2009. Men Uniteds sparsamhet på transfermarknaden sammanföll med Citys framväxt under shejk Mansour bin Zayed al -Nahyan och det var kanske bara Fergusons erfarenhet - och Gills - som gjorde att United fortfarande var konkurrenskraftiga. £24m (315 miljoner kr) köpet av Robin van Persie från Arsenal sommaren 2012 var ett exempel på Fergusons förmåga att identifiera talang. Van Persie gjorde 26 mål på 38 matcher och inspirerade United till deras senaste Premier League-titel.

Så fort Woodward tog hand om den dagliga skötseln av klubben föll hjulen dramatiskt av. Han var rådgivare åt familjen Glazer under deras övertagande 2005 då han jobbade för J.P Morgan & Co., och Glazer-familjen anställde honom sedan för att arbeta med ekonomisk planering och 2007 höjdes han upp till en kommersiell roll och till sist blev han vd, en belöning från Glazer-familjen för hans framgångar i de två tidigare rollerna.

“Ed skröt om att affärerna han hade gjort medan han jobbade i the city [bankvärlden] var betydligt större än alla fotbollstransfers,” berättade en i United-personalen för ESPN. “Han trodde att fotbollsaffärer skulle vara enkla i jämförelse med det. Han pratade även om att han pratade med Joel Glazer så ofta som sex gånger om dagen - han stod Joel nära och man kunde nästan räkna honom som en sjunde Glazer - men om du måste prata med din boss sex gånger om dagen verkar det inte som att särskilt mycket blir gjort.” 

“Det fanns en frustration över att problem eller nyckelbeslut gick till Ed och Joel, men sedan gick det dagar eller veckor innan någonting löstes eller kommunicerades tillbaka ner i kedjan,” berättade en annan United-källa. “Letandet efter en ny director of football är ett tydligt exempel. Det annonserades 2019 och ingenting hände på två år.”

Woodward gav medlemmar av personalen sitt mobilnummer och sade till dem att under hans tid vid makten skulle saker och ting bli annorlunda, de kunde kontakta honom när som helst. En i personalen berättade för ESPN att de sms:ade honom strax efter det men de väntar fortfarande på ett svar.

“David Gill kände alla på Old Trafford och man såg honom ofta i personalmatsalen,” sade en i personalen. “Man såg aldrig Ed och han kände definitivt inte alla. Han spenderade större delen av sin tid på kontoret i London.”

Under tiden öppnade och stängde transferfönstren och klubben gjorde dyra misstag då familjen Glazer och Woodward inte lyckades få ihop någon sammanhängande rekryteringsstrategi.

“[Managern] Jose Mourinho ville köpa [yttern] Ivan Perisic från Inter Milan 2017, men han fick till svar av Ed att som spelare var han inte kommersiellt livskraftig,” berättade en f d United-spelare för ESPN. Woodward har sagt till ESPN att inget nyförvärv bedömdes utifrån kommersiella grunder, han sade: “Det var aldrig ett övervägande.”

“Efter den efterföljande VM-turneringen,” fortsatte den f d United-spelaren, “sade Jose till Ed och familjen Glazer att han ville göra sig av med Anthony Martial, för han var varken tillräckligt bra eller tillräckligt pålitlig. Det stoppades av familjen Glazer - Joel var ett stort fan av Martial [som spelare].”

Sex år senare är Martial fortfarande en United-spelare och har gjort 39 Premier League-mål på 123 framträdanden. 28-åringen blir en free agent i sommar och United-källor har sagt att Martial inte kommer få något nytt kontrakt.

Grejen att inte stötta en managers omdöme fortsatte under Ole Gunnar Solskjaers treårsperiod som chef när United misslyckades med att säkra kontrakt för Erling Haaland, Jude Bellingham och Declan Rice innan de blev förstklassiga, unga stjärnor.

“Ole ville sänka åldern på truppen, så han identifierade tre unga spelare och sade till klubben att de borde prioritera att köpa dem,” berättade en f d lagkamrat med Solskjaer i United för ESPN. “United misslyckades med Haaland och Bellingham och gjorde inte ens ett försök med Rice. Men de köpte Donny van de Beek, trots att han inte var en spelare som Ole hade identifierat som en transfermåltavla.”

Den tyska klubben Borussia Dortmund besegrade United i kampen om både Haaland och Bellingham, efter det har båda spelarna flyttat till storklubbarna City respektive Real Madrid. Rice gick till Arsenal för £105m (1,37 miljarder kr) förra sommaren och har blivit en nyckelspelare i Mikel Artetas lag. Van de Beek är numera utlånad till Eintracht Frankfurt - han spenderade sex månader på lån i Everton 2022 - efter att ha gjort två mål på 62 framträdanden för United sedan en £40m (524 miljoner kr) transfer från Ajax 2020.

När Woodward kontaktades av ESPN sade han att United inte kunde matcha Dortmunds garanti av “minuter” för Bellingham, medan Haaland, enligt United, alltid var ämnad för City.

En högprofilerad spelare som United köpte var Paul Pogba, en affär som blev världens dyraste transfer i augusti 2016, då han hämtades från Juventus för £89m (1,16 miljarder kr) - han hade lämnat United för Juve som free agent 2012 och återvände till den italienska klubben som free agent igen 2022. Trots hans enorma avgift och stora rykte var Pogba en annan spelare som managern hade andra åsikter om än Woodward och familjen Glazer.

“Ole var redo att göra sig av med Paul Pogba under hans första sommarfönster,” berättade en av Solskjaers f d lagkamrater i United för ESPN. “Men han var rädd för att han inte skulle få intäkterna från transferavgiften för att ersätta honom. Det var så det fungerade.”

Solskjaers representanter svarade inte då ESPN bad om att få detta bekräftat.

Sommaren 2021 sonderade United f d spelare anställda som klubblegendarer gällande deras åsikter om rekrytering och vem de borde köpa. En notabel f d spelare berättade för United att Kieran Trippier, ett United-fan sedan barnsben, var sugen på att lämna Atletico Madrid och att han var “desperat” att få komma till Old Trafford.

“Pratet om Trippier avfärdades direkt, man skrattade i princip åt det,” berättade den f d spelaren för ESPN. “Han var bara 31 och hamnade i Newcastle för £12m (157 miljoner kr) sex månader senare.”

En vecka efter att ha avfärdat Trippier slutförde United en affär för £12m (157 miljoner kr) med Juventus som tog Ronaldo tillbaka till Old Trafford, 12 år efter hans £80m (1,04 miljarder kr) uttåg till Real Madrid. Trots behovet av att föryngra och bli mer konkurrenskraftigt lades mer pengar ut på äldre stjärnor - Ronaldo fick t ex ett kontrakt värt £500,000 (6,53 miljoner kr) i veckan, då var han 36 år. Bara några dagar efter flytten tillbaka till klubben klagade han på att trasiga kakelplattor i simbassängen på Uniteds träningsanläggning Carrington inte hade fixats sedan hans första sejour i klubben.

Kakelplattorna var den perfekta metaforen för klubben som United hade blivit under familjen Glazer - stora pengar lagda på extravaganser medan allt annat fallit samman.

Fotbollslaget är det synliga ansiktet som Manchester United visar upp för världen och det som händer på planen - bra, dåligt eller likgiltigt - dikterar stämningen inne på Old Trafford. Men det är folket bakom scenen som har haft platser på första raden för att se hur Glazer-familjen har misskött spenderandet.

“Man skulle inte ha några problem med en del kostnadsbesparingar om det inte var för det fullständiga berget av slöseri i toppen av klubben,” sade en i personalen till ESPN.

Ett bra exempel på Glazer-familjens ekonomiska prioriteringar är den nyligen genomförda uppgraderingen av Old Traffords director’s box med sköna, uppvärmda sittplatser och nylagda mattor. Glazer-familjen intar väldigt sällan sina platser på Old Trafford - Avram Glazer har varit den mest regelbundna besökaren på matcherna under åren, men hans senaste besök var vid förra säsongens finaler i Carabao Cup och FA-cupen på Wembley. Samtidigt läcker taket på Old Trafford.

MUTV, Uniteds egna tv-kanal, började sända 1998. MUTV var före sin tid som den första tv-kanalen som tillhörde en klubb i engelsk fotboll och United kunde sända program för fans över hela världen för ett månadsabonnemang. I Uniteds senaste årsredovisning, publicerad i oktober 2023, rapporterades det att MUTV är tillgängligt i 72 länder och förra sommarens turné i USA drev upp ett rekordstort antal abonnemang.

Men MUTV skickar inte längre deras kommentatorer till bortamatcherna. Istället tittar matchkommentatorn Stewart Gardner och bisittaren Ben Thornley, en f d United-spelare, på bortamatcherna från Old Traffords pressbox och kommenterar inifrån en tom arena medan de ser matchen på tv.

“Det sparar MUTV runt £40,000 (524,490 kr) i matchavgifter och resekostnader,” berättade en United-källa för ESPN. “Det är pinsamt. MUTV brukade göra alla andra storklubbar avundsjuka och det tog flera år för dem att komma ifatt, men nu säger de som bestämmer över pengarna till MUTV att titta på när United spelar borta mot Liverpool, Arsenal, Everton från en kall och mörk pressbox på Old Trafford.”

En källa berättade för ESPN att Old Traffords planpersonal måste be flera gånger om pengar till ny utrustning för att hålla ordning på spelplanen medan förfrågningar om klubbkläder till olika representanter på matchdagarna kan ta flera veckor att lösa.

“Det har blivit värre sedan pandemin,” sade en person i United-personalen. “Familjen Glazer har bara använt det som en ursäkt för att skära ner på kostnaderna, men de har verkligen pressat ut ekonomiska medel från klubben sedan dess.” 

Under en matchdag jobbar United-personal som värdar i företagslogerna, där fans betalar mellan £235-£550 (3,081 kr - 7,212 kr) per match. F d lagkaptenen Roy Keane kritiserade en gång de supportrarna för att “äta räkmackor” istället för att sluta upp bakom laget, men deras ekonomiska bidrag är en stor tillgång för klubbens intäkter.

“Vid början av förra säsongen informerades matchdagsvärdarna om att deras ersättning hade skurits ner med 50 procent,” berättade en i United-personalen för ESPN. “Pengarna de får nu, för 5-6 timmars arbete, är långt ifrån nivån det borde ligga på och den siffran är innan skatt.

“En del av de som jobbar på matchdagarna jobbar även hos Manchester City och de säger att skillnaden mellan de två klubbarna är chockerande. City tar hand om dem väldigt väl, alla i klubben anstränger sig för att gå lite längre. Hos United är det bara en miserabel upplevelse.”

Det känns som att nedskärningar på den nivån av klubben knappast kan vara något som landar på familjen Glazers skrivbord i USA, men verkligheten säger något annat.

“Det var ett tillfälle då klubben ville anställa några nya städare som skulle arbeta på the North Stand,” sade en United-källa. “Beslutet för det gick raka vägen till Joel Glazer. Det visar på problemet hos United. Glazer-familjen räknar verkligen på kostnaderna för allt. Ok, de driver en affärsverksamhet, men det är så ineffektivt att ha medordföranden involverad i beslut på så låga nivåer.”

Andra United-källor har berättat för ESPN om “lagren och lagren” av byråkrati och de ändlösa kedjorna av ansvarighet, vilket resulterar i att man får vänta dagar och veckor på att familjen Glazer ska fatta ett beslut. “Allt [familjen Glazer] bryr sig om är pengar och siffrorna för antalet besök på sociala medier,” berättade en United-källa för ESPN. “Man har interna möten med personal där man försöker få beröm för att man fått så många gilla-markeringar på det eller det.”

I förra årets klubbräkenskaper rapporteras det att “klubben vunnit 2,7 miljoner följare och genererat fler än 318 miljoner digitala interaktioner och 1,5 miljarder tittningar på videoklipp på alla de globala sociala plattformarna under det fjärde kvartalet.” Men dessa siffror - på Google, X, Instagram, TikTok och YouTube - förklarar varför familjen Glazer fortfarande är så sugen på att behålla en plats i klubben istället för att sälja den helt till Ratcliffe.

“Den stora idén, eller kanske det stora hoppet, som familjen Glazer har - och detta drevs på av Ed Woodward - är framväxten av Augmented Reality,” berättade en källa bekant med Glazer-familjens affärsmodell för ESPN. “Teknologin finns redan där ute där en spelare skulle kunna ha en AR på kroppen och sedan kan supportrar i hela världen betala en liten avgift för att uppleva en match genom deras favoritspelares ögon.

“Föreställ er bara hur mycket United skulle kunna generera från deras enorma globala fanbas om supportrarna kunde betala för att vara Marcus Rashford eller Bruno Fernandes i 90 minuter.”

Woodward bekräftade för ESPN att AR ses som en “enorm möjlighet.”

Kanske är familjen Glazer tillräckligt smart för att ha identifierat nästa stora möjlighet, som AR, vilket skulle kunna kasta upp dem i nästa sfär för intäkter. Men de äger fortfarande en klubb som har utvecklat en vana med att göra saker fel.

“De försökte fräscha upp Old Trafford med ett målerijobb för ett par år sedan,” berättade en United-källa för ESPN. “Men de klantade till det. De använde fel nyans av rött. När sir Alex var chef insisterade han alltid på att United skulle spela i en mörkare nyans av rött än Liverpool. Nike, som gjorde matchställen då, designade t o m en specifik nyans för lagets matchtröjor som kallades ‘Diablo Red.’ Målarfärgen de använde på Old Trafford är Liverpool-röd - den är för ljus för United.”

Glazer-familjen flyttar inte på sig, men med Ratcliffe och hans INEOS-medarbetare som ansvariga för fotbollsoperationerna lär klubbens majoritetsägare försvinna bort ännu längre in i bakgrunden. För många i United kommer de inte att saknas, särskilt hos dem i personalen som tillgodoser behoven för familjen Glazer och deras närmaste under försäsongsturnéerna i USA.

“Jill Glazer, Avrams fru, är väldigt involverad under sommarturnéerna i USA och folk är alltid på tårna när hon är där,” berättade en United-källa för ESPN. “Man är vid arenorna och ungarna dyker upp och plötsligt känns det som att man arbetar för dem istället för Manchester United.

“Vid ett tillfälle,” fortsatte källan, “fick någon ett telefonsamtal kl 3 på natten i New York och fick höra att en av ungarna ville ha några cupcakes, så den här personen i personalen var tvungen att fixa några. Vid ett annat tillfälle skickades någon iväg efter en speciell sorts juice från en speciell affär kl 7 på morgonen i Los Angeles.” 

ESPN har informerats om att en senior medlem av personalen lyftes bort från sin roll under en sommarturné i USA för att en dag innan laget åka och besöka hotellen som familjen Glazer skulle använda för att säkerställa att alla deras krav, inklusive att ta reda på vilket tvättmedel som användes för att tvätta hotellets sängkläder, uppfylldes till punkt och pricka.

Andra i personalen har sagt att särskilt Joel framstår som trevlig och att han vill att United ska lyckas.

Men efter nästan två decenniers ägarskap har familjen inga förmildrande omständigheter att peka på gällande Uniteds tillbakagång under deras skift. Sedan Fergusons pensionering 2013 har United vunnit fyra pokaler - en FA-cup, en Europa League, två Ligacuper - och aldrig gått längre än till kvartsfinal i Champions League.

“En av våra seniora killar sprang på [den f d United-exekutive] Richard Arnold för ungefär 10 år sedan och sade till honom att United var riktmärket som alla ville nå,” berättade en Manchester City-representant för ESPN. “Han sade att City kopierade allt United gjorde.

“Richards respons var att City aldrig kunde komma ifatt United eller gå om dem. Han var faktiskt ganska arrogant.”

Arnold är inte kvar längre, Woodward lämnade för två år sedan och Glazer-familjen är redo att lämna över stafettpinnen till Ratcliffe. United har blivit omkörda av City och klubbens grund är inte längre så solid som den en gång i tiden var.

Men Ratcliffe vill vinna och bara genom att säga det har han gett alla i United hopp om att saker och ting bara kan bli bättre.