Alla inlägg under september 2016

Av Mikael Holmkvist - 30 september 2016 22:53

 

Bilden: Dagens inlägg handlar till allra största delen om Uniteds just nu största problem: scousern Wayne Rooney.

 



Matchen igår mot Zorja Luhansk är inte så mycket att orda om, vi behövde verkligen tre poäng och det tog vi. Slutet av den första halvleken tyckte jag var lite intressant, då bombade vi på rejält, flyttade fram mycket folk och bara rullade in i våg efter våg mot ukrainarnas målbur. Mycket annat var det inte att skriva hem om. P.g.a andra resultat så är gruppen verkligen öppen inför fortsättningen. Började bli lite orolig när klockan närmade sig 70 minuter, men då dök han upp igen, Mr Zlatan Ibrahimović, och stångade dit det där viktiga målet vid bortre stolpen.

 


Innan matchen blev jag glad att Rooney fick fortsätta på bänken och efter hans insats igår som inhoppare vet jag inte ens om vi kan ha någon nytta av honom som det. Hade nog föreställt mig att han skulle kunna göra någonting positivt sent i matcherna, när motståndarna börjar tröttna, men fan vet om inte hans rätta plats numera är på läktaren.

 


I den 67:e minuten kom han in istället för den på nytt pissdåliga Jesse Lingard. I den 84:e minuten bjöd han på den här uppvisningen i bra bollbehandling:

https://streamable.com/cpgz?t=19.1

 


Det är helt jävla otroligt. Han borde låsas in i ett rum med ett avtal gällande uppsägning av sitt kontrakt medan det här klippet rullar oavbrutet framför ögonen på honom. Sätt sedan på R.E.M:s "Everybody Hurts" på högsta volym och han skulle vara borta inom en timme.

 


Här kan ni även bevittna exklusiva rörliga bilder på hans bollkontroll vid hans "assist" till Ibrahimović:

http://www.gifbin.com/984732

 


Han är liksom bortom alla skämt nu, pinsamt dålig på alla sätt. Jag funderar helt ärligt på om han någonsin bara funderar på att lägga av och dra. Vart finns värdigheten i att fortsätta såhär? Bara runka iväg till USA, dra in ännu mer pengar, njut av livet och avsluta den här förbannade farsen.

 


Även om spelarna säkert gillar honom som en "viktig person" i omklädningsrummet och håller honom om ryggen utåt sett så måste det bubbla inom en sån som Ibrahimović när han ser den här lönetjuven ute på planen. Här har vi ännu ett klipp med scousern, och håll koll på vår svenske anfallare och hans kroppsspråk när han som gillar äldre kvinnor inte riktigt "orkar ta jobbet", som "experterna" kallar det. Men till Rooneys försvar ska vi komma ihåg att han varit på planen i hela 20 minuter vid det här tillfället:

 

https://twitter.com/ForzaMundial/status/781606353253068804

 


Det tog förmodligen Ibrahimovic hela fem sekunder att komma fram till att Rooney var en svettig liten bedragare utan tillräcklig fysik. En av dessa två gentlemän (se bilden här under) är en fotbollsspelare i världsklass som lever och andas sporten och försöker uppnå maximal fysisk kondition, och en av dem gillar pommes frites som man värmer i ugnen och B&H (Honken: Brittiska cigarettmärket Benson & Hedges). Svensken ler kanske, men jag är ganska säker på att det inte finns något annat än fullständigt förakt som lurar under ytan. Rooney är som en anti-Zlatan; han måste tamejfan förakta den lilla pungpåsen.

 

 


Det är även skönt att media till sist har vaknat upp i fallet Rooney. Eller ja, vissa inom den kåren i alla fall. För många som skriver om fotboll i Ingurland, eller kommenterar sporten i tv (Gary Neville och Paul Scholes, jag både ser och hör er) är Rooney helig och går inte att kritisera. Men det börjar så sakteliga att vända. Till viss mån även i svensk media. En journalist som jag ofta hyllar, Danny Taylor på the Guardian, har delat ut ett antal kängor och varit på bollen hela vägen. Han är även en av få som skrivit den sanna bilden om clownen Sam Allardyce. Så det är jobbiga tider för den engelska presskåren nu, då de plötsligt måste börja kritisera "sköna Sam" och "det engelska helgonet Rooney". Här kan ni i alla fall läsa en klockren text av Rob Smyth på Eurosport, förmodligen den bästa jag läst i mainstreammedia om saken:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2016/09/30/11370129-for-maktig-for-distraherande-for-negativ-wayne-rooney-maste-ga/

 


Och Mr Taylor är alltid läsvärd:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2016/09/24/11368016-wayne-rooneys-ar-pa-toppen-har-tagit-pa-manchester-united-kaptenen/

 


Söndagen den 18/9 i år skapades en ny tråd på Red Issues helt briljanta Sanc, den hade titeln: "How do you solve a problem like Wayne Rooney?" Där fick läsarna och skribenterna på sidan även rösta om de tyckte att scousern skulle få fortsätta spela, eller petas. Efterföljande tisdag, den 20/9, såg det ut såhär:

 

 


Här kan ni även läsa en kort rapport om tråden från MEN:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2016/09/30/11370138-manchester-united-fanzinet-red-issue-slaktar-wayne-rooney/

 


I texten nämns en låt som skrevs om scousern redan förra säsongen, av den helt briljanta ordsmeden "cheshire cat". Jag ska låta er ta del av den här under, den är fullständigt briljant:

 


Här har ni melodin och förlagan:

 

 

 

This Old House

 


This old Scouse once could play football

Knew his elbow from his arse

But his career is now in freefall

And he can’t pull off a pass

This old Scouse once raised our spirits

But he’s now just slow and stout

And he fumbles every chance he gets

So we want the bastard out

 


Ain't gonna need this Scouse no longer

Ain't gonna need this Scouse no more

Never mind the transfer window

Just shunt him out the door

Ain't got time to find replacements

Let’s just say “Tara” to Wayne

And send this old Blue Scouser back

To Everton again

 


This old Scouse is getting flaky

His hair is going back

This old Scouse just gives the ball away

Whenever we attack

He’s helped us win some trophies

But he’s filling me with pain

He fluffs it when he traps the ball

He’s driving me insane

 


Ain't gonna need this Scouse no longer

Ain't gonna need this Scouse no more

Book a taxi back to Croxteth

And a massage with a whore

Get on the phone to Kenwright

And negotiate a swap

Ain't gonna need this Scouse no longer

When will this nightmare stop?

 


This old Scouse is lacking confidence

This old Scouse is off the pace

This old Scouse just moans to referees

And swears right in their face

This old Scouse is getting past it

England need him more than we

He only scores when a stray hit

Bounces off his big fat knee

 


Ain't gonna need this Scouse no longer

Ain't gonna need this Scouse no more

Let’s boot him back to Goodison

Before we go through the floor

Ain't got time to wait til Judgement Day

For his good form to come back

Ain't gonna need this Scouse no longer

Let’s give Wazza the sack!

 


Ain't gonna need this Scouse no longer

Let’s give Wazza the sack!

 



Nu väntar vi förstås alla spänt på den stora frågan: Vart befinner sig Wayne Rooney klockan 13:00 (svensk tid) på söndag? På Old Traffords gräsmatta? På avbytarbänken? På läktaren? Snart har vi svaret, jag tror ni vet vart jag vill se honom.

 


Till sist kan vi konstatera att Tony Valencia täppt till truten på alla de som har klagat på att han saknar penetrering och inte kan komma in bakifrån:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2016/09/24/11368008-knullderby-gifta-man-united-stjarnan-antonio-valencia-arrangerar-ett-hemligt-avtalat-mote-pa-hotell-med-storbystad-sjukskoterska-han-uppvaktade-pa-instagram-endast-timmar-efter-att-hans-lag-forlorade-660m-7-85-miljarder-kr-matchen/

Av Mikael Holmkvist - 30 september 2016 20:42

AV: Samuel Luckhurst, måndag 19 september, 2016:

 


Red Issue må ha lagt ner sitt magasin men Manchester United fanzinet smyger fortfarande omkring online och har totalsågat Wayne Rooney för hans insats mot Watford.

 


Överväldigande 99,08 procent av Manchester Uniteds supportrar på the RedIssue Sanctuary anser att Wayne Rooney borde petas av Jose Mourinho.

 


I en omröstning med titeln: "Hur löser du ett problem som Wayne Rooney?" röstade ynkliga 0.92 procent för att Mourinho ska hålla ut och fortsätta spela United-kaptenen, som presterade uselt än en gång i förlusten borta mot Watford.

 


M.E.N Sport har informerats om att det finns "för många svordomar för att ens räkna" på det frätande fanzinets Sanctuary.

 


Mourinho insisterade i juli på att han inte skulle använda Rooney som mittfältare, ändå startade han 30-åringen på ett tremannamittfält med Paul Pogba och Marouane Fellaini.

 


Men Rooney var bedrövlig i den djupare rollen och Mourinho behöll ändå sin kapten i andra halvlek genom att skifta till 4-2-3-1.

 


Mourinho underströk förra månaden att han inte hade några problem med att peta Rooney.

 


Ett United-fan sammanställde ett paket med Rooneys lågpunkter mot Watford, som slutade med följande meddelande: "Ta din peruk och lämna klubben. YSB (You Scouse B******)."

 


Förra året skrev en skribent på Red Issue Sanctuary en låt till Shakin' Stevens "This Old House", med titeln "This Old Scouse", som beskrev Rooneys fall utför som spelare.

 


Red Issue var möjligtvis det mest inflytelserika av de tre United-fanzinen innan det slutade ges ut i januari förra året, p.g.a att det "inte står ut med stanken" från fotbollen längre.

 


Fanzinet var ansvarigt för kupper som "Manchester is Red"-bannern som vecklades ut på the Kippax Stand innan det sista derbyt på Maine Road 2002 och "MUFC 19 times"-lakanet som visades upp på Anfield 2011.

 


Red Issue etablerades i februari 1989 och kom ut med 295 nummer, ett stående inslag var "Word on the Street"-kolumnen som kunde mäta sig med och även slå rikstäckande tidningar när det gällde transferscoop. Andra regelbundna kolumner inkluderade "G Stand grumbler" Mr. Spleen och Life of Smiley.

Av Mikael Holmkvist - 30 september 2016 20:36

Man Utd 4

Chris Smalling 22

Juan Mata 37

Marcus Rashford 40

Paul Pogba 42

 

 

Leicester 1

Demarai Gray 59

   

José Mourinho om Wayne Rooney: "Min kapten är min kapten".

 

 

 

 

AV: Daniel Taylor, the Observer, söndag 25 september, 2016:

 


Det skulle, kanske, vara hårt att lägga det här resultatet enbart på det faktum att José Mourinho hade bestämt sig för att plocka bort Wayne Rooney från sin startelva. Det var det gamla Manchester United som jobbade här, det såg även misstänksamt mycket ut som det gamla Leicester. Lägg ihop de två faktorerna och det var inte bara Rooneys frånvaro som bidrog till att de regerande mästarna av England åkte på en sådan stjärnsmäll mot ett lag som desperat skulle spela under den titeln igen.

 


Samtidigt var Mourinhos laguttagning helt rättfärdigad med tanke på segermarginalen och den där 20 minuter långa blitzbombningen i den första halvleken när hans lag gjorde alla sina mål och såg ut att vara utrustade för att göra ännu fler. Det var en uppiggande explosion av offensiv fotboll och under dessa ögonblick var det lockande att fundera på vad som måste ha gått igenom Rooneys tankar på avbytarbänken. Sir Alex Ferguson hade petat honom tidigare. Louis van Gaal gjorde samma sak borta mot Stoke på Annandagen men aldrig tidigare har det funnits en sådan känsla att United genuint ser bättre ut utan mannen som har lett deras anfall under de senaste 12 åren.

 


Hans frånvaro sammanföll med Uniteds mest tillfredsställande resultat hittills under Mourinho-eran och det måste ha smärtat en spelare med Rooneys tävlingsinriktade instinkter att begränsas till rollen som inhoppare i den 83:e minuten, inplockad bara för att Marcus Rashford hade fått en smäll. Mourinho föredrog Juan Mata i sin startuppställning och spanjoren, som opererade i nummer 10-rollen, gjorde Uniteds bästa mål och var även instrumental i den delen av matchen när Leicester överväldigades. Paul Pogba bjöd på sin bästa insats sedan han kom till klubben, vilket även inkluderade att han gjorde sitt första United-mål, och Rashford fortsatte sin fina målgörarform. Systemet ändrades inte men spelarna ändrades och United såg sig aldrig om efter att Chris Smallings nick drev på den sortens Leicester-kollaps som skulle ha varit omöjlig att föreställa sig under större delen av förra säsongen.

 


Leicester räddade lite av ansiktet i och med deras insats i den andra halvleken då inhopparen Demarai Gray gjorde ett utmärkt mål, men det gick knappast att känna igen det där laget som tog sig an vilka som helst för inte så länge sedan och det var en skärande reflektion av deras försämring att Jamie Vardy och Riyad Mahrez, de två spelarna som delade på förra säsongens individuella priser, byttes ut efter halvtidspausen.

 


Ranieri pratade efteråt om att hans spelare förlorade "vårt självförtroende, vår styrka, vår uppmärksamhet, vår koncentration" och hans lag har nu förlorat lika många ligamatcher som de gjorde under hela förra säsongen. Det här var deras andra raka bortaförlust med det här resultatet, efter att ha gått ett år utan en jämförbar förlust, och han måste vara alarmerad, minst sagt, av deras plötsliga upplösningstillstånd. Ett lag som byggde sin framgång på lagarbete, struktur och en ovanlig känsla av gemenskap måste kanske återuppfinna sig själva om inte deras titelförsvar ska sjunka ner i en lång och mödosam vandring.

 


Det var verkligen ovanligt, minst sagt, att se något lag på den här nivån släppa in tre mål på hörnor. Daley Blind, som vikarierade för den skadade Luke Shaw som vänsterback, slog de alla i Rooneys frånvaro och tonen var satt, i mitten av den första halvleken, när Robert Huth, normalt sett en sådan imponerande närvaro i sitt eget straffområde, förlorade den första uppe i luften och Smalling kraftfullt nickade ner bollen i mål.

 


Pogbas mål var ännu en omarkerad nick från samma färdväg och när halvtidspausen kom såg Leicesters försvarare ut att vara i behov av luktsalt. Kasper Schmeichel saknades rejält men hans vikarie, Ron-Robert Zieler, kunde inte hållas ansvarig för den sortens generösa försvarsspel som lämnade laget så ömtåligt.

 


Uniteds tredje mål var ett typexempel. Den här gången bestämde sig Blind för att inte lyfta in bollen. Istället hittade han den snabbtänkta Mata med en låg passning mot förstastolpen. Mata piskade in bollen genom målområdet och Rashford kastade sig, i en uppvisning av sin egen snabbtänkthet, fram och styrde in bollen utan att en enda Leicester-spelare reagerade.

 


Paradoxen är att vi faktiskt hade fått se en trög start från hemmalaget, de såg klart oroliga ut efter de två tidigare ligaförlusterna som ledde till en utdragen kritik av laget och provocerade fram en ilsken prestation från Mourinho i hans intervjuer efter matcherna. Smallings mål hade terapeutiska kvaliteter och t.o.m innan Mata gjorde 2-0 fanns det andra ögonblick som lyfte den hittills tystlåtna publiken. Först skickade Zlatan Ibrahimovic fram Rashford, men då fick tonåringen rejäl felträff. Strax efter det tog Ibrahimovic ner Pogbas chipp på bröstet och drog volleyn strax över ribban. Pogba avslutade sedan från 30 yards (= 27,4 meter) och Zieler lyckades då få ut bollen till hörna.

 


Mata rättfärdigade definitivt sin plats och hans mål kom från matchens mest outstanding anfall. Pogba var involverad igen och det var en underbar bollberöring från Jesse Lingard som skapade skottmöjligheten. Men det mest imponerande var att Mata hade inlett det hela då han spelade bollen till Pogba innan han stormade in i straffområdet. Två passningar senare var bollen tillbaka på hans fötter och han siktade och sköt med vänsterfoten på insidan av Zielers högra stolpe.

 


Kanske var det bara oundvikligt att United skulle sänka sina ansträngningar efter pausen, medan Gray verkade övertygad om att inspirera till en förbättrad insats i den andra halvleken för gästerna. Hans mål var en riktig läckerbit, han kom in från vänster innan han siktade och avfyrade ett diagonalt, långskott in i David de Geas mål. Men det fanns aldrig någon realistisk chans till en comeback under den återstående halvtimmen och för Rooney finns det en kvardröjande tanke på att han kanske måste vänja sig vid sin nya roll.

Av Mikael Holmkvist - 30 september 2016 20:30

 


 

 

 

AV: Rob Smyth, Eurosport.co.uk, fredag 23 september, 2016:


 

Wayne Rooneys slit med att återta den dynamiska briljansen från hans tidiga år i Manchester United har sträckt ut sig för långt, skriver Rob Smyth. Jose Mourinho måste göra sig av med honom.



Du behöver inte vara någon fotbolls-Einstein för att veta att Wayne Rooney är förbi sitt bäst-före-datum. Sir Alex Ferguson insåg det för nästan fyra år sedan; några Manchester United-fans upptäckte tecknen ännu tidigare. Den sorgliga, långsamma blekningen av en exceptionell karriär började 2010 men han till sist blivit mainstream efter hans misstagsfilm borta mot Watford förra helgen. Det kommer bli ännu mer granskningar än vanligt av Jose Mourinhos laguttagning till matchen mot Leicester imorgon. Om Rooney startar, kan det komma att bli ett fall för Mulder och Scully.



Rooneys karriär nådde sin höjdpunkt i München den 30 mars 2010. Han var 24 år gammal. Han gjorde sitt 18:e mål på 13 matcher, och han kunde inte ha varit i bättre form inför VM-turneringen den sommaren. Men han skadade sin vrist i uppbyggnaden till Bayerns vinstmål, kom tillbaka för tidigt och gjorde bara två mål från öppet spel under resten av det året. Vid slutet av 2010 hade han uthärdat ett dystert VM, sågat Englands fans live i tv och offentligt försökt få igenom en flytt till Manchester City. Hans karriär återhämtade sig aldrig.



Förutom ett par excellenta perioder 2011 återtog han aldrig den dynamiska briljansen från hans tidiga år. Han fastnade i en cykel av negativitet och upplevt motstånd mot honom. Det fanns andra faktorer, inklusive den ökade fattigdomen bland spelarna runt honom på Old Trafford och särskilt hans livsstil. Rooney är 30 men hans riktiga ålder är åtminstone 35, så många mil finns på hans stegräknare. Varje gång han spelar kan man känna den maktlösa ilskan inför att hans superkrafter inte fungerar längre.



"Under mitt sista år ... kände jag att han hade svårt att gå förbi spelare och hade förlorat sina gamla framstötar," skrev Ferguson i sin självbiografi. "Men han var kapabel att komma med extraordinära bidrag... då tiden fortskred kände jag att han fick mer och mer svårt att göra det i 90 minuter, och han såg ut att tröttna under matcherna." Det var för fyra säsonger sedan.


   

UNITED KINGDOM, Manchester: Manchester Uniteds skotska manager Alex Ferguson (t.h.) klappar om Manchester Uniteds engelske forward Wayne Rooney (t.v.) då han tar emot sin medalj som ligamästare efter den engelska Premier League säsongen. AFP

 


Med en spelare så bra som Rooney var kommer det alltid finnas ögonblick av överbliven excellens, som hans löpning då han skapade Juan Matas mål i FA Cupfinalen och den underbara assisten till Marcus Rashford borta mot Hull. Men de är få och det går lång tid emellan dem och de kompenserar inte för sättet på vilket han i allmänhet koagulerar Uniteds offensiva spel. Det faktum att han bara har gjort två mål sedan början av februari, båda mot Bournemouth, är heller inget starkt argument för att behålla honom.



Det är svårt att förklara varför Rooney och hans följeslagare verkar tro att de vanliga reglerna för åldrande inte gäller honom. Överlägsna spelare som Ryan Giggs och Paul Scholes accepterade rollen som truppspelare när de kom upp i trettioårsåldern, och de hade flera framgångsrika ögonblick som ett resultat av det. Det finns ingen skam i det, och det skulle inte ändra minnet av Rooney när han stod på toppen. Det snabbaste sättet att inse hur långt ner Rooney har sjunkit är att se en video av honom då han var oemotståndlig på toppen. Han var kanske inte lika bra som Cristiano Ronaldo eller Lionel Messi men han var fortfarande en fantastisk fotbollsspelare - och en extremt osjälvisk sådan. Nu känns han som motsatsen: självisk och sur och gnäller på allt och alla förutom spegeln.



Det hjälper inte att han har stött på eftergivenhet från så många managers sedan Ferguson lämnade. Desperationen hos David Moyes och Ed Woodward sommaren 2013 fungerade till Rooneys fördel till en sådan grad att vissa personer på allvar tror att det finns en klausul i hans kontrakt om att han måste spela. Det verkar inte troligt, men Rooneys bild av sig egen status är av det slaget att han öppet har gått emot de två senaste managerna för England. Problemet med Harry Kane som hörnläggare var inte särskilt viktigt, men den fräcka insubordinationen var en indikation på en spelare vars ego var bortom kontroll.



Sam Allardyces påstående att Rooney spelade på en helt annan position än den som Allardyce hade som intention - och att det var ok - var ganska bisarr. Det är lätt att föreställa sig hur Ferguson skulle ha reagerat: fråga Paul Ince, som buntades ihop och skickades till Italien efter att ha gått emot Fergusons taktiska instruktioner 1994-95.


 

Englands manager Sam Allardyce och tränaren Martyn Margetson pratar med Wayne Rooney. Reuters.



Allardyce är bra kompis med Ferguson och i frånvaron av en tillfredsställande förklaring till att Rooney fortsätter att bli uttagen finns det en misstanke om att både han och Mourinho kanske tänker att det är en kortsiktig politisk nödvändighet. Det brukade sägas att idrott och politik inte går ihop men nuförtiden är idrotten politik: inte det där viktiga, där liv står på spel, utan egoismen och intrigerna hos multimiljonärer. Det här är en värld där saker och ting inte längre görs ansikte mot ansikte och ännu mindre öga mot öga. I och med det och en pressbevakning av engelsk fotboll som ofta är idiotisk och infantil, är det nödvändigt att trampa fram extremt försiktigt.



Det kan vara så att åtminstone en av Mourinho och Allardyce ville peta Rooney från början men var medvetna om bakslaget från pressen, för att inte nämna tv-kommentatorerna som verkar vara trälar åt Rooney. Mourinho gjorde sig av med Raul och Guti i det ögonblicket han anlände i Madrid 2010 men den ändlösa och omöjliga att vinna politiken i Madrids omklädningsrum kan ha tröttat ut honom. Den gamle Mourinho hade kanske gjort sig av med Rooney omedelbart, särskilt med tanke på ryktena om att ett antal negativa omklädningsrumsläckor på senare år har kommit från Rooneys läger.


 

 




Det skulle även kunna vara så att Mourinho och Allardyce, båda stolta över deras man-management skickligheter, tror att de kan återuppliva Rooney. Mourinho försökte köpa honom 2013. Han har även alltid gillat erfarna engelska spelare. Men omfattningen av Rooneys slit får absolut övervikt på några eventuella sådana fördelar.



Rooney kan komma att bli den första spelaren att ha sin egen Fanzone-kommentering, sådan är den extrema naturen i åsikterna för och emot honom. De flesta kommentatorerna verkar vara bestörta inför blotta tanken att han skulle kunna bli petad, men ändå är det avslöjande att det inte finns någon samstämmighet gällande var han borde spela, bara att han bör spela. Det finns en fundamental, oförenlig motsägelse i att ha en klubbkapten som också är en funktionell spelare. Det är svårt att komma ifrån tanken på att han inte längre blir uttagen p.g.a skicklighet.



Eller att han inte borde spela som en nummer 10 igen. Åldern har gjort honom för långsam i kroppen och tanken, och för svag i kroppen för att spela på tajta områden. Det är ingen tillfällighet att hans två assists den här säsongen, mot Southampton och Hull, kom när han hade tid med bollen i breda positioner. Då kan han vara användbar, men ändå inte i närheten av nivån som vanligtvis krävs av en kapten för Manchester United och England.


 

Jose Mourinho, Wayne Rooney AFP

 


Om du måste spela honom, skulle du kunna pressa in honom på en kant. Hans bästa roll är som en quarterback, men få lag kan spela med en sådan lyx. Rooney jämfördes ivrigt med Scholes i slutet av förra säsongen men det var helt fel: Scholes var en fly-half och en quarterback. Rooney ser ut som en MLS-mittfältare.

 


Det här United-laget, och särskilt Mourinho, behöver den kraftfulla symbolismen av starten på en ny kula. "Jag tror att omklädningsrummet slappnade av när Roy lämnade," sade Sir Alex Ferguson om Roy Keanes uttåg 2005. "Lättnad svepte in genom rummet." Ett nytt lag kom fram och vann titeln under de tre följande säsongerna. Rooney är en annan karaktär än Keane, och det finns starka bevis för att han är en populär kapten, men det skulle kunna komma en liknande lättnad om han utelämnas. Han har blivit för mäktig, en alltför stor distraktion och en alltför negativ influens på planen. I hans frånvaro skulle Paul Pogba och Henrich Mchitarjan kunna andas, och kanske t.o.m spela på sina bästa positioner.



Men det är föga troligt att Team Rooney kommer gå ut tysta, och att utelämna honom kan komma att bli början på en lång och dränerande PR-kamp. Fotbollen är inte bara full av Einsteins; den är även full av machiavelliska personer.


 

Rob Smyth

Av Mikael Holmkvist - 30 september 2016 20:25

Klubbens resa till den tyska fotbollens högsta division har kantats av bojkotter och protester mot deras Red Bull-tankade kommersiella struktur

   

Leipzig spelare firar ett mål. Fotograf: Daniel Roland/AFP/Getty Images

 

 

 

AV: Philip Oltermann i Berlin, the Guardian, torsdag 8 september, 2016:

 

 

När Borussia Dortmund spelar sin första bortamatch för säsongen mot nyuppflyttade RB Leipzig på lördag kommer tusentals av deras mest hängivna fans inte att följa lagets utveckling på arenan, utan via radion.

 

 

Supportrar till Dortmund, vars hemmaarena har ett av fotbollsvärldens högsta publiksnitt, har annonserat att de inte kommer resa till Leipzig, 210 miles (=337,9 km) österut, detta i protest mot deras motståndares kommersiella struktur.

 

 

Istället kommer de att följa Dortmunds ungdomslag på deras gamla arena, Rote Erde, och seniorlagets Bundesligamatch via en radiosändning. "Självklart tjänar Dortmund pengar, men vi gör det för att spela fotboll," sade Jan-Henrik Gruszecki, en av organisatörerna av protesten. "Men Leipzig spelar fotboll för att sälja en produkt och en livsstil. Det är skillnaden."

 

 

Gräsrötternas uppror är det senaste på en ständigt växande lista av protester mot en klubb som snabbt har blivit den mest hatade i tysk fotboll.

 

 

Till 2009 var RB Leipzig en klubb i femtedivisionen som hette SSV Markranstädt som få hade hört talas om, inte ens hemma i Sachsen var de särskilt kända. Sedan köpte den österrikiska energridryckestillverkaren Red Bull klubbens licens, ändrade deras namn, märke och matchställ och utlovade en transferbudget som enligt rykten skulle uppgå till €100m (1,01 miljarder kr).

 

 

Då regelboken i tysk fotboll inte låter klubbar namnges efter deras sponsorer döptes den nya klubben till Rasenballsport Leipzig, vilket betyder "gräsmattsbollsport" - ett namn som klubbens marknadsteam noggrant undviker i sitt reklammaterial till fördel för "The Red Bulls" eller bara "RB".

 

 

Men det som förolämpar Leipzigs kritiker är inte så mycket klubbens marknadsföringsstrategi, det handlar mer om möjligheten att det kan underminera strukturerna som på senare år har gett tysk klubbfotboll ett bra namn.

 

 

Till skillnad mot andra ligor i Europa så avskräcker det tyska fotbollsförbundets stadgar stora investerare från att ta över dess klubbar. Enligt den så kallade "50+1"-regeln måste klubbarna ha en majoritet av deras egen rösträtt. Endast investerare som varit involverade med en klubb i mer än 20 år kan ansöka om ett undantag från 50+1-regeln.

 

 

I Borussia Dortmunds fall betyder det här att 139,000 betalande medlemmar har ett veto över saker som biljettpriser.

 

 

RB Leipzig följer 50+1-regeln men deras kritiker menar att de korrumperar dess innebörd: medan ett medlemskap i Dortmund kostar en vuxen €62 (632 kr) om året, får man för att bli en "guldmedlem" i Leipzig hosta upp €1,000 (10,191 kr) om året - och det gör dig bara till en "stöttande" medlem utan rösträtt.

 

 

T.o.m efter det att de tvingades av det tyska fotbollsförbundet att öppna upp deras medlemskapsstruktur för att få en licens för första divisionen så har RB Leipzig bara 17 riktiga medlemmar - majoriteten av dem är antingen anställda vid eller samarbetspartners med Red Bull.

 

 

Som ett resultat av detta har RB Leipzigs sjuåriga resa till den tyska fotbollens högsta liga kantats av bojkotter och protester från motståndarfans. Mot Union Berlin 2014 möttes laget av åskådare klädda i svarta plastponchos och 15 minuters tystnad efter avsparken.

 

 

I den första rundan av tyska cupen den här säsongen kastade Dynamo Dresden supportrar in ett avskuret tjurhuvud vid sidan av planen. Och under den nya säsongens premiärmatch vevade fans till Hoffenheim - tidigare smädade som Bundesligas andra "plastklubb" - med sarkastiska plakat som sade: "Vi vill ha vår tron tillbaka: Tysklands mest hatade klubb."

 

 

Dynamo Dresden supportrar kastade in ett avskuret tjurhuvud på sidan av planen under en match. Fotograf: Imago/Barcroft Images

 

 

Under förberedelserna till lördagens match har Dortmund vägrat att ge Leipzig licensen för att använda deras logo och namn på en delad "vänskapshalsduk".

 

 

RB Leipzigs supportrar anklagar sina kritiker för hyckleri och påpekar att andra klubbar med liknande storföretagsstöttning, som Wolfsburg, Leverkusen eller Ingolstadt, inte har utsatts för samma nivå av kritisk granskning.

 

 

"Det verkar som att vissa hellre klagar på oss än att komma på ett fungerande sätt på vilket 50+1-regeln kan reformeras," sade Matthias Kiessling, som skriver en blogg om klubben.

 

 

Leipzigs försvarare pekar på klubbens progressiva fotbollsfilosofi. Under deras innovativa sportdirector, Ralf Rangnick, har RB spelat attraktiv fotboll och investerat mest i unga spelare som inte är äldre än 24 år och nyligen lyckades de locka den lovande skotska 19-åringen Oliver Burke till sig från Nottingham Forest.

 

 

För unga fans i Leipzig-området som ser stora klubbar som Dortmund och Bayern klaga nervöst på uppkomlingen från Sachsen är det en ny och spännande upplevelse: senast ett lag från det gamla DDR spelade i Bundesliga - Energie Cottbus 2009 - hade RB Leipzig inte grundats än.

 

 

Frågan kvarstår huruvida Red Bulls marknadsföringsstrategi kan bli en långsiktig framtid för det f.d östtyska fotbollslandskapet, som förhärjades av en systematisk brist på finansiering och de opportunistiska scouterna hos de västtyska klubbarna efter återföreningen 1990.

 

 

Skeptiker pekar på Red Bulls andra fotbollsfranchise, Salzburg, som en gång i tiden var stöttepelaren i den österrikiska firmans fotbollsimperium, men som numera måste vänja sig vid sin nya status som plantskola åt sitt yngre syskon efter att ha misslyckats med att nå Champions League nio år i rad.

 

 

Under sommaren flyttade Rangnick tre av Salzburgs bästa spelare till Leipzig. Efter att under många år ha varit Österrikes mest hatade klubb klagade fansen i ett öppet brev till den allsmäktiga sponsorn att de nu blivit en klubb som "andra skrattar åt".

Av Mikael Holmkvist - 30 september 2016 20:20

Också den här veckan: Michel Platini; en snabb strypning; och veckans mama

   

En känsla av helig tillit. Fotograf: Andrew Milligan/PA

 

 

 

 

AV: David Hills, the Observer, söndag 18 september, 2016:

 

 

Veckans man

@Joey7Bartons Rangers story hittills:

24 maj: "Att vara en Ranger är att känna den heliga tilliten att upprätthålla allt som ett sådant namn betyder i fotbollens heliga plats."

15 sep: "Jag ber oreserverat om ursäkt."

16 sep: "Jag har inte gjort någonting att be om ursäkt för."

 

 

• Bartons hela lista av löften när han skrev på i maj: a) "Det finns press här, men jag är någon som växer under press." b) "Jag har haft karriären jag haft för att jag har fantastiska dagliga vanor... jag vill bidra till varje aspekt av den här organisationen." Och c) "När du kommer till stället där jag befinner mig, måste du sluta lyssna på vad alla säger om dig. Det har funnits tider när jag inte uppfört mig som allra bäst - men allt det tillhör det förflutna. Allt jag kan göra är att vara mannen jag är idag."

 

 

Veckans tal

Michel Platini: berättar för Uefa:s kongress på det femstjärniga Athens Grand Resort Lagonissi (toppsviten kostar £26,000 - 307,670 kr - natten) vad han kommer bli ihågkommen för. "Jag kämpade hårt för att bevara fotbollen från excesserna som spelets globala framgång har skapat... fotboll är ett spel, ingen produkt; en sport, inte en marknad; en show, inte en affärsverksamhet."

 

 

• Toppade Uefa:s agenda i Grekland: nyheten att Platinis expanderade EM 2016-format är på väg att leverera en rekordvinst på £712m (8,42 miljarder kr). Vicepresidenten Ángel María Villar: "Michel kan vara väldigt stolt, väldigt stolt, över hans EM."

 

 

Plus: mest optimistisk

Rysslands idrottsminister Vitalij Mutko - förnekar sammanlänkningar till Fancy Bears hackarna och statligt sponsrad dopning och firar valsegern för hans val som Uefa:s nya president, Aleksander Ceferin. "Han är ung och energisk. Vi hoppas på effektivt samarbete."

 

 

Andra nyheter: tidig deklaration

25 juli: Karren Brady reflekterar över sin prestation då West Ham flyttade, en vecka innan deras första match: "Flytten har varit en fullständig framgång på varje nivå... Ha inga tveksamheter, vi är del av den framgångsrikaste arenaflytten i historien."

 

 

Starkast principer

Sky Italia - anställer den öppet uttalade fascisten Paolo Di Canio som expert, för att sedan suspendera honom när tittarna såg hans Mussolini "dux"  tatuering. "Vi ber om ursäkt till de vars känslor sårades. Vi bestämde oss för att suspendera det här samarbetet."

 

 

Slår också till hårt

Ryska klubben Rostov släpper ett robust meddelande till fansen efter att Uefa bestraffat dem för rasism: "Kära fans, vi ber er vänligen att avstå från rasism på hemmamatcher." Deras senaste stora tillslag: 2014 - då de reagerade efter att tränaren Igor Gamula sagt följande till reportrar: "Vi har tillräckligt med svarta spelare, vi har sex av de sakerna och ni vill att jag ska köpa en sjunde?" Rostov flyttade ner honom till U21-laget.

 

 

Manager-nytt: bästa relationen

Leeds manager Garry Monk: "Jag pratar med ägaren i princip varje dag. Han har varit fantastisk, väldigt stöttande mot mig... vi jobbar nära varandra."

 

 

(April, Steve Evans: "Jag har väldigt positiva kommunikationer med presidenten, det har varit helt positivt. Han respekterar mig." September 2015, Uwe Rösler: "Mr Cellino och jag själv har en speciell relation. Den är spännande, fascinerande, jag lär mig något varje dag." Augusti 2014, Dave Hockaday: "Jag förstår att ni i media har berättelser att skriva och tidningar att sälja eller vad det nu är, men presidenten är fantastisk att arbeta med - vi pratar om vägen framåt, och det gör mig glad. Jag säger det inte bara, jag menar det."; Mars 2014, Brian McDermott: "Vi har haft många konversationer och han har bara varit stöttande enligt mig. Jag måste säga att han kan sin fotboll, det gör han Massimo."

 

 

Går vidare

• Rumänien, 7 september: Liga II laget Pancota anställer italienska tränarna Giancarlo Oddi och Fausto Salfa för att "vända på det" efter att ha dragit på sig en total målskillnad på 1-56 efter deras första sex ligamatcher. 14 september: Oddi och Salfa säger att de bara "var på besök" och åkte hem. Lokal media: "De kom, de såg, de åkte härifrån."

 

 

• Mexiko, 12 september: Jaguares ägare Carlos López Chargoy sparkar sin nya tränare José Cardozo efter åtta matcher för att han var "undermålig". 13 september: Återanställer honom. "Spelarna sade åt mig att göra det. Han har mitt fulla stöd."

 

 

Minst ånger

Argentina: Villa San Carlos målvakten Gaston Sessa, 43, får frågan varför han gav domaren Julio Barraza "en snabb strypning". "Han bara får fram det i mig. Folk tror att han är en cool kille, men det är han inte, han är arrogant, han går omkring i sina byxor innan matcherna och har en kvinna som bär hans väska. Är jag ledsen? Förlåtelse är något jag ber gud om, inte Barraza."

 

 

Veckans mama

Mexiko: Monterreys Edwin Cardona släpper en videoursäkt efter att hans mor "slagit ner" ett fan som buade ut honom, vilket ledde till en klubbundersökning. "Jag heter Edwin Cardona och jag ger, på ett respektfullt sätt, en ursäkt för vad som hände. Mama reagerade felaktigt på några dåliga ord... Det kommer inte hända igen."

 

 

Mest trotsig

Grekland: Larissa ägaren Alexis Kougias förnekar att han slog till målvakten Matías Degra som straff för ett misstag på planen, trots att foton visar att han gjorde det. "Ingenting hände, så vi går vidare. Jag har gett honom sparken för att han varit oprofessionell." Degra: "Jag har aldrig varit så här ledsen."

 

 

Mest utsatt

Chile: Tredjedivisionslaget Trasandinos målvakt Fabian Cerda är inte nöjd med den virala videon som ser ut att visa en hund som räddar ett skott som han hade släppt in. "Jag gick långt ut, jag lämnade det medvetet. Nu säger folk att hunden räddade målet, hunden gjorde det, hunden gjorde det. Det stör mig."

 

 

Plus: mest hängiven

Brasilien: Miss Bumbum 2016 tävlingsdeltagaren Danny Morais - kusin med 2015 års finalist Sabrina Boing Boing - brottade ner en publikvärd på Grêmios arena inna hon jagade spelare över planen. "Självklart förväntade jag mig aldrig en sådan medieuppmärksamhet från det här. Jag följer bara mitt hjärta."

Av Mikael Holmkvist - 30 september 2016 20:15

Reality-stjärnan visar upp sina tuttar då hon går ut i Miami i en genomskinlig tröja utan någonting under

   

Kim Kardashian struntar i sin bh, IGEN.

 

 

 

AV: Joanne Kavanagh, the Sun, lördag 17 september, 2016:

 

 

HON må vara en multimiljonär, men Kim Kardashian har fortfarande inte tagit tag i det där med att köpa en bh.

 

 

Reality-stjärnan har blivit ett STORT fan av den bh-lösa looken och dag fick sig fansen verkligen en syn, detta då hennes bröst var helt uppvisade i en genomskinlig topp.

 

 

Hon gick ut i Miami med sina bröstvårtor helt synliga.

 

 

35-åringen valde att inte ha på sig någonting under en vit genomskinlig topp då hon gick ut i Miami.

 

 

Hennes bröstvårtor var fullt synliga för hela världen att se då de tryckte sig mot det tunna tyget.

 

 

Men det verkade inte störa den snygga brunetten, det här är nämligen inte första gången hon har gått ut, minus sin bh.

 

 

Stjärnan verkade inte ha några problem med att alla kunde se se tydliga konturerna av hennes bröst.

 

 

Det här är inte första gången hon har gått ut, minus sin bh.

 

 

Igår kväll kunde hon t.o.m ses i en silvrig ringbrynjedress som vilade över hennes bröst, visade upp hennes klyfta och än en gång bevisade att hon inte är blyg för att visa sina bröstvårtor heller.

 

 

Och i förmiddags ville hon helt klart inte ta på sig någon bh för att hålla sin stora byst på plats, istället visade hon upp bröstvårtorna då hon gick ut i Miami hettan.

 

 

Hon mixade den genomskinliga toppen med avklippta jeans.

 

 

Kim är välkänd för att visa allt.

 

 

Tidigare den här veckan försökte hon krossa internet igen genom att ta av sig kläderna i en sexig Snapchat-video.

 

 

Hon klädde av sig och visade sin otroliga 70lbs (31,7 kg) viktnedgång medan hon berättade för fansen att hon bara visade upp sin solbränna.

 

 

I videon håller hon upp telefonen framför sig då hon med sin avslappnade och släpiga röst säger: "Inget går upp mot en spraytan vid midnatt gott folk. Tanorexic."

Av Mikael Holmkvist - 30 september 2016 20:11

NICKI Minajs senaste bilder har lett till stora spekulationer om plastikoperationer

   

PRESSA IN DET: Nickis utstyrsel såg ut att vara redo att sprängas.

 

 

 

 

AV: Jack Pusey, Daily Star on Sunday, söndag 25 september, 2016:

 

 

Den sexiga rapparen är känd för hennes twerktastiska rumpa - men det var hennes tuttar som hamnade i centrum vid hennes senaste postningar på Instagram.

 

 

Hon trutar med munnen i en tunn svart overall och brunettens bröst såg ut att vara redo att spränga upp tyget.

 

 

Den övre delen av klädseln - som i princip inte täckte någonting - visade upp stjärnans kurvor i all dess prakt, och många fans var snabba att påpeka en klar skillnad när det gällde hennes klyfta från andra bilder.

 

 

 

 

"Var kom dessa ifrån? Helvete mama, de ser ut att vara redo att sprängas," skrev en användare.

 

 

"Heliga s*** hennes tuttar! Kan inte bestämma om de är redigerade eller om hon har gjort något," funderade en annan.

 

 

"Jag svär på att hennes p***** inte såg ut sådär för en vecka sedan. Just saying..." bidrog en tredje med.

 

 

 

 

Nu finns det ju flera potentiella förklaringar här, gott folk.

 

 

Kanske har Nicki bara investerat i en riktigt kraftfull push-up bh? Eller kanske finns det något nytt filter som vi inte hört talas om framtaget för att förstärka kurvor?

 

 

Oavsett vad det gäller så såg hennes figur ut att vara tillbaka till normal på efterföljande bilder, så vi lutar mot att säga att dessa bilder var en engångsföreteelse. Ett mirakel, skulle man kunna säga.

 

 

TUTTZILLA: Det måste vara en riktigt kraftfull push-up bh.

 

 

Nicki mixade den vågade one-piecen med vita högklackade skot, en Chanel handväska och mycket bling.

 

 

Vi har inte sett å här mycket av Anaconda sångerskan sedan hennes fräsande insats med Ariana Grande på the VMA:s.

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8 9 10
11
12 13 14 15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29 30
<<< September 2016 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards