Europa League-lottningen till åttondelsfinalerna i sin helhet.

 

United fick alltså ryska Rostov i åttondelsfinalen i Europa League. Enligt UEFA:s ranking är de det lägst rankade laget av alla de 16 som återstår. Det spelar nog ingen större roll, visst hade vi kunnat få tuffare motstånd på pappret, men den som tror att det här blir lätt misstar sig nog. Det känns ändå skönt att vi har returmatchen hemma, förhoppningsvis kan vi fixa ett bra resultat i Ryssland och sedan avgöra det hemma i Manchester.

Rostov ligger i sydvästra Ryssland vid Svarta havet, nära gränsen mot Ukraina och mellan Manchester och den ryska staden är det 3,019 km, alltså nästan 302 mil.

 

Här under följer en serie bilder, som kanske får er att undra vad dem gör här:

                               

De är faktiskt tagna från en i England nyligen visad BBC-dokumentär om ryska huliganer. Den tittar på kaoset som ryssarna ställde till vid förra sommarens EM-turnering, särskilt då i Marseille. Och i dokumentären (från 39:58 och framåt) handlar det om en specifik klubbs firma, nämligen just Rostov.

Den visar huliganer som tagit sin aktivitet till en helt ny nivå. Glöm att stå och supa sig dyngrak en hel dag för att sedan gå ut på stan och veva. Här träffas de hårdaste köttskallarna och tränar i egna små gym. De dricker inte utan sköter istället sin fysik klandervärt och de har en skrämmande taktik när de ger sig ut för att slåss. Ingen nåd visas, man slutar inte när någon ligger ner, utan när motståndaren inte rör sig längre.

Dokumentären riktar även in sig på nästa års fotbolls-VM. Som går i Ryssland. Tankarna om detta skiljer sig lite bland huliganerna. Vissa tror att den ryska polisen kommer vara stenhårda och ta bort alla former av hot. D.v.s de kända bråkmakarna, som också organiserar det hela, kommer inte få någon chans att vistas i närheten av turneringen. Och om någon skulle lyckas ta sig igenom nätet och ställa till med något, då kommer straffet vara för högt och kännbart för att någon ska vilja riskera något.

Men andra menar att det kommer bli en våldsfestival och tycker det är perfekt att slippa resa till något annat land för att slåss. Dessutom är det England som ska räkna med mest stryk, för de hålls fortfarande som huliganernas förebild, p.g.a deras våldsamma historia. Självklart kommer det även fram rent fascistiska åsikter i det hela, en rysk man ska vara manlig, d.v.s han ska kunna slåss och får han stryk ska han resa sig upp ändå, oavsett hur mycket stryk han fått. Det pratas även om att man inte förstår sig på män som inte kan försvara sig själva, vad har man egentligen för nytta av dem? Så pekas det även på det moraliska förfallet hos de västerländska nationerna och att engelsmännen numera bara består av patetiska "fyllon från Luton, Leeds och andra skithål till engelska städer". En världsbild som inte skiljer sig alltför mycket från många välkammade Sverigevänner, bara man gnuggar lite på ytan.

Och med tanke på Rostov-huliganernas åsikt om att det är engelsmännen man framförallt vill spöa upp kan man ju nästan föreställa sig scenerna i Rostov när lottningen igår gav dem den engelska kronjuvelen: Manchester United! Blir det här generalrepetitionen inför nästa års VM?

Här kan ni se BBC-dokumentären i sin helhet:

Våldsamheter vid ett dubbelmöte i Cupvinnarcupen 1977 mellan St-Étienne och United ledde till en order om att returmötet skulle spelas åtminstone 200 km från Old Trafford

   

Stuart Pearson, fyra från vänster, nätar för Manchester United mot St-Étienne på Plymouth Argyles Home Park i september 1977. Fotograf: PA Archive/PA Images

 

 

 

 

 

AV: Paul Doyle, torsdag 16 februari, 2017:

 

 

Senast St-Étienne skulle spela på Old Trafford hamnade de i Plymouth men det först efter att vägarna till London, Skottland och Nordirland stängdes. United hade portats från att spela hemma men inte från att spela på Home Park, där matchen deklarerades som en triumf inte för att United vann med 2-0 utan för att matchen spelades utan några blodiga kravaller, till skillnad mot det första mötet i Frankrike tre veckor innan.

 

 

Vi pratar här om september 1977, en tid då St-Étienne var på väg att glida ur deras gyllene år och engelsk fotboll befann sig i plågorna av en era med framgångar och skönhet på planen och glöd och kaos på läktarna. Våldsamheter närvarade regelbundet vid matcher som involverade engelska klubbar - samma kväll som United-fans drog på sig vanära i St-Étienne, bevittnades slagsmål vid en UEFA Cup-match mellan Manchester City och Widzew Lodz, detta samtidigt som bråket mellan Newcastle United och Bohemians i Dublin sjönk till sådana nivåer att Newcaslte-målvakten Mick Mahoney fälldes av en tegelsten. Men händelserna i St-Étienne ansågs vara så exceptionellt ondskefulla och drog även på sig ett straff utan tidigare motstycke.

 

 

Matchen, för vad det nu är värt, var ett lockande möte i Cupvinnarcupens första runda dit Dave Sextons lag hade kvalificerat sig genom att besegra Liverpool i FA Cupfinalen i maj. St-Étienne hade vunnit den franska motsvarigheten men den framgången maskerade inte utförsbacken som laget befann sig i, trots att de tidigare varit ett av Europas mest spännande lag att följa. De blev franska mästare tre säsonger i rad t.o.m 1976, kom tvåa bakom Bayern München i det årets Europacupfinal och var tappra motståndare mot Liverpool i Europacupens kvartsfinaler 1977, ett möte som än idag ingår i turneringens legendariska berättelser. Trots att de var på tillbakagång när United kom till staden för det första mötet den 14 september, så var det två ärofulla klubbar som intog planen. Men när fotbollen började spelas på Stade Geoffroy Guichard hade anarki förpassat spelet till en sidoshow.

 

 

"Kvällen innan matchen slog en liten grupp Manchester-supportrar, några med kniv, sönder butiksfönster, anföll en hotellentré och plundrade en affär i staden," sade en rapport i the Times. "Fem personer arresterades och kommer hamna i domstol."

 

 

Trots den varningen och trots plundringen av Paris av Leeds United-fans efter 1975 års Europacupfinal, var de franska myndigheterna dåligt förberedda för det som hände på matchdagen.

 

 

Ungefär en timme innan avspark, på en arena utan segregering, utbröt masslagsmål. Det finns olika redogörelser för vad som satte igång det - många United-fans sade att lokalbefolkningen bombade dem med flaskor och croissanter, en version som stöddes av Sexton som sade: "För mig såg det ut som att det pågick en hel del provokationer," medan klubbens sekreterare, Les Olive, citerades i the Guardian med att säga: "Problemen verkade starta när St-Étienne-fansen började knuffa vårt folk bort från den centrala sektionen bakom målet." Men den största skulden lades på gästerna.

 

 

"Runt 100 britter startade ett slagsmål bakom ett av målen," rapporterade the Times. "Beväpnade med flaskor, käppar och knivar siktade de in sig på det franska lagets supportrar. Panikfyllda supportrar sprang mot stålnätet runt planen och de sprang in i varandra. Folk som kom senare hoppade över kropparna och ut till säkerheten på planen. Resten av publiken skrek 'Les flics, les flics [Snuten, snuten!]' för kravallpoliserna som fanns på plats var långsamma att reagera. Det krävdes tre stormningar av batongviftande poliser för att få ordning på slagfältet, där de flesta Manchester-supportrarna exkluderades från arenan."

 

 

The Guardians David Lacey skrev att mitt i slagsmålen "kollapsade en barriär och fler än 100 St-Étienne-fans klättrade över det 10ft (= 3,04 meter) höga staketet som omger planen för att undkomma... Uniteds supportrar slogs i fler minuter och leddes sedan bort av den franska polisen som föste dem till ståplatsläktaren och i vissa fall ut ur arenan."

 

 

När lugnet till sist lade sig spelades det en bra match där Gordon Hill gav United ett bortamål innan Christian Synaeghel kvitterade två minuter senare. Men ingen pratade om det efter slutsignalen, när representanter, journalister och politiker kastade runt anklagelser lika eldigt som fansen hade kastat knytnävar och missiler tidigare. St-Étienne-ordföranden, Roger Roche, sade följande om United-fansen: "De var de värsta huliganer jag någonsin har sett. Den här arenan var helt fläckfri innan dessa gangsters kom hit och började supa."

 

 

United, vars redogörelse till stor del stöttades av idrottsministern, Denis Howell, klagade på värdklubbens usla organisering och vidhöll att de 1,200 personerna som hade rest ner med Uniteds supportersällskap hade uppträtt oklanderligt och att problemen orsakats av sådana som aldrig har några bra intentioner som på egen hand rest till Frankrike och lyckats köpa biljetter på svarta marknaden och förstöra en annars så god atmosfär.

 

 

Problem flammar upp i det första mötet i Cupvinnarcupen mellan St-Étienne och Manchester United i Frankrike. Fotograf: Pictures USA/Rex/Shutterstock

 

 

 

Det var inte riktigt tillräckligt bra i många politikers och medias ögon, de ropade nämligen på exemplifierande bestraffning för United, som hade många följare med en vana att dyka upp på kaosartade scener. St-Étienne annonserade sin intention att stämma United på kompensation, men samtidigt lade de inte till sin röst till alla de som ville att klubben skulle portas helt från spel i Europa. "Att vinna dubbelmötet i ett styrelserum intresserar mig inte," sade det franska lagets manager, Robby Herbin. "Och Uniteds spelare förtjänar inte det." Men Uefa brydde sig inte och sparkade ut United.

 

 

Det innebar att det blev en ganska hyfsad nyhetsdag, med tanke på att inom 24 sammanhängande timmar förbjöd the Football Association Don Revie att avgå som Englands manager, detta samtidigt som engelska klubbar vann rätten att ha reklam på sina tröjor (förutom när deras matcher visades i tv) och en spelarstrejk avblåstes efter det att de fick avtalsfrihet.

 

 

United befann sig i en skandal. Deras målvakt Alex Stepney sade, med en uppriktighet som hade gett honom en lynchning på Twitter idag, följande till BBC: "Det är för urlöjligt för ord. Vad mig beträffar som spelare för United, har Uniteds fans ingenting alls med mig att göra. Vi åkte över dit och gjorde reklam för fotboll, båda lagen gjorde det. Jag menar, vi fördöms för något som vi inte har gjort."

 

 

United inledde omedelbart en överklagan och skickade en delegation ledd av Sir Matt Busby för att argumentera för deras sak vid Uefa:s högkvarter. Tydligen var de övertygande, för några dagar senare backade Uefa och släppte tillbaka dem men endast med villkoret att de skulle betala böter och spela returmatchen 200 km från Old Trafford. "Rättvisa har skipats, särskilt med tanke på spelarna," deklarerade Busby. Men många inom media fördömde Uefa för att vara för mjuka sett till brottet. Daily Mail vräkte på: "Det är ett fegt beslut som i princip är en motsvarighet till att slå Jack the Ripper över knogarna med en linjal och be honom att vara en duktig liten pojke."

 

 

Uniteds uppdrag var nu att hitta en arena till returmatchen. Det självklara förstavalet var huvudstaden. Arsenal sade att de skulle vara villiga att hyra ut Highbury, och Wembley föreslogs också. Men Alan Hardaker, chefen för the Football League, torpederade dessa planer av rädsla för mer våldsamheter, något han förklarade såhär: "United har många fans i London och de är värre än några andra."

 

 

Aberdeen erbjöd sig sedan att arrangera matchen och United var sugna på att acceptera deras erbjudande men det föll på att en match i skotska ligacupen mot Rangers inte kunde flyttas. Glentoran hörde av sig och sade att de kunde fixa en problemfri match i Belfast; United tackade dem och fortsatte att leta vidare. Hardaker nämnde Newcastle och Plymouth. United valde det sistnämnda.

 

 

Plymouth, ett lag i Division tre som plötsligt lyftes upp som värd för europeisk kunglighet, började snabbt jobba på hur de skulle kunna se till så att deras stora dag inte skulle befläckas av den sortens scener som förstörde det första mötet. Deras ansträngningar hjälptes av det faktum att inga biljetter tilläts säljas i Manchester, där fansen kunde följa matchen på en storbildsskärm på Old Trafford istället (vilket runt 38,000 fans valde att göra).

 

 

På lördagen innan den europeiska matchen distribuerade Plymouth 10,000 kuponger till fansen vid deras match mot Gillingham, varje kupong lät innehavaren köpa två biljetter till United-St-Étienne-matchen. "Vi hoppas att vi kan fylla arenan med West Country-fotbollssupportrar och undvika alla eventuella problem med Manchester United-fans," förklarade Plymouth-ordföranden, Robert Daniel. En publik på 32,000 personer dök upp på Home Park, övervakade av den lokala poliskåren och 100 poliser från Cornwall och Devon. Inga arresteringar gjordes.

 

 

"Ingenting annat än rutinmässig fotbollshögljuddhet som störde Drake i sin hängmatta... atmosfären var avväpnande lugn," skrev David Lacey.

 

 

Efter att ha jobbat så hårt för att få vara kvar i turneringen drog United full nytta av deras benådning och vann tack vare mål av Stuart Pearson och Steve Coppell. Men i rundan efter åkte de ut mot Porto.

• Den 59-åriga mannen som togs bort från arenan är nu portad "på obestämd tid"

 

• David Wagner och Garry Monk åtalade av FA för olämpligt uppträdande

   

Huddersfield Town har portat en 59-årig man från the John Smith's Stadium "på obestämd tid" efter en incident i söndags. Fotograf: Nigel French/PA

 

 

 

 

AV: Press Association via the Guardian, tisdag 7 februari, 2017:

 

Huddersfield Town har delat ut en portning på obestämd tid från the John Smith's Stadium till den man som vecklade ut en turkisk flagga under söndagens match mot Leeds.

 

En 59-årig man togs bort från arenan efter att det verkade som att han hånade knivmorden på två Leeds-fans som dog innan en match mot Galatasaray i Istanbul 2000.

 

"Huddersfield Town kan bekräfta att en 59-årig man togs bort från the Revell Ward Stand," sade klubben i ett uttalande. "Individen har portats från the John Smith's Stadium på obestämd tid.

 

"Huddersfield Town tar incidenter av den här naturen väldigt allvarligt och kommer inte att tolerera detta skamliga uppträdande under några omständigheter. Den här individen är inte representativ för klubben eller dess supportrar."

 

Leeds fans blev vansinniga när flaggan vecklades ut under derbyt mellan de två uppflyttningsrivalerna. Christopher Loftus och Kevin Speight avled efter att ha knivskurits under ett slagsmål kvällen innan Leeds match mot Galatasaray i Uefa-Cupens semifinal år 2000.

 

West Yorkshire-polisen twittrade i söndags att de hade tagit ut den ansvariga mannen för att han viftade med flaggan.

 

Efter Huddersfield 2-1 vinst har båda klubbarna åtalats av the Football Association för att de misslyckades med att "se till så att deras spelare och/eller representanter uppträdde på ett passande sätt och/eller avstod från ett provocerande uppträdande".

 

Managerna, David Wagner och Garry Monk, har också åtalats för deras aktioner. Duon visades upp på läktaren efter bråket som följde Wagners firande på långsidan när Michael Hefele gjorde Huddersfields sena vinstmål.

 

Ett foto av flaggan togs av ett fan idag på the John Smith's Stadium.

 

 

 

 

AV: Yorkshire Evening Post, söndag 5 februari, 2017:

 

Leeds United-fans blev vansinniga då en turkisk flagga vecklades ut på ena läktaren under deras match mot West Yorkshire-rivalen Huddersfield Town.

Polisen sade att en man hade tagits ut från the John Smith's Stadium och fått sin flagga beslagtagen som ett resultat av gesten, vilket tros vara en referens till de två United-fansen som knivskars till döds innan en match i Istanbul 2000.

Christopher Loftus och Kevin Speight knivskars under ett slagsmål på en gata kvällen innan Leeds match mot turkiska Galatasaray i returmatchen i UEFA Cupens semifinal.

Ali Umit Demir visade sig vara skyldig till morden på båda männen och dömdes i en domstol i Istanbul.

Många Leeds fans vill att åtgärder ska utföras efter att den turkiska flaggan sågs under den tv-sända matchen, som Huddersfield vann med 2-1 efter ett sent mål av Michael Hefele.

I svallvågorna av vinstmålet visades båda managerna upp på läktaren efter att båda avbytarbänkarna involverades i ett gräl.

Ett fan skrev i ett meddelande på Twitter till the Football League: "Hoppas att ni kommer agera mot Huddersfield för att deras fans släpptes in på arenan med en turkisk flagga!"

West Yorkshire polisen Leeds United Twitter-konto skrev följande som svar på ett annat meddelande: "Man har tagits ut från arenan och flaggan är beslagtagen. Vi kommer att besöka honom den här veckan." 

Blackburn borta i FA Cupen och några skrällar under lördagen

En snabb titt på Blackburns hemsida visar att deras förstalagstrupp innehåller både Corry Evans och Wes Brown. Båda med ett förflutet i United, på helt olika vis, men ändå. Wes Brown har idag (lördag) gett intervjuer i flera stora tidningar och hoppas få spela, men tror att det blir en plats på bänken till att börja med. Han tror även stenhårt på att United kommer kvala in till nästa säsongs CL-spel och att Mourinho har gett tillbaka klubben den där fear factorn bland andra lag.

 

James Ducker får räknas som en seriös fotbollsjournalist och han skrev idag att det inte är omöjligt att Rooney flyttar till Kina i februari (det kinesiska transferfönstret stänger den sista februari). Han pekar inte på några citat eller någon specifik händelse som skett under de senaste dagarna, men menar att det inte ska hållas för omöjligt. Man kan ju alltid hoppas, men personligen tror jag inte det blir någon affär nu. Särskilt med tanke på alla matcher vi har i vår och det faktum att Mourinho faktiskt använder honom när han är frisk/nykter. Hoppas däremot att Mchitarjan frisknat till och kan spela på Ewood Park, han bidrar med något som våra andra offensiva pjäser inte har på planens sista tredjedel. Kul att se Martials spel i torsdags också. När han går mot försvararna med fart erbjuder han ett rejält hot. Förhoppningsvis kan hans agent hålla käften nu en stund, medan Martial koncentrerar sig på det han har betalt för. Både Martial och Mchitarjan har ju visat att Mourinho vet vad han sysslar med. Ska bli intressant att se om Luke "Pizzapojken" Shaw kan fortsätta i deras fotspår, eller om han håller på att spela bort sig från United helt. Nu är det fyra raka matcher där han inte ens funnits med i matchtruppen, trots att han är frisk och hel.

 

Noterar annars från dagens cupspel att Lincoln City slog ut Burnley. Lincoln toppar alltså The National League och Burnley ligger tolva i Premier League! The National League är ligan över FC Uniteds liga och räknas alltså som non-league. Ta er en titt på listan här under så förstår ni själva gapet:

 

 

Den engelska fotbollspyramidens 6 högsta nivåer:

1. Premier League (Burnley)

2. The Championship

3. League One

4. League Two

5. National League (Lincoln City)

6. National League North och National League South (FC United)

 

Så Lincoln skrev lite historia i och med den vinsten då de blev det första non-league laget att nå turneringens kvartsfinaler sedan 1914. Vinsten kom dessutom på Burnleys hemmaplan Turf Moor, där de varit riktigt starka i ligaspelet.

 

Vidare ser jag att City har bokat in ännu en match den här säsongen, detta då de tvingas till omspel hemma mot Huddersfield (trea i the Championship) efter 0-0 på John Smith's Stadium tidigare idag.

 

Vi minns ju alla hur kuken från Katalonien försökte släta över vår 1-0 vinst mot de i Ligacupen i höstas med att säga att de bittra hade mönstrat ett ungt lag och vi hade vår bästa startelva, och att han var väldigt nöjd med sina ungtuppars insats mot oss och bla, bla, bla. Ett smeknamn på City är Lögnarna, och det verkar Guardiola ha tagit till sig, för så var det inte. Vet inte om han kör samma ursäkt idag. Nu är jag långt ifrån någon expert på deras bästa lag, men tror det kan bli svårt för Pip att peka på laguttagningen som ursäkt till resultatet idag:

 

1. Bravo - 11. Kolarov, 30. Otamendi, 24. Stones, 5. Zabaleta - 6. Fernando, 18. Delph - 9. Nolito, 25. Fernandinho, 15. Navas - 10. Agüero

 

Det, Pip, är en startelva som kostat £244,8m (2,9 miljarder kr) att plocka ihop. Sedan satt det spelare för £142m (1,68 miljarder kr) på bänken och därifrån släpptes Sané, De Bruyne och Sagna (som totalt kostat 1,09 miljarder kr) in.

 

Nu vet jag att folk därute säkert blir så upprörda att kalsongerna eller trosorna vrider sig på dem, eftersom vi har skrapat ihop ett lag som inte heller är helt gratis. Men det här var mer ett inlägg om att Pip kanske inte är den där magikern som gör avloppsvatten till vin. Och många tidningar älskar ju att plocka fram våra summor när vi gör bort oss mot billigare lag. Jag är fullt medveten om att flera spelare i vår trupp ensamma är dyrare än Blackburns hela trupp, men det här var bara en liten blänkare om att det finns andra lag med dyra spelare, som inte bara går ut och kör över motståndarna från lägre divisioner.

 

Måste bara snabbt återvända till Burnley och en av deras spelare. De har ju, som ni säkert vet, plockat in den vidriga scousern Joey Barton. Han som ofta har åsikter om det mesta, inte minst om "hårda engelsmän" och "filmande/fuskande utlänningar", idag var han igång igen och visade vilken otrolig hårding han är:

https://twitter.com/robinedds/status/832954508481290240

 

Bär ut honom på det största torget i Burnley och sätt eld på fanskapet!

 

 

Saint Étienne och Uniteds inställning

Utan att övertyga på något vis så vann vi alltså med 3-0 i torsdags och har därmed gett oss själva en riktigt bra chans till avancemang inför returen borta på onsdag. Det är självklart inte klart, men nog ser det bra ut.

 

Men vi lyckades även bjuda på några riktiga hjärtat-i-halsgropen ögonblick. Ögonblick där vi i allra högsta grad kunde ha straffats hårt. Vi vet alla hur tunga mål på bortaplan kan vara i Europaspelet.

 

Jag har länge tjatat om att vi saknar en riktig ledare, en general som håller koll på styrkorna. Någon som inte accepterar en massa larv i omklädningsrummet och annan skit. Jag tänker såklart på den kanske störste inom den grenen, precis...

 

Och kommentarerna från Mourinho efter matchen i torsdags oroar:

 

 

"Jag är jätteglad, särskilt då vi i första halvleken spelade så dåligt och lyckades avsluta den första halvleken med en 1-0 ledning som vi inte förtjänade, så jag var ganska säker på att vi var tvungna att höja oss i den andra halvleken. Det berodde på bristande koncentration, jag hade en känsla omedelbart i omklädningsrummet - för högljutt, för roligt, för avslappnat.

 

 

"Mina assistenter hade känslan på uppvärmningen där några av killarna inte var riktigt fokuserade, inte hade rätt adrenalin i deras kroppar. Matchen började och det första vi gjorde var en bakåtpassning [av Eric Bailly] till anfallaren och det blev en-mot-en med Sergio [Romero]. När man inte har koncentrationen är det svårt att hämta tillbaka den. T.o.m på sidlinjen tyckte jag att kommunikationen var svår så vi behövde halvtidspausen. Andra halvlek var en annan historia, ett annat resultat.

 

 

"Vi hade ett liknande gruppspel. När vi behövde vinna gjorde vi det. När fokus är där svarar vi. Ikväll var den första halvleken alltför avslappnad. St-Étienne hade den rätta intensiteten och skapade problem. Om den första halvleken hade slutat 1-1 hade matchen kunnat bli annorlunda. Om vi går vidare och vi slår St-Étienne och går till åttondelsfinal, då kommer folk att ha rätt attityd. Så låt oss göra det nästa onsdag [i returmatchen], [få] rätt resultat och gå till nästa lottning.

 

 

"Att göra tre mål, inte släppa in något hemma, det är ett bra resultat. Det är inte över men det är ett bra resultat. [Ander] Herrera är avstängd [efter sitt tredje gula kort i turneringen], så det är en bra vila för honom, han har spelat varje match. Jag respekterar alltid fotbollen, den kan vara elak mot dig. Jag vill inte att mitt lag ska straffas så jag kommer åka med ett starkt lag."

 

Jag hatar det där med att de tror att de är oantastliga. Att de kan glida runt och dansa, dabba och köra helikoptern med kuken i omklädningsrummet för de tror att de kan gå ut och köra över motståndarna på ett ben. Det funkar inte så och de är professionella fotbollsspelare med fullständigt sjuka löner, de får allt fixat åt sig, det enda de behöver koncentrera sig på är att hålla sig i form och visa vilken klubb de tillhör ute på planen. Inte alltför svårt. Men inte ens det klarar vissa av dem av. Jag gillade att se det korta klippet mot Swansea borta när skithuset Jesse Lingard och galtnacken Rooney höll på och larvade sig i tunneln, varpå Ibrahimović röt i med dem och de ställde sig i givakt. Gillar även att Mourinho berättar om det och jag hoppas att han kan få ur det ur dem, och det snabbt. Tycker även om attityden att portugisen kommer åka med ett starkt lag till returmatchen.

 

På tal om Saint-Étienne så är det ju en klassisk gammal arbetarklubb med livliga fans, det hördes på läktarna och de bjöd på skapliga introt innan avsparken:

 

Det är skapligt många bengaliska eldar som brinner där. Med tanke på säkerhetspinsamheterna vi såg på OT innan Bournemouth-matchen förra säsongen och den här skylten utanför bortafansens insläpp...

 

... kan man ju undra vad det är för tomtar som håller i säkerheten egentligen.

 

Med tanke på hur de tillresta franska fansen lät i Manchester kan man ju föreställa sig att det kan bli ganska livat där nere. Hoppas det inte innebär någon mental spärr för vissa av våra snöflingor i förstalagstruppen. Och man kan ju hoppas att alla spelarna inser att det här inte är över, utan att man måste gå ut och prestera i 90 minuter först!

T.o.m Goebbels hade varit imponerad av Trump-regimen och Fox News

När det begås hemska terrorhandlingar runt om i världen så kan man alltid veta att det finns en skock idioter och troll som utan några bakgrundsfakta omedelbart sätter igång ett drev som säger att det är muslimer som är gärningsmännen. Så retweetas det och runkas runt på sociala medier till det blir mer eller mindre en sanning. Vi minns ju alla den mänskliga hemorrojden Kent Ekeroths utspel i sociala medier efter tragedin i Oslo och på Utöya. Men sen har ju dessa analsäckar det ganska bra, för när det sedan, efter lite faktakoll, visar sig att det inte stämde, då blir det bara tyst från dem, en axelryckning produceras och sen är det glömt.

 

Nu har det ju hänt igen och nu är det ingen liten apparat som häver ur sig dyngan. Nu pratar vi om den "helt neutrala" jätten Fox News och Vita huset!

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2017/02/01/11412643-den-misstankta-i-moskattacken-snabbt-beskriven-som-en-marockansk-muslim-han-ar-en-vit-nationalist/

 

Man kan ju bara konstatera att t.o.m en viss Goebbels hade nog varit imponerad av hur dessa "patrioter" och "sanningssägare" pressar ner sin skit i vanligt folks halsar.

 

Sen har vi ju alla blivit bekanta med det här att om det är en mörkhyad gärningsman, då är det en del av den gigantiska muslimska armén som står vid västvärldens portar och varje dag äter upp vår "svenska/engelska/franska/amerikanska kultur" och genomför sin sluga "islamisering av västvärlden". Men när det är en vit, ofta nationalistisk, gärningsman, då handlar det om en ensamvarg som hade det lite tufft (och troligen blev gängvåldtagen av somalier som barn) tidigare i livet. Detta är något som författarinnan J.K Rowling igår tog fasta på på Twitter:

 

 

 

 

 

Man United v Wigan 4-0

Första halvlek var verkligen ingenting att skriva hem om, men när den belgiske toaborsten gick upp i luften och stångade in 1-0 kändes det som att det bara fanns en vinnare. Och så blev också fallet och nu har United bokat en plats i åttondelsfinalen i FA Cupen borta mot Blackburn.

 

Jag vet att det "bara" var Wigan vi ställdes mot och alla argument som kan kastas in p.g.a det. Men titta på de redan utropade världsmästarna Liverpool och deras insats i FA Cupen. Vad jag tänkte på var vårt 3-0 mål i söndags. Wow! Som jag har saknat den typen av mål och oj, vad bra Henrich Mchitarjan är! Ni har garanterat redan sett det, men det går att se om många gånger. Efter 73 minuter och 9 sekunder spelar Herrera ut bollen ur vår box och efter 73 minuter och 22 sekunder avslutar Armeniern anfallet med att slå bollen i mål, i den andra boxen - I love it!

 

Roligt att se den här linjedomaren på OT mot Wigan i söndags:

   

  

Det är såklart den kvinnliga linjedomaren Sian Massey som patrullerade ena långsidan med sin flagga i handen. På något sätt var det också passande att aset som för några år sedan skapade så stort rabalder runt henne, Richard Keys, i helgen dök upp i pressen som det totalsvin han är:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2017/02/01/11412634-game-over-richard-keys-fru-forbereder-en-skilsmassa-fran-otrogna-kommentatorsmannen-och-sager-att-han-fullstandigt-har-fatt-slut-pa-chanser-efter-att-nya-bilder-dykt-upp-pa-honom-och-alskarinnan/

 

Här hittar ni även den senaste utgåvan av briljanta Terrace Talk från the Irish Examiner, där Hull, Wigan, Hull och en del annat underhållande gås igenom:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2017/02/01/11412636-terrace-talk-man-united-jose-mourinhos-alternativa-fakta-trumfar-nastan-donalds/

 

 

 

Duncan Castles is a Red!

Det vet jag inte om han är, men han har i alla fall haft roligt på Twitter i helgen. Jag har ju nämnt herr Castles ett antal gånger här på bloggen, han är nämligen den brittiska journalist som troligtvis har bäst koll på José Mourinho. Så medan väldigt många andra engelska skribenter har roat sig med att skriva att portugisen är slut, samtidigt som de hyllat hipster-tysken med en medicinmans halsband i käften, har Castles hållit sig till fakta och i helgen slog han till på Twitter:

   

 

 

 

Transferfönstret stängt

Igår bommade alltså fönstret igen och nu kan tidningarna ta ett djupt andetag och sedan börja spekulera om vilka som ska köpas i sommar istället.

 

Det finns ju inte så många olika anledningar till att en spelare säljs till en annan klubb under något av transferfönstren. Men igår kväll dök det i alla fall upp en ganska ny variant, något som Daily Star tyckte var värt att annonsera om över nästan hela sin framsida (tillsammans med en bild på en lättklädd Kim Kardashian):

   

 

 

Här kan ni läsa artikeln (återfinns även i samtliga de andra tabloiderna idag):

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2017/02/01/11412631-avslojat-premier-league-stjarna-tvingad-till-transfer-efter-att-ha-fatt-ett-hemligt-barn-med-ett-sexigt-fan/

 

Jag kan vara säga att spekulationerna på nätet redan är i full gång vem det kan vara och jag är ganska säker på att spelarens identitet snart kommer vara allmänt känd.

 

 

Gårdagens resultat

Man får ju onekligen säga att matchresultaten igår (tisdag) spelade oss i händerna. Det har de gjort tidigare också, utan att vi har kunnat dra nytta av det, så ikväll känns det som att vi måste ta alla tre poängen om vi ska kunna nå topp fyra den här säsongen. Jag är fullt medveten om att saker och ting kan svänga snabbt i fotbollen och att det nödvändigtvis inte är kört om vi skulle kryssa/förlora ikväll, men vi kommer få en grymt svettig avslutning på ligan den här säsongen, så snart måste vi kravla oss över strecken om vi ska kunna hänga kvar där tills i maj. Dessutom är vi fortfarande involverade i tre cuper! Vilket inget annat engelskt lag är.

 

Sen kan vi ju än en gång konstatera att Arsenal är ett jävla hällregn av ryggradslösa skithus. Kan inte vara något mysterium att Sánchez är tveksam till att förlänga med dem.

 

Men gårdagens super-mega-tungviktsmatch var såklart Liverpool v Chelsea på Anfield och scouserna gjorde på nytt "de neutrala" besvikna då de inte kunde hårdrocka sönder den elake Contes lag. Trots att Ballon d'Or-vinnaren Sadio Mané hade flugits in från sin straffmiss i afrikanska mästerskapen och deklarerat sig själv redo för spel.

 

Var även kul att höra alla "experter" i Ingurland säga att det bara var en liten överdrift och att hans otroliga passion rann över när Klopp svarade för sin egen respekt-kampanj mot fjärdedomarna på sidlinjen när Costa sköt kanske säsongens sämsta straff:

 

 

Men allt visade sig vara lugnt. Men tänk er själv en traumatiska händelsen att få hycklande Jürgens garnityr uppkörd i ansiktet, wow, hoppas domarna i Ingurland har tillgång till skickliga psykologer. Men, som sagt var, allt var lugnt. Han gick nämligen bara fram till fjärdedomaren, såg ut som en förvriden psykopat och skrek "No one can beat us" i ansiktet på Neil Swarbrick, när Mignolet räddade straffen. Well, förutom Burnley, Swansea, Southampton och Wolverhampton då.

 

Men vi vet ju att ingen kan komma åt den här hipster-tysken. Mourinho sparkar till några vattenflaskor och pang! Upp på läktaren! Tok-tysken skriker arrogant i ansiktet på fjärdedomaren och han hyllas. Verkligen??

 

 

Klopp: "Jag gick tillbaka till fjärdedomaren och sade: 'Förlåt - du är fel person att prata med.' Han sade: 'Inga problem, jag gillar din passion.' Jag har aldrig hört det från en domare tidigare. Det var coolt."

 

Men det allra konstigaste med hycklaren Jürgen var att hans personliga strid mot offside-mål tydligen hade upphört igår kväll, eller åtminstone tagit en paus. Tror absolut inte det hade någonting med det faktum att det var Liverpool som gjorde målet att göra.

 

Vi vet alla att Valencia var offside innan han spelade fram Ibrahimović till 1-1 målet mot dem för några veckor sedan. Det har rullats ur alla vinklar i tv, kommenterats och judo-Jürgen har påtalat det ett antal gånger. Men igår "missade" både tv-världen och juckar-Jürgen det här, under uppbyggnaden till Wijnaldums 1-1 mål. Bilden (här nedanför) är tagen från när Henderson slår ut bollen till Milner, och då befinner sig målskytten, ganska tydligt, i en offside-position. Men jag har inte hört varken Viasat, Sky eller Jürgen själv rasa mot det, märkligt.

 

AV: Glenn Greenwald och Murtaza Hussain, The Intercept, måndag 30 januari, 2017:

 

 

 

EN MASSKJUTNING vid en moské i Quebec City igår kväll dödade sex människor och skadade åtta. Moskén som blev måltavla för attacken, the Cultural Islamic Center of Quebec, var densamma som moské som någon lämnade ett avhugget grishuvud utanför under Ramadan i juni förra året. Den kanadensiska premiärministern Justin Trudeau kallade händelsen en "terroristattack mot muslimer."

 

 

Nästan omedelbart beskrev olika nyhetskanaler och politiska personer skytten som muslim. Nationalistiska tabloider på högerkanten i Storbritannien länkade det direkt till islamistiskt våld. Fox News påstod att "vittnen sade att åtminstone en beväpnad man skrek 'Allahu akbar!', och sedan tillades följande om skyttens nationella ursprung:

 

 

 

 

 

Vita husets pressekreterare Sean Spicer utnyttjade attacken för att rättfärdiga president Trumps förbud mot invandrare från sju länder där befolkningsmajoriteten är muslimer. "Det är en fruktansvärd påminnelse om varför vi hela tiden måste vara vaksamma och varför presidenten tar steg för att vara proaktiv istället för reaktiv när det gäller vår nations säkerhet och trygghet," sade Spicer vid eftermiddagens briefing då han pratade om Quebec City-attacken.

 

 

Men dessa påståenden är helt felaktiga. Den misstänkta är varken marockansk eller muslim. Den marockanska individen, Muhammed el Khadir, var faktiskt en av de som bad i moskén och ringde 911 för att tillkalla polisen, och han spelade ingen roll överhuvudtaget i skjutningen.

 

 

Den som faktiskt är misstänkt för skjutningen är den 27 år gamla Alexandre Bissonnette, en vit fransk-kanadensare som, av allt att döma, är en fanatisk anti-invandringsnationalist. En ledare för en lokal grupp för invandrares rättigheter, François Deschamps, berättade för en lokaltidning att han kände igen bilden på honom som en person som är emot invandring, är högerextremist och ett "troll" som har varit fientlig mot gruppen online.

 

 

The Globe and Mail tillade att han "var känd i stadens aktivistcirklar som ett högerextremt troll som frekvent ger uttryck för anti-invandrings och anti-feministiska åsikter och som står upp för USA:s president Donald Trump." Och Bissonnettes Facebook-sida - nu borttagen men fortfarande arkiverad - listar bland sina "gillanden" den högerextrema franska nationalisten Marine Le Pen, islamkritikerna Richard Dawkins och Christopher Hitchens, de israeliska försvarsstyrkorna och Donald J. Trump (han "gillar" även det liberala Canadian Party NDP tillsammans med mer neutrala "gillanden" som Tom Hanks, the Sopranos och Katy Perry).

 

 

Det är vanligtvis fallet att det finns en signifikativ förvirring i svallvågorna av den här sortens attacker. Och tydligen grep den lokala polisen två misstänkta först: både Bissonnette tillsammans med el Khadir. Och tills utredningen är fullständig kan man inte garanterat veta vilka motiv det fanns här. Man bör vara försiktig med att försöka antyda alltför mycket från det sammelsurium av Facebook "gillanden" och, så här tidigt, även anekdotiska påståenden gällande hans politiska åsikter. När det gäller rapporterna om att någon skrek "Allahu akbar" är det helt naturligt att någon i en moské skulle göra det inför synen av en mordisk mördare som slumpmässigt skjuter människor, och det är även möjligt att skytten sade det hånfullt.

 

 

Men det här är exakt anledningen till varför ingen ansvarstagande nyhetsorganisation, än mindre Vita huset, borde rusa ut och beskriva skytten som muslim med marockansk härkomst när man vet så lite om vad som har hänt. Men det är inte bara det att Fox och Trumps Vita huset gjorde exakt det, än värre är att ingen av dem har tagit tillbaka det eller rättat sina påståenden långt efter att det stod klart att det inte stämde:

 

 

 

 

 

Den inflammatoriska effekten av den här sortens hänsynslösa, partiska "rapportering" är lika förutsägbar som den är giftig. Hela dagen lång har folk över hela världen citerat dessa rapporter för att rättfärdiga Trumps invandringsförbud och deras egna motbjudande åsikter om muslimer:

 

 

 

 

 

 

Den enda biten i allt det här som är sant är att det skedde en terroristhandling: terrorism som än en gång var riktad mot muslimer av någon som tydligen har indoktrinerats av en hel del hat emot dem. Medier och Vita huset fick folk över hela världen att idag tro på det exakt motsatta.

 

 

 

Kontakta artikelns författare:

 

 

Glenn Greenwald, mejl: glenn.greenwald@theintercept.com

 

 

Twitter: @ggreenwald

 

 

Murtaza Hussain, mejl: murtaza.hussain@theintercept.com

 

 

Twitter: @mazmhussain

En akademiker vid Sheffield-universitetet skrev för någon vecka en ganska korkad artikel på "The Conversation"-hemsidan, med jämförelser av Donald Trumps mediehanteringsteknik och motsvarigheten hos José Mourinho.

 

 

 

 

AV: Richard Kurt, the Irish Examiner, måndag 30 januari, 2017:

 

 

För att vara helt rättvis såg den lite mindre korkad ut efter den ganska usla förlusten borta mot Hull, när José avslöjade sin första Trump-inspirerade "alternativa fakta" - att matchen, faktiskt, hade slutat oavgjord.

 

 

Jag misstänker att många Röda roades av hans uppseendeväckande originella vägran att erkänna ett av deras mål, likt en nyckfull diktator i någon bananrepublik som undanber sig att erkänna att han just förlorat ett kort gränskrig.

 

 

Mindre roande var Uniteds insats och attityd, som stank av självbelåtenhet. Under en bittert iskall kväll uppe i Humberside, markerad av en särskilt vibrerande och högljudd uppvisning av de tillresta huttrande horderna, gjorde spelarnas skenbara likgiltighet det till ett ovanligt sjaskigt sätt att halta sig fram till finalen på.

 

 

Igår fortsatte vi på vår andra väg fram mot Wembley med ett lag som innehöll nio förändringar och det inkluderade även ett par ansikten vi nästan hade glömt bort. Innan matchen nåddes vi av nyheten om att tungviktarna Shaw, Rooney och Schweiny alla återfanns i matchtruppen, vilket kanske fick några av oss att känna oro för axeln i lagets buss men (den Tjocka) Grisen lyckades, åtminstone, med att ge oss alla något att le åt då hans fräcka mål orsakade förnöjsamhet över hela arenan.

 

 

Faktum är att hela eftermiddagen i princip var de förlorade sönernas parad, detta då målgörarna och framspelarna nästan samtliga var spelare som har fått ta emot en hel del kritik den här säsongen: Martial, Fellaini, Grisen, Smalling, Armeniern. Särskilt Smalling måste vara extremt nöjd med hur hans dag utvecklade sig; han begick en handling som kunde ha gett straff till Wigan vid ställningen 0-0, och han var helt enkelt fruktansvärt dålig i sin senaste insats innan den här i den röda tröjan.

 

 

Det förmodligen viktigaste elementet den här eftermiddagen var det lilla återuppvaknandet från Martial, så fort han hade flyttat bort från centrallinjen. Mourinho har knappt brytt sig om att dölja sitt missnöje gällande många saker i Martial-karnevalen under de senaste veckorna, där Anthonys pratglada agent tydligen inte lärt sig sin läxa efter ett tidigare gult utdelat gult kort från managern.

 

 

Den smutsiga berg-och-dalbanan som är Martials privatliv, läppsmaskande och detaljerat beskrivet i The Sun varje månad eller så, har inte heller hjälpt. Några tidningar hade t.o.m stämplat söndagens match som "Martials sista chans", vilket knappast kan ha hjälpt pojken att smälta sina croissanter innan matchen.

 

 

Eran vitlöks-aromatiserade korrespondent kan mycket väl vara nog så partisk, med tanke på hans grundläggande tro på att alla franska spelare tacksamt borde ses som gåvor från gud tills motsatsen har bevisats, men Martials medfödda talang kräver väl ändå att han får ännu en chans att etablera sin position?

 

 

Så fort Rooney drar - och den senaste underrättelsen säger att Kina nu gör allt för att få dit honom, trots att spelaren föredrar Amerika - tror jag att timmerblockaden kommer släppa, vilket kommer ge både Martial och Armeniern en riktig chans att frodas.

 

 

Vi inväntar nu en tredje match mot Hull på lika många veckor, vilket är åtminstone tre fler än vad någon velat, detta innan vi åker till de sprattlande mästarna till helgen. (Jag vet: du hade glömt att Leicester fortfarande tekniskt sett har den titeln, eller hur?) Detta borde inte vara prövande matcher för ett dyrt lag med ambitionen att spela i Champions League. Men uppvisningarna de senaste två veckorna har producerat en hel del stånk och stön bland många Röda, och jag har hört att United håller på att intervjua sex tränare för två nya tjänster som "insatsanalytiker" den här veckan. Pfft! De skulle kunna spara sina pengar och bara gå in på Red Issue's hemsida och få några korrekt uppiggande expertanalyser, men en del av det mer saftiga språket där kanske kommer förbrylla Josés förståelsefärdigheter. Särskilt när ämnet är Rooney.

 

 

Hursomhelst, låt oss inte vara alltför negativa. Det skulle kunna vara mycket värre: titta bara på Anfield den här veckan. Redaktören: hur många skrattande emoticons kan vi få rum med här? Lika många som tänderna Klopp på något sätt får in i sitt maniska "Shining"-flin? Av vilket vi ser betydligt mindre av nuförtiden, verkar det som...