AV: Daniel Taylor, The Athletic, onsdag 15 september, 2021

Det finns en berättelse i Mark Hodkinsons bok, Blue Moon - Down Among The Dead men with Manchester City, som påminner om hur det är att vara en Nottingham Forest-supporter nuförtiden.

Hodkinson hade fått tillgång till klubben på insidan för att bevaka berättelsen om Citys säsong 1998-99 i den gamla Tredje Divisionen, när det var Macclesfield Town, inte Manchester United, som var deras lokala derby och Jamie Pollock på mittfältet istället för Kevin De Bruyne.

En scen kom från klubbens årsstämma när en av supportrarna ställde sig upp för att konfrontera ledningen. "Frustrationen tar över honom," skriver Hodkinson. "Han pratar snabbt, väldigt snabbt, utan någon andningspaus. 'Jag är så trött på att höra min pappa och hans polare tjata om Colin Bell och Francis Lee och alla dem där. Allt det hände för flera år sen. Jag är 24 år och hela mitt liv har matats med...' Han lugnar ner tempot, rösten blir gäll, 'Skit, 20 år av skit'. Han skriker nästan nu."

I Forests fall är det 24 år utanför the Premier League. Det har gått ett kvarts sekel sedan klubben nådde kvartsfinalen i någon klubbturnering. Men under en säsong fick man uppleva den ganska spektakulära prestationen att åka ur Ligacupen mot Macclesfield Town, the LDV Vans Trophy mot Woking och FA-cupen mot Chester City.

Gardinerna rycker till, vinden tjuter. Med tiden inser man att klubben fortfarande pratar om deras Europacuper, från 1979 och 1980, för det finns inte mycket annat för dagens supportrar att omfamna. "Champions of Europe, you'll never sing that," sjöngs det på läktarna när Arsenal rullade in i stan för en cupmatch för några år sedan. "Champions of Europe, you weren't even born," var responsen från bortasektionen.

Men till skillnad mot City har Forest ingen årsstämma. Det finns ingen riktig tillgång till folket i toppen av kedjan. Dane Murphy, den nye vd:n, har gett fler intervjuer på två månader än hans företrädare, Ioannis Vrentzos, och klubbens ägare, Evangelos Marinakis, gjort tillsammans under de fyra föregående åren. Men det har inte synts något riktigt ansvarstagande sedan övertagningen gick igenom 2017 och under större delen av tiden har de relevanta personerna aldrig riktigt utmanats.

Allt detta fick det därför att kännas ännu mer extraordinärt när David Johnson, den f d Forest-anfallaren, i helgen bestämde sig för att han hade sett och hört tillräckligt.

"Bara så arg och besviken på hur den här klubben sköts," skrev Johnson på Twitter. "Det är pinsamt (hela ledningen borde ha avgått) de är en skam. Senast jag sa något dåligt om klubben ringde Giannis mig. Jag kommer få vänta på hans samtal, antar jag, eftersom jag hade rätt första gången."

Det var en skaplig tweet (fullständig med en arg emoji och allt) om du tar med Johnsons historia i klubben i beräkningarna, hans popularitet bland fansen och det faktum att hans son, Brennan, är en av spelarna i dagens lag.

David Johnson nätar mot Preston North End i augusti 2002. (Foto: Clive Brunskill/Getty Images)

(DT Forest2)

Det är faktiskt svårt att komma på något tidigare tillfälle, någonstans, då en spelares pappa, med så många länkar till den klubben, har ropat på att styrelsen ska avgå. Men Johnson senior bor i staden, går på varje match och har kontakt med supportrarna. Han har 30 år inom affärsverksamheten, han har även jobbat som en agent, och har alltid föredragit att säga det han ser.

"Giannis", för att introducera honom ordentligt, är Vrentzos, vars yrke på Nottingham Forests sida på Companies House (Englands motsvarighet till Bolagsverket) är listat som vd. Men Forest plockade in Murphy i somras för att vara vd. Forest tog bort Vrentzos från rollen på "Vem är vem"-sektionen på klubbens hemsida. Ändå sitter Vrentzos kvar i styrelsen och är fortfarande aktivt involverad bakom scenen, som Marinakis högra hand, trots att han har återvänt till Grekland efter fyra år i Nottingham.

Förvirrad? Det är absolut en ovanlig serie händelser. Hypotetiskt kanske, men föreställ dig att man plockar in en ny manager för att den senaste misslyckats, men sedan behåller man den tidigare killen på avbytarbänken. Skulle den nye managern verkligen vilja att hans företrädare fanns med och lade sig i? När Forest agerar och plockar bort Chris Hughton som manager, vilket känns oundvikligt efter klubbens sämsta start på en säsong på 108 år, kommer han då stanna kvar i bakgrunden?

Det låter absurt, vilket är anledningen till att det aldrig händer. Men ändå är det här Forest på styrelserumsnivå: Det Mystiska Fallet med de Två VD:arna. Och om du har följt den här berättelsen kommer du inse att Vrentzos, mer än någon annan, har varit centralfiguren sedan Marinakis, Olympiakos ägare, tog kontroll mitt i en blitz av PR.

Den sommaren bjöd den nyligen anställda ordföranden, Nicolas Randall QC (brittisk jurist), in the Nottingham Forest Supporters' Trust till ledningsrummet på kaffe och kakor. Jag var på samma möte och när jag tittar tillbaka var det ett misstag att gripas av det jag hörde.

Randall förklarade att Forest hade en femårsplan som skulle involvera uppflyttning till the Premier League och kvalificering till spel i Europa. Det skulle komma en ny toppmodern träningsanläggning för att klubben insåg att den dåvarande var liten och sliten. Forest skulle få "faciliteter på Champions League-nivå" på the City Ground och det skulle ske en förändring av kulturen, också, efter alla misstag som begicks av den f d ägaren, Fawaz al Hasawi.

Allt Forest skulle göra efter det mötet och framåt, lovade Randall, skulle göras med samma klass och värden som den gamla skolans Arsenal. Det lät fantastiskt. Hur skulle vi, som Forest-supportrar, inte kunna gilla det vi hörde?

Men innan något annat upplevde vi ett väldigt konstigt ögonblick när Randall vände sig till Andy Caddell, en av supporterorganisationens styrelsemedlemmar, och gick vidare genom att skälla ut honom på ett sätt som var genuint chockerande för alla närvarande.

Randall förklarade att han hade ett problem med Caddell och om de skulle jobba tillsammans ville klubben veta från dag ett att de kunde lita fullt ut på honom. Caddell, numera organisationens ordförande, sa inte mycket men såg rejält chockad ut. Och det var svårt att inte lämna det mötet utan att tänka att det här var Forest sätt att sätta grundreglerna: organisationen stod under klubben, inte tvärtom.

Fyra år senare är verkligheten kal. Forest har tagit en poäng på deras sex första matcher. Förra säsongen var det noll poäng på de första fyra och laget låg aldrig högre än på 14:e plats. Endast två andra klubbar i hela EFL - Derby County och Southend United - gjorde färre mål.

Hughton har vunnit uppflyttning från the Championship förut, men det har även Martin O'Neill och Aitor Karanka. De blev snabbt statistik på en sophög för managers. Allt pekar mot att vi nu ser Hughtons sista dagar som chef.

"Den här fotbollsklubbens supportrar är svarta och blåa från plågorna av tidigare år," så inleddes ett antal Twitter-inlägg från fansgruppen Forza Garabaldi efter 2-1 förlusten hemma mot Cardiff City i söndags. "Långt lidande är inte ens början på en förklaring till vad vi har varit tvungna att genomlida, och det bara fortsätter."

När jag åkte tillbaka till hemmamatchen innan slogs jag av vilket stort behov stället är av en ordentlig upprustning. Det var mitt första besök på the City Ground efter nedstängningen. Hela stället såg slitet ut. Man såg smuts på fönstren, spindelnät under min sittplats. Fotografier har dykt upp som tycks visa andra delar av arenan, inklusive säsongsbiljettsinnehavares sittplatser täckta av vad som ser ut att vara flera månaders tömningar av fågelspillning, möjligen ännu mer.

The Karaiskaki Stadium, Olympiakos hem, är förresten helt fläckfri.

När det gäller att uppträda efter det gamla Arsenals traditioner finns det förmodligen inte utrymme för att lista alla spelare och medlemmar av personalen som har lämnat Forest under svåra omständigheter och med väldigt lite positivt att säga om sättet på vilket klubben, innan Murphy, opererade bakom scenen.

Vissa fans verkar också ha upplevt den här hårdnackade naturen. En berättelse som fick en del dragning på Twitter nyligen involverade ett fan som mindes hur han, under eran innan Murphy, ska ha blivit tillsagd att be om ursäkt för hans kritik online mot klubben annars skulle hans dotter, då åtta år gammal, hindras från att vara maskot vid en kommande match.

Om du vill påminna dig själv om varför Forest är en sådan speciell klubb så ska du se den här videon av Copa 90 - "The Greatest Story in Football" - som handlar om framgångsåren och andra notabla delar av klubbens historia, inklusive en sektion om Nigel Doughty, klubbens tidigare ägare, som plötsligt dog 2012, 54 år gammal.

Fansen älskade den. Forest älskade den inte särskilt mycket. Faktum är att klubben var så irriterad på att den fokuserade på Doughty istället för dagens ägarskap att directorn Jonny Owen avfyrade ett e-mejl till Copa som klargjorde att deras relation med klubben var över.

Det är de här styrelsemedlemmarna Johnson menar - Vrentzos, Randall, Owen (och absolut inte Murphy) - när han tittar på klubben där hans son spelar, med all fotbollskunskap han har skaffat sig efter tre decennier i branschen och framför den berättigade poängen att allt startar i toppen.

Murphy, som tidigare varit vd för Barnsley, vill implementera en helt ny filosofi med ett yngre, mer vibrerande lag och en förståelse för att Forest inte kan fortsätta slösa bort miljontals pund på äldre spelare med långa kontrakt och utan något vidareförsäljningsvärde. Han vill införa en mer modern inställning, i linje med andra klubbar som har lämnat Forest bakom sig.

Det låter idealiskt. Anställningen av Murphy har firats av Forests supportrar, som vill tro att han kan rädda vad Simon Jordan, den f d Crystal Palace-ägaren, den här veckan beskrev som ett "misslyckande".

Murphys rykte inom fotbollen handlar om att vårda sunt förnuft, struktur och att plocka in kloka personer bakom scenen. Men det är också en signifikativ riktningsförändring för Forest och det har gått rykten på sociala medier om att Murphy - som är i USA den här veckan för att gifta sig - på allvar har funderat på att avgå. Som The Athletic förstår det är hans intentioner att hålla ut men att hans första månader har varit en ögonöppnare, minst sagt.

Trots det är det lockande att tro att han fortfarande inte fullt ut förstår tragikomedin som har utspelat sig innan hans intåg.

Som den där gången, t. ex, när spelarna återvände från deras sommarsemestrar och såg att fyra duschar hade plockats bort i deras omklädningsrum för att skapa ett isbad. Men ingen hade installerat isbadet. Så när spelarna kom till första matchen sägs det att där bara fanns ett plastskynke och inte tillräckligt med duschar.

Eller försäsongsmatchen när Forest insåg att de inte hade någon is till omklädningsrummen och skickade därför iväg någon till alla de lokala mataffärerna för att köpa så många påsar han bara kunde bära. Problemet var att han återvände precis när publiken började lämna arenan, fastnade i trafiken och satt i en kö och tutade, samtidigt som ispåsarna tinade upp och började rinna ut i hans baksäte. Och det här är bara berättelserna om is.

Sen har vi den där gången då, om vi går bakåt i tiden några år, om du skrev in Marinakis namn på Google så var den första nyheten som kom upp en artikel i the Guardian med följande rubrik: "Nottingham Forest-ägaren Evangelos Marinakis anklagad för droghandel".

Artikeln, skriven av tidningens grekiske korrespondent, förklarade hur den grekiske allmänne åklagaren hade anklagat Marinakis och tre av hans kollegor för att driva en kriminell organisation efter en tre år lång utredning gällande Noor 1, ett tankfartyg stoppat i Pireus hamn 2014 med 2,1 ton heroin ombord. Marinakis förnekade stenhårt alla anklagelserna och åklagaren verkar inte ha tagit detta något längre.

En av Forests directors hörde av sig (jag var the Guardians chefsfotbollsskribent då) en tid senare för att fråga om artikeln kunde plockas ner för att, well, det var inte idealiskt för klubben att ha en sådan rubrik så högt upp på en sökmotor. Det var en konstig fråga. Vilken tidning skulle plocka bort en berättigad story på det sättet?

Men Forest måste ha känt starkt för det för Randall, med sin QC-bakgrund (jurist), följde upp det med ett brev. Svaret från the Guardian var ett lite fundersamt "ledsen, men det är inte så det går till" och Forest var, kan man rättmätigt säga, rejält missnöjda med att inte få som de ville.

Marinkis tog över Forest 2017. (Foto: Clive Mason/Getty Images)

Men Marinakis verkade inte vara särskilt långsint. En tid senare hörde samma director av sig för att arrangera en separat konversation. "Herr Marinakis har bestämt sig för att han vill köpa the Guardian," sa han. "Om de inte vill sälja hela organisationen är han villig att stoppa in £10 miljoner (119,2 miljoner kr). Kan du fixa ett möte med de relevanta personerna?"

Jag fick förklarat för mig att Marinakis redan hade sitt eget medieimperium i Grekland och var sympatiskt inställd till the Guardians politik. Och för att vara rättvis mot killen så har inga av anklagelserna emot honom - den påstådda kriminaliteten, matchfusket, anklagelserna om att Marinakis var inblandad i sprängningen av ett bageri ägt av en fotbollsdomare - någonsin kommit längre. Marinakis har ett rent facit med ingenting emot sig bevisat och han har hela tiden förnekat att han gjort något fel.

Samtidigt var det lite förvirrande att tänka sig att en 200 år gammal institution som the Guardian, ägd av the Scott Trust sedan 1936, skulle kunna tänka sig att sälja till en fotbollsklubbsägare. Det krävdes en känslig konversation för att förklara att det troligen inte skulle bli något av det. Och tyvärr för supportrarna till den här förbryllande klubben - med några av de största publiksiffrorna i the Championship och, med de bevis vi nu sitter på, det sämsta laget - är det bara en av många berättelser som skapar föreställningen att med Murphy i toppen kan det förhoppningsvis komma ett utbrott av sunt förnuft.

Samtidigt berättar en annan titt på "Vem är vem"-sektionen på Forests hemsida sin egen berättelse. Francois Modesto, som var prominent involverad i det mest kaotiska rekryteringssystemet i klubbens historia, står listad som teknisk director trots att det sägs att han har gått tillbaka till att fokusera mer på Olympiakos.

Taymour Roushdi, tidigare Barnsleys sekreterare, följde Murphy från Oakwell och blev Forests chef för fotbollsadministration och satt bredvid honom i the directors' box i helgen. George Syrianos, tidigare Stuttgarts analyschef, har plockats in för att addera expertis till Forests rekryteringsavdelning. Han och Roushdi har imponerande rykten.

Chris Brass har anlänt från Wigan Athletic, där han var chef för klubbens fotbollsoperationer, för att hjälpa till med jobbet att hitta nya spelare. Flera positiva aktioner har skett bakom scenen. Men Forest har inte uppdaterat deras hemsida med något av dessa namn. Klubben, kontaktad av The Athletic, säger att de kommer ta tag i det, och att de gör sitt bästa för att hålla arenan ren. Forest hade ännu inte svarat på vår förfrågning om kommentarer gällande andra saker vid tiden för den här artikelns publicering.

Tills Murphy nämnde förändringarna i hans programnoteringar förra helgen började det kännas som en klubb som inte ville att supportrarna skulle veta vad som pågick bakom scenen. Det här är en klubb som initialt valde att säga att det var kategoriskt osant att Murphy var på väg in som vd. Och om inte något dramatiskt förändras kan den där drömska femårsplanen sluta med att laget går i sömnen hela vägen ner till League One.

Det ska utan omskrivningar sägas att det inte kommit någon ny träningsanläggning, inga faciliteter på Champions League-nivå (den föreslagna nya läktaren är en berättelse i sig själv) och det närmaste klubben har kommit uppflyttning var en sjundeplats under Sabri Lamouchi. Trots all goodwill mot Murphy verkar Forests supportrar vara alltmer skeptiska gällande en regim som har lovat för mycket och levererat för lite alldeles för många gånger.

Johnson har nu raderat sin tweet - och det är rimligt med tanke på att hans son är en del av omklädningsrummet - men hans kritik hade känts positivt mild om Brian Clough fortfarande levde idag och kunde påminna oss om vad han tyckte om folket i ledningsrummet som han brukade kalla bluffmakare som inte vet någonting.

Käre gamle Cloughie gillade aldrig klubb-directors i de bästa av tider. Han skulle ha velat kasta några av dessa personer i floden Trent.

(Fotot högst upp: David Rogers/Getty Images)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Jesse Lingard har spelat i tre matcher för FC Seoul, två gånger som inhoppare.         Av: John Duerden, fotbollsskribent i Asien, BBC, måndag 15 april, 2024     Jesse Lingard förväntades aldrig kunna höja den internationella pr...

By Way of Deception: The Making and Unmaking of a Mossad Officer är en bok av en f d katsa (Mossad-agent som jobbar på fältet) i Mossad, Victor Ostovsky, och den kanadensiska journalisten Claire Hoy.     (Första upplagan)     Författare:...

Även om fler och fler nu faktiskt inser vad det är Israel håller på med så är det fortfarande en lång väg kvar att vandra. Tidigt i morse (fre 19/4) kom rapporter om att Israel beskjutit mål inne i Iran: http://beansontoast.bloggplatsen.se/2024/04/...

Amerikanska tjänstemän har bekräftat att Israel har utfört en militär operation mot Iran, medan statlig media rapporterar att luftvärnet är aktiverat nära staden Isfahan   AV: Jonathan Yerushalmy, The Guardian live, fredag 19 april, 2024, 06:04 (...

            AV: Daniel Taylor, The Athletic, tisdag 12 september, 2023     Under sin första dag med husletande förstod Kevin Keegan att det inte var någon vanlig by då mäklaren föreslog att de skulle käka lunch för att diskutera va...