Sam Allardyces regeringstid är över, pajasen får betala priset för att ha kommit med skumma tips endast några veckor efter att ha landat Englands jobbet

Sam Allardyce: "Infångningen har vunnit."

AV: Daniel Taylor, the Guardian online, tisdag 27 september, 2016:

Serietecknaren Mike Stokoe summerar elegant galenskapen kring jobbet som Englands manager i en underbar liten serieteckning som hänger på en av väggarna i the National Football Museum i Manchester. Serien visar en intervju för jobbet och den sökande sitter nervöst framför tre Football Association kostymer. "Och om du förlorar en match i rad får du sparken."

Sam Allardyce har definitivt excellerat då han är mannen som fått sparken efter en match, en seger och totalt 67 dagar på kontoret. Allt hade gått så bra efter den där vinsten i Slovakien. Englands nästa motståndare är Malta om en vecka på lördag och tre dagar senare, för att citera mannen själv, kommer det en tripp till "Slovenien eller något". Gareth Southgate kommer vara chef då medan mannen som har lett den kortaste och skamligaste regeringstiden av alla Englands manager antagligen måste hitta ett nytt hem för hans lyckomynt. En flodbotten, kanske.

Han är en klantskalle, det är ett som är säkert. Om du har följt Allardyces karriär, den ökända Panorama-dokumentären och det brokiga förflutna hos hans agent, Mark Curtis, är det ingen överraskning att mannen som FA anställde i juli var mogen för en sting-operation från någon tidning. Det är kanske ovanligt att det är the Daily Telegraph som gett sig på att spela den Fejkade Shejken och det finns delar av bevakningen som, för att vara tvär, går att ifrågasätta, minst sagt. Men det finns ingen tvekan om det: Allardyce har orsakat sin arbetsgivare en extrem form av förlägenhet. Han hade sin chans, han sumpade den och en av de mest arroganta männen inom den här affärsverksamheten kommer nu ha lång tid på sig att fundera på vad han borde ha gjort annorlunda.

Huruvida det betyder att han förtjänar att förlora sitt jobb är en helt annan sak och trots att jag inte är något Allardyce-fan, jag har ifrågasatt hans relation med Curtis fler gånger än en, är det fortfarande inte helt lätt att förstå vad FA har sett på dessa hemligt bandade inspelningar som kräver giljotinen.

Antagligen har de relevanta personerna bestämt att det är ohållbart för en organisation som står till doms över andra att ha någon arbetandes för sig som precis har informerat två undercoverreportrar, som utgav sig för att vara representanter från en fotbollsagentur baserad i sydöstra Asien, att det "inte är något problem" att ta sig runt reglerna gällande tredjepartsägande, trots att det förbjöds 2008. Men det citatet refererar till det faktum att när Allardyce var manager för West Ham köpte de Enner Valencia trots att han befann sig i exakt den positionen. Ägaravtalet upphörde när transfern gick igenom och West Ham köpte honom "hel". Något liknande hände med Manchester United och Marcos Rojo. Det är inte något problem, som Allardyce säger, att ta sig runt det.

Han bör inte förvänta sig någon större sympati men totalt sett i världen av managerskandaler ligger det här definitivt några steg under passagen i Joey Bartons nyligen släppta självbiografi om den "kreativa bokföringen" av en manager (men dock inte, säger han, någon som han någonsin spelade för) vars "specialitet var att göra sena byten i förståelsen att hans assistent senare skulle få en procentandel av spelarens matchavgift". Den managern var, enligt Barton, ökänd för att ge hemmafostrade spelare sina debuter, ibland bara under några minuter, så att akademidirectorn skulle få en bonus, som på nytt splittades på hälften. Managern köpte tillbaka spelare han hade jobbat med i andra klubbar och tog en andel av dem, också - betalades månadsvis och undantagslöst i kontanter.

Jämför det med Allardyces svar när han fick frågan om att betala folk för att säkra affärer. "Oh, oh, det gör man inte - gör inte det," säger han. "Jag har inte hört det. Jag har inte hört det, din dumma man. Vad pratar du om? Din idiot. Du kan ha den konversationen när jag inte är här."

Allardyce blir så bestört av det hela att han lutar sig bakåt och draperar en servett över sitt ansikte. Senare ger han mannen som tog upp det, hans vän sedan länge och fotbollsagent Scott McGarvey, en annan genomkörare. "Du gjorde bort dig ikväll. Man kan inte göra så längre. Man kan inte betala en spelare, man kan inte betala en manager, man kan inte betala en vd. Det brukade hända för 20 år sedan, för 30 år sedan. Man kan inte göra det nu. Man kan inte göra det nu. Gå inte där någonsin igen." Inget av detta faller riktigt i linje med karikatyren av en man som anser regler vara frivilliga.

Om det här låter som ett försvar av Allardyce så är det bara för att ge den delen av storyn lite extra prominens med tanke på att the Telegraph begravde de citaten någonstans längst ner i en 2,000 ord lång artikel som har tvingat ner honom. Det finns ingen Vänner-med-Sam-PR-operation som körs igång nu, inte här i alla fall. Det här är inte första gången han har varit en pajas, alldeles för full av sitt ego och inte i närheten av att vara lika gatusmart eller intelligent som han gillar att tro.

Allardyce är en mer sofistikerad manager än vad många människor vill se. Tyvärr ger han även intryck i de hemliga inspelningarna av att vara en skrävlare 24/7 som opererar med en blandning av girighet och ett okontrollerbart ego. Om sanningen ska fram så stämmer det ofta. Han fick jobbet nästan i brist på annat - den bästa dåliga idén FA kunde komma på - och det är ingen som helst överraskning att han har landat sig själv i problem, det enda som förvånar är hur snabbt det gick. Kanske, när dammet har lagt sig, kan de tre exekutiva FA-direktörerna som anställde honom - Martin Glenn, Dan Ashworth och den kolossalt överskattade David Gill - förklara vad de gjorde när de kom fram till det här beslutet. Glenn varnade, i all rättvisa, oss för att han "inte var någon fotbollsexpert". Hans första anställning som vd har blivit en PR-katastrof.

När det gäller Allardyce så förstår han kanske nu vad Sven-Göran Eriksson menade när svensken lärde sig själv om rollen genom att läsa The Second Most Important Job in the Country, Niall Edworthys redogörelse för de olika Englands managerna och hur de överlevde pressen. "De dödades mer eller mindre, allihop," sade Eriksson. "Varför skulle jag vara annorlunda?"

Samtidigt har Allardyce förmodligen rätt att känna ett visst missnöje. Han har anklagats för en potentiell intressekonflikt genom att ansluta sig till ett företag vars klienter skulle kunna vara spelare för England när det i verkligheten finns en mycket mer världslig sanning. Han klargjorde utan några förbehåll att innan han gick in i någonting var han tvungen att ta allt med FA.

Man undrar kanske vad den giriga gamla dumbommen, som redan satt på ett kontrakt värt £3m (35,6m kr) om året, satt och erbjöd sina tjänster ett par veckor efter han fått jobbet som Englands manager? Men det är affärsverksamhetens natur, vare sig du gillar det eller inte. Managers utnyttjar sin position för att hålla tal, offentliga framträdanden och andra kommersiella aktiviteter, och Allardyce är inte den enda som skulle lockas av £400,000 (4,75m kr) (senare höjt till £600,000 - 7,13m kr) för fyra "träffas-och-hälsa möten och inget annat" i Singapore och Hong Kong. "Englands manager till salu" var rubriken som hoppade ut från tisdagens tidningsstånd. Allardyce hade, informerade oss den första meningen, använt sin position för att förhandla fram affären. Well, självklart gjorde han det.

Resten är den sortens standard pubsnack som de flesta fotbollspersoner skulle säga under en utekväll. Många personer har ifrågasatt huruvida Gary Neville, Roy Hodgsons assistent, var "fel influens" under sommarens EM-turnering. Ännu fler har uttryckt förundran gällande de enorma summorna spenderade på att bygga om Wembley.

Allardyces relation med Hodgson kommer att bli lidande med tanke på vad han sade om sin företrädare och han, i korthet, är den sortens offentliga talare som får sin publik att somna. Men de två har aldrig stått varandra nära och ja, det är extremt besvärligt att höra Allardyce imitera "Woy" när FA en gång gick i strid med the Sun och kallade det "oacceptabelt" för att de gjorde samma sak.

Samtidigt är det här en manager som pratar i vad han tror är en off-the-record miljö, möjligtvis halvfull, med en undercoverjournalist som kastar in en fråga som han vet kan framkalla ett obevakat svar. "Vart gick Roy fel då, som manager?" och hey presto. Det är den sortens journalism som the Telegraph en gång i tiden hade ansett stått under deras värdighet och även med en mans P45 (https://en.wikipedia.org/wiki/P45_(tax)) på väg är det svårt att hitta dödsstöten, oavsett hur många gånger du än läser det.

Den konstigaste delen - inte för att det spelar någon större roll nu - är att Allardyce inte verkade känna till Marcus Rashfords namn, han refererade till honom som "Rushford" innan någon i hans sällskap rättade honom. Men ingen kan vara säker på hur mycket alkohol som hade runnit ner och det är lite löjligt att påstå att hans relation med spelarna kan ha blivit lidande för att han på band har sagt att de hade en "psykologisk barriär" och inte kunde hantera pressen som kommer under en internationell turnering.

Allardyce har sagt exakt samma sak i sina intervjuer - mer som ett faktum, än kritik - och spelarna erkänner det i de allra flesta fallen själva. Många av dem var inte entusiastiska gällande att Allardyce fick jobbet till att börja med, men två månader in på hans regeringstid är det sista de önskade sig störningen av ännu ett managerbyte.

Och Southgate? Han avböjde rollen efter EM i somras delvis p.g.a att han visste att spelarna ville ha någon med en högre ställning. Hela grejen är en röra och mitt i det kan vi se att skadorna på Allardyces professionella rykte är omöjliga att reparera.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

   I torsdags säkrade United en plats i Europa League-finalen i Bilbao. Senare på kvällen sipprade det ut röd, vit och svart rök ur skorstenen på Sixtinska kapellet i Vatikanstaten. Det var dels för att fira Uniteds fina vinst mot Athletic Club, me...

            AV: Daniel Taylor, The Athletic, fredag 25 april, 2025       I am an FC fan I am Mancunian I know what I want and I know how to get it I wanna destroy … Glazer and Sky   (Till melodin från Sex Pistols...

Den senaste tiden har det varit alldeles för varmt och soligt för mitt gillande. Så här såg utsikten till vänster om min balkong ut den 5 april förra året:   Och när jag likt marskalk Georgij Konstantinovitj Zjukov blickade rakt fram mot horison...

OVÄNTAT BRA AV UNITED, SNÖFLINGORNA ARSENAL * JAG FÅR VERKLIGEN lov att säga att Man United överraskade mig riktigt positivt under de sista matcherna innan det här landslagsuppehållet. Visst, Real Sociedad var hundskit. Jag var helt säker på att vi...

  Efter en vecka med negativa nyheter, följda av negativa nyheter och följda av ännu mer negativa nyheter gällande United var det skönt att igår koppla av med mega-monster-fredagsmys framför senaste avsnittet av Bäst i Test. Med tanke på att Unit...