VAD FAN HÄNDER?! Det är inte mycket som får en vresig gammal cyniker som yours truly att rysa och bli tårögd, särskilt inte i vår sjuka samtid där allt handlar om ytlighet, att synas, satsa på sig själv och evig fördumning. Jag kan heller inte påstå att “världsartisten” Ed Sheeran framkallar några större känslor hos mig. Det jag kan uppskatta är att han verkar vara “en bra gubbe”, trots framgångarna. För annars verkar ju vägen mellan minsta lilla kändisskap och att bli ett svin vara väldigt, väldigt kort. Men hans musik har inte gjort någonting med mig. Däremot kan motsatsen, för min del, sägas om en viss herr Marshall Mathers. 1:08 in i det här klippet händer det grejor som fick mig att verkligen rysa och för en stund känna mig helt golvad, se själva så förstår ni (förhoppningsvis).

Rapport från USA Today:

SURPRISE! ED SHEERAN PLOCKADE FRAM EMINEM SOM KÖRDE “LOSE YOURSELF” OCH “STAN” I DETROIT 

AV: Brian McCollum, Detroit Free Press för USA Today, 16 juli 2023

DETROIT - Efter att ha vuxit upp i England var Ed Sheeran fascinerad av Detroit och särskilt då av en av stadens musikaliska söner: Eminem.

Det var så Sheeran förberedde fansen i lördags kväll på Ford Field innan han och hans band inledde en återgivning av Eminems “Lose Yourself.” De hade bara repeterat in den låten under dagen, så “låt oss se hur det går,” sa han i ett försök att tona ner förväntningarna.

Den utsålda stadion var väldigt nöjd med den oväntade hyllningen till staden och plötsligt exploderade publiken i ett hysteriskt skrik. Upp på scenen klev nämligen en person med luvan uppdragen och vad som egentligen hände stod snabbt klart: Det var Eminem, i hans första konsertframträdande i Detroit på flera år, och han klev rakt in i festligheterna och bjöd på sin signaturhit. 

Men de två var inte klara efter det - man kan, trots allt, inte stå på scenen med Eminem i Detroit och bara köra en låt, sa Sheeran. Så började “Stan”, Eminems hit från 2000, där Sheeran svarade för Didos sång medan Eminem levererade sina rappande verser uppe på scenen.

“Jag uppskattar er, Detroit,” sa Eminem medan han och Sheeran lät sig dränkas av hyllningarna efter deras överraskande två låtar. “Jag älskar er!” 

De två superstjärnorna har känt varandra i många år nu efter att ha samarbetat i låtar som “River” (2017), “Remember the Name” (2019) och “Those Kinda Nights” (2020), samtliga globala hits. Men Sheerans val att köra ett par av Eminems klassiker under hans senaste stopp på turnén Mathematics var en hedrande gest till rapparen som han länge har beundrat.

Sheeran hade hintat om framträdandet tidigare under kvällen då han nämnde att han tidigare hade åkt till Eminems restaurang Mom’s Spaghetti i stadens centrala delar och ätit en bit mat.

Sheeran, som spenderade kvällen iklädd en svart turné-t-shirt endast utsmyckad med “DETROIT” på, kom efter de ordinarie låtarna tillbaka och körde tre till, då i en specialgjord Detroit Lions-tröja. På den hade han nummer 5 på framsidan och namnet “Mathers” på ryggen - en sista hyllning till hans eminenta gäst för kvällen, vars riktiga namn är Marshall Mathers.

Manchester City vann Champions League och Qatar var värd för fotbolls-VM, oljestaternas försök att ta över spelet är på väg att äntra fas tre. Miguel Delaney skriver här att 2030 kommer sporten att ha omformats totalt

(Getty)

AV: Miguel Delaney, The Independent, onsdag 14 juni, 2023

Efter att Pep Guardiola hade ställt ner Europacupen bad han omedelbart sina spelare att omfamna känslan. Katalanen må ha skämtat på sin presskonferens om att komma ifatt Real Madrid men privat var han djupt allvarlig gällande att nu försvara Champions League-pokalen och vinna många fler.

Det var inte bara segerns glädje som forsade genom klubben under de tidiga söndagstimmarna, trots allt. Det var en känsla av att en psykologisk barriär hade plockats bort. Det betyder också att vi nu befinner oss på ett nytt territorium för spelet, då det står inför en period av enorm omvälvning.

En första Champions League-titel för en statsägd klubb är ett historiskt landmärke, mest av allt för en framtid som länge har varit i antågande. Sådan framgång är en statistisk oundviklighet när man kan investera så mycket som möjligt utan någon risk.

Många skulle peka på hur allt detta faktiskt är en del av en ekonomisk plan för stater som Förenade arabemiraten och Saudiarabien, och det är sant, även om sport är en del av detta där det handlar mer om normalisering och image än faktisk ekonomisk avkastning. Skillnaderna i siffror är för stora. “Sportwashingens” mål är mer sofistikerade. De bildar fortfarande en kärna av projekt presenterade i dokument som The Abu Dhabi Economic Vision 2030 och Saudiarabiens Vision 2030.

Det parallella valet av det året och hur allt detta har influerat spelet leder nu till en mer sökande fråga.

Hur kommer fotbollen faktiskt att se ut 2030?

Det året är väldigt viktigt då det är 100 år sedan den första VM-turneringen spelades och det årets turnering kommer att ha ett väldigt stort symboliskt värde.

Värdlandet kommer att utses under det tredje kvartalet 2024 och den processen ses fortfarande av personer inom fotbollsindustrin som en av de mest influensrika faktorerna i spelet. Utgången dikterar i princip fotbollen det kommande årtiondet, om inte ännu längre. Det beror primärt på att det formar de näst största faktorerna, vilka är tv-sändningsrättigheterna och köpen av klubbar. Detta kan spåras under de senaste 30 åren.

1994 introducerade USA:s affärsvärld för den sanna omfattningen av fotbollens popularitet. Det är ingen tillfällighet att Glazer-familjen i mars 2003 köpte den första bunten aktier i Manchester United. En ny affärstrend hade etablerats.

Samtidigt är värdskapet för fotbolls-VM 2022 inte bara ett av de mest inflytelserika ögonblicken i fotbollens historia, utan även i Mellanösterns. I princip varenda seriös analytiker på området ser det som en direkt orsak till Gulfblockaden, och det accelererade en sporttävling mellan de involverade länderna.

Andra VM-turneringar har haft andra effekter, 2002 initierade t ex förändringar i kalendern, men det är 1994 och 2022 som har bidragit med de två drivande krafterna som kommer att forma fotbollen under de kommande sju åren.

En är den västerländska kapitalismen, mest genom US-amerikanska riskkapitalister och privatkapitalfonder. Den andra är Gulfpolitik.

Det är oundvikligt att den mäktigaste tävlingen i världen, Premier League, visar upp detta. Hälften av nästa säsongs klubbar har US-amerikanska ägare med kontrollerande inflytande. City och Newcastle ägs av Abu Dhabi respektive Saudiarabien.

Tävlingens största klubb, Manchester United, kan passande nog komma att bli en knutpunkt i det här om Glazer-familjen fattar det oerhört konsekvensrika - och samtidigt kontroversiella - beslutet att sälja till Qatar. Det skulle även till stora delar illustrera hur det här fungerar.

Barcelona, “ekonomiska hävstänger” och nästa fas av sportswashing

Pengar från Gulfen blockerar länder är den dominanta faktorn, detta p g a att de är villiga att pumpa in så mycket av det på alla områden. Det är inom gapen skapade av detta dramatiskt expanderande spel som västerländska kapitalister sedan utövar sitt inflytande och väljer ut köp där det finns möjligheter. Man behöver bara titta på de kapitalanskaffande affärerna Barcelona slöt förra sommaren för att förbli konkurrenskraftiga, allt detta från en värld där de fick deras bästa exekutiva direktörer och spelare bortplockade av City respektive Paris Saint-Germain. La Liga självt fullföljde en affär med privatkapitalgruppen CVC för att försöka komma ifatt Premier League, medan Serie A har tittat på liknande lösningar.

Det finns en växande teori inom spelet att nästa steg i det här kommer bli suveräna rikedomsfonder som försöker slutföra liknande affärer. Det kan fullständigt komma att förändra maktbalansen, detta då en liga plötsligt kan komma att få se många av sina klubbar uppblåsta till Premier League-nivå.

Det skulle vara en helt logisk evolution från att bara köpa klubbar, på samma sätt som klubbköp var en evolution från sponsorskap. Den nyligen genomförda annonseringen av att the Private Investment Fund privatiserat fyra av sina klubbar erbjuder t o m en modell för det.

Den nuvarande modellen för spelet, en global pyramid som har vuxit under mer än ett årtionde, naggas från alla vinklar. Abu Dhabis City sitter för närvarande på toppen, en topp som har gjorts smalare av den finansiella makten som krävs för att nå den nivån. Vi har nått en punkt där det känns som att ungefär endast åtta klubbar kan vinna Champions League, även om Newcastle säkert kommer göra den gruppen sällskap.

Huruvida några andra kan göra det kan komma att bli beroende av några enorma regulatoriska beslut. Aktioner som att Premier League sätter ett tak för hur mycket man får spendera eller att Uefa ändrar reglerna för prispengarna skulle kunna införa en välbehövlig ökning av konkurrensbalansen. Rollen för den nya engelska oberoende regulatorn kommer också att bli lärorik. Många fotbollspersoner i andra länder där sporten är stor följer nyfiket projektet och tror att idén kan komma att sprida sig. Vissa tror t o m att det i slutänden kommer utgöra ett hot mot Fifa när det gäller att plocka bort en del av det globala organets makt. Om den oberoende regulatorn faktiskt kan visa sig effektiv i jobbet med att ge supportrarna ett ökat inflytande i klubbarna kan det faktiskt göra en hel del nytta i allt detta; nämligen att föra spelet tillbaka i fansens händer.

Återverkningarna av Premier Leagues åtal mot Manchester City 

Det är också anledningen till att så mycket hänger på utgången av Premier Leagues åtal mot Manchester City och den spanska allmänna åklagarens åtal mot Barcelona. Båda fallen kan komma att förändra spelets utseende och sätta igång kedjereaktioner.

På andra sidan är en enorm fråga vad Uefa:s inställning till multiklubbsmodeller kommer att bli. Samtidigt som mycket av dagens fokus gäller amerikanska konsortier kan den största relevansen faktiskt handla om suveräna rikedomsfonder och stater.

Då det faktiskt inte finns så många stater som vill köpa klubbar skulle en sådan förändring kunna främja multipla köp av samma fonder. Uefa-presidenten Aleksandr Ceferins nyligen uttalande mjukare inställning gällande detta - åtminstone när vi pratar om offentliga uttalanden - har naturligtvis setts genom prismat av Qatars intresse för Manchester United då den staten redan äger PSG.

Det skulle resa enorma frågetecken gällande spelets faktiska värden, med tanke på den ihållande kritiken från grupper som kämpar för mänskliga rättigheter gällande “sportswashing”. Det är även här som privatkapitalfirmor och andra kapitalistiska intressen ytterligare skulle kunna öka deras inflytande. Intentionen i många av deras klubbköp är att sälja dem vidare inom fem år efter att ha ökat värdet. Men vem kommer att ha råd med sådana klubbar? Fler privatkapitalfirmor, kanske. Troligen fler statslänkade grupper.

Det kan komma att ge oss en värld där samma stat eller suveräna rikedomsfond äger sex klubbar i Champions League.

LIV Golf-prejudikatet

Det är därför Uefa:s inställning till detta är så viktigt. LIV Golfs nyligen undertecknade affär med the PGA Tour bevisar vad en prominent förbundsexekutiv direktör berättade för the Independent förra året.

Enväldiga stater har så mycket mer pengar och en så mycket större vilja att spendera att sportchefer kan finna sig själva i princip maktlösa utan stöttning från regeringen. Det leder till att många beslutar sig för att “det är till sist och syvende bättre att arbeta med dessa intressen istället för att ha dem arbetandes emot dig”. 

Ett problem som hör ihop med detta är hur exempel som LIV Golf och Citys ordförande Khaldoon al Mubaraks ökända

uttalande om “de 50 bästa advokaterna” visar hur sådana stater kan “beväpna” juridiska system.

De gradvisa köpen av sportinfrastruktur har redan lett till en situation där PSG-presidenten Nasser Al-Khelaifi har blivit en av de mäktigaste personerna inom fotbollen, där han har stigit upp till toppen av the European Club Association.

Men sådana saker leder alltid till någon respons och the Independent har informerats om att det finns en växande oro inom EU gällande inflytandet från stater och privata kapitalfonder. Det är där stödet från regeringar kan komma att kopplas in.

Ytterligare en oavsiktlig konsekvens av att sportorgan vid upprepade tillfällen tillåtit vissa övertaganden är tillväxten av särskilda röstningsblock. Det är där några riktigt nya idéer kan komma in. Premier League är för tillfället uppdelat efter ett antal olika frontlinjer och den största splittringen handlar om åtalen mot City.

Saudiarabiens strategi för att bli värdland för VM 2030 

Saudiarabien har redan blivit mycket medvetna om röstningsblock inför det kommande VM-beslutet nästa år. De har tagit vägar in i Europa genom inkluderingen av Grekland i deras bud. De har delat upp norra Afrika genom inkluderingen av Egypten. Det finns en växande teori inom spelet att de kan komma att splitta det känslomässiga sydamerikanska budet genom att plocka in Uruguay.

Det är en offensiv som bara kommer att växa nästa år då Mohamed bin Salman vill göra VM till mittpunkten av “Vision 2030”. Allt detta är anledningen till att en person inom spelet säger att det kommer bli “Saudiarabiens årtionde”.

Det här är ett annat sätt på vilket Gulfens politik driver spelet. Det är inte bara viljan att investera, utan även viljan att visa sin överlägsenhet. Det finns en känsla av att det inte var någon tillfällighet att Saudiarabien kom med sådana expanderingsannonseringar och Qatar ökade på sina försök att köpa Manchester United under samma vecka som City säkrade trippeln. 

Det här lär bli en indikation på de kommande åren. Det kan komma att ge fler förändringar än någon kan föreställa sig.

Ny film anklagar klubben, som har 115 åtalspunkter från Premier League hängande över sig, för att ha använt en mystisk man från Förenade arabemiraten för att kamouflera pengar som skulle ha kommit från en sponsor

Från vänster: Roberto Mancini, den f d City-managern, ägaren shejk Mansour och ordföranden Khaldoon al Mubarak.

AV: Martyn Ziegler och Matt Lawton, The Times hemsida, torsdag 29 juni, 21:00 (svensk tid), 2023

En mystisk person från Förenade arabemiraten betalade Manchester City £30 miljoner (411,4 miljoner kr), det har en läckt rapport avslöjat.

Uefa-rapporten, framtagen 2020 men aldrig publicerad, konkluderar att de två betalningarna på vardera £15 miljoner (205,6 miljoner kr) från 2012 och 2013 gjordes för att kamouflera summor som skulle ha kommit från en av deras huvudsponsorer. Betalningarna förväntas vara en del av de 115 påstådda brotten mot Premier Leagues ekonomiska regler som City fick riktade mot sig i februari. 

Rapporten har hamnat hos de som har gjort en YouTube-film om Citys finanser. Detta kommer endast tre veckor efter att City firade säkringen av Trippeln då de vann Champions League för första gången i klubbens historia.

Den dömande kommittén i Uefa:s finansiella kontrollstyrelse för klubbars (CFCB) rapport konkluderar att betalningarna, som skulle ha kommit från Förenade arabemiratens statligt majoritetsägda telekommunikationsföretag Etisalat, faktiskt var “förtäckt kapitalfinansiering”. Den påstår att finansieringen kom från Citys ägare, the Abu Dhabi United Group (ADUG), investeringsgruppen som leds av Abu Dhabis vice president, shejk Mansour bin Zayed Al Nahyan.

Rapporten säger att under ett disciplinförhör hos Uefa namngav Citys advokat personen som betalade pengarna som “Jaber Mohamed” och fastslog att han var “en person inom affärsverksamheten där man tillhandahåller finans- och mäklartjänster till kommersiella enheter i Förenade arabemiraten”. Rapporten tillägger att “... den självklara frågan, inte besvarad vid något tillfälle i klubbens föredragning, [är] varför antingen Etisalat eller ADUG skulle behöva någon finansiell assistans från en mäklare med att betala Etisalats sponsorskapsförpliktelser.” 

City säger att Etisalat återbetalade pengarna till deras ägare 2015, men det accepterades inte av Uefa:s dömande kommitté. De stängde av City från spel i Europa i två år 2019, men det hävdes ett år senare av the Court of Arbitration for Sport (CAS), som kom fram till att betalningarna på £30 miljoner (411,4 miljoner kr) inte kunde ses som regelbrott för de var preskriberade. Två av de tre panelmedlemmarna från CAS friade även City från anklagelserna om att de hade tagit emot förtäckt kapitalfinansiering via flygbolaget Etihad och sa att det “förblir ogrundat”.

Men det signifikativa här är att Etisalat-betalningarna kan plockas med av the Premier League och deras åtalspunkter för de har, till skillnad mot Uefa, inga tidsbegränsningar. City har avstått från att kommentera de senaste anklagelserna.

Under finansreglerna hos Premier League och Uefa är klubbägarna begränsade när det gäller summan av kapitalfinansiering som de kan pumpa in i en klubb för att täcka för ekonomiska förluster, men summan av sponsorskapsfinansiering är obegränsad. Premier Leagues åtalspunkter gällande finansiell rapportering relaterar till nio säsonger från 2009-10 till 2017-18.

City har även åtalats för att inte samarbeta med en utredning och för att inte ha lämnat över dokument som krävts under fem säsonger från 2018-19 till 2022-23.

Den dömande kommitténs rapport har hamnat hos de som har gjort en film om Citys finansiella åtal, Britain’s Biggest Football Scandal?, som har släppts på YouTube av Sunrise Media.

Filmskaparna har hållit sina identiteter hemliga men insisterar på att de inte är finansierade av någon stat i Mellanöstern eller något annat regeringsorgan, men det pratas om att City misstänker att det kan finnas geopolitiska motiv bakom produktionen. Det har sedan länge funnits politiska spänningar bland Gulfstaterna, särskilt mellan Förenade arabemiraten och Qatar.

Det finns ingen lista över medverkande i filmen förutom produktionsbolaget, Sunrise, som registrerades på Brittiska Jungfruöarna den 9 juni och har använt en advokatbyrå i London för att försöka få kommentarer från City, Uefa och CAS.

En kopia av Uefa-rapporten har även setts av The Times, som självständigt har verifierat dess äkthet.

Rapporten säger: “Vid förhöret slog ledande rådgivaren för klubben, som respons på frågor från den dömande kommittén, fast att betalaren var Jaber Mohamed.”

Källor med vetskap om Uefa-fallet har berättat för The Times att utredare inte lyckades verifiera identiteten på Mohamed och försökte utan framgång få City att tillhandahålla honom som ett vittne vid förhöret med CAS.

Uefa:s utredning inleddes 2018 efter publiceringen av the “Football Leaks”-e-mejlen av den tyska tidningen Der Spiegel. Åtal väcktes om att tiotals miljoner pund i sponsorpengar från Citys Abu Dhabi-sponsorer betalades direkt till klubben av ADUG. 

Den dömande kommitténs rapport konkluderar att “arrangemang fixades där betalningar gjordes av ADUG men tillskrevs Etisalats sponsorskyldigheter för att dölja det sanna syftet med kapitalfinansieringen, och det här arrangemanget trädde i kraft i och med betalningarna gjorda av Jaber Mohamed, en summa på totalt £30 miljoner (411,4 miljoner kr).

“Klubbens ledning var väl medveten om att betalningarna på totalt £30 miljoner (411,4 miljoner kr) utförda av Jaber Mohamed gjordes som kapitalfinansieringar, inte som betalningar för sponsorn p g a genuina sponsorskapsförpliktelser.

“På den grunden kunde ledningen inte riktigt ha fått klubben att redogöra för de förpliktelser som påstås förfalla enligt Etisalat 1A och Etisalat 2 som sponsringsintäkter från Etisalat för tjänster återgivna av klubben.” 

Rapporten slår även fast att de granskade årliga boksluten inlämnade till engelska FA av City “överskattade klubbens sanna sponsringsintäkter” genom att inkludera hela summan som Etisalat skulle komma att betala för åren som slutade den 31 maj, 2012 och 2013. 

Javier Tebas, La Ligas president, sa följande till filmskaparna: “E-mejlen var viktiga. För oss var det tydligt att Manchester City fuskade med deras kommersiella inkomster och avledde från förlusterna.”

CAS beslutade att åtalen relaterade till betalningarna på £30 miljoner (411,4 miljoner kr) inte skulle ha tagits upp av Uefa då de hade passerat femårsgränsen.

Premier Leagues utredning har även tagit i beaktning en annan omgång av läckta City-e-mejl och dokument publicerade av Der Spiegel i april 2022, åtta månader efter CAS beslut.