Jaha, idag börjar alltså en av de fem stora europeiska fotbollsligorna spela matcher igen, detta när Bundesliga är först ut i spel, som helt plötsligt handlar om... liv eller död (eller uteblivna inkomster för vissa). Precis som bilden ovan illustrerar tror jag det här är ett riktigt korkat initiativ.

 

 

 

NU BÖRJAR DET...

Jag har i flera veckor bara skrattat åt skriverierna om att flera fotbollsligor i Europa vill börja spela igen. Trots att vi lever och verkar i ett ekonomiskt system där marknadsvärdet hålls högre än människovärdet så har jag väl ändå, av någon oförklarlig anledning, fått för mig att under rådande situation kommer inte ens de girigaste skithusen att försöka få igång de tunga europeiska ligorna. Men oj, så fel jag har haft. Och jag blir arg på mig själv för att jag faktiskt hade så höga tankar om de där uppe i toppen av pyramiden, vid det här laget borde jag vara fullt införstådd med att när pengarna måste in, då betyder inte det där fina högersnacket om människovärde ett smack.

Först ut av de fem stora (England, Frankrike, Italien, Spanien och Tyskland) är alltså tyska Bundesliga och Bundesliga 2. De andra håller på och förbereder sig. Känns direkt absurt att medan Boris Lasarus Johnson leker premiärminister i Storbritannien och gör i princip alla fel man kan, och några till, under en kris, siktar Premier League, under fanan "Projekt omstart", på att dra igång sina matcher i mitten av juni.

Jag läser en hel del engelska tidningar på nätet och vet inte hur många gånger jag har stött på formuleringen att fotbollsmatcherna kommer vara "säkrare än när du går till mataffären" och det börjar verkligen gnissla och skava. Sist jag kollade var tidigare idag, och då visade det sig att vi alla måste äta, därför måste vi alla köpa mat någonstans, man skulle alltså kunna säga att det är en livsnödvändighet. Inte helt säker på att man kan säga samma sak om miljonärer som ska sätta räkmackan i rullning genom gräddfilen för att gagna ett gäng parasitära miljardärer.

Det finns oerhört mycket att gilla, beundra och uppskatta med tysk fotboll och dess supporterkultur, men att det är de som är först ut av de fem stora i Europa är inget jag jublar över. Jag önskar såklart inte att någon dör eller blir allvarligt sjuk av detta spektakel, men jag har svårt att se att det inte kommer hända, frågan är då, hur många dödsoffer/insjuknade är acceptabelt för att fortsätta? Kommer expertkommentatorerna i fortsättningen sitta och istället för att analysera målen och spelet i omgång 28 prata såhär: "Det var en hyfsad omgång, från förra omgången har bara sju spelare insjuknat och två dött, det känns helt ok, förhoppningsvis kan vi hålla den kurvan till omgång 30, då borde dödstalen börja gå ner och då kan vi börja fundera på att öppna upp läktarna igen."

Slipsarna klär såklart in det här i att det skulle vara till glädje för folket att ha lite toppfotboll att titta på i dessa mörka tider o s v. De må vara totalt iskalla, men de är oftast inte helt korkade och det vore kanske inte så smart att dra den egentliga anledningen till ivern att få igång spelet igen. Samtidigt är det nästan uppfriskande med sådan här ärlighet från The Times-journalisten Matthew Syed från i tisdags:

   

 

 

Och här på hemmaplan har vi våtservetten Ola Wenström som hejarklacksledare för de som vill dra igång fotbollen igen. Pengarna som tv-bolagen pumpar in i den europeiska toppfotbollen är omöjliga att greppa för oss dödliga, men ja, de är gigantiska. I och med dessa investeringar kräver tv-bolagen såklart något i gengäld, även mitt i en galopperande pandemi, och då spelar det liksom ingen roll om några blir allvarligt sjuka, eller dör, the show must go on. Kan ju bli intressant att se honom sitta där med rynkad panna och hundögon och beklaga sorgen över att några fotbollsspelare och funktionärer nu kräver intensivvård. Men hela vägen sedan Bundesliga tidigt i maj klargjorde att de skulle börja spela idag igen så har Våtservetten varit glad, och det är ju skönt:

Ola på Twitter 6/5:

 

12/5:

https://twitter.com/olawenstrom/status/1260204896902668288

15/5:

 

 

 

 

VYKORT FRÅN TYSKLAND

Ni som följer mig vet att jag ofta hyllar tyska fotbollsfans och deras supporterkultur. De skapar underbar stämning och är mer deltagande och engagerade i skötseln av deras respektive klubbar. T o m giganten Bayern München har beundransvärda element bland deras supportrar. De har inga problem med att häckla deras giriga ledning och så fort det dök upp samarbeten och avtal med ledarna för skurkstaterna runt Persiska viken kom det rejäla demonstrationer mot detta. Kan ni föreställa er Manchester Citys fans göra något liknande? Hahahahaha, nej, inte jag heller! Eller Newcastles, för den delen, om nu den affären går igenom.

Tidigare i veckan kom ett fint besked från Fortuna Düsseldorfs ultras där de klargör att den här krisen inte är deras, det är investerarnas kris. För den ultras-gruppen är den här säsongen färdig, snyggt:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2020/05/15/11669497-dusseldorfs-ultras-var-sasong-ar-over/

 

 

HELGENS BUNDESLIGAPROGRAM

I dag sker alltså det jag för bara några veckor sedan inte trodde var möjligt, en av de fem stora europeiska fotbollsligorna kör igång med sina matcher igen, inför tomma läktare. Här har ni helgens Bundesligamatcher och starttider, samt några matcher från Bundesliga 2 också. Tanken var att Viasat skulle visa Dynamo Dresdens match i helgen, men de har ju fått skjuta upp sina två första matcher, p g a... coronaviruset.

Kommentarerna under Bundesligamatcherna kommer från the Guardians guide till den tyska omstarten.

 

LÖRDAG 16/5:

13:00: VfL Bochum v 1. FC Heidenheim 1846 (Viasat Fotboll)

Bundesliga 2.

 

 

15:00: Bundesligastudion (Viasat Sport Premium och Viaplay)

 

 

15:30: Borussia Dortmund v FC Schalke 04 (Viasat Sport Premium och Viaplay)

Ruhrderbyt är den stora matchen den här helgen, ett eldigt möte mellan två regionala rivaler som höjdes ett snäpp 1969 när gästande Schalke-spelare blev bitna av en planinvaderande hund på BVB:s gamla Rote Erde-stadion. Hemmaläktaren med en kapacitet på 25,000, känd som den "Gula väggen", kommer vara tyst, vilket ger David Wagners Schalke (också en enormt stor klubb) en chans att ta ett överraskande resultat. Dortmunds Jadon Sancho, vars form den här säsongen har varit suverän, har redan avgjort ett Ruhrderby.

 

15:30: RB Leipzig v S-C Freiburg (Viasat Fotboll och Viaplay)

Leipzig är universellt avskydda bland rivaliserande lags fans p g a deras storföretagsmodell, de tog 2009 över Markranstädts licens i den femte divisionen och klättrade sig sedan uppåt genom ligorna, finansierade av Red Bull. T o m deras eldigaste motståndare accepterar numera att de är här för att stanna och Julian Nagelsmanns ankomst som tränare har inneburit en succé för redan skickliga spelare som Timo Werner och Marcel Sabitzer. Blygsamma Freiburg fortsätter att blomstra under deras excellente tränare, Christian Streich, och de hoppas kunna kvalificera sig till Europa nästa säsong, då de även ska öppna deras nya arena.

 

15:30: TSG 1899 Hoffenheim v Hertha Berlin (Viaplay)

Hoffenheim ägs av mjukvarumiljardären Dietmar Hopp, enormt impopulär bland Bundesliga-fans för att han plöjt ner miljoner i vad som var ett blygsamt stadsdelslag. De har hållit sig undan nedflyttningskampen trots skador som påverkat deras bäste målskytt, Andrej Kramaric. Underpresterande Hertha var Europas största spenderare i januari då de plockade in anfallaren Krzysztof Piatek som en del av återuppbyggnaden efter Jürgen Klinsmanns misslyckade regeringstid. Nyligen ersatte de Klinsmann i klubbens rådgivande styrelse - med Jens Lehmann.

 

15:30: Fortuna Düsseldorf v SC Paderborn 07 (Viaplay)

Fortuna såg ut att vara på väg ur Bundesliga innan jul men f d Manchester City-forwarden Uwe Röslers ankomst som tränare har gett en stark vändning. De ligger fortfarande på nedflyttnings play-off-plats (trean från slutet möter trean i division två i ett dubbelmöte, förutsatt att den här säsongen kan avslutas). Paderborn var nedflyttningsfavoriter med den extremt lilla årliga budgeten på €11m (116,8m kr) efter på varandra följande uppflyttningar. De ligger sist men har visat sig vara en svår motståndare, anfallaren Dennis Srbeny gör bra ifrån sig sedan återkomsten från Norwich.

 

15:30: FC Augsburg v Vfl Wolfsburg (Viaplay)

Få tränare kan ha väntat längre på sin mitt-i-säsongen-debut än Heiko Herrlich, den f d Dortmund-anfallaren som anställdes av Augsburg några dagar innan Covid-19-nedstängningen - och nu får han vänta lite till. Han har nämligen brutit mot karantänreglerna då han gick ut och köpte tandkräm i torsdags, så han får inte vara med här. Wolfsburg, som hoppas på en plats i Europa, har koncentrerat sig på ett solitt försvar under deras tränare, Oliver Glasner, vilket gör dem betydligt mindre spännande att titta på än Bundesliga-vinnarna 2009 ledda av Edin Dzeko och Grafite, 2015 års Kevin De Bruyne-ledda tyska cupvinnare och många av deras andra kaotiska inkarnationer mellan dessa.

 

18:30: Eintracht Frankfurt v Borussia Mönchengladbach (Viasat Sport Premium och Viaplay)

Frankfurt, förra säsongens Europa League-semifinalister, var i dålig form innan avbrottet men har gjort hyfsat bra ifrån sig efter at ha förlorat deras magiska fronttrio från förra säsongen: Sébastian Haller (nu i West Ham), Luka Jovic (Real Madrid) och Ante Rebic (Milan). Gladbach, Tysklands lag på 70-talet, var de som innan jul satte tempot och är fortfarande precis med i titelracet. Marcus Thuram (Lilians son) har haft en enorm inverkan på topp under sin debutsäsong i Bundesliga.

 

SÖNDAG 17/5:

13:00: Bundesligastudion (Viasat Sport Premium och Viasat)

 

13:30: SpVgg Greuther Fürth v Hamburger SV (Viasat Fotboll)

Bundesliga 2.

 

15:00: Bundesliga-studion (Viasat Sport Premium och Viaplay)

 

15:30: 1. FC Köln v FSV Mainz 05 (Viasat Sport Premium och Viaplay)

Det här är ett sorts clásico, mellan de två tyska städerna som är berömda för att fira Karneval vildast av alla. Köln vann senast titeln 1978 - när de hade Toni Schumacher i målet - men deras ständigt optimistiska fans är nu på extra bra humör. Markus Gisdols uppflyttade lag vann åtta av deras senaste 11 matcher innan avbrottet, medan lågt placerade Mainz är väldigt beroende av den förbättrade svensken Robin Quaison, som har gjort 12 Bundesliga-mål den här säsongen och har ett öga för det spektakulära.

 

18:00: 1. FC Union Berlin v FC Bayern München (Viasat Sport Premium och Viaplay)

Bayern, de senaste sju säsongernas mästare, har kommit tillbaka till deras bästa spel sedan Niko Kovac plockades bort som tränare i november och ersattes av den populäre Hansi Flick. Robert Lewandowski är 31 nu men har aldrig sett bättre ut, han har hittills gjort 39 mål den här säsongen. Det kommer bli intressant att se hur Union, debutanter i högsta ligan, klarar sig utan deras lojala fans, några tusen av dem renoverade t o m deras arena när klubben var pank 2008.

 

20:00: Bundesligastudion (Viasat Sport Premium och Viaplay)

 

 

MÅNDAG 18/5:

20:30: SV Werder Bremen v Bayer 04 Leverkusen (Viasat Sport Premium och Viaplay)

2004 års dubbelvinnare Werder håller sig fortfarande kvar vid de historiska glansdagarna, det lagets kapten, Frank Baumann, är numera klubbens sporting director, men de har stora problem trots välkända spelarnamn som Davy Klaassen och Nuri Sahin. För tillfället ligger de näst sist och om ligan inte kan slutföras åker de ur. Peter Bosz håller på och rehabiliterar sitt rykte med Leverkusen och har en av Bundesligas mest sevärda spelare i Kai Havertz, återupplivad under 2020 och sammanlänkad med Liverpool.

 

Foto: Dirk Ehlen/Creative Commons

 

 

 

 

AV: James Nalton, Morning Star, tisdag 12 maj, 2020:

 

 

 

TYSKA Bundesliga gör sin återstart på lördag, men vissa supportrar är emot aktionen att börja spela fotboll så här tidigt igen.

 

 

Precis som det rapporterades i förra helgens Morning Star är många ultrasgrupper, den hårda kärnan av fans som håller till i kurvorna på de tyska fotbollsarenorna och ger ligorna dess unika känsla, emot återstarten av fotbollen i den nuvarande situationen.

 

 

Fortuna Düsseldorf är en av fem Bundesliga-klubbar som fortfarande ägs helt av deras supportrar och medlemmar, och den här veckan släppte Düsseldorfs Ultras ett uttalande gällande fotbollens återstart.

 

 

"Trots matchernas återupptagande så har säsongen för oss, Düsseldorfs Ultras, slutat," stod det. "Även om konsekvenserna av vårt beslut kommer bli tuffare än vad som avslöjas i det här uttalandet, så har säsongen inget värde för oss under de rådande omständigheterna."

 

 

Under coronaviruskrisen har Düsseldorfs Ultras uppmanat fans att hjälpa de som behöver det, inklusive de äldre, högriskgrupper och hemlösa människor som påverkats av bristande inkomster från försäljningen av fiftyfifty-magasinet, en tysk variant på den svenska tidningen Faktum.

 

 

De har uppmuntrat till att donera livsmedel, tält och sovsäckar till hemlösa människor och de har bett supportrarna att fortsätta köpa fiftyfifty om de kan.

 

 

Den här känslan av socialt ansvar är en av anledningarna till att Düsseldorfs Ultras anser att fotbollen inte bör återstarta nu.

 

 

De menar att matcherna inte återstartar av idrottsliga anledningar, utan p g a deras ofrånkomliga band till tv-intäkter och spelbolag, och den konstanta uppmärksamheten de kräver.

 

 

"Den nuvarande situationen är i sig ingen fotbollskris," fortsätter uttalandet.

 

 

"Fotbollen har inga problem med att ta ett avbrott, och inom de kommande dagarna, veckorna eller månaderna kommer ungar vara tillbaka på gatorna över hela världen och sparka på bollar och burkar.

 

 

"På planen och på gatorna är den unika talangen hos professionella fotbollsspelare inte förlorad.

 

 

"Som kontrast så har professionella klubbar manövrerat sig själva in i ett beroende av tv-intäkter. Men det här är inte vår kris, det här är den professionella fotbollens kris. En kris p g a bristande reklamintäkter till investerare.

 

 

"Spelarna ute på planen vet inte längre varför de tävlar. I de värsta fallen kan en infektion som sätter sig på lungorna leda till slutet på en karriär.

 

 

"Återupptagandet av säsongen handlar inte om den bästa taktiken, den bästa uppställningen, eller om att vinna, utan det handlar om uppmärksamhet så att tv-intäkterna strömmar in. Det handlar om vadslagningsportaler och investeringar som bara måste betala av sig."

 

 

Spelar- och supportersäkerhet har stått högst upp på ultrasgruppens prioriteringar. I tillägg till att ha understrukit riskerna för spelarna under de här omständigheterna, har de även avrått fans från att samlas i grupper, inte ens för att protestera mot de nyligen fattade besluten som de kanske inte håller med om.

 

 

De har även sagt att inget element av fans-närvaro bör artificiellt inkluderas i de här matcherna bakom stängda dörrar, här nämndes specifikt de utklippta bilderna på fans i kartong, och det inkluderar förmodligen även den hemska idén som föreslagits i vissa länder om att addera artificiellt fans-ljud i tv-sändningarna, vilket skulle utgöra en förolämpning mot supportrarna.

 

 

"Som ultras har vi inte bara ett ansvar, vi delar även en solidaritet med samhället," fortsatte uttalandet från Düsseldorfs Ultras.

 

 

"Det är en solidaritet som vi tar seriöst och som är viktig för oss. Vi tänker särskilt på de som befinner sig i riskgrupperna och är beroende av det faktum att coronaviruset inte sprids ytterligare.

 

 

"Därför ber vi fansen att inte komma till arenan eller kalla till allmänna möten. Huruvida du drar samma slutsats av den här situationen är, såklart, upp till dig.

 

 

"Då vi nu har avslutat vår säsong, har vi nu tid. Tid att tänka på hur vi ska reagera när arenagrindarna än en gång är öppna för alla igen."

 

 

 

 

Jag sparkar igång det här nyhetsblocket med något som gör mig ledsen, samtidigt så illustrerar det så fint vilka som verkligen är våra nyckelarbetare, läs själva:

https://www.expressen.se/noje/kandisarnas-nodrop-i-coronakrisen-vill-ha-botox/?utm_medium=link&utm_campaign=social_sharing&utm_source=facebook&social=fb&fbclid=IwAR0bmJND1HykPR6AgCcY3jeHhvQ2vX7Nk6VM9WQE0wboT_xtk2qLBbMEdcU

Det är alltså inte bara nyliberalismen som avslöjas under coronapandemin, nu kommer även kändisarnas rynkor att exponeras borta i LA. Försök förstå hur jobbigt det här är för bl a Victoria Beckham, Beyoncé och Kim Kardashian West, jag tror inte att vi dödliga riktigt kan sätta oss in i det. Det visar ju också hur otroligt viktiga människor som Harold Lancer är, snacka om en sann samhällshjälte alltså!

 

* * * * *

Det känns makabert och sitta och jämföra dödssiffror mellan olika länder i Covid-19:s fotspår. Men jag vill bara försöka belysa ett halvintressant fenomen. Ni vet ju hur högern här hemma berättar för oss att allt som är vänster i deras ögon (och det är mycket!) är värdelöst, att Löfven och Tegnell varje kväll träffas och skålar för att fler svenskar har dött, de jobbar ju, som vi alla vet, på att utrota det svenska folket och ersätta det med arabiska barbarer, det vet ju alla. Vidare så brukar dessa sanningssägare gärna lyfta fram goda högerexempel i andra länder som fina förebilder. En av dessa frälsare som lyfts fram är såklart Boris "BoJo" Johnson, Storbritanniens så kallade premiärminister. Jag känner till en del om denna man och, precis som när det gäller det apelsinbesprutade knullrufset i Vita huset, tror jag ibland att jag drömmer en mardröm när jag inser att dessa två testikelpåsar styr två jättenationer.

https://twitter.com/OutOfContextPMQ/status/1259620450444939266

Tror inte jag behöver kommentera det här klippet alltför mycket, den blonda mannen i kostym som vevar med armarna och försöker komma ihåg sina repliker är idag Storbritanniens premiärminister...

Men t o m de som brukar peka på Boris som ett föredöme håller nu helt tyst, inte ett ord, inte en retweet, inte en länkning eller ett omnämnande om honom. Jag tror inte heller det riktigt kommer fram här i Sverige hur in i helvete katastrofalt dåligt han har skött den här krisen och, för all del, sköter den nu. Jag är säker på att han kommer undan till sist, för han har mäktiga vänner på tunga positioner, men alla former av framtida utredningar gällande BoJo:s hantering av coronakrisen 2020 måste bli en mycket, mycket mörk läsning.

Grejen är den att de allra flesta stora engelska tidningarna är väldigt höger och, oavsett vad clownen Boris gör, så backar de honom. Jag kan nästan föreställa mig hur rubrikerna hade sett ut om landet haft vänsterstyre och Jeremy Corbyn hade suttit bakom spakarna. Om han så skulle ha haft 0 dödsfall från coronaviruset, så hade de hånat och hatat honom.

I torsdags (7/5) fick Storbritannien det högsta antalet döda av coronaviruset i hela Europa. Tidigare har Italien lyfts fram som ett vandrande skräckexempel där människorna dör som flugor. Men nu är det Storbritannien som har flest offer i Europa, den dagen passerade de dessutom ännu en fruktansvärd gräns, de gick över linjen för 30,000 dödsfall och när torsdagen summerades hade 30,076 människor dött. Det är lite mer än hela befolkningen i Arboga (min hemstad) kommun, gånger två. Sedan ska vi vara helt på det klara med att även om västerländska ledare gärna pekar finger mot länder som Kina, Iran och Ryssland när det handlar om rapporteringen av antalet döda, så är de oftast inte ett dugg bättre själva. Ha även i åtanke att Boris Johnson är en man som inte har några som helst problem med att ljuga vem eller vilka som helst rakt upp i ansiktet. Vissa seriösa bedömare menar nämligen att den faktiska dödssiffran för Storbritannien närmar sig 55,000!

Men Boris och hans kumpaner i parlamentet lät tidigare den veckan läcka till pressen att nästa måndag (idag, 11/5) kommer man att lätta på restriktionerna kring landets nedstängning. Så det faktum att Storbritannien nu var värst drabbat i hela Europa och att mer än 30,000 människor har dött kunde, bekvämt för BoJo, skjutas undan, för att istället fokusera på något roligare:

   

 

Det har i sin tur gjort att jag under helgen läst massor av rapporter om folk som börjat ha spontanfester i trädgårdarna, utan några två meters mellanrum, och hela kvarter som går ut på gatan och dansar conga e t c. Det är ju bara att hoppas att den här falska säkerheten inte resulterar i massdödsfall senare i maj.

Men även på högersidan inom den engelska tidningsvärlden finns det välkomna undantag från Boris hejarklack. Måste faktiskt lyfta på hatten och ge the Sunday Times en uppskattande applåd för deras fina bevakning av BoJos vandring från ett dödligt misstag till ett annat dödligt misstag.

Söndagen den 19:e april såg tidningen förstasida ut så här:

 

 

 

Vänsterjournalisten Owen Jones skrev följande på Twitter om artikeln: "The Sunday Times undersökning av regeringens katastrofala hantering av coronaviruset är en av de viktigaste sakerna du har läst."

 

 

Det får nog ses som den mest graverande redogörelsen av statlig kompetens i den brittiska politiska historien. Från ungefär halva artikeln och fram till slutet är det bara bomb efter bomb efter bomb. Det är en ganska lång text, men jag rekommenderar alla att läsa den då det ger en briljant och skrämmande bild av vad det är som styr Storbritannien, här hittar du artikeln i sin helhet:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2020/05/01/11666968-coronavirus-insikt-coronaviruset-38-dagar-nar-storbritannien-i-somnen-gick-rakt-in-i-katastrofen/

Självklart blev Lasarus och hans gäng irriterade på detta och hackade fram ett patetiskt blogginlägg som ett försök att bemöta den skarpa kritiken. Det gick sådär och efterföljande söndag, 26/4, släppte Sunday Times en förödande demontering av Downing streets uppenbara skitsnack. Den grasserande oärligheten från varje nivå i regeringen är rent underbar att skåda:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2020/05/02/11666970-coronavirus-insikt-coronaviruset-hur-regeringen-forsokte-avfarda-sunday-times-undersokningen/

 

 

* * * * *

Samma dag (7/5) som Storbritannien passerade 30,000 dödsoffer registrerade USA totalt 74,665 dödsfall p g a coronaviruset. Där handlar dödstalen mer om Obamas år som president, för som vanligt gör, enligt honom själv, Trump ett fullständigt lysande jobb. Det enda som skaver är Obama och det faktum att de inte fått fram desinfektionsmedel till alla amerikaner än, men när jänkarna har injicerats med det och suttit en stund i solen så behöver ingen US-amerikan oroa sig för coronaviruset längre (och ingenting annat heller, för den delen).

Jag är fullt medveten om att man måste titta på många olika delar när man jämför olika länders dödssiffror, så det behöver ingen besserwisser kasta sig på tangentbordet och förklara för mig. Men för att sätta USA:s dödstal i ett sammanhang så stod det igår (söndag 10/5) på 79,707 människor. Det kan man jämföra med antalet dödade amerikanska soldater i det fruktansvärda Vietnamkriget (1964-1975), då 58,318 soldater föll offer för de Rödas kulor. Det innebär att i skrivande stund har det dött 21,389 fler amerikaner p g a coronaviruset än antalet soldater som stupade i Vietnam. Först rapporterades det att det första dödsfallet orsakat av Covid-19 i USA skedde den 29:e februari, men det visade sig sedan att det skedde tidigare, redan den 6:e februari. Så man kan säga att dessa 79,707 människor har dött under en period på tre månader, Vietnamkriget (den delen som USA var militärt involverat i) pågick i 11 år...

 

 

* * * * *

Tillbaka till BoJo igen. Jag kan säkert uppfattas som cynisk och rent av kall ibland, men jag förstår också att man vill fira när man blivit föräldrar. Sen har vi det där med att vara vald till folkets ledare och tajming, något som BoJo totalt saknar.

Den 29/4 hade Storbritannien runt 25,000 döda p g a coronapandemin och allt såg nattsvart ut för en befolkning där tiotusentals människor ser deras levebröd tillintetgöras, samtidigt som de vet att en gigantisk lågkonjunktur är nära förestående. Då tyckte den korkade Eton-idioten att det var läge att skåla i champagne.

Ja, jag förstår att fanskapet var glad, den dagen kalvade nämligen hans bihang, Carrie Symonds. Men jag förstår också de som blev vansinniga över den här bilden:

   

En man bär in en låda med Dom Pérignon till 10 Downing street, där Boris Johnson och hans fästmö, Carrie Symonds, firar att paret fått en son.

Fotograf: Tolga Akmen/AFP via Getty Images

 

Men i brittisk media fortsatte man att försvara detta kolossala rövhål. Man pratade om att bli förälder förändrar oss och att ha en nära döden-upplevelse (ja BoJo har haft viruset och överlevde) också förändrar oss. Därför lade någon usel journalist pannan i djupa veck och funderade högt på huruvida Storbritannien nu kommer få en väldigt annorlunda premiärminister jämfört med den de valde i december? Det är ju sant och Goebbels hade ju också sex barn och vem kan förneka deras positiva inverkan på honom?

 

Sex barn? Jaha, du kände inte till det. Jodå, i sänghalmen har den gode Lasarus verkligen varit produktiv. Gossen, Wilfred Lawrie Nicholas Johnson, som ploppade ut i slutet av april i år var Eton-galtens sjätte avkomma.

 

1993 började han föra vidare sin störda säd då han, tillsammans med Marina Wheeler, fick Lara Lettice Johnson-Wheeler. Med Marina fick han sedan ytterligare tre ungar: 1995 kom Milo Arthur Johnson, 1997 Cassie Peaches Johnson och 1999 Theodore Apollo Johnson.

Men det blir ju bara fem, eller? Japp, 2009 fick han nämligen Stephanie, resultatet av en affär med konstrådgivaren Helen Macintyre, medan frun, Marina, genomgick sin cancerbehandling. BoJo förnekade först faderskapet, men efter en domstolstvist 2013, där han försökte få igenom ett föreläggande om att media inte fick rapportera om detta, kom sanningen fram.

Så, fem ungar och en oäkting, med tre olika damer. Hade detta skett i en engelsk arbetarklassfamilj hade tidningarna utmålat de inblandade som jordens avskum, men kramgoa Boris han hyllas för sin virilitet. Vi ska heller inte glömma att det talas om att han är pappa till en hel drös andra oäktingar också.

Och precis som jag skrev tidigare så fick även Joseph och Magda Goebbels, "Tredje rikets första dam", totalt sex barn: Helga Susanne (född 1 september 1932), Hildegard (Hilde) Traudel (1934), Helmut Christian (1935), Hedwig (Hedda) Johanna (1937), Holdine (Holde) Kathrin (1938) och Heidrun (Heide) Elisabeth (1940) och det var ju inget som påverkade Joseph negativt, så nog finns det hopp om en Lasarus 2.0 efter coronakrisen...

 

 

* * * * *

Tack och lov finns det även tidningar och skribenter som inte står till höger och bugar och bockar för överklassen. The Guardians Marina Hyde är ofta läsvärd och hennes inlägg i ämnet BoJo, media och coronaviruset håller hög klass:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2020/04/13/11663786-nar-johnson-sager-att-vi-kommer-vanda-tidvattnet-pa-12-veckor-ar-det-bara-ytterligare-en-sagning-for-sidorna-pa-en-buss/

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2020/04/18/11664616-med-1-000-dodsfall-om-dagen-borde-vara-ledare-fa-betydligt-tuffare-fragor/

Både i Sverige och England hör man ofta högern prata om att de är den vuxna i rummet, den som kliver in och tar ansvar och inte, som vänstern, bråkar och stökar för egen vinnings skull e t c. Var de har fått det ifrån har jag inte en aning om, men mår de bättre av att tro det så kör. Redan tidigt under coronakrisen kom den här rapporten inifrån maktens boning i London, som målar upp en lite annorlunda bild av de maktgalna svinen:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2020/04/13/11663769-coronaviruset-inne-pa-nummer-10-ar-alla-i-krig-gallande-coronaviruset/

Jag blir heller inte förvånad över att läsa att Manchester Citys fantastiska ägare är med och tjänar pengar på coronakrisen i Storbritannien. Hade de brittiska öarna haft en riktig regering som befann sig "i krig" hade de bara gått in och tagit deras tomma skal till byggnad av dem under den tid som behövdes. Istället sprutar man iväg britternas skattepengar till dessa böghatande medeltidsmän:

 

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2020/04/13/11663770-abu-dhabi-debiterar-nhs-pa-flera-miljoner-i-hyra-for-supersjukhuset/

Jag vet inte om ni känner till Frankie Boyle, om inte så är han en skotsk komiker och skribent, här kan ni läsa en briljant artikel av honom på ämnet coronakrisen:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2020/04/13/11663772-frankie-boyle-funderade-du-nagonsin-pa-vad-du-skulle-gora-under-en-apokalyps/

Här visar Reuters hur man gör grundläggande research och sedan skriver en extraordinär artikel:

 

 

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2020/04/13/11663781-specialrapport-johnson-lyssnade-pa-sina-forskare-om-coronaviruset-men-de-var-langsamma-med-att-trycka-pa-larmknappen/

 

 

Richard Horton är chefredaktör på den prestigefyllda brittiska medicinska tidskriften The Lancet, det gör att han åtminstone vet vad han pratar om när han uttalar sig om pandemier, d v s till skillnad mot alla de arga män som filmar sig själva i bilen medan de fradgasprutande berättar hur läget egentligen ser ut och backar upp det med egenritade grafer och tabeller. Han får nog dessutom ses som en av de eldigaste kritikerna mot den brittiska regeringens hantering av coronapandemin, här kan ni läsa en intressant intervju med honom i Financial Times:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2020/05/02/11666975-lunch-med-ft-richard-horton-vi-har-nu-sett-det-storsta-vetenskapliga-politiska-misslyckandet-under-en-mansalder/

 

 

 

 

Jag sparkar igång det här nyhetsblocket med något som gör mig ledsen, samtidigt så illustrerar det så fint vilka som verkligen är våra nyckelarbetare, läs själva:

https://www.expressen.se/noje/kandisarnas-nodrop-i-coronakrisen-vill-ha-botox/?utm_medium=link&utm_campaign=social_sharing&utm_source=facebook&social=fb&fbclid=IwAR0bmJND1HykPR6AgCcY3jeHhvQ2vX7Nk6VM9WQE0wboT_xtk2qLBbMEdcU

Det är alltså inte bara nyliberalismen som avslöjas under coronapandemin, nu kommer även kändisarnas rynkor att exponeras borta i LA. Försök förstå hur jobbigt det här är för bl a Victoria Beckham, Beyoncé och Kim Kardashian West, jag tror inte att vi dödliga riktigt kan sätta oss in i det. Det visar ju också hur otroligt viktiga människor som Harold Lancer är, snacka om en sann samhällshjälte alltså!

 

* * * * *

Det känns makabert och sitta och jämföra dödssiffror mellan olika länder i Covid-19:s fotspår. Men jag vill bara försöka belysa ett halvintressant fenomen. Ni vet ju hur högern här hemma berättar för oss att allt som är vänster i deras ögon (och det är mycket!) är värdelöst, att Löfven och Tegnell varje kväll träffas och skålar för att fler svenskar har dött, de jobbar ju, som vi alla vet, på att utrota det svenska folket och ersätta det med arabiska barbarer, det vet ju alla. Vidare så brukar dessa sanningssägare gärna lyfta fram goda högerexempel i andra länder som fina förebilder. En av dessa frälsare som lyfts fram är såklart Boris "BoJo" Johnson, Storbritanniens så kallade premiärminister. Jag känner till en del om denna man och, precis som när det gäller det apelsinbesprutade knullrufset i Vita huset, tror jag ibland att jag drömmer en mardröm när jag inser att dessa två testikelpåsar styr två jättenationer.

https://twitter.com/OutOfContextPMQ/status/1259620450444939266

Tror inte jag behöver kommentera det här klippet alltför mycket, den blonda mannen i kostym som vevar med armarna och försöker komma ihåg sina repliker är idag Storbritanniens premiärminister...

Men t o m de som brukar peka på Boris som ett föredöme håller nu helt tyst, inte ett ord, inte en retweet, inte en länkning eller ett omnämnande om honom. Jag tror inte heller det riktigt kommer fram här i Sverige hur in i helvete katastrofalt dåligt han har skött den här krisen och, för all del, sköter den nu. Jag är säker på att han kommer undan till sist, för han har mäktiga vänner på tunga positioner, men alla former av framtida utredningar gällande BoJo:s hantering av coronakrisen 2020 måste bli en mycket, mycket mörk läsning.

Grejen är den att de allra flesta stora engelska tidningarna är väldigt höger och, oavsett vad clownen Boris gör, så backar de honom. Jag kan nästan föreställa mig hur rubrikerna hade sett ut om landet haft vänsterstyre och Jeremy Corbyn hade suttit bakom spakarna. Om han så skulle ha haft 0 dödsfall från coronaviruset, så hade de hånat och hatat honom.

I torsdags (7/5) fick Storbritannien det högsta antalet döda av coronaviruset i hela Europa. Tidigare har Italien lyfts fram som ett vandrande skräckexempel där människorna dör som flugor. Men nu är det Storbritannien som har flest offer i Europa, den dagen passerade de dessutom ännu en fruktansvärd gräns, de gick över linjen för 30,000 dödsfall och när torsdagen summerades hade 30,076 människor dött. Det är lite mer än hela befolkningen i Arboga (min hemstad) kommun, gånger två. Sedan ska vi vara helt på det klara med att även om västerländska ledare gärna pekar finger mot länder som Kina, Iran och Ryssland när det handlar om rapporteringen av antalet döda, så är de oftast inte ett dugg bättre själva. Ha även i åtanke att Boris Johnson är en man som inte har några som helst problem med att ljuga vem eller vilka som helst rakt upp i ansiktet. Vissa seriösa bedömare menar nämligen att den faktiska dödssiffran för Storbritannien närmar sig 55,000!

Men Boris och hans kumpaner i parlamentet lät tidigare den veckan läcka till pressen att nästa måndag (idag, 11/5) kommer man att lätta på restriktionerna kring landets nedstängning. Så det faktum att Storbritannien nu var värst drabbat i hela Europa och att mer än 30,000 människor har dött kunde, bekvämt för BoJo, skjutas undan, för att istället fokusera på något roligare:

   

 

Det har i sin tur gjort att jag under helgen läst massor av rapporter om folk som börjat ha spontanfester i trädgårdarna, utan några två meters mellanrum, och hela kvarter som går ut på gatan och dansar conga e t c. Det är ju bara att hoppas att den här falska säkerheten inte resulterar i massdödsfall senare i maj.

Men även på högersidan inom den engelska tidningsvärlden finns det välkomna undantag från Boris hejarklack. Måste faktiskt lyfta på hatten och ge the Sunday Times en uppskattande applåd för deras fina bevakning av BoJos vandring från ett dödligt misstag till ett annat dödligt misstag.

Söndagen den 19:e april såg tidningen förstasida ut så här:

 

 

 

Vänsterjournalisten Owen Jones skrev följande på Twitter om artikeln: "The Sunday Times undersökning av regeringens katastrofala hantering av coronaviruset är en av de viktigaste sakerna du har läst."

 

 

Det får nog ses som den mest graverande redogörelsen av statlig kompetens i den brittiska politiska historien. Från ungefär halva artikeln och fram till slutet är det bara bomb efter bomb efter bomb. Det är en ganska lång text, men jag rekommenderar alla att läsa den då det ger en briljant och skrämmande bild av vad det är som styr Storbritannien, här hittar du artikeln i sin helhet:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2020/05/01/11666968-coronavirus-insikt-coronaviruset-38-dagar-nar-storbritannien-i-somnen-gick-rakt-in-i-katastrofen/

Självklart blev Lasarus och hans gäng irriterade på detta och hackade fram ett patetiskt blogginlägg som ett försök att bemöta den skarpa kritiken. Det gick sådär och efterföljande söndag, 26/4, släppte Sunday Times en förödande demontering av Downing streets uppenbara skitsnack. Den grasserande oärligheten från varje nivå i regeringen är rent underbar att skåda:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2020/05/02/11666970-coronavirus-insikt-coronaviruset-hur-regeringen-forsokte-avfarda-sunday-times-undersokningen/

 

 

* * * * *

Samma dag (7/5) som Storbritannien passerade 30,000 dödsoffer registrerade USA totalt 74,665 dödsfall p g a coronaviruset. Där handlar dödstalen mer om Obamas år som president, för som vanligt gör, enligt honom själv, Trump ett fullständigt lysande jobb. Det enda som skaver är Obama och det faktum att de inte fått fram desinfektionsmedel till alla amerikaner än, men när jänkarna har injicerats med det och suttit en stund i solen så behöver ingen US-amerikan oroa sig för coronaviruset längre (och ingenting annat heller, för den delen).

Jag är fullt medveten om att man måste titta på många olika delar när man jämför olika länders dödssiffror, så det behöver ingen besserwisser kasta sig på tangentbordet och förklara för mig. Men för att sätta USA:s dödstal i ett sammanhang så stod det igår (söndag 10/5) på 79,707 människor. Det kan man jämföra med antalet dödade amerikanska soldater i det fruktansvärda Vietnamkriget (1964-1975), då 58,318 soldater föll offer för de Rödas kulor. Det innebär att i skrivande stund har det dött 21,389 fler amerikaner p g a coronaviruset än antalet soldater som stupade i Vietnam. Först rapporterades det att det första dödsfallet orsakat av Covid-19 i USA skedde den 29:e februari, men det visade sig sedan att det skedde tidigare, redan den 6:e februari. Så man kan säga att dessa 79,707 människor har dött under en period på tre månader, Vietnamkriget (den delen som USA var militärt involverat i) pågick i 11 år...

 

 

* * * * *

Tillbaka till BoJo igen. Jag kan säkert uppfattas som cynisk och rent av kall ibland, men jag förstår också att man vill fira när man blivit föräldrar. Sen har vi det där med att vara vald till folkets ledare och tajming, något som BoJo totalt saknar.

Den 29/4 hade Storbritannien runt 25,000 döda p g a coronapandemin och allt såg nattsvart ut för en befolkning där tiotusentals människor ser deras levebröd tillintetgöras, samtidigt som de vet att en gigantisk lågkonjunktur är nära förestående. Då tyckte den korkade Eton-idioten att det var läge att skåla i champagne.

Ja, jag förstår att fanskapet var glad, den dagen kalvade nämligen hans bihang, Carrie Symonds. Men jag förstår också de som blev vansinniga över den här bilden:

   

En man bär in en låda med Dom Pérignon till 10 Downing street, där Boris Johnson och hans fästmö, Carrie Symonds, firar att paret fått en son.

Fotograf: Tolga Akmen/AFP via Getty Images

 

Men i brittisk media fortsatte man att försvara detta kolossala rövhål. Man pratade om att bli förälder förändrar oss och att ha en nära döden-upplevelse (ja BoJo har haft viruset och överlevde) också förändrar oss. Därför lade någon usel journalist pannan i djupa veck och funderade högt på huruvida Storbritannien nu kommer få en väldigt annorlunda premiärminister jämfört med den de valde i december? Det är ju sant och Goebbels hade ju också sex barn och vem kan förneka deras positiva inverkan på honom?

 

Sex barn? Jaha, du kände inte till det. Jodå, i sänghalmen har den gode Lasarus verkligen varit produktiv. Gossen, Wilfred Lawrie Nicholas Johnson, som ploppade ut i slutet av april i år var Eton-galtens sjätte avkomma.

 

1993 började han föra vidare sin störda säd då han, tillsammans med Marina Wheeler, fick Lara Lettice Johnson-Wheeler. Med Marina fick han sedan ytterligare tre ungar: 1995 kom Milo Arthur Johnson, 1997 Cassie Peaches Johnson och 1999 Theodore Apollo Johnson.

Men det blir ju bara fem, eller? Japp, 2009 fick han nämligen Stephanie, resultatet av en affär med konstrådgivaren Helen Macintyre, medan frun, Marina, genomgick sin cancerbehandling. BoJo förnekade först faderskapet, men efter en domstolstvist 2013, där han försökte få igenom ett föreläggande om att media inte fick rapportera om detta, kom sanningen fram.

Så, fem ungar och en oäkting, med tre olika damer. Hade detta skett i en engelsk arbetarklassfamilj hade tidningarna utmålat de inblandade som jordens avskum, men kramgoa Boris han hyllas för sin virilitet. Vi ska heller inte glömma att det talas om att han är pappa till en hel drös andra oäktingar också.

Och precis som jag skrev tidigare så fick även Joseph och Magda Goebbels, "Tredje rikets första dam", totalt sex barn: Helga Susanne (född 1 september 1932), Hildegard (Hilde) Traudel (1934), Helmut Christian (1935), Hedwig (Hedda) Johanna (1937), Holdine (Holde) Kathrin (1938) och Heidrun (Heide) Elisabeth (1940) och det var ju inget som påverkade Joseph negativt, så nog finns det hopp om en Lasarus 2.0 efter coronakrisen...

 

 

* * * * *

Tack och lov finns det även tidningar och skribenter som inte står till höger och bugar och bockar för överklassen. The Guardians Marina Hyde är ofta läsvärd och hennes inlägg i ämnet BoJo, media och coronaviruset håller hög klass:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2020/04/13/11663786-nar-johnson-sager-att-vi-kommer-vanda-tidvattnet-pa-12-veckor-ar-det-bara-ytterligare-en-sagning-for-sidorna-pa-en-buss/

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2020/04/18/11664616-med-1-000-dodsfall-om-dagen-borde-vara-ledare-fa-betydligt-tuffare-fragor/

Både i Sverige och England hör man ofta högern prata om att de är den vuxna i rummet, den som kliver in och tar ansvar och inte, som vänstern, bråkar och stökar för egen vinnings skull e t c. Var de har fått det ifrån har jag inte en aning om, men mår de bättre av att tro det så kör. Redan tidigt under coronakrisen kom den här rapporten inifrån maktens boning i London, som målar upp en lite annorlunda bild av de maktgalna svinen:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2020/04/13/11663769-coronaviruset-inne-pa-nummer-10-ar-alla-i-krig-gallande-coronaviruset/

Jag blir heller inte förvånad över att läsa att Manchester Citys fantastiska ägare är med och tjänar pengar på coronakrisen i Storbritannien. Hade de brittiska öarna haft en riktig regering som befann sig "i krig" hade de bara gått in och tagit deras tomma skal till byggnad av dem under den tid som behövdes. Istället sprutar man iväg britternas skattepengar till dessa böghatande medeltidsmän:

 

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2020/04/13/11663770-abu-dhabi-debiterar-nhs-pa-flera-miljoner-i-hyra-for-supersjukhuset/

Jag vet inte om ni känner till Frankie Boyle, om inte så är han en skotsk komiker och skribent, här kan ni läsa en briljant artikel av honom på ämnet coronakrisen:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2020/04/13/11663772-frankie-boyle-funderade-du-nagonsin-pa-vad-du-skulle-gora-under-en-apokalyps/

Här visar Reuters hur man gör grundläggande research och sedan skriver en extraordinär artikel:

 

 

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2020/04/13/11663781-specialrapport-johnson-lyssnade-pa-sina-forskare-om-coronaviruset-men-de-var-langsamma-med-att-trycka-pa-larmknappen/

 

 

Richard Horton är chefredaktör på den prestigefyllda brittiska medicinska tidskriften The Lancet, det gör att han åtminstone vet vad han pratar om när han uttalar sig om pandemier, d v s till skillnad mot alla de arga män som filmar sig själva i bilen medan de fradgasprutande berättar hur läget egentligen ser ut och backar upp det med egenritade grafer och tabeller. Han får nog dessutom ses som en av de eldigaste kritikerna mot den brittiska regeringens hantering av coronapandemin, här kan ni läsa en intressant intervju med honom i Financial Times:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2020/05/02/11666975-lunch-med-ft-richard-horton-vi-har-nu-sett-det-storsta-vetenskapliga-politiska-misslyckandet-under-en-mansalder/

 

 

 

 

Jag sparkar igång det här nyhetsblocket med något som gör mig ledsen, samtidigt så illustrerar det så fint vilka som verkligen är våra nyckelarbetare, läs själva:

https://www.expressen.se/noje/kandisarnas-nodrop-i-coronakrisen-vill-ha-botox/?utm_medium=link&utm_campaign=social_sharing&utm_source=facebook&social=fb&fbclid=IwAR0bmJND1HykPR6AgCcY3jeHhvQ2vX7Nk6VM9WQE0wboT_xtk2qLBbMEdcU

Det är alltså inte bara nyliberalismen som avslöjas under coronapandemin, nu kommer även kändisarnas rynkor att exponeras borta i LA. Försök förstå hur jobbigt det här är för bl a Victoria Beckham, Beyoncé och Kim Kardashian West, jag tror inte att vi dödliga riktigt kan sätta oss in i det. Det visar ju också hur otroligt viktiga människor som Harold Lancer är, snacka om en sann samhällshjälte alltså!

 

* * * * *

Det känns makabert och sitta och jämföra dödssiffror mellan olika länder i Covid-19:s fotspår. Men jag vill bara försöka belysa ett halvintressant fenomen. Ni vet ju hur högern här hemma berättar för oss att allt som är vänster i deras ögon (och det är mycket!) är värdelöst, att Löfven och Tegnell varje kväll träffas och skålar för att fler svenskar har dött, de jobbar ju, som vi alla vet, på att utrota det svenska folket och ersätta det med arabiska barbarer, det vet ju alla. Vidare så brukar dessa sanningssägare gärna lyfta fram goda högerexempel i andra länder som fina förebilder. En av dessa frälsare som lyfts fram är såklart Boris "BoJo" Johnson, Storbritanniens så kallade premiärminister. Jag känner till en del om denna man och, precis som när det gäller det apelsinbesprutade knullrufset i Vita huset, tror jag ibland att jag drömmer en mardröm när jag inser att dessa två testikelpåsar styr två jättenationer.

https://twitter.com/OutOfContextPMQ/status/1259620450444939266

Tror inte jag behöver kommentera det här klippet alltför mycket, den blonda mannen i kostym som vevar med armarna och försöker komma ihåg sina repliker är idag Storbritanniens premiärminister...

Men t o m de som brukar peka på Boris som ett föredöme håller nu helt tyst, inte ett ord, inte en retweet, inte en länkning eller ett omnämnande om honom. Jag tror inte heller det riktigt kommer fram här i Sverige hur in i helvete katastrofalt dåligt han har skött den här krisen och, för all del, sköter den nu. Jag är säker på att han kommer undan till sist, för han har mäktiga vänner på tunga positioner, men alla former av framtida utredningar gällande BoJo:s hantering av coronakrisen 2020 måste bli en mycket, mycket mörk läsning.

Grejen är den att de allra flesta stora engelska tidningarna är väldigt höger och, oavsett vad clownen Boris gör, så backar de honom. Jag kan nästan föreställa mig hur rubrikerna hade sett ut om landet haft vänsterstyre och Jeremy Corbyn hade suttit bakom spakarna. Om han så skulle ha haft 0 dödsfall från coronaviruset, så hade de hånat och hatat honom.

I torsdags (7/5) fick Storbritannien det högsta antalet döda av coronaviruset i hela Europa. Tidigare har Italien lyfts fram som ett vandrande skräckexempel där människorna dör som flugor. Men nu är det Storbritannien som har flest offer i Europa, den dagen passerade de dessutom ännu en fruktansvärd gräns, de gick över linjen för 30,000 dödsfall och när torsdagen summerades hade 30,076 människor dött. Det är lite mer än hela befolkningen i Arboga (min hemstad) kommun, gånger två. Sedan ska vi vara helt på det klara med att även om västerländska ledare gärna pekar finger mot länder som Kina, Iran och Ryssland när det handlar om rapporteringen av antalet döda, så är de oftast inte ett dugg bättre själva. Ha även i åtanke att Boris Johnson är en man som inte har några som helst problem med att ljuga vem eller vilka som helst rakt upp i ansiktet. Vissa seriösa bedömare menar nämligen att den faktiska dödssiffran för Storbritannien närmar sig 55,000!

Men Boris och hans kumpaner i parlamentet lät tidigare den veckan läcka till pressen att nästa måndag (idag, 11/5) kommer man att lätta på restriktionerna kring landets nedstängning. Så det faktum att Storbritannien nu var värst drabbat i hela Europa och att mer än 30,000 människor har dött kunde, bekvämt för BoJo, skjutas undan, för att istället fokusera på något roligare:

   

 

Det har i sin tur gjort att jag under helgen läst massor av rapporter om folk som börjat ha spontanfester i trädgårdarna, utan några två meters mellanrum, och hela kvarter som går ut på gatan och dansar conga e t c. Det är ju bara att hoppas att den här falska säkerheten inte resulterar i massdödsfall senare i maj.

Men även på högersidan inom den engelska tidningsvärlden finns det välkomna undantag från Boris hejarklack. Måste faktiskt lyfta på hatten och ge the Sunday Times en uppskattande applåd för deras fina bevakning av BoJos vandring från ett dödligt misstag till ett annat dödligt misstag.

Söndagen den 19:e april såg tidningen förstasida ut så här:

 

 

 

Vänsterjournalisten Owen Jones skrev följande på Twitter om artikeln: "The Sunday Times undersökning av regeringens katastrofala hantering av coronaviruset är en av de viktigaste sakerna du har läst."

 

 

Det får nog ses som den mest graverande redogörelsen av statlig kompetens i den brittiska politiska historien. Från ungefär halva artikeln och fram till slutet är det bara bomb efter bomb efter bomb. Det är en ganska lång text, men jag rekommenderar alla att läsa den då det ger en briljant och skrämmande bild av vad det är som styr Storbritannien, här hittar du artikeln i sin helhet:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2020/05/01/11666968-coronavirus-insikt-coronaviruset-38-dagar-nar-storbritannien-i-somnen-gick-rakt-in-i-katastrofen/

Självklart blev Lasarus och hans gäng irriterade på detta och hackade fram ett patetiskt blogginlägg som ett försök att bemöta den skarpa kritiken. Det gick sådär och efterföljande söndag, 26/4, släppte Sunday Times en förödande demontering av Downing streets uppenbara skitsnack. Den grasserande oärligheten från varje nivå i regeringen är rent underbar att skåda:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2020/05/02/11666970-coronavirus-insikt-coronaviruset-hur-regeringen-forsokte-avfarda-sunday-times-undersokningen/

 

 

* * * * *

Samma dag (7/5) som Storbritannien passerade 30,000 dödsoffer registrerade USA totalt 74,665 dödsfall p g a coronaviruset. Där handlar dödstalen mer om Obamas år som president, för som vanligt gör, enligt honom själv, Trump ett fullständigt lysande jobb. Det enda som skaver är Obama och det faktum att de inte fått fram desinfektionsmedel till alla amerikaner än, men när jänkarna har injicerats med det och suttit en stund i solen så behöver ingen US-amerikan oroa sig för coronaviruset längre (och ingenting annat heller, för den delen).

Jag är fullt medveten om att man måste titta på många olika delar när man jämför olika länders dödssiffror, så det behöver ingen besserwisser kasta sig på tangentbordet och förklara för mig. Men för att sätta USA:s dödstal i ett sammanhang så stod det igår (söndag 10/5) på 79,707 människor. Det kan man jämföra med antalet dödade amerikanska soldater i det fruktansvärda Vietnamkriget (1964-1975), då 58,318 soldater föll offer för de Rödas kulor. Det innebär att i skrivande stund har det dött 21,389 fler amerikaner p g a coronaviruset än antalet soldater som stupade i Vietnam. Först rapporterades det att det första dödsfallet orsakat av Covid-19 i USA skedde den 29:e februari, men det visade sig sedan att det skedde tidigare, redan den 6:e februari. Så man kan säga att dessa 79,707 människor har dött under en period på tre månader, Vietnamkriget (den delen som USA var militärt involverat i) pågick i 11 år...

 

 

* * * * *

Tillbaka till BoJo igen. Jag kan säkert uppfattas som cynisk och rent av kall ibland, men jag förstår också att man vill fira när man blivit föräldrar. Sen har vi det där med att vara vald till folkets ledare och tajming, något som BoJo totalt saknar.

Den 29/4 hade Storbritannien runt 25,000 döda p g a coronapandemin och allt såg nattsvart ut för en befolkning där tiotusentals människor ser deras levebröd tillintetgöras, samtidigt som de vet att en gigantisk lågkonjunktur är nära förestående. Då tyckte den korkade Eton-idioten att det var läge att skåla i champagne.

Ja, jag förstår att fanskapet var glad, den dagen kalvade nämligen hans bihang, Carrie Symonds. Men jag förstår också de som blev vansinniga över den här bilden:

   

En man bär in en låda med Dom Pérignon till 10 Downing street, där Boris Johnson och hans fästmö, Carrie Symonds, firar att paret fått en son.

Fotograf: Tolga Akmen/AFP via Getty Images

 

Men i brittisk media fortsatte man att försvara detta kolossala rövhål. Man pratade om att bli förälder förändrar oss och att ha en nära döden-upplevelse (ja BoJo har haft viruset och överlevde) också förändrar oss. Därför lade någon usel journalist pannan i djupa veck och funderade högt på huruvida Storbritannien nu kommer få en väldigt annorlunda premiärminister jämfört med den de valde i december? Det är ju sant och Goebbels hade ju också sex barn och vem kan förneka deras positiva inverkan på honom?

 

Sex barn? Jaha, du kände inte till det. Jodå, i sänghalmen har den gode Lasarus verkligen varit produktiv. Gossen, Wilfred Lawrie Nicholas Johnson, som ploppade ut i slutet av april i år var Eton-galtens sjätte avkomma.

 

1993 började han föra vidare sin störda säd då han, tillsammans med Marina Wheeler, fick Lara Lettice Johnson-Wheeler. Med Marina fick han sedan ytterligare tre ungar: 1995 kom Milo Arthur Johnson, 1997 Cassie Peaches Johnson och 1999 Theodore Apollo Johnson.

Men det blir ju bara fem, eller? Japp, 2009 fick han nämligen Stephanie, resultatet av en affär med konstrådgivaren Helen Macintyre, medan frun, Marina, genomgick sin cancerbehandling. BoJo förnekade först faderskapet, men efter en domstolstvist 2013, där han försökte få igenom ett föreläggande om att media inte fick rapportera om detta, kom sanningen fram.

Så, fem ungar och en oäkting, med tre olika damer. Hade detta skett i en engelsk arbetarklassfamilj hade tidningarna utmålat de inblandade som jordens avskum, men kramgoa Boris han hyllas för sin virilitet. Vi ska heller inte glömma att det talas om att han är pappa till en hel drös andra oäktingar också.

Och precis som jag skrev tidigare så fick även Joseph och Magda Goebbels, "Tredje rikets första dam", totalt sex barn: Helga Susanne (född 1 september 1932), Hildegard (Hilde) Traudel (1934), Helmut Christian (1935), Hedwig (Hedda) Johanna (1937), Holdine (Holde) Kathrin (1938) och Heidrun (Heide) Elisabeth (1940) och det var ju inget som påverkade Joseph negativt, så nog finns det hopp om en Lasarus 2.0 efter coronakrisen...

 

 

* * * * *

Tack och lov finns det även tidningar och skribenter som inte står till höger och bugar och bockar för överklassen. The Guardians Marina Hyde är ofta läsvärd och hennes inlägg i ämnet BoJo, media och coronaviruset håller hög klass:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2020/04/13/11663786-nar-johnson-sager-att-vi-kommer-vanda-tidvattnet-pa-12-veckor-ar-det-bara-ytterligare-en-sagning-for-sidorna-pa-en-buss/

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2020/04/18/11664616-med-1-000-dodsfall-om-dagen-borde-vara-ledare-fa-betydligt-tuffare-fragor/

Både i Sverige och England hör man ofta högern prata om att de är den vuxna i rummet, den som kliver in och tar ansvar och inte, som vänstern, bråkar och stökar för egen vinnings skull e t c. Var de har fått det ifrån har jag inte en aning om, men mår de bättre av att tro det så kör. Redan tidigt under coronakrisen kom den här rapporten inifrån maktens boning i London, som målar upp en lite annorlunda bild av de maktgalna svinen:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2020/04/13/11663769-coronaviruset-inne-pa-nummer-10-ar-alla-i-krig-gallande-coronaviruset/

Jag blir heller inte förvånad över att läsa att Manchester Citys fantastiska ägare är med och tjänar pengar på coronakrisen i Storbritannien. Hade de brittiska öarna haft en riktig regering som befann sig "i krig" hade de bara gått in och tagit deras tomma skal till byggnad av dem under den tid som behövdes. Istället sprutar man iväg britternas skattepengar till dessa böghatande medeltidsmän:

 

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2020/04/13/11663770-abu-dhabi-debiterar-nhs-pa-flera-miljoner-i-hyra-for-supersjukhuset/

Jag vet inte om ni känner till Frankie Boyle, om inte så är han en skotsk komiker och skribent, här kan ni läsa en briljant artikel av honom på ämnet coronakrisen:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2020/04/13/11663772-frankie-boyle-funderade-du-nagonsin-pa-vad-du-skulle-gora-under-en-apokalyps/

Här visar Reuters hur man gör grundläggande research och sedan skriver en extraordinär artikel:

 

 

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2020/04/13/11663781-specialrapport-johnson-lyssnade-pa-sina-forskare-om-coronaviruset-men-de-var-langsamma-med-att-trycka-pa-larmknappen/

 

 

Richard Horton är chefredaktör på den prestigefyllda brittiska medicinska tidskriften The Lancet, det gör att han åtminstone vet vad han pratar om när han uttalar sig om pandemier, d v s till skillnad mot alla de arga män som filmar sig själva i bilen medan de fradgasprutande berättar hur läget egentligen ser ut och backar upp det med egenritade grafer och tabeller. Han får nog dessutom ses som en av de eldigaste kritikerna mot den brittiska regeringens hantering av coronapandemin, här kan ni läsa en intressant intervju med honom i Financial Times:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2020/05/02/11666975-lunch-med-ft-richard-horton-vi-har-nu-sett-det-storsta-vetenskapliga-politiska-misslyckandet-under-en-mansalder/

 

 

 

 

 

Av Vår Historiska Personal Will Meetagain

 

 

Yes! Regeringen har bestämt att nu är tiden rätt för att fira den historiska prestationen i den här nationens triumf över Europa

 

 

Virus i Europa Dagen kommer uppmärksamma ögonblicket då Storbritanniens dödstal toppade hela kontinentens. Den här enastående prestationen ansågs omöjlig vid början av kriget mot coronaviruset, men tack vare ledarskapet från premiärministern, Johnson Churchill, blev det, i maj 2020, en sanslös verklighet.

 

 

Amerika kom in sent och kommer tveklöst ta hem segern i den globala statistiken, men det är Storbritannien som ensam herre på toppen i Europa som måste få berömmet och skriva in sig i historieböckerna.

 

 

En talesman för den brittiska regeringen sade: "Det här har uppnåtts av den rena övertygelsen hos ledningen om att göra så lite som möjligt under den tidiga fasen av kriget och sedan reagera extremt långsamt på händelser varefter de dykt upp."

 

 

Under slagordet Best we Forget (istället för det vanliga, LEST we forget - så att vi inte glömmer) ber man nu nationen att samlas tillsammans och uttrycka deras glädje för vad premiärministern kallar "en succé" och som han hoppas för alltid kommer bli ihågkommen på fel sätt.

 

 

Den tacksamma allmänheten förväntas inte inta gatorna i stora antal och inte dansa i fontänerna på Trafalgar Square, i så fall kommer de arresteras.

 

 

Istället kommer de sitta hemma, vifta med flaggor och sjunga den fantastiska krigstids-hiten We'll meet again on Zoom av Dame Viral Lynn.

Att återuppta säsongen är absurt och "säkerhetsidéerna" är fruktansvärda, men oavsett vad fotbollen bestämmer måste den bestämma det tillsammans

   

"Vad som är säkert är att fotbollen producerad i slutet av den här processen kommer se fruktansvärd ut och kännas fruktansvärd. Det här är sport som en bestraffning, sport som tvingas ner i strupen som otäck medicin." Illustration: Gary Neill/The Guardian

 

 

 

 

AV: Barney Ronay, the Guardian, lördag 9 maj, 2020:

"Du äter ensam, du sätter i halsen." Under åren av välstånd blev det en vana att jämföra Premier Leagues maktutövning - alltid med ett inslag av beundran - med strukturerna i en maffiafamilj.

Det är inte svårt att se varför: kaptenernas hierarki, den underbart hänsynslösa känslan av enighet, av en kartell med självdrivande intressen. Men ändå är grejen med maffiafamiljer att ibland börjar dessa intressen dra åt olika håll. Inom den världen refererar man ibland till att den som går sin egen väg "äter ensam", med en säkerhet i att dåliga saker kommer följa - och värst av allt, att dåliga affärer kommer följa.

Om de senaste veckorna berättar någonting för oss är det att det finns flera element inom den engelska fotbollens styrande familj som äter ensamma just nu. Premier Leagues framgångar har varit djupgående och briljant förvaltade. Men för första gången står den nu inför ett genuint existentiellt hot. Pratet i den större världen handlar om korrigeringar, generationsskiften och föråldrade modeller. Det här är en tid att trampa väldigt, väldigt försiktigt.

Istället för det har vi, well... vad exakt? Två signifikativa saker kommer hända inom de närmaste dagarna. Först kommer regeringen annonsera någon sorts mild uppluckring av nedstängningen, en process som fotbollen, precis som så många andra näringsgrenar, uppskattar.

De vanliga ansiktena kommer dyka upp på podierna täckta av slagord. Hälsoministern, Matt Hancock, kommer tveklöst vara närvarande, en minister som i sina offentliga framträdanden alltmer påminner om den sortens fördömda sci-fi-underbefälhavare vars öde det är att annonsera att han har situationen under kontroll sir och att vi övergår till warp-hastighet nu, precis när bron delas i två delar av en förgörarblixt och hans sugs ut i det skallsmällande djupa rymdvakuumet.

Kanske kommer Boris Johnson t o m att adressera nationen igen, vilket kanske bara betyder goda nyheter för affärsverksamheten fotboll, med tanke på att det här är en premiärminister som agerar som den leende damfiguren i en tysk väderklocka, hon som bara dyker upp när det finns fint väder att rapportera.

Bakom allt detta kommer det finnas press, lobbyverksamhet och ett käbbel om en form av ord som hintar om att framsteg görs. Detta kommer sedan matas in i Premier Leagues eget måndagsmöte.

Här kommer medlemmar att arbeta fram något sorts schema, informerade av deras egna, av läckor ansatta, interna stridigheter. Det här är ett gräl som alltmer äger rum med grannarnas insikt, och får den engelska elitfotbollen att se ut mindre som en familj, mer som en lös ansamling besticklighet, kortsiktighet och girighet. Hallå! Vem kunde ha anat det?

Låt oss vara tydliga på den här punkten. Inget spinn eller några ägda intressen. Här har ni dialogen som ledde oss till den här punkten. Första principen: det är uppenbart att ingen i England bör spela professionell fotboll den här sommaren. Det finns inte tid att spela matcherna. Det är inte medicinskt säkert. Träna ordentligt, planera ordentligt. Starta om i augusti. Slut.

 

Stora Fotbollen: Men, det står £1 miljard (12,12 miljarder kr) på spel.

Ok. Well, bara avstå från den delen av säsongen. Mer pengar kommer att komma. Ni kan absorbera detta.

 

Stora Fotbollen: Öh, det kan vi inte. Våra finanser är sinnessjuka. Vi spenderar £3 miljarder (36,3 miljarder kr), eller 70% av inkomsterna, på löner. Några av oss som är på väg upp spenderar mer än vi tjänar på löner. Vi är rika, men också hänsynslösa och giriga.

Ok. Gå då in gemensamt för att bevara modellen. Dela på smällen så förnuftigt ni kan. Ni sitter alla i det här tillsammans.

 

 

Stora Fotbollen: Öh, det kan vi inte för det gör vi inte. De som åker ur kan mycket väl stämma oss. Spelare kommer byta klubb om vi drar ner lönerna. Tv-bolagen väntar vid grindarna. Ingenting fungerar. Det finns inte tillräckligt med livbåtar. Slutresultat: att spela matcherna är absurt. Men vi måste ändå spela matcherna.

Och det är här vi äntrar en värld med fruktansvärda idéer. Biologiskt säker fotboll. Inte biologiskt säkra kärnkraftverk eller biologiskt säker matproduktion. Nej. Biologiskt säker fotboll, ord som i sig själva uttrycker att något riktigt idiotiskt håller på att hända här.

Men strunta i det. Låt det fortsätta komma. Om man spottar får man gult kort. Personer över 70 portade. Obligatoriskt att bära snood. Sexförbud. Sänkt matchtid. En liga med 23 lag. Det finns mycket mer av det här på väg in, varje justering gör det lite mer till Länge leve Bernie, en annan version av att marschera runt med detta grånande lik och låtsas att det fortfarande har det fantastiskt vid poolen.

Vad som är säkert är att fotbollen producerad i slutet av den här processen kommer se fruktansvärd ut och kännas fruktansvärd. Det här är sport som en bestraffning, sport som tvingas ner i strupen som otäck medicin. Spelar detta någon roll? Svaret är minsann ja, om så bara för att det finns mer diffusa hot där ute än hur man ska avsluta säsongen.

Över allt annat finns det ett pressande behov av att sköta om dina konsumenter, att prata med din bas, att åtminstone försöka presentera något sorts förnuftigt, sympatiskt ansikte. Premier Leagues popularitet ska man inte ta för given. Det är ett historiskt misstag, en baksmälla från 1900-talet, frukterna från tre årtionden med expertstyrning. Men det måste inte vara så här. Det normala har försvunnit. Imperier faller.

Ekonomer pratar redan om branscher med zombie-delar - som jumbo jets och multiplexer och ytor för massor av kontor. Fotbollens uppdrag nu är att se till så att så lite av dess modell som möjligt faller in i den kategorin. Föreställ er, till exempel, att inteckna din framtid mot den absoluta vissheten om att 80,000 människor kommer fortsätta sätta sig på flygplan för att samlas på din arena under hela året. Lycka till med att sälja biljetter till den toppmoderna hästspårvagnen.

Vad som är säkert är att det här är en tid för delade inte ensamma lösningar, och för den sortens ledarskap den onekligen säkre Richard Scudamore kanske hade erbjudit. Meddelandet är tydligt till hela den utökade klanen, från klubbar, till administratörer, till tv-bolag och spelare. Stå tillsammans, ät tillsammans, fasta tillsammans. Eller sätt i halsen.

The Lancets chefredaktör är den eldigaste kritikern mot Storbritanniens respons på coronaviruset. Över en Zoom-meze pratar han med Anjana Ahuja om hur liv hade kunnat räddas, hans kamp mot cancern - och varför han inte är rädd för att vara en paria.

   

 

 

 

 

AV: Anjana Ahuja, forskningskommentator, Financial Times, helgläsning, 24-25 april, 2020:

 

 

När doktor Richard Horton dyker upp till en Zoom-lunch känner jag ett styng av besvikelse. Jag sitter hemma men är klädd för ett möte ute i det riktiga livet: svart klänning, oförargliga örhängen och en baddning smink. Chefredaktören på The Lancet, den prestigefyllda brittiska medicintidningen som grundades 1823, "anländer" i en svart luvtröja. Han har tydligt glömt sitt lättsamma löfte att ta på sig en kavaj, men han minns muntert att vi ska äta tillsammans. "Titta, jag har min lunch," säger han stolt och håller upp en brun papperspåse mot kameran. Han erbjuder sig att vänta tills min levereras.

 

 

Jag är inte överraskad att vår lösa klädesöverenskommelse har smulats sönder inför hans lista på saker att göra. Det var The Lancet som, i januari, först publicerade kliniska rapporter om en mystisk lunginflammation från Wuhan. Sedan dess har ett droppande av texter gällande Covid-19 förvandlats till en störtflod med helt avgörande, gratis tillgänglig information som hjälper till att forma folkhälsans respons i realtid.

 

 

Det har gett 58-åringen en kanske ännu viktigare andraroll: chefskritiker av den brittiska regeringens hantering av Covid-19-utbrottet. Sedan i februari har han anklagat ministrar och deras rådgivare för att inte ha sett den kommande stormen och skjutit en ihållande spärreld med kritik i The Lancet, tidningar och tv. Den 26 mars berättade han för BBC att den brittiska responsen på pandemin är en "nationell skandal". Jag går till sakens kärna: har regeringen blod på sina händer?

 

 

"Jag tänker inte använda de orden, men jag tror att liv hade kunnat räddas om vi hade agerat tidigare," säger han. "Om vi hade använt februari till att skala upp testningskapaciteten och kontaktsspårningen, och börjat höja kapaciteten för sängar på intensivvårdsavdelningarna, då står det helt klart att vi hade räddat liv och räddat NHS. Även om det inte var som den extrema nedstängningen vi ser nu borde vi ha reducerat social blandning och avvecklat ekonomisk aktivitet, genom att ha lyft fram arbete hemifrån och fysisk distansering, detta för att ha börjat skära ner på överförningslinjerna."

 

 

Vi pratar mot en bakgrund av en alltmer hätsk debatt gällande Storbritanniens respons. Han känner misströstan inför hur vetenskapen och politiken i varje led i den här pandemin har hanterats: från bristen på tester i början till vad han säger är en "charad" då han beskriver de dagliga presskonferenserna och regeringens "strategiska misslyckande" med att planera på ett adekvat sätt. Han har, tillsammans med andra, krävt transparens gällande de dunkla epidemiologiska modellerna som formade Storbritanniens ursprungliga laissez-faire-respons, som inkluderade att presentera tanken på "flockimmunitet".

 

 

Jag har delegerat cateringen på mitt håll till min 17-åriga dotter Rosa. Hon bestämmer sig för italienskt via Just Eat. Dörrklockan ringer; några minuter senare serverar hon mig fyra bitar Hawaiipizza och vinkar hej till mitt intervjuoffer. Horton och jag diskuterar kort hur förvirrande pandemin är för barn.

 

 

Horton sitter i ett arbetsrum med den obligatoriska bokhyllan i bakgrunden. Han packar upp sin lunch och vinklar ner sin kamera och stoltserar med en noggrant upplagd Medelhavsfest. Hans kryddstarka mezetallrik består av kyckling, hemmagjord tzatziki och hummus, baba ganush och färsk chilisås. Jag kan inte hjälpa att jag känner mig lite avundsjuk.

 

 

Horton måste vara en av Storbritanniens längst tjänande redaktörer. Han kom till The Lancet 1990 och anställdes som chefredaktör fem år senare, endast 33 år gammal. Han ber inte om ursäkt för att han är öppet politisk. "Några av de stora framstegen, som 1800-talets sanitetsrörelse och NHS födelse, var inga tekniska prestationer utan politiska kamper. Idén om att man kan ta bort politik från medicin eller hälsovård är historiskt okunnigt. Det medicinska etablissemanget borde vara mycket mer politiserat, inte mindre, när det gäller att attackera saker som ojämlikheter inom sjukvården och dålig tillgång till vård." Det är värt att notera att en av hans idoler är Michael Marmot, en Londonbaserad akademiker som är en pionjär när det gäller att studera hur social ojämlikhet påverkar hälsan.

 

 

Det var fysiologi- och medicinstudierna vid Birminghams universitet som först öppnade Hortons ögon inför hur andra människor levde. "Jag minns hur jag som student gick in i höghus med hyreslägenheter där mattorna var genomdränkta av urin," säger han. "Badrummen var fullständigt hälsovådliga, köken var fulla av odiskad disk och bestick, och överallt var det smutsigt. Jag hade aldrig sett något liknande förut."

 

 

Efter en medelklassuppväxt dröjde det så länge som till när han var i fyrtioårsåldern innan han upptäckte att han var adopterad, att hans riktiga pappa var norrman och att han hade fem halvsyskon: "Det var en chock. Jag gick från att vara enda barnet till att ha en enorm familj. Att vara hälften engelsman och hälften norrman förändrade tyngdpunkten för vem jag tyckte att jag var och ända sedan dess har jag haft en kärleksaffär med Norge."

 

 

Horton har stämplats som vänster av hans kritiker. Den märkningen avfärdar han och säger att han genom åren röstat på de Konservativa, Labour, Liberaldemokraterna och de Gröna. Men hans filosofi är trogen Lancet-grundaren Thomas Wakley, en kirurg och social reformator som en gång i tiden beskrevs som en "ärlig fördömare av orättvisa åtskillnader mellan de rika och de fattiga". Wakley döpte tidningen efter ett kirurgiskt instrument och ett slags fönster: det skulle symbolisera att man sticker hål på korruptionen och släpper in ljuset.

 

 

I enlighet därmed har Horton satt ljuset från The Lancet på en rad olika politiska saker: han har berömt klimatgruppen Extinction Rebellion, uppmanat sjukvårdsarbetare att gå med i fredliga demonstrationer; han publicerade ett känslomässigt formulerat brev till stöd för folket i Gaza som skrivits av en genetiker i Italien som senare anklagades för att ha antisemitiska sympatier; och han drev en studie som påstod att antalet civila dödsoffer relaterade till Irakkriget var för lågt.

 

 

Det är inget som gjort honom till den populäraste mannen i rummet. Doktor Michael Fitzpatrick, en allmänläkare och f d Lancet-kolumnist, beskrev Horton för mig som "väldigt charmig och lätt att ha att göra med men han är något av en uppmärksamhetssökare och en paria inom det medicinska etablissemanget".

 

 

Sanningen är den att Horton aldrig har förlåtits för att han 1998 publicerade en text av Andrew Wakefield som väckte ogrundat tvivel kring säkerheten med barnvaccin mot mässlingen, påssjukan och röda hund (MMR). Trots år av kontroverser drogs inte texten helt tillbaka förrän 2010, efter att the General Medical Council fällde sitt utslag att Wakefield varit oärlig (han plockades senare bort från registret över brittiska läkare). Osäkerheten ledde till att antalet barnvaccineringar sjönk som en sten och gav energi till antivaccinationsrörelsen. MMR-debaclet blev en av de största löpande katastroferna inom folkhälsan.

 

 

"Det finns inget sätt att komma undan hur mycket allvarlig skada det orsakade," säger Fitzpatrick till mig "Han [Horton] var inte tillräckligt ursäktande kring vad som hände."

 

 

Ångrar Horton vad som hände med MMR? "Jag skulle vara galen om jag sa att jag inte gör det, men jag kan inte bara dra tillbaka texter jag inte gillar, det måste ske genom rätt process [via GMC-tribunalen]." Har han någonsin varit nära att få sparken? "Jag vet inte," ler han. "Det får du fråga mina utgivare. Alla bra redaktörer får till sist sparken."

 

 

Det är dags att byta ämne. Vi har en pandemi att diskutera.

 

 

När vi träffas domineras medias bevakning av bristen på personlig skyddsutrustning (PPE) för sjukvårdsarbetare. Sjukhusstiftelser har hotat visselblåsare med disciplinära åtgärder; Horton har erbjudit sig att agera kanal åt deras berättelser från pandemins frontlinje: "Arbetare har blivit överkörda och tvingats träffa patienter som helt klart har eller misstänks ha Covid-19 utan PPE. När de uttrycker oro gällande detta förringas de eller hotas. Det är fruktansvärt att se bristen på omtanke hos vissa NHS-förvaltningar. En doktor har berättat för honom att krigszoner är bättre förberedda än världens sjätte största ekonomi.

 

 

NHS hamnade på efterkälken, säger Horton, för att regeringen antingen ignorerade eller inte agerade på informationen i tid. Den första texten som pekade på förekomsten av ett nytt smittsamt virus dök upp i The Lancet den 24 januari. Horton vill nu veta varför den hemska bedömningen verkar ha förbigåtts i Whitehall. "Varför lästes inte den texten av den vetenskapliga rådgivningsgruppen för nödsituationer, eller rådgivningsgruppen för nya och framväxande respiratoriska virushot, eller NHS England, eller chefsläkaren eller den vetenskapliga chefsrådgivaren?" frågar han.

 

 

"Vi hade alla dessa kommittéer och alla dessa grupper och alla dessa organisationer, men på något sätt satt de inte ihop. Vi har nu sett det största vetenskapliga politiska misslyckandet under en mansålder." Han avfärdar pratet om att ett sådant förödande utbrott endast kunde ha förutsetts i efterhand: "Hur kan det vara i efterhand? Det står där, skriftligt den 24 januari, skrivet i en text från Kina som ber folk att, 'Snälla agera nu, det här är brådskande, det är en kris.'"

 

 

En vecka senare varnade en annan Lancet-text att då viruset inte längre var stoppat i Wuhan och att "självstyrande utbrott i storstäder globalt kan bli oundvikliga... Bör förberedelseplaner och begränsningsingripanden förberedas för snabb användning globalt."

 

 

Hortons stridslystna offentliga persona döljer en personlig kamp: 2018 diagnostiserades han med långtgående melanom. Hans erfarenhet som NHS-patient adderar till hans känsla av upprördhet gällande pressen som sjukvårdsarbetarna ställs inför. "Jag tror aldrig att jag har befunnit mig på en institution där folk har varit så genuint snälla och omtänksamma. Det är därför jag är så arg på att vi inte agerade snabbare. Jag är arg för att jag vet hur bra NHS kan vara. Politiker och beslutsfattare och forskare svek NHS och deras personal. Och det är oförlåtligt."

 

 

Regeringen är helt klart skakad av den här kritiken. En Sunday Times-artikel med rubriken "Coronaviruset: 38 dagar när Storbritannien i sömnen gick rakt in i katastrofen", publicerad förra helgen, ledde till en lång text med motbevis från Hälso- och socialvårdsdepartementet. Svaret inkluderar ett citat från Horton från den 23 januari som ropar på "försiktighet" och där han anklagar media för att "förvärra oron genom att prata om ett mördarvirus" för att avfärda uppfattningen om att en vetenskaplig konsensus runt en kommande pandemi började växa till sig sent i januari.

 

 

Citatet, klargör han, kom från en tweet som uppmanade till försiktighet mot makaber nyhetsbevakning och inte mot regeringens politik. Dessutom deklarerade the World Health Organization att det var en folkhälsofara den 30 januari. "Jag tycker det är en förvrängning, absolut," säger han. "Mellan den 24 och 31 januari fanns det dagligen växande bevis och oro för att det här var på väg mot en pandemi."

 

 

Samtidigt är forskarvärlden desperat gällande att försöka gissa vad viruset kommer göra härnäst. "Vi ser redan att det har potentialen att komma tillbaka," säger han och noterar Kinas uppgång i antal fall. "Det är sannerligen väldigt oroande, och det är därför vi behöver ett vaccin så fort som möjligt.

 

 

"Men det finns fortfarande väldigt mycket att lära. Varför spred det sig så dramatiskt i Italien men inte i Tyskland? Testningar är en möjlighet, men vi vet inte säkert. Testningar är absolut avgörande, och om vi ska ta oss ur dessa nedstängningar måste vi definitivt skala upp vår kapacitet."

 

 

Västerländska länder har klarat sig dåligt i deras respons på coronaviruset jämfört med asiatiska länder, tycker han, för att de såg hotet genom influensans lins. Kina och Hongkong fruktade en återkomst för Sars, en mycket dödligare sjukdom, och agerade snabbt. Den kognitiva partiskheten, säger han, har kostat oss dyrt.

 

 

Horton oroar sig även för att självbelåtenhet ska smyga sig in när det värsta i pandemin dragit förbi: "Det skulle vara väldigt farligt att säga att det här är vårt 1918 [spanska sjukan pandemin], och att tro att de här sakerna bara kommer fram en gång vart hundrade år. Förhållandena existerar fortfarande i länder för zoonotiska sjukdomar [som struntar i artbarriären och smittar från djur till människor] att utvecklas. Vi har haft fem eller sex sådana under de senaste 20-30 åren. Det här är den stora just nu men det kan komma en ännu större."

 

 

Rosa kommer in med en kaffe-cupcake, men vi har gått vidare och pratar om Hortons cancer och det känns respektlöst att äta den. Det var hans 19-åriga dotter Isobel, från Hortons äktenskap med barnläkaren Ingrid Wolle, som uppmanade sin pappa att kolla upp en leverfläck på sin högra tinning. Sedan diagnosen har han genomgått tre operationer och lever nu med ärr och en osäker prognos. Han går nu på immunterapi. Varje dag är en "slantsingling".

 

 

Terapi lindrade hans mörkaste tider: "Det var extraordinärt hjälpsamt att kunna sitta i ett rum med någon som är på din sida och kunna säga vad som helst." Trösten nu kommer i form av böcker - just nu Biopolitikens födelse av Michel Foucault, som handlar om hur regeringar utövar makt över deras medborgares liv - och ett nattligt glas Lagavulin-whisky.

 

 

Han är fortfarande nervös inför att röra vid sitt ansikte för att han är rädd att han ska upptäcka att cancern har återvänt. Men för tillfället känner han sig stark och han ser också stark ut: "Jag vaknar och tänker att jag måste använda varje dag maximalt, för jag vet inte hur många jag får."

 

 

Han kommer jobba för att en offentlig utredning av coronaviruspandemin genomförs, och för att WHO ska bli starkare, inte svagare. Overksamheten som följde WHO:s nödsituationsdeklaration, klargör han, berodde på medlemsstaterna och inte på Kina, mot vilka han säger att världen borde visa tacksamhet för deras varning och ansträngningar med att innesluta viruset.

 

 

Den attityden överraskar kanske de inom den medicinska professionen som kritiserade Kinas initiala respons på utbrottet. Men pratet om att Kina borde betala reparationer för de efterföljande ekonomiska förlusterna är, säger han, urlöjligt och han kallar Donald Trumps beslut att avbryta finansieringen av WHO ett "brott mot mänskligheten".

 

 

Han skriver nu en bok om varför, trots varningstecknen, Covid-19-pandemin tog världen med överraskning. Samtidigt lämnar den där formidabla att-göra-listan ingen tid att besvara hans kritiker: "Du sade tidigare att folk tycker jag är en paria. Kanske hade det tidigare i livet gjort mig upprörd. Men nu? Jag bryr mig verkligen inte vad folk tycker om mig. Om jag inte är här om sex månader eller om ett år... f*** them. Allvarligt."

 

 

 

Anjana Ahuja är en forskningskommentator för FT