De åtalade dömdes som skyldiga till flera olika brott, från medlemskap i ett kriminellt nätverk till medbrottslighet vid attackerna

   

Brandmän, poliser och kriminaltekniker utanför Charlie Hebdos kontor i Paris den 7 januari 2015. Fotograf: Martin Bureau/AFP/Getty Images

 

 

 

 

AV: Kim Willsher i Paris, the Guardian, onsdag 16 december 2020, 18:39 (svensk tid):

 

 

En domstol i Frankrike har dömt 14 personer i relation till terrorattackerna i januari 2015 i Paris riktade mot satirtidningen Charlie Hebdo och en judisk mataffär.

 

 

Totalt 17 människor mördades under tre dagar i en serie attacker som fyllde nationen med fasa. Samtliga tre angripare dödades i skottväxlingar med polisen, vilket gjorde att endast medbrottslingar kunde ställas inför rätta.

 

 

De åtalade dömdes som skyldiga till en rad olika brott, allt från medlemskap i ett kriminellt nätverk till medbrottslighet vid attackerna. Terrorismrelaterade åtal släpptes för flera av de åtalade som sedan dömdes som skyldiga till mindre brott.

 

 

Ali Riza Polat, som beskrevs som en "stöttepelare" i organiseringen av attackerna, dömdes för medbrottslighet efter att ha hjälpt de beväpnade männen med att få tag i vapen och ammunition.

 

 

Domarna annonserades av Régis de Jorna, president för den speciella domtolspanelen bestående av fem domare, efter en rättegång som pågått i 54 dagar och ställt 11 personer i förhörsbåset medan tre har utretts i deras frånvaro.

 

 

Klockan 11:30 den 7 januari 2015 tvingade bröderna Chérif och Saïd Kouachi in sig på Charlie Hebdos kontor i Paris centrala 11:e arrondissement.

 

 

De dödade nio tidningsanställda, samt en vaktmästare i byggnaden och en polisman. Då de flydde till ett flyktfordon stannade de och dödade en andra polisman som låg skadad på trottoaren. I en fruktansvärd scen som fångats på video går en av bröderna, med uppfälld luva och klädd i svart, fram till Ahmed Merabet och skjuter honom från nära håll. Sedan försvinner de.

 

 

På torsdagen den 8 januari, medan den stora polisjakten efter bröderna Kouachi fortsätter, sköt Amédy Coulibaly, 32, som senare uttryckte sin trohet till Islamiska staten, Clarissa Jean-Philippe, en kommunal polisaspirant.

 

 

Dagen efter, strax efter det att bröderna hittats gömda i ett tryckeri norr om Paris, stormade Coulibaly den judiska mataffären Hypercacher och dödade fyra judiska människor medan han tog annan personal och andra butiksbesökare som gisslan. Samtliga tre terrorister dödades i skottväxlingar med polisen under de efterföljande timmarna.

 

 

De Jorna sa att Coulibaly hade förlitat sig på "en cirkel av betrodda individer", bland dem Polat. Efter att ha dömt Polat till 30 år fängelse beskrev De Jorna honom som en "långvarig vän" till skytten i mataffären.

 

 

Polat hade spelat en "särskilt aktiv och tvärgående" roll i den cirkeln och även gett Coulibaly "logistisk hjälp", sa De Jorna. Han tillade att domarna anser att Polat kände till Coulibalys "ideologiska" jihadistiska inställning och därför också förstod vilka hans intentioner var.

 

 

Hayat Boumeddiene, 32, Coulibalys f d partner, var en av de tre misstänkta som utreddes i sin frånvaro. Boumeddiene dömdes som skyldig till att ha finansierat terrorism och till medlemskap i ett kriminellt terroristnätverk, hon dömdes också till 30 år fängelse. Man tror att hon lever och befinner sig på flykt från en internationell arresteringsorder i Syrien, där hon tidigare gick med i IS.

 

 

Mohamed, 33, och Mehdi Belhoucine, 29, som också lämnade Frankrike efter attackerna och som tros ha dödats i strid för IS i Syrien, fanns också med i utredningen i deras frånvaro. Mohamed Belhoucine dömdes till livstids fängelse för medhjälp vid attackerna.

 

 

Tre av de övriga åtalade dömdes som skyldiga till "förbindelse med terroristkriminella" och fick fängelsestraff på mellan 13 och 20 år. Sju andra dömdes för det mindre brottet "förbindelse med kriminella", vilket tog bort deras förbindelse med terrorism, och fick mellan fyra och 10 års fängelse.

 

 

Attacken mot Charlie Hebdo ägde rum på dagen för tidningens första veckomöte för redaktionen under det nya året. Tidningen hade flyttat till sitt kontor på andra våningen på rue Nicolas Appert efter att deras tidigare lokaler förstörts i en brandbombsattack 2011 efter ett beslut att publicera de kontroversiella danska karikatyrerna av profeten Muhammed. Beslutet att på nytt trycka karikatyrerna - sett som ett försvar av yttrandefriheten av vissa och som en provokation av andra - har fortfarande konsekvenser än idag, tydligt illustrerat i form av mordet på läraren Samuel Paty av en islamistisk terrorist i oktober 2020.

 

 

Attackerna ledde till ett enormt internationellt stöd för Frankrike då #JeSuisCharlie hashtagen spreds online. Världsledare samlades i Paris för att marschera bredvid den dåvarande presidenten, François Hollande. Men ännu mer skräck stod för dörren.

 

 

Tio månader senare, i november 2015, släppte en annan grupp terrorister loss en våg av skjutningar och självmordsbomber i staden, den här gången dog 130 människor, många av de nedskjutna i konsertlokalen Bataclan där de avnjöt en konsert.

 

 

Sedan i september i år har de misstänkta i januariattackerna befunnit sig i rättegång, detta omgivet av extrema säkerhetsåtgärder i en ny rättegångssal i utkanten av Paris. Förfarandet var de första att filmas av "historiska skäl".

 

 

Rättegången har lyssnat på 144 vittnen, 14 experter och 200 intressanta parter, främst vänner och släktingar till offren och några av deras vittnesmål reducerade många i den fullsatta rättegångssalen till tystnad och tårar.

 

 

Dag efter dag har det varit svårt och bistert att lyssna på uttalandena från de som överlevde och från de som älskade dem som inte överlevde. De som vittnade fick ofta stanna upp och göra pauser, som om det inte längre gick att uttrycka smärtan: de levandes röster punkterade av tystnaden från de döda.

 

 

Då han återvände till händelserna den 7 januari 2015, när han förlorade kollegor och vänner, minns Laurent Sourisseau, känd som Riss och han som numera driver Charlie Hebdo, ögonblicket då han trodde att han skulle dö.

 

 

Charlie Hebdos publikationsdirektör, satirtecknare och skribent Lauren Sourisseau, anländer till domstolshuset i Paris i september 2020. Fotograf: Stéphane de Sakutin/AFP/Getty Images

(Charlie Hebdo dom Guardian2)

 

 

"Jag väntade på min tur. Man frågar sig ofta hur man kommer dö. Jag, jag skulle dö där, på golvet hos Charlie Hebdo, hos min tidning. Skjutandet fortsatte. Jag frågade mig själv om jag skulle få en kula i huvudet, i lungorna, jag räknade sekunderna för jag sa att varje sekund som passerar kan bli min sista," berättade han för domstolen.

 

 

"Sen slutade det, inte ett ljud, en total fruktansvärd tystnad." Runt honom låg kroppar. "Jag ville inte se det. Några minuter tidigare var de alla där, alla levande. Jag ansträngde mig för att inte titta på scenen... jag började känna smärta."

 

 

Zarie Sibony, 28, som jobbade som kassörska på Hypercacher vid tidpunkten för attacken, gav ett vittnesmål som fick luften i salen att frysa till is då hon berättade om hur Coulibaly hävde ur sig en lång antisemitisk svada under den fyra timmar långa belägringen av mataffären, och hur han frågade henne och andra personer i gisslan om han borde "avsluta" hennes kollega Yohan Cohen, 20, som låg och vred sig i smärtor på golvet. Till sist tröttnade han på den unge mannens klagan på sin smärta och sköt ihjäl honom.

 

 

Simon Fieschi, Charlie Hebdos webbansvarige, var den förste som Kouachi-bröderna sköt Fem år senare befinner han sig fortfarande i nästan konstant smärta. Fieschi spenderade åtta månader på sjukhus och sedan flera år med fysioterapi, men han berättade att han fortfarande måste jobba hårt för att övervinna en fysisk förlamning och en försvagande trötthet. "Jag hör oss bli beskrivna som de som kom undan," sa han i domstolen. "Jag känner det inte så. Såvitt jag vet kom ingen av de som var där undan det som hände den dagen."

 

 

Merabets tre systrar berättade om hur mordet på honom hade krossat deras familj och deras liv och det var helt tyst när hans partner, Morgane, adresserade de åtalade: "Jag har förlorat allt. Mitt liv som kvinna, mina förhoppningar, men jag står här och tittar på er. Jag står och ni kommer inte få mitt hat eller min förlåtelse," sa hon.