2006 spelades en välgörenhetsmatch i fotboll mellan England och Tyskland för att samla in pengar till Röda korset och Bobby Moore-fonden. Matchen spelades på the Madejski stadium i Reading inför 15,000 åskådare. Matchen var även ett firande av en viss annan match mellan dessa två länder 40 år tidigare. Av någon oklar anledning tyckte någon att det var en bra idé att ha med Boris Johnson, Storbritanniens nya premiärminister, i den engelska matchtruppen. Boris startade, tack och lov, på bänken, men på slutet släpptes han in och bjöd på den här oförglömliga "uppvisningen":

Nu har Boris valt sitt kabinett och jag är, för att uttrycka det milt, glad att jag inte är en arbetare i Storbritannien. Utnämningen av Priti Patel har gått ner bra hos många högergrisar. Inte så konstigt om man tittar på hennes CV: Israelkramare, gillar dödsstraff och anser att brittiska arbetare är slöa, jag menar vad finns det att inte tycka om hos denna donna?

 

Föga förvånande klev Englands motsvarighet till Ingrid Carlqvist ut på Twitter och hyllade nyheten att Patel utsetts till ny inrikesminister i Storbritannien:

   

 

Om du vill läsa mer om arslena runt Boris i det brittiska parlamentet rekommenderar jag den här artikeln:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2019/07/25/11620222-britannia-unchained-boken-om-den-fria-marknaden-som-definierar-boris-johnsons-nya-kabinett/

Den libertarianska skriftens politik och medförfattare - Dominic Raab, Priti Patel, Liz Truss - står i den nya regeringens absoluta centrum.

   

Nya inrikesministern Priti Patel lämnar Downing Street den 24 juli. GETTY IMAGES

 

 

 

AV: George Eaton, New Statesman, onsdag 24 juli, 2019:

Följ George på Twitter: https://twitter.com/georgeeaton

Golvet i Boris Johnsons bil - nyligen fångat av en driftig fotograf - innehöll inte mycket värt att notera: vattenflaskor, tomma kaffemuggar och kvitton ligger utströdda i Toyota Previan. Men bland sådana banala grejor hittar man även Britannia Unchained, en skrift för den fria marknaden författad 2012 av fem nyligen valda konservativa parlamentsledamöter: Kwasi Kwarteng, Priti Patel, Dominic Raab, Chris Skidmore och Liz Truss.

Den 152 sidor långa boken kritiserade hårt Storbritanniens "uppblåsta tillstånd, höga skatter och överdrivna regleringar" och mest minnesvärt hånade den brittiska arbetare som "bland de värsta dagdrivarna i hela världen" ("Vi har en väldigt låg arbetstid, vi går i pension tidigt och vår produktivitet är dålig. Medan indiska barn aspirerar på att bli doktorer eller affärsmän, är britterna mer intresserade av fotboll och popmusik.") Storbritannien, deklarerade den, borde "sluta hänge sig åt irrelevanta debatter om att dela på kakan mellan tillverkningssektorn och tjänstesektorn, mellan norr och söder, mellan kvinnor och män."

Även om Britannia Unchained inte förespråkade ett EU-uttåg exemplifierade den andan som senare skulle ge liv åt Brexit. Istället för att lära sig av Tyskland och de nordiska länderna, som socialdemokraterna ville, uppmanade den Storbritannien att försöka efterlikna Australien, Kanada och de asiatiska "tigerekonomierna" (Hongkong, Singapore, Sydkorea och Taiwan).

Oavsett om Johnson har läst avhandlingen eller inte så är dess inflytande i hans nya kabinett starkt markerat. Två av medförfattarna, Patel och Raab, innehar nu två av de tyngsta posterna i hela statsapparaten (inrikes- respektive utrikesministeriet). Truss, kanske kvintettens mest passionerade libertarian, har flyttats upp från rollen som vice finansminister till handelsminister, detta medan Kwarteng har utsetts till näringsminister (vilket lämnar endast Skidmore frånvarande från honnörsbordet).

Den nya finansministern, Sajid Javid, är inte en av Britannia Unchaineds författare men han har ofta gett eko åt bokens turbo-Thatcher anda. Faktum är att hans första ideologiska hjältinna var den numera avlidna US-amerikanska filosofen Ayn Rand, en utan skamkänslor stor förespråkare av "girighet är bra" ekonomi. I domstolsscenen i Rands bok Urkällan, som Javid ofta minns, deklarerar huvudpersonen, Howard Roark, följande:"Mannen som försöker leva för andra är en underlydande. Han är en parasit i sina motiv och gör de han tjänar till parasiter. Relationen skapar ingenting förutom ömsesidig korruption."

Men nu understryker Javid att han "inte är en Randian" och att han "aldrig varit det" och att "altruism är en av anledningarna till att jag sitter med i regeringen". I linje med andra konservativa politiker har han till stora delar övergett åtstramningsekonomin och förespråkar istället lån på £50 miljarder (588,9 miljarder kr) som ska investeras i bostadsbyggande. Men Javid har fortsatt stödja sådan Britannia Unchained-inspirerad politik som att reducera företagsskatten från 19 procent (den lägsta av alla G20-länder) till 12,5 procent och han är för ett avskaffande av inkomstskatten på 45% för de som tjänar mer än £150,000 (1,76m kr) om året.

Johnson själv är en ideologisk hoppjerka som omfamnar eller avlägsnar ekonomisk politik baserat på hur han själv kan ha mest nytta av det. Men han har under en lång tid haft en libertariansk ådra, något som bevittnades under hans Margaret Thatcher-föreläsning 2013 när han deklarerade att "ett visst mått av ojämlikhet är absolut nödvändigt för avundsjukans anda" vilket är, "precis som girighet, en värdefull sporre till ekonomisk aktivitet".

Mer nyligen, när det Konservativa partiets ledning träffades för att dra igång valrörelsen, kom Johnson med detta Rand-inspirerade skryt: "Kan ni komma på någon annan som stod upp för bankerna lika mycket som jag gjorde? Jag försvarade dem dag in, dag ut, från de som uppriktigt sagt ville hänga dem från närmaste lyktstolpe."

 

Britannia Unchained-kabinettet kontrasterar mot inställningen hos Theresa May, som ofta fördömde libertarianism och försökte ge upprättelse åt staten som en ekonomisk aktör. Den f.d premiärministern ramade ofta in Brexit som en möjlighet att avsluta den fria rörligheten för människor från EU. Johnsons regering kommer troligen att ha en mer liberal inställning till invandring: avsluta nettomigrationsmålet på "tiotusentals" och möjligtvis introducera en amnesti för några illegala migranter (värt att notera är att Javid, Patel och Raab alla är barn till invandrare, medan Johnson föddes i New York).

Men helt avgörande för den fria marknadshögern har Brexit ett högre ideologiskt ändamål. Författarna till Britannia Unchained såg Cameron-åren mest som en bortkastad möjlighet. Även om de offentliga utgifterna reducerades rejält så gällde samma sak inte skatterna eller regleringarna. Leave-rösterna 2016 skapade en ny motor för Thatcherism 2.0: Brexit.

I maj 2016 fällde Patel, då arbetsmarknadsminister, följande kommentar: "Om vi bara kunde halvera bördan av EU:s social- och anställningslagstiftning skulle vi kunna leverera en £4,3 miljarder (50,6 miljarder kr) stor injektion till vår ekonomi och 60,000 nya jobb."

För libertarianer är lockelsen i en no-deal Brexit, vilket hotas av Johnson, just det att det kan skapa villkor för att införa en politik som vore omöjlig under normala tider (precis som finanskrisen 2008 hjälpte till att göra det möjligt att släppa fram åtstramningarna). Det är precis som Milton Friedman en gång sade: "Endast en kris - faktisk eller uppfattad - skapar riktig förändring. När den krisen sker beror aktionerna som utförs på idéerna som ligger framme."

Drömmen om att släppa lös Britannien från dess kedjor kan fortfarande komma att kollidera med verkligheten i form av en vissnande parlamentsmajoritet och en polariserad väljarkår. Men en bok som en gång i tiden avfärdades som ett excentriskt manifest påminner nu alltmer om en kuslig förhandsvisning av Storbritanniens framtid.

 

 

 

George Eaton är assisterande redaktör på the New Statesman.

I och med beslagtagandet av en supertanker utanför Gibraltar lurades den distraherade brittiska regeringen av John Bolton som en sidoskada

   

Stena Impero, som seglar under brittiskt flagg, har tagits av Iran som är en konstant måltavla för USA:s nationella säkerhetsrådgivare John Bolton. Bildkombination: AP

 

 

 

 

AV: Simon Tisdall, the Observer om Iran, söndag 21 juli, 2019:

 

 

John Bolton, Vita husets nationella säkerhetsrådgivare och ökänd hök från Irak-eran, är en man med ett uppdrag. Han har fått stor frihet i politiken av Donald Trump och ses av många som den drivande kraften bakom USA:s  konfrontation med Iran. Och i hans passionerade försök att tämja Teheran bryr sig Bolton väldigt lite om vem som skadas - t o m om sidoskadan inkluderar en närstående allierad som Storbritannien.

 

 

Så när Bolton hörde att British Royal Marines hade beslagtagit en iransk oljetanker utanför Gibraltar på Amerikans Independence Day var hans glädje obegränsad. "Excellenta nyheter: Storbritannien har tagit supertanken Grace I lastad med iransk olja på väg till Syrien, vilket bryter mot EU-sanktionerna," jublade han på Twitter.

 

 

Boltons överlyckliga reaktion pekade på att beslagtagningen var en överraskning. Men efter att ha ackumulerat bevis ser det ut som att det inte stämmer, och att Boltons nationella säkerhetsteam var direkt involverade i framställningen av Gibraltar-incidenten. Misstankarna gör gällande att politiker från det konservativa partiet, distraherade av att få fram en ny premiärminister i kampen om makten och upptagna med Brexit, snubblade in i en amerikansk fälla.

 

 

I korta ordalag ser det ut som att Storbritannien blev lurade.

 

 

Konsekvenserna av Gibraltar-affären står först nu klara. Beslagtagningen av Grace I ledde direkt till fredagens insats av Irans Revolutionsgarde då de tog en brittisk oljetanker, Stena Impero, i Hormuzsundet. Även om det inte har gjorts någon tydlig sammanlänkning så lovade Iran tidigare att slå tillbaka mot Storbritanniens "sjöröveri" utanför Gibraltar. Nu har de fått sin hämnd.

 

 

Som ett resultat av detta har Storbritannien kastats rakt in i en internationell kris som landet är väldigt dåligt förberett på att hantera. Timingen kunde knappast ha varit sämre. En oprövad premiärminister, förmodligen Boris Johnson, kommer äntra Downing Street kommande vecka. Storbritannien är på väg in i ett rörigt uttåg från EU och har alienerat sig från sina närmaste europeiska partners. Och relationen med Trumps Amerika är unikt spänd.

 

 

Det mesta av det här kunde ha undvikits. Storbritannien gick emot Trumps beslut av avsluta kärnavtalet med Iran 2015, vilket är utlösaren till dagens kris. Man har med skräck sett på medan Trumps och Boltons policy med "maximal press", vilket involverar straffsanktioner och ett oljeembargo, har radikaliserat de mest moderata iranierna.

 

 

T o m när Storbritannien stöttade EU-försöken att rädda kärnavtalet försökte Theresa May och Jeremy Hunt, utrikesministern, att sitta på två stolar samtidigt - för att hålla Trump på gott humör. Offentligt stöttade de Washingtons klagomål på Irans "destabiliserande" regionala aktiviteter och deras missilprogram, och skällde ut Iran när de tog sig förbi överenskomna kärnhinder.

 

 

Guardian grafik. Källor: marineregions.org, marinetraffic.com.

(Guardian grafik)

 

 

Helt avgörande var att regeringen misslyckades med att signifikativt förstärka skyddet för fartyg som seglar under brittiskt flagg genom Persiska viken efter attacker i maj och juni. Det berodde delvis på att ett utarmat Royal Navy saknar kapacitet att tillhandahålla tillräckligt med patrullbåtar. Men det berodde även på att regeringsfolk var rädda för att om man höjde sin militära profil så skulle Storbritannien kunna sugas in i en väpnad konflikt med Iran.

 

 

Men för Bolton var det ett önskvärt resultat att otvetydigt dra in Storbritannien på Amerikas sida. Så när US-amerikanska spionsatelliter, med uppdraget att hjälpa till att blockera iranska oljeexporter i linje med Trumps globala embargo, började spåra Grace I på dess väg till, påstås det, Syrien, såg Bolton en möjlighet.

 

 

Den spanska tidningen El Pais citerar officiella källor när de tar upp storyn: "Grace 1, som är registrerad i Panama, hade varit under bevakning av US-amerikanska satelliter sedan i april, när den låg för ankar utanför Iran. Supertankern, fullastad med råolja, var för stor för Suezkanalen, därför seglade den runt Godahoppsudden innan den styrde mot Medelhavet.

 

 

"Enligt US-amerikanska underrättelsetjänsten var den på väg mot det syriska oljeraffinaderiet i Banias. Washington informerade Madrid om supertankerns ankomst 48 timmar innan den anlände och den spanska flottan följde skeppets passage genom Gibraltar sund. Man förväntade sig att det skulle åka igenom på internationellt vatten, vilket många iranska fartyg gör utan att bli stoppade."

 

 

Trots att spanska representanter, som talade efter händelsen, sade att de hade stoppat skeppet "om vi hade haft informationen och möjligheten" så agerade inte Spanien när det hände. Men Bolton förlitade sig aldrig på Madrid. USA hade redan tipsat Storbritannien. Den 4 juli, efter att Grace I äntrat brittiska Gibraltars territorialvatten, utfärdades den ödesdigra ordern i London - man vet inte av vem - och 30 marinsoldater stormade skeppet.

 

 

Irans reaktion var omedelbar och ursinnig. De påstod att Storbritannien hade agerat illegalt då EU-embargot för oljeförsörjning till Syrien, som Hunt påstod sig upprätthålla, bara gällde EU-stater och inte tredjepartsländer som Iran. Hur som helst sade Teheran att skeppets destination inte var Syrien.

 

 

Irans ilska delades, till en mildare grad, av Josep Borrell, Spaniens socialistiska utrikesminister. Borrell kände sig förnärmad över det brittiska intrånget i Gibraltars territorialvatten, som Madrid inte erkänner. Han verkar även ha irriterat sig på att Spanien drogs in - i Teheran kallades Spaniens ambassadör in av utrikesministeriet för att förklara Madrids roll. Hans reaktion var att distansera Spanien från affären. Den iranska oljetankern hade beslagtagits "efter en begäran från USA till Storbritannien," sade han. Och trots att Storbritannien säger att de bara upprätthöll EU:s förordningar så har den Externa åtgärdstjänsten, EU:s utrikespolitiska del, inte sagt någonting under hela den här tiden.

 

 

Irans hämnd genom att ta Stena Impero har ytterligare exponerat Storbritanniens diplomatiska isolering och deras militära och ekonomiska sårbarhet. Regeringen har gett brittiska skepp rådet att undvika Hormuzsundet, ett erkännande att de inte kan skydda dem. Men mellan 15 och 30 tankfartyg under brittiskt flagg åker genom sundet varje dag. Om handeln stannar upp kan påverkan på energipriserna bli allvarlig.

 

 

Hunts vädjan om internationellt stöd till Storbritannien har hittills fallit för döva öron, med undantag för Frankrike och Tyskland. Kina, Japan och andra länder som litar på olja från Persiska viken visar inga tecken på att hjälpa till. USA:s plan på en multinationell koalition som ska skydda fartyg i Persiska viken har inte fått något stort stöd. Samtidigt har Trumps löfte om att stötta Storbritannien inget stort praktiskt värde - och det bär med sig inneboende faror.

 

 

Boltons schackdrag lyckades. Trots sina farhågor har Storbritannien adjungerats in på frontlinjen i Washingtons konfrontation med Iran. Polariseringsprocessen, på båda sidorna, accelererar. Kärnavtalet är nära en total kollaps. Och genom att hota Iran med "allvarliga konsekvenser", utan att veta vad det kan medföra, dansar Storbritannien nu till tonerna av Boltons krigstrummor.

 

Hallå på er igen. Ni som läser min skit regelbundet vet att jag tycker att tiden då transferfönstret är öppet är ganska långtråkig och outhärdlig. Det spekuleras, bud förbereds, spelare kommer bli klara nästa vecka, medicinska tester kommer genomföras imorgon, lag kommer hosta upp en miljard för en spelare, någon manager får en stridskassa på tre miljarder osv, osv, osv. Samtidigt försöker agenter piska upp intresse för sina klienter genom att läcka information till tidningarna. Klubbarnas vd:ar försöker få upp priserna på spelare de vill bli av med. Sen blandas allt och skickas ut som avföring, medan folk utan någon som helst trovärdighet slår fast vad de vet kommer hända. Ja, ni förstår ju, det går ganska snabbt att tappa lusten att leva under dessa förhållanden.

Jag försöker undvika det så gott jag kan, men det är inte så lätt i dagens uppkopplade samhälle. Försäsongsmatcher är heller inget jag slaviskt följer, men det jag har sett har i alla fall varit uppiggande. Men jag önskar att fler insåg att träningsmatcher och tävlingsmatcher är två saker man inte kan jämföra, det är två helt olika världar. Men även en cyniker som jag ska villigt erkänna att jag blivit glad över att se våra nyförvärv och ungtuppar på turnén. Till skillnad mot många andra utgår jag inte från att vi den 11:e augusti har en ny Van Persie (Greenwood), Paul Breitner (Wan-Bissaka) eller Ronaldo (James), men det de har visat hittills har ändå gett mig ett litet leende i ena mungipan.

Den 8:e augusti, klockan 18:00 (svensk tid), stänger sommarens transferfönster i England, det innebär att det nu återstår 18 dagar för Woody och Arnie och co att förse Ole med en trupp som han känner att han ta United framåt med. Norrmannen uttryckte tidigt att han ville ha truppen mer eller mindre klar när vi reste till Australien, så blev det självklart inte. Jag oroar mig inte enbart för spelare som behöver komma in, för vi sitter dessutom på en rejäl skithög som behöver forslas ut. Dessvärre har dessa spelare sänkt sin status i och med deras "prestationer" för oss och Woody och Arnie har dessutom gett dem helt sanslösa kontrakt, som inga andra klubbar kan eller vill matcha.

Idag (söndag 21/7) skedde dock en del intressanta grejor, det är nämligen så att tre hyfsat seriösa skribenter gått ut med lite nyheter gällande United och eventuella transfers. Det handlar om James Ducker på The Telegraph, Duncan Castles på The Times och Miguel Delaney på The Independent. Om detta blir av har jag inte en aning om och jag har lärt mig att med Woody vid rodret, tar jag inte ut någonting innan spelaren står där med tröjan på sig och ler fånigt för fotoblixtarna (eller sitter och klinkar på ett jävla piano, ge mig hinken!!).

Men skulle allt detta bli av, vilket jag ser som föga troligt, så skulle jag bli jäkligt glad och faktiskt se lite ljusare på Uniteds framtid. Då tänker jag inte på Woody och Arnies United-framtid, som handlar mer om antal följare på sociala medier än att klubben ska vinna pokaler, utan på vår framtid som ett slagkraftigt europeiskt topplag inom fotbollen som spelas ute på planen.

Vad handlar det då om?

* Uniteds köp av Maguire ska vara "nära förestående". Ja, jag är fullt medveten om att The Sun förra söndagen skrev att han var klar och skulle genomgå de medicinska testerna hos oss i måndags. United jobbar dessutom på en affär med Sporting om att köpa loss Bruno Fernandes.

* Ole vill sälja Lukaku (ja tack!) och använda pengarna till att köpa in Lilles ivorianska anfallare Nicolas Pépé.

* Och slutligen ska DDG vara beredd att skriva på en förlängning med United så fort vi kommer hem till Manchester efter turnén. Hans form var inte bra mot slutet av förra säsongen, men att se "United-fans" kritisera spanjoren och vilja sälja honom ger mig bara vatten på kvarnen för min teori om hur många skithögar vi har inom vår supporterskara. Artikeln tar dessutom upp Lukaku och att Inters manager Conte fortfarande hoppas kunna köpa loss honom. Vill ni kan ni läsa samtliga artiklar här:

Miguel Delaney om Maguire:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2019/07/21/11619624-transfernyheter-om-manchester-united-kopet-av-harry-maguire-nara-forestaende-efter-att-klubbarna-kommit-overens-om-en-avgift-pa-80m-938-4m-kr/

Castles om Pépé:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2019/07/21/11619623-ole-gunnar-solskjaer-jobbar-for-ett-70m-821-2m-kr-kop-av-nicolas-pepe/

 

Ducker om DDG och Lukaku:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2019/07/21/11619508-david-de-gea-overens-med-manchester-united-om-ett-sexarskontrakt-vart-117m-1-37-miljarder-kr-vilket-gor-honom-till-varldens-bast-betalde-malvakt/

United och Leicester har kommit överens om en transferavgift och en annonsering förväntas inom kort

 

 

 

AV: Miguel Delaney, The Independent, söndag 21 juli, 2019:

 

 

Manchester United känner att ett genombrott har uppnåtts i deras jakt på Leicester Citys Harry Maguire, och källor säger att köpet nu är "nära förestående".

 

 

Mästarna från 2016 har hållit ut för en affär värd totalt £80m (938,4m kr), och United ska nu ha lagt fram acceptabla villkor med ungefär £10m (117,3m kr) inbakade i olika villkorsklausuler.

 

 

Maguire underrättade förra veckan Leicester om att han ville lämna, och klubben gick med på att inte stå i vägen för honom, så länge deras krav blev tillgodosedda.

 

 

United anser att den 26-åriga engelska landslagsmannen kommer passa in perfekt bredvid Victor Lindelöf, som fortfarande utvecklas, i deras nya mittbackspar som kommer utgöra grunden för ett snabbt och hårt pressande lag.

 

 

Klubben jobbar även på en affär för Sportings Bruno Fernandes och på att lägga fram ett erbjudande som den portugisiska klubben kan acceptera.

 

 

Tidigare den här veckan avslöjade Brendan Rodgers att United tidigare misslyckats med att möta Leicesters prislapp. "Harry är en toppkvalitetsspelare och ingen har kommit i närheten av prislappen för att locka klubben att sälja," sade han.

   

Stor efterfrågan: Nicolas Pepe nätade 22 gånger för Lille förra säsongen. PHILIPPE HUGUEN

(Pepe Times)

 

 

 

 

AV: Duncan Castles, The Sunday Times, söndag 21 juli, 2019:

 

 

Manchester United har gått framåt i diskussionerna med Lille gällande transfern av Nicolas Pepe. Enligt en källa nära honom avancerade United i förra veckan deras långvariga intresse för forwarden, som den franska klubben har satt en prislapp på £70m (821,2m kr) på.

 

 

Arsenal, Everton och Liverpool återfinns bland de andra Premier League-lagen som är intresserade av Pepe, som även har attraherat intresse i La Liga och Serie A. Liverpool har ännu inte kommit med något erbjudande till Lille för ivorianen, istället har de kontaktat hans representanter för att undersöka spelarens vilja att gå till dem.

 

 

Pepe, 24, togs ut i Årets lag i Ligue 1 förra säsongen efter att ha gjort 22 mål för Lille då klubben slutade tvåa i ligan och kvalificerade sig för Champions League. Han har tre år kvar på sitt nuvarande kontrakt men Lilles president Gerard Lopez har varit öppen med deras intentioner att sälja honom för att finansiera investeringar i deras trupp.

 

 

Pepe spelade mest på högerkanten förra säsongen och skulle ge Ole Gunnar Solskjaer en vänsterfotad forward att välja på i offensiven. Pengarna till transfern kommer troligen att säkras av försäljningen av Romelu Lukaku till Inter Milan.

 

 

Inter-managern Antonio Conte har prioriterat rekryteringen av Lukaku, som har uttryckt sin vilja att spela i Italien. Belgaren spelade inte i gårdagens 1-0 seger mot Inter i Singapore, men italienarna har ännu inte kommit med något bud som matchar Uniteds prislapp på anfallaren.

   

David De Gea har funderat länge och väl på sin framtid och har nu fattat ett beslut. BILD: GETTY IMAGES

 

 

 

 

AV: James Ducker, fotbollskorrespondent i norra England, nu i Singapore, Sunday Telegraph, söndag 21 juli, 2019:

David De Gea kommer bli världens bäst betalde målvakt efter att ha kommit överens med Manchester United om ett sexårskontrakt värt runt £117 miljoner (1,37 miljarder kr).

Men Romelu Lukaku är fortfarande inställd på att lämna United och hoppas att Inter Milan kommer tillbaka med ett högre bud efter att deras öppningsbud på £54 miljoner (633,4m kr) avböjdes.

De Gea - som gjorde sitt första framträdande den här försäsongen i Uniteds 1-0 vinst mot Inter Milan i Singapore igår - kommer skriva under det nya avtalet, som sägs vara värt runt £375,000 (4,39m kr) i veckan, så fort han återvänder till Manchester efter turnén.

Samtidigt som United-managern, Ole Gunnar Solskjaer, kommer bli lättad gällande klarheten i De Geas framtid är Lukakus fortfarande omgiven av frågetecken.

Tonårsanfallaren Mason Greenwood utnyttjade på nytt Lukakus fortsatta frånvaro fullt ut genom att göra matchens enda mål mot Inter i the International Champions Cup på Singapores Nationalstadion, tre dagar efter att han gjort sitt första seniormål i 4-0 vinsten mot Leeds United i Perth.

Solskjaer har uteslutit allt prat om att Greenwood ska lånas ut då 17-åringen nu ytterligare stärkte sina chanser att få starta i Uniteds Premier League-premiär mot Chelsea den 11 augusti.

Solskjaer pratade för första gången igår om att United kan spela på "ett annat sätt" utan Lukaku men managern riskerar att bli sittande med den belgiska anfallaren om inte Inter hittar ett sätt närma sig Uniteds prislapp på £75m (879,7m kr). Den italienska klubben måste göra sig av med Mauro Icardi, som har attraherat Juventus intresse, för att få in pengarna de behöver.

 

"Om du är en spelare och inte kan träna på en vecka - och han har missat tre matcher nu - tror jag att han kommer vara bekymrad," sade Solskjaer. "Han jobbar för att komma tillbaka ut på planen och låt oss se hur länge det tar. Det är hans vrist.

"Jag tycker vi har gjort väldigt bra ifrån oss utan Romelu men vi vet alla att han är en av topp, toppanfallarna i världen. Vi har kanske spelat på ett annat sätt med Anthony [Martial], Marcus [Rashford], Mason, så man anpassar sig efter spelarna som är tillgängliga."

Antonio Conte, Inter-tränaren, hoppas fortfarande att en affär kan bli av. "Jag gillar honom för jag ser honom som en spelare som skulle förbättra vårt lag men på ena sidan är det mitt hopp, min vilja, på min andra sida får vi se vad vi kommer fram till med klubben," sade Conte.

De Gea ska ha tänkt länge och väl gällande sin framtid den här sommaren efter den dystra förra säsongen, när United slutade sexa i Premier League, 32 poäng efter mästarna Manchester City.

Uniteds vilja att göra honom till klubbens bäst betalde spelare efter Alexis Sanchez och stödet han fick av Solskjaer och tränarna under förra säsongens sista månader, när hans form störtdök, hade en signifikativ bäring på hans beslut.

 

Lukaku har nu missat tre matcher på Uniteds turné. BILD: REX FEATURES

 

 

De Gea, 28, sägs ha varit väldigt låg humörmässigt i slutet av den förra säsongen och behövde ett lyft, men han gillar att jobba med målvaktstränaren Emilio Alvarez, och tror att United kan ta sig tillbaka och kämpa om de tyngsta pokalerna igen.

United ville inte att Englands U21-målvakt, Dean Henderson, skulle återvända till Sheffield United på lån förrän De Geas framtid var fixad. Men ett möte mellan Hendersons agent, Sean McDaid, och Uniteds chef för företagsutveckling, Matt Judge, i London i måndags gick bra och ett nytt låneavtal med Sheffield United bör snart vara slutfört. Henderson har attraherat en del intresse från Bayern München men United ser honom som en potentiell nummer 1 i framtiden.

Solskjaer sade att situationen med Greenwood påminner honom om den som Sir Alex Ferguson ställdes inför med Ryan Giggs för nästan 30 år sedan då han insisterade på att ynglingens utveckling kommer vårdas försiktigt.

"Mason har aldrig funnits i mina tankar när det gäller att skicka ut spelare på lån, han är en spelare som vi måste behålla hos oss, låta honom spela när vi känner att det är bra för honom och för tillfället flyger han," sade Solskjaer. "Han påminner mig lite om Giggs-berättelsen, man kan inte skicka ut honom på lån och för mig är han redo att vara med i den här truppen."

Ashley Young buades ut av United-fans på Nationalstadion och Solskjaer sade att han ska prata med sin kapten. "Jag har inte pratat med honom men jag kommer ta ett snack med honom, ja," sade Solskjaer.

"Jag tycker att Ashley är ett fullblodsproffs, han ger alltid absolut allt och hans leverans idag slutade med ett mål, vi vill att våra fans ska stötta våra spelare och Ash har varit en väldigt lojal tjänare till den här klubben i många år och han kommer fortsätta prestera när han spelar."