PSG 1

Juan Bernat 12

 

 

MAN UTD 3

Romelu Lukaku 2

Romelu Lukaku 30

Marcus Rashford 90 +3:13 straff

 

 

Totalt 3-3 (Man Utd vidare på fler bortamål)

   

Marcus Rashford leder firandet efter att hans straff på övertid skickat United vidare tack vare fler gjorda bortamål. Fotograf: Julian Finney/Getty Images

 

 

 

 

AV: Daniel Taylor på Parc des Princes för the Guardian, torsdag 7 mars, 2019:

 

 

Så, vart hamnar det här på listan över spektakulära europeiska kvällar för Manchester United? Väldigt högt, antagligen, om man utgår från de euforiska scenerna efter Marcus Rashfords avgörande straff, långt in på övertiden, och segerspringet vid slutsignalen när varenda spelare, efterföljda av en hel liten armé av tränarpersonal, sprintade ner mot bortasupportrarna för att fira.

 

 

Om Ole Gunnar Solskjær inte redan har säkrat jobbet på heltidsbasis så måste ju annonseringen komma ganska snart. Han berättade för oss att det inte fanns, i den här extraordinära fotbollsklubbens värld, att man tror att ett tvåmålsunderläge betyder att det är kört. Han pratade om hur viktigt det var att göra första målet och hur, under lyckligare tider, United hade en otrolig förmåga att blanda framgångar med ögonblick av nervslitande drama. Och alla som inte trodde honom såg efter det här bara ännu dummare ut.

 

 

Det visade sig att Solskjærs självförtroende inte var felplacerat när man tittar på hur hans lag tog sig vidare till kvartsfinalen, detta genom att svara för en nästan osannolik comeback och det var en intentionsuppvisning från den här en gång i tiden så mäktiga klubben efter allt de har fått genomlida sedan Sir Alex Fergusons pensionerade sig. De vill fortfarande förtjäna att bli tagna på allvar på elitnivån.

 

 

Ole Gunnar Solskjær berömmer den "orädda" Marcus Rashford - video

 

 

Till sist och syvende är det bara en liten detalj att PSG, över de båda matcherna, har sett mer kompetenta ut under långa perioder. Inget lag i Europacupens historia har gått vidare efter att ha förlorat med 2-0 hemma i det första mötet och United gjorde det, vilket vi inte ska glömma, efter att ha anlänt i den franska huvudstaden utan 10 spelare. Mason Greenwood, som gjorde sin debut, och Tahith Chong, en annan akademiprodukt, var båda på planen när Rashford satte den avgörande straffen. Det var en extraordinär avslutning på matchen och mitt i allt jubel och det kaosartade firandet fanns det en sång från bortasektionen som hördes lite tydligare än allt annat. "United are back," sjöng de, gång efter annan.

 

 

Ur det perspektivet var det en gammaldags, nästan nostalgisk, vinst, som något från tiden då Ferguson brukade skryta om att inget annat fotbollslag på planeten gjorde så många sena vinstmål. Ur ett annat perspektiv var det en väldigt modern händelse som kulminerade i att den slovenska domaren, Damir Skomina, larmades om en möjlig hands på Presnel Kimpembe inne i straffområdet. Videoreprisen gick till Uniteds fördel och Rashford höll helt briljant sina nerver i styr när han ställdes inför utmaningen att försöka få bollen förbi Gianluigi Buffon från 11 meter.

 

 

För PSG innebar det förödelse. Ligue 1-mästarna kommer anklagas för feghet, för att ha fegat ur och alla de vanliga förolämpningarna. Men det skulle inte vara riktigt rättvist, inte under en kväll när de vid ett tillfälle hade 87% av bollinnehavet. PSG hade lätt tillräckligt med chanser för att ha kunnat bespara sig själva det som hände i den 94:e minuten. De träffade stolpen, de avlossade skott mot David de Gea och de fick ett mål bortdömt, samt att de själva ropade på en straff.

 

 

Det skapades ett otroligt drama i den sortens atmosfär som gjorde det lätt att förstå varför Parc des Princes lokalt beskrivs som caisse de résonance. United lyckades aldrig tysta "ljudlådan". Men de producerade en Europacuphistoria utan motstycke med ett ihoplappat mittfält bestående av Fred, Scott McTominay, Andreas Pereira och Ashley Young. Eric Bailly skadade sig i den första halvleken och i tillägg till Chong och Greenwood hade bortalaget även Angel Gomes och James Garner på bänken. När var den senaste gången, om det någonsin har hänt, United gick in till en så viktig kväll med avbytarnas tröjnummers totalsiffra på 240?

 

 

David de Gea tröstar Kylian Mbappé efter slutsignalen. Fotograf: Geoffroy van der Hasselt/AFP/Getty Images

 

 

Men Solskjaer hade redan framfört poängen att kvällens utseende kunde förändras dramatiskt om hans lag gjorde första målet. Romelu Lukakus första mål kom efter en minut och 51 sekunder. Hans andra kom precis innan halvtimmen var spelad och båda gångerna kom de efter ett misstag av en av PSG:s spelare. Thilo Kehrers felpassning ledde till det första. Av alla spelarna på planen så var det sedan Buffon som gjorde misstaget vid nästa mål, detta då han tappade ut Rashfords långskott och det här var ögonblick som stärkte Uniteds tro på att PSG kanske var sårbara, trots allt.

 

 

Men under en tid såg det ut som att Solskjaer misstagit sig. Vid 1-0 var responsen från Thomas Tuchels spelare snabbt och imponerande. De kvitterade i den 11:e minuten och efter det var den första halvlekens paradox att det fanns delar i den när United fann det otroligt svårt att hantera snabbheten och rörligheten hos Kylian Mbappé, Ángel Di María och Dani Alves. Helt sanslöst så dröjde det till den 22:a minuten innan Young hade sin första bollberöring - och det var en tackling. Juan Bernat, PSG:s offensiva vänsterback, satte kvitteringen på Mbappés pass genom målområdet och vid den delen av matchen såg det ut som att Solskjaers spelare kanske skulle kapitulera.

 

 

Men de hade såklart egna bevis på att de kunda såra PSG också. Lukakus första mål var en klassisk uppvisning i centerforwardsspel, detta då han sprang fram på Kehrers misstag, höll undan Kimpembe och sedan tog bollen runt Buffon och glidtacklade in sin avslutning från en svår vinkel. Det andra målet handlade också om förutseende. Buffons målvaktsspel var dåligt då han försökte greppa ett skott från Rashford som rörde sig dramatiskt i luften, och Lukaku var redo och slog in den tappade bollen i mål från nära håll.

 

 

Om inget annat så betydde det målet att matchen inte kunde gå till förlängning. Ett av lagen skulle komma att vinna under ordinarie tid och kvällen var fortfarande full av möjligheter för båda lagen. Matchen var briljant balanserad och för United handlade det stundtals om ryggen-mot-väggen-operationer. Sedan gjorde, till sist, domaren det nu så välkända rektangeltecknet. "VAR," skanderade bortasektionen, utan någon riktig uppfattning om vad som hade hänt. Rashford överlistade Buffon och United är, precis som sången säger, verkligen tillbaka. Football, bloody hell - Solskjaer-versionen.

 

   

 

 

 

Matchstatistik

Bollinnehav

PSG 69% - Man Utd 31%

 

 

Försök mot mål

Utanför mål: PSG 4 - Man Utd 0

På mål: PSG 6 - Man Utd 4

 

 

Hörnor

PSG 4

Man Utd 0

 

 

Foular

PSG 8

Man Utd 14

 

 

Laguppställningar:

 

 

PSG                                   

1 Buffon

4 Kehrer

2 Thiago Silva

3 Kimpembe

14 Bernat

6 Verratti

5 Marquinhos (gult kort)

13 Dani Alves

23 Draxler

11 Di Maria (gult kort)

7 Mbappe-Lottin

 

 

Avbytare:

16 Areola

8 Paredes (in 70') (gult kort)

9 Cavani (in 90')

12 Meunier (in 70')

17 Choupo-Moting

20 Kurzawa

31 Dagba

 

 

Man Utd

1 de Gea

3 Bailly

12 Smalling

2 Lindelöf

18 Young

15 Andreas Pereira

17 Fred

39 McTominay

23 Shaw (gult kort)

9 Lukaku

10 Rashford

 

 

Avbytare:

22 Romero

16 Rojo

20 Dalot (in 35')

37 Garner

44 Chong (in 80')

47 Gomes

54 Greenwood (in 87')

Marcus Rashford och Romelu Lukaku var stjärnorna, medan Gianluigi Buffon och Thilo Kehrer hade en match att glömma

   

Gianluigi Buffons fummel i första halvlek gav Lukaku det väldigt viktiga 2-1 målet. Fotograf: Martin Bureau/AFP/Getty Images

 

 

 

 

AV: Jamie Jackson på Parc des Princes för the Guardian, torsdag 7 mars, 2019:

 

 

Paris Saint-Germain 4-2-3-1

 

Gianluigi Buffon

Italienaren tillät Lukakau att göra det andra målet och borde han inte ha varit snabbare ut innan det första målet kom? 4

 

 

Thilo Kehrer

Bakåtpassningen tillät Lukaku att göra det tidiga 1-0 målet; alltid mindre säker än hans defensiva kollegor. 4

 

 

Thiago Silva

Lugnast i en skakig fyrbackslinje när United anföll. Hittade även Alves med precisa diagonalpassningar. 6

 

 

Presnel Kimpembe

Stod stundtals upp mot hotet från Lukaku men gav bort vad som visade sig bli den avgörande Rashford-straffen. 5

 

 

Juan Bernat

Sprang längs vänsterkanten hela tiden; gled in och kvitterade och kunde ha gjort ett mål till. 7

 

 

Dani Alves

Omskakad av en tidig Pereira-tackling men hans passning serverade Mbappé innan Bernats kvittering och han var påhittig. 7

 

 

Marco Verratti

Inte riktigt den stora kraften han var i den första matchen, italienaren gjorde även nästan ett självmål. 7

 

 

Marquinhos

Var en del av ett PSG-mittfält som, precis som deras United-motsvarighet, inte skyddade försvaret tillräckligt bra. 6

 

 

Julian Draxler

Sjönk djupt men inflytandet var sporadiskt då PSG ofta siktade in sig på flankerna. Utbytt. 5

 

 

Kylian Mbappé

Konstant en spelare man kan passa, spelade elegant fram till PSG:s kvittering men trots att han skapade oro hos motståndarna brände han bra chanser. 7

 

 

Ángel D María

Skarpt sammanlänkande spel men inte lika glänsande som han var i den första matchen. Gjorde ett mål som (helt korrekt) dömdes bort för offside. 6

 

 

Avbytare: Leandro Paredes (istället för Kehrer, 70) 5; Thomas Meunier (istället för Draxler, 70) 6; Edinson Cavani (istället för Alves, 90) 6.

 

 

Manchester United 4-4-2

 

David de Gea

Kunde inte göra mycket för att förhindra Bernats mål men räddade vad som såg ut att garanterat ha blivit hemmalagets andra mål. 7

 

Victor Lindelöf

Svensken var en del av Uniteds försvarslinje som hade det tufft i början men blev bättre efter pausen. 7

 

 

Chris Smalling

Den seniora försvararen hade svårt att organisera backlinjen men gjorde en superb brytning på kvicksilvret Mbappé. 7

 

 

Eric Bailly

Högerbacken blev terroriserad av Bernat innan han haltade av efter 35 minuter - garanterat till United-fansens lättnad. 5

 

 

Ashley Young

Sov när Bernat sprang in på insidan och skapade en chans för Mbappé men kom in i matchen och gjorde en avgörande rensning. 7

 

 

Scott McTominay

Hade svårt till en början att skydda försvaret men stod för en bra andra halvlek där han hindrade motståndarnas spel i nummer 6-rollen. 7

 

 

Fred

Såg ut att komma nära inpå PSG-spelarna och den seniora mittfältaren i elvan blev bättre och bättre. 7

 

 

Andreas Pereira

Alla kunde se de felaktiga bollmottagningarna och passningarna, men visade även inslag av påhittighet innan han ersattes. 5

 

 

Luke Shaw

Startade trevande men lugnet höjde hans bidrag; han avslutade matchen som Uniteds bästa försvarare. 7

 

 

Marcus Rashford

Nerver av stål när han gjorde vinstmålet på straff. Pressen på Kehrer skapade misstaget som ledde till 1-0 målet och det kvicka långskottet mot Buffon gav Lukaku det andra. 9

 

 

Romelu Lukaku

Imponerande drömstart med ett suveränt solonummer vid 1-0 målet och blev ännu bättre efter att han gjort sitt andra för kvällen. 8

 

 

Avbytare: Diogo Dalot (istället för Bailly, 36) 7; Tahith Chong (istället för Pereira, 80) 7; Mason Greenwood (istället för Young, 87) 7.

Media i Frankrike trodde inte att PSG kunde sjunka lägre i Europa - men då kom förlusten mot Manchester United. "Oförlåtligt" var Le Parisiens dom

   

L'Équipes rubrik deklarerar att förlusten var "ännu värre" än det ökända uttåget mot Barcelona 2017, samtidigt som 20 Minutes också hade PSG på sin framsida.

 

 

 

 

AV: Adam White, the Guardian, torsdag 7 mars, 2019:

 

 

Paris Saint-Germain har ofta misslyckats i Europa det senaste årtiondet, men sällan så dramatiskt och aldrig så oväntat. Medan Barcelonas remontada på Camp Nou för två år sedan saknar motstycke, de vände en 4-0 förlust i den första matchen i Paris och vann med 6-1 i den andra, så fanns det ändå en känsla av att Messi och co var kapabla att kriga sig tillbaka.

 

 

Så var inte fallet här. Aldrig tidigare hade en 2-0 förlust på hemmaplan vänts till vinst i Champions League, och med tanke på PSG:s mästerliga bortauppvisning för tre veckor sedan adderat med att Manchester United saknade Paul Pogba, Ander Herrera, Nemanja Matic, Juan Mata, Alexis Sanchez, Jesse Lingard och Anthony Martial, så skulle ju den här matchen vara över. Men i det hårda Paris-regnet slogs ett nytt rekord.

 

 

Den inflytelserika franska dagstidningen för sport L'Équipe var typiskt svidande i deras dom. Tjugofyra timmar efter att de belönat Real Madrids huvudsakliga plågoande Dusan Tadic med blott den 10:e 10:an i spelarbetyg i deras historia, fick både Thilo Kehrer, vars lösa bakåtpassning ledde till Uniteds tidiga ledningsmål, och Gianluigi Buffon, som tappade Marcus Rashfords skott så att Romelu Lukaku kunde göra sitt andra för kvällen, endast 2/10. Kehrer, väldigt nervös under hela matchen, genomled en "mardröm", ett ord som fläktes ut över deras hemsida i onsdags kväll, medan Buffons tabbe i målet stämplades som "oförsvarligt" och hans insats var "pinsam".

 

 

Mental svaghet har gäckat PSG under den här ägaren, Qatar Sports Investments (QSI), men nu verkar det vara endemiskt. De överväldigades av Barcelona 2017, var naiva mot Real Madrid förra året och producerade en blyg och andefattig prestation i förlusten mot Manchester City 2016. Men på något sätt utgjorde det här ett nytt lågvattenmärke. Femtiosex procent av mer än 26,000 L'Équipe-läsare på deras hemsida röstade för att förlusten mot United var den största besvikelsen av de alla medan tidningens stjärnkolumnist, Vincent Duluc, kallade PSG "skrattretande i världens ögon" och "en specialist på misslyckanden".

 

 

Det här var ett lag som man trodde hade byggts om av deras tränare, Thomas Tuchel. Tysken har infört mod, harmoni och taktisk mångsidighet sedan han ersatte Unai Emery förra året, och vinsterna mot Liverpool och i Manchester var smarta och krävande. Men en bedrövad Thiago Silva, som sa att det var "svårt att prata" om deras eliminering, erkände att spelarna inte följde tränarens instruktioner och att de var "stressade ända till slutet". En arg Marquinhos var mindre diplomatisk: "Som de säger i Brasilien, nu måste vi äta vår egen skit."

 

 

Det var fler som var kritiska i deras omdömen. Le Parisien sa att PSG:s förlust var "oförlåtlig" och "fruktansvärd" samtidigt som de också gav Kehrer 2/10 i betyg; fanssidan Culture PSG sa att laget var "fördömt"; Ouest-France pratade om en "ny remontada"; och RMC kallade resultatet en "jordbävning".

 

 

Den Marseille-baserade tidningen La Provence, som sällan fått möjlighet att driva med Paris-klubben på sistone, twittrade en bild på Didier Deschamps då han lyfter Europacupen 1993 när OM blev det enda franska laget som vunnit Champions League, med bildtexten "för alltid först".

 

 

Efter Barcelona-förlusten, ett nederlag som ifrågasatte hela PSG-projektet, fanns det en känsla av de inte kunde sjunka lägre. L'Équipes framsida i torsdags påstod något annat. "Ännu värre," stod det. PSG hade "rasat ihop", "dystert eliminerats" i en "kataklysm" sa tidningen, som förtvivlat på deras sjätte av de åtta sidorna de ägnade åt matchen, på samma sätt som Tuchel, Neymar och QSI, frågade: "Vad gör vi nu?"

• "Folk som inte vet någonting om fotboll bestämmer över VAR"

 

• PSG-presidenten Al-Khelaifi säger att Thomas Tuchels jobb inte är i fara  

   

Neymar ser PSG:s match mot Manchester United från läktaren. Brasilianaren var inte imponerad av straffbeslutet på övertiden. Fotograf: Yoan Valat/EPA

 

 

 

 

AV: Marcus Christenson, the Guardian, torsdag 7 mars, 2019:

Neymar har kallat beslutet att ge Manchester United en sen straff mot Paris Saint-Germain i Champions League i onsdags kväll "en skam" och han sa att VAR-personalen som bestämmer "inte vet någonting om fotboll".

27-åringen, som missade matchen p.g.a en skada, var jättearg efter att domarna gett United en straff för en hands på Presnel Kimpembe långt in på övertiden, en straff som Marcus Rashford sedan iskallt satte dit och skickade Premier League-laget vidare till kvartsfinal.

"Det här är en skam, de sätter fyra personer som inte vet någonting om fotboll att bestämma över reprisen för VAR," skrev brasilianaren på Instagram. "Det är bara inte möjligt!!! Hur ska en kille hålla sin hand bakom sin rygg. Gå och knulla er själva."

PSG hade vunnit den första matchen med 2-0 men är nu utslagna ur turneringen på bortamål efter att dubbelmötet slutade 3-3. Men uttåget kommer inte, oavsett hur förkrossande det än känns, att leda till några ryggmärgsreflexer där man sparkar tränaren Thomas Tuchel, det sa klubbpresidenten Nasser al-Khelaifi efter matchen igår.

"Jag är väldigt besviken på resultatet och matchen. Jag förstår inte hur vi förlorade," sa han. "Vi gav dem allt för att vinna. Det var lätt för dem. Jag förstår inte."

PSG anställde Tuchel i maj i hopp om att den kompromisslöse tysken skulle ta deras dröm om europeisk framgång längre, och Al-Khelaifi sa att klubben inte kommer ta några beslut gällande hans framtid i stridens hetta.

"Jag litar på tränaren... men det är inte för att vi förlorar en match som vi måste agera nu. Vi måste ta beslut med ett lugnt huvud men det här är inte det ögonblicket. Vi vill lugna ner oss."

Försvararen Thiago Silva bad klubbens fans om förlåtelse. "Det är svårt att prata. Det är en skam," sa han. "Vi var i bra fart men ändå slutar det på nytt här. Sådan är fotbollen. Ingenting fungerade idag. Jag ber våra fans att förlåta oss."

Manchester United fick allt att hända under en kväll där Solskjaer hela tiden hade insisterat på att det inte var "omöjligt uppdrag"

   

Fred har haft en dålig första säsong med Manchester United men spelade en viktig roll i deras vinst mot PSG. Fotograf: Chris Brunskill/Fantasista/Getty Images

 

 

 

 

AV: Barney Ronay på Parc des Princes för the Guardians sportblogg, torsdag 7 mars, 2019:

 

 

Oavsett vilken substans Marcus Rashfords temperament, vilja, ryggrad och andra vitala delar är gjorda av skulle Manchester Uniteds officiella industribetongspartner må bra av att försöka kopiera dess exakta, obrytbara formel.

 

 

Med 90 minuter spelade och med Manchester United i en 2-1 ledning och en VAR-assisterad straff ifrån att eliminera hemmalaget samlades Paris Saint-Germain-spelarna runt domaren, stampade runt straffpunkten, fällde kommentarer till Rashford och gjorde allt i deras makt för att skapa lite turbulens. Rashford tittade bara ner och väntade, med bollen i handen.

 

 

Bakom honom pågick ett briljant litet ögonblick av sidodrama. Med domarens rygg vänd emot sig gick Leandro Paredes in i boxen och pekade och skrek, skapade ytterligare en avledning. Innan han nådde fram till Rashford kom en kort och bred figur iklädd Uniteds räksalladsfärgade bortatröja fram och lade sig i, knuffade Paredes i bröstet och fick bort honom.

 

 

Så ska det se ut, Fred! Fred den utstötta, för mesig för the Premier League, flyttade en biffig argentinare ut ur straffområdet för att ge sin kompis utrymme att andas lite i allt det där oljudet.

 

 

United hade redan gjort något extraordinärt. Det var inte bara det att de besegrades med 2-0 i det första mötet på Old Trafford. De hade strimlats sönder av farten och rörelsen hos Kylian Mbappé, en färdig världsklasspelare som här presenterades med den mest oerfarna motståndaren på hemmaplan.

 

 

Och så vidare till den är avslutningen. Hur kom vi dit? Det var passande att United leddes till det ögonblicket av deras egen frontduo. Romelu Lukaku var en uppiggande närvaro bredvid Rashford. Han gjorde två mål, vann nickdueller, pressade sönder Thiago Silva och drog United genom de mörka tiderna då de såg ut att hålla på att drunkna i den marinblåa flodvågen.

 

 

Romelu Lukaku stormar förbi Thiago Silva innan han rundar Gianluigi Buffon och öppnar målskyttet för Manchester United. Fotograf: Julien de Rosa/EPA.

 

 

 

Hans första mål kom efter två minuter. Thilo Kehrer spelade en korkad passning inne på egen planhalva, Lukaku rev sig loss, tog bollen runt Gianluigi Buffon med en hård bollberöring och glidtacklade sedan in avslutningen från en tajt vinkel. Det såg ut som ett Sunday League-mål men ett fantastiskt Sunday League-mål utfört av en fotbollsspelare på elitnivån.

 

 

Från United-sektionen hördes ett konstigt ljud, något som mer lät som ett skratt än ett fullskaligt jubel. Och trots all uppspelthet så var det här den dominerande noten i den här vinsten: inte hård inställning och eld utan skratt och ren glädje.

 

 

Men det hade varit den sortens dag hela dagen. Sportsidorna i Le Figaro toppade med rubriken "PSG-Manchester: cette fois, pas de blague", den här gången inget skämt - en referens till PSG:s svårigheter i returmatcherna i de här vårmötena.

 

 

För United var det omöjligt uppdrag men Solskjaer log när han fällde sina kommentarer innan matchen. Och i praktiken fanns det hela tiden en sorts lätthet kring dagen och runt matchen som ibland kändes som något av ett skämt. Det här har varit Solskjaers triumf i United. Fotbollen har känts som något bekymmerslöst, fullt av äventyr, en plats varifrån man kan skjuta fart mot månen.

 

 

I barerna runt arenan innan avspark satt parisarna under deras porträtt av Edi och Ney och Kylian, en ikonografi över en nations och en stats idrottsliga ambitioner, medan de röda tröjorna sjöng "Na-na-na-nana-na-na-na, Victor Lindelöf", till melodin från Baby Give it Up. United som outsiders, där på en dagstur: vilken förändring mot den glädjelösa förlusten mot Sevilla vid den här tiden förra året.

 

 

Det fungerade på planen också. United XI:an var i princip vad som återstod efter skador och avstängning. De startade med en klassisk 4-4-2. Juan Bernat kvitterade nästan omedelbart. Och under en fjärdedel av matchen hamrades United vid 1-1, slets isär vid 1-1, vattnades ur vid 1-1. PSG slog 310 passningar rätt mot Uniteds 49 under den tiden. Det tog 21 minuter för Ashley Young innan han hade fått röra bollen första gången.

 

 

Från någonstans tog de på nytt ledningen innan pausen. Det var en gåva från Buffon, som fumlade med Rashfords låga skott för att sen få se Lukaku slå in returen förbi honom. Uniteds sektion exploderade med samma sorts muntra delirium, samtidigt som Thomas Tuchel på den närmsta sidlinjen sprang till sin avbytarbänk och bjöd på en förvriden gest över sin anorak, som en man som fått en kula i magen i en John Wayne westernfilm.

 

 

Sen snabbspolar vi fram till det där sanslösa slutet, ett ögonblick där regnet såg ut att gå tillbaka upp i himlen, månen snurrade runt läktaren, hemmafansen ylade och Rashford stod stilla innan han lade upp bollen.

 

 

Straffen gavs för hands, ett domslut som kändes förenligt med andra straffar som getts den här säsongen, men som några kommer tycka var hård. Det fanns ingenting att säga om straffutförandet, en underbar straff hårt slagen med arg precision förbi Buffon.

 

 

Solskjaer, mästaren på tystlåten påträngande positivitet, hade skapat scenen för det här. Det är en signifikativ prestation oavsett vad som händer efter detta, en resa till kvartsfinalen säkrad under en kväll då fotbollen kändes som något fullt av ljud och vansinne men ändå fortfarande lätt och rolig; och där det såg ut som att vara lika lätt att fånga ögonblicket som det var att låta det gå.

• "Vi kan gå hela vägen nu", säger Uniteds tillfälliga manager

 

• PSG:s Tuchel accepterar VAR-beslutet men Neymar är vansinnig

Ole Gunnar Solskjaer berömmer "orädda" Marcus Rashford - video.

 

 

 

AV: Jamie Jackson på Parc des Princes för the Guardian, torsdag 7 mars, 2019:

 

 

Ole Gunnar Solskjaer berömde "orädda" Marcus Rashford efter att hans samlade straff på övertid svepte Manchester United in i Champions Leagues kvartsfinaler under en minnesvärd kväll på Parc des Princes. Den tillfälliga managern sa även att han nu tycker att United har chansen att vinna turneringen.

 

 

Rashford tvingades vänta mer än fyra minuter då Damir Skomina, domaren, konsulterade skärmen på sidlinjen vid ett dramatiskt VAR-beslut efter att Diogo Dalots skott träffat Presnel Kimpembe i den 90:e minuten. Efter ungefär två minuters överläggningar dömde Skomina straff men Rashford hade ytterligare två minuter innan han kunde ta den då Paris Saint-Germains spelare försökte distrahera honom.

 

 

Men när 21-åringen klev fram sköt han hårt bollen förbi Gianluigi Buffon till 3-1 för kvällen och 3-3 totalt, vilket tog United vidare på fler gjorda bortamål.

 

 

Romelu Lukaku hade gjort två mål för bortalaget och Juan Bernat ett för PSG innan Rashford klev in. Han sa: "Jag försökte bara hålla mig lugn, det här är det man tränar på varje dag. Väntan innan är det svåraste."

 

 

Solskjaer sa: "Det fanns inga nerver, han är orädd. Han och Lukaku var fantastiska hela kvällen. Den här klubben, det här är vad vi gör. Det är Man United. Domaren hade ett stort beslut att ta och han [Kimpembe] gjorde sig själv större så det är en klar straff."

 

 

Den skadade PSG-forwarden Neymar reagerade ilsket på Instagram: "Det här är en skam, de sätter fyra personer som inte vet någonting om fotboll att bestämma över reprisen för VAR. Det är ingen straff. Hur kan det vara hands när den träffar hans baksida! Gå och kn**la er själva!"

 

 

En skadad Neymar kunde bara sitta på läktaren och se på när hans PSG-lag föll ihop. Fotograf: Yoan Valat/EPA

 

 

 

Men hans manager, Thomas Tuchel, var samlad och vägrade att skylla sitt lags förlust på VAR, istället slog han fast att han inte var olycklig eller arg på beslutet.

 

 

"Nej, jag tycker det är svårt. Jag tycker det finns anledningar varför du kan ge den här straffen. När han går till VAR vet vi att han har anledningar. Med ett handsbeslut har du mjuka fakta, inte hårda fakta. Skottet är utanför och plötsligt är det en straff. Ok. Jag är en stor supporter av VAR, och jag är fortfarande en stor supporter av VAR. När Dalot tog ett skott såg jag bollen flyga rakt från hans fot och den går långt över ribban. Jag var överraskad att se att det var en hörna, för jag hade inte sett det, sen går han till VAR, så jag visste att han skulle ge det, för han hade bevis.

 

 

"Det finns för många punkter gällande huruvida vi bestraffar det - avståndet från spelaren, rör han sin arm. Det är 50-50. Vissa säger nej när andra säger ja, det är svårigheten med hands. Men vi spelade på en skör tråd i 60 minuter i vetskap om att det här kunde hända."

 

 

Om Neymars kommentarer sa Tuchel: "Jag skulle inte övertolka orden han använde. I stridens hetta går det fort att trycka in det på en smartphone."

 

 

För Solskjaer var det här ännu en triumf i hans jobb som tillfällig manager. Han gjorde United till det första laget vid det 107:e försöket att gå vidare till kvartsfinalerna efter att ha förlorat den första hemmamatchen med 2-0 och det här var den nionde raka bortavinsten i Europa, vilket matchar klubbrekordet som sattes av Sir Matt Busbys lag 1956-57.

 

 

Solskjaer uppnådde detta med 10 framträdande spelare borta, detta med Avram Glazer, Uniteds delade ordförande, i publiken. Men han vägrade att prata om huruvida han borde få en fast anställning nu.

 

 

"Jag fortsätter göra det här jobbet så bra jag bara kan och låt oss se vart det tar oss. Det har varit en fantastisk tid med spelarna och personalen som jag har som arbetar med mig, jag kommer njuta av det här jobbet så länge jag har det - jag kommer att le," sa han.

 

 

Solskjaer står även bakom United i deras jakt på klubbens fjärde Europacup. "Självklart tror vi på oss själva," sa han. "Vi kan gå hela vägen men vi måste bara vänta på lottningen och sen ta matchen som den kommer, vi har haft massor av skador, avstängningar men det var kanske en bra sak, vi hade ett fräscht lag, massor av energi."

* Victor Lindelöf hjälpte sin mamma under hennes svåra dagar som ensamstående förälder

 

* När Jose Mourinho sa att han behövde nya försvarare började svensken jobba hårdare

 

* Under Ole Gunnar Solskjaers ledning står Lindelöf i centrum för Uniteds framryckning

   

Victor Lindelöfs tröja med nummer 2 på hintar om att han är ett av de första namnen i Ole Gunnar Solskjaers laguppställning.

 

 

 

 

AV: Ian Ladyman, Daily Mail, lördag 2 mars, 2019:

 

 

Så, det visar sig att Jose Mourinho kanske hade fel. Han ville ha en ny försvarare i Manchester United men det ser ut som att den han behövde redan fanns där.

 

 

Victor Lindelöf sitter på Uniteds träningsanläggning. Nummer 2 står tryckt på hans träningströja och det hintar om beständighet, ett av de första namnen som skrivs ner i Ole Gunnar Solskjaers laguppställning.

 

 

Han är 24 och trots försvararens kroppsbyggnad, han har fortfarande ett pojkaktigt ansikte, har han levt en mans liv så länge han kan minnas. Han hjälpte sin mamma under hennes svåra tid som ensamstående förälder i Sverige, innan han lämnade hemmet för Benfica, 17 år gammal.

 

 

Kanske borde vi därför inte bli överraskade när vi hör att då de sa att han inte var tillräckligt bra för United, så oroade sig inte Lindelöf. När Mourinho sa att han behövde nya försvarare, sa svensken till sig själv att jobba hårdare. När tv-experterna gav sig in i leken efter en bedrövlig förlust borta mot Brighton i augusti, visste han att han hade tagit sig igenom större utmaningar i sitt liv.

 

 

Nu, när United stormar framåt under Solskjaers ledning, står Lindelöf i centrum av det hela. Solskjaer har lett laget i 15 matcher sedan han ersatte Mourinho i december och försvararen har startat 13 av dem.

 

 

"När han kom ville jag bara visa honom mina färdigheter och kanske har jag gjort det," berättade Lindelöf för Sportsmail den här veckan. "Han har tagit ut mig och nu har jag rytm. Jag har väntat på det här.

 

 

"När du spelar dåligt och släpper in mål får försvararna kritik. Vissa personer gillar dig, andra gör det inte och det har aldrig varit något problem för mig. Jag vet att folk pratade om mig men jag lät det inte påverka mig.

 

 

"Ingen kritiserar mig mer än jag själv. Så folk kan prata och det är helt ok. Och det är kul att ändra folks åsikter."

 

 

Uniteds nästa match efter förlusten mot Brighton var hemma mot Tottenham. Lindelöf kom in från bänken i en 3-0 förlust och spelade ett hemåtpass rakt till en motståndare, allt detta gjorde att hans framtid såg väldigt blek ut.

 

 

Då, var det verkligen lätt att ignorera allt oljud, särskilt när hans manager klagade på bristen på defensiva alternativ?

 

 

"Kolla, jag kommer alltid vara tacksam mot Jose," sa Lindelöf. "Han köpte mig. Jag har inget dåligt att säga om honom. När han ville köpa andra försvarare var det ok. Jag gillar konkurrensen. Man blir inte bättre utan den.

 

 

"Jag har tur. Jag är mentalt stark och kan stänga allt sådant ute. Man vill att saker ska gå bra i en ny klubb men livet är inte så lätt. Så om du spelar dåligt måste du jobba mer."

 

 

Delvis p.g.a hans form i förra sommarens VM-turnering röstades Lindelöf fram till Sveriges bästa spelare 2018 och han är ödmjuk inför det. När han växte upp var han inte ens den bästa spelaren i hans grupp av vänner i den svenska staden Västerås. Det var Linus Sjöberg, en mittfältare som till sist fick provspela för United 15 år gammal.

 

 

Nu, nästan ett årtionde senare återhämtar sig Sjöberg - best man då Lindelöf gifte sig med Maja förra året - efter den senaste av ett antal karriärsförstörande skador och spelar i den svenska andradivisionen.

 

 

"Han var den bästa i Sverige," suckar Lindelöf med klar sorg i tonen. "Vi spelade tillsammans från det att vi var sex år gamla, men han opererade sitt knä tre gånger, sin fot två gånger och förra veckan blev han skadad igen. Jag har hjälpt till med en fysioterapeut.

 

 

"Det får mig att vakna varje dag och vara tacksam för möjligheten att få representera den här klubben. Jag kommer aldrig ta det för givet efter vad som hände Linus."

 

 

När Jose Mourinho sa att han behövde nya försvarare sa svensken till sig själv att jobba hårdare.

 

 

Då United stormar fram under Ole Gunnar Solskjaers ledning står Lindelöf i centrum av det hela.

 

 

 

I Sverige pratar de fortfarande, såklart, om en annan spelare och Zlatan Ibrahimovic fortsätter att prata tillbaka. Ibrahimovic var fortfarande kvar i United när Lindelöf anlände och nyligen erbjöd han några typiskt självsäkra åsikter om försvararen.

 

 

"Han hade en svår tid i United i början," sa Ibrahimovic. "Det är typiskt svenskt att anlända och vara vänlig mot alla. Jag sa till honom, 'Du är här för att överleva, inte för att vara vänlig. Så du måste prestera'. Han har spelat bra på sistone. Jag tror inte det är en fråga om färdigheter, det sitter i huvudet."

 

 

När han lyssnar på sin f.d lagkamrats ord ser Lindelöf lite förvånad ut. "Han pratade med mig men han sa inte exakt det där," säger han och ler. "Men han gillar att ge bra citat, eller hur? Ja, jag är svensk och en trevlig person. Det är inget fel med det. Jag gillar att behandla folk med respekt. Det är så jag uppfostrades.

 

 

"Ute på planen, ja, kanske hade jag kunnat vara lite mer mig själv i början. Men i början så är jag på det sättet, vid sidan av planen gillar jag att vara mer tyst och se vilken sorts människor jag är med och sedan göra bedömningar. Men Zlatan och jag kommer bra överens för vi kan båda ha åsikter. Det är bra."

 

 

Han föddes samma dag som VM-finalen 1994 spelades, det var ett fantastiskt år för svensk fotboll då landslaget slutade trea i Amerika. Historierna gör gällande att Lindelöfs pappa frågade om han kunde sätta på matchen på tv:n bara några sekunder efter att lilla Victor fötts.

 

 

Äktenskapet höll inte och relationerna som kom att betyda något för Victor var de med hans mamma Ulrica - som han har tatuerat in en bild av på högerarmen - och bröderna Sebasthian, Alexander och 15-åriga Sacharias.

 

 

Som barn drog Lindelöf omkring på gatorna med sin fotboll, han låtsades att han var Zinedine Zidane och sen, lite konstigt för en yngling med drömmar om att göra mål för Sverige, f.d United-målvakten Fabien Barthez.

 

 

Med drömmar om en VM-final kunde han även ha valt en karriär inom ishockeyn, men när han var 14 år gammal tog han beslutet och det blev fotbollen.

 

 

"Jag drömde om att bli en av toppspelarna och frågade mig själv om jag kunde nå nästa nivå," minns han. "I den åldern var jag bättre i ishockey så det var ett tufft beslut, men fotbollen låg mig närmast om hjärtat. Från den tidpunkten bestämde jag att jag skulle se till att det blev så."

 

 

Tidigare var Lindelöf en nummer 10 och hade bra frisparkar. Det har han fortfarande, åtminstone på träningarna. "Det är en lång kö till dem här i United," skrattar han. "Men jag tar de på träningarna och de går in! Kanske kommer jag få min chans.

 

 

"I mitt huvud är jag fortfarande en nummer 10. På träningarna tänker jag, 'Åh nej, mer försvarsspel', men det är mitt jobb nu och det är bra."

 

 

Benfica lockade när Lindelöf var en pojke och det var väldigt viktigt. Han vann två ligatitlar i Portugal och spelade i Champions League. Men det var tuffa och krävande år tidigt i hans liv.

 

 

De första sex månaderna spenderades i ett singelrum på Benficas träningsanläggning - en liten, obekväm säng med ett rött täcke och en betongbalkong med utsikt över fotbollsplanerna. Den första kvällen där pratade han med sin mamma och sa att han kanske bara skulle komma hem istället.

 

 

"Jag kunde inte kommunicera med spelarna och det var ensamt," minns han. "Men jag pratade med min storebror och han sa att det var det här jag hade jobbat för nästan hela mitt liv. Han sa till mig att saker och ting skulle bli annorlunda.

 

 

"Varje dag vaknade jag, åt frukost, tränade, åt lunch och sen gick jag tillbaka till mitt rum och tittade på repriserna av (det amerikanska dramat) Entourage och pratade med vänner och familjen. Jag ser tillbaka på det nu och inser att det hjälpte mig att hantera saker jag ställs inför.

 

 

"Det är viktigt för unga spelare att veta att bara för att du har skrivit på ett kontrakt med en stor klubb betyder det inte automatiskt att allting omedelbart kommer bli bra. Man måste vara förberedd på de tuffa bitarna och jag tycker att jag var det."

 

 

En egendomlighet i Lindelöfs karriär är han inte började spela regelbundet för Benfica förrän i januari 2016. Innan det spelade han mest för reserverna, vilket betyder att när United betalade £30m (367,3m kr) för honom 2017 hade han spelat förstalagsfotboll i mindre än 18 månader.

 

 

Så det är inte överraskande att hans första tid på Old Trafford var blandad. I Sverige är han känd för sitt självförtroende. I en konversation är han inte fräck utan säker. Media i hemlandet kallar honom Iceman, medan en kommentator observerade att han "varit 30 hela sitt liv".

 

 

"Jag har alltid litat på mig själv och trott på mina drömmar," säger Lindelöf. "Jag hade aldrig någon plan B. Plan A var att bli en fotbollsspelare och jag arbetade väldigt hårt för det.

 

 

"Jag uppfostrades av en ensamstående mamma, så jag var tvungen att ta mycket ansvar. Kanske hjälpte det. Vår mamma gav oss mycket kärlek också och jag tror att det är därför jag är säker på mig själv.

 

 

"Jag skrev på här för mycket pengar, så folk vill att du ska prestera direkt. De ser inte de andra sakerna. Det är så det är i spelet men jag vet vem jag är och jag är bekväm med det och med mina färdigheter. Jag arbetade hårt för att komma hit och det här är bara början."

 

 

Om Lindelöf alltid varit trygg i sitt eget skinn kan man inte säga samma sak om det här United-laget. Innan Solskjaer kom såg de rädda ut och det verkade som att de inte kunde se bra lag i ögonen. Det har ändrats.

 

 

"Ja, jag förstår vad du menar, hur det kanske såg ut förut," säger han och nickar. "När lag kommer till Old Trafford måste vi dominera. Vi är Manchester United och ingen är större än oss. Vi måste ha den mentaliteten.

 

 

"Vi har vunnit många matcher nu mot stora lag och vi är på en bra väg. Vi måste stanna kvar på den."

 

 

Så till den självklara frågan. Med tanke på den sanslösa förvandlingen av Uniteds säsong, vad har Solskjaer - en nybörjarmanager när vi pratar om storklubbar - gjort och hur har han gjort det?

 

 

"Det är svårt att svara på," säger Lindelöf. "Han kom in med sin energi. Att lyssna på hans tankar om fotboll är en inspiration.

 

 

"Direkt från början kom han in med ett leende. Han förklarade vad det betyder att spela här, det var det första han sa. Jag kan inte hitta det perfekta ordet på engelska men han förde in en närvaro. Ole har bara fått oss att tänka och fått oss att lita på våra färdigheter igen."

 

 

För Lindelöf fanns det aldrig någon tvekan på sig själv. The Iceman skulle alltid komma att visa sin skicklighet, även om det tog ett tag.

Några tips på roliga klipp och intressant läsning

Vi vet alla at det mesta som City producerar är pinsamt och slutar med att de Röda får fortsätta skratta åt de bittra. Nu har de varit igång igen, tydligen säljer inte klubben tröjor riktigt i den takt som Nike förväntar sig, därför kommer de nu att byta till Puma. Detta måste ju manifesteras med en liten reklamfilm och ja, jag torkar fortfarande skratt-tårar från mina kinder:

https://twitter.com/pumafootball/status/1101032070938324993

 

 

På tal om City så har de fått för sig att de ska försöka vara vänner med ett antal klubbar och ses som ett gäng sköna gamänger. Tydligen har det utvecklats sådana band mellan de bittra och West Ham och den här filmen är bland det roligaste jag sett på mycket länge:

https://twitter.com/BanditNanna/status/1100673547557588992

 

 

Danny Taylor briljerar (igen) om den grisiga moderna fotbollen i fallet med Emiliano Sala:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2019/03/02/11595503-kabbel-gallande-pengar-innan-sala-ens-har-blivit-begravd-exponerar-fotbollens-iskalla-ansikte/

 

 

Oliver Kay på the Times åkte till Östersund och träffade Ravel Morrison:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2019/03/02/11595501-jag-ville-bara-att-united-skulle-ge-mig-tid-att-fa-ordning-pa-mig-sjalv/

 

 

 

Tony V, DDG, Martial och Rashford

Antonio Valencia har varit en United-spelare i 10 år. I hans nuvarande kontrakt står det att United innan klockan 18:00 (svensk tid) igår var tvungna att utlösa den inskrivna ettårsförlängningen, men det skedde inte. Ecuadorianen har endast mäktat med en ligastart under de senaste fem månaderna och jag kan inte påstå att jag har saknat honom. Han hämtades från Wigan Athletic i juni 2009 av Fergie och han har gjort 338 framträdanden för de Röda.

 

 

Trots att klubben inte utnyttjade den här klausulen kan de fortfarande erbjuda honom ett nytt kontrakt (hans nuvarande går ut i sommar), men Ole lät igår skeptisk till att det kommer hända:

 

 

"Han är fortfarande inte 100% fit, han jobbar fortfarande för att ta sig tillbaka och han har haft en fantastisk karriär här i Man United och i England. Han är en av Premier League-vinnarna som finns kvar i omklädningsrummet men för tillfället är jag inte säker på om Man United och Antonio kommer komma överens om nästa år.

 

 

"Så det beror på om han kommer tillbaka på planen under de kommande månaderna, men han är kaptenen, en fantastisk tjänare för klubben. Så förhoppningsvis kan jag få ut honom på planen och visa vad han kan göra, eller han kan göra sig själv 100% fit och komma tillbaka till planen."

 

 

Sen har vi en annan spelare, som vi rimligtvis bara borde ge vad han vill ha, vars nuvarande kontrakt går ut 2020, det handlar såklart om spanska David och där hade Ole följande att säga:

 

 

"Klubben och David för en dialog. Förhoppningsvis kan de komma överens. Det är utanför mitt område men jag är säker på att vi kommer göra vad vi kan."

 

 

Vi ska nog inte räkna med Martial, som är ljumskskadad, idag, men han verkar vara nära en återkomst:

 

 

"Det är nog bara några få dagar till innan han är redo."

 

 

Och tack och lov var det ingen större fara med Rashford:

 

 

"Han kände fortfarande av det [vristen] i onsdags kväll [innan 3-1 vinsten mot Crystal Palace] men han är redo - jag kommer troligtvis starta honom [idag mot Southampton]."

 

 

 

Saudiarabien

När mannen vars ansikte ser ut som ett grisarsle med sockervadd påklistrat på toppen pratade om "shithole countries" menade han bekvämt nog inte Saudiarabien. Vilket kan vara lite förvånande. Eller ja, egentligen inte, denna skurkstat behandlar ju ständigt sin befolkning på ett vidrigt sätt, men de har ju något som västvärlden behöver och vill köpa, så då är det ju ett bra land. Om man av någon konstig anledning känner för att trycka ur sig kaskadspyor ner i toaletten så kan man alltid googla fram bilder på sossar och Wallenbergare som står och skakar hand med det här landets ledare. Mycket vidrigare blir det inte, möjligtvis med undantag för om du sätter dig och ser ett avsnitt av Wahlgrens värld.

 

 

Att de hänger, piskar och stenar folk, förbjuder homosexualitet, inte låter kvinnor gå ut utan en man och bombar det fattiga folket i Jemen sönder och samman, det spelar inte så stor roll, för det finns pengar ju pengar att tjäna. Ett sånt land säljer alltså det fredsälskande Sverige vapen till och så får vi nöjet att lyssna på hans excellens Carl Bildt när han läxar upp oss skitiga proletärer om att det här är för svårt för oss dödliga att förstå, han kan inte gå in på närmare detaljer, men de goda relationerna mellan Sverige och Saudiarabien måste upprätthållas (och kom inte och tjata om böghat, steningar och annan skit, jävla kommunister!).

 

 

Det finns fler arabiska länder med liknande system. Tänker då inte minst på Förenade Arabemiraten och Qatar. Det är ju ett välkänt faktum att den dyrbara oljan en dag kommer ta slut och när det sker måste ju dessa länder ha något annat att erbjuda sina giriga kunder. Men för att kunna vara attraktiva i väst känner ledarna i dessa länder att de behöver tvätta sina rykten en del. Det har de börjat med och dessvärre har de siktat in sig på den europeiska toppfotbollen. Det kan inte ha undgått någon att länder från arabiska halvön nu har ett ganska stort inflytande på sporten. Det finns många exempel, men de två tydligaste är såklart Abu Dhabis och Qatars små leksaker i deras sandlådekrig: Manchester City och Paris Saint-Germain. Vidare så ska ju även Qatar arrangera fotbolls-VM 2022. Utan att vara någon expert på länders relationer i den delen av världen så kan man nog ganska säkert säga att Saudiarabien och FAE går ganska bra ihop, men de båda hatar Qatar.

 

 

Jag tar ofta upp att Manchester Citys framgångar på fotbollsplanen inte kan ses som särskilt äkta. De hade tur i lotteriet och fick en helt sjukt rik ägare som köpt allt de pekat på, samtidigt som han bryter mot mer eller mindre samtliga de mänskliga rättigheterna. Det är inget som Citys patetiska fans vill prata om, istället klär de sig i handdukar på huvudet och hyllar dessa medeltida tyranner. Vidare så har staden Manchester släppt in dessa gamar och låtit de investera stort i östra Manchester, allt för att de ska kunna visa vilka fantastiska människor de är (och få folk att glömma förtrycket i deras hemländer och köpa deras varor och produkter).

 

 

På senare har det talats en hel del om att Saudiarabiens kronprins Mohammed bin Salman (MbS) ska vara intresserad av att köpa United från Glazer-asen. Faktum är att rapporter från arabiska halvön gör gällande att det faktiskt är MbS som styr skutan då kungen, Salman bin Abdul Aziz, är för sjuk för att sitta vid makten. Det vet jag inte om det är sant, men jag vet att han har mycket makt och fruktansvärt mycket pengar. Det är många som fnyser åt dessa rapporter (ett eventuellt köp av United), men det gör inte jag. Det finns nämligen en hel del tunga saker som talar just för det, något som de alltid lika trovärdiga herrarna på Red Issue redan rapporterat:

   

 

 

 

En av dessa saker är att saudierna är exceptionellt störda av det faktum att Qatar äger ett framgångsrikt fotbollslag och ska arrangera fotbolls-VM. Vi ska vara medvetna om att saudierna lägger stora pengar på att västvärldens medier ska rapportera om hur illa ställt det är för människorna i Qatar. Det är självklart bra att det kommer fram och vi vet ju redan hur de som bygger VM-turneringen behandlas, men med tanke på hur Saudiarabien behandlar sin egen befolkning är det lätt att tänka på det där talesättet om att inte kasta sten i glashus.

 

 

Saudiarabien ser sig självt som storbror i Gulfen och att de inte äger något känt europeiskt fotbollslag svider. Skulle de lägga under sig Manchester United, så blir det inte större än så, då har det det största sandslottet i sandlådan.

 

 

Jag har läst på en del om den här MbS och det är helt klart att han jobbar med förändringar, med stora investeringar inom turismen och han jobbar för att sprida ut ekonomin från i princip bara oljan till andra inkomstkällor. Mordet på Jamal Khashoggi var ett stort bakslag för honom, men trots upprörda toner i västvärlden så är han tydligen väldigt populär på hemmaplan. Och inte bara för att man måste gilla honom, utan för att han genomför genuina förändringar. Folk som nyligen varit i Riyadh berättar om en förändrad, moderniserad stad. Det är självklart positivt. Det vi hör mest om gällande dessa förändringar är att kvinnor numera får köra bil i Saudiarabien (!), förutsatt att de är ackompanjerade av en man, såklart.

 

 

Om han köper United så vet jag inte riktigt vad jag tar mig till. Tro mig, jag avskyr Glazer-familjen, men mig veterligen så avrättar de i alla fall inte oliktänkande eller låser in homosexuella. Det här är odjur på en helt annan skala. Det var länge sedan jag slutade resa till England för att gå på match, kommersialiseringen, den råa kapitalismen, Disneyfieringen och känslan av att det är en cirkus är för mycket för mig. Med MbS eventuellt vid rodret kommer det inte kännas mer lockande.

 

 

Att sedan se "United-fans" skratta åt City och deras ägare, för att i nästa andetag onanistiskt prata om alla miljarder MbS kommer hosta upp på nya spelare till United, ja det gör mig både förbannad och orolig.

 

 

Med tanke på MbS och co:s kvinnosyn kan man ju undra vad hans planer blir för Uniteds damlag. Ja, jag förstår också att han säkert kommer hylla dem, allt för att se bra ut i västvärlden, samtidigt som han helst skulle vilja stena dem för att de vågar springa runt i kortbyxor helt öppet. PL:s regnbågskampanj som stöd för de homosexuella lär ju också vara ett initiativ som den eventuellt nya regimen kommer uppskatta. Och istället för att få se Fred the Red och några lotterivinnare skjuta straffar i halvtid, får vi kanske numera skåda några hängningar av några bögar eller otrogna från taket på The Stretford End som pausunderhållning. Och med tanke på att Glazer-familjen är judar så kanske de kan bjuda på en offentlig piskning eller stening av Joel, Bryan och Avi i mittcirkeln, det skulle jag faktiskt kunna betala för att få se (nej, inte för att de är judar, utan för att de är parasiter).

 

 

Hur rik är då den här MbS-snubben? Ja, ni förstår ju att han har i princip hur mycket pengar som helst, men jag ska ändå ge er en liten inblick i vilken sorts förmögenhet han sitter på.

 

 

2015 var herr Mohammed bin Salman på semester i södra Frankrike och såg då en 440 feet (134,1 meter) lång yacht som han blev väldigt sugen på. Han skickade in en medhjälpare för att köpa loss båten, the Serene, som ägdes av Jurij Shefler, en rysk vodkamiljardär. Och jo, det blev en affär. Det tog några timmar, sedan förde saudierna över €500m (5,26 miljarder kr) till ryssens konto. Senare samma dag flyttade Shefler ut från båten och MbS kunde med ett grisflin på läpparna ta över den.

 

 

 

3-1 borta mot Palace

Det börjar bli tjatigt, men vilken man Ole är alltså! Det känns som att han inte kan göra något fel. Nu har han dessutom dragit ner på snacket om sig själv som permanent efterträdare. Innan matchen i onsdag fick han frågan om han ser någon länk mellan de många skadorna på våra spelare och den mer intensiva spelstilen under hans ledarskap.

 

 

Ole: "Det är förmodligen sammanlänkat, ja. Väntar du till försäsongen och tror att du kommer förändra resultaten genom att bara inte be dem att springa, eller börjar vi nu och visar dem vilka kraven på intensiteten är och hur vi vill spela?"

 

 

Under den portugisiska dödgrävaren lallade vi bara runt och så länge vi höll oss BAKOM bollen var det ok. Nu spelar vi som vi ska, med hög press, snabba löpningar och krav på spelare som rör sig FRAMFÖR bollen, inte konstigt att spelarnas kroppar reagerar och jag är helt bakom Ole här också.

 

 

På tal om det fysiska så dröjde det inte länge i onsdags innan store Romelu svettades som en katolsk präst på ett kindergarten. Men det var roligt att se hans avslutningar och att han ville visa Ole att han kan göra ett jobb för oss. Värre är det med Sánchez. Det måste ha varit någon som kidnappat honom och skickat hit hans tvillingbror (som inte kan spela fotboll). Har aldrig sett en fotbollsspelare, på någon nivå, ge bort bollen så regelbundet som chilenaren, det är direkt skrattretande. Skulle jag ta en hutt varje gång han passade bollen till en motståndare skulle jag vara helt dyngrak innan 30 minuter hade spelats. Kontraktet Woodward gav honom var verkligen ett genidrag. Kan han inte höja sig avsevärt under våren är det bara att be till högre makter att någon kinesisk klubb kan komma in och plocka bort honom från vår lönelista

 

 

Finns några små tveksamheter, men överlag gillar jag det jag får se av Diogo Dalot. Men när jag ibland tänker på en annan spelare med portugisiska som förstaspråk och att vi hostade upp €59m (621,4m kr) för honom blir jag mörkrädd. Jag talar såklart om Fred och han är kanske fortfarande tyngd av Mourinho-perioden, men att en brasse för de pengarna levererar så lite, det är oroväckande. Förhoppningsvis får Ole fart på honom också, men jag håller inte andan.

 

 

Fantastiskt roligt att Ole luftade 17 åriga James Garner också. Man kunde se glädjen i spelarens ögon och de här bilderna gör även en gammal generalcyniker som mig varm inombords:

https://twitter.com/blurt2kc/status/1100944481438711808?s=21

 

 

Han hade förmodligen aldrig fått chansen under den portugisiske dödgrävaren, men vid en skadekris hade det kanske hänt. Då hade väl kukhuvudet teatraliskt suckat, himlat med ögonen och sparkat in Garner på planen med instruktionen att inte göra bort sig alltför mycket.

 

 

Det är helt jävla underbart att se unga spelare i United-laget spela med självförtroende och att de stöttas och backas av managern i intervjuer ("Vi kommer få se en hel del mer av Jimmy Garner, oroa er inte för det").

 

 

Inför den här matchen fanns det en viss oro, för det blir ofta tufft på Selhurst Park, så det kändes riktigt skönt när Ashley Young slog spiken i kistan och fräste in 3:an och säkrade ytterligare tre tunga poäng i kampen om en CL-plats.

 

 

Jag har läst en hel del om den här Aaron Wan-Bissanka och såg fram emot att få se honom på riktigt, men det visade sig att han var skadad och kunde inte spela i onsdags. För övrigt tycker jag att hans namn låter som något man skulle kunna hitta i Mos Eisley-kantinen, men det kan vi lämna därhän.

 

 

 

0-0 mot scouse-asen

De ständigt oskyldiga offren kom in till matchen på OT med endast tre vinster på de åtta senaste matcherna (i alla turneringar). Med tanke på det och med Ole vid rodret kändes det inte alls omöjligt att vi skulle kunna besegra dem. Snacka om att norrmannen har förändrat allt som de tidigare Fergie-efterträdarna ställt till med. Innan bortamatchen mot skadedjuren i december var jag så uppgiven man kan vara och i slutändan nästan nöjd med att vi kom undan med endast en 3-1 förlust.

 

 

Precis som Ole tänker jag inte använda den sanslösa skadeorgien som ursäkt till poängtappet, men nog kan man nyktert konstatera att den spelade in. Matić är bara en av alla spelare som fått nytt liv under Ole och han är på nytt en väldigt viktig pjäs för vårt mittfält. När det under lördagskvällen började mumlas om att han skadat sig på träning väcktes en viss oro. En annan spelare som norrmannen blåst in friskt syre i är Ander Herrera och hans samarbete med serben har varit en ack så viktig del i alla våra vinster och vårt fina spel under Ole. Ni vet redan vad jag tycker om Jesse Lingard, men ja, jag ska erkänna att han gör nytta och hans snabbhet i anfallet är viktig. Med skador på dessa spelare och Mata, samt med Martial redan borta, så blev det självklart en brantare uppförsbacke.

 

 

Men lite stolthet i tröjan och lite ansträngning kan ta dig ganska långt och vi fick se en briljant attityd från de Röda. Matas hemspringning på ett ben och hans avgörande tackling på Salah var symbolisk för Oles United - magnifikt!

 

 

Samtliga spelare bjöd på ett ordentligt skift och det såg ut som att de faktiskt förstod vad den här matchen betyder för supportrarna, både historiskt och i kontexten gällande vilka som vinner titeln den här säsongen. McTominay har sina begränsningar, men ytorna han täckte under 90 minuter var otroliga. Rashford fortsatte att jaga motståndare trots att hans vrist var illa tilltygad. Att spela för United handlar om energi och inställning och det känns så bra att ha det tillbaka på allvar efter de mörka dagarna under första halvan av säsongen.

 

 

Scouse-svinen på läktarna visade lika mycket klass som alltid då de förstörde vår en minut långa hyllning av hjälten Eric Harrison. Försök för ett ögonblick att föreställa er om skon hade suttit på den andra foten och rollerna hade varit omvända. Oj, förmodligen hade säsongen fått avbrytas så att de oskyldiga offren hade hunnit återhämta sig för att sedan kunna spela upp hela deras drama queen-pjäs ackompanjerat av stadens sanna motto: Always the victims, it's never our fault. Vilka sanslösa skithus de är, nästan fascinerande!

 

 

 

Toaborsten

Jag ska villigt erkänna att jag blev glad när vi gjorde oss av med Fellaini. "Men, men, han jobbar ju alltid hårt för klubben," hör jag många av hans fans säga. Det är en sanning med modifikation, i mitt tycke, samt att det inte räcker för att spela i United. Han har stora brister och även om han gett oss många poäng så föredrar jag en annan plan-B när vi jagar ett sent mål, än att lyfta långt på Fellaini.

 

 

Med tanke på hur Ole vill spela och att vi nu förhoppningsvis siktar in oss på att återgå till sättet som United ska spela på, så var det här en viktig markering i den målsättningen och ja, jag blev faktiskt såhär glad av den här nyheten:

 

 

Nu har den belgiska Toaborsten börjat träna och spela för sin nya klubb, Shandong Luneng.

 

   

 

31-åringens flytt till the Chinese Super League var självklart inte pengamotiverad.

 

 

Tydligen betalar de honom £365,000 (4,46m kr) i veckan, men det har ingenting med hans flytt att göra, han hade gärna spelat för en genomsnittlig kinesisk arbetarlön.

 

 

Han har spelat i PL i 10 år och spelat mer än 350 matcher för Everton och United.

 

 

Såhär sa Fellaini till belgiska Het Niuewsblad på frågan om han flyttat för pengarna:

 

 

"Inte jag. Jag ser det här som en utmaning i en klubb som har allt. Bokstavligt talat. Du skulle se våra medicinska och tekniska faciliteter. Jag älskar att vara här. Jag åkte till Shandong Luneng nu för att de visat intresse i flera år. Och jag kände mig redo för en ny utmaning, en ny kultur, ett nytt liv.

 

 

"Ok, jag är bara 31 år gammal. Men jag skrev på för tre år. Efter det är jag 34, då skulle det vara för sent att komma till Kina.

 

 

"Jag kunde ha gått till en toppklubb i Europa och varit viktig där i två år till, det hade inte varit något problem. Men efter 10 år och 350 matcher i England kände jag mig redo för det här steget. Jag är nöjd med mitt val.

 

 

"I Everton gjorde jag bra ifrån mig och i United vann jag några cuper och en Europa League. Det enda som saknas är en Premier League-titel, det är sant.

 

 

"Men jag drömmer inte längre om en återkomst till europeisk toppfotboll. Men kanske en återkomst till Belgien, varför inte?

 

 

"Min första säsong i Manchester var svår, men jag lämnade som en respekterad spelare. Jag gav mitt allra bästa för den klubben, spelade så många matcher och gjorde nästan bara viktiga mål.

 

 

"Jag jobbade med superspelare och managers i en av de största klubbarna i världen. Då kan man titta tillbaka med ett leende."

 

 

En hel del skitsnack med andra ord, precis som vanligt när "elitspelare" ska förklara varför de flyttar till Kina, intressant att det ALDRIG har med pengarna att göra. Teoretiskt borde de ju då lika gärna kunna komma till Allsvenskan, eller någon annan liga med låg kvalitet på fotbollen och utan gigantiska ekonomiska muskler, eller?