Tröjförsäljningen betalar inte av transferavgifter, imagerättigheter är viktigare än "krigskassor" och det är troligare att klubbar använder en agent istället för en faxmaskin för att slutföra en affär

 

 

Av Jake Cohen för The Set Pieces, en del av the Guardians sportnätverk

   

Paul Pogba poserar i sin nya tröja efter att ha skrivit på för Manchester United. Fotograf: Man Utd via Getty Images

 

 

 

 

AV: Jake Cohen, the Guardian, onsdag 24 augusti, 2016:

 

Det finns några brett spridda myter gällande hur fotbollsindustrin fungerar, särskilt när det kommer till finanser. Detta beror till stor del på en avsiktlig brist på öppenhet - mest rörande transferavgifter och löner - som är en stark kontrast mot NBA och NFL, där spelarkostnader rapporteras offentligt och varje affär ses genom en lins för hur det kommer påverka lagets lönetak. Då fotbollsklubbar är privatägda och fria från det mesta av offentlig rapportering får fansen den största delen av sin information om spelarkostnader och löner genom media.

 

Men varför är spelarkostnader viktiga? Det är trots allt inte våra pengar. Om vi bortser från att det typ är våra pengar - den enorma ökningen i Premier Leagues tv-avtal, till exempel, betalas av abonnentavgifter till Sky och BT från brittiska tittare - med inhemska och Uefa:s ekonomiska regleringar, är klubbarna förhindrade att spendera mycket mer än de tjänar. I praktiken resulterar detta i individuella spenderartak för varje lag. Att förstå hur klubbar räknar ut spelarkostnader hjälper oss att se hur de verkligen värderar vissa spelare, samt hur pengarna spenderas, vilka spelare som ger ett bra värde, och vilka spelare som inte gör det.

 

Traditionellt sett, för att rapportera om den ekonomiska naturen i en viss transfer, måste en journalist först har källor som är involverade i affären. Det kravet betyder också att mer än 99% av de som skriver om fotboll kommer lämnas helt ute i mörkret. För de få journalister som har fått fram välplacerade källor kommer deras siffror att variera beroende på vilken sida av bordet källan sitter på.

 

Om en journalist försöker få fram transferavgiften, försöker kanske en källa från den köpande klubben att komma med den initiala avgiften, medan en källa från den säljande klubben kanske pekar på vad avgiften kan komma att bli om alla prestationsbaserade tillägg möts (utan att slå fast hur troligt det är att dessa tillägg kommer att utlösas). På samma sätt om man försöker ta reda på en spelares lön, då är det mer troligt att en klubbkälla pekar på grundlönen, medan spelarens agent kanske också inkluderar imagerättigheter och prestationsbonusar.

 

Det är helt naturligt att dessa siffror kan variera rejält beroende på var informationen kommer ifrån, och journalisterna kan bara rapportera vad han eller hon blir informerade. Det här är anledningen till att vi ofta ser motstridiga siffror rapporteras, och särskilt när en spelare från en annan europeisk liga köps av en Premier League klubb.

 

Journalisterna som bevakar den säljande klubben lär rapportera vad den klubben säger, och kanske även vad spelarens agent säger, medan journalisterna här i England helt naturligt har mer kontakter i de köpande Premier League klubbarna, vilket kan leda till diskrepans i detaljerna.

 

Medan de som rapporterar om fotbollens finanser gör ett bra jobb med att sätta ljus på ett viktigt område - annars skulle vi vara helt utelämnade i mörkret - så finns det ett antal luckor som vi, som fans, kollektivt har fyllt med felaktiga myter gällande hur industrin fungerar. Som ett resultat av det, och i ljuset av att transfermarknaden är i full fart, har The Set Pieces bestämt sig för att sticka hål på ett antal myter som omger transfermarknaden.

 

 

Endast tröjförsäljning betalar inte för en superstjärnas transferavgift

   

Tröjförsäljning är viktig men den betalar inte tillbaka kostnaden för att köpa en spelare. Fotograf: Mike Egerton/PA

 

Ingen klubb har någonsin direkt tjänat in en spelares transferavgift genom tröjförsäljning. Adidas, Nike, Puma och andra matchdräktsleverantörer får 85-90% av försäljningsintäkterna av tröjorna och det är industrins standard.

 

Det finns såklart undantag - en klubb som Bayern München, som är delägd av Adidas, kan få en något större del av intäkterna och i allmänhet när ett visst (väldigt många) antal tröjor har sålts blir intäktsuppdelningen mer fördelaktig för klubben - men de är just undantag från den allmänna regeln.

 

Som ett exempel har Manchester United ett 10-årigt kontrakt med Adidas värt £750m (8,74 miljarder kr). Det är ett av de största matchdräktskontrakten inom fotbollen och överlägset det största i Premier League. Men den primära anledningen att Adidas betalar Manchester United £75m (874,7m kr) om året är inte bara för att ha en jätteliten logo påsydd på Uniteds matchställ och använda klubben för marknadsföringssyften. Självklart hjälper det de att vara associerade med en av de få riktigt globala klubbarna i fotbollen när det gäller att ta marknadsandelar på nya marknader och ytterligare befästa deras närvaro på existerande marknader. Men för leverantören är matchdräktskontrakt licensaffärer, och det är där det riktiga värdet ligger för Adidas.

 

Fotbollklubbar är, av naturen, fotbollsklubbar. De ska göra fotbollssaker. De har inte infrastrukturen som krävs för att tillverka och distribuera miljontals matchställ. Många kan inte ens hantera driften av onlineshoppar, därför outsourceas den delens logistik till en tredje part.

 

För alla cyniska läsare som kanske inte är så sugna på att tro oss - det är, trots allt, en populär myt - titta bara på hur United och Adidas annonserade affären i juli 2014, där partnerskapet beskrivs, ganska tydligt, som ett licenspaket. Faktum är att Adidas vd Herbert Hainer triumferade affären som ett "samarbete [som] utgör en milstolpe för oss när det handlar om merchandising potential. Vi förväntar oss att totalförsäljningen ska nå £1,5 miljarder (17,77 miljarder kr) under vårt partnerskaps varaktighet."

 

Trots all nonsens du kanske har hört om att Zlatan Ibrahimovics tröjförsäljning genererat £50m (592,4m kr) för Manchester United, vilket skulle vida överstiga hans lön, så är det helt enkelt inte sant. Faktum är att United inte ens automatiskt får industrins standardbetalning på 10-15%, tveklöst för att förskottsbetalningen på £75m (874,7m kr) per år är så stor. Uniteds royaltybetalning aktiveras inte förrän ett visst antal tröjor har sålts.

 

Precis under tre miljoner Manchester United tröjor såldes förra säsongen. Som ett typexempel, låt oss anta att Ibrahimovic hjälper till att sälja ytterligare 300,000 tröjor. En 10% ökning är en väldigt optimistisk beräkning, särskilt med tanke på att Ibrahimovic är en Nike atlet som inte kommer vara involverad i några promotionaktiviteter för Adidas på egen hand. Hans avtal gällande imagerättigheter kommer nästan garanterat låta klubben ha med honom i promotionaktiviteter för Adidas, så länge han gör det med åtminstone två andra United spelare och förutsatt att aktiviteten inte medför att Ibrahimovic ger ett personligt godkännande till Adidas.

 

I tillägg till detta så kanske många United fans väljer att köpa en Ibrahimovic tröja framför, säg, en Chris Smalling tröja, men många av dessa fans skulle ändå köpa en tröja till att börja med.

 

Låt oss också anta att Uniteds royalty aktiveras efter det att tre miljoner tröjor har sålts, och klubben får en 15% royalty på varje såld tröja efter det. Om vi antar att priset per tröja är £70 (829 kr), blir det ytterligare £21m (248,8m kr) i bruttoförsäljning från 300,000 tröjor. Manchester United andel av det skulle bli lite mer än £3m (35,5m kr). £3m (35,5m kr) är ingen obetydlig summa, men det väger upp mindre än 20% av vad Ibrahimovic lär kosta klubben den här säsongen (löner, agentavgifter, påskriftsbonus, imagerättigheter).

 

Så, i bästa fall, lär United få se runt £3m (35,5m kr) i extra intäkter. Det är verkligen igen usel summa, men det kommer inte ens i närheten av att täcka hans kostnader, ännu mindre att hjälpa United att tjäna ytterligare £50m (592,4m kr). Enkelt uttryckt så finns de en anledning till att Adidas har tjänat mer under de senaste sex månaderna än Manchester United, en av de fotbollsklubbarna i världen som tjänar allra mest pengar, har dragit in under sin 138-åriga existens.

 

 

Användning av faxmaskiner saboterar inte transferaffärer

   

David de Geas misslyckade flytt till Real Madrid hade ingenting med någon trasig faxmaskin att göra. Fotograf: Ben Hoskins/Getty Images

 

Alla klubbar måste utnämna anställda till "TMS managers", de är ansvariga för att se till så att transfers processas korrekt. Det yttersta ansvaret för att träna dessa TMS managers ligger hos det nationella fotbollsförbundet men i praktiken sker vanligtvis träningen internt på klubbnivå, och stora klubbar har ofta flera anställda som har tränats till att vara TMS managers.

 

Fifa TMS erkänner gärna att nivån på träningen och erfarenheten varierar ganska mycket från land till land och klubb till klubb. Så, när en klubb har undermålig träning eller väljer fel anställda för rollen som TMS manager, kan problem dyka upp, vilket möjligtvis var anledningen till den misslyckade transfern av Manchester Uniteds David de Gea till Real Madrid på transferfönstrets sista dag förra sommaren.

 

 

Nettospenderingen är inte så viktig som fansen kanske tror

Oavsett vad du har hört så är "nettospenderande" fullständigt irrelevant för hur stora klubbar gör affärer och det är ingenting de funderar på när de räknar på spelarkostnader. Fundera på följande: Manchester United köpte Henrich Mchitarjan från Borussia Dortmund för £35m (414,6m kr). Mchitarjan kommer troligtvis att tjäna åtminstone £180,000 (2,132m kr) i veckan under tiden för hans fyraårskontrakt.

 

I praktiken betalar ofta klubbar som United, som aldrig har något problem med pengaflöde, hela transferavgiften rakt av eller med några få avbetalningar under en kort tidsperiod (mindre än 12 månader). Detta hjälper till att reducera den totala kostnaden för transfern, och de flesta säljande klubbarna ser helst att hela avgiften betalas snabbt, istället för att få flera avbetalningar under två eller tre år.

 

Men i räkenskaperna - och det är så klubbarna faktiskt räknar ut spelarkostnaderna - kommer United, precis som alla andra fotbollsklubbar i Europas åtta bästa ligor, skriva transferavgiften som £8,75m (103,6m kr) under samtliga de kommande fyra åren, inte £35m (414,6m kr) nu.

 

Detta är en universell redovisningspraxis som kallas spelaramortering, och det är fundamentalt för hur klubbar räknar ut spelarkostnader. Istället för att skriva hela köpet när det görs kommer klubben att sprida ut transferavgiften över längden på spelarens kontrakt.

 

Naturligtvis måste lönen också inkluderas i uträkningen av spelarkostnaden. Helst ska agentavgifterna och imagerättigheterna också inkluderas, men för att hålla saker och ting enkla kommer vi fokusera på de två stora utgifterna: amortering och löner.

 

Då Mchitarjan kostar Manchester United £8,75m (103,6m kr) per år i amortering och £9,36m (110,9m kr) i löner (£180,000 per vecka multiplicerat med 52 veckor) blir hans totala kostnad för klubben precis över £18,1m (214,4m kr) per år. De £18,1m (214,4m kr) per år är vad klubbarna tittar på gällande spelarkostnad, inte bara transferavgiften som kommer in och ut.

 

Låt oss jämföra Mchitarjan affären med en annan nyligen till Premier League värvad spelare från Bundesliga: Arsenals £30m (355,4m kr) köp av Granit Xhaka från Borussia Mönchengladbach. Xhaka skrev på ett femårskontrakt och kommer enligt rapporterna att tjäna runt £125,000 (1,481m kr) i veckan i Arsenal. Transferavgiften kommer spridas ut över Xhakas kontrakt på £6m (71,09m kr) per år (£30m delat med fem år). Så inklusive Xhakas löner kommer den totala kostnaden för Arsenal bli £12m (142,1m kr) per år.

 

Medan transferavgiften för Mchitarjan och Xhaka är liknande kostar Mchitarjan Manchester United 50% mer än Xhaka kostar Arsenal per år.

 

För att ytterligare illustrera varför nettospendering inte säger dig någonting om hur klubbar gör affärer, betänk att United plockade in Zlatan Ibrahimovic på fri transfer. Medan "nettospenderingen" i den affären är noll, adderar han en bit över £10m (118,4m kr) till Manchester Uniteds spelarkostnader i år.

 

Om dessa var de enda transaktionerna United och Arsenal hade gjort den här sommaren hade deras "nettospendering" varit liknande varandras (£35m respektive £30m). Men efter att ha tillämpat affärs- och räkenskapsprinciperna som klubbarna själva använder ser vi att Arsenal adderade £12m (142,1m kr) till sina totala spelarkostnader till den kommande säsongen, medan United adderade mer än £28m (331,7m kr). Istället för en skillnad på mindre än 20% i faktiskt spenderande (vilket är vad nettospenderingen skulle visat), är den faktiska skillnaden större än 200%.

 

 

Klubbar har ingen transferbudget, krigskassa eller pengapåsar

Om någon försöker berätta för dig att "stora klubben x" har "summan y" att spendera pratar de förmodligen nonsens. Be dem att visa jobbet med hur de anlände vid den siffran.

 

Som vi just diskuterade så är det mycket mer som går in i spelarkostnader än transferavgifter. Såvida siffran som nämns inte tydligt inkluderar löner (vilket är mer än halva ekvationen), och helst åtminstone en hint om agentavgifter och imagerättigheter, så kan du med säkerhet avfärda det som inte reflekterande för den klubbens tillgängliga resurser för att förstärka sin trupp.

 

 

Spelare är inte ensamma om att använda agenter

Klubbar plockar frekvent in agenter de också för att hjälpa till att hitta köpare och få fram toppavgifter för spelare de vill sälja. Kia Joorabchian och Giuliano Bertolucci är notabla exempel på agenter som jobbar för klubbar. De hjälpte Chelsea och Tottenham Hotspurs att sälja Ramires och Paulinho till kinesiska klubbar förra året. Manchester United använde också agenter för att hjälpa till att sälja Robin van Persie och Nani till Fenerbache.

 

Men det är också värt att notera att Joorabchian och Bertolucci även är Ramires och Paulinhos agenter, och Manchester United anlitade Van Persies agent för Fenerbache affären.

 

I ett fall där klubben ber spelarens agent att även representera dem, bör agenten alltid se till att spelaren förstår den naturliga intressekonflikten som existerar, rekommendera att spelaren söker oberoende rådgivning och får spelarens godkännande på papper. När spelarens agent agerar å klubbens vägnar, är det klubbens ansvar att betala agenten för hans eller hennes tjänster, inte spelarens.

 

 

Imagerättigheter är värda mer än du tror

Något som sällan nämns när man diskuterar transfers och löner (notabla undantag inkluderar när en managers f.d klubb lyckas behålla hans namns varumärke eller när en av de bästa spelarna i världen står inför rätta för skattefusk) är imagerättigheterna mellan spelarens imagerättighetsföretag och hans nya klubb, det utgör en signifikativ del av spelarens kompensation och den totala kostnaden för klubben.

 

Imagerättigheter kan vara komplexa och, beroende på vilken sida av bordet en journalists källa satt på när affären förhandlades fram, kan det vara så att imagerättigheterna inte finns inkluderade i informationen de får när de frågar hur mycket spelaren kommer tjäna på sitt nya kontrakt.

 

Till exempel så kan en spelare tjäna £85,000 (1,007m kr) i veckan men, efter att ha inkluderat imagerättigheterna, lär spelaren tjäna mer än £100,000 (1,18m kr) i veckan (vanligtvis är det runt 20% extra samt en del av nettoförtjänsten klubben får från framträdanden och stödaktiviteter som spelaren utför åt klubben).

 

Bonusbetalningar fastställda efter lagets och individens framgångar samt agentavgifter kan också signifikativt addera till en klubbs kostnader när det gäller att säkra en spelares tjänster på transfermarknaden.

 

 

• Det här är en artikel från The Set Pieces http://thesetpieces.com/

 

• Följ Jake Cohen https://twitter.com/jakefcohen?lang=en-gb  och The Set Pieces https://twitter.com/thesetpieces på Twitter.

The Beeb fick utstå hårda ord från Twitter efter att tennisesset, 34, bar en tajt åtsittande topp under sin kvartsfinalmatch

   

Många tittare ansåg att sportutstyrseln var "distraherande".

 

 

 

 

AV: Lucy Jones, The Sun, torsdag 7 juli, 2016:

 

 

CHOCKADE fans blästrade BBC för att de visade "distraherande" bilder på Serena Williams bröstvårtor utan någon varning.

 

 

Det US-amerikanska esset, 34, bar en tajt åtsittande och genomskinlig topp under sin kvarTsfinalmatch på Wimbledons centercourt.

 

 

Nike utstyrseln orsakade upprörda känslor bland tittarna under dagtid - några påstod att de hade svårt att koncentrera sig på hennes seger mot ryskan Anastasija Pavljutjenkova i tisdags.

 

 

Stephen McKee sa: "Förvånad att BBC inte har utfärdat en varning om att Serena visar bröstvårtor idag!"

 

 

Några tittare blev väldigt överraskade att BBC inte utfärdade en varning för de avslöjande bilderna på den sexiga dressen.

 

 

Ett annat fan tillade: "Serenas bröstvårtor är distraherande.

 

 

"Hon kan inte ha det på sig."

 

 

En tredje sa: "Jag kunde helt enkelt inte koncentrera mig på den förbannade tennisen!

 

 

"Väldigt störande!!"

 

 

Men en Beeb insider påstod att bilderna på världsettan var "oundvikliga".

 

 

Tennismästarinnan vann kvartsfinalen mot Anastasija Pavljutjenkova med 6-4, 6-4.

 

 

En källa sa: "Kvinnliga spelare har valt att bära särskilt sexiga utstyrslar på courten i år - inklusive Nikes kontroversiella 'nightie'.

 

 

Turneringen har redan stött på kontroverser då kvinnliga spelare valt att bära Nike nightie dressen vilket gjort att några har visat trosorna i tv.

 

 

"Producenterna har ingenting att säga till om när det gäller vad spelarna har på sig vilket har gjort det svårt för dem att undvika bilder som får ögonen att förstoras i tv under dagtid."

 

 

BBC avstod från att kommentera.

• Hamlet Mchitarjan, också en fotbollsspelare, dog vid 33 års ålder p.g.a en hjärntumör

 

• "Det fick mig att växa upp snabbare" säger Manchester United nyförvärvet

   

Manchester Uniteds Henrich Mchitarjan tar sig an f.d klubben Borussia Dortmund på the Shanghai Stadium. Fotograf:BPI/REX/Shutterstock

 

 

 

 

AV: Jamie Jackson, the Guardian, onsdag 27 juli, 2016:

 

 

Henrich Mchitarjan drivs av den för tidiga döden för hans pappa, som Manchester United forwarden tror "tittar ner från himlen" på honom.

 

 

Armeniens lagkapten var José Mourinhos andra sommarnyförvärv, han kom från Borussia Dortmund för runt £30m (340,3m kr). Mchitarjans pappa, Hamlet, var också en fotbollsspelare, som spelade en del av sin karriär i Frankrike, men han dog 33 år gammal p.g.a en hjärntumör.

 

 

"Han var mitt driv, så han var min motivation för när jag var ung spelade han fotboll professionellt och jag drömde alltid om att åka med honom till träningsanläggningen," sa Mchitarjan när United lanserade sitt Adidas-ställ i Kina. "Det var min dröm att fortsätta hans arbete och också bli en fotbollsspelare.

 

 

"Han var 33 år, jag var sju då det hände så, ja, det är synd men så är livet. Livet fortsätter och jag hoppas han är stolt då han tittar på mig från himlen så jag försöker göra allt för att göra honom stolt.

 

 

"Jag är ledsen för jag tror att han hade kunnat hjälpa mig med sina ord och sitt stöd, men sånt är livet. Jag försöker göra allt med mina familjemedlemmar, mina vänner, som tittar på mig varje dag, varje match, så de försöker hjälpa mig med att säga vad jag gjorde fel och vad jag gjorde bra och jag försöker förbättra mig själv."

 

 

Hans pappas död var svår för Mchitarjan. "Å ena sidan, ja, det fick mig att växa upp snabbare," sa han. "Och å andra sidan nej, för det är väldigt svårt när du växer upp utan en pappa för i familjen har du ingen riktig man som kan ge dig riktning, disciplin.

 

 

"På ett sätt var min mamma min mamma och pappa, så jag är tacksam för henne och jag är tacksam för alla människor som var bredvid mig då i ett svårt ögonblick så livet fortsätter och jag försöker lära mig något nytt från folket och komma in i fotbollen. Min mamma arbetade i det armeniska fotbollsförbundet och min syster, hon arbetar för Uefa, så vi är en fotbollsfamilj.

 

 

"Jag har många gånger sett [rörliga bilder på honom] när jag var ung men nu förändras fotbollen en hel del så det är inte nödvändigt att se en match [för att lära sig från honom]. Man kan titta bara för att minnas sättet han spelade på, för att minnas att han dömde sig själv på planen men att titta på matchen och säga: 'Du kan lära dig något nytt' [är inte nödvändigt] för nu har fotbollen blivit mycket snabbare, mycket kvickare, mycket starkare, så det är bara minnen."

 

 

I Dortmund opererade Mchitarjan i en offensiv ytterposition men han har även spelat som en nummer 10 i Sjachtar Donetsk och för landslaget, där han är lagkapten.

 

 

"För att vara ärlig spelar det ingen roll," sa Mchitarjan. "Jag gillar att spela offensivt, som en ytter, eller som offensiv mittfältare, så det beror på tränaren, vart han tittar på mig för vilken position.

 

 

"Det har alltid [varit] min dröm att spela Premier League. Och till sist kan jag uppfylla min önskan, och jag är väldigt lycklig att bära den här tröjan. United är ett av lagen jag hejade på när jag var ett barn - jag var alltid stolt över sättet de spelade på och för att Manchester United alltid var en stor klubb - så det är en dröm att spela för den här klubben, och först för mig också när jag var ett barn drömde jag om att spela för en av de största klubbarna i världen."

 

 

Mchitarjan röstades fram till årets spelare i Bundesliga men han är blygsam gällande sin ambition. "Jag lovar aldrig något, jag säger alltid att jag ska försöka," sa han. "För om du lovar något och inte gör det kommer du alltid vara under press, så det är därför jag försöker säga att jag ska göra mitt allra bästa och jag ska försöka hjälpa Manchester för för mig är det här en ny utmaning och jag gillar svårigheter. Jag gillar att vinna svårigheterna för när du vinner svårigheterna gör det dig starkare, så jag försöker göra allt för att komma upp till en ny nivå.

 

 

"Det spelar ingen roll om de köper mig för, jag vet inte, 38 miljoner eller 40 miljoner, jag är inte garanterad att spela matcherna, så jag försöker göra mitt bästa under träningen för att förtjäna den här platsen att spela och sen får vi se för jag tror inte att jag kommer spela varenda match, beroende på den taktiska situationen, beroende på motståndaren. Men jag kommer göra allt för att försöka hjälpa laget."

Liverpools boss säger att han aldrig skulle spendera £100 miljoner (1,2 miljarder kr) på en enda spelare då Paul Pogba affären närmar sig sitt slutförande

   

Manchester United förväntas knyta ihop en transfer, som slår världsrekordet, värd £100m (1,2 miljarder kr) för Paul Pogba.

 

 

 

 

AV: Kevin Palmer, the Irish Independent, fredag 29 juli, 2016:

 

 

Liverpools manager Jurgen Klopp har påstått att Manchester Uniteds jakt på Paul Pogba är spetsad med risk efter att ha sagt att han aldrig skulle spendera £100m (1,2 miljarder kr) på en enda spelare.

 

 

I kommentarer som lär veva fram en reaktion från United supportrar har Klopp påstått att Jose Mourinhos simmar med stort spenderande inte är någon garanterad väg till framgång då han menar att det finns en alternativ väg till att bygga ett titelvinnande lag.

 

 

United förväntas komma att knyta ihop en världsrekordtransfer för Pogba väldigt snart, där en avgift precis under £100m (1,2 miljarder kr) ska ta spelaren som lämnade Old Trafford gratis för fyra år sedan tillbaka i en dyr återkomst.

 

 

Men Liverpool gör sina affärer på ett annat sätt och även om Klopp har spenderat stora pengar för att köpa Sadio Mane, Georgino Wijnaldum, Ragnar Klavan, Loris Karius och Joel Matip den här sommaren menar han att spendera en gigantisk summa på en fotbollsspelare är en riskabel plan.

 

 

"Om man plockar in en spelare för £100m (1,2 miljarder kr) och han blir skadad, då går allt ut genom skorstenen," slog Klopp fast. "Den dagen då det är fotbollen, har jag inget jobb längre, för spelet handlar om att spela tillsammans.

 

 

"Det är så alla inom fotbollen förstår det. Man vill alltid ha de bästa, men att bygga gruppen är nödvändigt för att bli framgångsrik.

 

 

"Andra klubbar kan gå ut och spendera mer pengar och samla in toppspelare. Jag vill göra det annorlunda. Jag skulle även göra det annorlunda om jag kunde spendera de pengarna.

 

 

"Jag vet inte exakt hur mycket pengar vi kan spendera för ingen har sagt det till mig, 'Nej, du kan inte göra det här'.

 

 

"Om jag spenderar pengar, är det för att jag försöker bygga ett lag, ett riktigt lag. Barcelona gjorde det. Man kan vinna mästerskap, man kan vinna titlar, men det finns ett sätt man vill göra det på."

 

 

Klopp menade att Liverpool försöker köpa spelare som inte finns i facket för de mest eftertraktade i europeisk fotboll, detta då han hintade om att konkurrensen i toppen av transfermarknaden var för mycket för hans klubb för att kunna hävda sig där.

 

 

"Om alla simmar i samma pool, är poolen för liten - alla går efter samma spelare," tillade han. "Det finns många spelare utanför den poolen - bra spelare på väg mot nästa steg i deras karriär. Vi försöker hitta dem.

 

 

"Förra säsongens bästa spelare är bra att känna till men det är intressantare att försöka ta reda på vem som kommer bli den bästa spelaren nästa år. Om du visste det nu skulle det vara en riktigt cool transfer! Det skulle bli mycket billigare också. Det är vad vi arbetar för."

I en exklusiv intervju pratar Valencia yttern om att bli petad av David Moyes i Manchester United, växa upp i ett kriminellt belastat slumdistrikt i Lissabon och att ta över från Cristiano Ronaldo som kapten i EM-finalen

   

Nani lämnade United 2014 efter att ha blivit informerad av Louis van Gaal att han inte skulle finnas med i hans startelva. Fotograf: Linda Nylind/för the Guardian

 

 

 

 

AV: David Hytner, the Guardian, onsdag 17 augusti, 2016:

 

 

Nani kunde inte förstå det. Hans tankar var i oordning och situationen skulle komma att påverka honom fysiskt. Den portugisiske yttern hade fått ett nytt femårskontrakt med Manchester United i september 2013 av managern, David Moyes, och efter att ha kommit från Sporting Lissabon 2007 kände han sig eftertraktad och redo att elda på sig själv till högre nivåer. Sen spelade Moyes honom inte. Eller åtminstone inte särskilt ofta. 2013-14 startade Nani endast sju Premier League matcher.

 

 

"Det kunde ha blivit det bästa ögonblicket i mitt liv men det förvandlades till det sämsta," säger Nani. "Efter att man skrivit på ett sådant kontrakt, då tror man att alla ska stå bakom dig och hjälpa dig. Och man ser motsatsen. Sen kommer stressen. Jag var nere och, när det är så, självklart kommer skadorna också. Det var ett dåligt ögonblick. Det var något som gjorde mig väldigt nere, väldigt besviken."

 

 

Det blev inte mycket bättre i början av den följande säsongen under Moyes efterträdare, Louis van Gaal. "Han sa till mig att om jag ville stanna och kriga för en plats så är det bra, men jag skulle inte vara hans förstaval eller kanske inte ens andravalet," säger Nani. "Jag sa: 'Nej. Jag har varit här i många år, jag har varit väldigt viktig för den här klubben och jag tycker det är dags att ta ett beslut.' Jag ville spela varje match i startelvan."

 

 

Så Nani avslutade en ojämn United karriär, bestående av blixtnedslag av genialitet men definierad av känslan att han aldrig levererade efter sin potential. Han gick på ett lån hela säsongen tillbaka till Sporting och skrev sedan på för Fenerbache i juli 2015 för £4,25m (49,23m kr). Han tog med sig ett rykte om att vara skör och om han hade fastnat i en nedåtgående spiral i United fanns det inte många i England som trodde att han skulle kunna resa sig igen.

 

 

Nani har rest sig igen. I en sällsynt intervju, med the Guardian, kan 29-åringen reflektera på en £7,2m (83,4m kr) transfer från Fenerbache till Valencia och det finns en uppspelt förväntan inför La Liga starten. Hans nya lag sparkar igång hemma mot Las Palmas på måndag kväll.

 

 

Men det finns något annat, något fundamentalt. Den fyrfaldiga Premier League mästaren, som även vann Champions League en gång, beskriver det som karriärens höjdpunkt. Han är nu Europamästare med Portugal.

 

 

Nani avnjöt en outstanding turnering i Frankrike, gjorde tre mål och spelade fram till ytterligare ett. Men det gav särskild resonans under ett ögonblick i finalen mot Frankrike. Det kom när Cristiano Ronaldo, talismanen som en gång i tiden hade Nani som inneboende i Manchester, satte sig på planen med tårar i ögonen. Hans match var över p.g.a en knäskada och han letade efter Nani för att ge honom kaptensbindeln.

 

 

Det var den största matchen i portugisisk fotbollshistoria - aldrig tidigare hade de vunnit någon stor final - och från den 25:e minuten bar Nani kaptensbindeln och ansvaret för att driva på de yngre spelarna som Raphaël Guerreiro, Renato Sanches och João Mario. Nanis kritiker har sagt att han inte har de bredaste axlarna. Här, ledde han sitt land till framgång och ära.

 

 

Nani firar med sin f.d Manchester United lagkamrat Cristiano Ronaldo efter Portugals triumf över Frankrike i EM-finalen i juli. Fotograf: Valeri Hache/AFP/Getty Images

 

 

"Det var en väldigt konstig känsla när Cristiano gick av för jag var väldigt upprörd över att förlora vår kapten och vår bästa spelare," säger Nani. "Men väldigt snabbt var jag tvungen att höja huvudet och försöka hjälpa laget, försöka ge dem självförtroendet och motivationen att fortsätta. Jag var tvungen att göra mitt jobb. Jag var tvungen att göra vad kaptener måste göra.

 

 

"Det som ändrades var att jag skrek till mina spelare, till de yngre spelarna, gav de motivation. Och det var fantastiskt. Vi förtjänade att vinna och det är i historien nu. Det är något vi kommer minnas för alltid. Det är sånt som händer en gång i livet."

 

 

Efter det att inhopparen Eders mål i förlängningen hade säkrat 1-0 vinsten överöstes Nani av känslor. Orden forsar ut nu och det kommer överdrifter men det övergripande intrycket är att omfattningen av prestationen ännu inte har sjunkit in ordentligt. Ögonblicken efter slutsignalen var suddiga och Nani säger att han sov i "kanske en timme" den natten, då han var så uppspelt inför att komma tillbaka till Lissabon och paraden på den öppna bussen.

 

 

"Det var det bästa i min karriär för det var för mitt land," tillägger Nani. "Alla spelare vill vinna något för sitt land. Det är otroligt hur det portugisiska folket levde detta och känslan de gav oss när vi kom hem var fantastisk. Vi visade många tvivlare att de hade fel. Vi spelade oavgjort i våra tre gruppmatcher men när det betydde som mest, var vi beslutsamma."

 

 

Nani har länge drivits av viljan att bevisa att folk har fel; från sin barndom i Lissabons utfattiga och kriminellt belastade slumdistrikt Amadora, där han sa till sina kompisar att han skulle spela för United en dag, men de var inte övertygade. "Jag minns att jag såg Uniteds vinst i Champions League finalen mot Bayern München 1999 och, såklart, när man ser sådana lag är din dröm att få spela för dem," säger han. "Jag sa till mina vänner: 'En dag, kommer jag spela där.' Och drömmen blev sann. Om man tror och arbetar hårt, kan man uppnå sina drömmar."

 

 

Nani efter att ha nätat för Manchester United 2011. Han hade svårt att ta en plats i laget efter Sir Alex Fergusons uttåg 2013. Fotograf: Matthew Peters/Man Utd via Getty Images

 

 

Nani vann Champions League under sin första säsong på Old Trafford, han kom in som inhoppare i förlängningen i 2008 års final mot Chelsea och nätade med den femte straffen i straffavgörandet, som United till sist vann i sudden death. Han röstades fram till deras bästa spelare den titelvinnande säsongen 2010-11 och han kan se tillbaka på ett antal spektakulära mål. De som sticker ut för honom är det snygga avslutet mot Liverpool 2008 och projektilen mot Chelsea 2011.

 

 

Nani säger att "United gav mig allt jag har i det här livet", och hans tillgivenhet för Sir Alex Ferguson lever kvar. "Jag ser honom som en far, arg och skriker på dig ena minuten men nästa klappar han dig på huvudet och säger: 'Kom igen, sonen.'

 

 

"Det var svårt att hantera först, för man känner honom inte och hans starka sätt men när man känner honom, lär man sig att det är till din fördel. Om jag idag har en stark mentalitet, har det mycket med honom att göra."

 

 

Kanske var Nani frustrerande på Old Trafford för han hade så stor potential och, som en konsekvens av det, sattes ribban så högt. Det är också sant att han inte hjälptes av jämförelserna med Ronaldo, som hade anlänt till United från Sporting 2003.

 

 

"De förväntade sig att jag skulle bli nästa Ronaldo men det är orättvist," säger han. "Vi är olika spelare, olika personligheter. Kanske var det ett misstag att jämföra oss."

 

 

Nani flyttade in hos Ronaldo i en månad eller så då han först kom till Manchester och tyvärr är han inte villig att avslöja några av vännens dåliga vanor. "Vi hade bara fantastiska ögonblick," tillägger han. "Jag behövde någon som hjälpte mig med saker och ting i Manchester och han var väldigt viktig för mig."

 

 

Nani spenderade förra säsongen med Fenerbache i Turkiet men har nu gått till det spanska laget Valencia. Fotograf: Ozan Kose/AFP/Getty Images

 

 

Värderingen av Nanis tid i United är negativt färgad av statistiken som visar att han, i genomsnitt, startade endast 16 ligamatcher per säsong under sina sju år. 2012-13, Fergusons sista säsong och den innan Moyes kom in, hade han endast sju starter i ligan.

 

 

"Kanske hade jag kunnat spela fler matcher men rutinen i den klubben, särskilt under Ferguson, var att alternera spelarna," säger Nani. "Alla var en del av laget. Jag spelade i stora matcher och jag spelade i inte så stora matcher. Jag spelade i finaler. Jag hade fantastiska insatser och jag hade inte så fantastiska insatser. Sådan är fotbollen.

 

 

"Vad jag har i mina tankar är bara de fantastiska ögonblicken jag hade i Manchester; de fantastiska målen som jag gjorde mot topplagen. Det är vad mina vänner kommer ihåg och det är vad fansen kommer ihåg, när de skriver till mig. De kommer inte ihåg de dåliga sakerna."

 

 

Valencia har verkligen velat hajpa deras nyförvärv och har filmat en klubbproducerad dokumentär med titeln El Fenémeno de Nani. Det kan kännas lite överdrivet men när sanningen ska fram så är han en dekorerad f.d United spelare som just har hjälpt sitt land till EM-titeln.

 

 

Efter hans triumfögonblick på Stade de France sa Nani att han tänkte på sin resa till toppen - från Amadora och dagarna på juniornivån när Portugals ledande klubbar förbisåg honom för att han var för liten och tunn. Till sist ändrade han Sportings åsikt om honom vid ett provspel när han var 16. "Där jag växte upp var det väldigt svårt för ungar," säger Nani. "Några av dem gick fel väg - stal, rökte, tog droger och allt, men jag ville aldrig gå den vägen. Min väg var att jag var deras vän, jag såg dem göra fel saker men jag var med dem. Och efteråt gick jag och spelade fotboll. Vi hade ingenting när jag var ung. Vi var väldigt fattiga men hela mitt liv har jag varit en krigare. Jag tror det är därför jag är här, för jag kommer kriga till slutet."

Be henne inte att definiera sin affärsverksamhet. Hon har något för alla. Särskilt om det är en naken badrumsselfie

   

Förstå budskapet: vi lär inte få se Kim Kardahsian i den här t-shirten. Sammansatt av: Rex/Guardian montage

 

 

 

 

AV: Marina Hyde, the Guardian, torsdag 18 augusti, 2016:

 

Tuttarna ut för fjärde vågen feminismen nu när vi granskar den senaste essän att skaka om rörelsen. Än en gång verkar den tokroligt eftertraktade Kim Kardashian texten gäcka den, då fröken gått ut och skrivit ännu ett inlägg där hon förklarar att hon inte är en feminist. Kim, Kim, Kim ... du knuffar på en öppen dörr.

Men ändå, ta det inte från Lost in Showbiz, ta det från den höga prästen av internet vältning själv, som har släppt lös sina senaste tankar på hennes hemsida (bakom en betalvägg), i vilket hon vägrar att identifiera sig med ett antal civila rörelser, för tydligen ser hon dem som krafter som på något sätt skulle kunna begränsa övertroaffärsverksamheten att Vara Kim Kardashian.

"Jag är absolut för att ge kvinnor kraft och lyfta upp dem," påstår Kim. "Men varför måste vi sätta etiketter på saker och ting?" Vaddå, som substantiv? Eller som GIVENCHY? Jag har inte utfört någon djup homofon analys av den här texten än, men jag gissar att det är det tidigare. Glöm allt det där du läser om en "post-sannings" värld - Kim är nu post-substantiv.

 

"Du är en republikan, du är en demokrat, du är bisexuell, du är stor, du är fattig, du är en kriminell, du är en mor, du är en feminist. Jag är en mänsklig varelse, och jag har tankar, känslor och åsikter om många olika saker. Jag behöver inte definieras av dessa åsikter, precis lika mycket som jag inte vill särskiljas från - eller ses som att jag är emot - de som FAKTISKT definierar sig själva utifrån dessa åsikter."

Ett sammandrag av Kim: mitt oljade och kraftigt konturerade medieimperium är ett fäste för vad du än vill att det ska vara. Det var Michael Jordan som så berömt tackade nej till att stödja en progressiv demokrat till fördel för den rasistiska segrationisten Jesse Helms i ett senatval i North Carolina för att "även republikaner köper sneakers". Precis som allt annat hon gör känns Kims uppdatering som om den har liknande kommersiella underbyggnader - motsvarigheten till att opåverkat observera att även kvinnohatare skapar trafik/Nielsen ratings*. Glöm det rosa pundet (uttryck för köpkraften hos homosexuella och särskilt donationer till politiska partier i Storbritannien) - den första regeln för 2010-talets ikoner är att aldrig fjärma sig från dollar. Faktum är att det längsta Kim går i någon riktning är att hävda att hon ser sig själv som "någon som är förespråkare för de civila och sociala rättigheterna och friheterna för alla människor". Förutom dig, Taylor.

Skojar bara. Kim undviker ädelt lockelsen att unna sig den andra sortens Swift satir. Och då de har tolkat hennes poäng har olika kommentatorer bestämt att hon har en "feministisk själ", vilket låter som något som du kan spreja på dig som en riktigt kaxig doft. Förmodligen i prisparitet - och verkligen i filosofisk paritet - med Diesel's Only The Brave.

Så där har ni det. Tveklöst kommer Kim fortfarande ha sina oombedda intellektuella supportar bland de som tycker att de vill skapa en bättre värld för kvinnor och tjejer, men som egentligen bara är användbara idioter. Jag kommer aldrig riktigt ihåg exakt hur den här går, men jag tror jag är på rätt väg om jag förklarar för dig att Kim äger sin egen verklighet eller något? Och hennes sanning? Hon äger sin egen sanning. Jag tror hon även säger sin egen sanning, och det är en inneboende feministisk aktion, även om det sker via mediet bilder på arslen. Framförallt är hon en framgångsrik affärskvinna - en prestation som tydligen är så unik och ultramodern att produktens natur är en sublim irrelevans.

 

Kim i sitt badrum - klädsel frivillig. Fotograf: Kim Kardashian/Instagram

Självklart kommer det finnas några gammaldags personer som oroar sig för mycket där ute som känner att de bara kan se Kim som en högavlönad lockfågel för Big Sexting, en roll för vilken hon är perfekt anpassad med tanke på att hennes kännetecken är en obeveklig legosoldatsaktig form av subklinisk narcissism. Och du har kanske t.o.m bekymmer med det, med tanke på att en enorm procent av hennes fans är lättpåverkade tonåringar.

 

Men lyssna: vad du behöver förstå är att det egentligen inte finns någon materiell, fullständigt uppenbar skillnad mellan när Kim tar selfies för bredare konsumtion i hennes $3m (26,7m kr) badrum och när din 13-åriga dotter gör det i ditt badrum. Eller ja, det görs av en 13-årig tjej du inte ens känner, vars hela gata är värd väldigt mycket mindre än $3m (26,7m kr). Precis så här skulle tveklöst den Kim som hon ser upp till förklara det, den ungen Äger Sin Egen Verklighet. Alla som använder sin kropp på det här sättet lever ut sin sanning och den lilla aktionen att ägna sig åt sexting ger de i princip kontroll över deras personliga medieimperium. Just nu är den enda produktionen bilder på deras tuttar skickade till någon tonårspojke som egentligen inte förstår insatserna, men hey. Vi alla måste ju börja någonstans på stegen, eller hur? De äger deras egen sanning och deras egen verklighet. Vilket behov har de av etiketter som feminist, dotter, eller ens kvinna? Med tanke på det, vilket behov har någon av oss av etiketter egentligen, förutom kanske Yeezy Fall 2016?

Alla självstartande feminister som vill höra av sig och rätta mig gällande det här får nu information om att jag har en speciell fil för den korrespondensen som helt enkelt är betitlad: INTE FJÄRDE VÅGEN MEN DRUNKNING

 

 

* Nielsen ratings: https://sv.wikipedia.org/wiki/Nielsen_ratings

De som är upprörda över behandlingen av målvakten borde gå tillbaka till managerns tid i Barcelona och fundera på resultaten för en tränare som vet precis vad han vill

   

Manchester Citys Joe Hart vet att om det finns någon inom fotbollen som kan backa upp sitt omdöme är det Pep Guardiola och allt han har uppnått. Fotograf: Tony Marshall/EMPICS Sport

AV: Daniel Taylor, the Guardians sportblogg, lördag 20 augusti, 2016:

Vid det här laget står det ganska klart vad som kommer ske härnäst. Claudio Bravo är på väg från Barcelona. Joe Hart har spelat sin sista match i Manchester Citys färger och med tanke på hur snabbt allt har skett, utan att Pep Guardiola knappt tittat bakåt, kommer vi antagligen få höra mer under de kommande dagarna om hur kall och stenhård den här sporten kan vara ibland.

Oturligt för Hart så är det bara så den här affärsverksamhetens natur är, medan det är lätt att förstå ett element av sympatin, vore det kanske en bra idé för några av de mer upprörda att gå tillbaka till Guardiolas tid i Barcelona och fundera på resultaten för tränaren som vet precis vad han vill och vägrar att vika sig för någon.

Barcelona hade också spelare som såg sig själva som oåtkomliga när Guardiola tog kontroll 2008. En var en f.d Ballon d'Or vinnare, aktad för att ha lyft sporten till sådana extraordinära höjder att t.o.m Real Madrids fans applåderade honom av planen efter ett clásico på Bernabéu. Ronaldinho "ändrade", enligt Xavi, "vår historia". Han var "projektets ansikte", för att använda orden från Ferran Soriano, vicepresidenten. "Ronaldinho har samma dribblingsskicklighet som Rivelino, Gersons blick, Garrinchas respektlöshet, Jairzinhos snabbhet, Zicos teknik och Romários kreativitet," sa Tostão, Brasiliens forward i VM 1970.

Samtidigt skulle man även kunna summera Ronaldinhos sista säsonger på Camp Nou med marionettdockan i Las Noticias del Guiñol, Spaniens motsvarighet till Spitting Image, som hade mottot "Fiesta!" Disciplinen var borta och omklädningsrumskulturen blev lidande som en konsekvens av det. Men ingen hade kunnat föreställa sig vad som väntade. Deco, med sin förmåga att öppna upp motståndarförsvar, gjorde det absolut inte. Samuel Eto'o, en annan dominant personlighet i omklädningsrummet, gjorde det inte heller. "Dessa tre finns inte med i mina tankar för framtiden," sa Guardiola under sin första dag som chef. "Faktum är att vi kommer gå framåt utan dem. Det är dags för en omstart."

Det visade sig att Eto'o inte kunde hitta någon ny klubb och beslutet vändes. Eto'o återvände till laget och avslutade säsongen som tvåa i pichichi, priset till La Ligas bästa målskytt, samt att han var en viktig spelare i Champions League, han gjorde bl. a det första målet i finalen mot Manchester United. Vad han inte visste att det skulle bli hans sista match. Den sommaren plockade Guardiola bort honom. "Jag förstår helt att folk vill veta varför det här händer för han är en underbar fotbollsspelare," förklarade Barcelonas tränare. "Både på och vid sidan av planen har han varit bra hela året, men det är en fråga om känsla."

Efter allt man har hört gäller samma sak Hart. Han har också blivit en fråga om känsla och om det känns otillfredsställande för hans sympatisörer, då är det förmodligen värt att hålla i tankarna att Guardiolas instinkter hjälpte honom att skapa det mest förödande och underbart ihopsamlade klubblaget i historien i Barça, de vann 14 av 19 möjliga pokaler under fyra år. Vad han inte försöker vinna är någon popularitetstävling och kanske har några missuppfattningar gällande Citys nya manager krossats under den här processen. "Han är inge ängel," som Graham Hunter skriver i Barça, Tillverkningen av det Bästa Laget i Världen. "Han kan vara intensiv, donquijotisk och svår att tillfredsställa - pesado säger de i Spanien."

Översättningen blir "tung" och Hart känner förmodligen till känslan med tanke på att han inte stött på den här sortens avslag sedan en föga känd berättelse om Roberto Mancini - när vi då snackar i pesado termer, handlar det här om en ryggsäck fylld med slaggblock - som irriterade sig på sin målvakt då han kritiserade lagets insats efter en förlust mot Real Madrid och, i ett vredesutbrott, krävde att klubben skulle sätta upp den engelska landslagsmannen till försäljning.

Mancini övertalades till att inte göra det och några veckor senare var Borussia Dortmund gäster på the Etihad Stadium, på den tiden när Champions League låten verkade ha samma effekt på några av Citys spelare som ledmotivet till Hajen kanske har på någon nervös simmare. City blev, enligt min matchrapport dagen efter, "utspelade under långa perioder" och kunde lätt ha råkat ut för "en överkörning". Men det fanns perioder i matchen då någon kunde ha kastat en näve ris mot Harts mål och han hade räddat vartenda gryn. City kom på något sätt undan med 1-1 och dagens lagkapten i Manchester United gjorde sällskap med många andra i hyllningskörerna. "Bästa målvakten i världen," skrev Wayne Rooney på Twitter.

Inte riktigt. Hart har så många olycksdrabbade perioder att det inte var någon storslagen chock att se misstagen som underminerade England i sommarens EM och de kändes särskilt straffande med tanke på all hans ovidkommande putsande innan matcherna.

På samma sätt har det funnits perioder av ren briljans, också, och det kan komma att behövas flera hypnossessioner innan den här korrespondenten kan övertygas om att hans nuvarande ersättare, Willy Caballero, inte är en större risk för Citys lag.

Ett annat minne kommer från Citys besök till Barcelona i mars förra året och en 1-0 förlust i Champions League när Hart förhindrade ännu en överkörning, personifierad av ett underbart ögonblick vid slutsignalen när Luis Suárez gick raka vägen fram till målvakten. Suárez kramade om sin motståndare, såg honom i ögonen och sa att han aldrig hade sett en sådan prestation. Det var ren beundran i anfallarens ansikte.

Guardiola var där den kvällen - ni minns kanske hur han gungade av skratt på läktaren efter Lionel Messis tunnel på

James Milner - och det är kanske synd att en man med hans tränarrykte inte ska vara villig att arbeta med Hart på det han anser vara målvaktens svaghet. Om han tycker att Harts distribution dramatiskt behöver förbättras, kunde de då inte ha finjusterat det på träningsplanen? Om Hart behöver sluta sparka långt, släppa ut bollen snabbare och förstå viktigheten i att bygga bakifrån, skulle det då inte ganska enkelt ha kunnat fixas till?

Eller kanske litar, precis som med Eto'o, managern på sin "känsla" och i så fall får vi inte glömma att han inte har gjort alltför dåligt ifrån sig då han litat på sina instinkter. Guardiola var 37 när han accepterade jobbet i Barcelona, under världens medias strålkastare, och annonserade omedelbart att det var färdigspelat i klubben för Ronaldinho, Deco och Eto'o. Precis som alla stora managers kan han vara hård, orubblig och ja, lite av ett svin ibland. Tro inte för en sekund att han kommer vara bekymrad över att Hart har omklädningsrummets respekt. Föreställ er inte att han störs av risken som finns involverad, eller kritiken som det har attraherat. Anta inte att Guardiola åker hem på kvällen och oroar sig över att Joey Barton vill läxa upp honom gällande standarden på professionellt uppträdande.

Något liknande händer i Manchester United med tanke på José Mourinhos beslut att skära loss Bastian Schweinsteiger och fradgan av indignation det har orsakat i Tyskland. Karl-Heinz Rummenigge och några andra i Bayern München har turats om att uttrycka sin upprördhet - men dock inte till den grad, verkar det som, att de är villiga att köpa tillbaka spelaren - medan något ljushuvud från Fifpro, det världsomspännande spelarfacket, verkar ha fått för sig att Schweinsteiger blivit ett offer för ett allvarligt brott, och inte bortplockad från förstalagets aktiviteter. "Det är tydlig mobbning," sa Dejan Stefanovic, en slovensk jurist. "I Slovenien hade vi åtalat Mourinho och siktat på det högsta straffet - tre år i fängelse." I så fall skulle i princip varje manager i spelet få bommas in och Sir Alex Ferguson kan förvänta sig att nyckeln slängs bort.

Alternativt så har Mourinho kommit fram till att Schweinsteigers ben inte längre hinner med hans hjärna. Mittfältarens insatser symboliserade förra säsongens tråkighet på Old Trafford och du minns kanske några mördardetaljer efter att Louis van Gaal fått sparken gällande hur lite tid Schweinsteiger tydligen spenderade i Manchester. Schweinsteiger var skadad i januari och hade en tendens att återvända till Tyskland, flyga in till Uniteds matcher och sedan raka vägen tillbaka igen. Det togs inte emot alltför väl i omklädningsrummet, minst sagt. "Han driver med oss," var en beskrivning.

Hart är en betydligt mer etablerad person i sitt omklädningsrum men det kan, på ett konstigt sätt, komma att fungera till Guardiolas fördel i ett yrke där han alltid måste ses som bossen. "Det är vidrigt," sa Barton. Men så är det inte. Hänsynslöst? Ja. Polariserande? Utan tvekan. Men det finns inget vidrigt med att vilja få det bästa för ditt lag och om någon inom fotbollen har rätt att få stöttning av sitt omdöme, är det en man med Guardiolas prestationsfacit.

 

Forestieri affären obekväm för FA

Fernando Forestieri vägrade att borda bussen till Sheffield Wednesdays bortamatch mot Norwich City förra helgen mitt i snacket om en potentiell transfer och rapporter om att hans arbetsgivare hotade med att lämna in ett officiellt tapping-up klagomål mot en ej presenterad klubb.

Forestieri, starkt sammanlänkad med två andra Championship klubbar, var även tvungen att övertygas om att vara med i öppningsmatchen mot Aston Villa. Hans klubb har sedan dess klargjort att de inte kommer backa in i ett hörn och Forestieri, som visat mer nerv än en infekterad tand, har sedan släppt ett uttalande där han ber om ursäkt för sitt uppträdande.

"Jag kan bara upprepa att inte en enda gång övervägde jag att lämna Sheffield Wednesday, och jag är ledsen om någon någonsin trodde att det var fallet," sa han. "Mitt hjärta är med Sheffield Wednesday."

Det är bra av honom att klargöra det och vem skulle någonsin tvivla på ett ord från honom? Men det är synd att Wednesday har bestämt sig för att inte lämna in det där klagomålet om de genuint har bevis på att han har erbjudits en alternativ anställning bakom deras rygg. Till att börja med hade det varit intressant att se vad the Football Association hade tyckt om det, efter att ha intervjuat Steve Bruce för Englandsjobbet utan att det, enligt Hull City, styrande organet kom med en officiell förfrågan först.

 

Varför Rooney snacket inte bär någon vikt

Paul Parker, en gång i tiden en ganska skicklig försvarare för Manchester United, verkar ha skrivit in sig själv hos industrin för fotbollens hyr-ett-citat i och med hans påstående om att Wayne Rooney är "långsam och överviktig" och med i José Mourinhos lag "p.g.a. marknadsföring".

Ja, Rooney är inte spelaren han en gång var. Han har förlorat sin accelerationsexplosion, tar sig sällan an motståndare på sättet som brukade komma naturligt för honom tidigare i hans karriär, och det kommer inte ändras nu när han närmar sig sin 31:a födelsedag.

Men det är en form av dumhet som kanske t.o.m får Tommy Docherty, den första hyr-ett-citat killen från United, att skämmas lite, det här med att Mourinho bara behåller spelaren av kommersiella anledningar.

När det gäller pratet om att han bär på extrakilon slog det mig när jag spenderade tid med Rooney vid EM i somras - ingen exakt vetenskap, ska erkännas - hur spenslig han faktiskt är, på nära håll. Rooney är mindre än du kanske föreställer dig och om han var överviktig skulle det inte gå att gömma det för United - eller England, för den delen - med tanke på testerna som spelarna genomgår nuförtiden och teknologin som mäter exakt hur långt de har sprungit, i vilken hastighet, deras procentuella kroppsfett och mycket annat.

Fotbollen har verkligen gått vidare en lång väg sedan en berättelse Larry Loyd drog för mig nyligen gällande dagarna då han själv spelade, när Nottingham Forest vann två Europacuper trots att deras idé om idrottsvetenskap inte var mer förfinad än att förstalagstränaren, Jimmy Gordon, vägde varje spelare på en våg varje fredag morgon.

Om en spelare låg ett par pounds (1 pound = 0,45 kg) över, förklarade Lloyd, hotade Gordon med att berätta det för Brian Clough. Om det bara var ett pound hade spelaren i fråga en chans att prata sig ur det. "Det är bara en bra skitning", var Lloyds favoritförklaring för att klara sig.

 

Bilden: Senare idag lottas grupperna till säsongens Europa League. Här under kan ni läsa om förutsättningarna och vilka lag United kan ställas emot. Den här säsongens turnering innehåller även en adderad bonus för oss svenskar (inte som Jimmie Åkesson definierar ordet, utan som folk utan allvarliga hjärnskador gör): Finalen spelas i Solna, på Friends Arena, som enligt bilden verkar vara förberett på United!

 

Hallo på er alla igen, senare idag lottas alltså gruppspelet i Europa League, där United är inblandat. Igår var det de stora elefanterna som dansade bland Champions League bollarna, idag är det den mindre turneringen i Europa som ska ta form. Personligen hoppas jag att vi går för det och känner jag Mourinho rätt så vill han försöka vinna så många titlar som möjligt. Att vi satsar på att göra bra ifrån oss där, innebär inte att vi kommer vinna det, men jag vill se försöka ordentligt.

 

Efter att de senaste säsongerna ha fått se herrarna Moyes, Giggs och Van Gaalen dra United i smutsen, så ska vi inte vara i Europas finrum heller. Även om jag hatar mycket runt Champions League fotbollen, så är det svårslaget att framåt vårkanten ta sig an någon europeisk jätte i CL-slutspelet och njuta/våndas av bataljen där ute på planen. Men det är inte så mycket att älta om, vi är inte där, så varför inte gå in och visa i Europa League att vi menar allvar med snacket om att vi är på väg tillbaka? Även nere på kontinenten.

 

Sen finns det en adderad bonus till det hela, om man får frångå principen och vara lite egoistisk. Europa League finalen den här säsongen spelas ju på Friends Arena i Solna, detta vedervärdiga, själalösa rymdskepp i AIK-land. Med heta kontakter i Sundbyberg kan jag redan nu skåda en "hyfsad" dag om, och det är ännu ett gigantiskt om, United skulle gå hela vägen.

 

Vid dagens lottning kommer den gamle Bayern-mittbacken Patrik Andersson att närvara och rulla bollar, förhoppningsvis lottningsbollarna mer än sina egna, men vem vet, han är ju skåning och det är fredag. Han är nämligen utsedd till ambassadör för Stockholm i Europa League. Man får ju hoppas att det går bättre för honom att skruva upp bollarna än vad det gjorde för Cardiffs motsvarighet, Ian Rush. Jävlar i min låda, såg ni det?

 

På tal om scousers så var det lite förvånande att inte se Liverpool i CL-lottningen igår. Med tanke på att de har Messias själv som tränare och att flera scousers (än en gång) känt att det här är deras år. Är de direktkvalificerade till åttondelsfinalerna eller? För inte kan väl en sådan gigantisk klubb hålla till i Europa League?

 

Förra säsongens mästare Sevilla, minns inte vilka de besegrade i finalen, har varit med i de europeiska cuperna under 11 säsonger. På den tiden har de inkasserat fem europeiska pokaler! Det är fler än United har erövrat i Europa under hela sin historia. Och innan någon säger att ingen bryr sig om det, vi har varit med i turneringen två gånger sedan 2012 och spelat i europeiska cupvinnarcupen eller Uefa-cupen 14 gånger totalt - 3 gånger fler än Sevilla har gjort, och de har rott hem 5 pokaler under sina säsonger där.

 

Här under ser ni alla 48 lagen som är med vid dagens lottning. De är placerade i 4 "pots". De står även i rangordning, baserat på UEFA:s poängsystem, så United återfinns i pott 1, men först som tredje högst rankade lag, efter Schalke och Zenit Sankt Petersburg.

 

Dessa 48 lag kommer bilda 12 grupper, med 4 lag i varje, ett lag från varje pott. Två lag från samma fotbollsförbund kan inte spela i samma grupp. Klockan 13:00 börjar det hela och visas live på Eurosport1.

 

 

 

 

Pott 1:

Schalke 04

Zenit Sankt Petersburg

Manchester United

Sjachtar Donetsk

Athletic Bilbao

Olympiakos

Villarreal

Ajax

Inter

Fiorentina

Anderlecht

Viktoria Plzeň

 

 

 

Pott 2:

AZ Alkmaar

Braga

FC Salzburg

Roma

Fenerbahçe

Sparta Prag

PAOK

Steua Bukarest

Genk

APOEL

Standard Liège

Saint-Étienne

 

 

 

Pott 3:

Gent

Young Boys

Krasnodar

Rapid Wien

Slovan Liberec

Celta Vigo

Maccabi Tel-Aviv

Feyenoord

Austria Wien

Mainz 05

FC Zürich

Southampton

 

 

 

Pott 4:

Panathinaikos

Sassuolo

Qarabaå

Astana

Nice

Zorja Luhansk

Astra Giurgiu

Konyaspor

Osmanlispor

Gabala (Qäbälä)

Hapoel Be'er Sheva

Dundalk