Direktlänk till inlägg 21 oktober 2016
The Suns meddelande är tydligt: sänk era förväntningar. Vi befinner oss nu i tröstpriseran av post-imperiets nationella liv
"Kräver du att BBC ger Gary hans första direkta röda kort någonsin? För det är den sortens sak vi kräver nuförtiden, antagligen i frånvaron av att kunna uppnå något som faktiskt är meningsfullt." Fotograf: Steve Bardens/Getty Images
AV: Marina Hyde, the Guardian, fredag 21 oktober, 2016:
Blöter du ner dina byxor p.g.a något Gary Lineker sade på Twitter om något som inte har med hans jobb att göra? Kräver du att BBC ger Gary hans första direkta röda kort någonsin? För det är den sortens sak vi kräver nuförtiden, antagligen i frånvaron av att kunna uppnå något som faktiskt är meningsfullt. Är du ganska säker på att du inte krigade i två världskrig bara för att en fotbollsprogramledare skulle kunna ha en medlidsam åsikt som du inte håller med om? Är du tre år gammal?
Allvarligt talat, är du faktiskt tre år gammal? Du har gjort betänkligt bra ifrån dig som har kunnat läsa så här långt, men du måste stanna här för jag kommer förmodligen att svära senare. Alla andra bjuds in att rulla in i ännu en vecka i småbarnskulturen, där vi skriker om saker vi inte gillar tills en vilseledd vuxen ger efter och tar bort dem från vår närvaro.
I ännu en saga om frenetiskt fitteri har Linekers twittrade avsmak mot några människors reaktion på flyktingar som anländer till Storbritannien från flyktinglägren i Calais orsakat en löjligt oproportionerlig storm. Enligt ett obestämbart antal internetanvändare, och nu även the Suns framsida, gör detta Lineker olämplig att leda Premier Leagues höjdpunkter i tv.
Det här är den sortens episod av stormkultur som får mig att tro att jag saknar någon väsentlig del av hjärnan, som fysiologiskt hindrar mig från att kunna "förstå det". Du förstår, imorgon kväll, när jag tittar på Match of the Day, tror jag att jag precis kommer klara av att separera något Lineker sade om folks okänslighet mot flyktingar från hans tankar om Loris Karius. Även om Karius på nytt vacklar i målet för Liverpool? Ok, ok... jag kan se att ni testar mig. Men ja. Ja, även om Karius vacklar så att man inte kan diagnostisera en, utan två, brutna händer, så kommer jag förmodligen kunna se att vad Gary tycker om flyktingar är irrelevant. Men jag tar till mig er poäng: en princip är ingen princip förrän den testas.
Men vad är det som har hänt med principer? Den enda friheten som signifikativa och mäktiga delar av pressen nu verkar bry sig om är tryckfriheten, eller - men bara upp till en viss punkt - friheten att vara Jeremy Clarkson. Andra friheter spelar helt enkelt ingen roll, de ska aktivt undertryckas. Det är som Voltaire inte sade: Jag håller inte med om vad du säger, och jag kommer kämpa till döden för att få dig sparkad av BBC för det.
Philip Green."Alltjämt, vad du går hem med är en debatt i Underhuset gällande huruvida någon bör förlora deras riddarvärdighet eller inte." Fotograf: Justin Tallis/AFP/Getty Images
"BBC måste sparka honom!" är stridssignalen i en kultur som känns impotent att förändra något annat. Det är nästan alltför tydligt att nämna att ropen till störst del kommer från tidningar som ser på BBC på nästan på samma sätt som Hamas ser på Israel. Nuförtiden ses skammen som sker två gånger per år, följd av sparkningen av en BBC-programledare eller komiker nästan som en seger fullt jämförbar med el-Alamein. Det huvudsakliga meddelandet är att sänka dina förväntningar och aktivt involvera dig i förflyttningsaktiviteterna. Ett land med ett ordentligt skattesystem, som inte smörar för eller förädlar de som naket undviker det mycket mindre gör dem till regeringens "effektivitetsansvariga", för att sedan agera överraskade när de tömmer en pensionsfond: det är vad du hade kunnat vinna. Alltjämt, vad du går hem med är en debatt i Underhuset gällande huruvida någon bör förlora deras riddarvärdighet eller inte. Vi befinner oss nu i tröstpriseran av post-imperiets liv.
Självklart kommer det finnas personer som reflexmässigt tror att jag försvarar Lineker bara för att jag håller med honom. Och, som saker och ting är, det gör jag. Så låt oss överväga någon och något som absolut jag absolut inte gillar. Och för extra specialrelevans, låt oss hålla oss inom fotbollens område. Vad sägs om tiden då Premier League vd:n Richard Scudamore avslöjades med att ha utbytt några smaklösa e-mejl med en kollega, i vilken kollegan refererade till kvinnor som "jack*" och så vidare? Massor av människor ville att han skulle få sparken, många p.g.a att deras yttrandefrihetsprioriteringar är så sneda att de inte ens längre noterar en attack på dem såvida det inte påverkar de personligen. När det hände skrev jag inte en utan två kolumner om ämnet (ja, ja - det var ett par långsamma veckor), båda deklarerade stormen vilt utanför alla rimliga proportioner, och hade den fasta åsikten att han inte borde få sparken. Och jag var en brud och allting.
*Jack - när det talas om kvinnor syftar på bilden av kvinnans könsorgan som ett jack efter ett yxhugg.
Varför krävde jag inte Richards huvud på ett fat ... hur uttrycker jag det här milt? Jag känner ingen värme för Scudamore, vilket många av mina tidigare och senare texter kan vittna för. Jag känner ingen värme för många av aspekterna i hans ledning av Premier League, och jag känner definitivt ingen värme för tråkiga små otillräckliga personer som skojar om "jack".
So what? För vet ni vad som verkligen stör mig? Folk som skriker att dessa personer bör få sparken för vad de gör i sina privata e-mejl. Folk som faktiskt tycker att det blotta misslyckandet av Scudamore att säga till sin kompis att inte säga jack, i en privat e-mejl-konversation, är något han borde förlora sitt jobb för. Jag kan knappast föreställa mig något mer bäbisaktigt än att tycka att han borde förlora jobbet för det - förutom kanske föreställningen om att Lineker inte kan analysera Leicester-Crystal Palace imorgon. (Visste du att han hejar på Leicester? Just sayin'.) Men dumskallarna som tycker det här ska ärva jorden.
Alla som tror på en fri press och andra lika viktiga men hotade friheter bör tro på Linekers rätt att begå relativt godartade överträdelser av den egennyttiga tabloidkoden. Dessutom finns det ingen mer absurd åsikt än låtsasgrejen att BBC-programledare är Fritz Lang-automater som saknar åsikter. Vi lever i en sociala medier-ålder. Ska vi växa upp i det här, eller ska vi fortsätta längre ner på vägen mot kulturell infantilisering, och sparka eller bötfälla alla som vågar ha en åsikt?
PS: Om jag någonsin hamnar i ett läge där jag skriver om BBC, i ett fullt informationsintresse nämner jag alltid att min man jobbar där, men jag har fått slut på sätt att driva med honom på, sätt som får honom att lägga sitt huvud i sina händer och stöna NEEEEEEEEEEJ vid ungefär det fjärde stycket. Men idag är det enkelt: ni borde definitivt skrika för att han ska få sparken p.g.a jag har skrivit det här.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
||||||||
3 |
4 | 5 | 6 | 7 |
8 |
9 | |||
10 |
11 |
12 |
13 |
14 | 15 | 16 | |||
17 | 18 |
19 | 20 |
21 | 22 | 23 | |||
24 |
25 | 26 | 27 |
28 |
29 |
30 |
|||
31 |
|||||||||
|