19 maj 2024

Under samma eftermiddag som ett hörn av Old Trafford under en kort tid konkurrerade med Cautley Spout som ett av Englands högsta vattenfall - och än en gång avslöjade försummelsen under den parasitära Glazer-regimen - vann fotbollsklubben som 2005 grundades i protest mot det fientliga övertagandet av Manchester United, FC United of Manchester, The Fenix Trophy för andra gången på tre säsonger i Desenzano del Garda i norra Italien. Och efter att ha gjort det blev FC den enda engelska fotbollsklubben att vinna en europeisk pokal den här säsongen. Det blir något för de tävlande i pub-quizen att fundera på om några år.

Under en praktfull tidig sommareftermiddag vid stranden tillhörande Italiens största sjö vann FC med 4-0 mot Prag Raptors i en ensidig final. De två klubbarna är de enda som varit med i alla tre upplagorna av The Fenix Trophy och de möttes även i den första Fenix-finalen i Rimini 2022, den matchen var betydligt jämnare. Det tjeckiska laget har nu besegrats i alla tre finalerna, detta efter att ha förlorat mot det danska laget BK Skjold i förra årets final på San Siro.

Man kunde inte riktigt se sjön från den takbeklädda huvudläktaren på Stadio Francesco Ghizzi, men långt bort i fjärran badade Alperna dåsigt i ett värmedis som fick scenen att se ut som något en penselkonstnär hade gjort. Det utgjorde en enastående bakgrund som t o m konkurrerade med utsikten bakom målet hos Matlock Town. Och lokalbefolkningen hade t o m adderat en lyftkran i förgrunden för att få besökarna från Manchester att känna sig mer som hemma.

Och själva staden såg strålande ut då den förbereddes för att stå som värd för en del av Giro d’Italia helgen efter. Staden är kanske mer van vid morgonpigga lycra-klädda människor som beger sig upp i bergen för att “köra lite sport” innan de tankar med en trippelbärssmoothie än att vara värd för en fotbollsturnering, men det är ingen överraskning att många fans har beskrivit resan till Desenzano som den bästa Fenix-finalhelgen hittills och de berömde organisatörerna för deras platsval.

FC-fansen skapade som alltid en bra atmosfär, men som tävling betraktat kändes finalen lite platt då FC dominerade matchen från allra första början. Den enda överraskningen var att det dröjde till mitten av den första halvleken innan de tog ledningen då Curtis Jones nickade in ett inlägg från högerkanten. En genomskärare av Jordan Buckley gav Aaron Bennett chansen att runda målvakten och ge FC en 2-0-ledning precis innan pausen, då kändes en FC-seger oundviklig. Dontai Gabidon och Lewis Gilboy adderade ytterligare mål i den andra halvleken och det var det. Raptors kom aldrig i närheten av att göra något mål.

“We’ve got our trophy back” sjöng de tillresta Röda men långt inombords hoppas man för turneringens långsiktiga hälsa att FC inte kommer dominera The Fenix Trophy som Real Madrid gjorde under Europacupens tidiga år. I år expanderade turneringen till 12 deltagande lag och totalt sett har den känts mer konkurrenskraftig, men den här finalen var den hittills mest ensidiga.

Men de två semifinalerna, spelade på samma arena mindre än 48 timmar tidigare, visade turneringen från sin bästa sida i och med FC:s lite oväntade 1-0-vinst mot en annan engelsk fan-ägd klubb, Lewes. Den matchen stod för årets turnerings höjdpunkt för mig. En riktig cupmatch mellan två jämbördiga lag som avgjordes av ett fint skott avlossat från utanför straffområdet. Den som avlossade det var FC:s intensiva högerback Joe Ferguson tidigt i den andra halvleken - ett mål som verkligen förtjänade att vinna en semifinal i jakten på en europeisk pokal. Dessutom ledde det till ett av de bästa målfirandena under hela den gångna säsongen för de hundratals tillresta Röda som hade samlats på huvudläktaren.

The Rooks kämpade hårt för en kvittering under den sista halvtimmen men FC försvarade sig bra - det handlade stundtals om täckande kroppar på mållinjen - och när domaren till sist blåste av matchen kunde man se hur mycket segern betydde för den jätteglada Neil Reynolds och hans spelare. De var inte här för att supa i solen, det var väldigt tydligt.

Lewes supporterklubbs X-konto var inte fullt lika förälskade i FC:s seger då de postade att “FC United har varit fullständiga skithus på deras väg till segern här” och de anklagade även FC för “att inte vara rädda att gå in med sulan först”. I mitten av den första halvleken fick Lewes-spelaren Paul Rooney bäras av på bår efter en närkamp med Guy Hall som såg ofarlig ut. På Lewes FC:s inofficiella forum beklagade sig ett fan över att “det till stora delar var samma sak som under övriga delar av säsongen. Massor av bollinnehav… men inte tillräckligt med skapade chanser och en ovilja att skjuta” och “långsamt uppbyggnadsspel”. Det låter kusligt likt ett kopiera-och-klistra-in-jobb från FC Uniteds inofficiella forum The Soul Is One efter flera av den gångna säsongens matcher.

Med tanke på ligasäsongen som vi just har uthärdat var det inte många FC-fans som var optimistiska gällande att nå finalen - särskilt inte efter det att Lewes hade slutat högre upp i tabellen i deras liga och hade presterat bra mot tuffare motstånd än FC hade mött i gruppspelsfasen. Men om det var oväntat att FC besegrade Lewes så var Prag Raptors vinst mot Enfield Town på straffar i den andra semifinalen, efter att matchen slutat 0-0 efter nittio minuter, förmodligen den största chocken i årets turnering. Laget från London var heta efter att ha säkrat uppflyttning till engelsk fotbolls sjätte nivå några dagar tidigare och de var stora favoriter till att nå finalen efter att två gånger ha besegrat förra årets vinnare BK Skjold under gruppspelet.

Kanske hade de firat lite i överkant efter att ha säkrat uppflyttningen, något man inte kan ha några invändningar emot. Raptors fick ta emot stöd av de FC-fansen som stannade kvar och såg den andra semifinalen - “we’re extinct but we’re louder than you” sjöng de - och efter en lång straffläggning, som inte avgjordes förrän efter klockan 23:00, stod Raptors som vinnare med 13-12. Jublet när den sista Enfield-straffen räddades kunde höras en mile (1,6 km) bort då några av oss gick uppför kullen till järnvägsstationen från baren Pit Stop, där FC-fans hade samlats runt någras telefoner för att se straffläggningen.

Innan söndagens pokalutdelning adresserade Neil Reynolds folksamlingen och berättade hur glad han var att vinna pokalen igen och han tackade fansen för att så många hade rest dit efter en säsong som får beskrivas som en besvikelse. Neil påpekade även att det här var ett fantastiskt sätt att fira Elliot Wilkinsons 18-årsdag på. Elliot kom in sent i matchen från avbytarbänken och är en av fyra akademispelare som har gjort sina debuter i A-laget den här säsongen. “Vi har varit skit den här säsongen,” sa Aaron Bennett då han tog emot priset som turneringens spelare men han hoppades att den här vinsten skulle fungera som lite plåster på såren.

Det aperetif-fyllda firandet pågick långt in på småtimmarna i staden vid sjön. Efter en till stora delar dålig säsong har vart och ett av FC Uniteds lag för män, kvinnor och akademispelare vunnit pokaler den här säsongen, vilket är något värt att fira.

Senare postade FC United deras tack till Leo Aleotti och The Fenix Trophy-teamet för organiserandet av årets turnering och tillade att “något väldigt speciellt har skapats och vi är stolta över att vara en del av det”. Och tacksamhet ska även gå till FC:s Fenix-fixare Adrian Seddon som, än en gång, har jobbat hårt med att samverka med andra klubbar och även hållit FC:s ökänt tålmodiga fans uppdaterade om allt som har med Fenix att göra.

Styrelsen kom vid förra månadens styrelsemöte överens om att FC kommer att delta i nästa säsongs Fenix Trophy – efter en detaljerad granskning, utarbetad av Adrian, av de ekonomiska, fotbollsmässiga och andra aspekterna av klubbens deltagande i den här säsongens turnering – men det var verkligen inte ett enkelt beslut. Det finns nämligen en oro över att FC-fans förutom att resa utomlands i stort antal också måste stödja hemmamatcherna som är avgörande för att generera intäkter som säkerställer att klubben kan täcka kostnaderna för att delta i turneringen. 

Båda säsongens hemmamatcher i gruppspelet hade låga publiksiffror och även om det inte finns någon officiell siffra för antalet FC-fans i Desenzano är det mycket troligt att fler besökte Gardasjön för finalhelgen än de 406 som var på Broadhurst Park inför matchen mot Vinsky i februari. Det går bra att ta sig till soldränkta italienska orter, men kan du göra det en kall, fuktig tisdag kväll i Moston?

Och det finns blandade åsikter om fördelarna med Fenix Trophy bland supportrarna. Även om vissa ser det som det närmaste fotbollsklubbar utanför ligan kommer att komma Champions League och i linje med Manchester Uniteds, och nu FC Uniteds, långvariga tradition av att spela i Europa, ser andra det som inget mer än en samling glorifierade vänskapsmatcher som riskerar att störa våra ligasäsonger.

Den långa ölkön på fredagskvällen ledde också till vissa klagomål bland de resande fansen, särskilt eftersom vi till en början inte kunde ta med våra drycker in på stadion förrän sunt förnuft så småningom segrade. Och närvaron av poliser från tre olika polisstyrkor gjorde att vissa ögonbryn höjdes, men det fanns inte en antydan till problem. Det här är en UEFA-ackrediterad turnering så det är oundvikligt att det kommer att finnas några regler som kan kännas alltför överdrivet nitiska jämfört med Northern Premier League. Men alla besvär var, för att vara rättvis, försumbara i jämförelse med polisens batongframryckningar och tårgas som ofta hälsade United-fans på sina vanliga europeiska resor välkomna förr i tiden.

Ingen av oss har den blekaste aning om vart denna tävling för samhällsfokuserade klubbar över hela Europa kommer att leda, men låt oss för närvarande njuta av åkturen och möjligheten att besöka nya platser och få nya vänner. Av dessa kan vi lära oss ett och annat om hur andra klubbar tacklar problem för likasinnade som är fast beslutna att visa att det finns ett bättre sätt att driva fotbollsklubbar. Forza FC United!

Översatt efter vänligt tillstånd av Jonathan Allsopp

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

   I torsdags säkrade United en plats i Europa League-finalen i Bilbao. Senare på kvällen sipprade det ut röd, vit och svart rök ur skorstenen på Sixtinska kapellet i Vatikanstaten. Det var dels för att fira Uniteds fina vinst mot Athletic Club, me...

            AV: Daniel Taylor, The Athletic, fredag 25 april, 2025       I am an FC fan I am Mancunian I know what I want and I know how to get it I wanna destroy … Glazer and Sky   (Till melodin från Sex Pistols...

Den senaste tiden har det varit alldeles för varmt och soligt för mitt gillande. Så här såg utsikten till vänster om min balkong ut den 5 april förra året:   Och när jag likt marskalk Georgij Konstantinovitj Zjukov blickade rakt fram mot horison...

OVÄNTAT BRA AV UNITED, SNÖFLINGORNA ARSENAL * JAG FÅR VERKLIGEN lov att säga att Man United överraskade mig riktigt positivt under de sista matcherna innan det här landslagsuppehållet. Visst, Real Sociedad var hundskit. Jag var helt säker på att vi...

  Efter en vecka med negativa nyheter, följda av negativa nyheter och följda av ännu mer negativa nyheter gällande United var det skönt att igår koppla av med mega-monster-fredagsmys framför senaste avsnittet av Bäst i Test. Med tanke på att Unit...