Igår kväll lottades tredje rundan i Ligacupen och Man United kommer där att ställas mot…

 

 

 

Nytt format i Europa League - lottning på fredag och israeliskt lags supportrar visar sin “klass”

Imorgon (fredag 30/8) klockan 13:00 (svensk tid) lottas säsongens Europa League i Grimaldi Forum i Monaco. Lottningen streamas live på www.uefa.com . 

F r o m den här säsongen har turneringen ett nytt format, här under försöker jag förklara:

Den här säsongen blir turneringen en liga med 36 lag i. Varje lag möter åtta olika motståndare (fyra hemma, fyra borta). De åtta första avancerar direkt till åttondelsfinal; lagen som kommer på plats nio till 24 möts i ett utslags-play-off där vinnarna går vidare till åttondelsfinal. Därefter är det ren utslagning. Lagen som slutar på plats 25-36 är utslagna och har spelat färdigt i Europa den här säsongen.

I Europa League kommer lagen att seedas i fyra olika potter baserat på deras individuella koefficient vid säsongsstarten. Varje lag kommer sen att lottas mot två motståndare från varje pott och möta den ena hemma och den andra borta.

I ligaspelet kan ett lag inte möta en motståndare från sitt eget land och de kan maximalt lottas mot två lag från samma land.

Trots att lagen kommer veta vilka motståndare de får efter lottningen kommer matchlistan med datum och avsparkstider att utarbetas efteråt och annonseras dagen efter (lördag 31 augusti), detta för att säkerställa att inga krockar sker i kalendern.

Europa League-finalen säsongen 2024/25 kommer att spelas på Estadio de San Mamés i Bilbao den 21 maj 2025.

I nuläget är inte alla 36 klubbar som ska spela i EL den här säsongen klara, det avgörs först i kväll. Just nu är 17 klubbar klara, däribland Man United:

Athletic Club (Spanien), AZ Alkmaar (Nederländerna), Fenerbahçe (Turkiet), Eintracht Frankfurt (Tyskland), TSG 1899 Hoffenheim (Tyskland), SS Lazio (Italien), Olympique Lyon (Frankrike), Manchester United (England), OGC Nice (Frankrike), Olympiacos FC (Grekland), FC Porto (Portugal), Rangers FC (Skottland), Real Sociedad (Spanien), AS Roma (Italien), Tottenham (England), FC Twente (Nederländerna) och Royale Union Saint-Gilloise (Belgien).

Sen tillkommer ytterligare 12 lag på torsdag kväll. Men det blir bara 29, så de övriga sju antar jag kommer från CL-kvalet. Här ser ni kvällens play-off-matcher och resultatet från första mötet:

Tor 29/8, playoff, returmatchen:

FC Petrocub Hîncești (Moldavien) v PFK Ludogorets Razgrad (Bulgarien) 0-4

APOEL FC (Cypern) v FK RFS (Lettland) 1-2

Elfsborg (Sverige) v Molde (Norge) 1-0

Anderlecht (Belgien) v Dinamo Minsk (Belarus) 1-0

Ajax (Nederländerna) v Jagiellonia Białystok (Polen) 4-1 

Beşiktaş (Turkiet) v FC Lugano (Schweiz) 3-3

FCSB (Rumänien) v LASK Linz (Österrike) 1-1

Hearts (Skottland) v Viktoria Plzeň (Tjeckien) 0-1

TSC (Serbien) v Maccabi Tel Aviv (Israel) 0-3

Shamrock Rovers (Irland) v PAOK (Grekland) 0-4

FK Borac Banja Luka (Bosnien och Hercegovina) v Ferencváros (Ungern) 0-0

SK Rapid Wien (Österrike) v SC Braga (Portugal) 1-2

* * * * * * *

Som ni ser så är ett israeliskt lag, Maccabi Tel Aviv, på god väg att kvala in till Europa League. Den 17:e augusti i år spelade ett annat lag därifrån, Maccabi Haifa, en match i israeliska Toto Cup Ligat Al, helt enkelt den israeliska Ligacupen. De mötte då Maccabi Netanya och Haifa-klubbens fans visade sin klass, eller rättare sagt brist på klass…

Middle East Eye rapporterar:

Israeliska fans tillhörande fotbollsklubben Maccabi Haifa höll upp en banderoll med texten “ett israeliskt barn är [värt mer än ett] barn från Gaza” (se bild längre ner). De använde det matematiska tecknet “>” för att beteckna “större än”.

Detta skedde strax efter att den israelisk-arabiske spelaren Dia Saba återvänt till klubben efter att ha varit utlånad till Emirates Club i Förenade Arabemiraten.

Saba blev väldigt illa beryktad bland Maccabi Haifas fans efter att hans fru postat på sociala medier att “det finns barn i Gaza, också” några dagar efter Israels krig där inleddes.

 

Barnsley hemma i Ligacupen

Igår kväll lottades tredje rundan i Ligacupen och United fick Barnsley hemma. De spelar för tillfället i League One där de efter tre matcher ligger nia (av 24 lag). League One är Englands tredje högsta liga, så det borde finnas en chans att Onkel Fester kan leda oss vidare till nästa runda, men jag skulle INTE sätta hus och alla besparingar på det!

Det som stod klart innan var att de engelska Europa League-lagen, United och Tottenham, inte kunde lottas mot något av de engelska CL-lagen, City, Arsenal, Liverpool och Aston Villa. Detta beroende på utvidgningen av cupspelet i Europa, vilket innebär att Ligacupens tredje runda kommer spelas över två veckor (EL den ena, CL den andra). Så Uniteds match kommer spelas veckan som startar den 16 september, innan vår bortamatch i ligan mot Crystal Palace följande lördag (21/9).

Tungt för FC…

Efter den fina starten med vinst i premiären, en förlust och två oavgjorda har FC United nu åkt på två raka förluster. I lördags föll man borta mot Guiseley med 3-2 och i måndags (Bank holiday-måndag i England) torskade vi med 2-1 hemma mot Ashton. Det betyder att de Röda rebellerna nu har sjunkit till 18:e plats (av 22 lag) i tabellen.

Kommande helg (lördag 31/8) tar FC en paus från ligaspelet och kliver in i FA-cupen. Det kan kanske vara nyttigt, dessvärre heter motståndarna Hyde United och de toppar för tillfället FC:s tabell. Efter sex spelade matcher har de fyra vinster, två oavgjorda, 14-6 i målskillnad och 14 inspelade poäng - Come on FC!

Torsk mot måsarna på sydkusten

Efter en lite lovande premiär och tre poäng mot Fulham var det tillbaka till mer bekanta hjulspår mot Brighton. Jag gaggade innan matchen om att jag trodde att det skulle bli tufft. Brighton är ett bra lag och en bra skött klubb, inget snack om saken. Att de ständigt säljer sina stjärnor och nu har en ny manager verkar inte heller ha orsakat dem några större problem.

Jag svor både en och två gånger när Zirkzees mål dömdes bort. Visst, det är offside enligt regelboken. Men han ska som anfallare vara där och han stör absolut ingen i sin aktion, bollen hade dessutom gått in ändå. Domaren följde reglerna, men jag tycker regeln är korkad. Dessutom var det ett jäkligt snyggt anfall som ledde fram till “målet”.

När det dömdes bort och jag hade svurit klart fick jag en känsla av att det där kan komma att kosta oss dyrt i slutändan. Dessvärre fick jag rätt och vi visade på nytt vår sanslösa oförmåga att hålla i en poäng/en ledning. Det övergår mitt förstånd hur så otroligt välbetalda fotbollsspelare kan ge motståndarnas stjärnafallare en så enorm yta i boxen i 95.e minuten. Vi kunde ju lika gärna ha tömt hela straffområdet på United-spelare. Pinsamt att se och nu har vi redan, efter två matcher, kastat bort en poäng, som faktiskt kunde ha varit tre.

 

Jag vet att Brighton kallas “The Seagulls” (Måsarna). Men fundera en stund på hjärnverksamheten som pågått i huvudet på en vuxen man som går på fotboll och tar på sig en skämtmask föreställande en fiskmås. Tänk er när han går hemifrån till matchen. “Hej då älskling, jag tar min biljett, plånbok och måsmask och åker till matchen nu, vi ses ikväll.” Vad i helvete tänkte hon då? Förhoppningsvis bytte hon lås i dörren och ringde en dataexpert för att gå igenom mannens hårddisk. Har trots detta svårt att bestämma mig för vem som ser dummast ut på bilden ovanför, “måsen”, eller Onkel Fester.

 

Jag saknar ord…

Nu hoppas jag att även Onkel Fester har förstått att vi kanske inte ska starta fler matcher med att ge motståndarna ett övertag. Plocka bort Maguire och Rashford (sälj dem gärna!) ur startelvan och plocka in De Ligt och Garnacho - NU!

Fokus på Joshua Zirkzee

Dagen innan Uniteds PL-premiär, som Zirkzee avgjorde, publicerade Mark Critchley ett reportage om spelarens bakgrund i The Athletic, det kan ni läsa här.

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2024/08/29/11824861-joshua-zirkzee-1-000-11-620-kr-underbarnet-som-hamnade-i-manchester-united/

Härligt FBK!

Jag vet, det är bara träningsmatcher i slutet av sommaren, men det är alltid skönt att tvåla dit “Störde Rönnbergs” gäng. Då vi kom till spel utan Nygren, Nygård, Tomášek och Linus Johansson blev det minst sagt förändringar i femmorna.

  

Men de som fick förtroendet skötte det ju väldigt bra. Jag har tidigt sagt att jag tror att Viktor Lodin kommer bli en ny favorit för mig och det står jag fast vid. Härligt att se honom tacklas, vara sur, gagga med motståndarna och näta - precis som det ska vara. Tror även att Marián Studenič kommer orsaka våra motståndare en hel del huvudbry kommande säsong. Jag går fortfarande runt med ett riktigt grisleende när jag tänker på hans acceleration och passningen till Kellman när ALLA trodde att han skulle skjuta. Överlag så är jag oerhört förväntansfull inför att få se det här laget i tävlingsmatcher, det ser väldigt, väldigt lovande ut och en stor applåd till Wallin och co för arbetet med att få ihop den här truppen. Man måste även nämna Stian Solberg, motståndarna lär hålla upp blicken i vinter när de möter FBK!

Det ser som sagt var oerhört lovande ut och då har jag inte ens nämnt Oskar Steen, phu!

Med hela vår bokstavstrio (C: Johansson, A: Nygård och A: Nygren) borta blev det Lindqvist som fick C:et på bröstet, stöttad av A:na Oskar Steen och Per Åslund. Det gick ju hur bra som helst och kapten “Linkan kunde efter matchen hämta guldpokalen och en check på 150,000 kr - tackarrr! 

 

Applåd till Borussia Dortmunds fans!

Borussia Dortmund vann i lördags sin premiär i Bundesliga hemma mot Eintracht Frankfurt med 2-0. Som jag har nämnt tidigare så har Dortmund f r o m den här säsongen en ny sponsor i Rheinmetall, d v s Tysklands största vapentillverkare!

Tack och lov så är många av klubbens fans emot den sponsoraffären och på Südtribüne manifesterades detta med flera banderoller som kommenterade det hela.

Ett urval:

“Pengar först, värden sen!”

“20 miljoner fulla av blod”

“Inga värderingar? Ingen moral?

 

 

AV: Mark Critchley, The Athletic, torsdag 15 augusti, 2024

 

 

 

Ricardo Willemse spolar fram och tillbaka genom en video på sin telefon med tidigare spelare som önskar Spartaan’20 lycka till innan en titelavgörande match i slutet av förra säsongen. Han försöker hitta ett särskilt ansikte bland den holländska amatörklubbens många anmärkningsvärda tidigare spelare.

 

 

Det finns lyckönskningar från Denzel Dumfries, Inter Milan och Nederländernas högerback, men det är inte det klippet han vill ha. Inte heller det särskilt långa och hjärtliga meddelandet från Bruno Martins Indi, Dumfries lagkamrat i landslaget.

 

 

Till slut hittar Willemse den han letar efter. Joshua Zirkzees bidrag, filmat när han reste med resten av Bologna-truppen, är kort, skarpt, rakt på sak och levererat helt uttryckslöst. Inte konstigt att det har varit så svårt att hitta. Beskedet från Manchester Uniteds nya centerforward varar knappt fem sekunder.

 

 

Willemse, som var Zirkzees tränare i Spartaans ungdomsorganisation, brister ut i skratt efter att ha spelat upp klippet. När han fick det skickade han det vidare till Zirkzees far. "Kan han inte göra något som en normal kille?!" var svaret.

 

 

Willemse tycker att det är roligt eftersom han i den videon känner igen samma coola, lugna, aldrig så lite reserverade unge man som han kände som pojke.

 

 

"Man kunde se det på hur han rörde sig på planen. Flegmatisk, lugn, säker på sin egen förmåga. Ibland gjorde han ett fantastiskt mål men han firade inte. Han vände sig om och gick tillbaka,” minns han med ett leende. "Jag gillade inte det, inget uttryck!"

 

 

Willemse försökte ta reda på varför Zirkzee inte firade som liten men kom aldrig i närheten av ett svar. "Det var lite arrogant", säger han, innan han betonar, "men inte med flit. Det är precis som han är." Den arrogansen sågs dessutom bara ute på planen. "Utanför planen var han väldigt social, bara en vanlig kille."

 

 

Och även om lycka till-hälsningen var lite kort visar det att Zirkzee är någon som aldrig har glömt var han kom ifrån. Även om var han kom ifrån ibland glömmer bort honom.

 

 

Efter slutet av Bolognas Serie A-kampanj och före starten av EM rullade en Porsche in på VV Hekelingens parkering.

 

 

En före detta spelare var tillbaka och hoppades få spela lite skojfotboll med några gamla vänner på planerna där hans karriär började. Tyvärr kände ingen på plats vid den tiden igen Zirkzee, trots att hans signerade tröja och fotografier på honom hängde i klubbens bar.

 

 

“De bad honom att åka därifrån!” säger Ferry Verbeek, som var en av Zirkzees första tränare i Hekelingen.

 

 

Oförskräckt återvänder Zirkzee ganska ofta till sin första klubb. Arenan ligger alldeles runt hörnet från platsen där han växte upp, i en sömnig förort till Spijkenisse, en liten stad sydväst om Rotterdam.

 

 

Hans föräldrar, Remco och Doris, började ta med Zirkzee för att träna med Hekelingen efter att ha blivit avvisad från en annan lokal klubb för att han var för ung. Han var fortfarande bara fyra vid den tiden, men Verbeek såg direkt hans talang.

 

 

“Hans pappa frågade, ‘Hur speciellt är det här?’. Jag sa väldigt speciellt,” minns han. “Jag hade aldrig sett detta förut. Varje år har jag 80 spelare från åldrarna tre och ett halvt till sex, men han hade många saker han var skicklig på. Han kunde springa över hela planen och ingen kom i vägen för honom.”

 

 

Verbeek minns att Remco filmade Zirkzees matcher från sidlinjen så att han skulle kunna vägleda sin son till förbättringar.

 

 

Hans pappas vilja att testa Zirkzees talang tog honom till sist till Spartaan’20, dit omkring 2 500 spelare i åldrarna fem till 17 från Rotterdam och det intilliggande området varje år ansöker för att få komma. Endast en handfull blir antagna.

 

 

Zirkzee anlände som nioåring men spelade med dem som var ett år äldre i U11-laget som tränades av Willemse och Remco ville att hans sons uppenbara naturliga förmåga skulle utvecklas och utmanas.

 

 

Det visade sig vara lättare sagt än gjort. Zirkzee var lång för en nioåring och hade en fysik som tillät honom att dominera de flesta motståndarna, men det kombinerades även med en otrolig teknisk förmåga. “Han var redan på den tiden komplett, vänster fot och höger fot,” minns Willemse.

 

 

I den åldersgruppen spelade Spartaan sjumanna med Zirkzee som en av två anfallare och han gillade att dra sig ut på kanterna. “Hans fantastiska kvalitet kom från den där ytterpositionen, han kom in från kanten och sköt sen i bortre hörnet - lite som Arjen Robben. Insidan av foten, runt målvakten, sen vände han sig om och…”

 

 

Willemse avbryter och gör sin bästa imitation av Zirkzees icke-firande, komplett med en tom, död blick.

 

 

Bakom Zirkzee spelade Tim Santcroos, en mittfältare som senare själv blev tränare i Spartaan. Santcroos minns levande sitt första intryck av sin f d lagkamrat då han tittade på från sidlinjen vid sitt första besök hos klubben.

 

 

“Han var vid planens ände, nästan utanför spelet och då gjorde han en perfekt ‘akka’,” säger han och beskriver street football-tricket som påminner om en ‘elastico’, gjord populär av Ronaldinho.

 

 

“Helt otroligt. Jag tittade på min pappa som att jag försökte säga ‘ska jag spela med den här sortens spelare?!’” Men Santcroos och Zirkzee blev ett radarpar och spelade bra tillsammans i ett lag som körde över allt och alla. De kunde t o m mäta sig med mer etablerade motståndare som Ajax, Feyenoord och PSV Eindhoven och de vann dessutom en kontinental turnering med ungdomslag från ledande europeiska klubbar som Benfica och Celtic.

 

 

“De var tvungna att göra någon superturnering för att göra det svårare för oss. Den första matchen tror jag att vi vann med 13-0,” säger han. “Vi tog avsparken och jag och Joshua gjorde direktpassningar till varandra genom hela försvaret innan vi nätade.”

 

 

Zirkzees förmåga var så stor att det stundtals var svårt att hålla honom tillräckligt utmanad och vissa av dem som jobbade nära honom i Spartaan undrar om det var anledningen till att han inte gick direkt till en av holländsk fotbolls största klubbar. Istället blev hans nästa stopp ADO Den Haag.

 

 

“Det första målet minns jag som det var igår,” säger Daniel van der Meulen, som plockade in Zirkzee för testspel i Den Haag. “Det var en lobb från mittlinjen över målvakten. Bara modet och kvaliteten i det berättade mycket för mig om hans karaktär: att den här killen är något speciellt.”

 

 

Zirkzees fysik hade fått Den Haags U13-tränare att förvänta sig en något mer klumpig spelare. “När unga barn växer upp har de lite svårare med koordinationen,” tillägger han. “Sen lobbade han bollen så och jag tänkte, ‘ok, det här är också något nytt för mig’.”

 

 

Van der Meulen blev även förbluffad av Zirkzees ambition. “Den första dagen vi träffades berättade han att han skulle vinna Champions League,” minns han. 

 

 

Det självförtroendet för hans egen förmåga var ibland tvunget att hållas tillbaka.

 

 

“I början tänkte han, ‘ja, ok, jag har gjort målen, jag har anlänt, jag kommer spela varje match’. Så jag satte honom på bänken i två matcher.” Trots att han vid sidan av planen är något av en tystlåten kille, t o m introvert, så konfronterade Zirkzee Van der Meulen för att få en förklaring.

 

 

“Han var ganska mogen i den åldern, så jag förklarade för honom att om du vill prestera på den nivån som vi förväntar oss, då förväntar vi oss också att du accepterar att vi spelar i ett lag och att vi behöver dig som en lagmedlem.” Budskapet gick fram nästan omedelbart.

 

 

“Efter det var mentaliteten som han visade mig som om han vore en krigare som det bara finns en sort av,” säger Van der Meulen. “Alltid där för laget, skyllde på sig själv när saker gick fel och fortsatte sen bara i matchen efter. ‘Ok, jag misslyckades, det hände, men jag kommer försöka igen’. Det kommer alltid sitta kvar i mitt minne gällande hur den 13-årige Joshua var.”

 

 

Det dröjde inte länge innan Santcroos korsade sin väns väg igen, detta då han spelade för NAC Breda och försökte varna sina nya lagkamrater om exakt vad de skulle komma att möta.

 

 

“Jag sa, ‘grabbar, håll er bredvid honom, gör vad ni kan göra’. Josh gjorde det första målet, så vi låg under. Jag gjorde 1-1, men efter det tror jag bara att han bestämde sig för att han skulle vara bättre än oss alla. Han gjorde ett hattrick.”

 

 

Insatser som den gjorde att Zirkzee till sist hamnade på de större klubbarnas radar. 2016 gick Van der Meulen till Feyenoords akademi och bredvid veteranungdomstränaren Jeffrey Oost hyllade han Zirkzee - vars fysiska attribut fortfarande var väldigt tydliga - för Eredivisie-klubbens akademichef, Damien Hertog.

 

 

“Man vill räkna ut om han bidrar till spelet för att han är större, snabbare, starkare, eller om han bidrar till spelet p g a sin skicklighet?” minns Hertog. “Det är alltid svårt. Vad jag gillade med Josh är att han är så kreativ i lösningarna - med bollen och utan bollen - vilket gör honom till en speciell spelare för mig.”

 

 

Hertog präntade in i Feyenoords akademitränare att de inte skulle försöka ta bort de mer oförutsägbara och påhittiga aspekterna av Zirkzees spel. Faktum är att de aktivt uppmuntrades till att sitta med bara honom och titta på videoklipp och jämföra honom med en modern storspelare. 

 

 

“Vi gjorde några klipp med några dumma saker - klackar, cykelsparkar, andra tricks som han visade i matcherna - och vi satte ihop det med (Zlatan) Ibrahimovic. Vi använde honom som ett exempel eftersom han också är stor, han gör också dessa tricks.”

 

 

Det är ett namn som ofta kommer upp när man diskuterar Zirkzee, som pekade på den f d United-anfallaren som hans största influens i en intervju med Gazzetta dello Sport tidigare i år. Santcroos jämför ett mål som Zirkzee gjorde för Spartaan med en klack på en hörna med svensken.

 

 

“Många säger det (Ibrahimovic-jämförelsen) ok? Min pappa tittade alltid på matcherna och han pratade alltid om elegansen, hur han behandlade bollen, att han var stor men ändå hade bollberöringen,” säger Santcroos.

 

 

Det finns en annan konsistent tråd som löper genom Zirkzees tidiga karriär och som alla som har spelat med eller arbetat nära honom håller med om.

 

 

“Om han inte känner en anknytning med dig (som tränare), då finns det en stor chans att det inte kommer hända,” säger Hertog, som pekar på Zirkzees relation med Vincent Kompany under spelarens tid som utlånad till Anderlecht som särskilt stark och välgörande.

 

 

“Vad som är väldigt viktigt för honom var ‘klicket’ med tränaren,” instämmer Willemse och Van der Meulen säger samma sak och påpekar att Zirkzee nu kan ha den idealiske mentorn att arbeta med i Manchester.

 

 

“En mentor som Ruud van Nistelrooy, som även är en legendar i klubben, som vet den perfekta positioneringen för en

anfallare, om han kan få anknytningen med honom, då tror jag att det kommer bli en katastrof för era motståndare. De kommer att få svårt att stoppa honom.”

 

 

“Säg till Manchester United att de är skyldiga oss €1 miljon (11,6 miljoner kr),” ropar en person i lokalbefolkningen som tar skydd mot augustisolen i Hekelingen när han hör en journalist från England som ställer frågor om Old Traffords nye spelare.

 

 

Det verkar som att han inte kommer ha någon framgång med det. Detta då UEFA bara delar på s k solidaritetsbetalningar med klubbar som har utvecklat spelare mellan deras 12:e och 23:e födelsedag, så Hekelingen kommer inte få ett öre av de €42,5 miljonerna (494 miljoner kr) som betalades till Bologna tidigare i somras.

 

 

“En betalning när han gick till Feyenoord,” bekräftar Verbeek, som han tror uppgick till ungefär €1 000 (11 620 kr). “Efter det får du ingen mer.”

 

 

I Spartaan’20, där han stannade tills han var 12, förväntar de sig åtminstone att få €70 000 (813 387 kr) från United-affären för deras del i hans utveckling. Det kommer att göra mycket för att upprätthålla en klubb som generellt sett överlever på sponsoravtal och spelaravgifter.

 

 

Men mer än något annat överlever Spartaan genom sitt rykte att vårda, utveckla och knyta långvariga band med talangerna de producerar och deras koppling till Zirkzee kvarstår.

 

 

Efter att ha varit en del av Bayern Münchens Champions League-vinnande trupp 2020, om än bara som en oanvänd avbytare i finalen, återvände han till klubben och bytte ut sin tröja från den kvällen mot den som han bar under sina dagar i Spartaans ungdomsorganisation. 

 

 

Zirkzees Bayern-tröja hänger nu på hedersplatsen på väggen inne i klubbhuset, bredvid andra som har donerats av Dumfries, Martins Indi och Anwar El Ghazi, den f d Aston Villa-yttern. Precis som för andra f d spelare som har blivit proffs har även ett av klubbens omklädningsrum döpts till hans ära. 

 

 

Det finns en enorm stolthet i Spartaan över att de har hjälpt till att utveckla en grupp spelare som har nått toppen av den europeiska fotbollen, särskilt nu när den senaste ofta kommer leda offensiven på Old Trafford den här säsongen. Man kan föreställa sig att t o m en ung Zirkzee skulle hålla med om att det är något som är värt att fira.

 

  

Det gick ju bra för United förra helgen. Precis som jag skrev då så blev det en heldag och kväll med United, god läsning, dryck och mat på mitt lokala vattenhål. Här har vi en bild från den utsökta lunchen och en kort paus i läsningen av förra veckans Proletären och Michel Houellebecqs “Plattform” - ibland har t o m jag svårt att klaga.

 

 

 

Ett litet streamingtips!

Mina damer och herrar, om ni inte har sett The Responder på Kommunist-TV (SVTPlay) så kan jag bara utbrista ett stort grattis! Ni har då nio timmar och 43 minuter mästerverk framför er, satan så bra det är!

 

Om ni inte vill läsa mitt dravel kan ni gå direkt till seriens sida på Kommunist-tv (men passa er, bara att genom att beträda den webbplatsen kan ni utveckla bolsjevikiska tankar och bli aggressiva antisemiter):

https://www.svtplay.se/the-responder

Jag ska fatta mig kort eftersom jag kommer att länka till personer som beskriver det hela mycket bättre än mig. Tony Schumacher är en f d patrullerande polis i det pulserande brittiska rövhålet Liverpool, mycket mer deprimerande än så blir det inte. Nu har han bytt bana och skapat serien The Responder som både jag och den brittiska publiken tokhyllar.

En “responder” är alltså en polis som sitter och åker runt i staden där hen arbetar och tar emot nödsamtal som hen sedan rycker ut till. Precis som ni själva kan gissa så kan dessa utryckningar handla om en miljon olika saker, ofta starkt sammanbundet med resultatet av kapitalismen: utstötning, misär, fattigdom, psykisk ohälsa, drogmissbruk och all annan människofientlig skit som kommer med detta “det bästa av tänkbara system”.

Att serien dessutom utspelar sig i den där ändtarmen i nordvästra England som de kallar för Liverpool gör det redan mörka temat kolsvart. I huvudrollen som polisen Chris Carson ser vi en av mina favoritskådisar, Martin Freeman. Känns namnet igen? Inte så konstigt, han har tidigare briljerat i bl a The Office (Tim Canterbury) och Hobbit-trilogin (som den unge Bilbo Bagger). Hans resa, både på jobbet och privat, rakt ner i fördärvet gör att man aldrig riktigt kan koppla av. Hela tiden ligger misären där och man funderar ibland på hur mycket skit en människa kan hamna i. Men mitt i allt helvetiskt elände finns det även utrymme för den briljanta, mörka, brittiska humorn. Det är heller ingen hemlighet att Storbritannien är en ö med gigantiska sociala problem och ja, efterdyningarna av skräcködlan Margaret Thatchers frontalkrig mot den brittiska arbetarklassen lever stenhårt kvar än idag. Vill ni se spåren hon lämnade efter sig har jag svårt att komma på en bättre serie än just The Responder.

Ska även nämna att Carsons fru, Kate, spelas helt briljant av MyAnna Buring. Hon föddes 1979 som Anna Margaretha My Rantapää i Sundsvall. Sen flyttade hon, efter perioder i Oman och Kuwait (där hennes pappa jobbade som läkare), som 16-åring till Storbritannien. En extra applåd till Buring som tidigare i år var en av fler än tvåtusen personer som skrev under ett Artists for Palestine-brev där de uppmanade till vapenvila i Israels massaker i Gaza. Dessutom anklagade uppropet västerländska regeringar för att “inte bara tolerera krigsbrott utan även för medhjälp och för att underlätta dem.”

Om du tittar på serien och känner att du i vanliga fall förstår engelska bra, men att du nu bara kan snappa upp något ord här och där bland allt spott och övrig rotvälska så ska du inte oroa dig. Detta är scouse, la! Om du har sett någon intervju med Wayne Rooney eller någon kriminell från England så vet ni vad jag menar.

Här kan ni läsa The Guardians omdöme om säsong ett (fem av fem i betyg):

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2024/08/21/11824508-recension-the-responder-martin-freeman-ar-magnifik-i-en-tour-hos-poliskaren/

Och Aftonbladets briljanta tv-kritiker Karolina Fjellborg om säsong ett:

https://www.aftonbladet.se/nojesbladet/tv/a/PoQw9R/the-responder-recension-martin-freeman-excellerar-som-sondertrasad-polis

The Guardian om tvåan (även den fick fem av fem):

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2024/08/21/11824506-recension-the-responder-sasong-tva-annu-en-fullstandig-tv-triumf/

Och fröken Fjellborg kort om säsong två:

The Responder

Sommaren 2022 sände SVT den första säsongen av den här totala polis-tv-triumfen. Av tv-debuterande Tony Schumacher, som skapade serien med inspiration av sin egen tid som polis i Liverpool, och med Martin Freeman i sin kanske allra bästa roll hittills, som en polis på nattskiftet som sakta men säkert håller på att gå sönder. Av jobbet och pressen och all skit han ser och måste hantera, av en våldsam uppväxt, av ett sprucket äktenskap och av sitt eget vadande genom moraliska gråzoner. Nu kommer säsong två, där Chris Carson kämpar för att få rätsida på saker och ting, men aldrig tycks få en sportslig chans.

SVT Play, 31 juli.

Jack Hildén på Aftonbladet kultur om båda säsongerna:

https://www.aftonbladet.se/kultur/a/qPP42w/jack-hilden-om-the-responder

Skön United-premiär!

Det gick ju riktigt bra i premiären mot Fulham för United. Jag var som ni vet lite orolig och det kändes som att tre poäng var ett måste, särskilt med tanke på de två kommande matcherna. Det var inte jätteövertygande och det finns fortfarande gott om brister, men det fanns positiva inslag också. Tycker att Noussair Mazraoui gjorde en fin debut och tror han kan bli en tillgång i vårt försvar. Glidtacklingen i egen box är ju magnifik att skåda!

Jättekul att den nya anfallaren Joshua Zirkzee fick inleda sin United-karriär med att avgöra matchen framför The Stretford End också, går inte att be om så mycket mer i en debut. Här kan ni se höjdpunkterna: 

 

 

 

Tuff bortamatch på sydkusten och hatet mot de resande fansen

Idag väntar alltså Brighton på bortaplan kl 13:30 (svensk tid). Det är en riktigt tuff match och visst kan vi vinna den, men magkänslan säger att vi lär behöva höja oss både ett och två snäpp från förra fredagen mot Fulham om vi ska ta med några poäng hem till Manchester. 

Jag hoppas på att De Ligt och Martínez får starta centralt så att de kan börja jobba på vad som förhoppningsvis kan bli ett riktigt bra mittbackspar. Sen ser jag gärna Dalot och Mazraoui på flankerna. Men vi får se, Onkel Fester kommer säkert med något beslut som bara kommer stärka min tes om att han ständigt röker holländskt.

Den här matchen är dessutom ännu en uppvisning i Premier Leagues förakt mot de resande supportrarna. Ligan har ingenting emot att lyfta fram stämningen på de engelska matcherna och det faktum att många klubbar har ett stort resande följe med över hela landet. Men att någon gång tänka på dem, dessa spelets sanna hjältar, det är såklart för mycket begärt.

Brighton är Uniteds längsta resa i PL-spelet, nästan 42 mil skiljer de två städerna åt. Engelsk tid för avsparken är dessutom en timme tidigare än den i Sverige, 12:30. Då förstår ni själva att det blir en riktigt tidig start med tåg, buss eller bil för de tillresta från Manchester. Hoppas våra spelare har det någonstans i bakhuvudet också när de kliver ut på planen.

FC:s femte ligamatch: Guiseley borta!

Medan Man United spelar sin blott andra ligamatch går FC United idag in i deras femte! På de fyra inledande matcherna har det blivit en vinst, en förlust och två kryss. Målskillnaden är 2-2 och idag väntar Guiseley borta på Nethermoor Park i fiendeland, West Yorkshire.

Guiseley ligger strax nordväst om smutsiga Leeds, har ca 22 000 invånare och räknas idag som en förort till just smutsiga Leeds. Om någon läsare har haft besväret att besöka Leeds Bradfords internationella flygplats så ligger staden nära den. Om vi ska sätta ut skiten på en karta hamnar vi där:

 

Stadens mest kända person är Ann Ellis (född Ann Waite). Hon föddes i Guiseley den 28 juni 1843 och dog 76 år gammal, den 8 september 1919. Hon var en engelsk väverska och framstående i den brutalt stenhårda klasskampen i Storbritannien på 1800-talet. 

Den 13 februari 1875 samlades en folkmassa på 9 000 personer nära Spinkwell-fabrikerna i Dewsbury för att höra Ellis tala. Där framförde hon den helt korrekta poängen att ägarna hade råd att reducera profiterna, men arbetarna kunde bara välja att inte äta om deras löner sänktes. 

Det blev en tre månader lång strejk och de strejkande arbetarna, både män och kvinnor, imponerades av Ellis tal och hon valdes in i kommittén som skulle förhandla med fabriksägarna. Hon blev kassör, Hannah Woods blev ordförande och Kate Conran sekreterare. Det var alltså tre kvinnor på de tre tyngsta posterna i den nya textilfackföreningen, snyggt!

Manuel Ugarte

Varje dag kan man läsa om hur Manuel Ugarte kommer närmare och närmare en flytt till United och det verkar som att affären faktiskt kan bli av innan sommarens transferfönster stängs (midnatt, svensk tid, nästa fredag). Men när det gäller United tar jag inte ut någonting förrän spelaren står där med tröjan och ler mot kamerorna.

I onsdags klev den seriösa franska tidningen Le Parisien, som dessutom har bra koll på PSG, in och skrev följande:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2024/08/21/11824510-manchester-united-och-paris-nara-en-overenskommelse-gallande-manuel-ugartes-transfer/

Och det följdes upp med att affären är “nära förestående” i torsdagens MEN:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2024/08/23/11824618-manchester-united-kommer-narmare-manuel-ugartes-paskrift-efter-diskussioner-med-paris-st-germain/

PSG köpte ju uruguayanen för €60 (685 miljoner kr) förra sommaren och hostade tidigare i somras upp €59,92m (684 miljoner kr) för João Neves. Detta gör att Parisklubben vill ha tillbaka så mycket som möjligt av summan de lade ut på Ugarte. Detta medan United vill få ner den och de är t o m beredda att ta honom på lån en säsong för att sen köpa honom sommaren 2025. Det är väl dessa detaljer förhandlingarna handlar om, men det verkar som att PSG vill sälja, Ugarte vill komma och United vill ha honom, det brukar vara bra faktorer för att få till en affär.

Noterar att precis som i PSG:s premiär förra helgen mot Le Havre så utelämnades Ugarte ur matchtruppen i gårdagens hemmamatch mot Montpellier. Vad jag vet så är han inte skadad eller sjuk, så det bör också ses som ett tecken på att han är på väg. 

Inte lätt för Harry!

Från Popbitch, torsdag 22 augusti, kl 20:38, 2025:

>>Tuff studs<<

Upp- och nedgångarna med berömmelse

AM skriver:

“Kom att tänka på när Harry Maguire och hans familj var på samma trampolinpark som mina ungar och deras kompisar, som firade en av deras födelsedagar.

“Ställets chef tvingades att lägga sig i och skälla ut dem, detta då de studsade runt på trampolinerna och sjöng ‘Harry Maguire, your defending’s terrifying’ till tonerna av Freed From Desire. Stackars Harry.”

Färjestad slog Knätofsknullarna i Strömstad

Jag vet, det här var bara en träningsmatch, dessutom blott den andra för försäsongen. Men det är ändå roligt att det börjar gnugga igång. Idag är det fyra veckor kvar till SHL-premiären hemma mot Rögle. Här under ser ni det matnyttiga man behöver veta från matchen: 

  

På slutet blev det ganska svettigt för Sveriges hockeystolthet från Karlstad. Det var nämligen så att under matchen fick hela tre spelare, David Tomá&scaron;ek, kapten Linus Johansson och Jonathan Andersson kliva av. Så 13.e forwarden Jack Berglund fick mer istid än vad som var planerat och backarna fick gnugga på ordentligt då de till sist bara var fem stycken kvar i speldugligt skick.

 

Tomá&scaron;ek (till vänster) fick kliva av och se resten av matchen från sidan tillsammans med rehabiliterande backen Jérémy Groleau (till höger).

Idag, klockan 16:00, spelas turneringens final i Strömstad, detta då Färjestad möter Frölunda, som igår slog Leksand med 5-3. Då kommer det bli en del ändringar i laget, både tidigare planerade och framtvingade. Mot Leksand spelade inte Magnus Nygren (lättare känning i ena ljumsken), Adam Ollas Mattsson, Henrik Björklund eller Alexander Ljungkrantz. Inte heller Jérémy Groleau fanns med då han fortfarande rehabiliterar sin opererade axel. Men de flesta av de fyra förstnämnda kan vi nog räkna med att få se. Dessutom meddelade tränare Mitell för Värmlands Folkblad igår att två av de tre som klev av matchen i torsdags troligen inte kommer till spel idag:

”Limpan” [Linus Johansson] och [David] Tomásek spelar nog inte i morgon (lördag) men “Jonte” [Jonathan Andersson] spelar nog, tror vi. Det handlar troligtvis om någon vecka eller några dagar, det handlar inte om något superallvarligt, även om vi såklart vill ha dem friska.”

Även om det bara är en träningsmatch i augusti så hoppas jag ändå att vi spöar upp störda Roger Rönnbergs manskap, Forza FBK!

Vykort från Afghanistan 

När omvärldens blickar riktas åt ett annat håll passar dessa vedervärdiga as på att förpesta livet ytterligare för sina kvinnor. Svårbeskrivligt hur jävla vidrigt detta är…

Från Associated Press:

TALIBANERNA PRESENTERAR MORALLAGAR SOM FÖRBJUDER KVINNLIGA RÖSTER OCH ANSIKTEN I OFFENTLIGHETEN

 

 

AV: AP, uppdaterad 20:46 (svensk tid), fredag 23 augusti, 2024

ISLAMABAD (AP) - Afghanistans talibanhärskare har utfärdat ett förbud mot kvinnliga röster och bara ansikten offentligt enligt nya lagar som godkänts av den högsta ledaren i ansträngningarna för att bekämpa laster och främja dygd.

Lagarna utfärdades i onsdags (21/8) efter att de godkänts av högsta ledaren Hibatullah Akhundzada, sa en talesman för regeringen. Talibanerna inrättade ett ministerium för "spridning av dygd och förebyggande av last" efter att ha tagit makten 2021.

Ministeriet publicerade sina moral- och dygdlagar i onsdags och de täcker aspekter av vardagen som kollektivtrafik, musik, rakning och firanden.

De beskrivs i ett dokument på 114 sidor och 35 artiklar som The Associated Press har sett och är den första formella förklaringen om laster och dygdlagar i Afghanistan sedan maktövertagandet.

"Inshallah ("om Gud vill", eller friare: "vi får förtrösta på Gud") vi försäkrar er att denna islamiska lag kommer att vara till stor hjälp i främjandet av dygd och elimineringen av laster", sade ministeriets talesman Maulvi Abdul Ghafar Farooq i torsdags.

Lagarna ger ministeriet befogenhet att vara i frontlinjen för att reglera personligt beteende, administrera straff som varningar eller arrestering om tillsynsmyndigheter hävdar att afghaner har brutit mot lagarna.

Artikel 13 avser kvinnor. Det står att det är obligatoriskt för en kvinna att alltid beslöja sin kropp offentligt och att ansiktsskydd är viktigt för att undvika frestelser och fresta andra. Kläderna ska inte vara tunna, tajta eller korta.

Kvinnor bör beslöja sig inför alla främlingar, inklusive muslimer, och inför alla icke-muslimer för att undvika att bli korrumperade. En kvinnas röst anses vara intim och bör därför inte höras sjunga, recitera eller läsa högt offentligt. Det är förbjudet för kvinnor att se på män som de inte är släkt med genom blod eller äktenskap och vice versa.

Artikel 17 förbjuder publicering av bilder av levande varelser, vilket hotar ett redan bräckligt afghanskt medielandskap.

Artikel 19 förbjuder spelande av musik, transport av ensamma kvinnliga resenärer och blandning av män och kvinnor som inte är släkt med varandra. Lagen ålägger också passagerare och chaufförer att be vid angivna tider.

Enligt ministeriets webbplats inkluderar främjandet av dygd bön, att anpassa muslimernas karaktär och beteende till islamisk lag, uppmuntra kvinnor att bära hijab och inbjuda människor att följa islams fem pelare. Den säger också att eliminering av laster innebär att förbjuda människor att göra saker som är förbjudna enligt islamisk lag.

Förra månaden sa en FN-rapport att ministeriet bidrog till ett klimat av rädsla och hotfull stämning bland afghaner genom påbud och de metoder som användes för att upprätthålla dem.

Den sa att ministeriets roll expanderade till andra områden av det offentliga livet, inklusive mediaövervakning och utrotning av drogberoende.

"Med tanke på de många frågor som beskrivs i rapporten ger den ståndpunkt som uttrycks av de facto-myndigheterna att denna tillsyn kommer att öka och expandera anledning till betydande oro för alla afghaner, särskilt kvinnor och flickor", säger Fiona Frazer, chefen för tjänsten för mänskliga rättigheter vid FN:s beskickning i Afghanistan.

Talibanerna har avvisat FN:s rapport.

—--------------

Den här artikeln publicerades först den 22 augusti 2024. Den uppdaterades den 23 augusti 2024 för att klargöra att talibanernas laster och dygdlagar säger att kvinnor ska skyla sig inför alla främlingar, inklusive muslimer, och inför alla icke-muslimer.

 

Man Utd har jobbat på en affär för att köpa Manuel Ugarte hela sommaren och de är nu nära slutförandet av en överenskommelse

 

 

 

AV: Samuel Luckhurst, Manchester United-skribent och Tyrone Marshall, senior fotbollsskribent, Manchester Evening News, torsdag 22 augusti, kl 14:23, 2024

Manchester United är nära en överenskommelse i affären som ska ta Manuel Ugarte från Paris St-Germain efter produktiva diskussioner med den franska jätten.

Ugarte har varit Uniteds toppmåltavla till mittfältet under hela sommaren och 23-åringen är desperat att få göra flytten till Old Trafford, men de två klubbarna har tidigare under transferfönstret varit en bit ifrån varandra i deras värderingar av spelaren.

Men Ugarte utelämnades ur PSG:s trupp i deras premiärmatch i Ligue 1 förra helgen och ytterligare diskussioner har hållits mellan de två klubbarna den här veckan. Nu sägs det att en affär är nära förestående och det lär blir en säsong på lån med skyldighet att sen köpa.

United har stått fast vid deras värdering av den uruguayanske landslagsmannen och det fanns en förväntan att PSG skulle vara medgörliga förhandlare. De behöver sälja spelare efter ännu en sommar med stora utlägg, inklusive köpet av den 19-årige mittfältaren Joao Neves från Benfica för €60m (683 miljoner kr).

United var säkra på att kunna landa Ugarte för en vecka sen och under diskussioner gällande andra mittfältare uttryckte de självförtroende för att få igenom affären. Ett lån skulle inte nödvändigtvis betyda en försäljning av Scott McTominay, men klubben är fortfarande öppen för erbjudanden på Casemiro och Christian Eriksen.

Ugarte skulle i så fall bli sommarens femte nyförvärv efter Leny Yoro, Joshua Zirkzee, Matthijs de Ligt och Noussair Mazraoui. United har spenderat £156m (2,09 miljarder kr) på nya spelare hittills under det här fönstret och nettospenderingen ligger på mer än £80m (1,07 miljarder kr).

 

NYHETER LE PARISIEN. De båda klubbarna närmar sig en överenskommelse om en försäljning för runt 60 miljoner euro (682 miljoner kr). Detaljer återstår att slutföra, men parterna är övertygade om att operationen kommer att genomföras innan transferfönstret stängs. Ugarte kom 2023 från portugisiska Sporting.

 

 

 

AV: Benjamin Quarez och Marc Mechenoua, Le Parisien, onsdag 21 augusti, kl 17:03, 2024

Manuel Ugartes flytt kommer allt närmare. Den uruguayanske defensiva mittfältaren, som kom från Sporting i Portugal förra säsongen för 60 miljoner euro (682 miljoner kr), är på väg att lämna klubben.

Enligt våra uppgifter är PSG nära ett avtal med Manchester United om en övergång för runt 60 miljoner euro (682 miljoner kr). En nästan identisk summa som spelaren köptes för förra året. Även om detaljer återstår att lösa för att slutföra operationen är parterna övertygade om att affären kommer lösa sig under de kommande dagarna.

Manuel Ugarte hade en lysande start i huvudstaden innan han snabbt blev desillusionerad. Från oktober till slutet av säsongen fortsatte hans speltid att minska tills han till sist blev mer av en avbytare. Manuel Ugarte kan räkna med ett inflytande från Jorge Mendes, hans agent, som slutförde Leny Yoros flytt till nordvästra England för 70 miljoner euro (796 miljoner kr) inklusive bonusar.

Diskussioner mellan Paris och Manchester har pågått i flera veckor. Från och med juli gjorde de Röda djävlarna Ugarte till en av sina prioriteringar.

 

 

The Guardian gav säsong ett av The Responder högsta betyg, fem stjärnor av fem möjliga.

 

 

 

AV: Lucy Mangan, The Guardian, måndag 24 Jan 2022

Med ilska i hjärtat och spott i ansiktet kommer Freeman säkerligen att vinna alla priser för detta drama skrivet av en ex-polis som är lika fängslande som en thriller och lika djupgående som en dokumentär

Martin Freeman i en mardröm är en fullständig dröm för tittarna.

I det nya BBC One-dramat The Responder i sex delar spelar han Chris Carson, en polis som befinner sig på bristningsgränsen. Vi följer honom på en handfull nattskift i Liverpool som hotar – nästan lovar – att pressa honom bortom gränserna för all mental uthållighet.

Hans jobb är att svara (respond) på nödsamtal (en responder). Dessa kan vara vad som helst – det ständiga tillståndet av beredskap är lika utmattande som det är spännande – men de är nästan alltid en yttring av fattigdom, otillräcklighet eller desperation. Han säger till sin terapeut (Elizabeth Berrington) att han känner sig som om han leker klubba mullvad. "Förutom att mullvadarna bär träningsoverallsbyxor. Varje natt är det spott i mitt ansikte och blod på mina kängor och det slutar aldrig.”

Manuset (det första originalverket för tv av Tony Schumacher, en före detta polis) är en häpnadsväckande tuff, kraftfull, slitstark sak utan ett bortkastat ord eller ögonblick. Freeman – som måste ha kastat sig på det som en hungrig hund – gör allt rättvisa. Carson är en man som består av lager av ilska, lidande och förtvivlan, och Freeman lyser sakta upp var och en; han kommer säkert att vinna priser för sin prestation. Du kan känna hans släpande depression under explosionerna av ilska (vanligtvis riktad mot mullvadarna i träningsoverallsbyxor, vars oändliga, meningslösa kriminalitet och brist på personligt ansvar urholkar Carsons återhållsamhet), stressen och frustrationen, det skavande samvetet. Det är en god man som kvävs under de känslomässiga spillrorna.

Under första avsnittets nattskift hjälper Carson till att samla ihop kroppsdelar på platsen för en trafikolycka, hantera granntvister och närvara vid platsen för en naturlig död. Han rör sig genom en värld av avsiktliga och oavsiktliga grymheter och ignorerar tirader av hat och hån från gäng med killar då han kör runt i staden.

Han får ett samtal från sin hala vän Carl (Ian Hart, förstås – tack gode gud och castingen). “Town Centre Casey” (“Centrum-Casey”, spelad av Emily Fairn) - en lokal "baghead" (“pundare”) eller drogmissbrukare - har försvunnit. Skulle han kunna leta efter henne? När Carson hittar Casey säger hon som hälsningsfras: "Det finns inga häktningsorder på mig!" Han svarar: "Ingen vill ha dig förutom jag." Det är ett av många små dystra ögonblick som urholkar dig innan du hinner registrera dem fullt ut.

Hon berättar för honom att hon stal Carls lager av kokain. "Det är inte mitt fel!" säger hon. Carson fnyser: ”Vems fel är det då? Fucking Thatchers?" De meningarna innehåller cirka 700 doktorsavhandlingar i sociopolitisk diskurs med endast sju ord och bör mötas med vördnad av författare överallt.

Det är tydligt att Carl inte bara är Carsons vän, utan också en knarkhandlare, och Carson har åtminstone en viss kontroll över honom. Men istället för att låta Casey bli slagen av Carl, ger Carson henne pengar för att ta ett tåg till Leeds och säkerheten där. Han känner för en gångs skull att han har gjort skillnad.

Han berättar till och med det för sin mamma (Rita Tushingham) när han besöker henne på hennes vårdhem. "Jag gjorde en bra sak - bara en sak för någon som normalt sett inte betyder något." "Alla betyder något", säger hon försiktigt till honom. "Det gör de verkligen inte", säger han. Det är ett mått på styrkan och skönheten i manuset och framförandet att detta inte är ett dramatiskt ögonblick. Det är helt enkelt ett erkännande av den sanning som allmänheten vanligtvis kan ignorera, men som han lever med varje natt och som vi har sett utspela sig den senaste kompromisslösa timmen.

Självklart har Casey inte åkt till Leeds. Hon har heller inte rånats på kokainet, som hon sa till Carson.

Vridmomentet i de återstående fyra avsnitten (jag tittade framåt – jag kunde inte titta bort) är fenomenalt, liksom den svidande mänskligheten och desperationen i det hela. På terapeutens kontor avslöjas historiska skador när eländet som överlämnats från människa till människa täcks av nya, mer akuta problem.

The Responder är lika snabb och fängslande som en thriller och lika upprörande som en dokumentär. Serien säger djupgående saker om hur allvarligt jobb vid frontlinjen kan tära på vår medkänsla och vår moral; hur ömtålig varje struktur, från en individs psyke till samhället i stort, är utan känslomässigt, ekonomiskt och politiskt stöd; och vad som händer när vi blir bortkopplade från varandra och inte har någonstans att vända oss. Om du letar efter ett stycke som beskriver nationens tillstånd så har du det här.

 

  

The Guardian gav säsong två av The Responder högsta betyg, fem stjärnor av fem möjliga.

 

 

 

 

AV: Lucy Mangan, The Guardian, söndag 5 maj, 2024

 

 

Martin Freeman återvänder i den utsökt smärtsamma studien av en polis sammanbrott – och det är en sällsynt andra säsong som är lika spännande och livsviktig som den första

 

 

För två år sedan gav den före detta polisen och den då debuterande manusförfattaren Tony Schumacher oss fem av de mest fängslande och upprörande tv-timmarna som har skådats på många år. The Responder var berättelsen om Chris Carson (karriärens bästa prestation av Martin Freeman), en man som långsamt drivs till förtvivlan av pressen från sitt jobb som polis vid frontlinjen. Han svarar på nödsamtal på nattskiftet och bevittnar det meningslösa i att försöka hålla tillbaka floden av brott som framför allt vidmakthålls av människor som är desperata, utblottade eller psykiskt sjuka. "Det är som att spela klubba mullvad", sa han. "Förutom att mullvadarna bär träningsoverallsbyxor. Varje kväll är det blod på mina kängor och spott i mitt ansikte och det slutar aldrig någonsin.”

 

 

Det fanns en övertygande, perfekt fungerande intrig som involverade en försvunnen väska med droger och Chris korrupta förbindelse med en lokal knarkhandlare som mördades i jakten på det försvunna lagret. Men seriens kött, dess genialitet, var den trovärdiga försämringen av Chris och porträttet som serien målade av ett samhälle vid sammanbrottets kant.

 

 

Nu är Chris tillbaka i det mest sällsynta av saker: en andra säsong som känns förtjänt av kvaliteten på det som visats innan och dessutom otvungen. Originalserien slutade snyggt, men trovärdigt, utan att någons personliga berättelser tog slut. Det nya sexdelade dramat känns naturligt och – givet den outnyttjade potentialen – nödvändigt.

 

Se trailern för säsong två.

 

 

Säsong två börjar ungefär sex månader efter de ursprungliga händelserna. Chris är fortfarande separerad från sin fru, Kate (MyAnna Buring), han jobbar fortfarande på det betungande nattskiftet och försöker desperat få den dagtjänst som skulle hindra Kate från att flytta till London med sin dotter för en bättre livskvalitet. Han går i gruppterapi varje vecka. Sessionerna är utsökt smärtsamma vinjetter av frustration, symboliska för bristen på hjälp tillgänglig för människor med psykiska problem (och den ständiga otillräckligheten av goda avsikter).

 

 

När han får reda på att han i princip är utestängd från dagtjänst som han har berättat för Kate att han redan har fått, blir Chris motvilligt involverad med sin gamla partner Deb Barnes (Amaka Okafor). Hon lovar honom en dagtjänst på hennes kontor om han hjälper henne med ett narkotikafall. Denna gråzon mörknar snabbt till djupaste svart. Dessutom tvingas han på nytt att möta sin bortstötta, misshandlande far (Bernard Hill, i tystlåtet fascinerande läge) och du kan praktiskt taget se minnena fräta sönder Chris ytterligare vid varje möte.

 

 

De flesta av de andra fantastiska birollerna från säsong ett är också tillbaka. Vi får se kaosmagneterna Casey (Emily Fairn) och Marco (Josh Finan), som den här gången drömmer om att tjäna en förmögenhet som knarklangare. Men de är fortfarande inte i närheten av att vara kunniga eller hänsynslösa nog för att klara det, inte heller med hjälp av Carl Sweeneys skräckinjagande änka, Jodie (Faye McKeever). Mest berörande är återkomsten för Chris på-och-av-patrullpartner Rachel (Adelayo Adedayo), som blir mer involverad i Chris aktiviteter, som snabbt börjar eskalera mot det kriminella, än hon gjorde under säsong ett. Samtidigt försöker hon hantera effekterna av misshandeln i hemmet som vi såg henne utstå förra gången.

 

 

Både sättet på vilket det är skrivet och spelat är en fin, fin skildring av var sådana upplevelser lämnar offren – av hur många sätt ett sådant trauma kan visa sig, från likgiltighet till tvångstankar till självskada, allt detta samtidigt som man presenterar ett resonligt ansikte mot världen. Rachel har misslyckats med sitt inspektörsprov sedan vi senast såg henne och, precis som Chris, är hon desperat att få lämna nattpassen. Handlingen om henne må vara sekundär, men allt det psykologiska skarpsinne och uppmärksamheten för detaljer som ägnas åt Chris sammanbrott speglas med rätta även här, vilket är uppfriskande.

 

 

Schumacher behåller sin tajta kontroll överallt. The Responder utvecklas som den första säsongen gjorde, som en klassisk tragedi, med den orubbliga känslan av oundviklighet. Det finns så många sätt för människor att bli instängda och klaustrofobin byggs upp med praktiskt taget varje scen. Serien skjuter hål på dysterheten med underbara, roliga repliker (Jodies hat mot barnen i glassbaren hon startar i ett försök att bli hederlig skulle kunna vara stoff till en spin-off sitcom), men det förblir en studie i skada. Den skada vi gör oss själva, våra barn och ett samhälle när vi berövar det, lite i taget, år efter år, generation efter generation, allt som behövs för att det ska blomstra. Det är med andra ord ännu ett makalöst stycke. En triumf för alla inblandade.

 

 

Idag är det alltså dags för ligapremiär för United, något du kan läsa mer om här under. Jag kommer tillbringa hela fredagen på mitt lokala vattenhål, August Palms pub och sportbar. Det blir frukost, lunch och middag där, samt kopiösa mängder vätska. Förmiddagen, lunchen och eftermiddagen kommer att tillbringas med bra musik, god mat och dryck och någon trevlig bok. Sen klockan 19:00 brakar Färjestad igång med sin första träningsmatch, mot plastiga Linköping i Sméhallen i Eskilstuna. Det ska bli kul att se första testet för vårt oerhört spännande lag. Efter en timme hockey skiftar jag smidigt fokus till Premier League-studion och försnacket inför Man United v Fulham! Förhoppningsvis kan vi bärga tre poäng där så att jag glad och snurrig kan stappla hem och avnjuta en annan premiär: säsong 2 av “Bäst i test”. Sen kommer jag förhoppningsvis, beroende på Uniteds resultat, att somna som en jäkla kung. Vad fan har då bilden på en skål med gröt, mjölk, sylt och kanel ackompanjerad av en kopp brygd, två kokta ägg och en tub kaviar med detta att göra? Jo, det var såklart torsdagens Gunde/Wassberg-frukost, viktigt när man ska ut och slira hela fredagen. COME ON UNITED!

Premiär!

Ok mina damer och herrar, då är vi framme! Det är idag den 16:e augusti och Manchester United stånkar igång säsongen 2024/25. Jag ska inte bli alltför känslosam, men det är fortfarande något speciellt med ligapremiären. Man vet att man har allt framför sig, hela säsongen, det finns fortfarande ett visst mått av hopp om att det ska bli något positivt. 

Man har ännu inte haft ledningen i 90:e minuten för att sedan skita ner sig fullständigt och förlora matchen på övertid. Än har det första vredesutbrottet mot Antony, Rashford, Maguire, Lindelöf eller någon av de andra avfyrats. Man har ännu inte behövt fundera på om Onkel Fester verkligen drar några holländska bloss innan han lägger upp taktiken. Istället finns det en lätt barnslig uppspelthet inför att det drar igång igen, att få se De Ligt, Mazraoui och Zirkzee. Även Yoro, såklart, men det blir om minst tre månader! 

Jag hyser dessutom en förhoppning om att vi ska kunna plocka in Manuel Ugarte, jag tror att vårt mittfält skulle må riktigt bra av hans närvaro där. Innebär det dessutom att vi behöver sälja Sancho eller McTominay för att få hit uruguayanen så ser jag det som en ren win-win. 

Det ska även bli spännande att fortsätta följa Kobbie Mainoos utveckling. Det han gjorde förra säsongen var fantastiskt att se, nu kommer det svåra, att bibehålla det fina spelet och växa ut till en riktig gigant. Man ska inte ha alltför stora förväntningar på ungdomar, men jag kommer även hålla ett extra öga på herr Hamas, ursäkta, herr H (Harry) Amass och Toby Collyer, de KAN bli den här säsongens Mainoo.

Men hej-och-hå, jag är fullt medveten om att alla dessa positiva känslor kan vara som bortblåsta om någon vecka, eller någon månad, men det är ändå ganska skönt att försiktigt se fram emot premiären med något sorts hopp i kroppen, det ska jag omfamna och njuta av. Men säg att vi ramlar ihop som ett korthus och torskar mot Fulham ikväll, ja då är det en annan, nuförtiden mer välbekant känsla, som kommer ta över, men det tar vi då - COME ON UNITED!

Några ord om förra säsongen

När jag ser tillbaka på den förra säsongen så var det ofta misslyckande efter misslyckande. Då och då dök det upp något lite ljus i mörkret, men väldigt mycket var skit. Jag var helt säker på att Onkel Fester skulle få gå, och det var ju även vår ledning. Men sen uppstod ett antal omständigheter och till sist fick några slipsar åka ner till hans semester och be honom att stanna kvar. Att han då har mage att sitta och säga att han är den bästa managern för United säger inte så lite om den idiotiska arrogansen som finns i honom. 

Nu har jag haft sommaren på mig att inse att det är han som kommer att inleda säsongen som Uniteds boss. Men grejen nu är att det finns krav på honom. Han fick bara ett kort kontrakt och ledningen kan ganska lätt flytta på honom om de ser att det är på väg åt helvete igen. Nu har han även sagt att han är den bästa managern för vår klubb, då är det på tiden att han visar det också. 

Något som gör mig väldigt glad är att ha Ruud tillbaka i klubben och bara att han sitter där kommer göra mycket för mitt humör när våra tränare zoomas in. Här bjuder jag er på godis från den allra högsta hyllan, vilken jävla målgörare, helt sanslöst! 

Nu är det lätt att bara minnas all skit från förra säsongen när det gäller United. Men det fanns absolut glädjeämnen att fira, eller vad sägs om att vi faktiskt: 

• Spöade city, förstörde deras pokaljakt och vann FA-cupen.

• Förstörde den tyska kompostkäftens sagofarväl. Bara att gå tillbaka och läsa hur snacket gick där under våren. Han skulle vara ett enda stort leende (inte svårt med den garnityren) och bara vinna pokal efter pokal på vägen fram till hans avslutning som manager. Nu blev det inte riktigt så och hela skiten började wobbla efter kvartsfinalförlusten mot… UNITED!

Ahhhh, det kan man se hur många gånger som helst.

• Trots att vi slutade åtta (!), bakom både Chelsea och Newcastle, så skickade vi ner Londonklubben i The Conference League och de saudiska skatorna gick helt miste om spel i Europa p g a oss (tihi).

• Vi gjorde, som ni alla har förstått nu, en riktig skitsäsong, men ändå hade vi en tung pokal att visa upp efteråt. Mer än man kan säga om det ständigt hyllade Arsenal (tihi).

• Manchester United, jag tackar och bockar och bjuder på denna (går också att se på repeat i all oändlighet):

Lite mer om Onkel Fester

Jag har skrivit en del om Onkel Fester tidigare och här kommer lite till. Han kom till United i maj 2022, så han har nu varit här i lite mer än två år. Under dessa år har han köpt eller lånat in 

20 spelare till en total kostnad av €612,18m (7,06 miljarder kr)! 

Med den tiden och de utläggen känns hans snack om att han är det bästa alternativet som manager för United väldigt bräckligt. Lägger man sen till att man under stora delar av förra säsongen helt saknade något som kunde tolkas som ett vägvinnande spelsystem så fylls jag inte av förtroende för honom. Lägg till detta den nästan smått komiska “förmågan” att kasta bort ledningar så förstår ni varför jag anser att den här säsongen måste vi gå synbart framåt, den tidigare skiten som regelbundet serveras håller inte längre!

FC Uniteds TREDJE ligamatch på lördag

I förra inlägget skrev jag om FC Uniteds sköna ligapremiär, vinsten med 1-0 borta mot Morpeth uppe i nordöstra England. Efter det var det dags för hemmapremiären i tisdags, då mot Worksop Town på Broadhurst Park. Tyvärr brände de Röda enligt rapporterna alldeles för många chanser framåt och förlorade med 0-1. Så efter två spelade matcher har vi en vinst, en förlust och 1-1 i målskillnad, på lördag fortsätter säsongen hemma mot Ilkeston Town FC - FORZA FC!