Trump har svamlat på om huruvida Israel-Gaza-kriget bör sluta. Men då han talade inför rika donatorer bakom stängda dörrar sa han att han stödjer Israels rätt att fortsätta “deras krig mot terrorn.”

AV:  Josh Dawsey, Karen DeYoung och Marianne LeVine, The Washington Post, måndag 27 maj, 2024

Den f d presidenten Donald Trump har lovat att krossa de pro-palestinska protesterna på collegeområdena. Han berättade för ett rum fullt av donatorer - en grupp som han skojade och sa att den inkluderade “98 procent av mina judiska vänner” - att han kommer utvisa studentdemonstranter från USA, om han blir vald till nästa president, detta enligt deltagare vid rundabordsevenemanget med honom i New York.

“En sak som jag gör, varje student som protesterar, kastar jag ut ur landet. Ni vet, det finns många utländska studenter. Så fort de hör det kommer de att sköta sig,” sa Trump den 14 maj, enligt donatorer som närvarade vid tillställningen.

När en av donatorerna klagade på att många av studenterna och professorerna som protesterar på collegeområdena nu i framtiden kan komma att hamna på maktpositioner i USA kallade Trump demonstranterna en del av en “radikal revolution” som han lovade besegra. Han berömde New York-polisen för att de rensade området på universitetet Colombia och sa att andra städer måste följa i deras fotspår och att “det måste stoppas nu.” 

“Well, om ni får mig vald, och ni borde verkligen göra det, om ni får mig omvald, då kommer vi att flytta bak den rörelsen 25 eller 30 år,” sa han, enligt donatorerna, som pratade mot villkoret om anonymitet från den privata tillställningen.

Trump har offentligt svamlat om huruvida Israel bör fortsätta sitt krig i Gaza och sagt “få slut på det … gå tillbaka till fred och sluta döda människor.” Stora donatorer till Republikanska partiet har genom lobbyverksamhet med honom under de senaste månaderna uppmanat honom att inta en starkare position som stöttar Israel och deras premiärminister, Benjamin Netanyahu.

Det privata mötet i New York ger en ny insikt i hans nuvarande tankar. Då han talade för rika donatorer bakom stängda dörrar sa Trump att han stödjer Israels rätt att fortsätta “deras krig mot terrorn” och skröt om sin Vita Huset-politik mot Israel.

Den f d presidenten nämnde inte Netanyahu, som han avskyr för att han erkände Joe Bidens seger 2020 och de två har inte pratat med varandra på flera år.

Trump har inte erbjudit många politiska specifikationer gällande hur han skulle behandla Israel om han blir omvald. Han har kastat tveksamhet över genomförbarheten av en självständig palestinsk stat i en nyligen genomförd intervju med Time Magazine. Där sa han att han “inte längre är säker på att en tvåstatslösning kommer fungera,” och tillade: “det finns kanske ingen annan idé.” En tvåstatslösning på konflikten mellan Israel och Palestina har varit målet för USA:s politik under både demokratiska och republikanska presidenter i årtionden.

Trumps läger svarade inte på detaljerade frågor om The Washingtons Posts rapportering. “När president Trump är tillbaka i Ovala rummet kommer Israel än en gång att vara skyddat, Iran kommer gå tillbaka till att vara panka, terrorister kommer att jagas och blodutgjutelsen kommer sluta,” skrev Karoline Leavitt, valkampanjens nationella pressekreterare, i ett e-mejl.

Både Trump och Biden har haft problem med politiken för konflikten mellan Israel och Palestina under kampanjarbetet. Bidens bas är djupt splittrad gällande Israel-Gaza-kriget, men Trumps retorik på ämnet har begränsat hans förmåga att utnyttja motståndarens problem.

Trump har vid upprepade tillfällen i offentliga uttalanden och intervjuer sagt att Hamas attack mot Israel den 7 oktober, som ledde till Gaza-kiget, aldrig skulle ha hänt om han hade varit president.

Men han har också kritiserat Israels inställning till kriget, om än på ett något förvirrat sätt. I en intervju i mars med den israeliska tidningen Israel Hayom sa Trump: “Ni måste avsluta ert krig. Avsluta det. Ni måste få det gjort.” I april argumenterade han för att kriget var dåligt för Israels image då han sa till den konservativa radiovärden Hugh Hewitt att Israel “absolut håller på att förlora PR-kriget.”

Men i mötet med donatorerna använde Trump en annan ton. Istället för att säga att det var dags att avsluta kriget sa han att han stödjer Israels rätt att fortsätta deras attacker mot Gaza.

“Men jag är en av de enda människorna som säger det nu. Och många människor vet inte ens vad 7:e oktober är,” sa Trump.

Trump listade vid upprepade tillfällen allt han anser att han har gjort för Israel i Vita huset. Han flyttade USA:s ambassad till Jerusalem och gick därmed emot årtionden av förd USA-politik. Han erkände Golanhöjderna, som Israel tog av Syrien 1967, som en väsentlig del av Israel efter vad han sa var en fem minuter lång konversation med David Friedman, hans ambassadör där.

Han frågade även rummet om de gillade Friedman.

“Så jag gjorde Golanhöjderna. Ni vet det är värt $2 biljoner (21,1 biljoner kr), sa de, den delen, om du räknar på det ur fastighetshänseende. Men det är värt mer än det. Det är det,” sa Trump enligt närvarande donatorer.

Trump argumenterade även för att Israel behöver hans hjälp. Gatudemonstrationer för Israel lockar mindre folkmassor än hans politiska möten, sa han. I Washington, och särskilt i kongressen “håller Israel på att förlora sin makt,” tillade han. “Det är helt otroligt.”

Donatorerna berättade att den f d presidenten flera gånger uttryckte frustration över att judiska amerikaner inte röstade så mycket på honom som han tyckte att de borde.

“Men hur kan en judisk person rösta på en demokrat, och särskilt då på Biden - men glöm Biden. De sviker er alltid,” sa han då han refererade till Demokraterna.

Trump har kommit med liknande kommentarer offentligt och ibland har det resulterat i ett bakslag. Vissa judiska amerikaner har sagt att hans retorik framkallar den antisemitiska idén att amerikanska judar är mer lojala mot deras religion eller mot Israel än mot USA.

Flera inflytelserika republikanska donatorer, inklusive Miriam Adelson, har pressat Trump att offentligt uttrycka stöd inte bara för Israel, utan även för Netanyahu, deras stridslystna ledare.

Trump nämnde aldrig Netanyahu vid tillställningen. Men han har frekvent klagat på Netanyahu offentligt - särskilt efter det att den israeliska premiärministern erkände Bidens seger i valet 2020, då Trump intensivt bestred resultatet.

“Bibi Netanyahu har med rätta kritiserats för det som hände den 7 oktober,” sa Trump till Time, då han refererade till den israeliska regeringens misslyckande med att undvika överraskningsattacken där Hamas-militanter dödade ungefär 1,200 israeler och tog 253 personer i gisslan. Han mindes även att han hade “en dålig erfarenhet med Bibi” då han sa att Israel hade planerat att delta i USA-anfallet 2020 som dödade den iranska generalen Qasem Soleimani, bara för att i sista minuten dra sig ur.

Trumps irritation mot Netanyahu sträcker sig tillbaka till hans tid i Vita huset och frustrationen han kände över att han inte fick tillräckligt med beröm för vad han gjorde för Israel och landets ledare när han var president. Det har John Bolton, Trumps f d nationella säkerhetsrådgivare, sagt i en intervju.

“Han gillar inte Netanyahu … det beror på att Bibi är en av de främsta demokratiska politikerna i hela världen när det gäller att få publicitet om sig själv och Trump avskyr det,” sa Bolton, en frekvent Trump-kritiker. “Trump ser i grunden Netanyahu som någon som får beröm för saker som Trump tycker att han själv borde få beröm för.”

T o m valet 2020 hade de två världsledarna en nära arbetsrelation, enligt en person som känner till deras relation väl och som pratade mot villkoret om anonymitet för att beskriva ledarnas privata konversationer. Men Trump “häpnades” av en video som Netanyahu spelade in där han gratulerade Biden till sin seger. Den här personen sa att Trump tyckte att videon var lite “för hjärtlig.”

Senator Lindsey Graham (republikan, South Carolina), en Trump-allierad och ibland kritiker, adresserade inte direkt Trumps kommentarer om Israel när han fick en fråga om dem i en intervju. Men han gav en bred bedömning.

"Vi kan ha våra åsikter om våra allierade men jag tror att de är mitt uppe i en kamp för sitt liv, det kommer att finnas gott om tid för ansvarsskyldighet", sa han. "Den bästa vägen för att leverera denna ansvarighet kommer att vara det israeliska folket."

Trumps och Netanyahus relation kommer “fortsätta att blomstra och frodas” om de båda sitter vid makten samtidigt igen,” sa Matthew Brooks, vd för den Republikanska judiska koalitionen, i en intervju.

“Han ger israelerna en blank check  att gå in och göra vad de behöver göra för att förgöra Hamas och eliminera hotet i Gaza från Hamas. Och vad han också säger, vilket faktiskt är sant, är ‘men gör det snabbt’ för tiden är inte Israels allierade just nu,” sa Brooks.

“President Biden står emot antisemitism och är engagerad i säkerheten för det judiska samhället och Israels säkerhet. Det gör inte Donald Trump,” sa James Singer, en talesperson för Biden-kampanjen, i ett uttalande tidigare den här månaden.

Toppallierade med Trump besökte nyligen Israel för möten med Netanyahu och andra representanter i en delegation ledd av Robert O’Brien, en annan av Trumps f d nationella säkerhetsrådgivare i Vita huset. Resan organiserades av pro-israeliska American Israel Public Affairs Committee, och gruppen kom inte med något budskap från Trump och pratade inte å Trump-administrationens vägnar, sa Ed McMullen, som jobbade som USA:s ambassadör i Schweiz under Trump-administrationen.

Gruppen fick se hemska filmklipp från 7:e oktober-attacken och besökte olika delar av landet där israeler hade dödats eller kidnappats, vilket gjorde resan till ett “utbildningsbesök som var livsförändrande,” sa McMullen. Gruppen lär vid något tillfälle berätta om resan för Trump, tillade han.

Vid tillställningen sa Trump att han hade studerat judisk historia och han hade tankar om ett tillfälle i USA:s historia.

“Och ni vet, man går tillbaka genom historien, det här är precis som innan Förintelsen. Jag svär. Om ni tittar, det är samma sak,” sa Trump. “Det fanns en svag president eller ledare för landet. Och det bara byggde på och byggde på. Och sen, helt plötsligt, stod man där med Hitler. Man fick ett problem som ingen kände till.”

Bundesliga-fotbollsklubben Borussia Dortmund har annonserat ett treårigt sponsoravtal med den tyska vapentillverkaren Rheinmetall

Bild: Federico Gambarini/dpa

AV: DW.com, onsdag 29 maj, 2024

Den tyska fotbollsklubben Borussia Dortmund har skrivit på ett treårigt sponsringsavtal med den ledande tyska vapentillverkaren Rheinmetall.

Det Düsseldorf-baserade företaget, den femte största vapentillverkaren i Europa, har blivit en "Champion Partner" till Bundesliga-klubben i en affär värd mellan €7 och €9 miljoner (80-103 miljoner kr) per år.

Rheinmetalls logotyp kommer att synas på reklamskyltar och inne på BVB:s Westfalenstadion, som har en kapacitet på 83 000 åskådare, på deras träningsanläggning Brackel och  på andra marknadsföringsevenemang. Det hela kommer att börja med klubbens förberedelser inför den prestigefyllda Champions League-finalen på lördag (1/6). 

Men den kommer inte att återfinnas på spelarnas matchställ eller träningskläder.

"Säkerhet och försvar är grundläggande pelare i vår demokrati, så vi tycker att det är rätt beslut att se hur vi kan skydda dessa pelare", säger BVB:s vd Hans-Joachim Watzke i ett klubbuttalande med titeln "att ta ansvar".

Rheinmetalls styrelseordförande Armin Papperger sa att hans företag och Borussia Dortmund är "väl matchade på grund av deras ambitioner, attityd och arv."

Han sa att "BVB är en klubb från hjärtat av Nordrhein-Westfalen som mer än någon annan strävar efter topprestationer och internationell framgång", och att Rheinmetall är "djupt rotad i Rhen-Ruhr-regionen."

BVB och Rheinmetall: ett kontroversiellt partnerskap

Rheinmetalls identitet som en ledande aktör inom vapentillverkningsindustrin ses som kontroversiell bland delar av Borussia Dortmunds 200,000 medlemmar och deras bredare fanskara. 

I november 2022 utarbetade och publicerade klubben en etisk kod där den åtog sig att jobba för "ett samhälle utan rasism, antisemitism, homofobi, sexism, våld och diskriminering."

Särskilt den näst sista punkten ledde till kritik från vissa håll med tanke på Rheinmetalls framträdande roll i tysk vapenexport, inte bara i modern tid utan också historiskt under andra världskriget.

“Ett sådant företag vill inte bara nämnas i samband med vapen som skadar och dödar människor, utan också med mer positiva saker, säger Mathias John, Amnesty Tysklands vapenindustriexpert, till DW. "Fotboll och sport är positiva ämnen. Folk förknippar dem med glädje och rättvis konkurrens, och Rheinmetall vill ha en del av det."

Dortmunds mest framstående tyskspråkiga fanblogg, schwartzgelb.de, kritiserade klubben för både dess resonemang bakom affären och tidpunkten för dess tillkännagivande.

"Var bara ärlig. Säg att Rheinmetall vill förbättra sin image och BVB vill ha pengarna, och att ni har bestämt er för att företaget motsvarar klubbens värderingar", skrev hemsidan. "Men bespara oss det statsmannalika pladderet."

“En farlig, mer hotfull värld”

Enligt den tyska fotbollstidningen Kicker rådfrågade klubben personer från tysk politik, ekonomi och civilsamhället samt representanter för sin egen fanbas innan de kom överens om affären.

"Särskilt i dag, när vi varje dag upplever hur frihet måste försvaras i Europa, måste vi hantera denna nya verklighet", säger BVB:s vd Watzke. "Vi ser fram emot partnerskapet med Rheinmetall och är öppna för diskussioner."

Det finns dock brister i klubbens argument enligt Mathias John, eftersom Rheinmetall inte bara levererar vapen för tyska försvarsändamål, utan också genom sina dotterbolag baserade i andra länder, vilket gör att man ofta kan undvika den tyska regeringens ganska strikta vapenexportpolitik.

"Det är där de mer riskfyllda kunderna kommer in", förklarar John. "Kunder som inte nödvändigtvis skulle kunna importera vapen direkt från Tyskland. Det är också där risken kommer in - att dessa vapen kan bidra till kränkningar av mänskliga rättigheter och bryta mot internationell humanitär rätt."

2016 ledde innehavet av vapen som användes av en saudiskledd koalition i Jemen till att sex medlemmar av familjen Husni dödades i en attack som kallas "olaglig" av European Centre for Constitutional and Human Rights (ECCHR). Enligt organisationen bekräftade bombrester som hittades på platsen för attacken att de hade tillverkats av Rheinmetalls dotterbolag RWM Italia.

Den tyska regeringen godkände också nyligen en leverans av Rheinmetall-ammunition till Israel i landets krig i Gaza, ett faktum som många Dortmund-fans pekade på i sin kritik av affären.

Tysklands ekonomiminister och vice förbundskansler Robert Habeck sa till reportrar i Berlin att "Rheinmetalls sponsring av en fotbollsklubb är verkligen ovanlig", men han sa också att det speglar det aktuella läget.

"Vi är i permanent kontakt med företag som Rheinmetall, [uppmuntrar dem] att producera mer ammunition för att stödja Ukraina", sa han. "Tyvärr måste vi acceptera att vi lever i en annan, mer hotfull värld."

mf/ft/msh (dpa, Reuters, DW)

Det läckande Old Trafford-taket var nästan ett alltför perfekt tecken på försummelsen av ägarna som älskar pengarna men som inte verkar gilla klubben.

AV: Jonathan Liew, The Irish Examiner, torsdag 16 maj 2024

I februari genomförde NFL:s spelarförbund sin andra årliga undersökning av Tampa Bay Buccaneers, och låt oss bara säga att det inte var någon trevlig läsning. Tampa Bay-spelarna rapporterade att omklädningsrummet var “ostädat, konstant stinkande och har ihållande insektsproblem”. Bastun beskrevs som “smutsig och/eller möglig”. Detta knappt ett årtionde efter att ett MRSA-utbrott infekterade tre Buccaneers-spelare, varav två aldrig mer kunde spela någon match.

I tillägg till detta klagade spelare på att de tvingas betala $90 (949 KR) för barnomsorg på matchdagarna (de flesta klubbarna erbjuder detta gratis), att de får hosta upp $1,750 (18,462 kr) för privilegiet att få ha sitt egna hotellrum på bortamatcherna och för att de får sitta långt bak på flygplanen medan klubbpersonalen reser första klass. Större delen av skulden för detta lades enbart på lagets ägare, som undersökningen rankade som 29:a av de 32 NFL-franchiseägarna, ägare som vi känner som familjen Glazer.

Ha i åtanke att det är såhär Glazer-familjen - några av de rikaste personerna på hela planeten - behandlar deras mest värdefulla anställda, de som riskerar sina kroppar och skapar hela spektaklet, människor som de känner och träffar. Hur tror du att de ser på Manchester Uniteds fans, en samling vanliga människor på andra sidan ett världshav som de aldrig i sina liv kommer träffa? Kanske vi fick vi en stark indikation på det i söndags eftermiddag, då himlen öppnade sig, vilket även stora delar av Old Traffords tak gjorde.

Som ett stycke patetisk villfarelse var det nästan alltför perfekt, alltför klyschigt, alltför uppenbart. Men ändå fokuserade en stor del av de efterföljande kommentarerna på Erik ten Hags genomblöta förnedring, där han kröp ihop i sin bruna kostym. Eller det pinsamma läget för Jim Ratcliffe på samma dag som han var värd för Greater Manchesters borgmästare, Andy Burnham, och Labour-ledaren, Keir Starmer, i ett försök att argumentera för en offentligt finansierad ombyggnad av området Old Trafford.

Fullt förståeligt har Ratcliffe attraherat större delen av uppmärksamheten sedan han säkrade en minoritetsandel i klubben sent förra året. Sen har det skett stjärnanställningar av folk som Omar Berrada och Jason Wilcox, samt att de jagar Dan Ashworth. Det har skickats barska interna e-mejl om att jobba hemifrån och renligheten på klubbens kontor. Det har pratats om måltavlor på transfermarknanden och nya tränare, en uttrycklig medianärvaro, flera vänliga intervjuer och briefingar.

Ratcliffes andel på 27,7% - på väg att öka till 28,9% vid slutet av året - ger honom vissa hävstänger gällande fotbollsfrågor, samt ett par platser i styrelsen. Men syndafloden på Old Trafford var en läglig påminnelse om var makten över United fortfarande vilar, på samma ställe som den har vilat under de två senaste årtiondena och där den mycket väl kan komma att vila även under de två kommande årtiondena. Trots allt prat om revolution och återuppfinning så är det här fortfarande en klubb som sliter hårt under familjen Glazers döda hand.

På ett sätt har affären med Ineos förankrat dem ännu djupare: gett dem en praktisk form av skydd, en åskledare mot klubbens många misslyckanden och en enorm kapitalinjektion som annars kanske hade behövt komma från deras egna fickor. De har ingen som helst skyldighet att sälja ytterligare några aktier och om de i framtiden skulle vilja lasta över klubben till en ny köpare är det Ratcliffe som skulle få förverka sin andel för att underlätta detta.

Varför är familjen Glazer så inställda på att behålla kontrollen över en klubb som de verkar så ovilliga att investera sina pengar eller sin tid i, samtidigt som så många föraktar dem? Det finns ett populärt ord inom makroekonomin som heter “tillgångsekonomin”, vilket i grunden menar att i anglokapitalistiska samhällen är den primära avgörande faktorn för social klass och livschanser inte längre ditt jobb, utan vad du redan äger. Med löner som stagnerar medan tillgångspriserna fortsätter att stiga, har en växande samhällelig och politisk klyfta utvecklats mellan de som arbetar för att överleva och de som helt enkelt kan leva på de inflationsdrivande intäkterna från sina befintliga tillgångar.

“Ingenting hade förändrats sedan jag lämnade,” observerade Cristiano Ronaldo när han återvände till Manchester United 2021. “Poolen, jacuzzin, inte ens gymmet. Jag trodde att jag skulle få se ny teknologi, ny infrastruktur. Jag såg saker som jag såg när jag var 20.” Den f d vd:n David Gill minns att taket på Old Trafford läckte för ett årtionde sedan, men för att klubben då var mästare var det ingen som noterade det.

Enligt fotbollsfinansbloggen Swiss Ramble har United det senaste årtiondet spenderat mindre än Fulham och Leicester och knappt mer än Brighton på förbättringar av infrastrukturen. Samtidigt, mot en bakgrund av kroniska underinvesteringar och en nettoskuld på ungefär £773m (10,38 miljarder kr), har familjen Glazer dragit in ungefär £1,3 miljarder (17,4 miljarder kr) på aktieförsäljningar och utdelningar sedan de tog över United. Det är så tillgångsekonomin fungerar: själva tillgången blir din lönecheck och alla som behöver den arbetar i princip för dig.

Det är lätt att se varför Ratcliffes icke övertagande övertagande har genererat en sådan febrig optimism hos United. Det erbjuder illusionen av kontroll i ett okontrollerbart landskap, illusionen av enkelhet i en förvirrande komplex situation, illusionen av förnyelse när väldigt lite i verkligheten har förändrats. Du kan inte få bort familjen Glazer. Du kan inte träffa eller kontakta dem. Du har inte råd att köpa deras aktier, och även om du hade det så kan du inte tvinga dem att sälja. Och du kan inte störta kulturen av parasitisk rentierkapitalism som tillåter dem att driva eller detonera de reglerande strukturer som gör den laglig.

Men vi kan arbeta upp fradga i mungiporna över Wilcox och Graham Potters ankomster och fixera på nivåerna för den interna e-mejl-trafiken, som om något av detta spelade någon roll. Kanske, med tanke på störtfloden av negativ publicitet den här veckan, kommer vi att bjudas på en ceremoniell fixning av Old Traffords tak. Jag tänker fotomöjligheter, jag tänker North West Tonight, jag tänker Quinton Fortune i neongul reflexväst med en gyllene hammare i näven.

Under tiden fortsätter vändkorsen att klicka och tillgångarna bara växer, medan kostnaderna hålls på minimala nivåer. För i en klubb så lukrativ och populär som United behöver du aldrig laga taket för att solen alltid skiner.