OVÄNTAT BRA AV UNITED, SNÖFLINGORNA ARSENAL

* JAG FÅR VERKLIGEN lov att säga att Man United överraskade mig riktigt positivt under de sista matcherna innan det här landslagsuppehållet. Visst, Real Sociedad var hundskit. Jag var helt säker på att vi skulle åka ut mot dem och därmed inte ha ett dugg att spela för under de återstående TVÅ MÅNADERNA av säsongen. Men dåligt motstånd har ju tidigare inte hindrat oss från att vara ännu sämre. Men här fick vi ju t o m se några riktiga anfall, såna där som får folk att resa sig från sittplatserna på Old Trafford med spänning i kroppen, så som var normen förut. Skitkul att vi nu har en europeisk kvartsfinal att se fram emot. Det är i den NÄST BÄSTA turneringen på den här kontinenten, det vet jag, men någonstans får man ju också titta var vi befinner oss som fotbollsklubb och fotbollslag. Och efter att ha sett positiva tecken redan mot Arsenal framstår “experternas” tippningar inför säsongen om att “det här är Arsenals säsong, i år tar frälsaren Arteta den välförtjänta ligatiteln”, som väldigt skruvat. Även när Arse var som bäst och ibland tävlade med oss såg jag dem som mentalt veka. Bra och tekniska spelare, absolut, men det där järnhårda psyket som krävs när det stormar, det har de aldrig haft. Att legohuvudet Arteta skulle ha gett dem det får mig att skratta gott. Och nu ser vi ju vilken otrolig kamp de bjuder upp till i jakten på deras första ligatiteln sedan… 2004!

FIN UNDERHÅLLNING AV SCOUSERNA

* I ALLA FLÖDEN man har på de s k sociala medierna har det varit minst sagt intressant att följa stackarna som hejar på mormorsrånarna. Runt jul pratades det vitt och brett att de var Europas bästa klubblag, någonsin! Jag vet, de är gränslösa i sin idioti. Men sen har den minskat och minskat väldigt fort och reaktionerna har varit ren och skär underhållning att följa.

9 februari åkte de ur FA-cupen i 16-delsfinalerna mot… Plymouth Argyle!

Då var de i chock, men efter några dagar gapades det om att nu går vi för trippeln (inte den riktiga då, men låt inte lite fakta komma i vägen för er idioti).

11 mars sparkade PSG ut dem ur Champions League!

Efter detta blev det total tystnad ett par dagar. Men sen släppte chocken och normaltillståndet kickade in igen, då skulle den skallige träskoknullaren leda klubben till en episk dubbel (inte heller den den riktiga, men ni fattar).

Och sen pang! 16 mars torskar de Ligacupfinalen mot Newcastle, som inte har vunnit någon pokal sedan 1955!

Tro mig, jag är smärtsamt medveten om att de kommer gå upp på lika många vunna ligatitlar som oss under våren. Det gör mig både förbannad och illamående, men så är det. Men den här nedsänkningen från fyra pokaler på en säsong till EN har varit en ren fröjd att bevittna.

UNDERBAR START FÖR FBK!

* MEN NU NÄR det är landslagsuppehåll och SM-slutspelet har inletts riktas mitt fokus dit istället.

Jag är som ni säkert vet FBK:are och följer glatt mitt kära grönvitt från Karlstad. Efter att vi blivit svepta av danskjävlarna i kvarten förra säsongen har jag minst sagt tonat ner mina förväntningar avsevärt.

Under säsongen har det varit väldigt mycket upp och ner, men alla vet att grundserien och slutspelet är två helt olika företeelser. Wallin har många gånger sagt att det här laget är byggt för slutspel och det har han på många sätt rätt i. Sen går det inte att komma ifrån målvaktsfrågan när man pratar om Färjestad. Jag hade väl inte förväntat mig att Damian Clara skulle få genomlida en så katastrofal säsong. Var bra både för honom och klubben att han fick flytta. Sen när det gäller Lagacé ser jag honom mer som en bra andramålvakt. Han har absolut gjort kanonmatcher, men sen ibland släpper han alltför enkla puckar. Och det är en klyscha, men likväl sann, sånt har man inte råd med i ett slutspel. Sen tycker jag att Lindbäck har kommit in och presterat bra med tanke på förutsättningarna. Så även igår då han minst sagt fick komma in i ett tufft läge.

Glädjande är att vi har sett att vi som lag kan sätta defensiven ganska bra, oftast på bortaplan. Och fixar vi det, där målvakten och hela femman samarbetar, då är vi ganska tajta bakåt. Och framåt har vi ju ligans absolut tyngsta artilleri. Tomášek, Lodin, Steen, Studenič, Nygren, Nyström, Nygård o s v, o s v. Sen har vi ju även en gigant i vår lagkapten, Linus Johansson, som är så viktig med sitt slit över hela banan och han besitter även ett ganska underskattat spelsinne.

Men när vi fick Skellefteå kändes det väldigt tufft. När de har flyt i spelet är de bland de bästa i Sverige. Den här säsongen har varit oerhört ojämn för dem, men… De har avslutat grundserien bra och har ett riktigt kompetent lag. Dessutom har de en riktigt bra målvakt och “experterna” är väl inte helt fel ute när de pratar om att båda deras burväktare är bättre än vårt förstaval.

Dessutom har vi haft svårt för Skellefteå under grundserien (se bilden här under). Jag vet, grundserien och slutspelet är två olika saker. Och jag vet även att vi hade 4-0 på danskjävlarna i förra säsongens grundserie. Men detta lugnade ändå inte mina nerver inför fredagens öppningsmatch.

Så det var med en stor portion oro och lågt ställda förväntningar jag bänkade mig inför fredagens första kvartsfinal.

Om jag hade vetat vad som komma skulle hade jag inte behövt känna så. Det började redan på läktarna, som så många gånger förr i Kaffeborgen, lysande drag och riktigt kaxigt och snyggt tifo:

Foto: Mikael Solberger, NWT

Sen efter introt fick Tomas Ek ta emot Guldhjälmen och då lyftes taket inte bara ut i Klarälven, utan över den och landade någonstans borta i Råtorp.

Om stämningen gick att ta på hemma i tv-soffan kan jag bara tänka mig hur det var på plats. Något den slovakiske raketen Marian Studenič reflekterade över efter matchen:

“Det var galet, helt overkligt. Fansen var magiska och gav oss väldigt mycket energi. Vi kunde knappt höra varandra ute på isen för att stämningen var så hög. Man kunde verkligen känna att detta var slutspelsatmosfär.”

Och vilken jävla start, jag är fortfarande andfådd! Efter 20 sekunder - PANG! - 1-0, Studenič! Hade man kunnat utvinna energin på läktarna då så hade Karlstad haft gratis elförsörjning de kommande fem åren.

Sen hann det inte ens gå en minut (54 sekunder) innan mannen med ett ansikte som ser ut som en tågolycka, Jonathan Johnson, fick in 1-1.

Stämningen fortsatt hög och FBK fick inte nervdaller utan fortsatte att hålla i taktpinnen. Detta visade inte minst Viktor Lodin då han vann en så viktig duell, tog in pucken i gulsvarts zon och serverade “Nygga” - PANG! - 2-1. Då stod matchklockan på 2:56!

23 sekunder senare fick vi matchens första gurgel som resulterade i två utvisningar var för vardera lagen.

Och 10:31 in i första perren var det dags för SHL:s mest potenta kedja, SKS, att leverera godsaker igen. Kung Oskar till den pudelkloke Joel Kellman och PANG! 3-1. Då satt jag med världens största grisflin på läpparna och bara njöt. Det är ju såhär man vill se FBK, det är när vi spelar såhär som vi är så jävla bra och är så förbannat roliga att skåda.

Helt ok statistik på SKS-linan efter första matchen:  

Att vi sen tidigt i andra perioden ökade på till 4-1 gjorde inte grisflinet eller välmåendet mindre hemma i soffan. Vi skapade dessutom flera klara chanser och Kung Oskar borde ha gjort minst ett mål, men nu ska jag inte bli girig. Jag tyckte även att vårt 5-1 som dömdes bort efter videogranskning kanske var felaktigt. Men att ge sig in i regeltolkningar i ishockey är bortom mig, det finns alltför många konstiga parametrar och jag tycker att det läggs för mycket tolkningsansvar på domarna gällande avsikt och annan skit.

Men när tågolyckan Johnsons brorsa Andreas fick in sitt skitmål till 4-2 sent (17:32) i andra perren blev jag faktiskt lite orolig. Jag har nämligen sett oss tappa ledningar sent och bli onödigt nervösa tidigare under säsongen. Men det var här som jag tycker att nästan det mest imponerande med FBK visade sig. Istället för att börja darra körde vi bara på och direkt efter fick vi till ett långt anfall där vi masserade och marinerade dem ordentligt. Sen i tredje visade vi upp ett mycket moget och fint spel. De bjöds inte på något och istället kunde vi i stora stycken kontrollera händelserna och tiden rann på.

Särskilt under inledningen av säsongen hade vi stora problem med onödiga utvisningar och ett inte alltför lyckat boxplay - en mardrömskombination i ett slutspel. Men här visade vi en riktigt fin disciplin. Det var många situationer där Skellefteå ville dansa och vi bara åkte därifrån. Självklart blir det gurgel i ett slutspel och man ska vara aggressiv, men undvika de onödiga tvåorna, eller två-plus-tvåorna, vilket vi gjorde riktigt bra.

Underbart att se farten på rören från grönvitt också, det innebar att grisclownen Luke Witkowski inte hängde med och blev en perifer person med fyra utvisningsminuter på kontot.

Inledningen var helt underbar att skåda och exakt så jag vill se FBK. Men, summa summarum, det vi fick se efter deras 4-2-mål imponerade ännu mer och visar att vi har det som krävs.

Tror jag att det är klart nu och vi kommer att vara klara för semifinal på torsdag kväll? Verkligen inte, långt därifrån. Det är inte bara slutspel och grundserie som skiljer sig åt, matcherna i en slutspelsserie kan också skilja sig åt väldigt mycket mellan varandra. Och det är så lite som krävs för att få igång ett lag. Ett skitmål, en bra räddning, en stenhård tackling. PANG! Så börjar det andra laget få flyt i spelet. Dessutom tycker jag att SAIK var riktigt bleka. Hur mycket som är deras eget fel och hur mycket som berodde på att vi gjorde dem dåliga är svårt att säga. Men jag har svårt att se att de kan vara lika undermåliga idag. Och det hoppas jag att vi är beredda på. Men kan vi bygga vidare på den här insatsen, både när det gäller fart, aggressivitet och disciplin, ja då blir vi riktigt farliga!

Han må vara värmlänning men jag har riktigt svårt för SAIK:s tränare Pierre Johnsson. Jag vet att Mitell har pratat om att deras spelare ofta lägger sig väldigt lätt, men man undrar ju vad Johnsson hade rökt när han efter fredagens match sa följande:

”Vi får jobba mycket i PK, vi får jobba väldigt mycket i PK. Färjestad är bra på att göra det lätt för domarna, ofta...”

Skulle vilja se honom titta på repriserna av det han babblar om och förklara vad han anser att våra gubbar gjorde fel. Jävla pajas!

Vad hade Pierre Johnsson rökt efter matchen i fredags?