De flashiga byggnaderna i Astana reser sig osannolikt från de platta slätterna i det oljerika Kazakstan och utgör en stad som sitter fast mellan ett sovjetiskt förflutet och ett aspirerande nu

Ta en titt på Astana och man ser vart oljepengarna har gått. (Klicka på bilden för att förstora)

AV: Giles Fraser och Marina Kim i Astana, the Guardian, tisdag 28 juli, 2015:

Av alla platser, varför anlägger man en stad här? Från flygplansfönstret ser man mer av detsamma: platt, tomt och ändlöst enormt. På 30,000 feet (9,144 meter) utgör några sjöar ett antal prickar i landskapet. Det finns inga bevis på mänsklig aktivitet. Det finns knappt några träd och få tydliga landmärken. Så fortsätter det - Kazakstan är lika stort som västra Europa och så oupphörligt platt, det är som om någon gigantisk murare har plattat ut hla landet. Här finns fler vargar än människor. Inte konstigt att sovjeterna valde den här enorma tomheten för att gömma sina gulagläger och deras rymdprogram, och för att testa sina kärnvapen.

Och sedan, som en blixt från klar himmel, kommer Astana glittrande inför våra ögon, helt byggt i skinande metall och glas. Staden reser sig helt osannolikt upp ur den kazakiska stäppen som någon postmodern legobyggnad som har ramlat ner i inledningen av Dallas. Välkommen till Astana, en av de konstigaste huvudstäderna på jorden.

Tidigt pratades det om att Astana - som betyder "huvudstad" på kazakiska - skulle namnges efter presidenten, Nursultan Nazarbajev. Hans namn och vision är trots allt allestädes närvarande. Sedan självständigheten från Socialistiska rådsrepublikernas union 1991 blev han den första - och har varit den enda - presidenten av Republiken Kazakstan. Tidigare i år tog han en valseger där han mottog komiska 97,7% av rösterna.

Astanas presidentpalats - som en Disenyversion av Vita huset. (Klicka på bilden för att förstora)

Alla presidenter är begränsade till en ledarperiod på fem år - förutom, såklart, Nazarbajev, som pressen har dragit bort varenda liten smula av kritisk vaksamhet inför. Många kazakiska tjänstemän är ganska öppna gällande det: de har valt att koncentrera sig på ekonomisk utveckling först, och riktig demokrati (hoppas de) kommer att komma någon gång senare.

Med tanke på de miljarder fat olja och gas som har upptäckts i landet, och deras väldigt låga befolkningantal på endast 16 miljoner invånare, borde varenda kazakstanier vara miljonär vid det här laget. Om man kastar ett öga på Astana kan man se vart mycket av pengarna har gått: överallt finns det stora, flashiga signaturbyggnader, samtliga med sina arkitekters namn som modemärken på sig, samtliga tävlar om uppmärksamhet som en samling bortskämda tonåringar som osäkert skriker: "Titta på mig!"

Ta bara det Norman Foster designade Khan Shatyr shoppingcentret, på vägen in till stan från flygplatsen. Det är världens största tält med en total yta på 127,000 kvadratmeter och en höjd längs spiran på 150 meter. En speciell kemisk beklädning skyddar de på insidan från den brutala kalla vintern och hjälper till att behålla dess speciella mikroklimat. Den konstgjorda stranden, med sand särskilt importerad från Maldiverna, kräver att det konstant är 35C. Alla shoppingcenter behöver en strand, såklart.

Norman Fosters Khan Shatyr shoppingcenter är världens största tält. (Klicka på bilden för att förstora)

För en centralt planerad stad är de estetiska sammanställningarna anmärkningsvärt disharmoniska. En flashig glaspyramid. Höga hus med lägenheter byggda för att matcha Moskvas universitet i den stalinistiska imperiestilen. En Disneyversion av Vita huset. Ett vaslikt torn med en boll högst uppe som presidenten tydligen designade på baksidan av en servett under en statsmiddag. Ett finansministerium format som en dollarsedel.

Få av dessa byggnader tycks ha designats med praktiskhet i tankarna. Hissarna i pyramiden åker uppåt, sedan till vänster, sedan uppåt, sedan till vänster - det måste ha varit otroligt dyrt att få de att åka slalom på det viset. Mitt hotell har en imponerande ljusshow på utsidan av byggnaden ... och ett fruktansvärt Wi-Fi.

När huvudstaden flyttades hit från Almaty 1997 fanns det ingen större entusiams bland regeringsrepresentaterna som tvingades flytta. Almaty - som den här veckan får reda på om de lyckades med sitt försök att få arrangera vinter-OS 2022 - ligger mer än ettusen kilomer söderut, och det är en mycket äldre och betydligt stiligare affär. Det var där prins Harry avnjöt sin vintersemester med Cressida Bonas 2014 och där spenderade även regeringsrepresentanter långhelger med att laga plov i deras lyxiga dacha, som inspirerades av engelska lanthus.

Få av Astanas byggnader verkar ha designats med någon praktiskhet i tankarna. (Klicka på bilden för att förstora)

Den officiella förklaringen till att flytta till Astana - som tidigare var den provinsiella bebyggelsen Tselinograd, med ett stort, sönderfallande sovjetiskt bostadsbestånd - var Almatys placering i en jordbävningsbenägen region. Men dess närhet till den kinesiska gränsen och Kazakstans behov av att stärka sin hållning i de norra delarna av landet, där många etniska ryssar bor, gjorde det logiskt ur ett strategiskt synsätt. På det viset är jämförelsen med Ukraina lärorik: båda länderna har stora ryska befolkningar.

Men Nazarbajev spelar smart, han manövrerar försiktigt mellan Ryssland, Kina och USA och får helt rätt beröm för att han uppmuntrar intraetnisk - och, faktiskt, intrareligiös - harmoni. Det finns flera stora moskéer i Astana, men även kyrkor och synagogor. Den ljusblå Beit Rachel synagogan är den största i Centralasien. Med hotet från militant islamism vid landets södra gräns är hälsosamma ekumeniska relationer inte bara en gemensam trevlighet; det är en strategisk nödvändighet.

Andra positiva saker inkluderar Astanas nya universitet. Det öppnades 2010 och namngavs efter Nazarbajev (vem annars?) och det är ett skäl till stolthet för många att utländska akademiker befolkar de olika avdelningarna. Faktum är att utbildning har blivit en stor sak för den 75-åriga så kallade "nationens fader". Nazarbajev har gjort det möjligt för studenter att studera utomlands och få alla utgifter betalda, förutsatt att de återvänder till Kazakstan för att arbeta i åtminstone fem år efter deras examen.

Många ur den här nya gruppen med utländskt utbildade kazaker går numera vidare med sina karriärer i Astana. Alltså inte alls som den där berömda antihjälten från Kazakstan, Borat. Dessa nyutexaminerade ungdomar dominerar alltmer vad som är en ung stad både när det gäller sin ålder - Astana firade sin 17:e födelesedag den 6 juli i år (samma dag som presidentens) - och övergripande demografi. Man ser inte många personer över 50 ute på gatorna.

Den här flashiga leksaksstaden sitter låst i en fascinerande förhandling mellan ett sovjetiskt styr-och-kontrollera förflutet och ett aspirerande, marknadssmart nu. Men ute vid stadsgränsen slutar all arkitektur abrupt. All den frenetiska energin avtar och den enorma oupphörliga stäppen börjar plötsligt. Det är därför Astana känns som en storslagen existentialistisk liknelse, ett försök att övervinna skräcken inför ändlös tomhet med den frenetiska distraktionen av mänsklig strävan.

Från 30,000 feet (9,144 meter), och än mindre från ett universums perspektiv, ser det ut som att Norman Foster inte riktigt har någon chans. Men vem vet?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

   I torsdags säkrade United en plats i Europa League-finalen i Bilbao. Senare på kvällen sipprade det ut röd, vit och svart rök ur skorstenen på Sixtinska kapellet i Vatikanstaten. Det var dels för att fira Uniteds fina vinst mot Athletic Club, me...

            AV: Daniel Taylor, The Athletic, fredag 25 april, 2025       I am an FC fan I am Mancunian I know what I want and I know how to get it I wanna destroy … Glazer and Sky   (Till melodin från Sex Pistols...

Den senaste tiden har det varit alldeles för varmt och soligt för mitt gillande. Så här såg utsikten till vänster om min balkong ut den 5 april förra året:   Och när jag likt marskalk Georgij Konstantinovitj Zjukov blickade rakt fram mot horison...

OVÄNTAT BRA AV UNITED, SNÖFLINGORNA ARSENAL * JAG FÅR VERKLIGEN lov att säga att Man United överraskade mig riktigt positivt under de sista matcherna innan det här landslagsuppehållet. Visst, Real Sociedad var hundskit. Jag var helt säker på att vi...

  Efter en vecka med negativa nyheter, följda av negativa nyheter och följda av ännu mer negativa nyheter gällande United var det skönt att igår koppla av med mega-monster-fredagsmys framför senaste avsnittet av Bäst i Test. Med tanke på att Unit...