AV: Oliver Kay, chefskorrespondent på fotbollen, The Times, lördag 6 januari, 2018:

Det kommer fortfarande som en tillfällig överraskning när man öppnar The Times och ser en annons för en kommande match på the Etihad Stadium. Det råder konsensus om att Pep Guardiola har fått Manchester City att spela den bästa fotbollen Premier League har sett på flera år, varje match erbjuder chansen att få se mästarklass, men den nationella annonskampanjen berättar för dig att det finns biljetter att köpa för den hetaste showen i staden.

För vissa rivaliserande fans är det en källa till munterhet. De kan kanske inte njuta av Citys fotboll, men erbjud dem en skärmdump av några tomma stolar i bakgrunden och de rullar runt på golvet av skratt. "All den talangen och de kan ändå inte sälja ut arenan, eh?" Fast det gör City nästan alltid. De har haft 49 Premier League-matcher sedan de expanderade kapaciteten till 55,097 och nästan helt utan undantag så har de enda osålda biljetterna funnits på bortasektionen.

Cupturneringarna har varit en annan femma. Medan de såg Citys 3-1 vinst mot Watford i tisdags bombarderades fansen med påminnelser på storbildsskärmen om biljettillgänglighet till dagens match i FA-Cupens tredje runda mot Burnley, tisdagens första Carabao Cup-semifinal av två mot Bristol City och t.o.m Champions League-matchen mot Basel i mars. Men det kommer fram att även dagens match är utsåld. Tisdag kväll är en annan sak; vuxenbiljetter kostar från £15 (176 kr) (medlemmar) eller £20 (234 kr) (icke-medlemmar) och de under 18 år kan gå in för endast £5 (59 kr), men deras tredje hemmamatch på åtta dagar, en tv-sänd kvällsmatch, visar sig bli svår att sälja ut vid en tid då många känner av det ekonomiska greppet.

Men äldre City-fans kommer berätta för dig att det inte varit enkelt att omfamna förträffligheten. Faktum är att det har funnits tider i deras historia, särskilt under de senare åren på Maine Road, när de verkade frossa i motgångar. 1995-96, som slutade med att de åkte ur, var deras genomsnitt i ligan 27,869, deras bästa siffra på fem år. Den förödmjukande 1997-98 säsongen, när de åkte ur andradivisionen och ner i den tredje, såg man den siffran stiga till 28,196, deras bästa på 16 år. Den växte igen till 28,261 säsongen efter, en bister men till sist framgångsrik kamp för uppflyttning från pyramidens tredje steg. Och det är när de minns dessa tider som Citys supportrar måste skratta åt det frekventa hånet - som inte riktigt går ihop med pratet om "Emptihad" - där motståndarna frågar "Where were you when you were shit?"

Vi vet alla att City har förvandlats bortom igenkänning sedan dess, först i och med flytten genom staden och sedan genom frikostigheten från Abu Dhabi. De vann Premier League-titeln 2012 och 2014 och efter några relativt otillfredsställande säsonger hotar de nu inte bara att vinna den, utan även att slå flera rekord på vägen dit, detta då David Silva, Kevin De Bruyne, Leroy Sané, Raheem Sterling, Sergio Agüero, Gabriel Jesus och resten av dem spelar den sortens fotboll som t.o.m Manchester United-legendaren Ryan Giggs nyligen beskrev som "briljant att titta på".

Det svåra ligger i att gå från att vara, för att använda José Mourinhos terminologi, ett "stort fotbollslag" till att bli en elitklubb med en stor global supporterbas. Det där enorma, FFP-krossande sponsoravtalet med Abu Dhabis nationella flygbolag kan vara ett tecken på att de är ett av de mäktigaste varumärkena inom sporten, precis som investeringen på £265 miljoner (3,1 miljarder kr) de fick från ett kinesiskt konsortium för en andel i the City Football Group 2015, men i den bredare sfären att vinna hjärtan, sinnen, hemsideprenumerationer och marknadsdata, att förvandla fans till kunder och allt det där, där ligger de långt efter Arsenal, Chelsea och Liverpool, för att inte tala om United.

T.o.m nu är det så för City att n utsåld arena är ett mål vecka för vecka, inte något som man tar för givet. Deras storföretagsfaciliteter har flera gånger uppgraderats - så till den milda grad att en kompis som hejar på United efter att ha testat Citys väldigt hajpade "Tunnelklubb" nyligen sade att "räksmörgås"sviterna på Old Trafford numera känns som en vägkrog vid en jämförelse - men att fylla dessa sittplatser är fortfarande en utmaning, därav de regelbundna annonserna i de rikstäckande tidningarna, som lockar ett annat klientel, kanske utanför nordvästra England.

Men en tanke dök upp igår när jag lyssnade på Citys eftertänksamma och väldigt artikulerade kapten Vincent Kompany på BBC Radio 5 Live, där han uppmanade Premier League-klubbar att sänka biljettpriserna för att förbättra atmosfären. Han har kommit fram till sina slutsatser medan han jobbat ihop sin MBA från Manchester Business School och Kompany menade att klubbarna inte bör fokusera på att maximera intäkterna, utan på att maximera lockelsen i deras produkt genom att fylla sina arenor med "folket på rätt plats". Dessa är, sa han, "förmodligen inte alltid de som har råd med det", men "de som lever för klubben och är troligen mer bundna till den än någon annan".

Kompany har rätt, men de flesta ledande Premier League-klubbarna har gått så långt i jakten på en mer förmögen supporterbas att det inte ser ut att finnas någon väg tillbaka. City befinner sig i en unik position bland den engelska fotbollens moderna tungviktare - och inte bara för att deras ägarskapsmodell gör de betydligt mindre beroende av matchdagsintäkter. Medan andra klubbar fortsätter ändra demografin på sin hemmapublik, till synes på bekostnad av atmosfären, håller City priserna låga för att se till att få bakdelar på sätena. De har en möjlighet att bli den där sällsynta saken: en elitklubb som behåller en distinkt lokal känsla. Det passar kanske inte deras ägares globala version, men skulle vara något värt att uppskatta. Oavsett snacket om tomma stolar då och då skulle det bli ett fantastiskt försäljningsargument. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

   I torsdags säkrade United en plats i Europa League-finalen i Bilbao. Senare på kvällen sipprade det ut röd, vit och svart rök ur skorstenen på Sixtinska kapellet i Vatikanstaten. Det var dels för att fira Uniteds fina vinst mot Athletic Club, me...

            AV: Daniel Taylor, The Athletic, fredag 25 april, 2025       I am an FC fan I am Mancunian I know what I want and I know how to get it I wanna destroy … Glazer and Sky   (Till melodin från Sex Pistols...

Den senaste tiden har det varit alldeles för varmt och soligt för mitt gillande. Så här såg utsikten till vänster om min balkong ut den 5 april förra året:   Och när jag likt marskalk Georgij Konstantinovitj Zjukov blickade rakt fram mot horison...

OVÄNTAT BRA AV UNITED, SNÖFLINGORNA ARSENAL * JAG FÅR VERKLIGEN lov att säga att Man United överraskade mig riktigt positivt under de sista matcherna innan det här landslagsuppehållet. Visst, Real Sociedad var hundskit. Jag var helt säker på att vi...

  Efter en vecka med negativa nyheter, följda av negativa nyheter och följda av ännu mer negativa nyheter gällande United var det skönt att igår koppla av med mega-monster-fredagsmys framför senaste avsnittet av Bäst i Test. Med tanke på att Unit...