Ole Gunnar Solskjaer har helt rätt utsetts till januari månads manager i Premier League. Sist det hände att en United-manager blev månadens bästa var i... oktober 2012! Och ja, då hette han Alex Ferguson. Det är sex år och tre månader sedan, man blir tamejfan mållös när man tänker på det, men bra jobbat Ole, fortsätt på den inslagna vägen!

 

 

 

Ole

I Norge är det såklart jättestort att Ole leder United, något som inte minst gick att bevittna på TV 2 Sportens Twitter-sida efter det att norrmannen utsetts till januari månads PL-manager:

https://twitter.com/2sporten/status/1093857261842284544?s=21

 

 

Tidigare i veckan publicerade Sky Sports en "exklusiv intervju" med vår tillfällige manager:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2019/02/08/11590886-exklusiv-intervju-med-ole-gunnar-solskjaer-sky-sports/

 

 

Det finns en del hyfsat material att tugga i sig i den, men det här är det som sticker ut för mig:

   

 

 

Det där bistra portugisiska ollonet höll verkligen på att förstöra oss. Det är inget annat än skamligt hur han fick oss att spela, den fega skiten.

 

 

Sen känns det som att det pågår en massiv PR-drive med Ole nu. Det verkar som att han intervjuas var femte minut, jag tycker de behöver dra ner lite på det och låta han göra sin grej nu istället. Han pratar upp sin egen möjliga roll i det hela lite för mycket. Allt det där snacket om att "jag kommer ge mina råd (gällande transfers)" och allt det gullignuttiga om att Moldes ordförande glatt sade "Kom inte tillbaka!"

 

 

Alla vet att han vill ha jobbet, inklusive Woodward, så håll bara truten om det nu - förbjud sådana frågor och dra fram "en match i taget" tjötet. Håll skitsnackarna under kontroll, vinn varenda match du kan och låt resten sköta sig självt för att du låter din fotboll sköta snacket.

 

 

Det här är definitivt ingen sågning av Ole, långt därifrån, karln gör ju så gott som allt rätt och jag är glad att det är hans drömjobb. Han befinner sig fortfarande i smekmånaden, men jag tror att han har allt att vinna på att bara göra sitt jobb, och inte prata om hans eventuellt framtida jobb.

 

 

Därför blev jag glad när jag nyss läste rapporterna från hans pressträff i förmiddags där han pratade om att han har en vision för hur klubben kommer se ut i framtiden, för att sedan snabbt tillägga "oavsett om det är med mig som manager eller inte." För slänger han in den sortens varning så kommer det åtminstone inte att låta fullt så överdrivet uttryckligt/förmätet.

 

 

För att undvika missförstånd här så menar jag att när Ole ringer i "snälla, anställ mig på heltid"-klockan så göder han bara den patetiska tabloidhungern för Ole Som Nästa Boss?-artiklar. Då är det bättre att han pratar om spelarna och hans dagliga beslut, låt matcherna tala för sig själva och sugs inte in i lockelsen att säga till Woodward vad han borde göra, det finns det (kanske) gott om tid till nästa säsong.

 

 

 

Fulham (B)

Då är det dags för match igen och här har vi ännu en grej som Ole har ändrat på. Under Moyes, Van Gaalen och Mourinho kom det olika snabbt till en punkt där man inte längre såg fram emot matcherna. Det som tidigare var veckans höjdpunkt förvandlades ibland till dess raka motsats. Så är fallet icke under norrmannen, när en match tar slut, ser man redan fram emot nästa, bara det ska han ju ha slevar med beröm för!

 

 

Om man lite försiktigt kikar in i kommande uppdrag för oss så väntar, efter Fulham imorgon, PSG hemma i CL, Chelsea borta i FA-cupen och sedan scouserna hemma i ligan! Wow! Under Mourinho hade man väl fått gå på starkt ångestdämpande medicin, nu ser man plötsligt fram emot detta monsterschema med en liten gnutta tillförsikt.

 

 

Ole gjorde helt rätt i att prata om lördagens match som ett test där vi får se om spelarna klarar av att koncentrera sig på den här matchen, och inte börja tänka på mötet med Qatar-kukarnas lilla leksak.

 

 

Jag hoppas att vi kan fortsätta på den inslagna vägen och även lämna västra London med tre poäng, då tar vi, åtminstone tillfälligt, plats i topp fyra igen, vem fan hade trott det i början av december?

 

 

Vet inte om ni minns Louis Saha, anfallaren vi hämtade från just Fulham i januari 2004. Han var otroligt skadebenägen och inte så mentalt stark som man måste vara för att fullt ut lyckas i United, men han kunde spela fotboll och när han var frisk och påkopplad gillade jag alltid att se honom i aktion för oss.

 

 

Det här är ingen dålig fullträff i hans första match tillbaka på Craven Cottage efter flytten till nordväst:

 

 

 

 

Det där underbara, kobraliknande kontringsspelet som vi slitit sönder så många lag med och som Ole nu tagit tillbaka, helt briljant att se!

 

 

Rhodri Giggs

Jag hatar alla dessa spelbolag och all deras jävla reklam. Här snackar vi gamar och parasiter i sin mest smutsiga form, avarter som förstör människor och familjer. Varje gång Persbrandt spelar hård och säger: "kolla in 365:an" borde han få sig en vänster-höger rätt i nyllet.

 

 

Men nu måste jag faktiskt hålla upp händerna och erkänna att jag skrattade ganska gott åt den senaste reklamfilmen från irländska Paddy Power. Har du inte sett den? Här är den:

 

 

 

Med tanke på den får man utgå från att Rhodri bara drev med brorsan då han nyligen dök upp i the Sun såhär:

 

 

UNITED (FÖRENADE) TILL SIST: Ryan Giggs bror Rhodri vill att duon ska avsluta sitt gräl efter det f.d Man United-essets åtta år långa affär med hans fru... om Ryan bara klarar av att lyfta på luren.

 

 

Jag får faktiskt lov att erkänna att han är en ganska bra skådis. Fram till de sista tagningarna är hans tajming och leveranser klockrena. Men mest chockad är jag över att ett gäng försöker-för-hårt kukar som Paddy Power faktiskt har lyckats producera något som är ganska bra.

 

 

Beröm till Rhodri, men jag har en svag känsla av att Ryan inte kommer lyfta på den där luren inom en överskådlig framtid.

 

I en exklusiv intervju med Sky Sports ger Ole Gunnar Solskjaer oss en inblick i hur han har vänt på saker och ting i Manchester United genom att omfamna klubbens historia.

 

 

Den f.d United-anfallaren öppnar även upp om:

 

 

* Varför hans tid som manager i Cardiff inte fungerade

 

 

* Vad Manchester United-identiteten betyder för honom

 

 

* Varför Manchester United-nyförvärven behöver ha en 'X-Factor'

 

 

* Och varför han vet sin startelva till varje match i februari...

 

 

 

 

 

HISTORIELEKTIONER

Marcus Rashford gjorde nyligen en humoristisk referens till när Ole Gunnar Solskjaer berättade för spelarna om hans berömda ögonblick i 1999 års Champions League-final, men det var ett annat av hans mål som Manchester United-managern återbesökte med sitt lag förra månaden. Innan FA-cupvinsten mot Arsenal visade Solskjaer spelarna en video då han nätade mot the Gunners.

 

 

"Det var en kontring från 1997," berättar Solskjaer för Sky Sports. Han visade dem även klipp på Cristiano Ronaldo, Wayne Rooney och Park Ji-Sung när de krossade Arsenal i Champions League-semifinalen 2009. Det var för mer än ett årtionde sedan men Solskjaer ville att Anthony Martial, Jesse Lingard och resten skulle känna att de kunde lära sig av det.

 

 

"Trots att vi har andra spelare så är Marcus och Anthony inte väldigt annorlunda mot Cristiano och Wayne," förklarar han. "Jesse med sin snabbhet och Ji-Sung, det finns så många likheter, och vi ska aldrig glömma dessa matcher för de är en del av vår historia."

 

 

Historielektionerna är aldrig alltför långt borta när Solskjaer pratar om Manchester United. Han minns att han bildade anfall med Andy Cole i den matchen för att Eric Cantona inte spelade. När konversationen vänder sig mot fasta situationer minns han snart en stolt tradition och nämner både David Beckham och Robin van Persie.

 

 

Sir Alex Fergusons involvering sedan Solskjaers återkomst har förstorats - det är inte han som tar ut laget. Men dagens boss har knappt hunnit sätta sig för intervjun innan han gör sin första referens till den store mannen. "Nu förstår jag varför chefen brukade komma in så tidigt," säger han. "Hur lyckades jag sova så länge när jag var spelare?"

 

 

Men det är tydligt att han älskar det. "Det är verkligen allt jag hoppades på och förväntade mig. Och lite mer." Tveklöst känner Uniteds supportrar samma sak gällande Solskjaer. Samma sak gäller personalen Han har lyft den här platsen. T o m receptionisten pratar om hans "underbara stora leende" och alla håller med om att det är som att han aldrig har varit borta. Solskjaer verkar helt enkelt bara förstå klubben.

 

 

 

Solskjaer har sett en signifikativ uppgång sedan han tog över från Jose Mourinho.

 

 

LEKTIONER FRÅN CARDIFF

Allt detta gör det konstigt att tänka tillbaka på hur anställningen av honom som tillfällig manager mottogs för endast sju veckor sedan. Medan Solskjaers status som en United-legendar aldrig var något frågetecken, tittade den bredare allmänheten istället på hans korta tid i Cardiff 2014. Han förlorade 12 av hans 18 Premier League-matcher då the Bluebirds åkte ur högsta ligan på hans skift.

 

 

Solskjaer i Cardiff 2014.

 

 

Det är Solskjaer som tar upp sin tid där men det är också den enda gången som konversationen inte flyter fritt då han tar tid på sig för att vara precis i vad han säger. "Det var inte rätt beslut, för att vara ärlig," säger han. "Men man lever och man lär sig." En av de signifikativa anledningarna till att erfarenheten blev så tuff för honom var p.g.a vad han var van vid på Old Trafford.

 

 

"Det här är en helt annan klubb och situation att komma in i," tillägger han. "Jag kan kulturen och identiteten på klubben och spelstilen. Manchester United passar, såklart, mig mycket bättre än en klubb som sliter i botten av tabellen. Jag var inte redo för den kampen. Jag sa inte att jag inte var redo för Premier League. Det är en skillnad.

 

 

"Min tro är att lita på spelare och att lita på att de spelar på rätt sätt. Att försöka dominera lag, att försöka vinna matcher på rätt sätt. Att spela på det sättet som vi gör nu med Manchester United. Jag skulle ha bytt den mentaliteten till något annat i ett lag som kämpar mot nedflyttning om du förstår vad jag menar."

 

 

UNITED-IDENTITETEN

Från det där ögonblicket då han gick in genom dörren har allt passat naturligt. Till att börja med så har han aldrig på riktigt försvunnit härifrån. "Sedan 2007 har jag sett majoriteten av matcherna och självklart hade jag min åsikt gällande vad som har gått rätt och vad som har gått fel. Det är vad du gör som United-supporter. Så jag tror jag var mer förberedd för det här."

 

 

Han tillägger: "Det är enklare här för att jag kan klubbens DNA och Manchester Uniteds identitet och jag vet vad en Manchester United-spelare är."

 

 

Men exakt vad är den identiteten?

 

 

"Det är en vinnaridentitet," förklarar han. "Det är en självförtroendeindentitet. Vi vill ta risker. Vi vill göra ett andra mål, ett tredje och ett fjärde för det är bara så vi gör saker och ting i Manchester United. Om du inte kan hantera det är du i fel klubb."

 

 

HJÄLPANDE HÄNDER

När Solskjaer anlände precis innan jul var många eniga om att många spelare i den här truppen befann sig i fel klubb. Försvaret hade det svårt, passningar slogs bort på mittfältet och anfallet verkade sakna tempo. Uniteds negativa målskillnad matchade negativiteten som genomsyrade laget. Det verkade som om allt behövde förändras.

   

 

 

Tio matcher senare har Solskjaer nio vinster. Han har ännu inte fått smaka på någon förlust. Så hur har han gjort det? Det fanns ingen försäsong där han kunde presentera sina idéer. T o m transferfönstret har kommit och gått utan ett enda spelartillägg. Nyckeln till det hela har varit att ge kraften till spelarna och tränarna att gå ut och visa varför de fick komma till klubben från första början.

 

 

Han behöll Michael Carrick och Kieran McKenna samt målvaktstränaren Emilio Alvarez. De två tränarna som kom in med honom, Mike Phelan och Mark Dempsey, är båda f.d United-spelare och tränare. Efter att ha lärt sig från sina erfarenheter i Cardiff hade han inga intentioner att möblera om fullständigt, istället föredrog han att lita på andra, och han har belönats för det.

 

 

"Det var ett av misstagen jag gjorde i Cardiff," erkänner han. "Jag ville gå min egen väg direkt. Så, Mick, jag och Demps har kommit in och vi ville inte förändra alltför mycket för tidigt för med förändringar finns det alltid en fara att du gör för mycket."

 

 

Ibland är Solskjaer nöjd med att titta på träningarna på håll och låta hans stödpersonal köra på. "Kieran och Michael är fantastiska," tillägger han. "De var här sedan tidigare, så de och Emilio var viktiga för oss för de visste vad de hade gjort.

 

 

"Jag vet att vi alla har olika styrkor och kvaliteter. Med Kieran och Michael måste de kunna ge sitt bästa och de är fantastiska tränare, det måste jag säga. Samma sak med analyspersonalen. Allt finns på plats för att klubben ska vara framgångsrik så det har varit briljant för mig.

 

 

"Jag vet att jag kan lita på dem."

 

 

SPECIELLA SPELARE

Det är inte det att Solskjaer inte gillar att träna laget själv. "Oavsett om det är hemma med min dotters lag eller om det är här, så bara älskar jag att arbeta med fotbollsspelare som vill bli bättre," säger han. "Jag älskar att prata med dem och ge dem min hjälp och mina tankar. Det är vad tränarens jobb handlar om. Det handlar om att göra spelare bättre. Det handlar egentligen inte om någonting annat än det."

 

 

Särskilt de offensiva spelarna har varit översvallande i deras beröm för hans enskilda analyser. Men han förstår hur viktigt det är att delegera i en klubb som United.

 

 

"Jag älskar de enskilda samtalen men det är inte bara jag. Det är Kieran, Michael, det är Mark, det är Mick, det är Emilio. Vi har en stor personal. Självklart är det jag som tar besluten men jag ger dem självförtroendet och ansvaret. Vi har olika spelare som vi pratar med. Det är inte mycket jag kan säga till David de Gea om målvaktsspel som han inte vet."

 

   

 

 

Spelarna uppskattar det. Solskjaer vill ha spelare som kan lösa problem åt sig själva. Det är det United han minns och hans tilltro på det här unga laget rättfärdigas också.

 

 

"Man måste hitta ett sätt att vinna en match på," förklarar han. "Det är inte upp till mig eller Mick eller Kieran eller Michael att berätta för dem innan. Varje match är annorlunda. Vi gör kanske det första målet och det blir en annan match. De gör kanske det första målet och det blir en annan match. Så de måste fatta beslut där ute baserade på deras erfarenheter och kvaliteter.

 

 

 

 

"Jag och Mick kom in och självklart ville vi ge spelarna ett självförtroende och visa att vi litar på dem, för det gör vi. De är här för att de är speciella. Manchester United värvar aldrig spelare om de inte har någon unik egenskap eller en X factor i sig. Vi får aldrig glömma vilket klubbmärke de bär för de är speciella.

 

 

"Så vi pratar med dem och uppmuntrar de individuellt men att ge spelare självförtroende genom att prata med dem är en sak. De måste känna att det här fungerar. De har gjort det själva. De gjorde målen mot Cardiff och tyckte om det. Det gav dem en stor energiinjektion, såklart."

 

 

KONTRINGANFALLENS ÅTERKOMST

Den 5-1 vinsten mot Solskjaers f.d lag i hans första match som chef var symbolisk - det var första gången United gjorde fem mål i Premier League sedan Fergusons sista match. Men trots att vinsterna staplades på hög fanns det en lockelse i att tona ner norrmannens felfria start. Det var bara Huddersfield. Bara Bournemouth. Bara Newcastle.

 

 

Allt det ändrades i och med bortavinsterna mot Tottenham och Arsenal. Efter att ha dominerat svagare lag visade Solskjaers United att de kunde straffa deras rivaler med kontringar också. "United har fått tillbaka sina kontringar," sade Solskjaers f.d lagkamrat Gary Neville under 1-0 vinsten på Wembley. Det var en nyckelingrediens som hade gått förlorad tidigare.

 

 

Innan anställningen av Solskjaer hade inget lag färre kontringsattacker som resulterade i ett skott än United. De var på samma nivå som Cardiff och Huddersfield. Sedan han anställdes har inget lag i Premier League haft lika många av dessa kontringar. Det är en fullständig förvandling i stil och det har hänt avsiktligt.

 

   

 

 

Det är bara att gå tillbaka till jobbet de gjorde i Dubai, där planen för att besegra Tottenham formulerades. Det var samma samspel mellan Paul Pogba och Rashford som besegrade Leicester i söndags. "Mål görs på kontringar, fasta situationer och genom att bryta ner lag när de sjunker djupt, så man måste ha alla dessa tre aspekter," förklarar Solskjaer.

 

 

 

 

"Sättet vi spelar på med snabbhet och kraft, vi får aldrig glömma vår historia med kontringsanfall, även om vi är ett av lagen som vill dominera matcher. Om lag sjunker djupt måste vi ha ett sätt att spela på mot dessa lag men även när vi försvarar så försvarar vi för att vinna bollen för att kontra snabbt.

 

 

"För att vinna matcher måste du passa framåt och springa framåt."

 

 

PLANERAR FÖR FRAMGÅNG

United visar dessa saker i match efter match nu, de har sprintat mer än sina motståndare fem gånger i rad under Solskjaer efter att ha misslyckats med att göra det en enda gång under säsongens 14 första matcher.

 

 

Men det är inte så att varje match har varit likadan. Efter de prestigefyllda vinsterna med kontringar presenterade Burnley ett annat problem senast de spelade på Old Trafford. "Man måste ändra det lite grann och det är vad vi gjorde. Vi hittade ett sätt att oss in på."

 

 

 

Manchester United har sprintat mer än deras motståndare fem gånger i rad under Solskjaer. Något de endast gjort två gånger tidigare den här säsongen under Mourinho.

 

 

 

Han tillägger: "Man måste ha olika sätt att vinna matcher på och med vår trupp kan man ta ut spelare som passar det laget och det laget."

 

 

Här är det också Ferguson som är referenspunkten. Den f.d United-managern förvandlade trupprotering till en vetenskap, identifierade vilka spelare som skulle bli avgörande för kommande matcher långt i förväg och justerade sina laguttagningar efter det. Solskjaer har själv upplevt det och precis som med så mycket annat har det format hans egen inställning.

 

 

 

 

"Jag visste att chefen var sådan. Jag har alltid varit sådan själv hemma i Molde. Det var annorlunda i Cardiff för man var tvungen att ta en match i taget och försöka klösa till sig en poäng här eller där. Men nu planerar man framåt och jag tror att jag har mitt lag ganska klart för hela månaden. Det beror även på formen, men jag tror att jag mer eller mindre har tagit ut mitt lag."

 

 

Att lära sig från det förflutna för att säkra en ljus framtid för Manchester United. Det är Solskjaer-sättet, det är United-sättet, och det fungerar igen. "Vi har satt oss själva i en fantastisk position och är i fantastisk form," konkluderar han. "Vi har självförtroende, vi litar på oss själva och vi är redo för dessa matcher nu." Och Ole Gunnar Solskjaer är helt klart redo för det här jobbet.

   

 

 

 

Idag (2/2) är det 76 år sedan nazisterna kapitulerade inför den Röda armén borta i Stalingrad. Oavsett vad ärkearslen som Fredrik Segerfeldt eller andra historieändrande dönickar på högerkanten säger så är det ett faktum. Nazisterna, eller de främlings- och socialistkritiska, för att använda Sverigevännernas språkbruk, knäcktes av Sovjetunionens gigantiska och ofta omänskliga uppoffringar. Trots att liberala, konservativa och Sverigevänliga åsiktspoliser nu förmodligen blir fruktansvärt upprörda och kränkta så tycker jag det är värt att fira, så idag unnade jag mig en liten klaring till det grova brödet, cornichon och den flytande honungen. Vidare säger jag bara spasibo bol'shoye och Na Zdorovye!

 

 

 

Mycket har hänt på en och en halv månad!

Det är ju bara att konstatera att det har "hänt en del" i United sedan jag sist laddade upp min dynga i cyberrymden. Då var det den 16:e december och vi skulle strax efter det gå ut och bli förnedrade av scousesvinen på Anfield.

Sedan dess har den portugisiska surkuken fått sparken och in har Ole kommit och liksom blåst liv i hela klubben och dess fans. Han har liksom gjort allt rätt sedan han tog över som tillfällig chef säsongen ut. Agerat rätt och sagt rätt saker. När han dessutom godkände försäljningen av Fellaini så klättrade han ytterligare några pinnhål på min legendarstege.

Belgaren plockades in av Moyes (ursäkta att jag påminner er om honom nu när vi är så glada) och har använts flitigt av samtliga Fergies efterträdare. Men när Ole tog över var det äntligen slut på det och det säger också en del om vilken fotboll norrmannen vill spela. Ja, Fellaini har gjort en del viktiga ingripanden för oss, men jag har aldrig sett honom som en United-spelare. Att bomba långbollar in i boxen och hoppas på att han ska kunna skarva den till någon tekniskt bättre spelare, eller rentav sätta dit den själv, är ingen taktik Manchester United ska ha som fabriksinställning.

Vet att det finns många som inte håller med mig där (heller), de pratar om att han alltid ger sitt yttersta. Det kan man också ha synpunkter på och är man så tekniskt begränsad som han är och får chansen att dra på sig Uniteds tröja, då ska man kanske kunna förutsätta att han åtminstone ska jobba hårt. Men nu är det här som sagt var Manchester United, inte Stoke eller Burnley.

Vet att det kommer sticka i ögonen på många "rödare än rödast" United-fans och att de kommer se mig som en ännu större plastsupporter som inte förstår vad det innebär att vara ett United-fan nu, men ja, jag firade belgarens uttåg med det finaste Belgien producerat i dryckesväg igår:

   

 

 

CCCP

Precis som jag skrev i bildtexten högst upp så är det idag 76 år sedan nazisterna kapitulerade i Stalingrad, för att sedan jagas hela vägen tillbaka till Berlin av de Röda. Med det i åtanke kan ni här läsa om den första sovjetiska fotbollsspelaren i engelsk ligafotboll:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2019/01/19/11586959-power-serge-spioner-kackerlackor-och-tre-flaskor-vodka-hur-det-gick-till-nar-ipswich-varvade-en-sovjetisk-spelare/

 

 

 

Red Issue bara fortsätter att briljera

Som ni vet fullständigt älskar jag United-fanzinet Red Issue. Tyvärr finns inte själva tidningen kvar, men den lever ändå vidare tack vare Twitter och deras briljanta forum. Jag tillhör den minoritet som anser att mänskligheten i mångt och mycket har scouseifierats. Om det inträffar en tragedi (i västvärlden med vita offer) så inleds det som en tävling i vem som kan sörja mest och visa sig vara mest ledsen. Att personen i fråga inte har några som helst band eller inte känner offret/offren spelar ingen som helst roll. Man ska be (även om man inte är religiös), inte lägga upp några opassande bilder eller säga/skriva något som kan tänkas väcka anstöt hos någon människa (det här är ett gigantiskt minfält). Och snacka om att fotbollsvärlden har tagit detta till sig, omfamnat det och sugit ut varenda liten droppe som går att mjölka ur vad det nu är som toppar sorgknarkarnas lista den här veckan.

Här, precis som i så många andra fall, fungerar Red Issue som en riktigt bra grogg efter en skitdag på jobbet. Ett filter, eller snarare en fläkt som blåser in frisk och hälsosam luft i dessa sjuka tider. Så jag bara måste dela med mig av deras senaste alster från en av deras mest genialiska ordsmeder:

 

 

   

JEFF STELLING: Välkomna till "Sky Soccer Saturday" - vi ger er all action som ni behöver se från alla arenorna, när det händer. Vi har Phil Thompson som bevakar matchen från Anfield, Charlie Nicholas från Wembley, Chris Kamara är vår kringflackande reporter och Matt Le Tissier rapporterar från Selhurst Park. Hos Cardiff City har fansen såklart en minnesceremoni för vad som skulle ha varit Salas första ligaframträdande på hemmaplan. Några andra kväljande ögonblick att rapportera om, grabbar?

PAUL MERSON: Här på the Etihad har de just nu en minut där alla hoppar på ett ben för att begråta de för tidiga sluten på karriärerna för Glyn Pardoe, Paul Lake och Alfie Haaland följt av fyra minuters tystnad för Foé. Och senare kommer vi få se en 18 minuter lång tystnad för 200-årsdagen av Peterloo massakern, den kommer starta 18 minuter och 19 sekunder in i matchen.

 

JS: Tack Paul och ni kan vara säkra på att vi kommer återvända dit med dig när det händer... Jag hör från Goodison Park att Everton under en minut kommer göra smärtsamma ansiktsföreställningar för den oskyldiga Everton-supportern som sorgligt nog blev knivskuren i ansiktet borta mot Millwall. Charlie är allt lugnt hos Spurs på Wembley?

CHARLIE NICHOLAS: Här på Wembley buar de nu i tio minuter för antalet år sedan Spurs vann en pokal. Men nyheterna om laget är sensationella.......

JS: Ledsen Charlie, jag har ett durr i mitt öra... ja, vi har en till tyst minut i matchen Millwall v Rotherham. Kan du upplysa oss vidare Chris Kamara?

CHRIS KAMARA: Vanligtvis inte Jeff. Millwalls fans hedrar minnet av deras mest berömda supporter Harry The Dog som sorgligt nog avlivades tidigare den här veckan... Som kontrast bär Rotherham-spelarna svarta armbindlar för att visa sympati för deras 68 år gamla mattant vars undulat tydligen är "riktigt sjuk". Men vi har även fått se ett rött kort....

JS: Ledsen att avbryta dig Chris, jag hör just nu från Upton Park där det, helt otroligt, är nästan exakt tre veckor kvar till 26-årsdagen av Bobby Moores död...............

MATT LE TISSIER: Mål!

JS: Det har gjorts ett mål på Selhurst Park... men jag är ledsen Matt, det finns inte tid för att ta reda på vem som gjort målet för jag hör nu att Bolton-fansen på Bramhall Lane samtliga har sponsrat simulerade akuta hjärtinfarkter till Patrice Muambas ära. Matt.... kan du kanske berätta för oss exakt vilket rörande budskap som var skrivet på målskyttens t-shirt? Ledsen, det finns ingen tid för jag hör nu att Rotherhams mattants undulat faktiskt har dött och domaren har fattat helt rätt beslut och avbrutit matchen. Och jag hör också att Newcastle-fansen på Wembley nu samtliga har tagit av sig deras tröjor.... Inte säker på om det är en hyllning till årsdagen av Jimmy Five-Bellies död..... Jag har ett nytt durr i mitt öra. Chris har du fler skenheliga utdrag från lägre ner i ligorna?

CK: Ja, det är nyheter från Hull, där Stoke sjunger "Delila" för att minnas att det är 4,000 år sedan Simson dog, och på andra sidan Penninerna sörjer Leeds fans att det är 19 år sedan Loftus och Speight knivskars, att neandertalarmänniskan dött ut och samtidigt firar spelarna att det är 51 år sedan "Emmerdale" startade, detta genom att bära en speciell minnesdräkt i tweed.

PT: STRAFF!!!!!

JS: Ledsen Phil, tiden är slut. Ja - det är en absolut fantastisk festival för den ivriga fotbollsfamiljen - man kan verkligen inte ta bort blicken från denna förbryllande, begråtande orkestervagn idag. Och jag hör i detta nu, helt otroligt, att fans över hela landet samtidigt vänder planerna ryggen..... oh, såklart, det var ju bara halvtidssignalen........

.....och glöm inte vår livesändning imorgon från klockan 14:00 när Leicester firar deras ordförandes liv, en ordförande som av en ren tillfällighet skulle kunna ha haft sin födelsedag någon gång senare i år. De ställs mot Manchester United som helt otroligt nog inte haft någon stor katastrof på nästan 61 år. Vi kommer tillbaka och överreagerar på händelserna då de sker efter reklamen....... gå ingenstans!