Geordie Nation fortsätter att ha tur men den här gången vet de vad de ger sig in i

Newcastle United-ägaren Mike Ashley för diskussioner om att sälja klubben till köpare från Saudiarabien. Fotograf: Mark Runnacles/Getty Images

AV: Ken Early, The Irish Times, måndag 20 april, 2020:

Det är nästan 30 år sedan en Thatcherist och fastighetsutvecklare köpte Newcastle United för £3m (85,2m kr), anställde Kevin Keegan som manager, inledde en ombyggnation av St James' Park och döpte en av läktarna efter sig själv.

Sir John Hall snackade mycket om the "Geordie Nation", undrade varför Newcastle inte skulle kunna bli en storslagen europeisk regionshuvudstad som Barcelona. Under en kort och briljant tid vid mitten av 1990-talet var Newcastle United verkligen mer än en klubb. De var hjärtat i en fantastisk explosion av stolthet och energi i norra England, och fansens kärlek till deras lag var känd över hela världen.

Newcastle-fansens passion visade sig bli väldigt lukrativ för Hall. Han börsintroducerade klubben 1997 och den initiala aktieemissionen övertecknades sju gånger om då Newcastle-fansen rusade ut för att få äga en del av deras klubb. 2002 hade aktierna kollapsat från £1,40 (27,13 kr) till 20p (3,60 kr), så de flesta små supporterinvesterarna förlorade sina tröjor, men Hall fick igen sin första investering flera gånger om genom aktieförsäljningar och utdelningar. Då Hall sålde klubben till Mike Ashley 2007 var hans familjs totala inkomster från deras relation med klubben runt trettio gånger så stor som hans ursprungliga investering på £3 miljoner (85,2m kr).

Naturen i Newcastle-ägarskapet och ledningens relation med supporterbasen synliggjordes på nytt i och med skandalen med fejkshejken 1998, när Halls son Douglas och klubbens nye ordförande Freddy Shepherd i hemlighet spelades in när de beskrev Newcastle-kvinnor som "hundar" och skrattade åt dumheten hos "lättlurade" Newcastle-fans som köade för att betala £50 (958 kr) för en matchtröja som, enligt Shepherd, kostade £5 (95,80 kr) att tillverka i Asien.

Den episoden förebådade vad som väntade under träningsklädesmagnaten Ashley, som köpte Newcastle för £133 miljoner (2,31 miljarder kr) 2007. Shepherd hade insisterat på att klubben var för dyrbar för att sälja till någon annan än en "Geordie Abramovitj" - en lokal välgörare med djupa fickor som kunde hälla miljoner in i laget. Ashley var varken geordie eller, när det gäller hur han såg på rollen som ägare av en fotbollsklubb, något som ens påminde om Roman Abramovitj, men hans köp av Newcastle hällde ner nästan £40 miljoner (694,1m kr) i fickorna på Shepherd, som hade byggt upp en 28 procentig andel i klubben.

Till att börja med försökte Ashley klä ut sig till en man av folket. Han satt bland fansen i en Newcastle-tröja som om han bara var en av grabbarna, och inte en miljardär som tjänat ihop sin förmögenhet genom en affärsmodell som 2016 beskrevs av en parlamentsutredning som något som påminde om ett "viktorianskt workhouse" (en byggnad där väldigt fattiga människor förr i tiden jobbade i utbyte mot mat och sovplats). Rapporten fördömde Sports Directs metoder och sade att Ashleys företag "behandlade arbetarna som handelsvaror istället för som mänskliga varelser".

Newcastle-fansen förkastade snart Ashley, som genom åren sett ut att ha njutit av att återbetala deras avsky med småaktiga hämndaktioner, förnedra legendarer som Keegan och Alan Shearer och döpa om arenan efter sitt företag. Han drev Newcastle som en av sina butiker - ett inga krusiduller handelsföretag med låga marginaler och höga omsättningar bekransat med hans företags varumärke.

Ashley är en berömt högt spelande gambler, men som ägare av en fotbollsklubb manifesterades hans gambler-instinkt på ett egendomligt, nästan masochistiskt sätt. Istället för att spekulera för att ackumulera verkade han besatt av målet att hålla kvar Newcastle i Premier League med minsta marginal och inget mer, som om att få de årliga tv-rättighetspengarna med en absolut minimal investering i laget var den skönaste spänningen spelet hade att erbjuda.

Fundera på grymheten i detta i sammanhanget av den oturliga staden Newcastle, dess traditionella tunga industri är sedan länge borta och kvarlevorna urholkas av affärsverksamheterna som förvandlade Ashley till en miljardär. Fundera på frustrationen hos fansen som känner sig bundna till klubben av minnena av döda generationer, tvingade att se en frånvarande hyresvärd medvetet degradera det till något falskt och oälskbart, något som helt öppet inte är värt hängivenhet. Fundera på besvikelsen att det förväntas att man ska dyka upp och heja på den här själsfria travestin.

Inte konstigt att Newcastle-fans nu tar emot nyheterna om ett övertagande finansierat av Saudiarabien med glädje. Inte konstigt att de inte är sugna på att lyssna på några hatare just nu. Storbritannien och Saudiarabien är allierade och partners, trots allt. Om premiärministern kan skaka hand med den saudiske ledaren efter att han trovärdigt anklagats för att ha sett till så att en kritiker hackades sönder och löstes upp i syra, varför skulle då fotbollsfans förväntas ha en högre standard? Många Newcastle-fans har börjat använda Manchester City-pratet om att deras klubb har vunnit fotbollslotteriet. All kritik tolkas som avundsjuka, som om det vore självklart att alla fotbollsfans i hemlighet längtar efter att få se sin klubb bli övertagen av en avlägsen och despotisk oljestat.

Sanningen är den att Newcastle-fansen är mer åskådare än förmånstagare. Deras klubb har blivit utvald för att 13 år av Ashleys åtstramningar betydde att den var billigare än några andra klubbar som saudierna hellre hade blivit ägare av. Newcastles pris består i att bli en värdorganism, verktyget för en propagandaagenda som inte har någonting att göra med supportrarna eller deras stad. Newcastle-fansen får nu betala för privilegiet att utgöra en levande och färgglad bakgrund - scenlandskapet för det mjuka maktspelet.

Än en gång ska dessa fans bli exploaterade, precis som de blev när Freddy Shepherd skrattade åt dem för att de köpte matchtröjor, eller när sir John Hall piskade upp the Geordie Nation till febriga nivåer då han förberedde sig på att sälja deras egen klubb tillbaka till dem.

Den enda skillnaden är att då kunde de trovärdigt påstå att de inte insåg vad som hände just då.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

   I torsdags säkrade United en plats i Europa League-finalen i Bilbao. Senare på kvällen sipprade det ut röd, vit och svart rök ur skorstenen på Sixtinska kapellet i Vatikanstaten. Det var dels för att fira Uniteds fina vinst mot Athletic Club, me...

            AV: Daniel Taylor, The Athletic, fredag 25 april, 2025       I am an FC fan I am Mancunian I know what I want and I know how to get it I wanna destroy … Glazer and Sky   (Till melodin från Sex Pistols...

Den senaste tiden har det varit alldeles för varmt och soligt för mitt gillande. Så här såg utsikten till vänster om min balkong ut den 5 april förra året:   Och när jag likt marskalk Georgij Konstantinovitj Zjukov blickade rakt fram mot horison...

OVÄNTAT BRA AV UNITED, SNÖFLINGORNA ARSENAL * JAG FÅR VERKLIGEN lov att säga att Man United överraskade mig riktigt positivt under de sista matcherna innan det här landslagsuppehållet. Visst, Real Sociedad var hundskit. Jag var helt säker på att vi...

  Efter en vecka med negativa nyheter, följda av negativa nyheter och följda av ännu mer negativa nyheter gällande United var det skönt att igår koppla av med mega-monster-fredagsmys framför senaste avsnittet av Bäst i Test. Med tanke på att Unit...