OVÄNTAT BRA AV UNITED, SNÖFLINGORNA ARSENAL

* JAG FÅR VERKLIGEN lov att säga att Man United överraskade mig riktigt positivt under de sista matcherna innan det här landslagsuppehållet. Visst, Real Sociedad var hundskit. Jag var helt säker på att vi skulle åka ut mot dem och därmed inte ha ett dugg att spela för under de återstående TVÅ MÅNADERNA av säsongen. Men dåligt motstånd har ju tidigare inte hindrat oss från att vara ännu sämre. Men här fick vi ju t o m se några riktiga anfall, såna där som får folk att resa sig från sittplatserna på Old Trafford med spänning i kroppen, så som var normen förut. Skitkul att vi nu har en europeisk kvartsfinal att se fram emot. Det är i den NÄST BÄSTA turneringen på den här kontinenten, det vet jag, men någonstans får man ju också titta var vi befinner oss som fotbollsklubb och fotbollslag. Och efter att ha sett positiva tecken redan mot Arsenal framstår “experternas” tippningar inför säsongen om att “det här är Arsenals säsong, i år tar frälsaren Arteta den välförtjänta ligatiteln”, som väldigt skruvat. Även när Arse var som bäst och ibland tävlade med oss såg jag dem som mentalt veka. Bra och tekniska spelare, absolut, men det där järnhårda psyket som krävs när det stormar, det har de aldrig haft. Att legohuvudet Arteta skulle ha gett dem det får mig att skratta gott. Och nu ser vi ju vilken otrolig kamp de bjuder upp till i jakten på deras första ligatiteln sedan… 2004!

FIN UNDERHÅLLNING AV SCOUSERNA

* I ALLA FLÖDEN man har på de s k sociala medierna har det varit minst sagt intressant att följa stackarna som hejar på mormorsrånarna. Runt jul pratades det vitt och brett att de var Europas bästa klubblag, någonsin! Jag vet, de är gränslösa i sin idioti. Men sen har den minskat och minskat väldigt fort och reaktionerna har varit ren och skär underhållning att följa.

9 februari åkte de ur FA-cupen i 16-delsfinalerna mot… Plymouth Argyle!

Då var de i chock, men efter några dagar gapades det om att nu går vi för trippeln (inte den riktiga då, men låt inte lite fakta komma i vägen för er idioti).

11 mars sparkade PSG ut dem ur Champions League!

Efter detta blev det total tystnad ett par dagar. Men sen släppte chocken och normaltillståndet kickade in igen, då skulle den skallige träskoknullaren leda klubben till en episk dubbel (inte heller den den riktiga, men ni fattar).

Och sen pang! 16 mars torskar de Ligacupfinalen mot Newcastle, som inte har vunnit någon pokal sedan 1955!

Tro mig, jag är smärtsamt medveten om att de kommer gå upp på lika många vunna ligatitlar som oss under våren. Det gör mig både förbannad och illamående, men så är det. Men den här nedsänkningen från fyra pokaler på en säsong till EN har varit en ren fröjd att bevittna.

UNDERBAR START FÖR FBK!

* MEN NU NÄR det är landslagsuppehåll och SM-slutspelet har inletts riktas mitt fokus dit istället.

Jag är som ni säkert vet FBK:are och följer glatt mitt kära grönvitt från Karlstad. Efter att vi blivit svepta av danskjävlarna i kvarten förra säsongen har jag minst sagt tonat ner mina förväntningar avsevärt.

Under säsongen har det varit väldigt mycket upp och ner, men alla vet att grundserien och slutspelet är två helt olika företeelser. Wallin har många gånger sagt att det här laget är byggt för slutspel och det har han på många sätt rätt i. Sen går det inte att komma ifrån målvaktsfrågan när man pratar om Färjestad. Jag hade väl inte förväntat mig att Damian Clara skulle få genomlida en så katastrofal säsong. Var bra både för honom och klubben att han fick flytta. Sen när det gäller Lagacé ser jag honom mer som en bra andramålvakt. Han har absolut gjort kanonmatcher, men sen ibland släpper han alltför enkla puckar. Och det är en klyscha, men likväl sann, sånt har man inte råd med i ett slutspel. Sen tycker jag att Lindbäck har kommit in och presterat bra med tanke på förutsättningarna. Så även igår då han minst sagt fick komma in i ett tufft läge.

Glädjande är att vi har sett att vi som lag kan sätta defensiven ganska bra, oftast på bortaplan. Och fixar vi det, där målvakten och hela femman samarbetar, då är vi ganska tajta bakåt. Och framåt har vi ju ligans absolut tyngsta artilleri. Tomášek, Lodin, Steen, Studenič, Nygren, Nyström, Nygård o s v, o s v. Sen har vi ju även en gigant i vår lagkapten, Linus Johansson, som är så viktig med sitt slit över hela banan och han besitter även ett ganska underskattat spelsinne.

Men när vi fick Skellefteå kändes det väldigt tufft. När de har flyt i spelet är de bland de bästa i Sverige. Den här säsongen har varit oerhört ojämn för dem, men… De har avslutat grundserien bra och har ett riktigt kompetent lag. Dessutom har de en riktigt bra målvakt och “experterna” är väl inte helt fel ute när de pratar om att båda deras burväktare är bättre än vårt förstaval.

Dessutom har vi haft svårt för Skellefteå under grundserien (se bilden här under). Jag vet, grundserien och slutspelet är två olika saker. Och jag vet även att vi hade 4-0 på danskjävlarna i förra säsongens grundserie. Men detta lugnade ändå inte mina nerver inför fredagens öppningsmatch.

Så det var med en stor portion oro och lågt ställda förväntningar jag bänkade mig inför fredagens första kvartsfinal.

Om jag hade vetat vad som komma skulle hade jag inte behövt känna så. Det började redan på läktarna, som så många gånger förr i Kaffeborgen, lysande drag och riktigt kaxigt och snyggt tifo:

Foto: Mikael Solberger, NWT

Sen efter introt fick Tomas Ek ta emot Guldhjälmen och då lyftes taket inte bara ut i Klarälven, utan över den och landade någonstans borta i Råtorp.

Om stämningen gick att ta på hemma i tv-soffan kan jag bara tänka mig hur det var på plats. Något den slovakiske raketen Marian Studenič reflekterade över efter matchen:

“Det var galet, helt overkligt. Fansen var magiska och gav oss väldigt mycket energi. Vi kunde knappt höra varandra ute på isen för att stämningen var så hög. Man kunde verkligen känna att detta var slutspelsatmosfär.”

Och vilken jävla start, jag är fortfarande andfådd! Efter 20 sekunder - PANG! - 1-0, Studenič! Hade man kunnat utvinna energin på läktarna då så hade Karlstad haft gratis elförsörjning de kommande fem åren.

Sen hann det inte ens gå en minut (54 sekunder) innan mannen med ett ansikte som ser ut som en tågolycka, Jonathan Johnson, fick in 1-1.

Stämningen fortsatt hög och FBK fick inte nervdaller utan fortsatte att hålla i taktpinnen. Detta visade inte minst Viktor Lodin då han vann en så viktig duell, tog in pucken i gulsvarts zon och serverade “Nygga” - PANG! - 2-1. Då stod matchklockan på 2:56!

23 sekunder senare fick vi matchens första gurgel som resulterade i två utvisningar var för vardera lagen.

Och 10:31 in i första perren var det dags för SHL:s mest potenta kedja, SKS, att leverera godsaker igen. Kung Oskar till den pudelkloke Joel Kellman och PANG! 3-1. Då satt jag med världens största grisflin på läpparna och bara njöt. Det är ju såhär man vill se FBK, det är när vi spelar såhär som vi är så jävla bra och är så förbannat roliga att skåda.

Helt ok statistik på SKS-linan efter första matchen:  

Att vi sen tidigt i andra perioden ökade på till 4-1 gjorde inte grisflinet eller välmåendet mindre hemma i soffan. Vi skapade dessutom flera klara chanser och Kung Oskar borde ha gjort minst ett mål, men nu ska jag inte bli girig. Jag tyckte även att vårt 5-1 som dömdes bort efter videogranskning kanske var felaktigt. Men att ge sig in i regeltolkningar i ishockey är bortom mig, det finns alltför många konstiga parametrar och jag tycker att det läggs för mycket tolkningsansvar på domarna gällande avsikt och annan skit.

Men när tågolyckan Johnsons brorsa Andreas fick in sitt skitmål till 4-2 sent (17:32) i andra perren blev jag faktiskt lite orolig. Jag har nämligen sett oss tappa ledningar sent och bli onödigt nervösa tidigare under säsongen. Men det var här som jag tycker att nästan det mest imponerande med FBK visade sig. Istället för att börja darra körde vi bara på och direkt efter fick vi till ett långt anfall där vi masserade och marinerade dem ordentligt. Sen i tredje visade vi upp ett mycket moget och fint spel. De bjöds inte på något och istället kunde vi i stora stycken kontrollera händelserna och tiden rann på.

Särskilt under inledningen av säsongen hade vi stora problem med onödiga utvisningar och ett inte alltför lyckat boxplay - en mardrömskombination i ett slutspel. Men här visade vi en riktigt fin disciplin. Det var många situationer där Skellefteå ville dansa och vi bara åkte därifrån. Självklart blir det gurgel i ett slutspel och man ska vara aggressiv, men undvika de onödiga tvåorna, eller två-plus-tvåorna, vilket vi gjorde riktigt bra.

Underbart att se farten på rören från grönvitt också, det innebar att grisclownen Luke Witkowski inte hängde med och blev en perifer person med fyra utvisningsminuter på kontot.

Inledningen var helt underbar att skåda och exakt så jag vill se FBK. Men, summa summarum, det vi fick se efter deras 4-2-mål imponerade ännu mer och visar att vi har det som krävs.

Tror jag att det är klart nu och vi kommer att vara klara för semifinal på torsdag kväll? Verkligen inte, långt därifrån. Det är inte bara slutspel och grundserie som skiljer sig åt, matcherna i en slutspelsserie kan också skilja sig åt väldigt mycket mellan varandra. Och det är så lite som krävs för att få igång ett lag. Ett skitmål, en bra räddning, en stenhård tackling. PANG! Så börjar det andra laget få flyt i spelet. Dessutom tycker jag att SAIK var riktigt bleka. Hur mycket som är deras eget fel och hur mycket som berodde på att vi gjorde dem dåliga är svårt att säga. Men jag har svårt att se att de kan vara lika undermåliga idag. Och det hoppas jag att vi är beredda på. Men kan vi bygga vidare på den här insatsen, både när det gäller fart, aggressivitet och disciplin, ja då blir vi riktigt farliga!

Han må vara värmlänning men jag har riktigt svårt för SAIK:s tränare Pierre Johnsson. Jag vet att Mitell har pratat om att deras spelare ofta lägger sig väldigt lätt, men man undrar ju vad Johnsson hade rökt när han efter fredagens match sa följande:

”Vi får jobba mycket i PK, vi får jobba väldigt mycket i PK. Färjestad är bra på att göra det lätt för domarna, ofta...”

Skulle vilja se honom titta på repriserna av det han babblar om och förklara vad han anser att våra gubbar gjorde fel. Jävla pajas!

Vad hade Pierre Johnsson rökt efter matchen i fredags?

Efter en vecka med negativa nyheter, följda av negativa nyheter och följda av ännu mer negativa nyheter gällande United var det skönt att igår koppla av med mega-monster-fredagsmys framför senaste avsnittet av Bäst i Test. Med tanke på att United fortfarande ses som en storklubb, en för tillfället (de senaste 12 åren) värdelös storklubb, men ändå en storklubb så får man ju vissa funderingar. P g a vår meritlista, historia och mycket annat så är vi faktiskt fortfarande en jätte, om än en slumrande sådan, eller “totalt utslagen” är väl kanske en bättre beskrivning. När man tänker på en så stor klubb, eller fotbollsinstitution, så får man kanske för sig att vi styrs, drivs och sköts av de bästa på området. HAHAHAHAHAHA. Den meningen fick mig att garva så jag var tvungen att uppsöka skithuset och tömma blåsan. Skulle det finnas ett Bäst i Test för ägare av fotbollsklubbar skulle våra skattesmitande, inavlade, perversa, dopningsförespråkande s k ägare komma bombsist. Maken till inkompetenta och vidriga människor får man fan leta efter. Vill ni ha exempel? Fortsätt då att läsa här under.

Under matchen mot Ipswich redogjorde kommentatorn Claes Andersson ganska förtjänstfullt för hur Jim “The Rat” Ratcliffe går fram med motorsågen i sin kamp för att få ihop räkenskaperna på Old Trafford. Att jaga en sportdirector, få in honom och några månader senare sparka honom, med en rejäl kompensation adderad, det är inga problem. Det är det inte heller att ösa ut miljoner och åter miljoner på spelare som det är en skam att de ens får dra på sig Man Uniteds tröja. Stryka betalda bussresor till FA-cupfinalen för personalen och ta bort deras julfest? Inga problem. Ösa pengar på bilar med privata chaufförer till direktörerna till Wembley? Inga problem. Det är precis som vanligt i vår sjuka värld med andra ord, de som gör jobbet varje dag och skapar de riktiga värdena kan utnyttjas och sugas ut, medan de som redan har alldeles för mycket aldrig drabbas.

Torsdagen den 20 februari i år var det på dagen ett år sedan Ineos och The Rat slutförde köpet på £1,03 miljarder (13,9 miljarder kr) för en minoritetsandel av Manchester United. För egen del var det sammankopplat med väldigt stor tveksamhet. Visst, det fanns väl en viss positivitet, men det var mest för att det skulle ge mindre ansvar till de sexuellt snedvridna inavlade bröderna från Florida. Men The Rat och co är ju precis lika värdelösa som Epstein-gästerna från andra sidan pölen.

I och med årsdagen har flera tidningar tagit sig en titt på The Rats år vid rodret, och det är sannerligen ingen rolig läsning (längst ner i dagens inlägg hittar du en länk till en av dessa).

Nu senast har det kommit rapporter om att den “lokale frälsaren” Jim ska stänga personalrestaurangen på Old Trafford och ersätta dagens gratisluncher med frukt. En liknande aktion kommer även att ske på Carrington där endast spelarna kommer att serveras lunch utan utlägg för dem, resten av de som jobbar där kommer att erbjudas soppa och bröd.

Här har jag faktiskt en helt seriös fråga. Om det är sååååå viktigt att spara varenda penny man kan, varför får då spelarna gratis måltider? De, om några, är väl verkligen så välavlönade att de kan fixa det själva? De flesta verkar ju dessutom skryta med att de har privata kockar, kanske inte Luke Shaw, men han har ju rabatt livet ut på sin lokala pizzeria/chippy. Så låt dem äta hemma, eller ta betalt av dem om de vill äta på Carrington. Det är kanske en svår tanke att tänka, inte ska de stackars fotbollsspelarna behöva betala för att äta?! Men tänk ett varv till så är det inte ett dugg konstigt.

Vidare rapporterar MEN:s United-skribent Samuel Luckhurst följande på X:

“Upp till 450 personer i personalen kan komma att få lämna Manchester United inom 12 månader. United har även anställt en ny affärschef som ska övervaka den kommersiella grenen. Klubben insisterar på att genom att ta bort gratis luncher för Old Trafford-personalen kommer de att spara £1m (13,5 miljoner kr) om året.”

Då ska de alltså spara £20k (270,600 kr) i veckan (20,000 x 52 = 1,04,000) under ett år. När nedskärningarna är klara kommer personalstyrkan bestå av ungefär 650 personer. Den stora majoriteten av dem kommer inte arbeta dagtid på OT eller Carrington, så låt oss låtsas att så många som 200 personer faktiskt äter lunch, då innebär det £100 (1,353 kr) per skalle för lunch per vecka. Troligt. Ha även i åtanke att det fortfarande kommer finnas 50 personer som ska äta, så de kommer fortfarande att behöva kockar, matleveranser e t c.

The Rats spinn på hela grejen är nästan helt säkert rent skitsnack, som så mycket annat i hans värld. Alla som har gått förbi OT under lunchtid har sett personal på väg till affärerna/restaurangerna i närheten för att köpa lunch. Antalet gratisluncher lär vara minimala och används troligen mest av de lågavlönade som sköter om logerna/konferenserna.

På någon bortamatch har jag hört missnöje vädras mot Jim, men inte alls så mycket som det borde vara. Istället finns det tyvärr en stor del av Uniteds fans som försvarar fanskapet med olika ursäkter, bl a att “han är ju bättre än familjen Glazer”. Hmmm, är han verkligen det? Därför antar jag att det inte är förvånande att de lismande krakarna krigar för The Rat när han siktar in sig på de som sliter på OT för småpotatis. Deras korkade argument går ut på att JAG får ju ingen gratis lunch på mitt jobb, då ska fan inte de där jävla fattiglapparna heller ha det! Samtidigt som de stöttar de fullständiga vraken som ska representera Man United ute på planen, för £200k (2,7 miljoner kr) i veckan!

Det ska bli intressant att se hur den kommande höjningen av biljettpriserna, den kommer, tro mig, kommer att tas emot. Kan den vara gnistan som till sist tänder präriebranden? Jag hoppas, men jag håller inte andan. Lokale hjälten Jim vill ju bara Man Uniteds bästa…

Sen kan man ju fråga sig hur mycket Ineos dream team kostar? Den där skallige cykelspåsättaren Brailsford som - med sina egna ord - inte kan ett skit om fotboll, vad gör han och vad kostar han? Han och den s k supporterrepresentanten Rick McGagh borde ju rimligtvis vara de första namnen på alla kostnadsreducerande listor.

Men det som kanske eldar på mitt hat allra mest i det här kommer från en rapport som jag läste förra veckan om klubbens finanser. Den nämnde i förbifarten att helgonet Jim förra året valde att ta bort den traditionella betalda bussresan för personalen till Wembley för att se FA-cupfinalen. Men han hade inga problem att betala en hel flotta med bilar med tillhörande privatchaufför för att köra Ineos-blodiglarna till samma match. “Underhållande” att nedskärningarna aldrig omfattar dem. Säkert bara en tillfällighet…

* * * * * * * * * *

Om ni är United-fans så är jag säker på att ni känner till MUST (Manchester United Supporters Trust). Om du inte känner till dem så är det såhär de beskriver sig själva:

“Vårt uppdrag är att representera United-fansens intressen. Deras fortsatta passionerade stöd är avgörande för vårt lags framgångar och för att bevara arvet från vår klubb för framtida generationer. Genom vår kollektiva gemenskap kan fans ha det meningsfulla inflytandet i klubben och på nationell nivå som de vill ha och som de förtjänar.”

Det låter ju fint. Tyvärr är det inte så, istället sitter dessa representanter för fansen i knäet på de perversa från Florida och Jim! Nu har de, genom deras vd Duncan Drasdo, fått en plattform i nationell media där de inför hundratusentals läsare kan ge sig på “sir” Rat. Det tyckte jag verkade lovande och kände höga förhoppningar. Men när jag surfade in på tisdagens (25/2) upplaga av The Daily Telegraph var jag tvungen att läsa skiten två gånger och nypa mig själv i armen. Med tanke på att jag alltför väl känner till MUST och deras hyckleri borde jag inte ha blivit besviken, men det blev jag. Denna ledare för organisationen som ska representera fansen väljer alltså i denna viktiga text att… eh… förklara varför supportrarna, som de påstår sig stå upp för, blivit en börda för laget ute på planen.

Jag orkar inte översätta skiten och ska egentligen inte sprida den, men om ni vill läsa den själva så ligger den här:

https://www.telegraph.co.uk/football/2025/02/25/sir-jim-ratcliffe-doom-loop-manchester-united-must-ceo-debt/

Bara för att ni som inte har läst ska förstå så ger jag er allt ni behöver veta. Utan en droppe av ironi eller sarkasm skriver han alltså följande:

“Den stämningen bland fansen letar sig ut i atmosfären på arenan - vilket i sig själv letar sig ut i resultaten på planen, den viktigaste faktorn för inkomster. Det är ingen tillfällighet att Uniteds bästa insatser under de senaste månaderna har kommit på bortaplan på The Emirates, Anfield och t o m den sista halvtimmen på Goodison i lördags, och inte inför hemmafansen.”

Alltså dra pungen i gruset, det är verkligen sant. United-fansens så kallade representant får möjligheten att skriva om situationen i och runt klubben i en stor engelsk dagstidning och han väljer att skriva det! Jag har fortfarande, fyra dagar senare, inte fattat det. De är verkligen helt otroliga och saknar all form av skam.

Men uppenbarligen kände han att det inte riktigt räckte, istället fortsatte han med följande fjäskande galenskap:

“Vad skulle kunna dra igång den här vändningen? Well, United är på väg att presentera nästa säsongs biljettpriser. Fansen fruktar det värsta. Liverpool presenterade en frysning av deras priser trots att de har en, harkling, något bättre säsong än oss så här långt. United borde följa deras fotspår. Med tanke på all negativitet skulle ett sådant djärvt drag vara fantastiskt och det skulle kunna skapa villkoren för en förändring av humöret och moralen, bryta den negativa undergångsloopen som omger vår klubb.

“När sir Jim köpte in sig i United för ett år sedan fanns det så mycket optimism. Vi tror fortfarande att grabben från Failsworth kan återuppliva den stämningen - låt oss sluta leden och återskapa United-fortet.”

Jag saknar ord.

Dessutom kan man ju fundera på vilka jävla dönickar det är som faktiskt leder vår klubb. Ta bara en titt på det här urklippet från The Pathetic:

“I måndagens (24/2) möte nämndes det att kostnaderna och besparingarna associerade med dessa åtgärder har beräknats mot antagandet att United kommer kvalificera sig för Europa League under de kommande fyra åren. Men med tanke på att Amorims lag för tillfället ligger på 15:e plats i Premie League-tabellen reste det en självklar fråga: vad händer om de inte gör det?”

* * * * * * * * * *

Man hör ofta spelare och managers gnälla på att det är för många matcher under en säsong och att de stackars lammen blir trötta. Men om det finns deg att tjäna spelar sånt ingen roll.

Från BBC tidigare i veckan:

Man Utd planerar matcher i Asien efter säsongen

Manchester United kommer att spela två matcher i Malaysia och Hongkong omedelbart efter avslutningen på Premier League-säsongen i maj.

Förra säsongen flög Tottenham och Newcastle till Australien för en efter-säsongen-vänskapsmatch, det beskrevs som “galenskap” av BBC-expertkommentatorn Alan Shearer.

Den ökade arbetsbördan för elitspelare har diskuterats brett den här säsongen i och med Fifa:s expanderade VM för klubblag och Uefa:s större Champions League-format, vilket har resulterat i att man har tagit bort eventuella omspelsmatcher i FA-cupen för att försöka lindra kalenderstockningen.

Det ska tydligen ligga £8m (108 miljoner kr) i potten och då tar Jim så gärna med sig sin cirkus runt halva jorden för ännu en plojmatch eller två. Men det kommer ju även fungera som en perfekt ursäkt om säsongsinledningen i augusti inte går så bra. Jag menar våra stackars lamm kommer kanske fortfarande att vara trötta efter det här när de sticker iväg till USA på försäsongsturnén. Det här är en perfekt ursäkt om det blir förlust i säsongspremiären, är det ett första tecken på strategiskt tänk från The Rat?

* * * * * * * * * *

Nu har det även kommit fram att eventuella läckor om United kan komma att bestraffas med sparken direkt. Verkar dock som att det hotet inte hade så stor verkan, för ganska omgående visade någon i personalen mejlet med hotet för The Daily Telegraph:

MAN UTD-PERSONAL KOMMER FÅ SPARKEN OM DE LÄCKER INFORMATION

Exklusivt: Vd:n Omar Berrada utfärdar varningen i ett e-mejl då en utredning är inledd gällande ett antal läckor

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2025/02/28/11848976-man-utd-personal-kommer-fa-sparken-om-de-lacker-information/

Den är lite intressant. The Rat håller på att “rädda klubben”, men The Rats råttor vill inte att personalen ska berätta för någon vad de gör för att “rädda klubben”. Undrar varför…

* * * * * * * * * *

Nu har det även kommit fram att hela det här fiaskot med The Rats intåg i United har dokumenterats och ska resultera i en bok. Mer från The Mail:

"Tidigt i processen plockade Ineos in en respekterad journalist för att dokumentera den kulturella förändringen och skriva berättelsen om hur de tog United tillbaka till framgångsspåret igen. Det första kapitlet i den kommande boken kommer att bli långt."

Här ska vi ha med oss att The Rat har en engelsk tidning som han vänder sig till när han vill få ut saker och ting. Det är även samma tidning som de flesta andra tittar på när det gäller att komma ut först med nyheter gällande The Rat. Den tidningen är The Times. Så det är knappast förvånande att den här “respekterade journalisten” som skriver boken som The Mail rapporterar om är: Matt Dickinson, tidigare fotbollsskribent på just The Times.

Här ser vi även hur det funkar. I den här ankdammen pågår det en hel del smutsigt ryggkliande, ni vet: jag kliar din rygg, du kliar min. The Times får en del köttben av The Rat att skriva om, så bjuds f d Times-murveln Dickinson in för att skriva om skiten från insidan, då vill ju Jim ha något tillbaka. Och pang! Mitt bland alla artiklar förra veckan om Jims nedskärningar och besparingar (på vissa) dök den här skiten upp (orkar inte översätta dyngan och jag rekommenderar ingen att ge sig på det heller): 

https://www.nytimes.com/athletic/6149776/2025/02/21/dave-brailsford-manchester-united-mission-21/

Jag vet inte hur bra koll ni har på de engelska fotbollsjournalisterna men författaren till tarmavfallet ovanför är Oliver Kay på The Athletic (/The Pathetic). Men även han har ett förflutet på… just det, The Times! Där var han t o m kollega med tidigare nämnde Dickinson.

Artikeln som jag länkade till här ovanför är hundratals ord av struntprat om det totala kukhuvudet Brailsford och hans skitsnack om “marginella vinster”. Men inte ett enda ord om “prestationshöjande läkemedel”.

Undrar ni vad jag babblar om nu? Det är inte så konstigt för majoriteten av engelsk media har nämligen valt att blunda för det polerade ollonet Brailfords historia. Tack och lov så finns det fortfarande journalister som tar sitt jobb på allvar, över till dig Eamonn Sweeney på The Irish Independent, från januari förra året:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2024/01/27/11811420-eamonn-sweeney-sir-asterisk-mannen-som-inte-borde-vara-i-narheten-av-manchester-united/

På tal om röveksemet Brailsford så dök han han i slutet av januari upp i Popbitch, verkar vara en ödmjuk och trevlig kille…

Popbitch, fredag 24/1-2025:

>> Kalla Mig Dave <<

Marginella vinster från Monaco

Dave Brailsford må ha kommit till fotbollen efter en karriär som något av en sportguru, överdådigt hedrad av media, men hos Manchester United anses han allmänt vara något av en idiot.

Ingen är helt säker på vad han egentligen är där för att göra (förutom att säga “ja” till allt som sir Jim säger) men han har börjat gilla att vandra omkring på Old Trafford och Carrington och sticka in sin näsa i allt och sen förklara sin närvaro med följande fras:

“Jag behöver inte vara här. Jag bor i Monaco. Jag är bara här för er skull”.

* * * * * * * * * *

Förra veckan var som sagt var full av artiklar om The Rats första, katastrofala, år i United. Den här tycker jag beskriver läget ganska bra:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2025/02/28/11848975-raknar-skruvar-och-lamnar-tillbaka-sellotape-sir-jim-ratcliffes-brutala-ar-i-man-utd-fran-insidan/