Bilden: Här har ni killen som jag så ofta tjatar om i min blogg. The Guardians Mr Danny Taylor, den, enligt mig, i särklass bäste engelska fotbollsjournalisten. Förra söndagen skrev han på nytt sin briljanta söndagskrönika för tidningens hemsida och här under kan ni läsa sista delen av den, briljant som alltid och väldigt talande om arslet som styr United för tillfället.

Från Danny Taylors kolumn i the Observer, söndag 8 maj, 2016:

 

Uniteds prisutdelning säger allt om Van Gaal

Manchester United instiftade Sir Matt Busbys årets spelare pokal säsongen 1987-88 och sedan Brian McClair blev en första vinnaren berättar namnen på listan något om sättet på vilket den här klubben traditionellt har opererat.

Ingen målvakt vann någonsin det priset under Sir Alex Fergusons tid i klubben och det har bara skett tre gånger - Gary Pallister 1990, Gabriel Heinze 2005 och Nemanja Vidic 2009 - att försvarare har hämtat hem bucklan. Peter Schmeichel och Edwin van der Sar var storheter i sina yrken men United var ett sådant offensivt lag att rösterna nästan alltid gick till målskyttarna eller målkreatörerna.

Så vad säger det om dagens United att sedan Ferguson avgick har David de Gea vunnit priset de tre senaste säsongerna? Eller, för att uttrycka det på ett annat sätt, vart hade laget slutat den här säsongen om Real Madrid inte hade klantat till det så mycket vid De Geas pågående trasfer i augusti förra året?

"Jag är väldigt arrogant," sa Louis van Gaal under sitt tal vid prisutdelningsmiddagen, samtidigt som han bekvämt förbisåg det faktum att hans lag låg 17 poäng efter Leicester City i toppen. "Jag är en av de bästa managerna i världen." Oturligt nog för United är det svårt att komma undan misstanken om att han nog bara har till hälften rätt i det uttalandet.

En ny bok om den glömda stjärnan som spelade med Giggs och Neville-bröderna avslöjar att de närmast honom misstänker en avsiktlig process för att sudda bort honom ur klubbens historia

   

Adrian Doherty: fotograferad i juli 1990. Fotograf: Manchester United/Man Utd via Getty Images

 

 

 

AV: Daniel Taylor, the Guardian, onsdag 11 maj, 2016:

 

Av alla djupgående sorgliga och rörande passager i den kommande boken om Adrian Doherty - som innehåller bidrag från Ryan Giggs, Neville-bröderna, Sir Alex Ferguson och flera andra namn från en av Manchester Uniteds mer glorifierade eror - är den kanske mest gripande delen den som avhandlar åren då folket närmast denna ytterst begåvade pojke misstänker en avsiktlig process för att sudda ut honom från klubbens historia.

 

"Efter väldigt många överläggningar bestämde sig Jimmy, Geraldine och resten av Doherty-familjen att inte lufta sitt missnöje i boken," förklarar författaren, Oliver Kay, mot slutet av Forever Young. "De vill inte att en bok om deras älskade Adrian ska sluta med 'tårtkastning'."

 

Men det där missnöjet sitter kvar och, enligt Kay "sitter det djupt" med tanke på att hans omfattande arbete, som publiceras den 19 maj, berättar om hur Jimmy, pappan, i flera år brukade resa från Strabane, County Tyrone, för ett antal möten på Old Trafford som lämnade honom med känslan att han "hade med en stor, ansiktslös storföretagsmaskin att göra" och inte familjeklubben som han en gång anförtrott med att se efter sin son.

 

"Några möten slutade med handskakningar, andra med att Jimmy var rasande på vad han ansåg var en avvisande och nedlåtande attityd mot hans klagomål," redovisar Kay detaljerat. "Desto spetsigare frågor Jimmy ställde, desto mer fientlig blev situationen." Och ju mer man läser desto mer inser man varför den här tystlåtna och oerhört talangfulla pojkens familj förmodligen för alltid kommer känna sig sviken.

 

Om Doherty är ett nytt namn för dig, tro då inte att du är ensam. Doherty är spelaren som ingen nämner när de pratar om den värdefulla, sällsynta gruppen som föregick the Class of '92. Han är, för att citera bokomslaget, "fotbollens förlorade geni." Men det fanns en tid när "Doc" bakom scenen ansågs vara så spännande exceptionell att han var bättre än den unga Ryan Giggs. Ferguson introducerade honom i en programkolumn som en "oljad blixt" och the Manchester Evening News pratade om en tonårssensation kapabel att ha "den sortens inverkan som inte setts sedan George Best fick sin chans".

 

Ja, tidningar älskar den sortens rubrikfångande jämförelser, men prata med vem som helst på Old Trafford från den eran och alla säger samma sak. "Han var helt otrolig," säger Gary Neville. Bättre än Giggs? Mannen själv accepterar lätt att han ofta låg bakom Doherty. "Han kunde gå förbi folk när han själv ville," säger Giggs. "Han tog sig ur tacklingar så man inte trodde det var sant. Han kunde gå på insidan, utsidan, spela vägg, passa och flytta sig. Du vet i The Matrix, när allt klickar tillsammans, där allt händer snabbt, men i karaktärens huvud sker det i slow motion? Det var lite så det var med Doc.

 

Men det fanns även mer i honom. Doherty skrev poesi. Han var besatt av Bob Dylan - "som 16-åring hade jag inte en aning om vem Bob Dylan var," säger Giggs - och, på det trevligaste sättet möjligt, anlände han från Strabane med huvudet bland molnen. Doherty var på vissa sätt en förlorad själ. Andra minns honom som en bohem, en drömmare, lite excentrisk för fotbollsvärlden. Han hade inte gel i håret och brydde sig inte om designermärken. "Den mest sanslösa fotbollsskickligheten," säger Ferguson, "men lyckligast med sina böcker, dikter och sin gitarr." Doherty sålde ofta sina biljetter till matcherna som förstalaget spelade för att sedan åka till Manchesters centrala delar och spela instrument på gatorna - en ung fotbollsspelare, på väg att få spela för Englands största klubb, klinkandes på sin gitarr, utan att bli igenkänd, i en säckig Aran-jumper utanför shoppingcentret Arndale. På Manchesters musikscen - och vi pratar inte om the Hacienda här - var han "McHillbilly", han spelade i ett kortlivat band vid namn the Mad Hatters.

 

Det som följde är i sista hand en berättelse om ett bortslösat liv och bortkastad talang. Doherty var precis på gränsen till Fergusons lag när han slet av ett korsband. Skadan avslutade hans karriär och det är den medicinska behandlingen på Old Trafford som delvis förklarar varför Kay skriver, efter alla dessa år, att familjen "fortfarande känner att Adrian blev rejält sviken".

 

Släppt från sitt kontrakt drev Doherty bort från spelet. När pokalerna rullade in på Old Trafford försökte han hitta alternativa arbetsgivare, han jobbade t.o.m under en period på en chokladfabrik i Preston. I april 2000, istället för att briljera för Europamästarna, flyttade han till Haag under sommaren, där han arbetade för ett möbelföretag på ett korttidskontrakt. Men en morgon, av anledningar som aldrig fullt ut har fastslagits, hamnade han i kanalen på väg till jobbet. Han låg i koma i en månad och dog den 9 juni, dagen innan hans 27:e födelsedag.

 

 

Manchester United laget innan semifinalen i Ungdomscupen den 1 april 1990: Bakre raden från vänster till höger: Mark Bosnich, Ryan Giggs, Darren Ferguson, Paul Sixsmith, Jason Lydiate, Sean McAuley. Främre raden från vänster till höger. Mark Gordon, Craig Lawton, Lee Costa, Alan Tonge, Adrian Doherty. Fotograf: Manchester United/Man Utd via Getty Images

 

Det konstiga, kanske, sedan dess - och det här är en fråga som Doherty familjen skulle vilja ha svar på, även om det bara är för sinnesfridens skull - är att det aldrig har lett till något annat än de minimalaste omnämningarna (och i den stora majoriteten av alla fall, absolut ingenting) i alla de böcker som skrivits av Ferguson och flera andra spelare från den eran. "Kanske är det besvärligt," erbjuder Giggs. Men det är inte en helt tillfredsställande förklaring och, enligt Kay, så "misstänkte familjen hela tiden att det fanns en annan anledning till tystnaden," nämligen att det under mer än ett årtionde pågick en dispyt gällande standarden på omhändertagandet deras son fick under hans fyra år i klubben. Jimmy ville inte uppnå någon ekonomisk vinning men han ville ha, och fick aldrig, en ursäkt, samt några riktiga svar på deras frågor.

 

Först och främst stördes familjen av detaljerna kring Dohertys skada, diagnosen och efterbehandlingen, men det fanns omvårdnadsproblem som störde dem också. De hade blivit lovade att Jimmy skulle erbjudas ett boende bland klubbens hyresrum. Istället beskriver boken en kultur av skrämsel och förnedring bland "initieringsproven" - man placerade lärlingar i torktumlare, sparkade bollar i deras ansikten, klädde av dem nakna, för att inte nämna de mer ondskefulla rutinerna - detta kombinerat med hemlängtan gjorde Doherty så desillusionerad vid en tidpunkt att han avböjde erbjudandet om ett femårskontrakt. Det var, skriver Kay, en "kultur som ibland vinglade mellan det fåniga och elakartade" och "vad de flesta skulle kalla misshandel".

 

United har avstått från att kommentera men de har skrivit till familjen och sagt att klubben agerade "rättvist och lämpligt". De har nu en rigorös skyddspolicy men du får förmodligen avgöra själv huruvida klubben borde ha gjort mer när det hände eller visat större empati mot en sörjande familj.

 

Jimmy skrev även till the Professional Footballers' Association, vilka han trodde skulle vara sugna på att stötta familjen till en fotbollsspelare som hade dött i en tragisk olycka, och the Football Association. "Han lämnades med känslan att United, the PFA och FA slöt leden," skriver Kay (the PFA har sagt till the Guardian att de tror att United "gjorde allt de kunde på ett medlidsamt sätt för att besvara bekymren från Adrians familj"). Författaren går vidare och säger att Neville, som klubbkapten, drogs in för att hjälpa till i medlingsprocessen. "Jimmys minne av den telefonkonversationen är att Neville, efter att ha pratat så ömt och beundrande om Adrian, gav honom rådet, på ett vänligt sätt, att det skulle vara meningslöst att försöka utmana det mäktiga Manchester United."

 

Allt som Jimmy sedan har stött på från myndigheterna säger honom att Neville förmodligen hade rätt men åtminstone så måste nu inte berättelsen om hans sons talang - tillsammans med andra dyrbara gåvor - vara en mystisk hemlighet. Kay har gett oss det varaktiga dokumentet som kanske inte alla på Old Trafford ville läsa. Dohertys berättelse har ignorerats och förbisetts för länge och under den här processen kan kanske smutskastningen och insinuationerna som familjen stött på nu få ett slut.

 

Strax efter Dohertys död rapporterades det felaktigt - vilket sedan togs som fakta och nämndes vid upprepade tillfällen genom åren - att han faktiskt hade ramlat i vattnet i Amsterdam och så fort den detaljen var ute spred det sig som spilld mjölk. "Vad många personer inte inser är att åren från 20 till 26, efter att han lämnat fotbollen, var de lyckligaste i Adrians liv," säger hans bror, Gareth. "Istället ser de 'fotbollsspelare, släppt av Manchester United, föll i en kanal i Amsterdam' - vilket inte är sant [det var i Haag] - och de drar förhastade slutsatser."

 

Som ett resultat har det uppstått allt möjligt sorts skvaller om droger, för mycket alkohol, självmord eller - för att citera en annan f.d lagkamrat - den konstanta misstanken, då folk trodde att det skett i Amsterdam, att det kanske hade varit "du vet, sjabbigt". I verkligheten finns det inga bevis av den naturen.

 

Ingen kommer någonsin att få veta den exakta sanningen men Kays teori slår definitivt några av de andra som har visats upp under alla dessa år som passerat. "Den här underbara killen," skriver han, "som glatt snubblade fram genom livet, ignorerade dess fallgropar, dagdrömde sig fram, komponerade sin nästa dikt eller sång, sjungades för sig själv på väg till stationen, när han tog ett ödesdigert felsteg. Vilken sorts person skulle göra något sådant? En drömmare, med sitt huvud bland molnen, som Adrian Doherty."

 

 

 

Forever Young, publicerad av Qurcus, släpps den 19 maj

https://bookshop.theguardian.com/catalog/product/view/id/402456/

 

Bilden: Jag vet att det var nästan två veckor sen det hände, men det här bara måste upp till ytan och ja, det handlar om idioten som kallar sig Manchester Uniteds manager...

Innan Uniteds hemmamatch mot Leicester den 1:a maj var vår eminente manager igång igen. Han har nu gått så långt in i dimmorna att folk inte reagerar på vad han spyr ur sig längre. Men det är nästan lika pinsamt att ingen journalist reagerade och frågade vad fan han snackade om. Eller, om de inte uppfattade några konstigheter, tog tio minuter och kollade upp vad han hade sagt för att vid ett senare tillfälle be om en kommentar från den brännskadade tulpanbesudlaren.

Vid prisutdelningen som klubben höll bjöd idioten även på den här klassikern: "Jag är inte vad media skriver för jag är arrogant och jag är en av de bästa tränarna i världen."

Snabbt tillbaka till presskonferensen inför Leicester matchen. Såhär inledde han:

 

"Jag tror vi måste slå dem [Leicester], för vi är fortfarande i racet för första positionen, så vi måste slå dem."

Där ska jag faktiskt ge honom the benefit of the doubt, att det helt enkelt blev en felsägning. Ska inte utesluta att dåren då trodde att vi fortfarande kunde vinna hela ligan, men hoppas att han menade fjärdeplatsen. Raskt vidare till nästa idioti. Man skulle ju kunna föreställa sig att han, efter hans prestationer i United, skulle vilja ligga lite lågt och kanske vara lite ödmjuk. Men, nej...

 

"Jag var den första som sa det, att de [Leicester] kunde bli mästare."

 

Helt otroligt att han får hålla på. Och det här är ingen engångsföreteelse. Hur många gånger har han inte tagit åt sig äran för våra unga spelares fina prestationer? Eller pratat om chanserna som de styva fått som en del av hans mästarplan. För i helvete din dumskalle, om vi inte hade haft så många skador på seniorspelare den här säsongen hade de aldrig fått så många chanser. Däremot kan du ju tacka Rashford för en hel del!

Och en följde han upp detta med dagens största uppvisning. Jag kräver inte att han ska känna till varje vunnen titel som varje enskild spelare i vår trupp har, men det här är pinsamt och skandalöst och stämmer ganska bra överens med min bild av den trögfattade jubelidioten som arrogant, självupptagen och okunnig:

 

"Spelarna som vi nu spelar, de är inte vana vid att vara mästare. Jag tror inte [Matteo] Darmian är van vid att vara mästare och [David] De Gea var aldrig mästare, så jag håller inte med om sättet du ställde den frågan på. Memphis Depay var mästare förra året, så inte många spelare, [Wayne] Rooney, [Michael] Carrick, de har varit mästare en gång, och kanske fler än en gång."

Orkar inte ens kommentera det, bifogar istället den här listan. Önskar bara att någon engelsk journalist hade tillräckliga kulor för att ta med en sån lista, läsa upp den för pungpåsen och be om en kommentar:

 

 

David de Gea – mästare med United 2013

Phil Jones – mästare med United 2013

Marcos Rojo – mästare med Estudiantes 2011

Memphis Depay – mästare med PSV Eindhoven 2015

Juan Mata – (vann aldrig ligan med Chelsea, men vann Champions League 2012)

Wayne Rooney – mästare med United 2007, 2008, 2009, 2011 och 2013

Chris Smalling – mästare med United 2011 och 2013

Michael Carrick – mästare med United 2007, 2008, 2009, 2011 och 2013

Daley Blind – mästare med Ajax 2011, 2012, 2013 och 2014

Ashley Young – mästare med United 2013

Sergio Romero – mästare med AZ Alkmaar, eller Alkmaar Zaanstreek 2009 - MED VAN GAAL SOM MANAGER!

Antonio Valencia – mästare med United 2011 och 2013

Marouane Fellaini – mästare med Standard Liège 2008

Bastian Schweinsteiger – mästare med Bayern München 2003, 2005, 2006, 2008, 2010, 2013, 2014 och 2015 och han vann Champions League 2013 och VM-guld med Tyskland 2014

Anthony Martial –

Morgan Schneiderlin –

Matteo Darmian –

Adnan Januzaj -

Ander Herrera –

Luke Shaw –

Jesse Lingard -

 

Bilden: Här ser ni toppen av tabellen inför kvällens drabbning. Att vi står här, med två matcher kvar i ligan, och på egen hand kan säkra topp-4 och vinna FA Cupen, det är för mig helt otroligt. Här under går jag igenom varför.

Hallo på er alla igen, jaha, nu sitter vi alltså här. Fem dagar återstår av ligasäsongen 2015-16. Leicester City har fått ligapokalen som säsongens mästare, Aston Villa är klara för nedflyttning och två lag av Sunderland, Newcastle och Norwich kommer göra Birmingham-klubben sällskap i the Championship. Men på något sätt har vi lyckats halta fram till en position där, om vi avslutar ligasäsongen med två vinster (West Ham borta och Bournemouth hemma), så slutar vi som sämst fyra, det finns en liten, liten chans på tredjeplatsen fortfarande.

Fråga mig inte hur det har gått till. Visst, alla de på förhand tippade "storlagen" har svikit den här säsongen, så är det. Tottenham är ett bra lag, men räknar de inte till den yppersta eliten i Ingurland, inte INFÖR den här säsongen åtminstone.

Jag behöver inte gå in närmare på vad jag tycker om vår s.k manager, ni som regelbundet läser min dynga vet det alltför väl. Men det har gått så långt att bara jag ser hans brännskadade muminnylle med en mikrofon framför kakhålet blir jag förbannad. När jag slog mig ner i lördags för att beskåda matchen mot Norwich och såg detta...

   

... blev jag galen. Med tanke på tidigare initierade rapporter om den holländska tulpanpåsättarens dryckesvanor undrar jag om det bara var solen han ville dölja sina ögon för.

Förut var det en underbar upplevelse att se United. Jag gjorde det gärna med ett par öl innanför västen, men då bara som trevligt "tilltugg" till fotbollen. Nu är det ångestladdat och såhär ser det minst ut innan avspark nuförtiden:

 

Ett slags Louie van Gaal-first-aid-kit och det bara för att dämpa den värsta ångesten och kunna genomlida de efterföljande 90 minuterna plus pausvila och tilläggstid. Jag kommer aldrig sluta följa United, så är det, men att ens dryckesvanor kunde ändras så intensivt p.g.a skiten vi serveras vecka ut och vecka in, det är på något sätt fascinerande. Ganska säker på att min lever tycker det är skönt att det bara återstår två helger av den här säsongen nu. Det handlar inte om att jag tror att vi har någon självskriven rätt att vinna tunga pokaler VARJE säsong, inte alls. Och tro mig, en del av skiten som Fergie bjöd på var inte rolig, tvärtemot myten så gick han inte alltid ut för att göra ett mål mer än motståndaren och underhålla massorna. Men då fanns det en vinnarkultur i klubben och en passning framåt som kan friställa en medspelare, eller gå till motståndaren, var inte strängt förbjuden.

Att sedan behöva höra den senile galningen stå och prata om att processen är i full gång och att avancemang en runda längre i Ligacupen, jämfört med säsongen innan, är framgång, ja då exploderar det för mig. Han har heller inga problem med att utmåla sig som en av de största inom spelet och helt och fullt ta åt sig ära och berömmelse för Rashfords framfart. Det är fler unga spelare som presterat bra, och de har fått chansen p.g.a vår långa skadelista, inte för att det var någon genomtänkt plan av pannlocken att spela många ungdomar. För att inte tala om hans vulgära besatthet av att spela spelare på fel positioner och att ha för vana att byta ytterback mot ytterback när han vill ändra matchbilder! Jesse Lingard som central mittfältare och Mata på en kant! Jag orkar inte mer...

Men trots allt detta så har vi alltså chansen att nå en kvalplats (kanske, kanske en direktplats) till nästa säsongs Champions League spel. Med tanke på hur säsongen sett ut och vår manager så försöker jag att inte höja förväntningarna alltför mycket. Dessutom är det en stentuff match som väntar kväll mot West Ham. De har gjort det riktigt bra den här säsongen men föll med 4-1 hemma mot Swansea i lördags, så deras chans att nå CL är i princip helt borta. Men de gillar såklart inte oss, har redan förlorat hemma mot oss i FA Cupen och så är det den sista matchen någonsin på Upton Park, för nästa säsong flyttar de till Olympiastadion i London.

Man brukar ju säga att "hoppet är det sista som överger människan", och det stämmer väl ganska bra i de flesta fallen, men man kan ju även säga att det är "hoppet som dödar". Att under säsongen se mer eller mindre allt hopp tyna bort har inte varit roligt. Men trots all skit (minns ni matcherna runt jul?!) så har vi alltså, i egna händer, möjlighet att ta topp-4 och vinna FA Cupen. Den galne holländaren har verkligen lyckats med att sänka fansens förväntningar oerhört snabbt, skickligt stöttad av David Moyes tidigare, och jag vill verkligen inte att vi ska bli ett nytt Arsenal, ni vet, att se topp-4 och en inhemsk cupseger som en oerhörd framgång. Men den här säsongen har inte liknat något annat som jag har upplevt med United, så självklart skulle jag bli glad om vi lyckas med detta.

Samtidigt är det ett dubbeleggat svärd. För vad fan händer om Dick'Ed Woodward får uppleva topp-4 och en inteckning i FA Cupen? Tycker han då att det är tillräckligt och låter den brännskadade fullfölja sitt treårskontrakt? Försäljningen av säsongsbiljetter till 2016-17 går trögt, många tänker inte förnya om holländaren blir kvar, men då finns det alltid någon annan som är beredd att hosta upp sina surt förvärvade pengar. Men om det är något som as som Glazer och co förstår, så är det pengaspråket. Inte fullsatt, dålig reklam för produkten i tv, missnöjda fans, öppna demonstrationer, oroliga sponsorer, mindre intäkter. Den spiralen är något som alla kapitalister till varje pris vill undvika och där skiljer sig inte de sexuellt snedvridna och Woodward från övriga parasiter. Men med tanke på hur lugnt det varit på OT den här säsongen, jämfört med vad vi har serverats och att det fortfarande finns idioter som ger holländaren high fives och sjunger hans namn, så måste jag säga att jag känner en viss oro. Man ska nog inte helt stryka mardrömsbilden att dåren kommer sitta på vår tränarbänk även i augusti.

Nu behöver vi i alla fall inte bekymra oss om att det blir några segdragna jakter på Sanches och Hummels i sommar. Till skillnad mot United och Dick'Ed, som gärna läcker till media för att sedan misslyckas på olika, storslagna, sätt med att leverera, så jobbar Bayern i det tysta och går ut och säkrar kvalitet tidigt:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2016/05/10/11311617-bayern-munchen-har-kopt-dortmunds-mats-hummels-och-benficas-renato-sanches/

Att vår assisterande manager är en kåt gris, det vet vi. Nu har även hans hårt drabbade fru fått nog:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2016/05/04/11308542-otrogna-rattan-ryan-giggs-lamnar-frun-stacey-da-hon-sagt-till-man-utd-legendaren-att-hon-fatt-nog-av-hans-standiga-flortande/

Men med tanke på att Van Gaal gärna ser sina spelare "kåta" och hans referenser i klippet här under så finns det kanske en anledning till att Truus inte lämnat galningen än:

Efter alla Jägerbomber som jag har fått spola i mig den här säsongen har de börjat bränna stora hål i plånboken, så nu får man gå bland Systembolagets hyllor för billig bärs. Tack och lov så finns det mycket godsaker för en hyfsat billig slant och med tanke på matchens dignitet ikväll så får jag nog köra på geniet Svullos devis:

Tack vare holländaren så checkade jag tillsammans med fyra andra "vana bolagsbesökare" in på Systemet klockan 10:05 i förmiddags. Fyllde en kasse:

 

Och for hem för att få det kylt till avspark ikväll. Hur det än går så känns det lättare med några ångestdämpande/glädjeförstärkande bärs innanför västen. Var även fräck och plockade med två spanjorer från den lite dyrare hyllan, ett hommage till vår överlägset viktigaste spelare, David de Gea.

 

COME ON UNITED!

• Manchester United återfanns bland klubbarna som var intresserade av Renato Sanches

 

• Hummels lämnar Dortmund efter åtta och ett halvt år

   

Bayern München har köpt Benficas Renato Sanches (t.v.) och Borussia Dortmunds Mats Hummels, båda har skrivit på femårskontrakt. Foton: Mario Cruz/EPA; Leon Kuegeler/Anadolu Agency/Getty Images

 

 

 

AV: Marcus Christenson, Guardian, tisdag 10 maj, 2016:

 

Bayern München har slutfört köpen av Benficas mittfältare Renato Sanches och Borussia Dortmunds försvarare Mats Hummels.

 

Den 18-åriga portugisiska landslagsmannen Sanches kommer kosta Bayern €35m (341,4m kr) medan avgiften för den tyska landslagsförsvararen inte presenterats. Båda spelarna har skrivit på femårskontrakt.

 

Sanches var eftertraktad av flera toppklubbar, inklusive Manchester United, men Bundesliga-vinnarna vann racet. Spelaren slutförde de medicinska testerna i måndags i München och klubbens vd, Karl-Heinz Rummenigge, sade: "Vi har hållit ett öga på Renato Sanches under en lång tid nu och vi är glada att vi har lyckats köpa honom trots stor konkurrens om hans underskrift."

 

Rummenigge tillade sedan följande om 18-åringen, som föddes i Lissabon av föräldrar från Kap Verde: "Renato är en dynamisk, tuff och tekniskt skicklig mittfältare som kommer göra vårt lag starkare."

 

Sanches spelade för Benfica i Champions League mot Bayern München den här säsongen och Bayern tillade följande i sitt uttalande: "Avgiften för den portugisiska landslagsmannen är €35m (341,4m kr) med bonusar om han tas ut i Årets lag av Fifa eller vinner priset som Årets spelare av Fifa."

 

Hummels, som växte upp i München, hade ett år kvar på sitt kontrakt med Dortmund. "Vi är jätteglada att Mats Hummels har bestämt sig för att gå till FC Bayern," sade Rummenigge. "Han är en av de bästa mittbackarna i världen och vårt lag kommer bli bättre av hans närvaro."

 

Försvararen, som ännu inte har genomgått sina medicinska tester, sade följande till Dortmunds hemsida: "Det här är ett beslut som, efter åtta och ett halvt framgångsrika år i Dortmund, jag inte fattade enkelt. Jag har alltid varit stolt, och är fortfarande stolt, över att bära Dortmund tröjan och att vara en del av det här extraordinära laget.

 

"Innan jag återvänder till min hemstad har vi ett stort mål att uppnå. att vinna den tyska cupen och ha en stor fest med BVB-fansen. Jag tackar alla från botten av mitt hjärta för den underbara tiden i svart-och-gult."

 

Bayern har redan vunnit Bundesliga den här säsongen men förlorade Champions League semifinalen mot Atlético Madrid. Tränaren, Pep Guardiola, kommer lämna klubben i sommar och ersättas av Carlo Ancelotti.

PLANETENS favoritvädertjej har visat upp en mångfald av talanger i en av hennes mest bisarra videos hittills

 

 

 

 

 

AV: Peter Walker, Daily Star, tisdag 3maj, 2016:

 

 

En dansande Roana Vancea kan ses sparka igång en sändning genom att svänga på höfterna i en röd leopardmönstrad topp till popmusik.

 

 

Brunettskönheten häller sedan upp lite pannkaksblandning i en stekpanna bredvid en tv-kock.

 

 

Men inga av den rumänska brudens tv-framträdanden skulle dock vara kompletta utan en väderprognos.

 

 

25-åringen visar upp ganska fräsande 23C temperaturer i den östeuropeiska nationen.

 

 

TALANGFULL: Roxana Vancea visar upp ett brett spektra av talanger i dessa klipp. Hon följer upp det hela med att slicka som en hund för att imitera Neatza TV:s alldeles egna husdjur.

 

 

Och sen avslutar hon som hon började, genom att dansa lite traditionell romani-zigensk musik.

 

 

Första gången klipp på den bisexuella sexbomben dök upp gav hon en väderprognos halvnaken och i ett annat hoppade en av hennes tuttar ut medan hon genomförde en bisarr hopprutin.

 

 

Roxanas väderprognos i en korsett som fick ögonen att nästan trilla ur var lika obscen.

 

 

Men Bukarest-ängeln utgör nu, fyra år efter hennes tid i tv, en mer klinisk figur som Roxana Vancea fitnesstränaren, med kolsvart hår och en vänsterarm full av tatueringar.

 

 

Roxys teknik som väderpresentatör liknande strategin hos den blonda ryska väderflickan Larissa Sladkova och hur en storbystad ung kvinna gjorde ett oljeföretags tråkiga utbildningsvideo viral.

 

 

Samtidigt bestämde sig plötsligt många mexikaner för att de var intresserade av väderprognoser när världens "hetaste vädertjej" Yanet Garcia förärade deras tv-skärmar.

Men United legendaren bar fortfarande sin ring då spelarna dök upp med sina sanslöst vackra Wags

 

 

AV: Toby Gannon, the Sun, tisdag 3 maj, 2016:

 

RYAN GIGGS dök upp ENSAM till Manchester Uniteds prisutdelningsceremoni.

The Sun on Sunday avslöjade hur de Röda Djävlarnas assisterande managers fru, Stacey, dumpat honom p.g.a rädsla för att han ska återvända till otroheten.

Och det avslöjades senare att United legendaren har överöst en PR-tjej med blommor och designerhandväskor då hon hjälpte honom med ett hotellprojekt som han var involverad i.

 

Wayne och Coleen Rooney poserar för kameran.

 

 

Chris Smalling hade sällskap med storbystade Sidan 3 tjejen Sam Cooke.

Walesaren - som fortfarande bar sin ring - såg ensam ut då han poserade för solobilder på den röda mattan, medan spelarna i klubben hade sällskap av sina otroligt vackra Wags.

The Sun avslöjade även exklusivt att anfallaren Anthony Martial - vars debutmål mot Liverpool utsågs till Säsongens mål - hade dumpats av frun Samantha fyra månader efter att han legatmed en modell bakom ryggen på henne.

Och den franska landslagsmannen var en annan ensam person på röda mattan vid tillställningen i Manchester.

 

Ryan Giggs utgjorde en ensam figur på röda mattan vid Man Uniteds prisutdelning till årets spelare.

 

 

Stacey och Ryan Giggs separerade förra veckan.

 

 

Countdown skönheten Rachel Riley vid ceremonin för att stötta sitt lag.

Spanska målvakten David de Gea, som kom i sällskap med blonda bombnedslaget Edurne Garcia, utsågs till Årets spelare för TREDJE säsongen i rad - ett rekord i United.

Skottstopparen sade: "Det är en ära att få det här priset igen. Jag vill säga tack till alla - vi har några av det bästa fansen i världen."

Och Chris Smalling, som kom med den storbystade Sidan 3 tjejen Sam Cooke, ärades som spelarnas val till Årets spelare.

 

Anthony Martial dök upp ensam.

 

 

Samantha dumpade Anthony fyra månader efter att han låg med en modell bakom ryggen på henne.

 

Tonårssensationen Marcus Rashford tog hem priset som Årets U18-spelare medan ytterbacken Cameron Borthwick-Jackson fick ta emot U21-lagets motsvarighet.

Rashford, 18, sade: "Det har varit lite galet. Jag är född i Manchester så det här är sånt som drömar är gjorda av."

Louis van Gaal, som tidigare den här veckan orerade om sex och masochism, verkade ha blivit på bättre humör sedan hans lag spelade 1-1 hemma mot Leicester.

 

Chris Smalling vann priset som Årets spelare framröstad av spelarna själva.

 

 

En fin debutsäsong blev precis ännu bättre för Marcus Rashford - han vann klubbens pris som Årets U18-spelare.

 

 

Matteo Darmian och flickvännen San Carlo.

 

Countdown skönheten och fanatiska United supportern Rachel Riley närvarade vid ceremonin precis som Game of Thrones stjärnan John Bradley, som spelar Samwell Tarly.

Fem priser delas ut vid röda mattan tillställningen: The Denzil Haroun Reserve Player of the Year (Cameron Borthwick-Jackson), the Jimmy Murphy Young Player of the Year (Marcus Rashford), Goal of the Season (Anthony Martial v Liverpool), the Players' Player of the Year (Chris Smalling) och the Sir Matt Busby Player of the Year (David de Gea) - som röstas fram av fansen.

 

Van Gaal påstod att Smalling vann det mest prestigefyllda priset - the Players' Player priset - för kvällen.

 

Phil Jones anlände ackompanjerad av söta flickvännen Kaya Hall.

 

 

United ungdomsstjärnan Marcus Rashford anlände bredvid akademitalangen Callum Gribbin.

 

 

Game of Thrones stjärnan John Bradley närvarade vid tillställningen.

 

 

Juan Mata med snygga flickvännen Evelina Kamph.

 

David de Gea poserar med sin sexiga andra hälft Edurne Garcia.

 

 

Louis van Gaal såg ut att ha lugnat ner sig efter Uniteds 1-1 match mot Leicester.

 

Då han pratade med MUTV sa han: "Det är det mest uppskattade priset för en spelare. Spelare vet mer om din form än ett fan, t. o. m. en manager."

Kaptenen Wayne Rooney hade sällskap med sin otroligt vackra fru Coleen, medan Juan Mata, Phil Jones och Matteo Darmian också fotograferades bredvid deras glamourösa flickvänner.

Tillställningens värdar var Jim Rosenthal och Sky Sports Hayley McQueen.

 

Marouane Fellaini dök upp i elegant/avslappnad utstyrsel.

 

 

Bastian Schweinsteiger kom utan partnern och tennisesset Ana Ivanovic.

EXKLUSIVT: Man Utd esset landar läckert jobb och flyger iväg till Abu Dhabi för att undvika äktenskapssplittringen

   

Innan splittringen... Giggs och hans fru Stacey lever separata liv i deras hus efter bittra gräl om ex-Man Utd stjärnans flörtande med PR-tjejen Kate Greville (till höger).

 

 

 

EXKLUSIVT av: GUY PATRICK, RUTH WARRANDER och RICHARD MORIARTY, The Sun, tisdag 3 maj, 2016:

 

OTROGNA RÅTTAN Ryan Giggs har landat ett läckert tv-jobb i samma stad som PR-tjejen med vilken han flörtade då hans äktenskap föll ihop.

Man Utd legendaren, 42, kommer fly sin familjemardröm nästa månad genom att flyga ner till Abu Dhabi och dra in £250,000 (3,11m kr) som EM 2016 expert.

Under tiden satt han och frun Stacey, som lever separata liv i deras hus efter att ha gått isär för tre månader sedan, vid olika bord vid en fest i helgen innan Giggs gick hem med sin fru.

 

Jobbar i staden... PR-tjejen Kate sågs i Abu Dhabi igår.

 

Tvåbarnspappan sägs ha överöst 32-åriga Kate Greville med gåvor då hon promotade ett affärsprojekt åt honom när hon jobbade för Manchesters Tangerine PR.

Hon berättade för vänner att presenterna inkluderade designerhandväskor, blommor och kläder.

 

Kate, som har lämnat sin make Damian Burke, flyttade till Abu Dhabi - huvudstad i Förenade Arabemiraten - för sex månader sedan för att börja på ett glamouröst nytt jobb.

 

Fotbollsess... Giggs bar fortfarande sin bröllopsring igår kväll.

Giggs har nu skrivit på för lokala tv-stationen BeIN, som även har anställt f.d Sky Sports duon Richard Keys och Andy Gray.

Hans kontrakt signerades innan chockavslöjandet kom fram om att han riskerar att bli utsparkad från sin £4 miljoners (49,8m kr) herrgård efter det att Stacey blivit alltmer frustrerad på hans uppträdande.

Ryktena om att han har flörtat med servitriser på restaurangen som han är delägare i, som ligger en mile (= 1,609 meter) från hans hem, ska ha varit droppen för henne.

En källa nära paret, som bor i Worsley, Manchester, sa: "Det har varit skvallret här ett tag - folk är så ledsna för deras barn.

"Om allt detta rasar kommer det bli en katastrof ekonomiskt för Ryan."

 

Sitter fast mitt i... Kate har flyttat till Förenade Arabemiraten.

Igår avböjde Kate att kommentera då hon anlände till jobbet i en taxi i Abu Dhabi.

Giggs och Stacey, 37, närvarade vid ett party arrangerat av en gemensam vän i söndags kväll, men de satt där vid olika bord.

En källa på festen, på Giggs restaurang, sa: "Man kunde se på kroppsspråket att det fanns en atmosfär.

"Men han gjorde det gentlemannamässiga och gick med henne hem efter festen."