Av den berömda holländska toleransen finns ingenting att se när landets två eldigaste rivaler ställs mot varandra, det fick Andy Mitten bevittna på nära håll för aprilnumret 2007 av fotbollsmagasinet FourFourTwo. Förvänta er hemmagjorda bomber, attacker mot spelare och våld. Massor av våld…

AV: Andy Mitten, publicerat i FourFourTwo den 27 april, 2007

En arg folkmassa väntar på att två tvåvåningståg med de 1,600 tillresta Feyenoord-fansen ska anlända till Amsterdam Arena. Det som förhindrar de nästan tvåtusen gapiga Ajax-fansen från att komma i kontakt med deras hatade fiender är en säkerhetsoperation av enorma proportioner.

Uppe i den askgråa himlen undersöker en polishelikopter scenen, samtidigt som en 747:a har inlett inflygningen mot flygplatsen Schiphol. Ajax fans samlas mellan stadion, deras lags träningsplaner och en tågstation som har en tunnel som sammanlänkar perrongen med bortasektionen. Framför dem väntar två led med poliser, alla utrustade som Robocop och deras batonger och sköldar är redo för det oundvikliga.

En polis har en brandsläckare på ryggen; andra håller tillbaka upprörda hundar. Bakom dessa utgör ett led med polishästar ytterligare en barriär. Addera två falanger med polisbussar, olika slags säkerhetspersoner och poliser med övervakningskameror, och du får en bild av åtgärderna som man tar till för att hålla isär supportrarna till Hollands två största klubbar.

En klunga av civilklädda poliser står och hänger i närheten. Med jämna mellanrum identifierar de ett problem-fan och omringar honom innan han släpas in i en buss där de delar ut deras egen form av rättvisa. De flesta fansen täcker sina ansikten med halsdukar, men en av dem verkar vara övertygad om att attrahera polisens uppmärksamhet då han kommer iklädd en gasmask och en vit overall med en Feyenoord-kackerlacka (Ajax fans kallar deras rivaler för “kackerlackorna”) målad på ryggen.

Det är en timme kvar till avspark och FourFourTwo är här för att på plats bevittna häxkitteln runt Ajax vs Feyenoord, den största, argaste och mest framemotsedda matchen i den holländska fotbollen.

En berättelse om två städer
Att Amsterdam och Rotterdam är olika blir tydligt så fort du lämnar den senast nämndas centralstation. Byggnaderna är nyare, högre, mer framfusiga och man ser byggnadskranar överallt. Rotterdam har förblivit en byggarbetsplats sedan kriget och samtidigt som vissa byggnader har prisats finns det många andra som avskys. Det är en hård, till största delen arbetarklasstad, den näst största i Holland (befolkningen ligger på 1,1 miljoner jämfört med Amsterdams 1,5 miljoner) och kan skryta med Europas största hamn; globalt sett är det bara Shanghais som är större.

Rotterdam har den högsta procenten av icke-västerländska utlänningar i Holland, nästan halva befolkningen kommer från ett annat land än Nederländerna, eller har minst en förälder född utanför landet.

De två städerna är också väldigt polariserade politiskt sett, Amsterdam finns fortfarande inom spannet liberalt till socialistiskt medan Rotterdam håller på att bli alltmer högerextremt (men staden har alltid varit ett starkt fäste för arbetarpartiet). Den kontroversielle politikern Pim Fortuyn, som mördades 2002, startade sitt anti-invandringsparti här.

Rotterdams invånare anser att medborgerlig stolthet betyder mer här, och lokalbefolkningen är stolt över deras hemstads industri. Det finns ett holländskt talessätt som lyder: “Medan Amsterdam drömmer, jobbar Rotterdam; Amsterdam för att festa, Den Haag för att bo i, Rotterdam för att arbeta”.

Till skillnad mot Amsterdam, som bara har en Eredivisie-klubb, är Rotterdam en stad med tre lag, detta då även Sparta och Excelsior för tillfället spelar i den högsta divisionen. Medan mindre klubbar som AZ Alkmaar och Twente Enschede har utmanat Ajax-PSV-Feyenoord-triumviratet, är det en prestation av de mindre Rotterdam-klubbarna bara att spela i den högsta divisionen.

Den minsta, Excelsior, har vänskapliga band till Feyenoord, men många konservativa Sparta-fans föredrar Ajax framför “folkets klubb”, något som Ajax glatt återgäldar genom att sjunga att “Sparta är Rotterdams klubb!”

I en bar vid stationen väntar Danny, en av de stora Feyenoord-grabbarna och en del av firman SCF (Sportclub Feyenoord). Nu är han i fyrtioårsåldern och jobbar i hamnen. Danny har följt Feyenoord hela sitt liv. Han gillar inte Ajax eller Amsterdammers “och deras korkade accent”, men han erkänner att Ajax har fördel när det handlar om pokaler och vacker fotboll: Ajax-ledningens policyförklaring binder klubben till “kreativ, anfallande, dominerande fotboll”.

“Men ändå,” säger Danny med ett leende, “deras utopi är att vara som Feyenoord - en riktig fotbollsklubb med riktiga fans. När det gäller supportrar äter vi dem till frukost. Ajax pratar om att the F-Side och Gate 410 är högljudda. Det är två sektioner. Hela De Kuip är högljudd.” De flesta Ajax-fansen instämmer - det finns ett område där de respekterar Feyenoord och det är när det gäller atmosfären på De Kuip.

“Ajax är kändisarnas lag, medias och de falskas,” fortsätter Danny. “Deras huvudläktare har fler exekutiva boxar och eleganta säten. Folk går dit för att bli sedda; folk går till Feyenoord för att stötta sitt lag. Alla hatar Ajax arrogans och medias partiskhet mot dem.”

Medan vi pratar skriver den Rotterdam-baserade juristen Erik ner Feyenoords kampsång på ett papper. Han är ett Manchester United-fan som har rest till mer än 300 United-matcher sedan 1978. Erik är ingen anorak (nedsättande brittisk slang för en person som har ett nördigt intresse för något), men han har också sett matcher på alla 92 Football League-arenorna, plus 28 arenor i Skottland.

“Här,” säger han och lämnar över pappret. Det står följande:

“Hand i hand kamrater,
Hand i hand för Feyenoord,
Inga ord bara agerande,
Länge leve Feyenoord!”

Danny har tagit med sig hundratals foton på Feyenoord-fans. På ett foto ser man en grupp som reste till Amsterdam med båt och lämnade Rotterdam vid midnatt: “Vi hade ett house-party med DJ:s ombord. Alla var påtända och dansade, men när vi anlände till Amsterdam väntade polisen på oss.”

Han har bilder på en match på De Meer på tidigt 90-tal, när Feyenoords fans kastade in en hemmabyggd bomb på Ajax-sektionen, något som orsakade skador, vissa allvarliga, på 18 fans. Och han har bilder på en sönderslagen tv-studio efter att Ajax och Feyenoord fans bjudits in till ett tv-program live. Slagsmål innan programmet började gjorde att det aldrig ens spelades in.

Historielektion
Fientligheten mellan Hollands två största klubbar går långt bakåt i tiden. Ajax har fyra Europacuper, men Feyenoord var det första holländska laget att vinna den pokalen, detta då de slog Celtic 1970 under österrikaren Ernst Happel, vars berömda snack med laget innan matcherna bestod av en mening: “gentlemän, två poäng.” Sedan anpassade Ajax Rinus Michels Happels stil, kallade den totaal voetbal och Ajax vann tre Europacuper.
Den utgången är typisk i en rivalitet i vilken Feyenoord bara har haft korta perioder av dominans. 1983 flyttade Ajax-legendaren Johan Cruyff till De Kuip. 37 år gammal ledde han Feyenoord, med en ung Ruud Gullit i laget, till dubbeln. “Han var dirigenten i vår orkester,” minns Danny. “Och vi hade en jättevacker orkester.”
Budskapet är tydligt - Cruyff var ett geni, men Feyenoord hade ett storlag. Men för Ajax fans var det deras man som ledde Feyenoord till framgång. T o m när Feyenoord senast vann ligan, 1999, vann Ajax med 6-0 mot dem i en av säsongens sista matcher.

Rivaliteten definieras av fördomar, men det finns många likheter mellan dessa bittra fiender. Båda klubbarna har stöd från långt bortom deras stadsgränser; det finns 1,100 personer med säsongsbiljett hos Ajax som bor i Rotterdam och 400 Feyenoord i Amsterdam. Ajax fans har blivit kända för att göra livet svårt för kändisar som är Feyenoord-fans och bor i deras stad, ofta skriver de “Ajax” på deras hus.

Precis som bråkande bröder försöker klubbarna slå varandra på alla nivåer. Under det sena 90-talet flög costa ricanen Froylan Ledezma till Schiphol för att skriva på för Feyenoord, men då Ajax hade bättre kontakter på flygplatsen lämnades Feyenoords representanter i ankomsthallen, medan Ajax motsvarigheter mötte Ledezma direkt utanför planet. Han skrev på för Ajax och gjorde Feyenoord vansinniga över att deras fiende hade kidnappat spelaren, men de fick senare skratta sist eftersom Ledezma aldrig lyckades skina i den holländska fotbollen.

Men om sanningen ska fram så representerar den berättelsen en kort komisk paus mitt i alla våldsamheter. För tre år sedan hamnade t. ex Feyenoord-mittfältaren Jorge Acuna på sjukhus efter att Ajax-huliganer attackerat honom på en reservlagsmatch. Den här säsongen köpte Feyenoord Ajax fjärdeval i anfallet Angelos Charisteas, han som gjorde Greklands vinstmål i EM 2004. Vid hans första träningspass behövde han två säkerhetsvakter runt sig efter att ha retat upp Ajax fans med påståendet om att Feyenoord var en “varmare klubb”.

HÄRNÄST: Slagen till döds på ett lerigt fält

ETT SLAGSMÅL FÖR MYCKET
Även om rädsla för säkerheten kan dämpas genom att skärpa säkerheten så blev, för ett årtionde sedan i Beverwijk, det delade hatet dödligt. På ett fält bredvid en motorväg mellan Amsterdam och Rotterdam brakade de två firmorna samman i ett förutbestämt möte. De exakta antalen debatteras men precis som i en scen från Braveheart rörde sig hundratals personer mot varandra utrustade med baseballträn, knivar och järnrör. Det var inte många poliser på plats och det blev känt som Slaget vid Beverwijk.

Feyenoord var betydligt fler än deras rivaler och då Ajax drog sig tillbaka ramlade en man som led av tung astma, hans namn var Carlo Picornie. Picornie, 35 år gammal, hade en gång i tiden varit en prominent huligan, men vid den här tiden, 1997, var han vanligtvis inte särskilt aktiv; men den här dagen hade han lämnat sin “huliganpensionering”. Han hade sagt till sin partner att han skulle gå och köpa något att äta, men den dagen slogs Picornie ihjäl på ett lerigt fält. Ett annat Ajax-fan som såg vad som hände sprang tillbaka för att hjälpa honom, han knivhöggs två gånger i

lungorna.

Dödsfallet chockade Holland. Några Feyenoord-fans betalade för en annons i en nationell tidning där de erbjöd sympati och slog fast att det aldrig var meningen att det skulle hända; andra firade dödsfallet. Vid den första Feyenoord-Ajax-matchen efter händelsen skanderade majoriteten av Feyenoord-fansen: “Ni lämnade er kompis ensam” och höll upp uppblåsbara hammare.

Samtliga holländska fans fick känna på konsekvenserna i och med en landsomfattande kampanj - “Fotbollen: förstör den inte”. Om du nu vill resa på bortamatcher med Ajax eller Feyenoord måste du gå igenom fler ID-kontroller än en kandidat för ett jobb hos MI5. Du kan bara resa på övervakade tåg, som ofta försenas av polisen. Om du bryter mot alkoholförbudet kan det betyda omedelbara böter på €450 (ca 4,500 kr), samtidigt som polisen infiltrerar ultrasgrupper och har rätt att telefonavlyssna misstänkta personer. Och när de gästande fansen till sist når motståndarnas arena ackompanjeras de av tillräckligt med säkerhetspersonal för att tillfredsställa en diktator i tredje världen.

Varmt välkomnande
Det första av de gula tågen dyker upp på ett av flera upphöjda tåglinjer som omger Ajax glimrande hemmaarena. Arga rop hörs, knallskott exploderar och flaskor kastas mot polisen. Folkmassan rör sig mot den formidabla säkerhetslinjen med ett svagt hopp om att nå fram till Feyenoord-kontingenten, innan polishästarna stormar rakt in i gruppen vilket får folk att flyga fram och tillbaka. Elva fans arresteras och tre poliser skadas.

Tågdörrarna öppnas och Feyenoord-fansen forsar ut på perrongen. Den 43 miles (= 69,2 km) långa resan borde ta en timme, men fotbollstågen reser avsiktligt långsammare med värmen fullt påvriden och fönstren stängda för att göra resenärerna sömniga.

Oförskräckta och stärkta av den friska luften som slår emot dem börjar de genast håna Ajax-supportrarna 80 yards (73,1 meter) bort. I årtionden har de utbytt förolämpningar via media och olika hemsidor, men endast två gånger om året ser de fiendens ansikten. Ett Feyenoord-fan vecklar ut en palestinaflagga. “Hamas, Hamas - judarna till gasen,” skanderar några Feyenoord-fans. “Vi är Superjudar,” svarar Ajax och håller upp en Davidsstjärna.

“De är bara ungar,” säger Longy, en Ajax-huligan som observerar scenen. “De riktiga grabbarna är inte där, för om de gjorde någonting skulle de bli gripna direkt och foton på dem skulle synas i tv imorgon.”

Istället sitter den hårda kärnan av Ajax-huliganerna och dricker i en bar på andra sidan arenan, i närheten av glasskyskraporna som är hem för internationella storföretag. Precis som arenan byggdes de för att gentrifiera Bijlmer, ett fattigt område med fördärvade bostadsprojekt från 70-talet i södra Amsterdam.

“Det är som Kinshasa där borta,” säger en kille och pekar mot bostäderna på andra sidan rälsen. “Men det producerar bra fotbollsspelare.” Precis som med många andra nya fastighetsprojekt är det en kall, steril miljö - men idag finns det ett surr i luften eftersom Feyenoord är på besök i stan.

Fast tillvägagångssätt
Longys kamrater, allt från 17-åriga grabbar till äldre herrar med tvära ansiktsdrag, kikar fram från deras Stone Island-jackor och Aquascutum-kepsar, sippar på öl från små plastmuggar. Doften av cannabis är ständigt närvarande. De vet att efter Beverwijk är polisoperationen så tajt att de inte kommer komma i närheten av Feyenoord.

Ajax stora firma heter the F-Side, grundad 1976 och döpt efter sektionen där deras hårda kärna brukade stå på Stadion de Meer, deras hem mellan 1934 och 1996, där Johan Cruyffs mamma tvättade lagets tröjor. Med en kapacitet på 22,000 var den mindre än hälften så stor som Feyenoords De Kuip [“Badkaret”] och knappast ett passande hem för 1995 års Europamästare för klubblag.

“De Meer stank av lager, piss och hamburgare och var en osäker soptipp - men det var hemma,” minns Longy. Flytten till Arenan var svår och fans som hade stått tillsammans i åratal spreds ut över stadion och de klagade på den nya typen av medelklass Ajax-fans som började dyka upp. De misstänkte att Ajax avsiktligt hade spätt ut deras mest problematiska supportrar.

“Efter sju matcher sa vi till klubben att the F-Side var tvungen att sitta tillsammans igen annars skulle det bli problem,” berättar ett fan. “Nonsens,” kontrar en källa som varit director i klubben. “Det är farligt att påverkas av rädsla och det blev vi inte.” Oavsett var sanningen ligger så omgrupperade snart the F-Side.

“F**k Rotterdam!” skriker en kille på engelska vid vändkorsen. En familj går förbi, pappan håller i en plasma screen inhandlad från en affär nära arenan. De kunde inte se mer oförenliga ut på det här stället ens om de försökte.

Vad som är slående med the Amsterdam Arena är dess höjd. Vissa av de mest fantastiska arenorna i världen, som Nou Camp och Old Trafford, har spelplanen nere under marknivå, vilket förminskar arenans visuella storlek utifrån, men Arenan, med en kapacitet på 51,000, har sin spelplan byggd 10 meter ovanför marknivån, uppepå två våningar med parkeringshus.

Idag sitter FourFourTwo med the F-Side, vi använder en säsongsbiljett som tillhör ett annat fan. På hans säsongsbiljett, som liknar ett kreditkort, sitter ett foto av honom och han ser minst lika skrämmande ut som någon av alla de andra vi hittills har träffat idag. Men när man passerar de elektroniska vändkorsen kollar vakten på ditt pass, inte din säsongsbiljett, och kör det mot en lista över portade fans. Listan är åtta sidor lång.

Det kostar €15 (ca 150 kr) att sitta bakom målet - mindre än vad det kostar på flera Conference North/South-matcher - och för den summan ser du planen utmärkt från den lägre våningen, som idag är utsmyckad med en 50 meter lång banner som säger “Amsterdam - No Bullshit”.

“There´s f**k all in Rotterdam,” sjunger de 6,000 fansen på F-Side från bakom vallgraven som separerar dem från planen, det är en referens till Feyenoords chanser till framgångar den här säsongen. Feyenoord har kastas ut ur UEFA-cupen p g a publikproblem på en bortamatch i Frankrike. Om de hade fått vara kvar hade de mött Tottenham, som stod för den första dokumenterade incidenten med huliganism av en engelsk klubb i Europa 1974, i en match mot Feyenoord.

HÄRNÄST: “De är besatta av oss, betydligt mer än vad vi är av dem.”

“Bomber över Rotterdam”
Trots den tidiga söndagsavsparken sprakar det om atmosfären. När starten närmar sig vecklas en banderoll ut i närheten av bortafansen. Ovanför frasen “Blodiga söndagen” visar den Rotterdams skyline och ett tyskt bombplan av märket Messerschmitt som släpper sin last, precis som 90 av dem gjorde i mattbombningen av Rotterdam i maj 1940. Fler än 800 människor dog, 70,000 lämnades hemlösa. (Holland kapitulerade sedan omedelbart inför Hitler och besparade därmed Amsterdam samma behandling.)

Smällare exploderar bakom målet som ett försök att återskapa bombningen och hela arenan håller upp röda, vita och svarta pappersark. Sedan, till tonerna av Tulpaner från Amsterdam, sjunger de:

“När våren kommer kommer vi att kasta
Bomber över Rotterdam,
Tusentals stora och massor av dödsoffer,
Fler döda än levande,
Vad Luftwaffe inte förstör,
Kommer The F-Side ta hand om.”

Som om den här matchen behövde ytterligare påeldning så är det idag en speciell dag, en krigarhjältes återkomst: 16 år efter hans Ajax-debut är Edgar Davids tillbaka. Hans popularitet har aldrig sinat och hans återkomst firas på flera flaggor; vissa på engelska, precis som många andra på arenan - “Red & White Fighters”, “There Can Only Be One”.

Man hör även många läktarsånger som importerats från Storbritannien och medan tusentals sjunger “If you all hate

Feyenoord clap your hands” kan man på en gigantisk Union Jack-flagga nedanför bortasektionen läsa: “Ajax Can´t Be Stopped”. Vissa förklarar detta med det extraordinärt höga antalet holländska människor som talar engelska (85% av befolkningen har åtminstone grundläggande kunskaper om språket). Andra muttrar mörkt om en fascination för den gamla skolans engelska huliganism.

När matchen sparkar igång gör spelarna deras bästa för att dra ner på spänningarna på läktarna, som om de fått rekommendationer om det av polisen. Det tar inte ens en halvtimme för tabelltvåan Ajax att storma fram till en 3-0-ledning över femman Feyenoord. Davids är ihärdig, men stjärnan är speluppläggaren Wesley Sneijder.

“Always look on the bright side of life!” kvittrar Ajax-sektionerna. Gästernas fans, infållade av säkerhetsvakter och tre meter höga genomskinliga väggar längst fram på deras sektion, är förkrossade. T o m utan deras bäste spelare, den avstängde Jaap Stam, glider Ajax fram till en 4-1-seger.

Stannar för efterrätt
Medan de flesta hemmafansen lämnar efter Ajax ärovarv stannar majoriteten av Gate 410, som befinner sig nära bortafansen. Det är Ajax andra fangrupp och den består mest av yngre, mer entusiastiska medlemmar än the F-Side. “Vi inspireras av Italiens tifosi, eller fansen i Grekland eller Argentina,” förklarar en av 410-ledarna, som spenderar matchen med ryggen mot planen medan han orkestrerar läktarsångerna.

Smädelserna blir alltmer ondskefulla. “Ni lämnade er vän ensam,” sjunger Feyenoord. “Var i världen jag än har varit så har jag aldrig sett så många judar som i f**king Amsterdam.”

Det finns en anledning till att dessa sånger startar efter matchen. Om domaren hör dem under den har han mandat att stoppa matchen, medan myndigheterna kommer vidta åtgärder som att förbjuda bortafans eller tvinga lagen att spela bakom stängda dörrar. Och det vill ingen vara med om, oavsett hur högljutt deras hat än är.

Ajax-fansen beger sig tillbaka in till stan, till en bar som heter Henry VIII. Affischer med Ajax-lag pryder väggarna och ställets stolthet smyckas av Europacupvinnarna 1995. Med spelare som Patrick Kluivert, Clarence Seedorf, Frank Rijkaard, Marc Overmars, Jari Litmanen, Edwin van der Sar, Frank och Ronald de Boer, Danny Blind och Davids är det inte svårt att förstå varför.

“Van der Sar gifte sig i Amsterdam förra året,” säger Longy. “Så 100 Ajax-ultras väntade på att bröllopsbåten skulle passera vid kanalen. När den gjorde det brände vi av bengaliska eldar. Van der Sar är ödmjuk. Båten stannade och de gav oss alla en öl.”

Longy hatar Feyenoord så mycket att om han ser en Feyenoord-bok i en bokaffär böjer han till framsidan och om han ser en bil med ett Feyenoord-klistermärke på sprejar han “Ajax” på den.

“Feyenoord säger att vi är arroganta,” väser han, “men vi hejar på ett bättre lag. Vi har slagit dem på deras egna arena fler gånger än de har slagit oss. De är besatta av oss, betydligt mer än vad vi är av dem.”

Vi går vidare till en liten bar i det välbesökta red light district. På en gata utanför hänger ett sympatikort i ett band, det är platsen där ett Middlesbrough-fan knivhöggs till döds av en knarklangare innan hans lags möte med AZ Alkmaar 2005.

Nu är några fans både påtända och berusade, men alla är glada för att de har besegrat Feyenoord. Holländsk popmusik pumpas ut medan Spurs möter Man United på storbildsskärmen. (Många holländska fans reser till England för att se sina andralag - Liverpool, United och West Ham nämns alla - men trots att Ajax-grabbarna vet att några av deras motparter hos Feyenoord också åker dit så har de aldrig mötts i England.)

“Idag var helt briljant,” flämtar ett vätskepåfyllt fan då natten närmar sig sitt slut. “F*** Feyenoord, f*** Rotterdam.”

Precis som i alla stora rivaliteter fortsätter det att glöda om den här - PSV skulle kunna vinna ligan de kommande 20 åren, men de avfärdas som ett fabrikslag, för huvudsponsorn Philips - men då FourFourTwo beger sig mot utgången lämnas vi med reflektionen att trots allt hat idag så har Picornies död haft en positiv inverkan och familjer kan nu känna sig säkrare då de går på fotboll i Holland. Situationen har förbättrats, men det först efter att man implementerat den mest sofistikerade säkerhetsoperationen i Europa för att hålla rivaliserande fans åtskiljda. Italiens fotbollsmyndigheter ska kanske ta notis om detta.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Representanthuset i USA har nu lämnat in ett lagförslag som pissar pratet om yttrandefrihet rakt i ansiktet. Här under ser ni ett klockrent inlägg gällande detta på X av Vita husets chefskorrespondent på Today News Africa i Washington, herr Simon Ate...

Rättighetsgrupper varnar för att definitionen kan komma att ytterligare kväva yttrandefriheten då protesterna fortsätter på amerikanska universitetsområden.       Al Jazeera, onsdag 1 maj, 2024     USA:s representanthus har med en överv...

En av Europas mest kontroversiella författare, han förutsåg Balidådet och attacken mot Charlie Hebdo. Nu har han föreställt sig en Putin-liknande Macron   Huvudperson: författaren Michel Houellebecq har kallat Emmanuel Macron “bisarr&rdquo...

  Jesse Lingard har spelat i tre matcher för FC Seoul, två gånger som inhoppare.         Av: John Duerden, fotbollsskribent i Asien, BBC, måndag 15 april, 2024     Jesse Lingard förväntades aldrig kunna höja den internationella pr...

By Way of Deception: The Making and Unmaking of a Mossad Officer är en bok av en f d katsa (Mossad-agent som jobbar på fältet) i Mossad, Victor Ostovsky, och den kanadensiska journalisten Claire Hoy.     (Första upplagan)     Författare:...