Ibrahimović tillbaka

Det kan inte ha undgått någon med minsta lilla intresse för Manchester United att Zlatan Ibrahimović nu är tillbaka "för att slutföra det jag påbörjade". I vanlig, lågmäld och blygsam stil annonserade han det på Instagram tidigare idag:

 

 

 

 

Han får nu nummer 10 och det ska bli intressant hur Mourinho tänker kring laget då svensken rapporteras kunna vara tillbaka i oktober/november någon gång. Svensken (förlåt alla Sverigevänner) säger inget om något comebackdatum själv, bara att han kommer komma tillbaka bättre än förra säsongen och det låter som att han vill täppa till käften på en och annan "expert", igen.

 

 

Cuplottningarna

I förra inlägget nämnde jag att den gamla Ligacupen, i år med namnet the Carabao Cup då den thailändska energidryckstillverkaren Carabao är ny huvudsponsor, skulle hålla sin lottning till nästa runda klockan 4:15 (engelsk tid)! I Kina! Tydligen kunde inte kineserna riktigt hålla tiden, så själva proceduren startade inte förrän 04:37 och efter den "tabben" och lite annan skit lyckades de skaka fram en hemmamatch åt United, mot Championship-laget Burton Albion.

 

 

I Champions League kan jag inte heller klaga på lottningen. Det är inte så att jag tror att vi bara ska gå ut och tröska sönder allt motstånd vi ställs emot, långt därifrån, men det kunde ha blivit betydligt tuffare. Nu väntar Benfica, Basel och CSKA Moskva i gruppspelet.

 

 

Bevis: Martial kan le!

När den sura fransmannen spelar fotboll ser han inte ut att älska det han gör. Då han nätade mot West Ham i premiären fick Phil Jones t.o.m påminna honom om att le lite. Men i söndags dök det i alla fall upp bevis för att han faktiskt kan se glad ut:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2017/08/24/11471418-martial-slar-till-manchester-united-stjarnan-anthony-martial-firar-swansea-malet-med-att-ta-sin-fantastiskt-vackra-flickvan-melanie-da-cruz-till-en-bowlinghall/

 

 

Noterar även att hans flickvän på bilderna i den artikeln gärna visar vad hon tycker om honom med orden "Jag älskar dig" på flera olika språk, bl. a på just svenska. Mourinho nämner ju i artikeln att Martial förmodligen har mått bra av alla fransktalande spelare i United, men efter dagens Zlatan-besked så finns det även en liten svenskkoloni bland WAG:sen. VNL:s Maja, Matas svenska flickvän och Ibrahimovićs andra hälft.

 

 

Jag antar att Martial fnissar åt kompisen som ger fotografen långfingret, eller så kanske han passerade ett skyltfönster och råkade spegla sig i det, vad i helvete har karln på sig?! Är väl nästan gränsfall, men det är åtminstone inte fullt lika gräsligt som Franck Ribérys utstyrsel häromdagen:

   

 

 

Så gnäller en del fotbollsspelare på att de inte får vara i fred och att folk sturar på dem på stan, ja, undrar varför om man väljer att "klä" sig så? Sådan skit får mig alltid att tänka på en berättelse om Kieran "Lord Snooty" Richardson och hans sorgliga dagar i United. Först ringde han upp en finare restaurang i Manchester och bad personalen att försöka hålla det lite lugnt och inte dra uppmärksamhet till hans bord. Han och hans far skulle nämligen förära matstället med ett besök.

 

 

Huruvida hovmästaren kände till detta praktollon eller inte vet jag inte, men han lovade att de skulle göra allt för att han och hans far skulle få en trevlig och lugn kväll där. Så kommer tokfan dit i en vit limousine och kliver ur med kepsen vänd bakåt, ett gigantiskt smycke runt halsen som närmast kunde liknas vid en guldtallrik i en grov guldkedja. Så lufsar han bort mot ingången och ger vakterna "känner du inte igen mig"-behandlingen och fullföljer därmed det totala kukhuvuduppträdandet, som han var så duktig på.

 

 

Rooney "lämnar" Englands landslag

Ja, det var åtminstone så scousern ville få oss att tro. Jag är inte helt säker på att det gick till så, tror mer på att man kom överens om att avsluta det såhär, oavsett vad Admiral Ackbar, också känd som Gareth Southgate, säger. Kanske var det såhär det gick till:

 

 

Måndag

WR: "Jag är säker på att jag kommer prata med Gareth Southgate under de kommande dagarna och sen får vi se vad som händer."

 

 

Onsdag

GS: "Du är inte med i truppen Wayne, men du kan ta hand om konerna."

 

 

WR: "Ok, då lägger jag av i landslaget."

 

 

GS: "Gör som du vill, kompis."

 

 

Som ett stort fan av Karl Pilkington och hans idiotresor med tillhörande betraktelser fanns det bara ett svar på Rooneys snack tidigare i veckan:

 

 

Rooney: "Det var fantastiskt att Gareth Southgate ringde mig den här veckan och sa att han ville ha tillbaka mig i Englands trupp till de kommande matcherna."

   

 

 

Men det är lite irriterande när t.o.m den annars ganska hyfsade Daily Mail-skribenten i nordvästra England, Ian Ladyman, för vidare detta nonsens till sina läsare:

 

 

Ett mål som 17-åring mot Makedonien följdes av två matcher med dubbla mål i EM 2004. Mot Schweiz och sedan mot Kroatien i Portugal såg han ut som om han kommit för att rädda oss, en speciell spelare som kunde ta oss någonstans. Han togs ut i Turneringens lag av UEFA och vi antog att det var början på något.

 

 

Men det var innan han dukade under inför härjningarna i det engelska systemet, ett inhemskt spelschema så rigoröst och outtröttligt att det till sist knäcker de alla. Då vi nu skådar spelare som Harry Kane och Dele Alli i inledningen av deras landslagskarriärer, vad är det som säger att det inte kommer knäcka dem också en dag?

 

 

Det hade ju självklart ingenting med de kopiösa mängderna alkohol, cigaretter och snabbmat att göra, såklart.

 

 

Och med tanke på citatet som jag har fetmarkerat och strukit under så kan man ju bara göra en sådan här enkel komparativ studie:

 

 

Rooney, antal matcher i karriären: 641 plus 112 landskamper (753)

 

 

Ronaldo, antal matcher i karriären: 721 plus 143 landskamper (864).

   

 

 

 

Fallet avslutat. Åklagarsidan kommer även att bötfällas med summan ett tusen pund (10,996 kr) för att ha slösat med domstolens tid. Nästa!

 

 

 

City-projektet

Förra säsongen skrev jag en del om att Guardiola stundtals såg ut att vara på väg att explodera. Han beskrivs fortfarande som den goda fotbollsfilosofen i media, medan Mourinho är hans motsats. Jag kommer även den här säsongen att hålla ett öga på Kuken från Katalonien och det verkar som att han redan har börjat visa upp lite nervösa ticks. Jag menar vad i helvete höll han på med efter slutsignalen mot Everton sist? Ansiktsuttrycket på runda Ronald säger väl det mesta, om ni inte sett det än, här har ni det jag tjatar om:

 

https://twitter.com/manunited___fc/status/899736949681864704

 

 

Vi fortsätter på ämnet City-projektet och den senaste sjukdomen att dyka upp inom den moderna fotbollen...

   

 

 

 

Ok, att få se det fullständiga ollonet Guardiola få sitt oundvikliga sammanbrott medan man munnar på en pint sju meter därifrån, det skulle väl vara helt ok, men fy fan så vidrigt, fel och vedervärdigt den här förbannade "Tunnelklubben" är.

 

 

@andrewconquest på Twitter sammanfattade det hela ganska bra då han skrev: "Föreställ dig att betala 200 quid (2,199 kr) för att se en 20-årig kille ignorera dig då han går förbi och stirrar i sin telefon. Fullständiga missfoster."

 

 

 

Jag gissar att Eddy Woodward är helt förkrossad att han inte kom på det här först. Samtidigt är det lite roande att City har blivit precis allt det de hatade oss för, de patetiska ändtarmarna.

 

 

 

Sen undrar man ju lite vad som pågår med killen som sitter vid bordet inne i "Tunnelrestaurangen". Med tanke på att det är City och den moderna fotbollen vi pratar om så ingår det kanske en, för att uttrycka sig som förhuden Folke Hubertus, "kaffeflicka" efter maten. Eller så vill jag bara ha en ursäkt att posta det här:

 

 

 

Många journalister ifrågasätter inte längre allt ruttet med dagens fotboll, de bara sväljer skiten och går vidare. Men tack och lov så finns det fortfarande de som inte glömt bort var fotbollen har sina rötter. En sådan är såklart den kryddstarka Marina Hyde på the Guardian och igår (onsdags) valde hon att ägna sitt inlägg på tidningens sportblogg till den senaste anomalin på Citys arena:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2017/08/24/11471397-manchester-citys-tunnelklubb-for-spelarakvariet-lamnar-hjarnan-simmande/

 

 

Meningen "den ekonomiska stratifieringen av fotbollsfans" är helt perfekt!

 

 

Det är alltid underhållande att smyga in på scousernas öppna forum RAWK (Red And White Kop), där kan man hitta många supportrar som, för att använda Chrille P-terminologi, befinner sig i "psykologins träskmarker". City har en motsvarighet i Bluemoon och även där kastas det då och då upp ren magi, eller vad sägs om det här inlägget:

 

 

Tyvärr är media i det här landet, vare sig det gäller tv eller tidningarna, bara intresserade av att massera egot hos den antagna "Big Four"-kvartetten, som nu av olika anledningar inte är riktigt så stora längre.

 

 

Arsenal verkar nöjda med att balansera räkenskaperna och sikta på fjärdeplatsen, medan Liverpool ser bra ut till en början, men sedan slutar det alltid i besvikelse under frälsaren som heter Jürgen Klopp.

 

 

Sedan har vi skithögen från Stretford. Trots att de har varit mediokra sedan Baconansiktet slutade får de fortfarande toppbehandling. T.o.m om de skulle spela i andradivisionen skulle den där dabbande kuken Pogba ändå smetas upp över alla Sky och BT Sport-reklamtavlor och finnas med i tv-reklamfilmer bara för att hålla de hjärndöda massorna intresserade av deras produkt.

 

 

Sanningen är att ingen klubb är bättre skött [än City], bättre utrustad eller bättre placerad än oss för att lyckas och den tuffa sanningen är att avundsjuka har förvandlats till hat mot vår klubb. Det kväver ex-proffsen som spelade för lag som avskummen [United] och de röda sopdykarna [Liverpool] att acceptera vad som står framför dem och tillsammans med mediakonspirationen kommer de försöka med allt för att kasta skit på oss.

 

 

Med tiden kommer saker och ting att förändras, men tills den dagen kommer måste vi stå ut med avundsjuka kretiner som behandlar Benjamin Mendy som Fred West för att han twittrade "Bullet Header", eller folk som visar upp bilder inifrån arenan en timme innan avspark under rubriken Emptyhad, som Rödtopparna [de engelska tabloiderna] är tillräckligt dumma för att göra artiklar av och understryka så fort de får chansen.

 

 

Jag vet att jag har gått ganska hårt fram och det vill jag be om ursäkt för, men jag vill bara säga till Robbie Savage, den yngre och fulare Chuckle-brorsan, Danny Higginbottom, panelen med idioter på Soccer Saturday och självklart Martin Tyler, om ni inte har något positivt eller balanserat att säga om vår fantastiska klubb, så håll det bara för er själva eller dra åt helvete."

 

 

Låt mig bara rycka ut den här delen:

Trots att de har varit mediokra sedan Baconansiktet slutade får de fortfarande toppbehandling. T.o.m om de skulle spela i andradivisionen skulle den där dabbande kuken Pogba ändå smetas upp över alla Sky och BT Sport-reklamtavlor och finnas med i tv-reklamfilmer bara för att hålla de hjärndöda massorna intresserade av deras produkt.

 

 

Det är det här som verkligen sårar dem och skänker dem så stor smärta. För alltid i vår skugga, har alltid varit och kommer alltid att vara!

 

 

Så är det och man får ju för sig att de inte kan göra någonting rätt, inte ens när det pumpas in miljarder i deras patetiska ursäkt till fotbollsklubb.

 

 

Det faktum att de flesta United-fansen var glada att se de vinna deras senaste titel svider något så fruktansvärt för dem. Det året kommer för evigt att bli ihågkommet som året då Liverpool inte vann ligan och det stör de ljusblåa så mycket att ord inte riktigt räcker till för att beskriva smärtan.

 

 

Jag minns inte riktigt vilken journalist det var (tror det var Mark Ogden?) som försvarade det faktum att United fick mer bevakning i media då de slutade 7:a det året, än City som blev mästare, han menade att det rättfärdigades för att det helt enkelt var en större story.

 

 

Om de inte existerade hade vi varit tvungna att uppfinna dem, helt enkelt av komiska anledningar. Föreställ er att som fotbollssupporter skriva ordet "buu" på en pappersbit och ta med sig den till en bortamatch i Europa. Det är tamejfan bortom allt som går att logiskt förklara, de är verkligen en hög med riktigt udda typer.

 

 

Lite roligt dessutom att de gnäller på rödtopparna [engelska tabloiderna] och att de sprider och befäster myter, samtidigt som de länge levde på just rödtopparna som spred och befäste myter om att alla Mancs är blåa, alla Röda kommer från södra England etc etc.

 

 

Sen har vi ju klassikern "Sanningen är att ingen klubb är bättre skött [än City], bättre utrustad eller bättre placerad än oss för att lyckas."

 

 

Låt oss säga att detta är sant: vad är då deras ursäkt för deras ständiga misslyckanden?

Den franska stjärnan har startat säsongen bra med två mål i två dominanta vinster

   

Man Utd-stjärnan Anthony Martial gick ut och bowlade med flickvännen Melanie Da Cruz och en kompis.

 

 

 

 

AV: Tom Sheen, the Sun, måndag 21 augusti, 2017:

 

 

ANTHONY MARTIAL firade sitt mål mot Swansea City i lördags med en strike - på banorna hos All Star Lanes i centrala Manchester.

 

 

Manchester United-stjärnan, som har inlett säsongen med två mål i två imponerade inhopp från bänken, tog sin flickvän Melanie Da Cruz och en vän till bowlinghallen.

 

 

Deras vän erbjöd en barnförbjuden gest till fotografen.

 

 

21-åringen må ha startat båda Uniteds 4-0 vinster, mot West Ham och Swansea, på bänken, men han har glänst under sin begränsade speltid.

 

 

Martial har spelat mindre än 30 minuter fotboll den här säsongen - men han har redan gjort två mål för att visa att han är tillbaka på Jose Mourinhos goda sida efter en svår säsong förra året.

 

 

Forwarden har nätat med två lugna, imponerande avslut och ser ut att vara på väg mot en mycket större roll än Mourinho gav honom förra säsongen.

 

 

Och Martial firade sin fina start på säsongen i söndags kväll med sin flickvän och en av deras vänner.

 

 

Iklädd en ljusblå träningsoverall fotograferades United-spelaren då han lämnade bowlinghallen All Star Lane i söndags kväll.

 

 

Stället, som även har fyra hallar i London, spelar hiphop-musik, serverar cocktails och erbjuder ett trendigt alternativ till mer traditionella bowlinghallar.

 

 

Trion skrattade sedan rejält utanför All Star Lanes i centrala Manchester.

 

 

Melanie kallades en "äktenskapsförstörare" av Martials f.d fru Samantha.

 

 

Martial firade sitt mål i 4-0 vinsten mot Swansea.

 

 

Jose Mourinho säger att tillströmningen av fransktalande spelare har hjälpt Martial.

 

 

Mourinho berömde Martial för hans fina start på säsongen och avslöjade att tillströmningen av fransktalande spelare kan vara anledningen bakom hans pånyttfödda form.

 

 

Portugisen sade: "Vi använder honom bra och han kommer med rätt attityd och vi har haft en konversation om framtiden han har här.

 

 

"Jag tycker att han har en bra förståelse på planen med Paul [Pogba] och Romelu [Lukaku]. Det kommer, det växer i självförtroende. Och, såklart, två perioder på 20 minuter och han har gjort två mål.

 

 

Melanie Da Cruz på semester på Mauritius tidigare i somras.

 

 

Da Cruz är en fransk reality tv-stjärna, modell och skönhetsbloggare.

 

 

Da Cruz och Martial ute och äter middag.

 

 

Da Cruz poserar i en röd bikini på en strand på Mauritius.

 

 

Forwarden har redan gjort två mål i hans två inhopp från bänken den här säsongen.

 

 

"Kanske är den lilla franskspråkiga gruppen vi har - [Marouane] Fellaini, Paul, Lukaku - en grupp han är väldigt välintegrerad i nu. De höjer honom och hans professionella nivå förbättras och han jobbar mycket, mycket bättre.

 

 

"Vi är glada. Vi har mycket hopp för honom och han måste vara lycklig nu och kan bara bli bättre."

 

 

Då Martial och flickvännen Melanie lämnade hallen erbjöd deras vän en barnförbjuden gest till fotografen.

 

 

Martial har varit med Melanie i lite mer än ett år - efter att ha LÄMNAT sin f.d fru Samantha, och deras unga dotter.

 

 

Förra året kallade Samantha Melanie en "äktenskapsförstörare".

Synen av trollbundna stirrare som, efter att ha betalat £15k (165,070 kr) per säsong, ser John Stones paddla förbi lockade fram en hel del vrede och ställde frågan exakt hur långt Premier League-idiotin kan gå

   

Manchester Citys Kevin De Bruyne, i mitten, och Evertons Mason Holgate, t.v., går i genom the Etihad Stadiums tunnel tillsammans med deras lagkamrater. Fotograf: Victoria Haydn/Manchester City FC via Getty Images

 

 

 

 

AV: Marina Hyde, the Guardians sportblogg, onsdag 23 augusti, 2017:

 

 

Ibland vill man bara höra en kommentator gällande ett särskilt ämne, och vilka av oss kan sanningsenligt verkligen vila förrän vi hört Roy Keane om Manchester Citys Tunnelklubb? Det får räksmörgåsbrigaden att se ut som en hög sopletare som är ute och utforskar några soptunnor på jakt efter några överblivna smulor från en överbliven e coli-paj.

 

 

Om du missade Skys byxnedblötande bevakning av detta i måndags kväll så har City nu invigt en enorm fördel i den ekonomiska stratifieringen av fotbollsfans. Tunnelklubben är ny facilitet på the Etihad, som erbjuder exempellöst tillträde till klubbens innanmäten. För upp till den mycket konkurrenskraftiga summan £15,000 (165,070 kr) per säsong kan fans se spelare med hörlurar på sig ignorera dem på deras väg till omklädningsrummet, sedan får de kliva in i en restaurang, fullt utrustad med bar, som byggts runt tunneln. Här serveras de en femrätters finmiddag - eller "upplevelse", som det heter med modernt språkbruk - innan de får en taktisk genomgång från en faktisk medlem av Pep Guardiolas tränarstab (det rapporters av två av dem var satta i arbete innan City-Everton matchen i måndags kväll).

 

 

Medlemmarna kan sedan skåda spelarna när de väntar i tunneln och sedan går ut på planen genom ett envägsglas - lite som när en kriminalkommissarie tittar på sina misstänkta innan ett förhör. Efter att ha tittat på bilder så finns det kanske faktiskt mer av en akvariekänsla kring det hela, som tillåter trollbundna stirrare att se på medan John Stones majestätiskt simmar förbi. Efter det får medlemmarna i Tunnelklubben avnjuta en kort promenad till sina vadderade sittplatser bakom avbytarbänken, där t.o.m betonggolvet är vadderat med konstgräs. Bland många andra brott som kanske borde bestraffas hårdast möjligt beskriver City Tunnelklubben som "ett högklassigt nätverksutrymme, perfekt för dig och dina klienter med en concierge och en ekonomiansvarig som tillgodoser alla dina behov".

 

 

Men inte helt oväntat fann några City-fans sig själva lite mindre förälskade i platsen då de såg Sky-bevakningen. En snabb genomgång på sociala medier hittade olika avvikande röster - t. ex. supportern som upptäckte en herre iklädd blazer och gula byxor och stämplade det som "allt som är fel med fotbollen och våran klubb".

 

 

Å ena sidan måste man förundras över Premier Leagues oändligt rastlösa sökande för den definitiva idiotin. Man trodde ju att det hade gjorts redan - Ashley Cole skjuter en person som är ute och skaffar sig arbetslivserfarenhet, eller Mark Clattenburg då han kallade till en presskonferens i Jeddah för att annonsera att han skrivit på för att "utbilda" saudiska domare - men det har det aldrig, då idiotin fortsätter att veckla ut sig själv som en Evig lotusblomma.

 

 

Å andra sidan... det känns som att City har missat en grej eller två, detta då de misslyckats med att maximera deras välförtjänta rykte om teatraliska insatser. Faktum är att då Tunnelklubbarna satt på sina vadderade sittplatser under matchen så missade de den stora tunnelhändelsen i måndags kväll - Morgan Schneiderlin och Kyle Walker då de återvände till omklädningsrummen för sina tidiga duschar.

 

 

Detta känns suboptimalt. Kanske i framtiden att utvisade spelare kan hållas tillbaka vid tunnelns öppning vid planen tills medlemmarna av Tunnelklubben har vallats tillbaka ner till glasväggsområdet - personal skulle kunna följa efter med deras drinkar på brickor - och först då släppas lös för att iscensätta en teatralisk tablå till fördel för klubbens rikaste iakttagare.

 

 

Fotbollen har fortfarande en lång väg att gå gällande homofobi och sexism

Det är troligt att de homofobiska läktarsångerna som ledde till att några Leicester-fans kastades ut från the King Power och rapporterades till polisen kommer följa Brighton runt the Premier League den här säsongen. Medan grupper av fans som sjunger rasistiska läktarsånger numera mest ses som något andra länder gör - tillsammans med ironi - så är inställningen till deras homofobiska motsvarigheter mindre färdigutvecklade.

 

 

Jag är glad att det tas på allvar, i en sport där homosexuella spelare fortfarande är för rädda för att komma ut men jag måste erkänna att jag själv är lite lätt road av förvridningarna i folks interna logik när det gäller de olika ism-erna. Alla har sin egen gräns, som ofta bara känns logisk för dem själva. Precis som vilken kvinnlig sportskribent eller tv-person som helst kan berätta för dig så betyder sociala medier ofta att man blir överöst med inbjudningar att fuck off tillbaka till köket och observationer om att ingen kvinna borde prata om sport. Då och då svarar jag en av dem för att få fnissa lite, vanligtvis genom att gratulera avsändaren till deras eftertänksamma sexism och sedan säger jag att jag antar att de kör med eftertänksam rasism också.

 

 

Svaret är nästan alltid detsamma: killen det gäller sträcker upp sig i sin fulla internet-längd och undrar vad i hela friden jag pratar om. SJÄLVKLART är han inte rasist. Eh? Varför skulle du tro det? Ibland kan det följas upp av något lätt motsägelsefullt om "svart kuk", men den inställningen till att sparka ut rasismen brukar begränsas till dem på den lägre halvan av Mastermind-ligatabellen.

 

 

Men det känns klart att någon som för några årtionden sedan kanske sysslade med rasistiska läktarsånger - och som nu inte ens skulle drömma om det - ännu inte har kommit upp i acceptabel nivå gällande inverkan från deras andra -ismer. Självklart är det inget fotbollsproblem: fotbollen reflekterar samhället, inte tvärtom. Trångsynta personer lämnar inte deras trångsynthet på arenan klockan 18:00 (svensk tid) på lördagarna - de går mitt ibland oss under resten av veckan. Men kanske kan Brightons ankomst till the Premier League till sist hjälpa några av dem att komma fram till insikten om att en brist på bananer på planen faktiskt inte betyder att deras jobb är utfört och klart.

Perfekt lördag och rättelse efter påpekande av en scouser!

Snacka om att det blev ännu en helt perfekt helg. I lördags var det tidig avspark, så då startade dagen med en briljant lunch på mitt fullständigt lysande lokala vattenhål. Det blev stora mängder öl och sedan brittiskt tema på krubbet igen. Mushy peas (mosade ärtor), brittiska pommes frites (tjockare än den svenska varianten) och paj med bacon, kyckling, cheddarost och purjolök i (se bild här under om någon mot förmodan skulle vara intresserad). Det slank ner hur lätt som helst. Sedan avnjöts matchen med ännu mer öl och för att knyta ihop dagen helt briljant avslutades den med korvgrillning och ännu mer öl i goda vänners sällskap. Blir inte en mycket bättre lördag. Sedan fick jag inleda söndagen med en tarmtömning modell flodhäst, men det var det värt!

 

 

 

I mitt förra inlägg hävdade jag att kuken Klopp bekvämt "glömde" bort sitt lags offside-mål mot Chelsea förra säsongen, detta då han inte ville prata om United och gjorde det genom att... prata om United. Men då hörde en av väldigt få scousers (den enda?) som jag lyssnar på av sig och påpekade att det målet faktiskt inte var offside. Något som ska ha slagits fast av engelska domare också. När jag tittar på det tycker jag att det är offside, att Wijnaldum får en fördel av sin offside-position då bollen går ut till Milner. Men så var det tydligen inte och som den sportsliga och rättvisa supporter (tihi) jag är, tar jag här tillbaka de orden om Klopps "glömska". Ska även försöka sudda ut det i själva inlägget. Så, nu har jag varit mogen och duktig för hela säsongen, då kan jag återgå till att såga tysken med det brandbombade staketet i käften och hans fans!

 

 

Uppspelt och jävligt glad!

Som United-fans vet vi alla vad vi har gått igenom och genomlidit de senaste åren. Förnedringen under Moyes och den hjärndöda processen, som faktiskt gick bakåt, under Van Gaalen. Ja, ni vet ju själva, det är inte så mycket att orda om.

 

 

Så efter den här inledningen som vi har bjudits på så ska jag erkänna att jag är glad och uppspelt. Jag älskar att se United spela bra fotboll och köra över motståndarna. Det gjorde vi mot West Ham i premiären, då var det inget snack. Mot Swansea var det lite trögare men det kändes ändå bättre än vad det har gjort många gånger tidigare. Och trots det så är en 1-0 ledning alltid bräcklig, ett litet misstag och man kan bli straffad. Nu ska jag erkänna att Phil Jones har inlett säsongen bra, men precis som jag skrev sist så väntar man bara på hans nästa misstag. Men istället för att bjuda in walesarna och ge dem uppmuntran så körde vi över dem med en ångvält och sparkade åtta kilo skit ur dem under den processen. Pang! Pang! Pang! Så stod det plötsligt 4-0 igen.

 

 

Ingen, och jag menar verkligen ingen, behöver påminna mig om att vi inte har testats på allvar än och bla, bla, bla. Jag är dessutom fullt medveten om att vi inledde förra ligasäsongen med tre raka segrar, för att sedan sluta sexa med ett snitt på 1,42 gjorda mål per match.

 

 

Men fotbollen handlar även mycket om en känsla och känslan jag fått efter de här två matcherna är just glädje och uppspelthet, bara det är värt att fira. Jag sitter inte och drar i skinnet och tror att vi har säkrat ligatiteln nu, eller att vi står på tröskeln till en ny Trippel-säsong, inte alls faktiskt. Jag är bara jäkligt glad över vad vi har fått se.

 

 

Det är däremot intressant att se vad andra lags "fans" säger. Det tjatas om våra utlägg, om våra motståndare, om att det är augusti, om köpta domare och bla, bla, bla. Vi har hört det förut, men det är skönt. När det blinda och bittra United-hatet börjar återvända bland våra rivaler, då vet vi att vi är på rätt spår, och dra åt helvete vad gött det är!

 

 

Känner mig ovanligt snäll idag, så här bjuder jag er på vår säsongsstart en gång till, njut:

 

 

 

 

Det har varit ljuvligt att se många av våra spelare och deras aktioner under de här två matcherna, men för mig, i stenhård konkurrens, har Nemanja Matić varit matchens lirare båda gångerna, hans närvaro öppnar fullständigt upp för Uniteds offensiva spel.

 

 

Utan serben tror jag inte vi hade sett de här siffrorna i dagsläget:

 

 

Mchitarjan: 4 assists på 2 matcher

Pogba: 2 mål och 1 assist på 2 matcher

Lukaku: 3 mål på 2 matcher

Martial: 2 mål och 1 assist på 2 matcher...

 

 

Det är även extra roligt att vi redan har lyckats göra åtta mål, med tanke på hur få mål vi gjorde förra säsongen och hur många onödiga poäng det kostade oss. Totalt gjorde vi 54 mål på 38 ligamatcher 2016/17, så de åtta vi plöjt in mot West Ham och Swansea utgör 14,8% av hela förra säsongens målskörd!

 

 

Och förra säsongen dröjde det sex matcher (fem ligamatcher och en i EL) innan vi hade gjort åtta mål, det åttonde målet gjordes då den 18:e september i 3-1 förlusten borta mot Watford.

 

 

På tal om att våra rivaler känner en viss oro efter vår fina start så såg jag ett Arsenal-arsle som raljerade om vilka tuffa motståndare United hade tagit sig an i de två första omgångarna, i form av West Ham och Swansea. Varpå det lika givna som klockrena svaret från ett United-fan kom enligt följande: "Ja precis, lite som Stoke."

 

 

 

Att fira mål och minnen från Anfield 2005

När Stokes inlånade anfallare Jesé nätade mot Arsenal i helgen blev hemmafansen såklart överlyckliga, vilket fångades ganska elegant på den här bilden:

 

 

 

Killarna där i trappan fick mig omedelbart att minnas säsongen 2004/05 då jag den 15:e januari 05 befann mig på Anfield för Liverpool v United. United vann med 1-0 efter mål och målfirande av Wayne Rooney framför the Kop:

 

 

Jag minns det än idag, hur Rooney fick bollen, lade den till rätta, laddade och sköt. Sen minns jag bara hur jag ligger på golvet på bortaläktaren med några andra Röda över mig och bara skriker i fullständig glädje. Helt underbart. Och inte en enda dåre stod och filmade med någon mobilkamera eller vevade med mobilen i änden av en selfiepinne. Alla tillresta Röda njöt bara av ögonblicket i ett helt underbart kaos.

 

 

 

CL-lottningen

På torsdag (24/8) är det dags för lottningen till den här säsongens CL-gruppspel. Det sänds live på Viasat Sport Premium mellan 18:00-19:30 (svensk tid).

 

 

United går in i lottningen i den andra seedningsgruppen och vi kan därmed få några av Europas riktiga tungviktare från den första potten.

 

 

Övriga sju lag i den andra potten är: Barcelona, Atlético Madrid, Paris Saint-Germain, Borussia Dortmund, Manchester City, Porto och Napoli, det betyder att vi inte kan lottas mot någon av dem. Det är även omöjligt att hamna i samma grupp som ett lag från samma inhemska liga, därför kan vi heller inte ställas mot Chelsea (pott 1), Tottenham (pott 2 eller 3, beroende på resultat) eller Liverpool, om de kvalificerar sig.

 

 

Varje grupp ska ju bestå av ett lag från varje pott och lagen från pott nummer 1 - som består av ligavinnarna från de sju främsta nationerna (baserat på Uefa:s landskoefficient) - utgör såklart på pappret det största hotet. Där återfinns regerande mästarna Real Madrid, Bundesliga-jätten Bayern München och förra årets finalist Juventus. Förutom de giganterna hittar vi där även Benfica, Monaco, Spartak Moskva och Sjachtar Donetsk.

 

 

Från pott nummer 3 kan United ställas mot Basel, Anderlecht, Roma eller Beşiktaş - som är de enda bekräftade lagen där hittills.

 

 

Förra säsongen mötte United Feyenoord i Europa League-gruppspelet, nu är de bekräftade i pott 3 eller 4 och kan därmed ställas mot United på nytt. Den tyska uppkomlingen RB Leipzig är placerade i pott 4.

 

 

Från England kan Liverpool fortfarande kvalificera sig till CL, de har med sig en 2-1 ledning mot tyska Hoffenheim till morgondagens (tisdag) returmatch på Anfield. Om den pisstinkande tysken tar sitt lag vidare går de in i pott 3. På tal om att stinka piss så är Celtic på väg in i CL efter deras förkrossande 5-0 vinst mot kazakiska Astana i det första mötet.

 

 

Grekiska mästarna Olympiakos och spanska laget Sevilla är båda favoriter att gå vidare efter att ha vunnit sina första möten med 2-1 mot Rijeka respektive İstanbul Başakşehir. Sporting Lissabon spelade 0-0 mot Steaua Bukarest i första mötet, men har hemmafördel i returen. CSKA Moksva leder med 1-0 mot Young Boys, men spelar returen borta, medan israeliska Hapoel Be'er Sheva leder med 2-1 mot Maribor. APOEL leder mot Slavia Prag, medan de azerbadjanska mästarna Qarabaå hoppas kunna chocka FC Köpenhamn på bortaplan efter 1-0 vinsten i Baku.

 

 

 

Lottningen till Ligacupen sker i... Peking!

Jag vet inte om ni har hört talas om Carabao? Det är inte omöjligt att ni har sett deras logo i samband med Chelseas matcher. Det är i alla fall en thailändsk tillverkare av energidryck och sommaren 2016 blev de huvudsponsorer på Chelseas träningsställ. Carabao betyder för övrigt "röd buffel".

 

 

I juni 2015 blev de huvudsponsorer till Championship-laget Reading och i november 2016 annonserade de ett treårskontrakt med the English Football League för att bli officiell titelsponsor för the EFL Cup (Ligacupen), så f.r.o.m den här säsongen heter Ligacupen The Carabao Cup (suuuuuck...).

 

 

Som vanligt när engelsk fotboll och deras pengastinna partners gör något så utgår de ALLTID från fansen först, ni vet de där dumma jävlarna som får skiten att gå runt. För om man bor i England och vill se vilket lag ens eget favoritlag ska möta i tredje rundan av cupen, då får man helt enkelt kliva upp kl 4:15 på natten och surfa in på EFL:s Carabao Cup Twitter-flöde - helt klockrent, vilken service!

 

 

Från BBC:

 

 

Lottningen till den tredje rundan av the Carabao Cup kommer äga rum i Peking, Kina på torsdag den 24:e augusti 2017.

 

 

Trettiotvå klubbar är involverade i den tredje rundan och de sju Premier League-lagen som kvalificerade sig till UEFA:s europeiska turneringar äntrar nu lottningen, inklusive förra säsongens vinnare Manchester United.

 

 

Lottningen kommer äga rum f.r.o.m ungefär klockan 11:15 lokal tid - 5:15 svensk tid/4:15 brittisk tid - och kan följas live på EFL:s Carabao Cup Twitter-flöde.

 

 

Den tredje rundan är oseedad, så den första bollen som dras är hemmaklubben, följd av en bortaklubb. Detta upprepas tills vi har 16 matcher, som kommer spelas under veckan som börjar den 18:e september (vecka 38) 2017.

 

 

Lottningsnummer kommer finnas tillgängliga när den andra rundans matcher är färdigspelade på onsdag kväll.

 

 

 

Analsäcken Samir Nasri

I ett tidigare inlägg under sommaren skrev jag om att Guardiola verkligen ville bli av med den vedervärdige fransmannen Samir Nasri. Det pratades även om att flera av hans lagkamrater hade tröttnat på honom. Nu har Kuken från Katalonien fått sin vilja igenom och kunde tidigare i dag vinka adiós till honom.

 

 

Från the Guardian (21/8):

 

 

Manchester City-mittfältaren Samir Nasri har gått till den turkiska klubben Antalyaspor där han signerat ett tvåårskontrakt.

 

 

Det permanenta kontraktet, som bara ska få internationellt klartecken, avslutar Nasris sex år långa sejour på the Etihad Stadium.

 

 

Den 30-åriga franska landslagsmannen kom till City från Arsenal för £25m (276,4m kr) 2011 och han gjorde 176 framträdanden och 27 mål.

 

 

Nasri vann två Premier League-titlar, en FA Cup och två Ligacuper under sin tid i City. Men när Pep Guardiola anlände lånades han ut och spenderade förra säsongen i den spanska klubben Sevilla, där han gjorde 30 framträdanden och tre mål.

 

 

"Vår klubb har skrivit på ett tvåårskontrakt med mittfältaren Samir Nasri efter att ha kommit fram till en överenskommelse med Manchester City," sade ett uttalande på Antalyaspors officiella hemsida.

 

 

Antalyaspor har Samuel Eto'o i sitt lag och de har plockat in Jérémy Ménez och Johan Djourou, båda f.d lagkamrater med Nasri.

 

 

 

En briljant liten video om Arsewipes "Oövervinnerliga" lag

Jag avskyr Talksport, men den här videon är helt briljant:

 

 

https://twitter.com/Fino76/status/899223090747539456

 

 

 

Kryddstarka kroater och polacker

I torsdags (17/8) vann Everton det första av två möten i deras EL-playoff mot kroatiska Hajduk Split med 2-0 hemma på Goodison Park. Jag har sett en liten dokumentär om kroaternas fans och visste att de är ganska hetlevrade, något de visade upp även på Goodison:

 

 

Returen spelas nu på torsdag (24/8) på Stadion Poljud i Split, återstår väl att se om några blåa scousers kommer få sig ett kryddstarkt mottagande, eller om det hela kan passera utan några incidenter.

 

 

Om ni bortser från det totala rövhålet Danny Dyer så kan ni se hans "studiebesök" hos Hajduks Ultras i The Real Football Factories här (3:02 in):

 

 

 

Den 17:e augusti spelades det även EL-playoff i Warszawa i Polen. Detta då arméklubben Legia Warszawa tog emot FC Sheriff Tiraspol hemma på Stadion Wojska Polskiego. För er som inte är bekanta med Tiraspol-klubben så kommer de från Moldavien och har de senaste åren dominerat moldavisk fotboll. Fast det är inte helt korrekt att säga att de kommer från Moldavien, Tiraspol är nämligen huvudstad i Transnistrien, men eftersom Transnistrien inte är en erkänd stat så anses staden tillhöra Moldavien.

 

 

Matchen slutade 1-1 efter att finländaren Kasper Hämäläinen gett hemmalaget ledningen i den 76:e minuten, bara för att sedan få se Burkina Faso-landslagsmannen Cyrille Bayala kvittera i den 87:e minuten. Nu på torsdag (24/8) spelas returmatchen i Tiraspol, på Stadionul Sheriff.

 

 

Ni som läser min dynga regelbundet vet att jag har haft med några klipp om Legias Ultras tidigare. Den supportergruppen står tyvärr, i allmänhet, väldigt långt till höger på den politiska skalan och jag kan tänka mig att grottmänniskor som Kent Ekeroth, Erik Almqvist och Marcus Birro skulle trivas ypperligt på deras läktare. Högerextrema är självklart inga jag på något sätt sympatiserar med, snarare tvärtom, men det här är inget annat än helt briljant (innan matchen mot Sheriff i torsdags):

 

 

https://twitter.com/ultralife99/status/898634941478699008

 

 

Samtidigt sitter "fansen" i Premier League och tar selfies och spelar in videobloggar.

 

 

Här ska jag bara ge er en kort bakgrund till den senaste bannern som vecklades ut av Legia-fansen. Förra månaden uppmärksammade Legias Ultras 73-årsdagen av Warszawa-upproret (skrev om det i ett tidigare inlägg) med ett tifo där man ser en nazistisk soldat hålla en pistol mot ett barns huvud. Det gav de böter på €35,000 (353,040 kr).

 

 

Och 2014 bestraffades Legia gällande ett tifo som kritiserade deras omstridda uttåg ur Champions League. Den polska klubben kastades ut efter att ha använt en icke användbar spelare i slutminuterna av deras 6-1 vinst mot Celtic.

 

 

Då vecklade fansen ut en bild på en gris med UEFA-märket på sig och texten: “Because Football Doesn’t Matter, Money Does”.

 

 

Nu använde man samma bild på "UEFA-grisen", men den här gången hade han i sina händer/klövar en skål med bollar som samtliga pryddes av Legias märke och under grisen stod det: "Och böterna på €35,000 (353,040 kr) går till..."

 

 

Ska bli intressant att se hur UEFA bestraffar dem den här gången.

 

 

 

Moderna fotbollsspelare som agerar som fullständiga idioter del 389,071...

Exemplen är otaliga och i takt med att pengarna som är involverade i spelet bara växer och växer så känns det som att dårskapen följer samma utveckling.

 

 

Jag påmindes häromdagen om att Memphis Depay faktiskt varit en United-spelare en gång i tiden. Mourinho växte ännu mer i mina ögon då han elegant vinkade adjö åt Rooney, men förutom den genialiska utflyttningen ligger försäljningen av Depay i januari i år inte långt efter på listan över hur glad jag blivit av en FÖRSÄLJNING.

 

 

I helgen pratade dumskallen med L'Équipe och sade följande:

 

 

"Under den första säsongen [under Van Gaal] bidrog jag inte tillräckligt mycket.

 

 

"Men jag anser verkligen att man behöver ett år för att lyckas i Premier League, det är världens snabbaste liga.

 

 

"Det andra året fick jag tillbaka mitt självförtroende, men jag spelade inte.

 

 

"Det är då du ser dig själv i spegeln och du frågar dig själv en massa frågor...

 

 

"'Är jag inte tillräckligt bra?' Det var riktigt tufft. För att hålla sig positiv måste man vara väldigt stark mentalt sett.

 

 

"Den erfarenheten fick mig att växa upp och det är användbart för mig idag."

 

 

Utifrån vad jag har läst så har han ju knappast satt den franska ligan i brand med sina insatser. Men har tokfan till sist insett att om man ska spela Allan-Ballan vid sidan av planen, så underlättar det om man levererar på den först, så är väl det något positivt, men på något sätt har jag svårt att föreställa mig det.

 

 

Sen har vi ju ännu ett exempel på den moderna fotbollens idioti i den västra änden av M62:an (motorvägen mellan Liverpool och Manchester), den ömtåliga brassen som huserar hos scouse-svinen. Såg i the Sun att Barcelona nu avslutat sitt intresse för honom, medan the Guardian skriver att katalanerna förbereder ett fjärde bud. Kuken Klopp har ju bekräftat att Coutinho mejlat en transferförfrågan till klubben, men fått den avslagen, så det står med andra ord klart att han vill lämna LFC. Riktigt så lät det inte i januari i år:

 

 

"Min fotboll är här [Liverpool]. Mitt hjärta är här. Jag tänker inte på någon annan klubb. Inte alls. Jag lever den, jag luktar den, jag ser ambitionerna hos Liverpool, hos mina lagkamrater, hos managern. Jag förstår vad Liverpool betyder. Vi kan säga Dalglish, Rush, Hansen, Souness, Suárez, Gerrard. Mitt mål är att en dag ska folk tänka på mig på samma sätt. Man definierar framgången hos en spelare genom hans lojalitet eller hans titlar. Eller både och. Jag har mycket jobb att göra."

 

 

Augusti, 2017: Ber om en transfer.

Nu har det ju spelats en del boll av de Röda sedan senaste gången jag orkade skita ur mig ett inlägg. Vi tar saker och ting i rätt ordning...

 

 

Supercupfinalen v Real Madrid

Om vi ställs mot någon av de europeiska tungviktarna i CL så kan det bli något av en mardröm, vi vet alla att vi inte är där uppe än. Men tack och lov så är de flesta inhemska lagen vi ska möta sämre än oss, så där kan vi få se förbättringar. Det här Real Madrid-laget är idag flera nivåer ovanför oss och alla andra lag i England, t.o.m med Ronnie på bänken och de flesta av dem ännu inte uppe i fullt matchtempo. Så jag läser inte in alltför mycket i resultatet, det kunde ha blivit betydligt smärtsammare, med lite tur hade vi kunnat få 2-2 och straffar. Såhär ser de bästa ut 2017, och vi tillhör inte dem.

Jag tror att de är en målvakt i toppkvalitet ifrån att vara kanske det bästa klubblaget jag har sett. De är fantastiska, skickliga men med ett direkt spel som runkarna från Barca aldrig hade, de är ljuvliga att se och nästan aldrig tråkiga. Tycker nog ändå att vi gjorde bra ifrån oss som kom så nära de i slutet ändå, men Supercupfinalen var egentligen inte en indikation på någonting, förutom det självklara att vi idag inte tillhör kontinentens kungligheter. Dessutom var förlusten kanske en kamouflerad välsignelse, för det innebär kanske, och det är ett gigantiskt kanske, att Ed Woodward inser att vi behöver det där fjärde nyförvärvet och får tummen ur arslet och agerar.

 

När man ser Isco, Modrić och Kroos väva mönster runt oss blir man nästan skrattfärdig när kameran zoomar in Uniteds nummer 27, som var på väg in för att strössla sin magi över matchen. Visst, belgaren gjorde livet obekvämt för Real, men att jämföra honom med inverkan som den tidigare nämnda Real-trion hade på matchen, blir bara löjligt.

Men man måste ju fundera på vad Chelsea tänkte på när de sålde Matić till oss! Gillade vad jag såg i träningsmatchen mot Sampdoria från serben och samma sak mot Real. Han ger resten av mittfältet en defensiv plattform som vi har saknat sedan åldern började komma ifatt Carrick. Hans vänsterkänga är inte på något sätt dålig och han är inte rädd för att trycka till i närkamperna heller. Även om vi inte står på fotbollens högsta nivå så är förbättringen i där vi står idag jämfört med när van Gaalen lämnade oss ganska imponerande.

 

 

West Ham (H)

Till att börja med, här har ni Danny Taylors matchrapport från Old Trafford i söndags:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2017/08/16/11469273-romelu-lukaku-gav-manchester-united-en-dromstart-mot-west-ham/

Oj så roligt det här var! Förutom en kort period (10-15 minuter) i första halvleken så var det aldrig några tvivel gällande vilka som skulle vinna den här matchen. Jag vet att vi inledde den förra säsongen med tre raka vinster i ligan och jag har full koll på att det här var premiären. Men en skön start är alltid bra och viktigt, men inte alltid så lätt att uppnå, vilket Chelsea och giganterna Liverpool visade.

Spillde Guinness över hela min tröja och shortsen när den store grabben hängde dit ettan. Att se United är fortfarande ett nöje, oavsett all annan skit runtomkring, ett nöje som är svårt att hitta i någon annan av livets alla vrår.

Matić är allt som vi har bönat och bett efter i en mittfältare under många år. Förutom den självklart briljante serben (undrar om det fortfarande finns idioter som sitter och klagar på att han är "ett tråkigt köp"), den brutalt kliniska Lukaku och den skrämmande positiva Rashford tyckte jag att Pogba briljerade på ett sätt som får mig att nästan börja drägla. Självklart känner han av serbens närvaro och kan kliva på lite högre upp. Mchitarjan och Mata hade roligt där framme, Bailly fortsatte på den fina inslagna vägen han visade förra säsongen och ja, Phil Jones var riktigt bra. Grejen med honom är att han kan vara bra, men man sitter liksom bara och väntar på nästa (ödesdigra) misstag.

 

Rapporterna från Manchester vittnar även om en bra atmosfär på OT och West Hams fans försökte så gott de kunde, med skära-upp-halsen-gester och München-flygplan, men av någon konstig anledning var de inte särskilt hårda eller tuffa när de, med 4-0 på tavlan, skulle lämna arenan - förnedrade, utskrattade och överkörda!

Man undrar ju bara vad som krävs för att den sura fransmannen Martial ska le. Han kommer in och gör ett snyggt mål på OT i säsongspremiären, men ändå ser ut som att han missat bussen i ösregn och just sett att nästa inte kommer förrän om 25 minuter. När t.o.m Humle får kliva in och påminna dig om att le lite, då är det illa:

https://twitter.com/MourinhoMindset/status/897185912320339970

 

 

Tysken med ett helt paket överdimensionerade Toy-tuggummin i käften är i farten igen...

Jag skrev för inte så länge sedan några rader om Liverpools cheerleader/manager och hur perfekt han passar för den klubben. Då handlade det om att han skulle utmåla sig som den vita riddaren igen och inte prata om United, för att sedan gå vidare och... prata om United.

Nu är han i farten igen, efter 3-3 mot Watford i premiären. Från ESPN:

 

Jürgen Klopp säger att en dålig domarinsats, inte slarvigt försvarsspel, kostade Liverpool i deras oavgjorda match mot Watford i helgen och att han inte kan minnas att hans lag fått dragit nytta av något offsidemål.

 

 

Liverpool lät en 3-2 ledning glida de ur händerna på Vicarage Road i slutsekunderna då Miguel Britos kvitterade från vad som såg ut att vara en offsideposition.

 

 

Klopp sade att han lag, som släppte in mål från två fasta situationer i lördags, inte får med sig tajta domslut.

 

 

"Jag såg en hel del bra saker i den första matchen. På slutet är det inte riktigt rättvist," sade han. "Jag föreställer mig inte att många personer skrev att vi vann med 3-2 enligt reglerna men, precis som Manchester United förra året, så var deras mål offside."

Han kunde verkligen inte ha kommit till en mer lämplig klubb. Intressant dock att den "passionerade tysken" på nytt "glömmer bort" den här incidenten från den 31:a januari i år, då Wijnaldum kvitterade i 1-1 matchen hemma på Anfield mot Chelsea:

   

 

 

 

Erik Niva och den moderna fotbollen

Norrlänningen Niva är en person inom fotbollen som jag ofta uppskattar att lyssna på. Ni som läser här någorlunda frekvent vet dessutom vad jag anser om den moderna fotbollen och dess sjuka spektakel runtomkring, den nya "supporterkulturen" e.t.c., så det var skönt att se Nivas inlägg på Twitter i måndags:

  

 

 

Det var Danny Rose

Natten mellan förra onsdagen och torsdagen slog the Sun på stora trumman att de hade en omskakande intervju med en spelare från en toppklubb i pipeline:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2017/08/10/11467688-the-sun-gor-reklam-for-sensationell-intervju-med-en-storstjarna-i-dagens-torsdag-tidning/

Precis som jag skrev i mina egna rader kring inlägget så spekulerades det under natten om vem spelaren kunde vara. Det var många Tottenham-namn som nämndes, ett av dem var Danny Rose, och som vi alla vet nu så var det han som lättade sitt hjärta för the Sun. I söndags valde den briljante Danny Taylor att ägna sin kolumn i the Observer åt ämnet, och det resulterade, som så ofta är fallet med DT, i en mycket intressant och läsvärd text:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2017/08/15/11469270-rebellen-danny-rose-skapar-taggiga-problem-for-daniel-levy-och-spurs/

 

 

 

PSG och UEFA:s Financial Fair Play

I samband med PSG:s köp av Neymar har det pratats en hel del om Uefa:s FFP. Nu vill shejkerna från Qatar dessutom plocka in Mbappé för en liknande summa, så snacket om de ekonomiska utjämningsreglerna lär inte avta. Här har ni en matnyttig artikel på ämnet:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2017/08/15/11469267-paris-saint-germain-kommer-att-bestraffas-av-uefa-for-neymar-affaren-men-inte-forran-nasta-ar/

 

 

Madrid, Paris och... Stoke

Jag vet inte om ni minns den här övergången från förra sommaren?

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2016/09/02/11359196-jese-har-vunnit-tva-champions-league-titlar-gjort-en-rapmusikvideo-och-har-en-glamouros-tv-stjarna-som-flickvan-vi-halsar-pa-inne-i-den-nya-psg-anfallarens-varld/

Spelarpresentationen blev mest ihågkommen för att Jesés flickvän, Aurah Ruiz, tog över föreställningen. Mig veterligen har ingen annan spelare presenterats med sin nya klubb tillsammans med sin flickvän. Att hon dessutom är en "glamourös modell" och valde att klä sig i en tajt utstyrsel fick självklart de engelska tabloiderna på tårna.

Så nu i veckan blev jag lite fundersam på vilka vägar livet tar med en ibland, detta då jag läste den här korta artikeln:

 

TRANSFERRUNDAN: STOKE NÄRMAR SIG EN LÅNEVÄRVNING AV PSG-ANFALLAREN JESÉ

 

• Den spanska anfallaren förväntas komma att flytta till Bet365 Stadium

   

Jesé Rodriguez har bara gjort en ligastart sedan han gick till PSG förra sommaren. Fotograf: Anthony Dibon/Icon Sport via Getty Images

 

 

AV: Guardian Sport, måndag 14 augusti, 2017:

 

Stoke City är nära att bekräfta ett låneavtal för Paris Saint-Germain-anfallaren Jesé Rodriguez.

 

 

Representanter från the Potteries ligger i förhandlingar med Ligue 1-laget gällande 24-åringen och är optimistiska att de kan nå en överenskommelse som skulle ta den f.d Real Madrid-spelaren till the Bet365 Stadium.

 

 

Jesé, som kostade PSG nästan £22m (245,4m kr) förra sommaren, har bara gjort en ligastart för det franska laget fram tills idag och spenderade den andra halvan av säsongen på lån hos Las Palmas.

 

 

Den dåvarande Middlesbrough-huvudtränaren Aitor Karanka hade hoppats på att kunna ta honom till England i januari, men laget från Teesside lyckades inte slutföra affären.

Utan att nedvärdera staden Stoke alltför mycket måste man ju undra vad fröken Ruiz tycker om detta. Man får ju för sig att hon var ganska nöjd med livet som välbetald spelarfru, modell och "Instagram-profil" i Madrid och Paris. Men nu kan det alltså vara så att det är Stoke som väntar härnäst. När man pratar om sydländska fotbollsartister brukar man ofta dra klyschan om att "visst är han bra, men skulle han klara en kvällsmatch i november i ett regnigt och blåsigt Stoke?" Den klyschiga frågan känns hyfsat berättigad i fröken Ruiz fall. Fortsättning lär följa...

Man Utd 4

Romelu Lukaku 33

Romelu Lukaku 52

Anthony Martial 87

Paul Pogba 90

 

 

West Ham 0

   

Romelu Lukaku slår in bollen förbi Joe Hart, som totalt släppte in fyra mål då Manchester United besegrade West Ham med 4-0. Lukaku annonserade sin ankomst till Old Trafford genom att göra två mål i sin Premier League-debut för klubben.

Fotograf: Matt West/BPI/REX/Shutterstock

 

 

 

 

AV: Daniel Taylor på Old Trafford, the Guardian, måndag 14 augusti, 2017:

 

 

För Manchester United är det svårt att se hur deras första match på den nya säsongen skulle ha kunnat gå bättre förutom kanske ännu ett eller två mål till för att polera upp deras överlägsenhet. Romelu Lukaku har inte slösat bort någon längre tid innan han demonstrerade varför han blev klubbens dyraste sommarrekrytering och med den här matchen som bevis ser det ut att kunna bli en riktigt lovande säsong för José Mourinhos lag.

 

 

Lukaku bör definitivt ha skingrat all eventuell tvekan han haft på sig själv i och med hans två mål som lade grunden till den mest eftertryckliga vinsten under Mourinho-eran. Inte för att £75m (850,6m kr) nyförvärvet visade upp minsta lilla scenskräck vid vänsteravslutet eller nicken från nära håll som han presenterade sig själv med för Old Trafford-publiken.

 

 

Lukaku avslutade en enormt tillfredsställande eftermiddag med att glatt vinka till the Stretford End och han hade kunnat göra det med bollen som en souvenir om det inte varit för en briljant räddningstackling av Pablo Zabaleta, en av tre West Ham-debutanter, som hindrade honom från att fullborda ett hat-trick precis efter det att timmen var spelad.

 

 

Men det här var mer än bara en berättelse om hur Lukaku snabbt glidit in i livet i Manchester och även om nyförvärvet förtjänar rubrikerna bör formen på Marcus Rashford och Paul Pogba, bland andra, också fylla Mourinho med optimism om att hans lag är kapabelt att signifikativt förbättra sig efter förra säsongens sjätteplacering.

 

 

Potentiella mästare? Man skulle inte sätta sitt hus emot det och vad det nu är värt den här tiden på säsongen så placerar den här överkörningen redan dem i toppen. Mourinho påpekade även efter matchen att vi bör förvänta oss att laget kommer bli ännu bättre. "Jag kommer inte säga att insatsen var perfekt för den var inte perfekt. Det finns fortfarande plats för förbättringar."

 

 

Henrich Mchitarjan var en annan av de som spelade riktigt bra och det var inte första gången det kändes svagt skrattretande att Chelsea lät Nemanja Matic flytta till en av deras titelrivaler. Matic har passat in utan problem och hemmalaget smickrades inte av det sena väggspelet när inhopparen Anthony Martial slog in det tredje målet, snabbt följt av den briljant effektiva Pogba som sköt in ytterligare ett mål från 20 yards (= 18,2 meter). Det var en ljummen uppvisning från West Ham och de har nu förlorat 11 premiärmatcher i Premier League-eran, mer än någon annan klubb.

 

 

Då publiken sjöng för Mourinho och Joe Hart, West Hams nya målvakt, påmindes om att det var länge sedan han vann mästerskap med Manchester City, verkade det inte spela alltför stor roll att Victor Lindelöf, £31m (351,6m kr) nyförvärvet från Benfica, inte ens fanns med på bänken p.g.a hans föga imponerande form under försäsongen.

 

 

Någon annan manager hade kanske känt sig förpliktigad att involvera ett sådant dyrt nyförvärv. Mourinho opererar inte med den sortens restriktioner och Phil Jones återkallades bredvid Eric Bailly för att se till så att Javier Hernández inte fick någon lönsam återkomst till Old Trafford.

 

 

Hernández gjorde 37 mål på 103 ligamatcher under sin tid i Manchester och jag föreställer mig att han skulle ha älskat att få den sortens chanser som Lukakus lagkamrater serverade belgaren. Mchitarjans perfekt levererade frispark vid det andra målet var helt briljant. Rashfords suveränt avvägda passning till det första likaså. Det är den sortens möjligheter Lukaku trivs så bra med och så länge det fortsätter såhär borde han få till en rejäl målskörd den här säsongen. Rashford var också involverad i det andra målet, efter att ha kapats av Zabaleta, vilket gav frisparken och tonåringen sköt även ett skott i stolpen innan Martial tog över under de sista 10 minuterna.

 

 

Det här är tidigt på säsongen men Mourinho börjar sakta men säkert ha samlat ihop ett lag utan några självklara svagheter och Matics bidrag vid det första målet var en perfekt summering av varför han har adderats till lönelistan. Matic spelade med fantastisk kontroll och det var hans brytning, då han skar av Pedro Obiangs passning, som skickade iväg Rashford i kontringen som slutade med att Lukaku nätade från 12 yards (10,9 meter).

 

 

West Ham hade försvarat sig ståndaktigt fram tills dess men de gick in i den här eftermiddagsmatchen med en distinkt brist på äventyrslusta och det fanns bara sporadiska ögonblick när deras nya frontlinje med Hernández, Marko Arnautovic och André Ayew blixtrade till liv. Arnautovic hade deras bästa chans med en hög nick mot David de Geas ribba och över men då stod det 2-0 och under större delen av matchen var Slaven Bilics lag tillbakatryckta på deras egen planhalva. "De var bättre än oss på varje område," reflekterade Bilic. "Vi är väldigt låga."

 

 

Mchitarjans precisa passning gav Martial möjligheten att rulla in det tredje målet och bortasektionen tömdes snabbt då Pogba adderade den sista utsmyckningen och Hart överlistades för andra gången på tre minuter. "Fansen har anledning att vara optimistiska," sade Mourinho.

 

 

 

Matchstatistik (Man United-West Ham)

Bollinnehav 55-45

Målchanser

Utanför mål 16-8

På mål 6-1

Hörnor 11-1

Offsides 1-4

Tottenham-ordföranden, känd som en tuff förhandlare, riskerar ett stort uppror om han inte signifikativt höjer lönerna

   

Förra året övertygade Daniel Levy, längst ner till höger, Mauricio Pochettino om att skriva på ett nytt kontrakt t.o.m 2021 men några av Tottenhams spelare är inte nöjda med sina avtal. Fotograf: Tottenham Hotspur FC/Tottenham Hotstpur FC via Getty Images; Action Images via Reuters; Getty Images

 

 

 

AV: Daniel Taylor, the Observer, söndag 13 augusti, 2017:

De berättar en story i Manchester United som förmodligen summerar varför den tidigare regimen på Old Trafford hade en policy som gick ut på att aldrig göra affärer med Tottenham Hotspur och Sir Alex Ferguson sade en gång att en höftoperation var trevligare än att försöka hitta en gemensam grund med Daniel Levy när det gällde pengar. Det tar oss tillbaka till Luka Modrics sista säsong på White Hart Lane då Ferguson tipsades om att kroaten var sugen på en flytt till Manchester för att fylla tomrummet efter Paul Scholes pensionering. Under normala omständigheter hade Modric varit den idealiska ersättaren. Men här handlade det inte om normala omständigheter. Ferguson hade aldrig glömt hur det var att ha att göra med Levy i den utdragna transfersagan han refererade till som "Dimitar Berbatov-fortsättningen" och när han tog upp det med David Gill, Uniteds vd, kom de två männen överens om att de helt enkelt inte klarade av ännu en förhandling som involverade Spurs-ordföranden.

När det gäller fotbollsadministratörer är det svårt att komma på någon annan med Levys rykte om sig att driva folk som han förhandlar med till en spontan härdsmälta. Ferguson, för att sätta det i en kontext, såg Modric som en av de bästa passningsspelarna inom fotbollen och nu, fem år senare, tycker han förmodligen likadant. Ändå föredrog han och Gill att se spelaren gå till Real Madrid istället för att återöppna kommunikationslinjen med Spurs. Gill hade varit där tidigare med Levy och för att låna en mening från Billy Wilder: "Jag har träffat många hårdkokta ägg under min tid, men du är 20 minuter."

Inte för att det nödvändigtvis är en jättedålig sak, med tanke på att det inte var länge sedan Levy var ämne för beröm för sättet på vilket han hade lyckats med att kombinera en hälsosam balansräkning med ett lag som potentiellt kunde vinna ligan.

Hans facit tillhör en man som gör en hel del mer rätt än fel. Han viker sig inte för någon och om det är en sak som vi borde veta om honom nu, så är det att han inte uppskattar att en av hans egna spelare försökt backa in honom i ett hörn under de senaste dagarna.

Danny Rose har verkligen gjort ett bra försök och om inget annat så har det gett en insikt i taktiken som den moderna fotbollsspelaren föredrar när han vill ha ett bättre kontrakt någon annanstans och vill skynda på processen. Nyckeln är att läsa mellan raderna och i Roses fall kändes det som starten på ett långvarigt fladdrande med ögonfransarna med Manchester United. Romelu Lukaku gjorde något liknande förra säsongen. Luis Suárez använde samma trick, fast med betydligt mindre subtilitet, när han försökte tvinga sig bort från Liverpool till Barcelona och Philippe Countinho kanske måste överväga en omställning till den taktiken om han vill gå samma väg. Det är känt inom den här affärsverksamheten som att "spela spelet". Coutinho gillar kanske inte idén men tiden rinner iväg och, precis som Steven Gerrard har sagt, så vid det här skeendet handlar det om "vilket sorts krig han är beredd att skapa".

Rose valde kulspruteinställningen och han borde inte vara alltför överraskad att det har gett honom problem hos hans arbetsgivare. Ja, det var en välkommen förändring att läsa en spelarintervju där en pressansvarig inte hade dragit ett rött streck över alla intressanta punkter. Men från klubbens perspektiv har det skapat en avsevärd störning dagen innan deras första match för säsongen och tajmingen var tvivelaktig, minst sagt. Endast p.g.a det kan Rose knappast vara förvånad över att det har kostat honom två veckolöner i klubböter.

Samtidigt ska man komma ihåg att det han sade till the Sun innehöll ett antal obehagliga sanningar och Levy har missbedömt situationen rejält om han inte förutsåg ett scenario där hans spelare, efter att de två senaste säsongerna ha slutat trea och tvåa i ligan, till sist skulle börja ställa den här sortens obekväma frågor.

Om man sammanställer en ligatabell över hur mycket den här säsongens klubbar i den högsta divisionen har spenderat på transfers under de fem senaste åren blir du kanske överraskad av att finna Tottenham längst ner. Spurs har spenderat £253,9m (2,87 miljarder kr) på nyförvärv under den perioden och fått in £321,4m (3,64 miljarder kr) på banken för spelare de sålt, vilket gör dem till en av endast tre klubbar (med Southampton och Swansea City) som kan visa upp en nettovinst. I genomsnitt är det plus £13,5m (153,1m kr) per säsong.

Om man tittar i tabelltoppen kan man jämföra Spurs siffror med Manchester Citys genomsnittliga nettospenderande på £110m (1,24 miljarder kr) under dessa fem år, följda av Manchester United (£87,4m = 991,3m kr), Arsenal (£47,6m = 539,8m kr), Chelsea (£26,8m = 303,9m kr), Liverpool (£22m = 249,5m kr) och, kanske något överraskande, Crystal Palace (£21,9m = 248,3m kr). Huddersfield Town, som spelar i högsta divisionen för första gången sedan 1972, har ett högre nettospenderande än laget som slutade tvåa i Premier League förra säsongen.

Faktum är att Burton Albion, som hamnade på 20:e plats i the Championship förra säsongen, i genomsnitt har spenderat mer än Spurs. Roses ursäkt var bara PR-parfym. Självklart finns det spelare i Spurs som tycker att klubben kunde göra mer. Självklart funderar de på huruvida det finns större äventyr att utforska på annat håll.

Det kommer heller inte att göra dem lugnare att de är den enda klubben i Englands toppdivision som inleder säsongen utan att ha plockat in en enda ny spelare. De flesta klubbar föredrar att göra sina spelaraffärer så snabbt som möjligt. Men Levy verkar få en konstig kick av att veta att priset kommer ändras om han håller nerverna i styr och väntar och väntar. Därför gör han så många sena affärer. Jon Smiths bok, The Deal, som berättar storyn om hans liv som fotbollsagent, summerar det hela ganska elegant. "Jag minns att Daniel ringde klockan 6:00 på en deadlinedag, full av entusiasm, och frågade: 'Ok, vad ska vi göra idag då?'" Smith genomförde affären som tog Harry Redknapp från Portsmouth till Spurs 2008 men det skiljde £50,000 (567,105 kr) mellan honom och Levy när det gällde provisionen. Levy gick till sist med på att betala de extra pengarna förutsatt att Smith, ett Arsenal-fan, köpte en exekutiv box på White Hart Lane. Det kostade honom £48,000 (544,421 kr).

Det säger definitivt en hel del om Levys tankar då man läser att under de 10 senaste somrarna har Spurs plockat in 44 förstalagsspelare och 20 av dessa affärer har slutförts efter det att säsongen startat. Sjutton har anlänt på deadlinedagen eller under de föregående 48 timmarna och det ser ut som att det kommer bli strategin för Ross Barkley i Everton, också. Det gör inte livet enkelt för managern eller laget som helhet.

Men det otvivelaktigt ännu större problemet är att spelarna just har sett Kyle Walker mer än fördubbla sin lön genom att flytta till Manchester City och de är alltmer medvetna om att, precis som Rose påpekade, så är de underbetalda i jämförelse med andra klubbar i toppändan av ligan, samt flera under den nivån också. Harry Kane är klubbens bäst betalda spelare med £100,000 (1,13m kr) i veckan. Det är helt sanslösa pengar men det skulle vara i den lägre änden av skalan i exempelvis Chelsea eller Manchester United och ungefär en fjärdedel av vad Alexis Sánchez kommer tjäna - £325,000 (3,68m kr) i veckan plus imagerättigheter - om Manchester City kan övertyga Arsenal om att släppa honom. De flesta av de andra Spurs-spelarna, inklusive Rose, Eric Dier och Hugo Lloris befinner sig i £60,000-£75,000 (680,500 kr - 850,660 kr) kategorin. Det är inte Skid Row, men man kan förstå deras poäng när Bournemouth, Stoke City och Crystal Palace kan betala mer.

Vad säger allt detta oss? Först och främst, vilket vi redan borde veta: att Spurs har slagits dramatiskt ovanför sin viktklass under Mauricio Pocchettinos ledning. Argentinaren har visat att det är möjligt att ta sig an de superrika men Levy måste helt klart ta en lång och hård funderare på att signifikativt öka klubbens lönekostnader om han inte vill riskera ett mer utbrett uppror. Något måste göras för oavsett vad du tycker om spelarnas motiv - huruvida du håller med om deras klagomål eller tycker att det är girighet, avundsjuka, kalla det vad du vill - så är det bara ett stenhårt faktum att Pochettinos män tjänar en bråkdel av vad de skulle kunna tjäna på annat håll. Levy borde ha vetat att det här skulle hända och nu när det till sist har kommit ifatt honom skulle det vara ännu ett misstag att anta att det här är ett problem som involverar endast en spelare.

Rose är helt enkelt den som vågade höja huvudet ovanför ytan men Levy är så oförsonlig i sina ekonomiska affärer att ingen bör bli överraskad om han väljer att inte göra något åt det. Det här är verkligen nyckelpunkten. Accepterar Spurs att de har betalat för låga löner till sina spelare och försöker ställa det till rätta? Och har de råd att inte göra det, med tanke på missnöjet som det oundvikligt skulle skapa bakom scenen?

Allt som med säkerhet kan sägas är att det är ett uruselt sätt att inleda klubbens första säsong utanför White Hart Lane på och ännu ett år där de ska försöka avsluta motståndarnas sånger som driver med det faktum att de "vann ligan i svartvitt".

Deras första match är mot Newcastle borta idag och kanske är det här ett bra tillfälle att minnas hur Desmond Hackett, plommonstopsutrustad sportskribent under höjdaråren för the Daily Express, elegant skrev inför en säsong under Bill Nicholson-eran, med detta som första mening: "Spurs, en gång i tiden obestridd tupp i norra London och hela England och Europa, famlar fortfarande efter försvunna framgångar." Det var den 15 augusti 1970. Samma sak skulle kunna sägas nu, nästan ett halvt sekel senare, och då de startar säsongen såhär blir det allt svårare att föreställa sig att det här kan bli året då allt ändras.

 

Konstigt när FA gladeligen betalar Aluko utan att hon spelar

Det här börjar utveckla sig till en svår säsong för the Football Association med tanke på antalet domstolsfall som redan är igång, samtidigt som en utredning äger rum för att få reda på om det skett någon institutionell mörkläggning i skandalen med sexuella övergrepp, och det skulle kännas bra att kunna tro att vi kanske kan lita på det styrande organet istället för att ha den permanenta känslan av att deras högsta prioritet är att skydda sitt eget rykte.

Tyvärr är det inte alltid enkelt att ge det relevanta folket tvivlets fördel och jag noterar att spinndoktorerna har varit upptagna med att väva deras komplicerade mönster igen nu när det har kommit fram att Eni Aluko fick en mystisk morot på £40,000 (453,680 kr) innan sommarens EM bara hon skrev på ett sekretessavtal om att inte diskutera ett åtta sidor långt klagomål hon hade lämnat in mot Englands damlandslags manager, Mark Sampson, och några av hans hjälptränare.

Alukos klagomål pekade på påstådd mobbning och trakasserier och det vore helt resonabelt, antar man kanske, att tänka på den här betalningen som en muta. Så är det inte, enligt FA. Det var bara för att "undvika störningar" innan mästerskapet, inte ett trick för att "undvika avslöjanden". Det låter fortfarande misstänksamt mycket som en muta i mina öron. Och förutom det, sedan när har det blivit normal praxis för FA att erbjuda kontanta incitament för att se till så att missnöjda spelare håller tyst inför stora matcher?

Alukos fall ledde till en intern granskning och en förment oberoende utredning - om du vill tro på att en utredning bemyndigad av FA korrekt kan beskrivas som oberoende - och ingen stöttade hennes klagomål, istället kom de fram till att det inte fanns någon grund för disciplinära åtgärder.

Men en helt otillfredsställande berättelse tar en annan twist med den tillagda informationen om att FA även belönade Aluko med ett £20,000 (226,840 kr) kontrakt trots att hon sade att hon inte skulle spela "under hans [Sampsons] ledning".

Ekonomiskt sett har folket som driver sporten varit väldigt inställda på att hålla henne tyst. Hela grejen känns väldigt skum. Och om det inte finns något att dölja, vad hindrar då FA från att stiga fram och plocka bort den här munkorgen nu när turneringen är slut?

AV: Gabriele Marcotti, europeisk fotbollskorrespondent, The Times, måndag 14 augusti, 2017:

 

 

Efter att ha spenderat £199 miljoner (2,21 miljarder kr) på Neymar jagar Paris Saint-Germain Kylian Mbappé för en liknande summa och kommer troligen att stå för det hårdaste testet av Uefa:s Financial Fair Play-regler (FFP) hittills.

 

 

Ett av problemen med FFP, som begränsar förlusterna en klubb kan bära upp, är alldeles för många personer inte verkar förstå hur det fungerar. Helt avgörande är att de inte får grepp om två aspekter av FFP.

 

 

Det ena är att man inte kan säga att PSG har brutit mot FFP av den enkla anledningen att det inte finns en chans att det kunde ha hänt - inte än i alla fall. FFP tittar på ekonomiska vinster och förluster under en treårsperiod. Neymar (och Mbappé, om han köps) faller in i säsongen 2017-18, som precis har börjat. Det tidigaste vi kan få veta huruvida Uefa anser att ett brott har skett är hösten 2018, då PSG kommer bedömas för 2015-16, 2016-17 och 2017-18.

 

 

Det är föga troligt att PSG kommer hitta tillräckligt nya och legitima intäktsströmmar från nu och slutet på säsongen. Massor av pie-in-the-sky* nonsens har spytts ut gällande hur tröjförsäljning och Qatari-relaterade lösningar kan få det att lyckas. T.o.m en superstjärna som Neymar, med tanke på hur royalties och klädesavtal fungerar, kommer bara flytta nålen med några miljoner när det gäller det förstnämnda. När det gäller det sista undersöker Uefa relaterade parttransaktioner - d.v.s sponsoravtal från qatariska företag eller enheter associerade med klubbägarna - för ett "skäligt marknadsvärde". Det finns inget stort utrymme för att förfalska räkenskaperna där.

 

 

Men vi kommer inte kunna dra någon definitiv slutsats åt något håll förrän räkenskapsperioden 2017-18 är över.

 

 

Det andra har att göra med hur FFP fungerar och adresserar huruvida PSG kommer komma undan med det ordspråksartade "en smäll på handen". 2014 kom det fram att PSG (och Manchester City) hade brutit mot FFP och åkte på böter, spenderarrestriktioner och begränsningar av truppregistreringar. Vad många glömmer är att den bestraffningen inte delades ut av Uefa:s Club Financial Control Body (CFCB), vars jobb det är att patrullera och se till att FFP efterlevs. Istället var det ett "förlikningsavtal" - i princip en uppgörelse - framförhandlad av PSG och Uefa, ledd av Gianni Infantino, som nu är Fifa:s president och som då var Uefa:s generalsekreterare.

 

 

Genom att gå med på förlikningen undvek PSG att fallet skickades till CFCB:s domslutskammare, som är sammansatt av oberoende domare. Det är här de cyniska kommer dra slutsatsen att Uefa helt enkelt kommer släppa undan PSG ganska lättvindigt, precis som de gjorde 2014. Men det finns en viktig skillnad. Alla påverkade klubbar, vilket betyder alla klubbar i någon europeisk turnering, har rätt att gå emot uppgörelsen. Och om det händer går det vidare till domslutskammaren. 2014 klagade ingen mot sanktionerna som ålades PSG. Om PSG har begått ett brott den här gången finns det all anledning att tro att Barcelona och andra klubbar kommer gå emot en eventuell uppgörelse och tvinga fallet att gå vidare till domslutskammaren.

 

 

Om det händer och de visar sig att PSG har begått ett brott finns det goda skäl att tro att de kommer bestraffas hårt, mest p.g.a att de då har brutit mot reglerna igen. Då kan sanktionen bli tuffare än böter och spenderarrestriktioner och komma att innebära ett transferförbud och utkastning ur Champions League.

 

 

Aleksander Ceferin, Uefa:s president, har hintat om knep som lönetak och lyxskatter för att jämna ut maktförhållandena. Uefa och the European Clubs Association (som är väldigt anpassad för de större klubbarna) är 50/50-partners i ett nytt företag som kommer att styra Champions League-rättigheterna. Det betyder att spelets traditionella kungligheter - inklusive Barcelona och andra med ett horn i sidan till PSG - i princip är Uefa:s affärspartners.

 

 

Allt detta pekar på att om PSG misslyckas med att komma upp med en trovärdig förklaring till hur de har råd med Neymar kommer Uefa att bestraffa dem. Om de inte gör det, kommer det att bli riktigt tufft för dem.

 

 

 

 

* Pie-in-the-sky: Något som du hoppas ska hända, men som det är föga troligt att det faktiskt gör.