Bilden: Varför?

Hallo på er alla igen, skönt att se United omvandla sin överlägsenhet i mål och stänga en match redan till pausen. Fenerbache var inte bra, men vi besegrade de ändå, komfortabelt. Förspelen till straffarna var fina och Pogbas 3-0 mål en ren och skär njutning. Om ni av någon anledning inte har sett det kan ni avnjuta målen här:

Jag blev inte så arg av att se Rooney starta, för det borde betyda att han och Ibrahimović byter plats på Stamford Bridge på söndag. Igår hade scousern faktiskt ett finger med i en del av vårt fina anfallsspel. Men jag tappade även räkningen på hur många anfall han stoppade upp eller gav bort bollen i. Att Pogba och Martial fick slå straffarna säger också en del. Han vet ju hur nära Bobbys rekord han är och hade han satt båda straffarna igår hade det bara behövts två mål till för honom att bli ny etta. Och det är väl nästan så att han borde klara av den här säsongen. Men kanske känner han sig i så dålig form att han inte är säker från straffpunkten heller. Snacket om att han var stor som kapten och gav den ifrågasatta Pogba chansen att få göra ett mål, det ser jag som rent skitsnack. Om Pogba var ifrågasatt inför gårdagen, vad fan var/är inte scousern då?

Jag ska bara snabbt gå tillbaka i tiden, nämligen 12 år bakåt. Den 28:e september 2004 debuterade Rooney för United och jag bodde i Manchester. Det var i Champions League och precis som igår hette motståndarna Fenerbache. Jag satt på Old Trafford och bevittnade något jag sent ska glömma. Scousern hade nyligen skrivit på för de Röda och efter hans briljanta EM-turnering i Portugal på sommaren var han halvskadad, därför den sena debuten, men det gjorde ingenting, han gjorde hyfsat ifrån sig ändå:

Oj, så tiderna förändras! Här kan ni läsa Danny Taylors rapport från 4-1 vinsten i torsdags:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2016/10/21/11377694-paul-pogba-gjorde-tva-mal-i-manchester-uniteds-demolering-av-fenerbache/

Tydligen har Giggs skrivit på ett kontrakt som kolumnist för the Daily Telegraph och hans första rader publiceras imorgon (lördag). Borde finnas en chans att han nämner hur svårt han anser att det är för brittiska managers att komma upp på managerstegen i England. Eller kommer det helt att handla om hans privatliv och vem/vilka han för tillfället matar i sovrummet?

Efter Mourinhos kommentarer om den agorafobiske mittfältaren kändes det lite konstigt att han inte ens fick en plats på bänken mot turkarna. Men tydligen är comebacken i alla fall nära förestående nu. Vågar portugisen chansa och ta med honom på söndag? Eller får han komma tillbaka mot City, som han var så dålig mot i ligan? Jag vet inte, men jag hoppas vi får se honom snart, tror han kan göra underverk för vårt offensiva spel.

Såg matchen mot Fenerbache i en utländsk kanal och plötsligt dök det upp någon reklam med Klopp i. Jävlar i min lilla låda alltså, hans gaddar är verkligen som en rad med eldbombade hus- Man måste vara galen om man plockar in den smutsiga kuken i sin reklamfilm. Skulle lika gärna kunna be Shane MacGowan för i helvete:

Shane McGowan (bilden), har han samma tandläkare som den smutsige tysken Jürgen Klopp?

Ska lämna Fenerbache-matchen nu, men herregud så pinsamt det blir med detta "dabbande" och dansade som Pogba och Lingard "bjuder oss" på. Att det kommer efter ett mål kan jag väl någonstans leva med, men det är inte vackert. Pogba är en fantastisk spelare, man önskar bara att de inte var sådana totala nötter. Inte ett dugg förvånad att Lingard är med och visar vilket ollon han är, det lilla skithuset. Men nu ska jag sluta låta som en sur gammal gubbe, vilket jag i och för sig är, och istället glädja mig åt de fyra fina målen vi gjorde.

Om det här stämmer är det väldigt glädjande och jag är riktigt glad bara av det faktum att Fosu-Mensah har förlängt sitt kontrakt med oss:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2016/10/21/11377692-fosu-mensahs-potential-tar-darmian-narmare-en-flytt-fran-united/

Jag vet inte om ni har följt debatten i Ingurland där Match of the Day-programledaren och gamle målspottaren Gary

Lineker har twittrat om ondskan vissa människor borta på de brittiska öarna visar mot flyktingarna rån Calais. Detta har fått ärlighetens och den sunda moralens fanbärare the Sun att kräva att BBC sparkar honom. Har man dessa åsikter är man olämplig som programledare för Englands största höjdpunktsprogram inom fotbollen. Nej, jag får inte heller riktigt ihop det. Här under kan ni läsa den underbart briljanta Marina Hyde om ämnet och en till kolumn signerad denna grymma skribent, då hon tar sig an tabloidernas något skeva syn på ålder i sina rapporteringar:

Hyde om Lineker v the Sun:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2016/10/21/11377691-sparka-gary-lineker-for-en-tweet-det-ar-det-vresiga-skriket-fran-var-smabarnskultur/

Hyde om tabloidernas skeva syn på ålder i sina rapporteringar:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2016/10/21/11377690-flyktingar-och-cindy-crawfords-dotter-ett-gammalt-problem-for-tabloiderna/

Man Utd 4

Paul Pogba 31 (straff)

Anthony Martial 34 (straff)

Paul Pogba 45 +0:49

Jesse Lingard 48

Fenerbache 1

Robin van Persie 83

Paul Pogba, i mitten, firar sitt andra och Manchester Uniteds tredje mål mot Fenerbache. Fotograf: Peter Powell/EPA

AV: Daniel Taylor på Old Trafford, the Guardian, fredag 21 oktober, 2016:

För Manchester United var det här precis den sortens kväll de ville ha innan söndagens match borta mot Chelsea och allt drama som oundvikligen kommer fästas vid José Mourinhos återkomst till Stamford Bridge. Fenerbache var absolut lydiga motståndare för ett lag som inte ville överanstränga sig och hemmapubliken kunde t.o.m kosta på sig att ge Robin van Persie en stående ovation efter den sena påminnelsen om hans skicklighet när det gäller att göra mål.

Mourinhos lag gjorde alla sina mål mellan den 31:a och 48:e minuten, de började med en straff var för Paul Pogba och Anthony Martial och på ingen sida av de perioderna behövde de ta i alltför mycket. Pogba gick vidare och gjorde ett praktfullt andra mål, möjligtvis hans bästa ögonblick hittills i Uniteds färger, och hemmalaget tilläts koppla av efter det att Jesse Lingard slutförde fyra-målsblitzen. Hade de inte varit så återhållsamma fanns det hela tiden en känsla av att de kunde ha adderat fler mot ett lag som bara har vunnit två av deras inledande sju ligamatcher i Turkiet den här säsongen.

Istället kom det mest hjärtevärmande ögonblicket den här kvällen sex minuter innan slutsignalen då Van Persie nätade på ett inlägg från vänster innan han höjde armen till publikens hyllningar. Van Persie hade fått serenader under hela kvällen och det är också värt att notera sättet på vilket publiken visade sin uppskattning för Wayne Rooney, som startade för för första gången på fem matcher.

Rooneys framträdande tog fram minnen om lyckligare tider för den engelske kaptenen och den där uppiggande kvällen, i september 2004, när han gjorde sin United-debut mot samma motståndare och gjorde ett hat-trick i en 6-2 vinst. Tolv år senare fick vi se en mer maklig insats från klubbens längst tjänande spelare, och något har helt klart förändrats med tanke på att Mourinho den här säsongen annonserade att Rooney, Pogba och Zlatan Ibrahimovic skulle dela på rollen som straffskyttar.

Pogba fick chansen efter det att Simon Kjær drog ner Juan Mata och världens dyraste fotbollsspelare siktade och satte en precis straff i ena hörnet. Men det var Martial som tog bollen tre minuter senare trots att publiken sjöng Rooneys namn. Martial hade fällts av Sener Özbayrakli då han stormade in i straffområdet. Forwarden siktade på samma sida som Pogba och Rooney, som behöver tre mål för att flytta upp bredvid Sir Bobby Charlton som Uniteds bäste målskytt genom tiderna, fick inte chansen att komma ett mål närmare de 249.

Man kan dock föreställa sig att Rooney är mer störd av misstanken om att hans framträdande här indikerar att han kommer vara tillbaka på bänken på Stamford Bridge och att Ibrahimovic kommer återvända till startelvan. Men Rooney var i alla fall prominent involverad under den där 15-minutersperioden i slutet av första halvlek när United satte sig själva i en dirigentposition som det aldrig var troligt att de skulle släppa.

Försvarsspelet vid de två straffarna var verkligen svagt, minst sagt, men Pogbas andra mål var en ren skönhet. Rooney startade anfallet till höger, slog bollen inåt i planen där Lingards skarv gav Pogba chansen att sikta in sig. Då han rörde sig framåt mot bollen satsade han på krysset och nätade med ett underbart, skruvat avslut avlossat precis utanför straffområdet.

Mourinho hade gjort sju ändringar i laget från 0-0 matchen mot Liverpool tre kvällar tidigare men det var ändå en överraskning, kanske, att Pogba startade matchen och att Eric Bailly och Chris Smalling inte fick vila, med tanke på söndagens match.

Det var i lagets front som Mourinho ändrade på det mesta, där Martial och Lingard opererade på flankerna medan Mata patrullerade ytan bakom Rooney.

Mourinho började gå mot tunneln till pausen så fort Uniteds tredje mål gick in och när laget kom tillbaka ut hade Smallng ersatts av Marcos Rojo, med Chelsea tydligt i tankarna. Kvällen hade förvandlats till en övning i skadebegränsning för Dick Advocaats lag och det fanns ett talande ögonblick fem minuter in i den andra halvleken när Luke Shaw kom ut för att ta ett inkast nära det tekniska området och fick ne kram av sin manager.

Vid det tillfället hade Lingard avslutat ännu ett snyggt passningsutbyte som involverade Pogba och Rooney med ett krispigt skott från 25 yards (22,8 meter). Lingard avfyrade sitt skott med en blandning av kraft och precision och det här var ögonblicken då det var lockande att fundera på vad som hade farit igenom Sam Allardyces tankar.

Allardyce var på plats vid sin första match sedan hans abrupta uttåg som Englands manager. Han satt bredvid Sir Alex Ferguson och några platser ifrån David Gill, en av de exekutiva hos the Football Association som anställde honom, och såg en insats där samtliga United engelska spelare - Michael Carrick inkluderad - hjälpte till att demonstrera hemmalagets överlägsenhet.

Mourinho tror att Fosu-Mensahs karriärsväg kan komma att följa Rashfords. JASON CAIRNDUFF/REUTERS

AV: Paul Hirst, he Times, torsdag 20 oktober, 2016:

Manchester United kommer försöka göra sig av med Matteo Darmian i januaris transferfönster efter att det kommit fram att José Mourinho har öronmärkt Timothy Fosu-Mensah som klubbens potentiella förstaval på högerbacksplatsen.

Fosu-Mensah, 18, skrev på ett nytt och förbättrat fyraårskontrakt - med möjlighet till ytterligare ett år - igår efter månader av förhandlingar.

Fosu-Mensah har fått mycket beröm efter att ha fått sitt genombrott under Van Gaal förra säsongen.

Holländaren tog sig in i Uniteds förstalagstrupp förra säsongen under Louis van Gaal och gjorde totalt tio framträdanden. Mourinho, Van Gaals efterträdare, har startat tonåringen i endast två matcher hittills den här säsongen, men han är en stor beundrare av hans talanger.

The Times har fått reda på att Mourinho rankar Fosu-Mensah så högt att han sätter honom i samma fack som Marcus Rashford när det gäller talang och potential. Rashford har gått från ungdomslagsspelare till landslagsstjärna på åtta månader. Mourinho tror att Fosu-Mensahs karriär kan följa samma väg, så länge han bara fortsätter sköta sig ordentligt på träningarna och förbättrar sitt inläggsspel.

Under kontraktsförhandlingarna lovade Mourinho Fosu-Mensah att han skulle få mer speltid innan slutet av säsongen och att han inte kommer skickas ut på lån i transferfönstret i januari. Mourinho vill att Fosu-Mensah stannar på Old Trafford och utmanar Antonio Valencia om högerbacksplatsen.

Över tid tror Mourinho att den holländska U21-landslagsmannen kan komma att peta ecuadorianen, som har startat varje ligamatch för United den här säsongen och bara blivit utbytt en gång.

Darmian hade en lovande start på sin karriär på Old Trafford men har ramlat bakom Fosu-Mensah i hackordningen.

Det betyder att Darmian, den italienska landslagsmannen, är överflödig på Old Trafford. Efter en solid start under Van Gaals andra säsong som chef föll den f.d Torino-ytterbacken snabbt bort och avslutade säsongen bakom Valencia i rangordningen.

Mourinho har bara startat 26-åringen vid ett tillfälle den här säsongen - i 1-0 förlusten mot Feyenoord i Europa League - och han har bara kommit med på bänken två gånger.

United-managern kan komma att spela Darmian någon gång ibland innan januari, men det förväntas att den italienska försvararen kommer tillåtas lämna när fönstret öppnas om det rätta erbjudandet kommer in. Inter Milan är en av en handfull italienska klubbar som är intresserade av att köpa Darmian.

Efter det att Fosu-Mensah skrev på sitt nya kontrakt igår sade Mourinho följande om holländaren, som kom till United från PSV Eindhoven för två år sedan: "Tim är en ung spelare med fantastisk potential. Jag är nöjd att han har skrivit på ett nytt kontrakt och jag är jätteglad inför utvecklingen han har haft hittills. Det går tydligt att se att han lär sig varje dag på träningarna och det kommer bli många chanser för honom då säsongen fortsätter." 

The Suns meddelande är tydligt: sänk era förväntningar. Vi befinner oss nu i tröstpriseran av post-imperiets nationella liv

"Kräver du att BBC ger Gary hans första direkta röda kort någonsin? För det är den sortens sak vi kräver nuförtiden, antagligen i frånvaron av att kunna uppnå något som faktiskt är meningsfullt." Fotograf: Steve Bardens/Getty Images

AV: Marina Hyde, the Guardian, fredag 21 oktober, 2016:

Blöter du ner dina byxor p.g.a något Gary Lineker sade på Twitter om något som inte har med hans jobb att göra? Kräver du att BBC ger Gary hans första direkta röda kort någonsin? För det är den sortens sak vi kräver nuförtiden, antagligen i frånvaron av att kunna uppnå något som faktiskt är meningsfullt. Är du ganska säker på att du inte krigade i två världskrig bara för att en fotbollsprogramledare skulle kunna ha en medlidsam åsikt som du inte håller med om? Är du tre år gammal?

Allvarligt talat, är du faktiskt tre år gammal? Du har gjort betänkligt bra ifrån dig som har kunnat läsa så här långt, men du måste stanna här för jag kommer förmodligen att svära senare. Alla andra bjuds in att rulla in i ännu en vecka i småbarnskulturen, där vi skriker om saker vi inte gillar tills en vilseledd vuxen ger efter och tar bort dem från vår närvaro.

I ännu en saga om frenetiskt fitteri har Linekers twittrade avsmak mot några människors reaktion på flyktingar som anländer till Storbritannien från flyktinglägren i Calais orsakat en löjligt oproportionerlig storm. Enligt ett obestämbart antal internetanvändare, och nu även the Suns framsida, gör detta Lineker olämplig att leda Premier Leagues höjdpunkter i tv.

Det här är den sortens episod av stormkultur som får mig att tro att jag saknar någon väsentlig del av hjärnan, som fysiologiskt hindrar mig från att kunna "förstå det". Du förstår, imorgon kväll, när jag tittar på Match of the Day, tror jag att jag precis kommer klara av att separera något Lineker sade om folks okänslighet mot flyktingar från hans tankar om Loris Karius. Även om Karius på nytt vacklar i målet för Liverpool? Ok, ok... jag kan se att ni testar mig. Men ja. Ja, även om Karius vacklar så att man inte kan diagnostisera en, utan två, brutna händer, så kommer jag förmodligen kunna se att vad Gary tycker om flyktingar är irrelevant. Men jag tar till mig er poäng: en princip är ingen princip förrän den testas.

Men vad är det som har hänt med principer? Den enda friheten som signifikativa och mäktiga delar av pressen nu verkar bry sig om är tryckfriheten, eller - men bara upp till en viss punkt - friheten att vara Jeremy Clarkson. Andra friheter spelar helt enkelt ingen roll, de ska aktivt undertryckas. Det är som Voltaire inte sade: Jag håller inte med om vad du säger, och jag kommer kämpa till döden för att få dig sparkad av BBC för det.

Philip Green."Alltjämt, vad du går hem med är en debatt i Underhuset gällande huruvida någon bör förlora deras riddarvärdighet eller inte." Fotograf: Justin Tallis/AFP/Getty Images

"BBC måste sparka honom!" är stridssignalen i en kultur som känns impotent att förändra något annat. Det är nästan alltför tydligt att nämna att ropen till störst del kommer från tidningar som ser på BBC på nästan på samma sätt som Hamas ser på Israel. Nuförtiden ses skammen som sker två gånger per år, följd av sparkningen av en BBC-programledare eller komiker nästan som en seger fullt jämförbar med el-Alamein. Det huvudsakliga meddelandet är att sänka dina förväntningar och aktivt involvera dig i förflyttningsaktiviteterna. Ett land med ett ordentligt skattesystem, som inte smörar för eller förädlar de som naket undviker det mycket mindre gör dem till regeringens "effektivitetsansvariga", för att sedan agera överraskade när de tömmer en pensionsfond: det är vad du hade kunnat vinna. Alltjämt, vad du går hem med är en debatt i Underhuset gällande huruvida någon bör förlora deras riddarvärdighet eller inte. Vi befinner oss nu i tröstpriseran av post-imperiets liv.

Självklart kommer det finnas personer som reflexmässigt tror att jag försvarar Lineker bara för att jag håller med honom. Och, som saker och ting är, det gör jag. Så låt oss överväga någon och något som absolut jag absolut inte gillar. Och för extra specialrelevans, låt oss hålla oss inom fotbollens område. Vad sägs om tiden då Premier League vd:n Richard Scudamore avslöjades med att ha utbytt några smaklösa e-mejl med en kollega, i vilken kollegan refererade till kvinnor som "jack*" och så vidare? Massor av människor ville att han skulle få sparken, många p.g.a att deras yttrandefrihetsprioriteringar är så sneda att de inte ens längre noterar en attack på dem såvida det inte påverkar de personligen. När det hände skrev jag inte en utan två kolumner om ämnet (ja, ja - det var ett par långsamma veckor), båda deklarerade stormen vilt utanför alla rimliga proportioner, och hade den fasta åsikten att han inte borde få sparken. Och jag var en brud och allting.

 *Jack - när det talas om kvinnor syftar på bilden av kvinnans könsorgan som ett jack efter ett yxhugg.

Varför krävde jag inte Richards huvud på ett fat ... hur uttrycker jag det här milt? Jag känner ingen värme för Scudamore, vilket många av mina tidigare och senare texter kan vittna för. Jag känner ingen värme för många av aspekterna i hans ledning av Premier League, och jag känner definitivt ingen värme för tråkiga små otillräckliga personer som skojar om "jack".

So what? För vet ni vad som verkligen stör mig? Folk som skriker att dessa personer bör få sparken för vad de gör i sina privata e-mejl. Folk som faktiskt tycker att det blotta misslyckandet av Scudamore att säga till sin kompis att inte säga jack, i en privat e-mejl-konversation, är något han borde förlora sitt jobb för. Jag kan knappast föreställa mig något mer bäbisaktigt än att tycka att han borde förlora jobbet för det - förutom kanske föreställningen om att Lineker inte kan analysera Leicester-Crystal Palace imorgon. (Visste du att han hejar på Leicester? Just sayin'.) Men dumskallarna som tycker det här ska ärva jorden.

Alla som tror på en fri press och andra lika viktiga men hotade friheter bör tro på Linekers rätt att begå relativt godartade överträdelser av den egennyttiga tabloidkoden. Dessutom finns det ingen mer absurd åsikt än låtsasgrejen att BBC-programledare är Fritz Lang-automater som saknar åsikter. Vi lever i en sociala medier-ålder. Ska vi växa upp i det här, eller ska vi fortsätta längre ner på vägen mot kulturell infantilisering, och sparka eller bötfälla alla som vågar ha en åsikt?

PS: Om jag någonsin hamnar i ett läge där jag skriver om BBC, i ett fullt informationsintresse nämner jag alltid att min man jobbar där, men jag har fått slut på sätt att driva med honom på, sätt som får honom att lägga sitt huvud i sina händer och stöna NEEEEEEEEEEJ vid ungefär det fjärde stycket. Men idag är det enkelt: ni borde definitivt skrika för att han ska få sparken p.g.a jag har skrivit det här.

Tidningarnas framsidor visar att pressen fortfarande är förvirrad gällande hur de ska hantera svåra känslor

Barnslig... Daily Mails framsida. Fotograf: Daily Mail

AV: Marina Hyde, the Guardian, torsdag 20 oktober, 2016:

Ooh, det är den gamla frågan, eller hur? Hur gammal är ok? När är de tillräckligt gamla? När är det ok att säga att något var rättfärdigat för att de inte såg ut som ett barn för dig? Jag noterar att Daily Mail den här veckan använder det berömda hårtestet för att fastslå huruvida det är ok eller inte att gå där. Vänta - det kanske inte var tydligt och ni trodde att jag pratade om en annan sorts hår? Hörrni, självklart inte! Jag pratar om hår på överläppen. Titta på den där - den har rumpludd och den stoltserar med sitt leende. Om något så är det vi som kommer bli utnyttjade. Gamla dumskallar här får flytta sig för ännu en liten chanstagare.

Men du ser problemet. Ibland är det riktigt svårt att veta huruvida vi pratar om flyktingar som kommer till Storbritannien, eller minderåriga barn till kändisar som du inte borde känna dig illa till mods för att du har sexuella känslor för. Eller kanske inte du, utan den som nu väljer den "underbara" paparazzibilden på 11-åringen, eller skrev bildtexten om "underbara långa ben" som ackompanjerar den. Eller den som bestämmer att "barnet" i frasen "flyktingbarn" nu bara kan dyka upp i tryck med citationstecken.

Stundtals är det nästan som om the Mail medvetet försöker riva fram en tår i det åldersanpassade kontinuumet. Fundera på torsdagens framsida. Huvudrubriken sade: "Ge 'flyktingbarn' ålderstester, säger Straw." Och precis bredvid det fanns en bild på Cindy Crawford och hennes 15-åriga dotter, med en förmaning om "hitta skillnaden". Well, nu när du ändå frågar. Jag brukade vara säker på att det var någonting om att en av dem var ett barn, men jag börjar förlora mina samband. Och: kan jag ge Cindys dotter ett ålderstest? Hon ser "äldre" ut. Säg vad du vill om politisk korrekthet, det kommer aldrig ta bort våra citationstecken från oss.

Trots det så så fort de pratar om individer med obestämbar ålder - antingen det är flyktingar eller heta minderåriga personer - finner jag det alltid hjälpsamt att tänka på the Mail som engagerade i en farligt pervers version av George Carlins berömda rutin om ord man inte kan säga i tv. "I can prick my finger," funderade han. "But I can't finger my prick." ("Jag kan sticka mitt finger. Men jag kan inte fingra min kuk.")

Självklart vill Lost in Showbiz understryka att det inte bara är the Mail som är lite "förvirrade" när det gäller ålder. När Adam Johnson avslöjades för att ha haft sexuella aktiviteter med en 15-åring tidigare i år, slösade the Sun inte bort någon tid innan de fördömde den "perversa fotbollsspelaren", trots att de hade haft med bilder på Cindy Crawfords tidigare nämnda dotter underrättegången, där läsarna bjöds in att avnjuta hennes"välformade spiror". Då var hon 14 år.

Men tidningen kanske visste något som vi inte kände till. Kanske använde den samma tvådelade åldersbestämmande mjukvara som the Mail verkar ha i hela sin bevakning av flyktingbarnen. Det ligger inte i allas smak, det måste sägas. Jag noterar att Gary Lineker har fått ta mycket skit för att han verkar avsky the Mails vinkel - och han kommer tveklöst att få ta mycket mer från tidningen själv innan de är färdiga med honom. Utifall du har missat det - Gary reagerade på framsidan som ifrågasatte åldern hos några av flyktingarna som lämnade lägret i Calais för Storbritannien med en tweet som sade: "Behandlingen av vissa mot dessa unga flyktingar är ruskigt rasistisk och fullständigt hjärtlös. Vad är det som händer med vårt land?"

Det är oförlåtligt att Gary misslyckats med att förstå the Mails bysantinska etikett kring temat ålder. Han kan inte säga att de inte har gett honom särskilda insikter. Faktum är att det inte var så länge sedan jag såg en Mail-rubrik som tvetydigt frågade: "Så vem är den yngre damen, Gaz?" över en bild på Gary med hans "vackra styvdotter", som då var 11 år gammal.

Hon var åtminstone äldre än Heidi Klums dotter, beskriven som en "skönhet med långa vackra ben", som "visade upp sin bästa modellgång på parkeringsplatsen" efter att en paparazzi fångat henne på bild då hon kom ut från en gymklass. Hon var då åtta år.

Men på vissa sätt är det genom faderns och dotterns prisma som vi får mest insikt i tabloidernas syn på ålder. För ett år sedan blev jag djupt rörd av en ganska pubertal kolumn skriven av the Suns f.d redaktör Kelvin MacKenzie, strax efter det att José Mourinho hade närvarat vid en prisceremoni med sin dotter iklädd en dress som verkade ha hetsat upp Kelvin. Hetsat upp honom till ilska, bör jag understryka. Men jag misstänker att vad Kelvin egentligen säger var att han fann bilden attraktiv - det måste han definitivt ha gjort, på någon nivå, annars skulle han inte ha gett sig ut på ett sådant långt avböjningsuppdrag. "Om jag var José Mourinho skulle jag inte vara imponerad av att min 18-åriga dotter," frätte han. "Garanterat så vill ingen far se sin dotter ha så lite på sig." Jag slår vad om att Donald Trump skulle vilja det. Men om Kelvin föredrar ett svar närmare hemmet, så kan vi ju ta Sam Foxs pappa, vars tillstånd han sökte för att få trycka toplessbilder på henne när hon var 16 år.

Samtidigt finns det en herre som får Kelvin att låta som en moralfilosof, nämligen Tory-riksdagsledamoten David Davies (inte Brexit-sekreteraren - den andra). Av en ren händelse skrev jag om David förra veckan, när han kom med ett utfall i the Great Brexit Marmite-kriget. Den här veckan dök han upp igen och deklarerade från ett par foton på Calais-flyktingarna att de "inte ser ut som barn", och krävde att de skulle utsättas för tandtester.

Tillbaka då till den frågan: när är det ok att rättfärdiga något med observationen att de "inte ser ut som barn"? Jag känner mig bara för här. Om du är en Tory-riksdagsledamot och på väg att använda frasen "De ser inte ut som ett barn", måste du först ställa dig själv en viktig fråga. Tittar du på bilder av a) en liten markatta i en minikjol, eller b) någon som har flytt en krigszon och levt i ett tältläger för flyktingar i månader eller t.o.m år? Om det är ett a), då är det inte ok, för tiden har gått vidare och vi är alla lite mer upplysta gällande vilka bitar av våra sinnespalats vi kan öppna för offentligheten. Men om det är b), så är det fortfarande helt ok att säga det högt.

David är en sådan rubriksökande exceptionellt smart person att jag nästan förväntar mig att han kommer rulla ut den här planen för the Premier League, och kräva att de stora klubbarna finansierar tandläkarundersökningar på nattklubbarna för att fastslå åldern på kvinnorna som spelarna kanske vill göra det med senare. Eller kanske kan barerna installera bås utrustade med den lågkvalitativa åldersgissningsmjukvaran the Mail använder?

Om inte det funkar så kanske någon kan uppfinna någon mjukvara genom vilket barnrelaterade tidningsgrejor kan matas, för att fastslå huruvida de "modigt säger sakerna som borde sägas" eller om det "uppenbart är helt jävla vulgärt". Överväg den här uppvisningen från en Sun-artikel - som presenterar alla! chockerande! bilderna! - om en skönhetstävling för barn: "DANSAR UPPHETSAT provokativt i en minimal rosa baddräkt och håller i en keligt stoppad kattunge, lilla Ocean Orrey kråmar sig fint i en brittisk skönhetstävling - endast FYRA år gammal."

Så alla läsare, kom ihåg detta: det är aldrig ok att dela bilder på fyraåringar och säga att de "dansar upphetsat

provokativt" - såvida du inte är en rikstäckande tidning. Jag menar det på allvar. Jag tror att du bokstavligt talat kan bli arresterad för det.

Bilden: Ja, David de Gea måste tillhöra topp-3 bland världens bästa målvakter. Det har vi känt till ett tag nu, men han försämrade ju inte direkt det påståendet i måndags.

Hallo på er alla igen, ja då har "helvetesveckan" (10 dagar, om vi fräckt räknar bort hemmamatchen mot Burnley, som säkert kan bli ett tufft test också) inletts och vi har en poäng med oss. Det blev verkligen ingen klassiker, men snacket om att Mourinho parkerade bussen är bara skitsnack. Härnäst väntar Fenerbache i Europa League hemma imorgon (torsdag) och sedan reser vi ner till London för match i ligan mot Chelsea på söndag.

Senast scouserna besegrade oss på Anfield i ligan (räknar inte med den där pinsamheten i Europa mot dem förra säsongen) var den 1:a september 2013, för tre år sedan med andra ord. Efter det har vi vunnit med 2-1 och 1-0 innan 0-0 matchen där i måndags. Vi är alltså obesegrade i ligan på Anfailed under tre raka säsonger, detta ointagliga fort (haha)!

När det gäller nästa ligamotståndare, Chelsea, så kryssade vi där förra säsongen (1-1), innan det är det två raka förluster (2014/15: 1-0 och 2013/14: 3-1). Så vi får gå tillbaka till säsongen 2012/13 för att hitta vår senaste ligavinst på the Bridge. Då såg det ut såhär:

Mata tillhörde fortfarande den klubben och gjorde t.o.m mål mot oss, the Ladyboy huserade i deras anfall och Fergie var fortfarande vår manager. Det var även senaste säsongen vi vann ligatiteln, känns som det var väldigt länge sedan, men det är alltså bara tre och ett halvt år sedan.

Matchen i måndags då. Ja, föga oväntat så vill många måla ut det som att Mourinho grävde ner sitt lag och Liverpool spelade som Brasiliens VM-lag 1970, utan att riktigt få dit bollen. Så var det inte. Jag var glad att vi pressade så högt och oj vad det störde dem. Det krävs inte så mycket för att scouserna ska tro att det är deras år, jag har hört det sedan tidigt 90-tal, men hittills aldrig behövt bevittna det. Och när de nu har fått en bra start, har en hipstermanager som de förlikar sig med och några snabba spelare framåt, ja då är det i princip avgjort redan, nästan så att de är på väg att uppdatera den här godingen:

Jag ska inte påstå att vi var grymma offensivt, det var vi verkligen inte. En gång blixtrade Pogba till och visade att han kan vara på en annan nivå. Med en dragning som fick Henderson att bara försvinna skapade han lite yta åt sig själv och serverade Zlatan på ett silverfat i boxen. Tyvärr har svensken sett direkt rostig ut på senare. Mot Stoke skulle han ha gjort några mål och med tanke på hans kvaliteter borde han ha fått fram något betydligt farligare på det här läget mot scouserna.

Räknar man klara lägen så vinner såklart de på poäng, men även målvakterna räknas in i en fotbollsmatch och de får dessutom göra sitt yttersta för att hålla bollen borta från sina målburar. Att ha De Gea längst bak är helt underbart och han måste finnas med i topp-3 över världens bästa målvakter, så är det bara. Men att från detta påstå att scouserna ägde matchen och spelade ut oss, det är att vara riktigt förvirrad och nästan ABU:are. Innan matchen var jag orolig för vad deras snabba spelare skulle kunna göra mot exempelvis Daley Blind. Såg riktigt otäcka bilder på hur Mané och/eller Coutinho skulle springa i åttor runt honom och slita upp stora sår i vårt försvar, det hade jag inte behövt bekymra mig för. De hade helt enkelt inget svar på Mourinhos taktik och det måste också ses som en brist, även om det är förbjudet att kritisera den snedkäftade tysken.

Men jag ska heller inte säga att det var någon match som fick en att ställa undan pintglaset ett tag och bara hänfört studera händelserna på planen. Så var det absolut inte, det var snarare ett sömnpiller. Men media fick inte sin dröm besannad där scouserna skulle ha gått ut och blåst bort United och vi åkte tillbaka till Manchester med en poäng, det känns ganska ok faktiskt. Självklart önskar jag också mer fart framåt och fler spelare involverade, men jag blir tokig på folk och "experter" som sitter och säger att såhär hade de aldrig sett ut under Fergie. Det är ren lögn. Myten kring honom är så stark och fast förankrad att vissa aldrig kommer erkänna att han ibland (ofta) under sina sista år ställde upp sitt lag för att inte förlora o.s.v

Klockrent att efter matchen höra Mourinho säga att: "Liverpool är ett bra lag, men de är inte världens sista underverk som media gillar att säga att de är." Vidare så fick han även in en liten känga mot Rooney. Nu vet jag inte om det var hans intention, eftersom orden kom nästan direkt efter matchen, men det var ändå talande. Han sade att han planerade att sätta in Rashford som nummer 10 på slutet, men när han fick kramp och tvingades kliva av i den 77:e minuten, mot Rooney, sade portugisen att han förstod att det bara handlade om att hålla i poängen, han trodde med andra ord inte att scousern skulle kunna komma in och frälsa laget från nummer 10-positionen. Istället hamnade han på kanten och var en ständig risk för sitt eget lag. Kul dessutom att äntligen få höra Glenn Strömberg kritisera honom, dett då göteborgaren ansåg att Rooney slarvade i det defensiva jobbet. Men det är klart, han kom in redan efter 77 minuter, ska man spela 13 minuter gäller det att hushålla med krafterna!

Här har ni Danny Taylors ord från matchen:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2016/10/19/11376807-david-de-gea-sag-till-att-manchester-united-holl-liverpool-i-dodlaget/

Idag (onsdag) skriver Neil Custis om att det finns en tro inom laget hos United på att de på allvar kan vara med och kriga om titeln den här säsongen. Dessutom skriver han att Mourinho fortfarande kämpar med att få bort skiten som hänger kvar över laget från träskoknullarens dagar. Och, precis som jag rapporterade här tidigare, så har han fått rapporter om att Mchitarjan ser riktigt imponerande ut. Nu gäller det bara att få honom helt frisk och släppa loss honom. Om han inte störs av skadan han ådrog sig tidigare känns det logiskt att han får chansen imorgon kanske:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2016/10/19/11376810-neil-custis-manchester-united-tystade-liverpool-pa-anfield-i-vad-som-var-en-vandpunkt-for-dem-under-jose-mourinho/

Jag vet inte om ni har sett Skys fotbollssändningar, men vi kan väl säga att de är ganska amerikaniserade. Det är mycket reklam med filmmusik, snabba klipp och "Super Sunday" hit och "Titanic Thursday" dit eller "Mammoth Monday". I måndags hette det "Red Monday" inför Liverpool v United. Jag vet inte, men skulle tro att Janne Josefsson börjar känna "totalitära strömningar" hos Sky efter att ha hört om det namnet, men nu anspelade det så klart på de två klubbarnas huvudfärger, men hos Janne J är det säkert en del av kommunistifieringen av hela det västerländska samhället. På tal om Skys entusiasm för att sälja sina matcher med "in-your-face" reklam finns det ett helt briljant klipp av David Mitchell på ämnet som är värt att kasta in här:

Alldeles oavsett hur mycket Sky vill att folk ska betala för sina abonnemang så sjunker siffrorna, och i Ingurland kan de inte skylla på Trump v Clinton-effekten:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2016/10/19/11376798-ken-early-du-kan-se-ingenting-och-anda-inte-missa-nagonting/

Det är alltid kul att bli positivt överraskad. Det blev jag i måndags när Tony Valencia satte in en fullständigt lysande glidtackling på bollen inne i boxen. Den var perfekt och inte ens den mest enögda scousern försökte ropa på straff där. Jag överraskades, för det är inte alltid ecuadorianen är så elegant i sina brytningar. Han har ju dessutom gått ut och förklarat sin civial status som "singel" på sociala medier, detta efter att the Sun publicerade en artikel om honom där han skulle ha varit otrogen med en norsk sjuksköterska efter derbyt. Om Tonys snack om att han är singel stämmer, så kan han ju rent tekniskt inte ha varit otrogen då. Nu, eller ja, den 30:e september, talar norskan ut om det hela i sin lokaltidning. Enligt henne är de väldigt goda vänner, har inga planer på att ses i Norge eller Manchester snart och hon vill utnyttja sitt "kändisskap" till att starta en blogg...

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2016/10/19/11376806-sophie-23-skrattade-at-reaktionerna-efter-att-ha-blivit-uthangd-som-united-stjarnans-alskarinna/

Som ni vet så har jag på senare börjat tro att det faktiskt är möjligt att det här blir Rooneys sista säsong med United. Tidigare har jag trott att han var låst till oss under resten av sin kontraktstid, men saker och ting svänger snabbt inom fotbollen och petningen av honom fortsätter och har dessutom utökats till att gälla för Ingurland också. Och i söndags skrev Sunday Mirror att United trappat upp sin jakt på Antoine Griezmann, som i så fall skulle ersätta scousern. Det kan man kalla uppgradering. Nu säger jag inte att det är klart på något sätt, men jag vet att Rooney fortfarande är otroligt värdefull för pengamännen runt Old Trafford. Som klubbens ansikte är han fortfarande nummer 1, men även sånt svänger snabbt. Ska man kränga chips behöver man inte en föredetting som sitter på bänken större delen av tiden. Man behöver en riktigt bra spelare med stjärnglans och det beskriver väl Griezmann ganska bra. Så ja, varför inte?

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2016/10/19/11376801-manchester-united-intensifierar-jakten-pa-antoine-griezmann-och-de-vill-ha-atletico-stjarnan-som-rooneys-ersattare/

I söndags var även the Observers helt briljanta "Sagt & Gjort"-kolumn tillbaka igen:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2016/10/19/11376800-sagt-gjort-karl-oyston-fifa-20-och-de-gyllene-soptunneprisen/

Vi har ju lite problem med vår lagkapten. Eller ja, vissa menar ju bara att det är en liten formdipp (på 5-6 år), men att han snart kommer vara tillbaka i gammalt slag igen. Det tror inte jag, och har inte trott på länge heller. Men vi kan efter helgen konstatera att det finns fler supportersektioner hos europeiska klubbar som har lite besvär med sin lagkapten. Inte minst Inters Ultras och deras "fanbärare", Mauro Icardi:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2016/10/19/11376796-mauro-icardi-v-inters-ultras-ett-olyckligt-kapitel-i-hans-pagaende-san-siro-saga/

Jose Mourinhos lag höll Liverpool till 0-0 på Anfield i Premier League i måndags kväll

Wayne Rooney har en kamp framför sig för att ta tillbaka sin startplats för Man Utd trots försäkringarna från Jose Mourinho.

AV: Neil Custis, the Sun, onsdag 19 oktober, 2016

FÖR VISSA, var måndag kvällen bevis för Manchester Uniteds tillkortakommanden.

Men för dem var det bevis för att de den här säsongen kommer vara med och utmana om titeln.

De gick ut på fiendes territorium på Anfield, tystade the Kop och kvävde Jurgen Klopps målfarliga lag.

Det slutade 0-0 men United återvände hem runt midnatt i tron att de nått en vändpunkt under Jose Mourinho.

Kaptenen Wayne Rooney spelade bara en liten roll som sen inhoppare men han är nu övertygad om att hans lag kommer blanda sig i titelkampen på allvar.

Han sade: "Jag tror vi kommer vara med och utmana den här säsongen.

"Vi har fortfarande den där tron och den är ännu starkare efter att ha jobbat med den här managern och spelarna under de senaste månaderna. Jag tycker vi har en fantastisk trupp."

Dessa åsikter fick eko av vice-kaptenen Chris Smalling.

Utd-försvararen Eric Bailly får ett gult kort från domaren Anthony Taylor på Anfield.

Försvararen sade: "Jag tycker vi har mer än tillräckligt för att göra bra ifrån oss. Vi har visat att vi kan göra mål.

"Vi har visat att vi kan hålla nollan och inte ge bort alltför mycket. Vi kan göra båda sidorna av jobbet.

"Allt handlar om kontinuitet nu. Vi behöver gå ut och få ihop en liten svit och visa folk att vi är ett hot."

Men vad är Mourinhos United? Definitivt är det bättre än under Louis van Gaal, även om holländaren - helt bisarrt - hade ett bättre facit vid samma tidpunkt förra säsongen.

Och Rooney tycker att de börjar hitta sin identitet och att det kommer visa sig under de kommande månaderna. Han sade: "Det är ett annat sätt att spela på, men om du är en individ ska du lära dig vad managern vill.

Jose Mourinho hyllades av några för en mästarklassprestation i 0-0 matchen borta mot Liverpool.

"Som lag kommer det ta lite längre.

"Vi visste att det skulle ta lite tid.

"Jag är säker på att inom de kommande veckorna eller om ett par månader så kommer vi ha vårt spelsätt och det kommer vara hans spelsätt."

Just nu får man känslan att Mourinho bara klamrar sig fast och sliter sig till resultat medan han präntar in sina idéer och bygger upp lite kontinuitet i det här United-laget.

Han jobbar fortfarande med att utrota Van Gaal-filosofin från hjärnorna hos spelarna som led under den.

Och han jobbar fortfarande med att få världsrekordnyförvärvet Paul Pogba att passa in med hans andra stjärnor.

James Milner reagerar på att ha blivit foulad av Utd-esset Marcus Rashford under den tråkiga 0-0 matchen.

Paul Pogba spelade längre fram mot Liverpool men har ännu inte sett helt bekväm ut.

Han spelade längre fram bakom Zlatan Ibrahimovic i måndags men hans insats var ändå inte speciell på något sätt.

Rooney sade: "Paul är en fantastisk spelare, jag tycker han jobbar hårt och han gör bra ifrån sig.

"Det är en annan liga mot vad han är van vid - han spelade inte så mycket sist han var här så allt det här är nytt. Han kommer skina för oss den här säsongen, det finns ingen tvekan om det."

Kom även ihåg att United ännu inte på riktigt har bevittnat vad Henrich Mchitarjan kan göra för dem, rapporterna jag har fått från träningsanläggningen säger att det kan komma att bli något väldigt speciellt.

Mourinho gillar alltid att gå in i klubbar och se till att laget slutar släppa in mål först och sedan bygga vidare.

Ur det hänseendet kan man se utveckling. Det här ser ut som en solid fyrbackslinje med planetens bästa målvakt - titta på hans två räddningar i den andra halvleken på Anfield.

Vi kommer, såklart, att veta mer om en vecka.

Under den tiden ska de spela i tre olika turneringar, hemma mot Fenerbache imorgon i Europa League, borta mot Chelsea på söndag i Premier League och sedan hemma mot Manchester City i the EFL Cup.

Att få oavgjort på Anfield var definitivt inte någon dålig start på den matchserien.

Smalling tillade: "I och med matcherna vi har den här veckan kan det bli en vändpunkt på vår säsong.

"Vi har en hållen nolla här och det är något vi inte har haft under några matcher, så vi kan köra vidare nu på torsdag och söndag. Vårt självförtroende är bra."

Liverpool 0

Manchester United 0

David de Gea producerar en spektakulär räddning på Philippe Coutinhos avslut. Fotograf: Phil Noble/Reuters

AV: Daniel Taylor, på Anfield, the Guardian, tisdag 18 oktober, 2016:

Efter alla de episka kamperna mellan de här två lagen kändes det senaste mötet som en påminnelse om vad som ibland kan hända när två gamla rivaler ställs mot varandra och vägrar att vika ner sig. Matchen saknade verkligen inte tävlingsinriktat mod, men som spektakel föll det ganska platt förutom ögonblicken då David de Gea visade upp sin förmåga att bjuda på nästan osannolika räddningar, och när the Kop släppte ut ett tjut av ångest kunde man se Jürgen Klopp applådera på sidlinjen.

Liverpools manager kan även ha visat sin uppskattning för expertisen i Philippe Coutinhos skott innan De Gea, utsträckt till max, räddade sitt lag med en av de mest outstanding räddningarna Premier League kommer beskåda under hela den här säsongen. Strax efter det producerade Antonio Valencia en briljant utförd tackling som hindrade Roberto Firmino i ett friläge och Liverpool, med sitt växande momentum under andra halvlek, stoppades igen.

Men dessa ögonblick var extraordinära händelser under en annars ordinär kraftmätning och trots all färg och allt dån var matchen under större delen en besvikelse. José Mourinho kommer vara besviken på att hans Manchester United-spelare inte kunde bygga vidare på en uppmuntrande start, medan Klopp måste vara frustrerad på att när Liverpool till sist insåg att de var hemmalaget här så kunde de inte utnyttja sin press mot motståndarmålet.

Efter all hajp inför matchen, inklusive en 12 timmar lång uppbyggnad i en norsk tv-kanal, är sanningen den att matchen tog lång tid på sig att tända till. Det här var inte en av de matcherna där Mourinho efteråt kunde anklagas för otillbörlig negativitet i sin formation. Men hans lag spelade med strukturen och de organisatoriska kvaliteterna som automatiskt associeras med deras manager när det kommer till en kategori-A-match. Det här var en tuff, förhärdad insats och Liverpool hade stundtals svårt att spela med den ledighet som setts på senare och som har varit så tydlig i många av deras matcher.

Den tidiga pressen som kanske hade förväntats från hemmalaget kom aldrig och det kom hörbar frustration vid ett tillfälle då Emre Can valde en sidledspassning istället för att försöka flytta bollen framåt. Zlatan Ibrahimovic var en svår motståndare, han spelade som om han insåg viktigheten i matchen och Mourinho hade identifierat att James Milner skulle kunna vara sårbar för snabbheten och det direkta spelet från Marcus Rashford.

Milner har haft en lysande inledning på säsongen men han var mindre benägen att avancera från sin vänsterbacksposition när det fanns en risk att det kunde lämna Rashford fri för en kontringsattack. Mourinhos system hade även Paul Pogba opererande i en något mer framskjuten roll än vanligt och det stod snabbt klart att Liverpool inte skulle få friheten att diktera tempot som de haft i deras tidigare Anfield-matcher den här säsongen.

Efter en långsam inledning avslutade Liverpool första halvleken upplyftande, men inte ens då kunde de ta sig in bakom ett United-försvar där Chris Smalling och särskilt Eric Bailly inte gav bort mycket. Coutinho fortsatte att sondera terrängen, ville hela tiden ha bollen och letade efter en genomskärare. Firmino var också prominent involverad men Klopp måste ha varit besviken i pausen på avsaknaden av farlighet i och runt Uniteds straffområde. Firmino skulle kanske ha gjort bättre ifrån sig med sin nick på Jordan Hendersons inlägg men det var enda gången under den perioden som De Gea på allvar hotades. Daniel Sturridge var utanför spelet under långa perioder och det var ovanligt att se Sadio Mané ha så liten inverkan.

United hade en lovande inledning, där Rashford hade mycket boll och Ibrahimovic var villig att gå ut i fysisk kamp med Liverpools mittbackar. Ander Herrera var flitig och effektiv bredvid Marouane Fellaini på mittfältet men det fanns stunder, precis som för värdlaget, då bortalaget hade behövt lite mer elegans. Allting kan kännas väldigt uppstressat i de här matcherna men ibland är det ingen jättedålig sak att ha en spelare som kan skapa tiden och utrymmet att ställa foten på bollen.

Tre minuter in i den andra halvleken rullade Dejan Lovren en rutinpassning bakåt till Loris Karius och Liverpools målvakt spelade bollen rakt till Pogba precis utanför straffområdet. Karius och Liverpool blev säkert lättade då Ibrahimovic var offside när Pogba slog in bollen i straffområdet. Men Ibrahimovic missade ändå och den misstagsöversållade spelpassagen kändes som ett mått på hur matchen hade spelats tills dess - mycket blood and thunder, men även en hel del thud and blunder. Den mest skadande missen kom från Ibrahimovic sex minuter senare när Pogba lurade Henderson innan han lyfte bollen mot bortre stolpen. Ibrahimovic hade en besvärlig vinkel att jobba med men en anfalalre med hans rykte borde ändå ha gjort bättre med sin nickchans.

Till sist fick matchen lite händelser inne runt målen. Strax efter det promenerade Joel Matip elegant framåt från sin försvarsposition och spelade den första passningen för kvällen som öppnade upp United-försvaret. Det tog väldigt lång tid innan Can, omringad av motståndare, fick iväg sitt skott och De Geas enhandsräddning, lågt till höger, var en påminnelse om målvaktens briljans.

En till påminnelse om det kom i den 71:a minuten och det var ögonblicket då De Geas rörlighet fick Coutinho att hålla händerna för ansiktet då han inte förstod vad det var som hände medan Klopp klappade händerna över sitt huvud. Coutinhos skott hade varit på väg in i krysset men De Gea räddade sitt lag under en kväll när domaren Anthony Taylor, efter allt snack innan matchen, kan reflektera över att han bjöd på en resonabel men verkligen inte fläckfri insats. Samma sak skulle kunna sägas om båda lagen.