City skriker inte om det, men deras ungdomsstrategi ser ut att överskugga deras rivaler - och f.d Röda spelare som Van Persie, Fletcher, Cole och Scholes är imponerade

Ynglingar testar faciliteterna under öppningen av the Manchester City Etihad Campus i december 2014. Utvecklingen verkar bära frukt.

AV: Daniel Taylor, the Guardians sportblogg, söndag 25 oktober, 2015:

Har du noterat att klubben som Sir Alex Ferguson beskrev som de "högljudda grannarna" på senare har dragit ner volymen? Manchester City jobbar numera efter policyn uppnå saker först, prata sen, medan det under flera år var precis tvärtom. Folket i toppen av klubben gör en intervju per år. De har en manager som har gjort det till en konstform att inte säga någonting alls och dagarna är förbi då utländska nyförvärv drillas att säga att klubben har fler lokala supportrar än Manchester United, som språkstudenter som pluggar in meningar.

Klubben som gav oss "Welcome to Manchester" billboards när Carlos Tevez bytte färger opererar med en annan strategi nu och om något ska sägas så kommer högljuddheten från andra sidan stan numera. Manuel Pellegrinis presskonferenser kan få honom att framstå som lika grå som Spitting Image dockan föreställandes John Major, medan det motsvarande tv-programmet i Spanien, Las Noticias del Guiñol, har Louis van Gaal med en hög tegelstenar som huvud och skriker på alla och vevar med sina armar.

Van Gaal kom ut efter förra lördagens match mot Everton och sa att tiden för att prata om att vinna titeln skulle anlända "nästa vecka när vi vinner mot Manchester City". Det närmar sig nu 18 månader sedan Sir Bobby Charlton lovade att "nästa år kommer vi vara nummer 1 i Manchester" och Ferguson, den gamle bråkmakaren, verkar fortfarande sugen på att ge sig in i leken med tanke på hans avklippta respons under en tillställning på Bridgewater Hall för några veckor sedan, när någon frågade om Abu Dhabis influens på fotbollslandskapet. "De har gjort mycket," var allt han hade att erbjuda, "när det gäller renoveringen av den delen av staden."

Intrycket det lämnar ibland är att United, oavsett hur kraftfullt de än skulle förneka det, kan vara mer oroade över City än tvärtom, och inte enbart p.g.a de har spenderat så lång tid i Pellegrinis lags backspeglar.

Alla bör nu vara fullt medvetna om att shejk Mansour och the Abu Dhabi United Group är här långsiktigt, med intentionen att skapa en dynasti, och det har verkligen varit intressant att få reda på hur United, med deras tunga emfas på ungdomsutveckling, har blivit störda av sättet på vilket City har lokaliserat och rekryterat de bästa unga talangerna till deras akademi. Det passerade under radarn när det hände men the Times rapporterade nyligen att det fanns en tidpunkt förra året då United på allvar funderade på att klaga till the Premier League gällande en del av den "nitiska" taktiken som hade använts och internt diskuterades det även en förfrågan om att inte behöva möta grannarna. Vad som inte står klart är vilka dessa planer var, men en story av den naturen är skadande för City. Det har i sin tur lämnat en misstanke från deras håll om att det var bitterhet eller, vilket är än värre, en avsiktlig smutskastningskampanj, nu när det är brett accepterat att City har en överlägsen organisation.

Allt som med säkerhet kan sägas är att United aldrig gick vidare med hotet och det går inte att säga om det var genuint eller inte men oron bakom scenen - agget, osäkerheten, avundsjukan, kalla det vad du vill - finns fortfarande där.

När de två lagen mötte varandra i matcher som involverade flera olika åldersklasser förra månaden förlorade United samtliga matcher förutom en, som slutade oavgjort, inklusive en 9-0 förlust i u14-matchen som ledde till en konversation högt upp i klubben, tydligen involverade den även Ferguson. Citys u13- och u10-lag är för närvarande nationella mästare. Deras u15-lag inledde säsongen med att göra sex mål på Liverpool på 40 minuter och u16-laget har vunnit deras 10 första matcher, ackumulerat 57 gjorda mål under den processen (inklusive 10 mot Middlesbrough och nio mot Sunderland under loppet av en vecka). Det tar tid men det där träningskomplexet, stor som en by, bredvid Alan Turing Way börjar ta formen av alla produktionslinjers produktionslinje. Redan nu har klubben 26 ungdomslandslagsspelare, i åldern 16 till 19, i sina register. Fjorton av dem spelare för England och 66% av deras akademispelare kommer från Manchester.

För en klubb med Uniteds historia är det inte konstigt att detta är alarmerande, även om de kan peka på en u21-titel förra säsongen. När Van Gaal pratade med pressen i fredags var det i byggnaden namngiven efter Jimmy Murphy, den fruktsamma vårdaren av ung talang under Busby-eran. Väggarna var fulla av fotografier på Duncan Edwards och de andra "Gyllene äpplena" - Murphy gillade aldrig "Babes" stämpeln - och det finns en underbar bit statistik, som sträcker sig tillbaka till 1937, som säger att United har spelat 3,758 matcher med åtminstone en av deras spelare från ungdomsorganisationen i laget eller på bänken.

På den fronten har de traditionellt sett legat långt före City och alla andra. I fredags var det exakt 10 år sedan Micah Richards, den senaste akademispelaren att bli ordinarie för Citys förstalag, gjorde sin debut. Sedan dess har 27 andra ungdomsspelare kommit hela vägen genom Citys system men, sammanlagt, har de bara gjort 122 starter och Pellegrini, med kravet på direkta resultat, har varit motvillig att använda de på ett sätt som inte gäller Van Gaal.

Men det finns en känsla inom Manchesters fotbollscirklar om att United kan ha blivit självbelåtna bakom scenen. Inget summerar det bättre än det faktum att Robin van Persie, Darren Fletcher, Phil Neville och Andy Cole har valt att skicka sina söner till City och det är förbryllande, minst sagt, att Brian McClair i februari annonserade att han skulle lämna sin roll som Uniteds akademidirector och börja ett nytt jobb med det skotska fotbollsförbundet i maj och han har ännu inte ersatts, åtta månader efter det att klubben blev informerad.

Låt oss även fundera på en genomgång klubb för klubb gällande de 126 spelare som blev uttagna för England på u16- till u21-nivån i augusti. Chelsea stod för 17 av dem, följda av City med 12, Liverpool, Spurs och Arsenal hade 10, Everton åtta, Southampton sex och Newcastle fem. Old Trafford klubben bidrog med två, samma antal som Sheffield United och Reading, och färre än Brighton och Fulham.

United, vilket inte ska glömmas, har vunnit the FA Youth Cup rekordmånga 10 gånger, åtta fler än City. Sedan 1932 har fler än 200 ungdomsprodukter kommit fram på Old Trafford, samlat ihop fler än 18,000 seniorframträdanden och 2,500 landskamper, samt VM, Europacuper, Ballon d'Or och årets fotbollsspelare priser, OBE:s, riddartitlar, ligamästerskap och alla möjliga andra pokaler. Men varningstecknen har funnits där ett tag nu. "Surret i Manchester är att det är City nu som har det bättre akademiprogrammet," sade Paul Scholes för 10 månader sen. "Att det är City som får de bättre spelarna i det lokala området. Hur det har hänt kan jag inte säga definitivt, men det kommer vara mer än en faktor som är avgörande."

Det hjälper att City betalar för att deras ungdomar får sin utbildning på St Bede's college, en fristående grammar school (skola där elever antas efter deras färdigheter) där intagningspoängen är fem procent högre än det nationella genomsnittet. Akademin har en skinande arena med 6,000 sittplatser och de bästa faciliteterna i landet men, precis som Scholes sa, så "handlar det om träningen också" - och det, när det kommer från någon med hans förflutna, är ett ganska graverande utlåtande.

Ett annat kom i en artikel som Tony Park, medförfattare till Sons of United, en bok om klubbens ungdomslags historia, skrev för United We Stand fanzinet. Park har följt Uniteds ungdomslag sedan det sena 1970-talet och är en framstående röst i ämnet. Hans åsikt är att Citys nya facilitet "får oss att skämmas" och att United gjort sig skyldiga till självbelåtenhet. "Jag har ingen tvekan om att Ferguson tog bort blicken från bollen under hans sista år som chef och när många av hans gamla beprövade scouter flyttade vidare eller slutade ersattes de aldrig."

Klubben, säger han, "fostrar 'bra' fotbollsspelare - spelare som kan komma att slå igenom en dag men definitivt ingen som får det att vattnas i munnen. Jag tittar på dagens grupp och tänker: 'Vart är nästa kull med unga stjärnor? Vart är nästa George Best? Vart är nästa junior som lyser upp en fotbollsplan?'"

Hos City anser de att har många av dessa Gyllene äpplen, och att allt deras oerhörda planerande och stora arbete bakom scenen gradvis börjar bära frukt. Nästa spelare att gå hela vägen är den att hålla ögonen på, även om det inte längre är Citys sätt att skrika ut det från takens toppar.

Museum sänker sin standard genom att lyfta upp Sun till hall of fame

Sun Jihai startade 93 ligamatcher under sex och ett halvt år i Manchester City, under de intetsägande dagarna innan Abu Dhabi pengarna förvandlade klubben. Det ger i genomsnitt ungefär ett dussin per säsong då City slutade på nionde, 16:e, åttonde, 15:e, 14:e och nionde plats. Hans tid i klubben slutade med en 8-1 förlust borta mot Middlesbrough, sedan flyttade han på fri transfer till Sheffield United och behöll där sitt ganska alldagliga facit, med 11 starter och ett framträdande som inhoppare i the Championship.

Han var en ytterback och den mest sanslösa delen av hans introduktion i the National Football Museum's hall of fame är att han inte ens fått en plats i Citys motsvarighet.

Tjugoen f.d spelare har belönats i Citys hall of fame. Sun återfinns inte bland dem och ingen har någonsin tyckt att han borde vara där. Istället har Sun slutit sig till namn som Sir Bobby Charlton, Bobby Moore och George Best på listan över de 37 spelare som återfinns på det nationella planet, enligt museumets egna reklamtext "för att fira och understryka prestationerna utförda av de bästa talangerna som någonsin prytt spelet i England".

Den vanliga utvalsprocessen förbigicks och Sun valdes in för att en museumdirector sa det, istället för den vanliga juryn. Det är kanske vi som är dårar för att vi trodde att the hall of fame var en genuint ärofylld plats som borde vårdas och inte någon grej eller pr-trick eller, mest troligt, en politisk tjänst när den kinesiska premiärministern är i stan. "En smutsig liten grej," som skuggidrottsministern, Clive Efford, kallade det.

Museumet insisterar på att inte alltför mycket ska läsas in från det faktum att Sun valdes in på samma dag som Xi Jinping fick röda mattan behandlingen och att det är för att erkänna hans ambassadörsarbete och få det att sammanfalla med besöket. Hela grejen känns väldigt otillfredsställande och, ja, Jozy Altidore måste ju nu hoppas att president Obama kommer på besök snart.

Rio och Terry i en överraskande återförening

Efter att ha närvarat varje dag av rättegången i Westminsters domstol i juli 2012 är tanken på att Rio Ferdinand, John Terry och Ashley Cole skulle spela i samma lag igen ingenting jag någonsin kunde föreställa mig skulle hända.

Därför kom det som en överraskning att se att Ferdinand och Terry kommer återuppta deras gamla mittbackspartnerskap för Unicef-matchen på Old Trafford nästa månad. Ashley Cole kommer spela vänsterback i Storbritanniens lag som ska möta en Resten av världen XI och med tanke på orden som riktades mot Ferdinands yngre bror så visar den f.d Manchester United spelaren en imponerande nivå av förlåtelse.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

   I torsdags säkrade United en plats i Europa League-finalen i Bilbao. Senare på kvällen sipprade det ut röd, vit och svart rök ur skorstenen på Sixtinska kapellet i Vatikanstaten. Det var dels för att fira Uniteds fina vinst mot Athletic Club, me...

            AV: Daniel Taylor, The Athletic, fredag 25 april, 2025       I am an FC fan I am Mancunian I know what I want and I know how to get it I wanna destroy … Glazer and Sky   (Till melodin från Sex Pistols...

Den senaste tiden har det varit alldeles för varmt och soligt för mitt gillande. Så här såg utsikten till vänster om min balkong ut den 5 april förra året:   Och när jag likt marskalk Georgij Konstantinovitj Zjukov blickade rakt fram mot horison...

OVÄNTAT BRA AV UNITED, SNÖFLINGORNA ARSENAL * JAG FÅR VERKLIGEN lov att säga att Man United överraskade mig riktigt positivt under de sista matcherna innan det här landslagsuppehållet. Visst, Real Sociedad var hundskit. Jag var helt säker på att vi...

  Efter en vecka med negativa nyheter, följda av negativa nyheter och följda av ännu mer negativa nyheter gällande United var det skönt att igår koppla av med mega-monster-fredagsmys framför senaste avsnittet av Bäst i Test. Med tanke på att Unit...