Bilden: Imorgon (måndag 9/11) kan ni med Viasat Fotboll eller Viaplay se FC Uniteds match i FA-Cupen mot Chesterfield live.

Ni som läser min dynga regelbundet vet att jag tidigare har tagit upp vissa problem som har dykt upp hos FC United of Manchester. I takt med att vi har vuxit och avancerat uppåt i den engelska ligapyramiden så har vissa personer i vår styrelse börjat se lite mer slappt på våra grundläggande principer. Jag antar att den risken alltid finns när saker och ting blir större, möjligheterna lockar och pengarna trillar in i en snabbare takt. Men man behöver ju inte studera kärnfysik för att förstå vad vi står för och vad vi jobbar emot. Men tydligen så har inte alla förstått vår existens och då är det skönt att det finns folk som påminner om detta och ser till att själen lever vidare.

Tyvärr har det varit oroväckande mycket skit kring klubben på sistone, och då pratar jag inte om att vi i ligan nu har sex raka förluster och att vår senaste vinst där inkasserades den 12:e september, nej jag pratar om strömningarna som sipprar ut från vårt styrelserum. Den 26:e november är det dags för klubbens årsstämma, det brukar kunna vara ganska frispråkiga tillställningar med högt i tak och stort utrymme för att uttrycka eventuellt missnöje, precis som det ska vara. Årets sammankomst ser ut att kunna bli, även med FC:s mått mätt, extra kryddstarkt.

Jag tycker såklart det är roligt att en större svensk publik får möjlighet att än en gång se FC United live i tv-rutan (minns sist det hände, då stod jag bra tankad utanför Göteborgs-Pestens byggnad i centrala Göteborg och sjöng högljutt olika FC-sånger, varpå många förbipasserande undrade om de skulle ge mig en slant, eller ringa 112), men det ska inte ske till vilket pris som helst, och definitivt inte på bekostnad av våra principer. Jag kommer se matchen och hoppas att grabbarna i Rött gör bra ifrån sig, men jag hoppas mer att vi lyckas skaka av oss den här skiten som börjat smyga in i klubben, och stolta kan gå vidare som det flaggskepp mot den moderna fotbollen vi en gång skapades som.

I fredag hade the Guardian en ganska bra artikel gällande detta, något som den briljanta hemsidan www.afinelung.com uppmärksammade, ni kan nu läsa den i sin helhet här under:

PRÖVANDE TIDER FÖR FC UNITED

AV: 1878, www.afinelung.com, fredag den 6:e november, 2015

Den här artikeln är från The Guardian och det är den första att diskutera vissa negativa aspekter runt FC United, bredvid framgångarna.

Den nämner det illa genomtänkta och dåligt hanterade Tory-parlamentsledamotsbesöket och efterföljande fotooperationen med klubbrepresentanter, samt general managerns beslut att höja priset på Benfica-matchprogrammet (trots att produktionskostnaden var den lägsta i klubbens historia).

HUR SKA FC UNITED FORTSÄTTA ATT PRIORITERA FANSEN ÖVER FINANSERNA DÅ DERAS KLUBB FRODAS?

FC United har avnjutit en extraordinär resa uppåt genom ligorna men sättet på vilket deras FA Cup match flyttades för tv:s skull pekar på att de står inför större strider i framtiden

Broadhurst Park, FC United of Manchesters arena.

AV: Richard Foster för The Agony and the Ecstasy i the Guardian Sport Network, fredag, 6 november, 2015:

Den stora majoriteten av non-league klubbar skulle jubla triumferande inför konceptet att få £67,000 (951,540 kr) extra för att få deras FA Cup match visad på tv. Besväret med att flytta matchen till en måndagskväll skulle snabbt övervinnas av den välbehövliga förstärkningen i klubbens kassakistor, särskilt om klubben i fråga tog in 2,357 fans i deras senaste FA Cupmatch. Men FC United of Manchester är ingen vanlig klubb, deras resa från födseln år 2005 till de relativt svindlande höjderna i National League North, den sjätte nivån i den engelska ligapyramiden, är mer eller mindre extraordinärt.

Efter att ha uppnått fyra uppflyttningar under deras första årtionde i existens kan de komma att knacka på dörren till the Football League i en inte alltför avlägsen framtid. Dessa framgångar har varit väldokumenterade och det är ett bevis på övertygelsen och det hårda arbetet hos en modig falang människor som var så mycket emot Glazer-familjens övertagande av Manchester United att de startade en egen klubb.

Det var den mest positiva och progressiva formen av protest mot riktningen som Manchester United skulle ta under deras nya ägare. Det var också summan av all frustration som många supportrar hade känt under flera år då de blivit desillusionerade av, bland många andra elakheter, höjda biljettpriser och den generiska och obevekliga ökningen av kommersiella intressen framför någon sorts genuin respekt för fansen.

En av de som tidigt fick nog, Andy Davies, klarade av hela 45 minuter av Glazer-tiden. Det gick upp för honom att han inte längre kände sig som en del av klubben där han hade varit en säsongsbiljettinnehavare i mer än 15 år. Davies hade förnyat sin biljett till den första Glazer-säsongen, men efter att ha lämnat arenan i halvtid sålde han omedelbart sin plats och han har aldrig återvänt. Davies sitter med i FC Uniteds styrelse och sköter deras utvecklingsfond på sin fritid, annars jobbar han på historieavdelningen på Liverpools universitet. Hans beslut att gå med i klubben var en produkt av lugnt, rationellt tänkande.

Det fanns en tydlig känsla av att den här klubben skulle vara något annat och agera som ett modigt, definierande ställningstagande mot omåttligheten i den moderna fotbollen. 2005 beskrev Tony Howard, en av de grundande medlemmarna, känslan av vitalisering som fansen gillade: "Våra ögon har öppnats för ett helt nytt spel - ett spel som så arrogant har förbisetts av så många av oss. Spelet där folk gör allt av kärlek och inte för pengar. Och det är en glädje att prata med folk som Stan i Leek eller Billy hos Blackpool Mechanics. Genuina människor som drivet ett genuint spel."

Jim Burke är ingen Mancunian med anlände i Chorlton 2014 via Glasgow och Barcelona. Efter en livstid av olika fotbollserfarenheter slogs han omedelbart av kastvinden av frisk luft som FC United gav, vilket han understryker i den här reflektionen av sin första FC United-match, den 26 januari 2015: "Under de senaste 10 åren har jag sett fotboll på Celtic Park, Hampden Park, Camp Nou och Old Trafford, varje match har varit en stor händelse, mer än 50,000 på varje match. Alla dessa matcher ägde rum mot en bakgrund av dyra biljetter, iscensatta roligheter, involvering av storföretag och det solklara intrycket att du var där som en 'konsument av produkten', istället för att heja på ditt lag som ett fan. Lördagens erfarenhet var helt klart den bästa matchdagen jag haft under dessa 10 år och förmodligen några år innan det också."

FC Uniteds beundransvärda mantra om att "få vänner inte miljonärer" baseras på kärnprinciper som etablerades från första början, som att inte ha några tröjsponsorer - något som står inskrivet i konstitutionen; sträva efter att hålla entrépriserna så låga som möjligt; se till att klubben förblir en icke vinstdrivande organisation, vars styrelse ska sträva efter att, "så fort det är möjligt", undvika direkt kommersialisering. Klubben är en av få i England som verkligen ägs av supportrarna, där varje medlem får en röst vid alla klubbmöten för den årliga avgiften £12 (171 kr). En sådan nivå av öppen demokrati är sällsynt inom fotbollen.

Men då FC United har farit fram uppåt i ligapyramiden under det senaste årtiondet, och med möjligheten till ligafotboll kittlande nära, har fans och t.o.m en och annan styrelsemedlem börjat bli alltmer oroliga för riktningen som klubben har stakat ut. T. ex så arrangerades i maj 2015 en högprofilig vänskapsmatch mot de portugisiska jättarna Benfica, detta för att fira öppningen av deras helt nya arena, Broadhurst Park, med en kapacitet på 4,400 och som kostade £8,5m (120,7m kr) att bygga, men kritiska röster höjdes när kostnaden för souvenir-matchprogrammet knuffades upp från £2 (28,40 kr) till £2,50 (35,51kr), men ilskan kom inte främst p.g.a höjningen med 25 procent, utan att det genomfördes utan att konsultera medlemmarna.

Med en kombination av en hälsosam ekonomi, en robust infrastruktur och en supporterbas som många League One klubbar tittar avundsjukt på, är FC United på randen till att bli ett väldigt attraktivt varumärke och det är en styggelse för många av deras förespråkare. Det finns en smygande misstanke om att klubben kan vara på väg bort från sina ursprungliga ledstjärnor och att de nu visar svaga tecken på att börja bli den sortens klubb som de från början startades för att vara emot, vilket Burke förklarar. "Regeringsministern från Tory ansvarig för sociala investeringar, Damian Hinds, besökte arenan, med skenet av att diskutera klubbens framgångar med att samla in pengar från samhället och skattelättnader för sociala investeringar. Det faktum att besöket inte blev omskrivet [för fansen innan det skedde], att klubbrepresentanter fotograferades med parlamentsledamotet och att bilden sedan lades upp på klubbens officiella Twitter-konto, det gick inte alls hem hos många fans, mig själv inkluderad. Som en vän sade, 'Man kan inte ta deras pengar och sedan vägra de en brygd (kopp te) om de ber att få komma förbi,' så de flesta var överens om att klubben inte kunde vägra träffa dem, men att användas till vad som framstod som politisk propaganda upprörde många. Och timingen, bara dagar efter den enorma antiåtstramningsmarschen i Manchester, hjälpte inte heller till."

Då klubben har nått ett vägskäl i sin evolution finns det några viktiga punkter att ta upp och debattera. Den kommande årsstämman den 26 november kan mycket väl komma att bli väldigt viktig. De nyligen hörda protesterna, inte bara emot krånglet för fans med att flytta FA Cupmatchen mot Chesterfield till måndag kväll, utan även att datumändringen gick emot klubbsynen har försäkrat många om att det fortfarande finns en själ i klubben.

FC Uniteds officiella uttalande bekräftade den hårda känslan av indignation gällande skiftet av matchdag till måndag. "Samtidigt som vi förstår att tv är viktigt för fotbollen, så har klubben också ett uttalat löfte om att förändra fotbollen till nytta för supportrarna, utan vilka spelet inte skulle existera. Efter att ha funderat på klubbens uttalade åsikter om detta, vilket uttrycks demokratiskt av medlemmarna, så har styrelsen vägrat att gå med på flyttningen av vår match i FA Cupens första runda." När FA insisterade på att matchen var tvungen att flyttas sade FC United att de var "djupt besvikna på FA:s hållning och har gjort dem medvetna om detta."

Så i den fortsatta kampen mot de onda krafterna, som många fotbollsfans har gett sig in i under det senaste årtiondet, verkar det finnas starka bevis för att FC United fortfarande kämpar för den goda saken. Ironiskt nog så lider de just nu, i deras om än korta historia, av en haltande start på säsongen - de har förlorat nio av deras första 14 ligamatcher, inklusive de sex senaste. Det fruktade R-ordet (relegering/nedflyttning) har dykt upp och Karl Marginson, samma manager som de hade när de började spela 2005, har press på sig att vända skutan. Beslutet gällande hur långt klubben ska gå för att säkra framgång på planen, t. ex genom att bryta upp lönestrukturen, är väldigt nära förestående.

Att uppnå den korrekta balansen mellan att stå fast vid principerna och fortsätta den uppåtgående vägen i ligorna måste snart adresseras. Den enda gnagande frågan som kvarstår är hur länge dessa nyckeloriginalgrundsatser kommer fortsätta och är det förändringar på ingång som kommer underminera deras "stolta historia att föra kampanjer för förändring av saker som påverkar spelet och dess supportrar".

• Den här artikeln kommer från The Agony and the Ecstasy

• Följ Richard Foster på Twitter: https://twitter.com/rcfoster