AV: Robert Fisk, tisdag 17 november, 2015:

Det var inte bara en av angriparna som försvann efter Paris-massakern. Tre nationer vars historia, verksamhet - och overksamhet - som hjälper till att förklara Isis slakt har till stor del undgått uppmärksamhet i den nästintill hysteriska responsen på brotten mot mänskligheten i Paris: Algeriet, Saudiarabien och Syrien.

Den fransk-algeriska identiteten hos en av förövarna demonstrerar hur Frankrikes barbariska krig 1956-62 i Algeriet fortsätter att infektera dagens illdåd. Den absoluta vägran att fundera på Saudiarabiens roll som leverantör av den mest extrema Wahabi-sunni formen av islam, på vilken Isis tror, visar hur våra ledare fortfarande avböjer att erkänna länkarna mellan kungadömet och organisationen som slog till i Paris. Och vår totala ovilja att acceptera att den enda militärstyrkan som befinner sig i konstant strid med Isis är den syriska armén - som slåss för regimen som Frankrike också vill krossa - vilket betyder att vi inte kan upprätta förbindelser med de hänsynslösa soldaterna som strider mot Isis ännu mer ursinnigt än kurderna.

Så fort väst attackeras och våra oskyldiga dödas raderar vi vanligtvis minnesbanken. Det var därför, när reportrarna berättade för oss att de 129 dödade i Paris utgjorde det värsta illdådet i Frankrike sedan Andra världskriget, som de inte nämnde Paris-massakern 1961 på upp till 200 algerier som deltog i en olaglig marsch mot Frankrikes barbariska kolonialkrig i Algeriet. De flesta mördades av den franska polisen, många torterades i Palais des Sports och deras kroppar kastades sedan i Seine. Fransmännen erkänner bara 40 döda. Polischefen då var Maurice Papon, som arbetade för Pétains kollaboratörspolis under Vichyregimen under Andra världskriget, en polismakt som deporterade mer än ett tusen judar till deras död.

Omar Ismail Mostafai, en av självmordsbombarna i Paris, var av algeriskt ursprung - och det kan även gälla andra misstänkta. Said och Cherif Kouachi, bröderna som mördade Charlie Hebdo-journalisterna, hade också algerisk härkomst. De kom från det algeriska samhället, med mer än fem miljoner invånare, i Frankrike, för många av dessa människor har det algeriska kriget aldrig slutat, och idag bor många av de i slummen i Saint-Denis och andra algeriska förorter i Paris. Men ursprunget för 13 november mördarna - och historien tillhörande nationen från vilken deras föräldrar kom - har till stor del raderats från berättelsen om fredagens fasansfulla händelser. Ett syriskt pass med en grekisk stämpel är mer spännande, av självklara anledningar.

Ett kolonialkrig för 50 år sedan är inget rättfärdigande för massmord, men det utgör en kontext utan vilken alla förklaringar om varför Frankrike nu är en måltavla nästan blir meningslösa. Samma sak gäller den saudiska Sunni-wahabi tron, som är grunden för det "Islamska kalifatet" och deras kultliknande mördare. Muhammed ibn Abdel al-Wahab var puristprästen och filosofen vars hänsynslösa vilja att utplåna shia och andra otrogna från Mellanöstern ledde till 1700-talsmassakrer där den ursprungliga al-Saud dynastin var djupt involverad.

Dagens saudiska kungadöme, som regelbundet halshugger förmodade brottslingar efter orättvisa rättegångar, bygger nu ett museum i Riyadh tillägnat al-Wahabs läror, och den gamle prelatens ilska mot avgudadyrkare och omoraliskhet har funnit uttryck i Isis anklagelser mot Paris som ett centrum för "prostitution". Stora delar av finansieringen av Isis har kommit från saudier - men detta faktum har, än en gång, sopats bort från den fruktansvärda berättelsen om fredagens massaker.

Och sedan har vi Syrien, där krossandet av landets regim sedan länge har varit ett krav från den franska regeringen. Ändå är det Assads armé, som har både färre soldater och vapen - ändå har de lyckats ta tillbaka vissa territorier med hjälp av ryska luftanfall - som är den enda tränade militärstyrkan som krigar mot Isis. I många år har både amerikanerna, britterna och fransmännen sagt att syrierna inte bekämpar Isis. Men det är påtagligt falskt; syriska trupper drevs ut ur Palmyra i maj efter att ha försökt stoppa Isis självmordskonvojer från att slå sig in i staden - konvojer som hade kunnat slås ut av amerikanskt eller franskt flygvapen. Runt 60,000 syriska soldater har nu dödats i Syrien, många av Isis och Nusraislamisterna - men vår vilja att krossa Assad-regimen går före vårt behov att krossa Isis.

Fransmännen skryter nu om att de har slagit till mot Isis syriska "huvudstad" Raqqa 20 gånger - en hämndattack, om det någonsin funnits någon sådan. För om det här var ett seriöst militäranfall för att likvidera Isis-maskinen i Syrien, varför gjorde inte fransmännen det för två veckor sedan? Eller för två månader sedan? Än en gång, tyvärr, svarar väst - och särskilt Frankrike - Isis med känslor istället för förnuft, utan någon historisk kontext, utan att erkänna den grymma roll våra "moderata", halshuggande saudiska "bröder" spelar i den här skräckberättelsen. Och vi tror att vi kommer krossa Isis...

Robert Fisk skriver för the Independent, där den här kolumnen först publicerades.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

   I torsdags säkrade United en plats i Europa League-finalen i Bilbao. Senare på kvällen sipprade det ut röd, vit och svart rök ur skorstenen på Sixtinska kapellet i Vatikanstaten. Det var dels för att fira Uniteds fina vinst mot Athletic Club, me...

            AV: Daniel Taylor, The Athletic, fredag 25 april, 2025       I am an FC fan I am Mancunian I know what I want and I know how to get it I wanna destroy … Glazer and Sky   (Till melodin från Sex Pistols...

Den senaste tiden har det varit alldeles för varmt och soligt för mitt gillande. Så här såg utsikten till vänster om min balkong ut den 5 april förra året:   Och när jag likt marskalk Georgij Konstantinovitj Zjukov blickade rakt fram mot horison...

OVÄNTAT BRA AV UNITED, SNÖFLINGORNA ARSENAL * JAG FÅR VERKLIGEN lov att säga att Man United överraskade mig riktigt positivt under de sista matcherna innan det här landslagsuppehållet. Visst, Real Sociedad var hundskit. Jag var helt säker på att vi...

  Efter en vecka med negativa nyheter, följda av negativa nyheter och följda av ännu mer negativa nyheter gällande United var det skönt att igår koppla av med mega-monster-fredagsmys framför senaste avsnittet av Bäst i Test. Med tanke på att Unit...