Berättelsen om en massiv donation till the DUP är som en John le Carré-roman - men väljarna behöver fakta, inte fiktion

AV: Fintan O'Toole, the Irish Times, tisdag 16 maj, 2017:

Om Nordirland var en normal demokrati skulle valkampanjen domineras av en enda fråga: hur kom det sig att the Democratic Unionist Party fick föra fram kampen för ett enat Irland genom sitt stöd för Brexit? Mer specifikt: vilken roll spelade skumma pengar i det extraordinära beslutet? Den här berättelsen har alla ingredienser från en John le Carré-thriller men demokratin på den här ön behöver fakta, inte fiktion.

För att kort sammanfatta det hela: två dagar innan Brexit-folkomröstningen i juni förra året var gratistidningen Metro i London och andra brittiska städer inslagen i en fyrsidig glansig bilaga som uppmanade läsarna att rösta Leave. Helt bisarrt så betalades den av the DUP, trots att Metro inte finns i Nordirland. Då vägrade the DUP att säga vad reklamen kostade eller var pengarna kom ifrån.

Vi har senare fått reda på att Metro-inslagningen kostade sanslösa £282,000 (3,38m kr) - garanterat den största enskilda kampanjutgiften i irländsk politiks historia. För att sätta det i sitt sammanhang hade the DUP spenderat omkring £90,000 (1,08m kr) på hela sin kampanj vid sammansättningsvalet månaden innan. Men det var inte allt: the DUP erkände till sist att det här spenderandet kom från en mycket större donation på £425,622 (5,113m kr) från en mystisk organisation, the Constitutional Research Council.

Mysterium

Mysteriet ligger inte i att någon som försöker styra Brexit-rösterna skulle vilja göra det genom the DUP. Helt skamligt är Nordirland undantaget från Storbritanniens krav på att källan till stora donationer ska deklareras. Mysteriet ligger istället i vem som var källan till de här pengarna och varför det var så viktigt att hålla deras identitet hemlig.

The Constitutional Research Council styrs av en skotsk konservativ aktivist med uppenbart blygsamma medel, Richard Cook. Det har ingen rättslig status, medlemslista eller något annat att gå på och det finns ingen anledning att tro att Cook själv hade en halv miljon euro att kasta ur sig. Men the DUP har varit anmärkningsvärt ointresserade av varifrån pengarna i sista hand kom från. Peter Geoghegan och Adam Ramsay från den excellenta hemsidan openDemocracy gjorde ett litet grävjobb och det de har hittat är, milt uttryckt, intressant.

Vad de hittade var att Richard Cook har en historia av att involvera sig med en väldigt senior och mäktig medlem av den saudiska kungafamiljen, som också råkar vara en f.d director hos den saudiska underrättelsetjänsten. I april 2013 grundade Cook gemensamt ett företag vid namn Five Star Investments med prins Nawwaf bin Abdul Aziz al Saud. Prinsen, vars adress presenteras som ett kungligt palats i Jeddah, är listad på företagets initiala registrering som ägare till 75 procent av aktierna. Cook hade 5 procent. De övriga 20 procenten av aktierna tillhörde en man vid namn Peter Haestrup, en dansk medborgare med en adress i Wiltshire, vars egen färgstarka historia vi måste lämna åt sidan p.g.a utrymmesskäl.

Ingen tillfällig investerare

Prins Nawwaf, som dog 2015, var ingen tillfällig investerare. Han hade varit finansminister i Saudiarabien, regeringens talesman och diplomatisk fixare innan han blev underrättelsechef. Hans son, Mohammed bin Nawwaf har, dessutom, varit saudisk ambassadör i både Storbritannien och Irland sedan 2005. När Five Star grundades 2013 var prins Nawwaf 80, hade åkt på en stroke och satt i rullstol. Det känns ganska otroligt att han gav sig in i affärer med en väldigt liten och obskyr skotsk konservativ aktivist. Men vi har ingen aning om vad de affärerna handlade om. Five Star redovisade inget. I augusti 2014 hotade bolagsverket i Edinburgh att avföra dem och i december blev de också upplösta.

Det kan helt vara en tillfällighet att mannen som kanaliserade fram £425,622 (5,113m kr) till the DUP hade så extremt högt uppsatta saudiska kontakter. Vi vet helt enkelt inte. Vi vet heller inte huruvida dagens saudiska ambassadör hade någon vetskap om sin fars anslutningar till Richard Cook. Men här är grejen: the DUP påstår att de inte heller vet. Och det är i bästa fall besinningslöst och i värsta fall olagligt.

Arlene Foster sade sent i februari till BBC att hon inte ens visste hur mycket den mystiska donatorn hade gett till partiet. Sedan avslöjade, under press, partiet summan, men de insisterade på att det var tillräckligt att tillskriva donationen till Cooks Constitutional Research Council och att folk borde sluta ställa frågor. Sedan, tidigt i mars, sade Jeffrey Donaldson till openDemocracy att the DUP inte behövde känna till pengarnas sanna källa.

Men det är helt enkelt inte sant. Storbritanniens valkommission är tydlig: "en donation på mer än £500 (6007 kr) kan inte accepteras... om donationen kommer från en källa som inte kan identifieras". Den rättsliga bördan ligger på the DUP att fastställa att den riktiga donatorn var berättigad att sätta in pengar i en brittisk politisk kampanj. Om de inte kan göra det måste de betala tillbaka hela summan på £425,622 (5,113m kr). Då de inte har gjort det måste vi anta att de känner till att den sanna källan inte är, till exempel, en utländsk regering - vilket skulle vara olagligt.

The DUP har skadat Nordirland och äventyra unionen det existerar för att beskydda. Hur mycket influerade lockelsen av skumma pengar det galna beslutet? Alla väljare med självaktning skulle vilja veta det.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

   I torsdags säkrade United en plats i Europa League-finalen i Bilbao. Senare på kvällen sipprade det ut röd, vit och svart rök ur skorstenen på Sixtinska kapellet i Vatikanstaten. Det var dels för att fira Uniteds fina vinst mot Athletic Club, me...

            AV: Daniel Taylor, The Athletic, fredag 25 april, 2025       I am an FC fan I am Mancunian I know what I want and I know how to get it I wanna destroy … Glazer and Sky   (Till melodin från Sex Pistols...

Den senaste tiden har det varit alldeles för varmt och soligt för mitt gillande. Så här såg utsikten till vänster om min balkong ut den 5 april förra året:   Och när jag likt marskalk Georgij Konstantinovitj Zjukov blickade rakt fram mot horison...

OVÄNTAT BRA AV UNITED, SNÖFLINGORNA ARSENAL * JAG FÅR VERKLIGEN lov att säga att Man United överraskade mig riktigt positivt under de sista matcherna innan det här landslagsuppehållet. Visst, Real Sociedad var hundskit. Jag var helt säker på att vi...

  Efter en vecka med negativa nyheter, följda av negativa nyheter och följda av ännu mer negativa nyheter gällande United var det skönt att igår koppla av med mega-monster-fredagsmys framför senaste avsnittet av Bäst i Test. Med tanke på att Unit...