Huddersfield (b)

Då är det dags för vår tredje bortamatch i rad imorgon (lördag). Och vi kommer hinna med en till, Swansea borta i Ligacupen på onsdag, innan vi återvänder till Old Trafford för hemmamötet med Tottenham den 28:e oktober. Huddersfield ligger i det bland får så populära Yorkshire och de spelar sina hemmamatcher på John Smith's Stadium. Om du tycker dig känna igen John Smith's så beror det troligtvis på detta:

   

Det är mycket riktigt det bryggeriet som sponsrar arenanamnet. När jag tar mig en snabb titt på deras trupp är det bara ett namn jag känner igen, Paul Inces son, Tom. I övrigt noterar jag att de har en försvarare vid namn Schindler, om han är släkt med Oskar Schindler ska jag låta vara osagt, men känner mig ganska säker på att "sanningssägarna" i NMR lätt skulle kalla Oskar "folkförrädare" idag.

 

 

Huddersfield inledde säsongen väldigt piggt, men har sedan sjunkit ner till en 12:e plats. Jag utgår från att vi inte kommer äntra planen med några känslor av underskattning och hoppas att vi går ut och bjuder upp till en bra match. Själv kommer jag att se den i väldigt goda vänners lag, ackompanjerad av god mat och Guinness, kan inte tänka mig en mycket bättre lördag (förutsatt att United tar tre poäng)!

 

 

Liverpool (b)

Mycket har skrivits och sagts om förra lördagens drabbning i nordvästra England mellan Liverpool och Manchester United på Anfield. Det är alltid roligt att få se pisset koka på fradgatuggande scousers och som kokplatta för dessa nötter är Mourinho helt suverän. Har varit stor underhållning att läsa en del av vad dessa fotbollsexperter vräkt ur sig om oss.

 

 

Mourinho fick exakt vad han ville ha, det var inte vackert men det är vad hans lag alltid har gjort, det är kostnaden för att ha honom som United-manager, och det är så han vinner pokaler. Jag har tjatat om det så många gånger att jag tröttnat på mig själv när det gäller den romantiska bilden av United under Fergie. Vi kommer aldrig mer få uppleva en sådan framgångsperiod och en del av fotbollen som spelades under skotten var helt fantastisk. Han har gett oss minnen som inte många andra fotbollssupportrar ens kan jämföra med. Men att säga att Fergie alltid släppte ut United för att underhålla massorna och med inställningen "kan de göra 3 mål så kan vi göra 5", det är inte bara fel utan rent av korkat.

 

 

Två gånger blev jag något som kan beskrivas som exalterad under den här matchen. Det var vid De Geas sanslösa fotparad och när vi rullade upp scousernas backlinje efter noter och Lukaku avslutade. Tyvärr var avslutet för dåligt, men spelet var fint och ledde fram till en klar målchans. Ok, ska kanske räkna in en tredje händelse också, när Lukaku bjöd Gomez på en luftfärd vid sidlinjen och scouserna fullständigt exploderade bakom honom. I övrigt var matchen skit, delvis för sättet på vilket Mourinho ställde upp vårt lag, men det fanns andra faktorer också, som många gärna väljer att bortse ifrån.

 

 

Innan jag går vidare ska jag bara bjuda er på en uppiggande medieröst som går emot strömmen i den engelska pressen efter förra lördagens derby i nordväst, nämligen den gamle Sun-räven Neil Custis då han diskuterade matchen med en panel bestående av olika fotbollsjournalister i söndags:

 

 

"Han [Mourinho] fick till det helt klockrent med det han gjorde. Jag minns inte att det bara är att gå ut och hämta tre poäng på Anfield för vilket lag som helst, oavsett hur bra du är. Manchester Uniteds manager antas vara antifotboll, de har gjort fyra mål fyra gånger i deras sju tidigare matcher.

 

 

"Det var två chanser i den matchen, Liverpool hade en, Manchester United hade en, men det är José Mourinhos fel att det slutade 0-0. Mourinho bjöd in Jürgen Klopp att ta en risk igår, Jürgen Klopp tog inte risken. Han påstod att samtliga hans byten var positiva, det var spelare för spelare med samma positioner allihop, han tog ingen risk genom att ta av en mittfältare och ersätta honom med en forward, så han var lika oroad för Mourinho som Mourinho var oroad för Klopp, även om han hade mer offensiva intentioner.

 

 

"När man pratar om att parkera bussen, att parkera bussen för mig är desperat försvarsspel, det här var Manchester Uniteds sjunde match utan insläppt mål på åtta matcher, de var fullständigt bekväma i sitt försvarsspel igår.

 

 

"Där planen föll ihop, för mig, var att Lukaku inte kunde hålla i bollen och den kom tillbaka snabbt. Ja, han hade motspelare runt sig, men om han får tag bollen kan han leverera den till andra och de kan spela på kontringar. Lukaku var dålig igår, Mchitarjan försvann helt, det är inte Mourinhos fel. Att kalla det antifotboll (suckar och skakar på huvudet).

 

 

"Fergies sista sex besök på Anfield slutade med fyra förluster, en vinst, men ja, såklart, Man Uniteds traditioner, han spelade på rätt sätt. Det här är en bra poäng, han gjorde det klockrent, han stoppade Liverpool PÅ Anfield inför en passionerad publik, på samma dag som de öppnade läktaren för Kenny Dalglish och allt det där.

 

 

"Jag tycker han fick till det klockrent och jag tycker det är lätt att kritisera honom, men Jürgen Klopp tog inte heller några stora risker igår och han kan komma ut, han har fantastisk PR, och han kan komma ut efteråt som försvararen av allt som är fantastiskt i fotbollen och allt det, han har tagit en vinst på åtta matcher, titta på var de ligger, titta på var Manchester United ligger."

 

 

Med tanke på att det var en tidig avspark så inledde jag min matchuppladdning tidigt på mitt lokala vattenhål med en rejäl frukost:

   

Tradarmackor, varm O'boy med Minttu, yoghurt, juice och Guinness gör att man lätt står sig hela vägen fram till lunchen. Men jag höll på att få upp alla dessa delikatesser på tallriken igen när jag loggade in på Twitter innan avspark och såg detta:

   

Jag menar finns det inga som helst gränser för dagens moderna fotbollsfans längre? Trodde dessutom att den här sorten inte existerade bland scousernas horder, att det bara var sånt man såg hos United. Blev så upprörd att kalsongerna snurrade sig runt benen på mig och jag övervägde ett tag att raka av mig håret, sätta mig i en bil och ilsket spela in ett upprört och faktaresistent inlägg att dela på Facebook, men jag sansade mig snart. Mest förvånad att idioterna på bilden lyckades gå i rätt ordning, det måste ha tagit en bra stund att få ordning på!

 

 

Inte blev det bättre av dessa bilder:

   

 

   

Och det är med det i åtanke som jag kan leva med vissa matcher där portugisen gör som han gjorde i lördags. För under den galne holländaren och den paralyserade skotten var match, efter match, efter match, efter match en enda lång ångestdepression.

 

 

Intressant också att notera både svensk och engelsk medias massiva koncentration på att Sadio Mané saknades för scouserna, utan att nämna Pogbas eller Baillys frånvaro i United.

 

 

Men jag ska absolut inte ducka för våra egna problem här. Nej, jag tyckte inte vår insats var hedervärd eller så, men jag tror jag har förklarat min syn på saken ganska väl här ovanför. Men vi ska heller inte glömma att för många var medelmåttor i lördags. Ander Herrera körde sin vanliga springa-omkring-grej medan han försöker få det att se ut som om han gör något genom att verka upptagen, samtidigt som han inte gör ett skit. Han får ofta panik när han har bollen, har inte någon stor portion mod i sig och spelar väldigt, väldigt ofta en fotboll där säkerheten är viktigast.

 

 

Mourinho ska ha beröm för jobbet han har gjort med Phil Jones. Engelsmannen har blivit bättre under portugisens ledning, men han är fortfarande ingen mittback som jag känner mig stensäker med. Och vad fan gjorde han efter De Geas sanslösa räddning? Om Liverpool hade nätat på den returen (vilket de skulle ha gjort) skulle Jones ha fått en assist för det, det var Sunday League-försvarsspel. Han bara serverade läget på en nydiskad silverbricka till Salah (well, det var faktiskt Coutinho som den var på väg till, men turligt nog tog Salah den för honom). Och det där läget som Can sumpade, då lämnade Jones bara bollen att gå in bakom sig, något han ganska ofta gör sig skyldig till.

Sen tycker jag inte Liverpool var särskilt imponerande i lördags heller. När man läser kommentarer och annat verkar det som att matchen de har sett handlade om ett United som desperat kämpade mot flodvåg efter flodvåg av röda hemmaspelare, som liksom fullständigt spelade ut United utan att få in bollen i nät. Så var det definitivt inte och att lämna planen utan att ha släppt in något mål med Jones/Smalling/Darmian som tre fjärdedelar av backlinjen, det var en stor prestation i sig själv, av United.

Mourinho har gjort oss svåra att besegra och det är det som kommer räknas längre fram på säsongen. Liverpool har, trots att de då hade den egentliga Ballon d'Or-vinnaren de senaste åren, Sadio Mané, tillgänglig, redan tappat poäng mot sämre lag, medan vi har kört över dem.

 

 

Men det är ju onödigt att nämna, för det stör ju liksom den ack så viktiga bilden av mannen med sköldar i käften som fotbollens frälsare och Mourinho som spelets fiende nummer ett. Noterar också att tysken mjölkar hela situationen med sitt snack om att han aldrig skulle kunna ställa upp sitt lag som Mourinho, men i United *snyft*, där går det minsann! Vad han säger är att han bara kan vinna matcher när motståndarna spelar honom i händerna och han verkar tro att lag bara ska öppna upp sig och ge scouserna tid och ytor. Han börjar kännas som någon som bara har en plan och när det inte funkar blir det grinigt och jobbigt. Man kan ju bara ta en titt på vad han och Mourinho har vunnit. Men hej, han ger ju tidningarna köttben att smaska på, gillar att skoja och visar en sådan enorm passion på sidlinjen, så sluta gnäll för fan!

 

 

Mitt i alla expertutlåtanden om att "Mourinho parkerade bussen igen" och "skäms United, skäms Mourinho" (helt briljant) så har jag inte sett några ord om det faktum att Klopp spelade hela matchen med Henderson, Can och Wijnaldum som defensiva mittfältare, med intentionen att stoppa United. Med tanke på Uniteds påstådda passivitet borde man alltså ha kunnat ändra på det, men så blev det inte. Jag såg heller inte att de stötte fram sina ytterbackar för att försvåra för Valencia och Darmian. Med tanke på att scouserna körde över oss och i princip anföll med 10 man kändes det konstigt att Moreno och Gomez i princip aldrig lämnade sin egen planhalva. Martial hade två spelare på sina tår, Gomez praktiskt taget punktmarkerade honom och ur allt detta skapade de en riktigt bra chans, snacka om att det är en väloljad offensiv naturkraft han styr över, den gode Klopp!

 

 

Här kan ni läsa Danny Taylors matchrapport från Anfield:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2017/10/20/11486647-liverpool-lamnade-frustrerade-igen-av-david-de-gea-och-manchester-united/

 

 

Och samme Taylors kommentarer efter att managerna träffat media efter matchen:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2017/10/20/11486645-jos-mourinho-forsvarar-manchester-uniteds-taktik-efter-dodlaget-pa-anfield/

 

 

 

Benfica (b)

Man kan nästan höra hur ABU-legionerna njuter när det "hackar" för United. Jag menar snacka om att det är kris i klubben! Inom loppet av fem dagar har vi spelat två matcher, först borta mot Liverpool och sedan borta mot Benfica och det har inbringat... fyra poäng - KRISEN ÄR TOTAL! Fattas bara att Lamotte känner sig manad att sätta sig i bilen och spela in ett upprört inlägg om detta också, så är hysterin fullständig sen.

 

 

Nu ska jag tråka ut er alla med lite enkel fakta (ser redan hur 3/4 av läsarna klickar sig vidare till något lättsammare):

 

 

Hittills har vi spelat 12 matcher den här säsongen, vi har vunnit 10, spelat två oavgjorda och förlorat 0. Vi har släppt in fyra och gjort 33. Vi ligger tvåa i ligan, 2 poäng efter skaparna av "drömfotbollen" och sju före både mästarna och de egentliga mästarna.

 

 

Statistiskt sett har vi inte haft en bättre start på ligaspelet, vi är i princip klara för åttondelsfinalerna i CL för första gången sedan Moyes dagar och har inlett vårt försvar av Ligacuppokalen med en vinst. Igen frågar jag vad som är fel? Om det inte är resultaten, då måste det vara fotbollen?

 

Så låt oss ta en titt på fotbollen vi spelar. Huvudsaken handlade om att ni ville bli underhållna och se oss göra mål, va? 33 mål på 12 matcher är 2,75 mål per match i alla turneringar. För argumentens skull är det 2,65 mål per match i ligan efter åtta matcher, eller enklare uttryckt: 21 gjorda.

 

 

Förra säsongen: 8 matcher, 13 mål (8 färre)

2015/2016: 8 matcher, 12 mål (9 färre)

2014/2015: 8 matcher, 15 mål (6 färre).

Så det är en markant förbättring mot de tre senaste åren. Ok, det säger inte så mycket?

 

 

Låt oss då titta på de tre senaste titelvinnande lagen, 2013, 2011 och 2009:

2013: 8 matcher, 21 mål (samma)

2011: 8 matcher, 18 mål (3 färre)

2009: 8 matcher, 12 mål (9 färre)

 

 

Så jämfört med samtliga säsonger förutom vid den senaste titelvinsten, där resultatet var samma, har vi gjort fler mål nu vid den här tidpunkten av säsongen. Vi har även släppt in betydligt färre mål. Det finns såklart ett argument för att de här tre titelvinsterna var Uniteds sämsta. Definitivt de två senaste, i alla fall. Så låt oss titta på tre av Uniteds bästa ligavinnande lag: 2008, 1999 och 1994:

 

 

2008: 7 mål (14 färre)

1999: 13 mål (8 färre)

1994: 15 mål (6 färre)

 

Så jämfört med samtliga har vi gjort fler (och släppt in färre). Nu är dagens trupp såklart inte i närheten av standarden som fanns i de sistnämnda trupperna och statistiken betyder inte att vi kommer vinna allt, men dra åt helvete, är det verkligen rätt tid att börja dra fram knivarna nu?

 

Samtidigt som jag manar till lite perspektiv och lugn (något som aldrig gått i hand i hand när det gäller bevakningen av United) så vet jag också att allt inte är en dans på rosor. Börjar exempelvis fundera lite på vad Henrich Mchitarjan går för egentligen. Så med tanke på att vi saknar tre mittfältare och vår bäste försvarare och att två spelare (Herrera och Mikhi-på-tomgång) spelar som rövhål, så tycker jag vi gjort ganska bra ifrån oss på sistone också.

 

 

Så förlåt mig ett ögonblick, men jag trodde faktiskt att vi just hade vunnit en match i Europacupen, att vi behöver en poäng på de tre återstående matcherna där för att avancera till slutspelet i vår och att vi ligger tvåa i ligan efter ett lag som för tillfället är i kanonform, samtidigt som vi inte alltid spelar spektakulärt bra och med några nyckelspelare på skadelistan. Det kan vara mitt vänstervridna sätt att se på världen, men för mig är det inte någon KRIS!

Liverpool 0

 

 

Manchester United 0

   

Man Uniteds David De Gea gör en räddning på Liverpools Joël Matips avslut. Fotograf: Carl Recine/Action Images via Reuters

 

 

 

 

AV: Daniel Taylor, the Observer, söndag 15 oktober, 2017:

 

 

Om inget annat så borde Liverpool förmodligen ta det som en komplimang att Manchester United väljer att gå in till den här matchen på det här sättet. Det var den andra säsongen i följd som den här matchen slutade mållös och det krävdes inget misstänksamt sinne för att komma fram till att José Mourinho hade bestämt sig för att det skulle vara tillräckligt för att göra det till en tillfredsställande dag - och åt helvete med alla som kanske kunde tänkas ifrågasätta hans äventyrslusta.

 

 

Hans lag hade ett snitt på tre mål per match i deras tidigare sju Premier League-matcher men det här var första gången de mötte ett lag på en topp-12-placering. Mourinho ändrade således sin taktik och särskilt den andra halvleken var en uppvisning i defensiv gnidighet direkt framför the Kop. Liverpool kunde inte bryta ner dem och Mourinho har redan klargjort vad han tycker om personerna som kanske anklagar honom för att förstöra matcher som ett spektakel. Gällande storyn i den här matchen kan man referera till vad han sade efter förra säsongens Europa League-final mot Ajax: "Det finns många poeter i fotbollen, men poeter vinner inte många titlar."

 

 

Han brukar veta vad han gör men det var en riskfylld strategi och det hade varit intressant att se Mourinhos back-up-plan om ett av dessa Liverpool-anfall hade hittat sig in bakom Uniteds försvar.

 

 

Istället hade inte hemmalaget kvickheten i tanken eller kreativiteten på de avgörande områdena och, tyvärr för Jürgen Klopp, så har tre poäng aldrig delats ut för moraliska segrar. Liverpool har endast vunnit en av deras senaste åtta matcher i de olika tävlingarna och allt kändes ganska avslaget mot slutet. "Vad sa José Mourinho?" ville Klopp veta. "Att vi var det mer defensiva laget? Det hade varit roligt."

 

 

Mourinho har hört det förut och kommer reflektera över ett gott dagsverke, oavsett hur mycket det stör honom när han anklagas för att sätta ihop lag som inte spelar på det klassiska United-sättet. De fick inte till ett enda noterbart anfall i den andra halvleken men den mest extraordinära statistiken för eftermiddagen var att det dröjde till den 17:e minuten innan Romelu Lukaku lyckades få till en bollberöring.

 

 

Lukaku anklagas ofta för att sakna sina bästa framträdanden på de mer utmanade uppdragen men hans misslyckande med att näta här berodde mer på omständigheterna. Den belgiska anfallaren hade en chans i den första halvleken då han avfyrade sitt skott för nära Liverpool-målvakten, Simon Mignolet, men han var isolerad under större delen av matchen och kanske fanns det ett mått av frustration i tacklingen som skickade upp Joe Gomez i luften nära sidlinjen.

 

 

Istället var det här en eftermiddag där Phil Jones och Chris Smalling demonstrerade deras utveckling under Mourinho, Lukaku kunde ses hjälpa till i defensiven, Anthony Martial spenderade större delen av matchen inne på sin egen planhalva och i ett ögonblick av gammaldags upphetsning fick vi ännu en påminnelse om David de Geas extraordinära förmåga att hindra bollen från att gå in i hans mål.

 

 

Anfield var redan uppe på tårna när Roberto Firmino lurade Nemanja Matic inne i straffområdet och Joël Matip nådde det första inlägget. Liverpool-försvararen fick på en bra träff, åtta yards (= 7,3 meter) ut, men under den tiondelen av en sekund hade De Gea redan ställt om sin kropp, fått ut sin vänsterfot och blockerat skottet på mållinjen. Det var en exceptionell uppvisning i improviserat målvaktsspel och när De Gea ställde sig upp igen fanns det inte ett hårstrå som låg fel. Vilken otrolig målvakt han har blivit.

 

 

Förutom det var det inte mycket aktivitet i straffområdena under en första halvlek som var alltför hektisk för att man skulle förvänta sig att något av lagen skulle kunna passa bollen med deras normala skicklighet. Mohamed Salah visade stundtals upp en del underbart flinka bollberöringar men det fanns så lite tid för bollhållaren, detta då en tackling aldrig var för långt borta, så det var svårt att bygga upp ett bollinnehav. Båda lagen gjorde sig skyldiga till att inte vårda bollen tillräckligt bra och kanske var det oundvikligt när allt var så snabbt och galet.

 

 

Den andra halvleken var en mer kontrollerad affär, där Liverpool pressade framåt, tvingade fram ett antal hörnor men utan att någonsin ge intrycket att de höll på att köra över sina motståndare. Klopps mannar slog många passningar, men aldrig den avgörande. Gomez kom närmast med en hög boll in till Emre Can men tyskens skott gick ut på the Kop och efter det var det bara sporadiska ögonblick när De Gea hotades igen.

 

 

Mourinho plockade in en till mittback, Victor Lindelöf, i slutet, då svensken ersatte Ashley Young, en omskolad försvarare som här spelade högerytter, och matchen suckade och stånkade sig fram till slutsignalen under höstsolens sken. Det var första gången någonsin som det har blivit 0-0 två gånger i rad i den här matchen och Klopp fick efteråt frågan om han någonsin skulle ställa upp ett lag på samma sätt som Mourinho hade gjort. "Man skulle inte kunna spela på det här sättet i Liverpool," svarade han, "men det är ok för Manchester United."

• Manchester United-managern säger att matchen var som "schack" i den andra halvleken

 

• Jürgen Klopp: Man skulle inte kunna spela på det här sättet i Liverpool

 

 

 

AV: Daniel Taylor, the Observer, söndag 15 oktober, 2017:

 

 

José Mourinho försvarade Manchester Uniteds taktik efter 0-0-matchen på Anfield som fick Jürgen Klopp att säga att han aldrig skulle ställa upp sitt Liverpool-lag i ett sådant defensivt system.

 

 

Klopp valde sina ord noga för att se till så att de inte kunde vinklas till en verbal attack på Mourinho men Liverpool-managern var helt klart frustrerad efter att de två lagen bjudit på en mållös match för andra gången i följd i Anfield-mötet, för första gången någonsin.

 

 

Men Mourinho accepterade inte att detta var ett dåligt spektakel eller att han avsiktligt hade ställt ut sitt lag för att lämna Anfield med oavgjort. "Det beror på vad som är en underhållande match," sade United-managern. "En sak är en underhållande match för fansen, en annan sak är en underhållande match för folk som läser fotboll på ett annat sätt.

 

 

"För mig var den andra halvleken som lite schack men min motståndare öppnade inte dörren för mig för att vinna matchen. Vi kom för tre [poäng] men i den andra halvleken var det svårt att göra det med dynamiken som rådde. Jag väntade på att Jürgen skulle ändra och spela mer offensivt men han behöll de tre starka mittfältarna hela tiden.

 

 

"Jag väntade på att han skulle ge mig mer utrymme att kontra på men han gav mig inte det. Så jag vet att ni förmodligen tycker att vi var defensiva och de var offensiva - well, ni [Liverpool] är på hemmaplan och ni flyttar ingenting. Jag vet inte varför. Jag väntade på det och han gjorde det inte. Jag tycker han gjorde bra ifrån sig, ärligt talat [som inte ändrade det]."

 

 

Mourinho gick vidare och förklarade att han hade skickat in två av sina avbytare, Marcus Rashford och Jesse Lingard, för att försöka straffa Liverpool i omställningarna om hemmalaget hade varit tillräckligt modiga för att ändra sitt system. Men det mer notabla bytet var när han kastade in Victor Lindelöf, en mittback, istället för Ashley Young, som spelade ytter, på övertiden.

 

 

"Man skulle inte kunna spela på det här sättet i Liverpool men det är ok för Manchester United," sade Klopp. "Jag tycker att vi var värda tre poäng. Det var många bra individuella insatser. Men när en motståndare har den här sortens defensiva inställning kommer du inte att skapa 20 chanser."

* Memphis Depay etablerade aldrig sig själv i Manchester United och flyttade vidare

 

* Nu i Lyon siktar han redan på en flytt till Real Madrid i framtiden

 

* 23-åringen sade: "Jag tror jag kommer gå till Real Madrid. Ja, det är ett seriöst mål"

 

* Holländaren har gjort två mål och tre assists för Lyon den här säsongen

   

Memphis Depay (t.h.) har redan ställt in sitt sikte på en flytt till Real Madrid i framtiden.

 

 

 

AV: Will Griffee, MailOnline, söndag 15 oktober, 2017:

 

 

F.d Manchester United-yttern Memphis Depay har avslöjat sina högt ställda ambitioner, nämligen att få till en flytt till Real Madrid.

 

 

Efter att ha misslyckats med att etablera sig själv på Old Trafford flyttade holländaren till Lyon för £16m (181,7m kr) i januari men han siktar redan på en ny flytt.

 

 

Han sade följande till PSV:s supportermagasin: "Jag tror jag kommer gå till Real Madrid. Ja, det är ett seriöst mål."

 

 

Hans kommentarer kommer få folk att höja på ögonbrynen i Manchester då 23-åringen knappast levde upp till förväntningarna efter hans flytt dit från PSV 2015.

 

 

Den unga yttern är helt klart full av självförtroende och en tro på att han kan återuppväcka sin karriär i Ligue 1 och han tillade att han är nöjd i Lyon för tillfället.

 

 

"Vad som har hänt hittills, det är gud, han hjälper mig och har tagit mig hit.

 

 

"Jag hade en väldigt bra tid i PSV, men jag ville nå högre mål i min karriär. I Lyon är jag väldigt lycklig. Klubben är på ett sätt jämförbar med PSV."

 

 

Depay har gjort två mål och svarat för tre assists den här säsongen för det franska laget och han måste garanterat få fram mer imponerande siffror för att fånga uppmärksamheten från de på Bernabeu.

 

 

Lyons supportrar lär hoppas att hans uppmärksamhet ligger kvar hos Bruno Genesios lag och att han inte behandlar klubben enbart som en språngbräda i sin karriär.

Det är troligt att Gunners kommer sälja den alltmer marginaliserade mittfältaren i januari istället för att förlora honom gratis nästa sommar

   

 

 

 

 

AV: John Cross, Daily Mirror, fredag 20 oktober, 2017:

 

 

Mesut Özil har sagt till sina Arsenal-lagkamrater att han kommer skriva på för Manchester United.

 

 

Özil, 29, är redo att göra det sanslösa klubbytet och han är säker på att han kommer flytta till Old Trafford.

 

 

Den tyske mittfältarens kontrakt går ut efter den här säsongen och då kan han lämna gratis, men Gunners-bossen Arsene Wenger erkände offentligt förra veckan att de kn komma att sälja honom i januari.

 

 

Det har nu öppnat dörren för möjligheten att Özil drar till en av deras största rivaler.

 

 

Men det återstår att se huruvida Old Trafford-jätten kommer försöka få till en affär för världsmästaren från 2014.

 

 

Özil, som blivit alltmer marginaliserad på the Emirates efter att ha förlorat sin plats i startelvan, gör ingen hemlighet av att han är beredd att lämna.

 

 

United-bossen Jose Mourinho har offentligt erkänt att han ser Özil som världens bästa i nummer 10-positionen.

 

 

Paret hade en stark relation då de jobbade ihop i Real Madrid, och det finns kvar en djup respekt trots Özil blandade framgångar sedan hans flytt till norra London 2013.

 

 

Att sno en av Arsenals dyraste tillgångar skulle även betyda att Mourinho fick chansen att trycka till bittra managerrivalen Wenger rejält.

 

 

Özils representanter har begärt att spelaren ska få £350,000 (3,97m kr) i veckan för att skriva på ett nytt kontrakt.

 

 

The Gunners erbjöd £275,000 (3,12m kr) i veckan förra säsongen men Mirror Sport förstår att deras intresse för att behålla honom nu har svalnat.

 

 

De är redo att sälja honom i januari för att få tillbaka en del av pengarna de köpte honom för, men den enda klubben som hittills har deklarerat sitt intresse offentligt är italienska Inter Milan.

 

 

Wenger erkände också att de kan komma att sälja anfallaren Alexis Sanchez i januari då hans kontrakt också går ut i sommar, och ligaledarna Manchester City är intresserade av honom.

 

 

Det har inte bildats någon kö av klubbar som är intresserade av Özil, särskilt inte efter att han tappat sin startplats

den här säsongen.

 

 

Hans dåliga insats som inhoppare i andra halvlek borta mot Watford i lördags ska ha irriterat andra i omklädningsrummet och personer i tränarstaben.

 

 

Arsenal-legendaren Robert Pires påstod den här veckan att Özil har stört sig på klubbens misslyckande med att bygga en trupp som kan utmana om stora pokaler.

 

 

Hästkapplöpningslegendaren och Gunners-supportern Tony McCoy har slutit sig till kritikerna och menar att den tyske landslagsmannen inte förtjänar att bära tröjan.

 

 

F.d jockeymästaren McCoy sade: "Vi har spelare där ute som glider omkring. Özil är inte värd att matas, än mindre bli betald genom ett kontrakt.

 

 

"Han ser inte ut att vilja vara där.

 

 

"Jag skulle inte låta honom komma i närheten av en Arsenal-tröja."