Liverpool (b)

Nu är det alltså äntligen slut på det där förbannade landslagsuppehållet för den här gången och direkt väntar bortamatch mot dem från andra änden av East Lancashire Road. Tidig avspark innebär tidig start på dagen, även för mig, ska snart bege mig till mitt lokala vattenhål och inleda den ack så viktiga mat- och dryckesuppladdningen inför matchen - COME ON UNITED!

Igår (13/10) döpte Liverpool officiellt om en av deras läktare. Det handlar om The Centenary Stand, som byggdes för att uppmärksamma klubbens 100-årsdag, 1992. Innan det hette den the Kemlyn Road Stand. Men från och med igår går läktaren under namnet Kenny Dalglish Stand. Om du har varit på någon Liverpool v United-match någon gång och stått på bortasektionen på Anfield Road Stand så ligger den här skiten till vänster om dig när du blickar ut över planen.

Såhär ser läktaren ut nu och man ser även den förberedda mosaiken (The King) inför idag då scouserna ska fira den pisstinkande skotten.

 

Det var många f.d Liverpool-spelare där för att hylla honom igår, bl. a sågs Gérard Houllier, Gary McAllister, Alan Kennedy, Ian St John, Alan Hansen, Jamie Carragher, Robbie Fowler, Stevie Me, Michael Owen och United-supportern Ronnie Whelan bland dem som ställde upp sig på led och applåderade in Dalglish på planen.

Så man kan ju tänka sig att scouserna kommer vara extra känslosamma (jisses!) inför avsparken imorgon. Därför tycker jag det skulle vara kul om den här gamla United-bannern rotades fram för ett nytt framträdande, bara för att skapa lite balans, såklart:

   

 

 

Det är såklart en referens till hela Paddy Evra v grisen Suárez-bråket, där spelarna i Liverpool tyckte det var en bra idé att på uppvärmningen efter domen bära tröjor till stöd för den vedervärdige uruguayanen. Och inte bara spelarna förresten, herr Pisslukt iklädde sig också en, och såg inget konstigt i det.

   

 

Vi ska väl heller inte utesluta att vi vid dagens kletiga scouse-hyllning av Kenny kommer få höra United-fansens egen version av det här gamla örhänget:

Med följande text:

 

 

There's a tavern in the town (in the town)

And we're gonna burn it down (burn it down)

We're gonna hang Dalglish from the highest fucking tree

So all you Scouse bastards can see

 

Ser även att Jamie Carragher ägnar sin i kolumn i the Daily Telegraph åt dagens match, här följer ett litet utdrag:

 

"När möjligheter dyker upp för att avancera och fortsätta vara riktigt konkurrenskraftiga i toppen av ligan - vilket brukar hända på Anfield en gång vart femte år - måste man ta tillvara på dem.

 

 

"Liverpool har inte gjort det. Manchester United, på sjätteplatsen, agerade. Liverpool, på fjärdeplatsen, gjorde det inte. Detta är en trend.

 

 

"Min fruktan är att Klopp kommer titta tillbaka på sommaren som en missad möjlighet.

 

 

"Istället åker Jose Mourinho till Anfield på lördag som en genuin utmanare och Liverpools långvariga brister förblir iögonfallande uppenbara.

 

 

"Detta är en fundamental skillnad mellan det moderna Liverpool och United: en klubb erkände sin svaghet och fixade det, och den andra är ansatt av samma problem.

 

 

"United gjorde inte tillräckligt många mål så de spenderade £75 miljoner (864,2m kr) på Romelu Lukaku. Han var inte Uniteds förstaval.

 

 

"De jagade Antoine Griezmann och Alvaro Morata, men när de affärerna gick i stöpet satt inte Mourinho och väntade.

 

 

"Han väntade inte ett år på Griezmann. Han vill ha titeln nu.

 

 

"Liverpool släppte in för många mål så de ville ha Virgil Van Dijk.

 

 

"De satte sig själva i en position där han var redo att komma men det strulade till sig. Istället för att plocka fram alternativ spenderade de sommaren med att hoppas att Southampton skulle ändra sig.

 

 

"Det var Van Dijk eller ingen, vilket ledde till att säsongen började med att Liverpool fortsatte att släppa in billiga mål, misslyckades med att vinna matcher de dominerar, tappa poäng mot lag på bottenhalvan av tabellen.

 

 

"Liverpool har inte råd med den sortens misstag på och vid sidan av planen - inte bara när det gäller att utmana om Premier League utan även att stanna kvar i topp fyra."

Jag hoppas såklart att vi vinner, men har även lärt mig att inte ha alltför höga förväntningar på själva fotbollen i den här matchen. Särskilt på Anfield har matcherna en tendens att bli något av ett antiklimax, efter all uppbyggnad i media, och något av ett sömnpiller. Många matcher har varit t.o.m skitdåliga och det är inte många på senare tid som man kan stämpla ens som "hyfsade", för att inte tala om rena klassiker. Men jag lovar, åker vi hem med tre poäng så kommer jag vara glad.

Om jag bara gör en snabb sökning i huvudet så är det klart att 2-1 vinsten där 2014/15 var ruskigt skön. Laget visade för en gångs skull lite ryggrad där borta, Mata gjorde två suveräna mål, varav det andra var helt briljant.

 

Och när man pratar om den matchen är det såklart svårt att bortse från rollen som Stevie Me spelade, wow alltså! Det var hans sista match mot United i karriären, han startade på bänken och när han började värma upp mellan avbytarbänken och the Anfield Road End fick han konstant höra United-fansen hylla honom:

Och snacka om att det påverkade honom. Där skulle han kliva in, till en briljant mottagning, som Kapten fantastisk och vända på matchen mot ärkerivalen United. Jag tror inte jag behöver berätta vad som hände efter det, men det var ren och skär världsklass! Här har ni höjdpunkterna:

En snabb titt i historieböckerna visar att på de senaste tio ligamötena på Anfield har vi vunnit fyra matcher, de har vunnit fyra och två möten har slutat oavgjort. På de tre senaste har vi två segrar och en oavgjord.

 

Bobby Charlton 80 bast

I onsdags (11/10) fyllde Bobby Charlton 80 år och för det lyfter jag på min imaginära hatt. Man kan tycka vad man vill om honom och jag är inte hans största fan, men ordet "legendar" används nuförtiden alldeles för lättvindigt, men när det gäller Bobby så är han i mina ögon en sann United-legendar. Och ja, gubben kunde skjuta:

Jag kan även säga att jag blev uppriktigt besviken när Rooney slog hans målrekord, ok, inte för själva målet han gjorde, men att han fick bli klubbens främsta målskytt, det kändes inte rätt. Men nu är det så det är och det är knappast något jag ligger sömnlös för.

En snabb titt på Charltons karriär vittnar om att den var hyfsad och mer därtill för de Röda och jag hoppas vi får se Bobby och frun Norma på Uniteds matcher under många år framöver.