DET finns inga svarta ISIS-flaggor hängandes från fönstren, alla kvinnorna bär heller inte dräkt från huvud till fot i svarta burkor

   

NAV: Molenbeek kallas den jihadistiska huvudstaden i Europa.

 

 

 

 

AV: Patrick Knox, Daily Star on Sunday, söndag 15 maj, 2016:

 

Gatorna och affärerna ser ut som alla andra multikulturella områden i Belgiens huvudstad.

 

Det är långt ifrån det ruttnande gettot man skulle kunna föreställa sig i "västvärldens jihadistiska huvudstad".

 

Man kan promenera omkring utan att bli utstött som främling - så länge du inte är polis.

 

Men inne i några av dessa hem finns det gangsters och islamistiska fanatiker som stöttar en avskyvärd terrorgrupp som är ansvarig för hundratals dödsfall i Europa under de senaste åren.

 

Välkommen till Bryssel distriktet Molenbeek, det nu ökända högkvarteret för ISIS som ligger precis i det bultande hjärtat tillhörande EU.

 

 

OMRÅDE: Molenbeek ser inte ut som man skulle kunna föreställa sig.

 

Nästan varje gång när något hemskt illdåd utförs i Europa kan det länkas till det distriktet.

 

Oavsett om det handlar om tågbomberna i Madrid 2004, massakern not Bryssels judiska museum 2014 och den efterföljande skottlossningen året efter på ett höghastighetståg mellan Amsterdam och Paris, så finns det länkar till Molenbeek på ett eller annat sätt.

 

Nyligen iscensatte även jihadisterna de sjuka attackerna i Paris i november 2015 och morden i Bryssel i mars.

 

 

TERRORKAMPANJ: Karta över terrorattacker länkade till Bryssel-distriktet Molenbeek.

 

Det finns även sammanbindningar till Charlie Hebdo attackerna i januari 2015 och Jihadi John passerade genom Molenbeek på vägen till Syrien då han anslöt sig till den mordiska ISIS-armén.

 

Och det är här som planer på att mörda och lemlästa britter på hemmaplan och på semester på Costa Del Sol förmodligen kläcks.

 

Så att säga att det här stället har ett dåligt rykte är en episk underdrift.

 

Så många som 90,000 människor bor i Molenbeek, som nu har kastats in i rampljuset som en "jihadistcentral" i huvudstaden i ett europeiskt land som visar upp flest antal rekryter till ISIS per capita.

 

 

KAOS: 32 människor dödades i Bryssel-attackerna.

 

Ungefär hälften av människorna i det invandrartäta området är muslimer.

 

Många har sina rötter i Marocko och Turkiet.

 

Men integreringen in i det vanliga belgiska livet har helt klart misslyckats och gräsrotsstödet för islamistisk radikalism frodas.

 

 

KAOTISKT: Salah Abdeslam hittades i närheten av där han växte upp i Molenbeek.

 

Vart lojaliteten ligger avslöjades när rymlingen från Paris-attackerna, Salah Abdeslam, fångades av beväpnad polis.

 

Istället för att se på och inte riktigt fatta att en psykopat funnits mitt ibland dem, kastade en fientlig mobb föremål på poliserna, inklusive flaskor och stenar.

 

Videoklipp från incidenten visar stora aggressiva folkmassor på vägen där den dramatiska terrorräden utspelade sig.

 

 

SPÄNNING: Polisen skickades in för att skingra folkmassorna efter det att missiler kastats.

 

Kravallpolis kallades in för att kväsa oroligheterna då ungdomar deklarerade sitt stöd för deras "hjälte" Abdeslam, som hade gömt sig bland dem i fem månader.

 

Detta trots att terroristen var världens mest efterlysta man.

 

Journalister blir också måltavlor och invånarna där upprätthåller typiskt en tystnadens mur.

 

I januari attackerades tre reportrar när de försökte intervjua familjemedlemmar till Chakib Akrouh, självmordsbombaren som sprängde sig själv under en polisräd i Saint-Denis, Paris, efter attackerna i november.

 

 

Det är ännu värre för polisen.

 

Alla känner alla i det här extremt nära sammansvetsade och isolerade samhället.

 

En utböling upptäcks omedelbart.

 

Belgisk terrorpolis har funnit det nästan omöjligt att penetrera med undercoverpoliser.

 

Brice De Ruyver, den f.d säkerhetsansvarige för en belgisk premiärminister, har sagt att "vi officiellt inte har no go-zoner i Bryssel, men sanningen är den att de finns, och de hittas i Molenbeek."

 

Lokalbefolkningen stödjer antingen aktivt ISIS eller sympatiserar med dem, eller så är de för rädda för att uttala sig efter att ha hotats med konsekvenser.

 

Ironiskt nog ligger det som kallas ett "jihadistiskt löpande band" bara några få miles ifrån platsen där Europas chefer är baserade.

 

Fienden har inte bara stått vid grindarna, de har suttit precis under näsorna på höjdarna i EU:s maktcentrum.

 

 

NÄSTE: Abdeslam familjens lägenhet i Molenbeek.

 

EU-ledarna tog bort gränskontroller efter introduceringen av Schengen-avtalet 1995.

 

Detta tillåter terrorister att röra sig fritt, något som ISIS utnyttjar.

 

Terrorgruppens hatmanual som setts av Daily Star Online skryter öppet om hur lätt det är att springa i cirklar runt de belgiska myndigheterna.

 

De skrävlar även om sammanlänkningarna med Molenbeeks blomstrande gängkultur.

 

 

LOKALA KRIMINELLA: Hjärnorna bakom Paris-attackerna Abdelhamid Abaaoud och Salah Abdeslam.

 

En av dem, Svarta flaggor från Islamiska Staten, säger: "Dessa gäng växer och blir starkare.

 

"Den otroliga grejen är att de flesta gängen i Europa kommer från muslimsk bakgrund.

 

"Så medan regeringen slösar sina pengar på att arrestera praktiserande muslimer som flyr till Syrien med anklagelser om 'terrorism', försvagar de sin polismakt och ger därför framtida Mujaheddin chansen att få vapen från gäng och svarta marknaden för framtida jihad."

 

Flera av de som utförde attackerna i Paris, inklusive Abdeslam och ringledaren Abdelhamid Abaaoud, kom från det oroliga området och var involverade i brottslighet.

 

 

LOKALA SKURKAR: Bryssel självmordsbombarna Khalid och Ibrahim El-Bakraoui var f.d rånare.

 

Belgiska terroristanalytikern Pieter Van Ostaeyen sade följande till Daily Star Online: "Många av killarna i deras nätverk hade eller har en kriminell bakgrund och band till den lokala gangsterscenen.

 

"Dessa band såg till exempel till så att Salah Abdeslam kunde stanna under radarn i Bryssel i nästan fem månader."

 

Men Mr Van Ostaeyen sa att situationen i Molenbeek inte är ny.

 

Han sade: "Situationen har utvecklats i årtionden.

 

"Siffran för arbetslöshet i det här området är extremt hög och många människor som bor här har flyktingbakgrund.

 

 

Mördare: Flygplatsbombarna Ibrahim el-Bakraoui, Najim Laachraoui och Mohamed Abrini.

 

"Om vår inrikesminister sa att han skulle städa upp Molenbeek borde han faktiskt investera i bostäder, infrastruktur och utbildning.

 

"Om vi fortsätter förneka att problemet existerar kommer det bara växa sig större."

 

Han tillade: "Det är fel att tro att det bara är Molenbeek.

 

"Problemet är att hela kanalzonen i västra Bryssel är utfattigt."

 

 

TONÅRING: Nytt foto på Younes Abaaoud, t.h., med ISIS-krigare.

 

Hjärnan bakom Paris-attackerna Abaaoud dödades i belägringen av Saint Denis efter Paris-attackerna, vilket Frankrike säger omintetgjorde den andra planen.

 

Men nu har hans 15-åriga bror Younes Abaaoud lovat att fortsätta striden i Syrien och hämnas sitt syskons död.

 

Ett fotografi av tonåringen, en av de yngsta ISIS-jihadisterna efter att han gick med 13 år gammal, dök upp den här veckan.

 

Utan tvekan kommer han inte bli den sista jihadisten från Molenbeek - terroristhuvudstaden i västvärlden.

Parallella samhällen, gängkrig, no go-zoner. Detta är något av det vi nästan upplevde på en kort reportageresa till Sverige

   

Sverige 2016, den osminkade sanningen: En kvinna med hijab prommenrar rakt förbi polisstationen i Strömstad. Detta sker mitt på ljusa dagen i en vanlig svensk stad. Polisen ingriper inte. Foto: Hans Torvald Nøstdahl

 

 

AV: Simen Sætre, Morgenbladet, fredag 13 maj, 2016:

 

Vi uppfattar det redan vid gränsen. Flera bilister kör åt motsatt håll, i full fart bort från Sverige, som om de flyr från något.

 

Kanske reser de bort från det kaos som de senaste veckorna har skildrats i norska medier.

NRK 8:e maj: "Svensk polis: - Vi är på väg att tappa kontrollen." "Laglöshet råder". NRK visar 55 områden där kriminella nätverk har inflytande, enligt NRK kallas de "no go-zoner" och är fulla av "våldsförhärligande, religiösa extremister". Dramatiska bilder: "Här jagas NRK:s reportrar bort från kaféet." Reporter Anders Magnus och fotograf Mohammed Alayoubi intervjuas: "Det är som en krigszon".

 

NRK TV, 8:e maj: Reporter Ander Magnus står för den agendabefriade frågeställningen. Alla likheter med Morgenbladets egen intervjuteknik i det här reportaget beror på lathet.

Dagbladet 9:e maj: "Det här är Sveriges Mogadishu." Flera dramatiska skildringar: "Han stramar upp ansiktet, ser rakt på oss. Ögonen hårdnar. Nu bubblar det i hans blod, vi kan se det. Journalister är inte populära här i Rinkeby." "Ändlösa rader av kolgråa flerlägenhetshus. De ser trista ut, nästan döda." "En politisk mardröm".

Dessförinnan, i april, ett flertal artiklar i Aftenposten. "Svenska bostadsområden förvandlades till fästningar", ja, "ointagliga fästningar". "Vilda skottlossningar" på öppen gata med kalashnikovs. "Barn bär vapen och kriminella opererar fritt".

 

Allt detta medan ingen törs ta tag i det. Det är tabu. Ingen skriver om det, bortsett från NRK, Aftenposten, Dagbladet, VG, Dagsavisen, svenska och norska tidningar, Fox News, New York Times och några få till.

Vi hade själva tänkt resa till Rosengård i Malmö, men det var knappt om tid och vi antog att vi även i andra städer kunde våra fördomar bekräftade - Rosengård är ju också en "no go-zone".

Strömstad var tillräckligt dramatiskt, skulle det visa sig.

 

Redan vid inkörningen till staden såg vi de första tecknen. Affärer med halalkött. En butik hade tagit namnet "Revolt". Folk kastade snabba, skeptiska blickar mot oss på de tomma gatorna. En butik var täckt med arabisk skrift, som en hemlig kod till terroristceller. I parken fanns ett område avstängt med röd-vita band, som i en no go-zon.

På busstationen försökte vi få kontakt med en icke-västlig man.

- I'm no speak Swedish, sa han.

Då vi smygfotograferade honom på avstånd reagerade han med skepsis, som för att markera att vi liksom inte var välkomna.

Några mörkhyade män ropade mot oss då vi bad om en intervju:

- Vi har inte tid nu, beklagar!

De skyndade sedan vidare i rask takt, som om de försökte dölja något.

 

No go-zon: Ett avspärrat område markerar en no go-zon mitt i centrala Strömstad. Det röda och vita bandet kan föra tankarna till polisavspärrningar runt scenen för brutala mord i uppgörelser mellan skrupelfria invandrargäng som på fritiden hänger sig åt massvåldtäkter av blonda, svenska kvinnor utan att polisen törs ingripa. Foto: Hans Torvald Nøstdahl

 

 

Vi börjar prata med Jennifer Johansson (21).

 

- Var är det farligast här?

- Det är väl mest i centrum.

 

- Finns det platser du inte törs gå till?

- Jag vågar alltid, jag går dit jag vill. Händer det något så händer det något.

 

- Finns det en moralpolis här i Strömstad?

- Inte vad jag vet, men det finns ju olika politiska grupper, som Sverigedemokraterna, som försöker att ta upp saker här i stan.

 

- Det låter nästan som en krigszon?

- Krigszon är kanske inte riktigt ordet.

På sättet hon säger det tolkar vi det som att hon ändå menar det, att ja, Sverige är lite som en krigszon, något vi ser exempel på överallt. På en bakgård observerar vi två män med invandrarbakgrund som hastigt drar en resväska in i en bil och kör iväg.

 

På torget blir vi vittne till något som troligen är ett våldtäktsförsök. En ung man med mörkt hår lyfter en ung, blond kvinna, medan hon ropar "larva dig inte! Släpp!" Mannen ger sig inte, utan ler bara. Kvinnan ler också, som hypnotiserad, kanske vågar hon inte annat, kanske är hon rädd för repressalier. Ingen ingriper. Ett par äter mjukglass med ryggen till. En kvinna cyklar snabbt förbi, kanske i rädsla för att bli nästa offer. Polisen syns inte till.

 

Dagbladet, 9:e maj: En dagbladsk övning i dubbelkommunikation. Ingress: "Rinkeby är platsen där 16-åringar skjuter på varandra och journalister får stryk. Nu har lokalbefolkningen fått nog: De är trötta på svartmålningen."

 

Ett ungdomsgäng går över gatan. De kan inte vara äldre nio-tio år. De har skateboards och kepsar, minst två har invandrarbakgrund. De går in på ett konstgalleri. De bråkar och använder ord som "fan". En tjej går iklädd hijab. Det visar sig vara en skolklass, de ska se en utställning där barn har tecknat sina egna tolkningar av bestämda konstverk. Vi konfronterar Peter Uhr, som påstår sig vara konstproducent i kommunen, med att flera av teckningarna ser ut att visa våldsepisoder, maskerade män och polis.

- Tolkar du det så? Uppdraget var att teckna en präst vid sidan av sin bil.

 

- Flera av teckningarna framstår som extremt politiskt korrekta?

- Vi svenskar är förmodligen tillräckligt korrekta, men vi behöver deras oljepengar. Vi är Nordens tyskar.

 

Vi pekar på en teckning av en man som fått halva huvudet avhugget.

 

- Det är illa i Sverige nu?

- Stämningen är rätt så bra, skulle jag vilja säga. Vi är inte så jättedrabbade av Syrien. Detta är ett tryggt hörn av världen. Vi har mat på bordet. En och annan tiggare påminner oss om att vi har det bra. Det rullar på.

 

- Och nu tar alltså allt detta slut.

- Vi har levt i en fantastisk bubbla sedan 1950-talet. Kommer det en ny ekonomisk kris, kan det bli besvärligt, men vi lever på det försprånget vi har fått, som ni norrmän lever på oljan.

Mannen verkar överväga vartenda ord han säger, som om han är undertryckt av den politiska korrekthetens järngrepp och inte törs säga det han egentligen menar. Först när vi tolkar hans kroppsspråk och studerar hans små rörelser mycket tendentiöst klarar vi av att förstå det han egentligen försöker säga, mellan raderna, som i en tårfylld bön: "Hjälp oss, ni norrmän, det är bara ni som kan rädda oss, här finns ingen yttrandefrihet, bara dessa norska journalister törs skriva sanningen om Sverige, vi lever i ett totalitärt samhälle."

 

Varning: Moralpolisens förmaningar finns överallt. Här ser vi en teckning som troligen uttrycker att kvinnor måste bära burka. Foto: Hans Torvald Nøstdahl

 

 

För att hitta den verkliga, objektiva, osminkade sanningen, ringer vi precis som NRK:s Anders Magnus till Tino Sanandaji, ekonom vid Handelshögskolan i Stockholm. Snabbt bekräftas våra misstankar.

 

- Är det omöjligt att säga det man menar i Sverige idag?

- Absolut. Vi har en extremt politiskt korrekt invandringsdebatt. Majoriteten törs inte säga vad de menar.

 

- Du säger enligt NRK att det finns 55 no go-zoner i Sverige?

 

- Siffran bygger på en polisrapport, men polisen använder inte det uttrycket. Det är en diskussion om ordet. Men enligt polisen handlar det om områden där kriminella gäng har stor inverkan. På lokalt språk kallas det av några för "no go-zoner".

 

 

- Det låter ju som ett krigsliknande tillstånd?

- Nej, det är överdrivet.

Chockade konstaterar vi att självaste Sanandjani nu, tydligen, har förlamats av en sådan politisk korrekthet att han inte törs säga sanningen. Vi kan bara spekulera om orsakerna. Rädsla för att bli av med jobbet? Rädsla för våldsamma angrepp från extremisterna? Som om han vill hinta om att det ändå råder ett krigsliknande tillstånd fortsätter han:

- Det är illa, men man ska inte missbruka det ordet. Man kan lugnt gå runt i Rinkeby under dagtid utan att bli överfallen. Problemet uppstår på kvällstid, om man är ambulans eller polis, eller tillhör fientliga gäng.

 

- Sopas problemen under mattan?

- Definitivt. Det är talande att det bara är NRK som visar det här. Aldrig i Iran, som jag kommer ifrån, kan alla problem sopas under mattan, något kommer alltid fram i media, men det finns saker som nästan aldrig nämns i svenska medier. Norska medier skriver mer om problemen i våra förorter än svenska medier själva gör.

 

- Vi norrmän skriver mer om detta än svenskarna själva?

- Ja, vissa saker skrivs det mer om i norska och danska medier. Ett exempel är händelsen i Kungsgården i Stockholm, där invandrarkillar angrep unga tjejer för några år sedan. Det blev mer omtalat på den norska sidan Journalisten.no än i någon svensk media. Jag måste sitta med Google translate och översätta från norska för att få reda på vad som egentligen hade skett i Stockholm.

 

Vid ingången till en butik har moralpolisen satt upp ett förbud mot att ta med sig hundar in i butiken. I frysen ligger halalkött uppskuret, blodiga, råa köttstycken upphackade med köttyxor och knivar. Vi tar bilder på flera icke-västliga varor; ris, oliver, turkish delight. Några utställningsdockor är iklädda hijab och deras ögon lyser som radikaliserade självmordsbombare. Det är då det sker. En brysk man kommer mot oss.

- Varför har ni inte bett om tillåtelse att få ta bilder?

Han stramar upp ansiktet, ser rakt på oss. Ögonen hårdnar. Nu kokar det i hans blod, vi kan se det.

- Man måste fråga om lov, vet ni inte det?

Det är tydligt att butiken är en no go-zon. Den icke-västliga mannen vill markera vem som är chef här, att vi som vita är underlägsna. Runt oss i butiken hör vi röster, "salam alaikum", något vi tolkar som "döda dem, döda de otrogna!" Det är som i en krigszon.

Butikschefen kommer mot oss, med kulmage som i maffiafilmer. Han kräver att få se presskort. När han fått se presskortet säger han att vi är välkomna och erbjuder oss gratis dricka, troligen i ett försök till korruption, eller för att förgifta oss.

 

 

Det är då vi ser det, i kyldisken. Butiken gör öppet reklam för IS. Det är nu vi inser hur illa det är ställt. NRK meddelade att en svensk förort är "värre än Kurdistan för 50 år sedan", Dagbladet drog parallellen till "Mogadishu", men var finner man idag "ointagliga fästningar", "vilda skottlossningar", en totalitär politisk korrekthet och horder av syrier? Överallt ser vi tecknen. En kiosk erbjuder "mjuk-IS", en restaurang "IS-kander". Ett postkort: "Gratt-IS". En öppen lastbilsförsäljare: "f-IS-k".

Varför ingriper inte polisen?

Med en ilning längs ryggraden ser vi skylten på polisstationen i centrum: Pol-IS.

 

Vi kastar oss in i bilen och kör raka vägen hem. Vi har bara varit i Sverige i tre timmar, men redan har vi fått våra värsta fördomar bekräftade.

 

Bilden: Manchester Uniteds enskilt bäste spelare, David de Gea, lyfter FA Cupen mot skyn i lördags kväll efter att United säkrat sin 12:e inteckning i den gamla fina cupen. Det tar inte på något vis bort all skit vi har fått genomleva den här säsongen, men en liten tröst är det allt och fint för spanske Dave att hans fenomenala insatser även får generera en silverpokal, inte bara rädda poäng mot skitlag.

Hallo på er alla igen, wow, jag har inte riktigt hunnit hämta mig än! Efter en säsong där man många gånger trott att, nej, nu kan vi inte sjunka lägre, så har mumin och klubben ändå lyckats ta oss ännu en nivå längre ner i skiten, var det otroligt skönt att få vinna FA-Cupen i lördags. Det finns många "fans" som inte känner till vår historia i den här cupen och vad den betyder för oss, men de kan dra åt helvete, att vinna världens äldsta cup med det här formatet betyder fortfarande oerhört mycket. Det här är inte att göra som Arsenal, komma fyra och vinna FA-Cupen och se sig själva som världsmästare. Långt därifrån. Men med tanke på vart vi befinner oss efter Moyes och mumins framfart är det en riktigt skön framgång. Jag lovar att jag inte trodde på det överhuvudtaget när vi haltade oss fram till en 1-0 vinst mot Sheffield United i tredje rundan den 9 januari. Ska även erkänna att jag inte trodde mycket alls om oss då överhuvudtaget, detta efter att ha upplevt en av de värsta december-månaderna med United under min tid som supporter. Segern mot Sheffield kom på straff, på övertid! Sen har vi slagit ut Derby, Shrewsbury, West Ham (efter omspel) och Everton innan vi vände och vann mot Palace i lördags. Visst kan man argumentera för att vi haft en "enkel" väg fram till bucklan, men man kan bara besegra det som ställs framför dig och efter skiten vi har serverats under mumin hade nog ingen blivit förvånad om vi åkt ut mot Derby eller Shrewsbury. För att sedan få höra honom säga att processen går åt rätt håll och att det var ett framsteg och hylla att vi hade mer bollinnehav än motståndarna och bla, bla, bla.

Jag ska villigt erkänna att jag tvivlade starkt på någon cupvinst när Puncheon piskade in 1-0 bakom DDG. Matas kvittering ledde till jubel och Smallings utvisning till mörka tankar. Jag är inget fan av Jesse Lingard. Ja, han är snabb, men det är inte så mycket mer och efter hans "uppvisning" på bussen på vägen till ligamatchen mot West Ham sjönk han om möjligt ännu mer. Kan inte säga att jag jublade när han byttes in, men vilket jävla mål han gjorde. Och att vi sen slipper se Blind ge bort bollen så de kunde kvittera, eller någon annan hjärndöd aktion, gjorde mig glad. Gillade aldrig att se den skrynklige schäfertiken och hans prinsessor gå om oss i antal vunna FA-Cuper, men nu är vi ifatt och kan förhoppningsvis bygga vidare på det.

Att sedan, på min födelsedag, få läsa att mumin fått sparken, ja det gjorde liksom inte veckan sämre på något vis. Kändes otroligt skönt. Har hoppats på det sen i höstas och framförallt sen i julas. En säsong till med honom vid rodret tror jag inte min lever hade klarat av. Men det ska jag be om att få återkomma till i ett senare inlägg.

För vi ska inte glömma att redan på onsdagen förra veckan började vår underbara vecka. Väldigt många rapporterade att scouserna bara skulle åka ner till Basel och hämta hem Europa League titeln och därmed säkra en direktplats i nästa säsongs Champions League (som Englands 8:e bästa lag). Tysken med garnityren mer eller mindre lovade att göra dagens trupp till legendarer för alltid etc etc etc.

Den alltid lika "älskvärde" Stevie Me skrev inför matchen följande i the Daily Telegraph:

 

Jag kommer börja med vad att vinna finalen mot Sevilla skulle betyda för klubben.

 

 

En europeisk pokal; en plats i historien för alla dessa spelare och känslan av att de är i början av en ny era under en av de bästa tränarna i hans generation.

 

 

Det skulle då finnas en sådan optimism runt klubben och staden, grabbarna och supportrarna kommer redan att räkna ner dagarna till försäsongen börjar och ni kan garantera att allt prat i augusti kommer handla om vad som väntar härnäst för Jürgen Klopps lag - en möjlig utmaning om titeln.

 

 

Med kalibern på spelare de kan attrahera, och Champions League kvalificering, kommer det finnas tro på att Liverpool kan vara med och utmana.

 

 

Sen har vi den mörkare vägen, den som ingen av oss som älskar Liverpool vill tänka på. Det är den andra finalförlusten på bara några månader, det skulle störa den sköna känslan som uppnåtts genom att säkra det här flyget till Schweiz, underminera betydelsen av alla dessa notabla vinster mot Man Utd, Borussia Dortmund och Villarreal. Inte bara ännu ett år utan någon pokal, utan inget spel i Europa överhuvudtaget nästa säsong.

 

 

Det kommer ha en inverkan på kvaliteten av spelare Klopp kan attrahera, de ekonomiska belöningarna för klubben och truppens moral. Trots allt det positiva som skulle kunna tas från att ha kommit så långt så skulle det innebära en baksmälla. Det är det alltid när man förlorar en match av den här magnituden, men skillnaden mellan en minnesvärd säsong och en som det kan ta länge att komma över är ofantlig.

 

Ja, ni förstår ju själva. Men nu blev det ju inte riktigt så. Istället vände Sevilla 1-0 underläget och vann med klara 3-1. Scouserna hade ju dessutom lagt alla ägg i en korg och satsat allt på finalen, vilket betydde att de vilade flera tongivande spelare i ligan och tappade där många poäng och slutade på åttonde (!!) plats! Vilket i sin tur betyder att de inte ens är med i Europa nästa säsong.

Sen måste jag bara njuta lite extra i min schadenfreude, det här är nästan för bra för att vara sant.

Här får en glappkäftig scouser en tryckare rätt i nyllet av ett Sevilla-fan när det blev lite tumultartat mellan spanjorerna och de "fräcka scouserna" på läktaren:

   

Här har ni den aktuelle scousern innan dagsedeln då han förutspådde matchresultatet. Eftersom han kommer från självömkanshuvudstaden så tror han att han och Liverpool är speciella, därför står resultatet "skrivet i stjärnorna".

https://twitter.com/daveymcwise/status/733034467699380226

Och så här såg han ut efter klappen på kinden från spanjoren, inte lika hård och självsäker då. Hade ju nästan betalat pengar för att få se honom efter själva matchen, men det här duger gott.

 

En fullständig utredning av söndagens uppskjutna match på Old Trafford - vilket den lokala polischefen ropat på - känns absurt överdrivet och riskerar t.o.m att överskugga "Allahu Akbar" träningsincidenten på the Trafford Centre

   

"Jag kan inte hjälpa det men det känns som att mycket av ångesten och ilskan som flyger runt inte egentligen handlar om det låtsade rörbombsfiaskot, utan om post-Ferguson fiaskot." Fotografi: Andrew Yates/Reuters

 

 

 

AV: Marina Hyde, the Guardians sportblogg, onsdag 18 maj, 2016:

 

 

Med den bästa viljan i världen känns detta som förnedrande tider för Manchester Uniteds rojalistiska hovleverantör, en gång i tiden guldstandarden för allt från viner till logistik. Förra veckans onödiga sena ankomst för lagets buss till Upton Park ställde frågor till Bulova. "Den Officiella Tidhållarpartnern för Manchester United". Men vid den tidpunkten var United åtminstone schemalagda att avsluta säsongen i tid. Sedan dess har du kanske kunnat urskilja lite oordning orsakat av vad vi kommer klassificera som de Officiella Säkerhets Sökningsexperterna för Manchester United.

 

 

Under dagar som nu tillhör det förflutna verkade själva tiden vara en del av klubben där tidens lagar underordnades en högre form av mätning: Fergie time. Då var United i topp och säkra där i april. Nu kommer de femma under den andra halvan av maj. Inget av det ovan skrivna är menat att ge klubben vad deras egna källor lovar den aktuella "idioten" på Security Search Management and Solutions - nämligen "en riktig omgång". Men jag kan inte hjälpa det, men det känns som att mycket av ångesten och ilskan som flyger runt inte egentligen handlar om det låtsade rörbombsfiaskot, utan om post-Ferguson fiaskot." Utbildningshjälpmedel är bara något annat att addera till den långa listan med titeln Vad Vi Pratar Om När Vi Pratar Om Fergie. Bomber på muggen är den senaste grejen som många anser "inte skulle ha hänt under Sir Alex", men men alla sakers största sak är såklart Europa League fotbollen. Utbildningshjälpmedlet är bara en intrig.

 

 

Inte för att den allmänna säkerhetens konsekvenser helt kan avfärdas. Oavsett hur Keystone Cops (https://sv.wikipedia.org/wiki/Keystone_Cops) det verkar vara så tjänar uppvisningen av rörbomb/sökhundar som enykter påminnelse. Det mycket komplexa moderna säkerhetshotet betyder att vi är engagerade i konflikt och ombudskonflikt på ett antal teatrar, inklusive den afghanska teatern, den syriska teatern och Drömmarnas teater.

 

 

Trots detta känns reaktionen på Uniteds uppskjutna match mot Bournemouth i söndags ändå absurt överdriven. En vansinnig Greater Manchester borgmästare och police and crime commissioner (https://en.wikipedia.org/wiki/Greater_Manchester_Police_and_Crime_Commissioner), Tony Lloyd, har ropat på "en fullständig utredning". Verkligen? Det finns garanterat tillräckligt många riktigt hemska saker som händer i världen utan att polisöverheter behöver väta sina byxor gällande falska alarm. Men om det ändå blir en faktisk utredning, hoppas jag att Sir John Chilcot genomför den, för jag skulle vara ganska nöjd att få rapportera om det i den nya post-Ferguson mätningen för elasticitet: Chilcot time.

 

 

Dessutom vet jag att den absolut sista saken Mr Lloyd skulle vilja få se är att ilskan över den klumpiga Old Trafford övningen skulle skymma en annan kritiserad säkerhetsövning, den här gången pratar vi om den som organiserades av Greater Manchester polisen. Det var, trots allt, så sent som i förra veckan som en simulerad självmordsbombning i Manchesters Trafford Centre kritiserades för att den innehöll en "bombman" som helt onödigt skrek "Allahu Akbar" då han startade övningen genom att detonera sina låtsassprängämnen.

 

 

Det finns ingen mening med att spekulera om huruvida något av detta skulle ha hänt under Sir Alex Ferguson, den f.d United managern strök uttryckligen sig själv från att ställa upp i valet till borgmästare i november förra året. Allt vi kan göra är att konsultera våra Bulova klockor och fundera på huruvida det är fler bombövningar på gång under sommaruppehållet från fotbollen i Manchester.

Anfallaren förnekar att han är pappa till 23-åringens ofödda barn

 

 

 

 

EXKLUSIVT av: Fred Nathan och Guy Patrick, the Sun, onsdag 19 maj, 2016:

 

 

EN STUDENT anklagade igår kväll gifta Manchester City anfallaren Wilfried Bony för att ha gjort henne gravid och sedan dumpat henne.

 

 

Courtney Ngobe, 23, menar att hon hade en flört med tvåbarnspappan som köptes till City för £28 miljoner (360,09m kr) och att den tog slut när han fick reda på att hon var gravid.

 

 

The Sun har förstått att Elfenbenskusten stjärnan Bony, 27, förnekar att han är pappan och har lovat att genomgå ett faderskapstest.

 

 

Fantastiskt vackra studenten Courtney är nu i åttonde månaden.

 

 

Men Courtney postade igår en bild på ultraljudet av hennes ofödda barn på Instagram med orden: "Vår gåva från gud. En välsignelse skickad från himlen. Skapad med ett syfte, och en del av guds perfekta plan."

 

 

Hon inkluderade en länk till fotbollsspelarens egna Instagram konto, "W .Bony".

 

 

Courtney, i åttonde månaden av sin graviditet, kommer från London, postade även en video av hennes mage med bildtexten: "Min oskuldsfulla ängel, så nyfiken och flitig. Mama kan inte vänta på att få träffa dig."

 

 

Courtney postade sin ultraljudsbild på Instagram och kallade bäbisen "en välsignelse skickad från himlen."

 

 

Hennes syster Nicole Ngobe, 24, en exekutiv VIP värdinna som också bor i huvudstaden, påstod igår att Bony jagade efter Courtney på sociala medier förra sommaren.

 

 

Hon sa följande till the Sun: "Bony jagade min syster över Instagram.

 

 

"Hon hade ingen aning om att han var gift och hade barn.

 

 

"Hon är en 23-årig tjej och hon är naiv, men hon föll för honom.

 

 

"Han har krävt ett faderskapstest och när hon gick med på att göra ett innan födseln sa han nej och ville vänta tills efteråt."

 

 

Bony postade helt bisarrt igår en video med en man som rånas av en tjuv som låtsas vara en tiggare.

 

 

Han lade till följande text: "När man försöker hjälpa folk och man får detta", men senare tog han bort det och sitt konto privat.

 

 

Anfallaren gjorde sig först en karriär i Europa innan han blev en massiv succé i Swansea City, där fansen kallade honom Daddy Cool efter Boney M hiten från 1976.

 

 

Den gifta tvåbarnspappan, kallad "Daddy Cool" av lagkamraterna, har krävt ett faderskapstest.

 

 

Han blev den delat dyrast afrikanska spelaren när han flyttade till Man City för £28 miljoner (360,09m kr) förra året, men han har sedan plågats av skador.

 

 

Familjemannen bor i en herrgård som han hyr för £10,000 (128,603 kr) i månaden, den ligger i utkanten av Manchester och han hyr den med sin fru och deras två söner Jeffrey, tio, och Orphee, nio. Han postar även regelbundet bilder på sina barn till hans 183,000 följare.

 

 

Han är även engagerad i lokala samhällsprojekt för sin klubb och ger pengar till fattiga barn hemma i Afrika.

 

 

Hans talesman sade igår följande: "Mr Bony har informerats om olika postningar på sociala medier som både är upprörande och smärtsamma för honom och hans familj.

 

 

"Mr Bony ber om att hans privatliv och familjens privatliv ska respekteras nu."

Bilden: Ni minns det säkert, säsongens första match, 1-0 seger hemma på OT mot blivande ligatvåan eller trean Tottenham. Det var i augusti 2015 och det kändes ganska bra. Men anledningen till att jag lagt upp rörliga bilder på Walkers självmål kommer ni förstå när ni läser texten från Danny Taylor här under.

 

 

 

Hallo på er alla igen, nu återstår det alltså en ligamatch av den här vedervärdiga säsongen 2015-16. På något helt bisarrt sätt har vi fortfarande chansen att ta fjärdeplatsen och förpassa city bort från möjligheten till CL-spel under den flintskalliges första säsong hos de bittra. Vi vet alla att 4:e platsen inte garanterar CL-spel, utan innebär ett kvar mot någon europeisk klubb över två matcher innan själva ligasäsongen drar igång. För att det ska hända måste City förlora borta mot Swansea, som ska vila några av sina tunga namn inför EM, samtidigt som vi besegrar Bournemouth hemma. City är verkligen pissdåliga och med Kompany ständigt skadad och drummelfittan Touré totalt ointresserad av klubbens öde lämnas det åt Agüero att försöka leverera godsakerna. Det gör han bra, men klarar inte av att bära dem i match efter match. Blir inte alls förvånad om de förlorar, men skulle bli mer förvånad om vår samling ynkryggar skulle lyckas vinna.

 

 

Kommer även köra en ny taktik här hemma. Bara sätta mig ner och titta och njuta av att det snart är slut. Kommer inte ha några som helst förväntningar eller förhoppningar och inga alkoholintag. Nästa helg blir det annorlunda, då kommer hoppet stiga igen och glasen fyllas och en FA-Cuptitel skulle smaka mumma, följt av nyheten att LvG och Giggs inte längre kommer vara manager och assistent för United, då blir det fest! För inte kan väl ens kuktrynet Woodward få för sig att en (högst eventuell) fjärdeplats och en FA-Cupvinst är tillräckligt för att behålla muminpungen? Inget ska uteslutas när det gäller Eddy, men det får inte hända...

 

 

Kastade ett snabbt öga på tabellen idag. Visste att det var illa, men inte så här illa! Vi har på 37 matcher lyckats göra 46 mål! Det ger ett snitt på 1,24 mål/match. Därmed har vi nio lag framför oss som har gjort fler mål än oss, bland annat Liverpool (62), Chelsea (58), Everton (56) och Southampton (55). Målgladaste laget är City med 70 fullträffar, det är 24 fler än oss! 46 gjorda mål är även samma siffra som Sunderland har mäktat med, de som i onsdags såg till att de hänger kvar i PL även nästa säsong. Läs det en gång till och begrunda, Manchester United har på 37 spelade ligamatcher gjort lika många mål som Sunderland, på 17:e plats i tabellen.

 

 

Att sedan behöva höra den brännskadade mumintarmen sitta och hosta ur sig följande på presskonferensen inför Bournemouth, ja det gör inte det hela lättare, inte på något sätt: "Man kan säga att United måste bli mästare men jag tycker inte det är realistiskt." Detta under en säsong där Leicester vunnit ligan. Om vi vinner FA-Cupen hoppas jag vi paraderar den i en öppen buss genom Manchester, med Van Gaalen hängandes från ett rep längst fram.

 

 

En snabb titt i historieböckerna slår även fast följande när det gäller ligaposition och antalet gjorda mål för United:

 

 

2010/11

1. Man United  38  78-37  +41  80

 

 

2011/12

2. Man United  38  89-33  +56  89

 

 

2012/13

1. Man United  38  86-43  +43  89

 

 

2013/14

7. Man United  38  64-43  +21  64

 

 

2014/15

4. Man United  38  62-37  +25  70

 

 

2015/16 (med en match kvar):

5. Man United  37  46-34  +12  63

 

 

Så t.o.m under den förödande Moyes-säsongen gjorde vi 18 mål mer i ligan än vad vi mäktat med under Van Gaalens "process". Man vet tamejfan inte om man ska skratta eller gråta. Säsongen 2011/12 hade vi 10 +-mål mer än vår totalsiffra nu. Jag ska sluta visa exempel nu, ni ser ju själva.

 

 

Måste bara smyga bak ännu längre i historien. Säsongen 1973/74 gjorde vi 51 mål på 42 matcher, det är 1,214 mål/match. Den säsongen åkte vi även ur högsta divisionen och ner i Division 2! Om vi inte gör något mål på Bournemouth imorgon, vilket är fullt möjligt, så kommer vi sluta på 46 gjorda på 38 matcher, vilket ger ett snitt på 1,210 mål/match. Skulle vara intressant att höra någon engelsk journalist konfrontera Van Gaalen med dessa fakta. Men då svarar han bara att han redan blivit sparkad sex-sju gånger av media, att United fortfarande har chans på topp-4, hur många har det? Och att vi är klara för en cupfinal. Så är det klart sen.

 

 

Vi känner även till att den korkade holländaren gillar restaurangen Wings i Manchester. Den har länge varit ett populärt tillhåll för Uniteds spelare och ledare. Inte på samma sätt kanske som trendiga matstället San Carlo i samma stad, där många tjejer fått både United- och City-kuk på toaletterna, men det kan vi prata mer om någon annan gång. Hursomhelst, på tal om Wings, såg en ganska rolig tweet från maestro Danny Taylor gällande Wes Brown och den restaurangen igår:

 

 

Daniel Taylor ‏@DTguardian, fre 13 maj, 23:41:

På restaurangen Wings i Manchester ombeds berömda gäster att signera sina tallrikar - Wes Browns är min favorit:

   

 

Nu har jag gaggat om både Van Gaalen och Danny Taylor, så jag låter ordmästaren Taylor informera oss vidare om den holländske dåren och hans sjuka regler här (kommer även en fin avslutning om fårknullarna, som får en att inse att jo, det finns de som har det värre!):

 

 

Från Danny Taylors briljanta söndagskrönika i the Observer, söndag 15/5-2016:

 

 

Visste du t. ex att en av Van Gaals order är att anfallare inte får skjuta direktskott på bollar som kommer genom straffområdet? Istället är de beordrade att alltid ta en touch och om de inte lyder dessa instruktioner, så understryks det undantagslöst i långa, ofta invecklade, "utvärderingssessioner" dagen efter (under Sir Alex Fergusons tid som manager ofta kända som en ledig dag).

 

 

För att anföra ett exempel, tänk tillbaka på kontringsanfallet som ledde till att Kyle Walker gjorde ett självmål när Tottenham Hotspur besökte Old Trafford på säsongens första dag. Rooney var fri i mitten, med tid på sig att välja vart han ville skjuta, när ett lågt inlägg kom in från höger. Bollen kom mot honom snabbt men, på den här nivån, borde det ha inneburit ett ganska enkelt avslut. "Man tror bara att Rooney ska dra till direkt," sa Michael Owen, som vet en grej eller två om att befinna sig i den positionen, då han kommenterade matchen i tv. Men Rooney drog inte till direkt. Han tog en touch för det är vad Van Gaal hade trummat i sina spelare. Walker var tillräckligt snabb för att hinna tillbaka och hade otur som råkade slå bollen i mål.

 

 

Om det låter som något som helt och fullt går emot den sortens spontana anfallsfotboll som United en gång i tiden var kända för, så beror det på att det är sant. Journalisterna trodde att de måste ha hört fel vid deras första träff med Van Gaal, för två somrar sedan, när han sa: "Jag vill inte att mina spelare ska vara intuitiva." Men det var precis vad han sa och vad han menade - och det är svårt att inte tro att han går miste om något positivt när en spelare med Rooneys ovanliga gåvor begränsas på det sättet, eller att en annan manager skulle få ut mer av honom.

 

 

Leeds lämnade att driva iväg efter en blek säsong

Massimo Cellino pratar, ännu en gång, om möjligheten att lämna Leeds United om han kan hitta en köpare och under tiden är det lockande att fundera på huruvida klubben bara kommer fortsätta att planlöst driva omkring.

 

 

Det säger förmodligen allt då spelarna avslutade ännu en dyster säsong i the Championship - men bara med två managers den här gången, jämfört med fyra året innan - och inte ens fick ett datum då de ska återvända till försäsongsträningen.

 

 

Som svar på frågorna om några försäsongsmatcher var inbokade möttes vi av flera blanka ansikten. Spelarna informerades om att de ska förvänta sig ett sms någon gång under sommaren (spelar ingen roll att de kanske vill planera sin semester nu). När det gäller vem som ska leda dem så är det upp till vem som helst att gissa. Leeds United - minns ni när de brukade vara en riktig fotbollsklubb?

 

 

 

* * * * *

 

 

Jag har inte riktigt hämtat mig från matchen mot West Ham i tisdags än, men jag lovar, jag återkommer senare med mina tankar om den skiten. Helvete, bara jag tänker på Jesse Lingard på den där förbannade bussen och det som sen hände ute på planen får mitt piss att koka. Därför lämnar jag er här. Ska bli kul att testa ett glas bubbelvatten och en smörgås till matchen imorgon och inte hetsa upp sig, hoppas och sedan bli besviken igen, går in helt nollställd till skiten. Ser även att Daley Blind och Marcos Rojo inte var med i truppen som anlände till the Lowry tidigare ikväll, det är två fina glädjeämnen att ta med sig inför säsongens sista ligamatch.

 

Bilden: Har du fått körkortet i ett cornflakespaket, Samir Nasri? Nej, inte riktigt, men nästan...

Jag har aldrig gillat Samir Nasri. Det är precis den sortens hala, slemmiga typ jag avskyr. Jag är medveten om att Fergie försökte få honom till United en gång i tiden. Men tack och lov så blev det en affär som aldrig blev av, han valde City istället. Han ska efteråt ha sagt till sina kompisar att han hellre är en stor fisk i en liten damm, än en liten fisk i en stor sjö.

Att det var just han som gömde sig i muren då Van Persie avgjorde derbyt på Wastelands 2012 fick mig att jubla lite extra. Titta gärna på det målet igen. Det ger mig alltid gåshud, för jag minns hur jävla glad jag blev, men den adderande bonusen att det var just den franska slemfittan som försökte gömma sig, så att bollen smet förbi muren och i mål, det var verkligen grädden på moset!

Nu har fanskapet utmärkt sig igen och dominerar dagens franska nyheter:

Tidigare förbjuden att köra bil i 6 månader, sen fick han oregistrerad superbil beslagtagen och nu det värsta: det påstås att han aldrig klarat sitt körkortstest utan istället köpte han ett olagligt körkort - det här är storyn som toppar de franska nyheterna idag, mitt i uppmaningar om att han ska arresteras/tas till domstol. Vilken förskräcklig liten skit han är.

Samir Nasri, Layvin Kurzawa och Jérémy Ménez ska ha illegalt ha köpt körkort utan att klara något test.

Tre tidigare franska landslagsmän i fotboll har i eftermiddags dragits in i en ny skandal.

Enligt Le Parisien betalade Manchester Citys offensiva mittfältare Samir Nasri, PSG-ytterbacken Layvin Kurzawa och AC Milan anfallaren Jérémy Ménez mellan €2,000 och €8,000 (19,783 kr - 79,133 kr) för att illegalt köpa ett körkort från en registrerad körskola i Neuilly utan att ha klarat körtesten.

Över 300 individer ska ha deltagit i det här körkortslurendrejeriet, som avslöjades enbart tack vare en intern rutininspektion vid Nanterre prefekturen.

Tre tjänstemän som arbetar för Nanterre prefekturen, som också tros ha varit involverade, tillsammans med chefen för körskolan i Neuilly, Patrick Antonelli, som råkar vara make till sångerskan Amel Bent, spenderade 48 timmar anhållna hos polisen gällande deras påstådda involvering i det hela.

Det verkar som att chefen för körskolan var personen som såg till att dra in olika kändisar att delta i det olagliga systemet, medan tjänstemännen vid Nanterre prefekturen såg till att pappersjobbet gick igenom.

Lurendrejeriet ska ha pågått från mellan hösten 2013 till åtminstone våren 2015. Det var under en intern rutininspektion som det hela uppdagades i maj förra året. Alltihopa anmäldes och saken transfererades till Nanterres åklagarkontor.

Lurendrejeriet kan ha gett de involverade individerna sammanlagt upp till €1m (9,89m kr). De tog inte bara emot pengabetalningar, utan även gåvor.

Samtliga fyra individer kommer ställas inför undersökningsdomaren idag och åklagaren kommer inleda en brottsutredning som specifikt fokuserar på korruption och förfalskning av officiella administrativa handlingar.

Mer följer i morgondagens franska bredsidemedia.

 

Bilden: Trots att Red Issues papperstidning gått i graven så är de ändå överlägsna när det gäller att ha koll på United (och andra klubbar/spelare), detta via deras helt briljanta forum (Obs! Inget för känsliga personer eller såna som anser att man aldrig får kritisera någon i Manchester United).

Som ni vet så spenderar jag (för) mycket tid på Red Issues forum. De imponerar och underhåller lika mycket online som de gjorde i pappersform (fan vad jag saknar det fanzinet!). De har koll på så mycket och många gånger är de långt före de stora tidningarna med många nyheter. Vill ni ha bra koll på situationen med Mourinho så måste det här vara bästa stället, detta då de har en helt briljant källa i Portugal gällande José och det mesta som händer i portugisisk fotboll. Här hittar ni sidan: http://www.redissueforum.co.uk/ och det kostar £15 (189,47 kr) för ett medlemskap på ett år. Sen är det inget ställe där man bara går in och postar allmän dynga eller selfies och liknande, men det lär ni er snabbt nog!

Här kommer ett kort och nedklippt exempel på hur det kan se ut där inne, från en transfer Frankrike-Tyskland, via Salma Hayek till Zlatan.

 

 

Dorsal

Ousmane Dembélé har precis skrivit på för Dortmund. Avböjde ett monsterbjudande från Liverpool (120k (1,51m kr) i veckan med några galna signing on avgifter och bonusar inkastade).

 

Cjsports

Smarta, välskötta klubbar gör smarta, avgörande aktioner. Och allt det där...

 

AJM318

Som att köpa Memphis tidigt.

 

REDEYE

Fransmännen menar att det var miljardären François Pinault som avgjorde det hela; han har intressen i båda klubbarna.

(Jag slår vad om att han även ser fram emot familjeträffarna: det här är hans svärdotter, som här visar att hon också har tvillingtillgångar).

   

 

 

panchoslovechild

Tror vi behöver en ny förkortning ÖIFDF: Öppna Inte Framför Din Fru.

 

REDEYE

På tal om enorma tits*...

Zlatan har precis annonserat att han lämnar PSG, utan att säga vart han ska gå.

"Jag anlände som en kung och lämnar som en legendar", säger han tydligen.

 

(P.s. Torsdag: Nya franska ordboken börjar säljas - och de har tagit bort "Zlataner / att zlatan". De förklarar att hans ålder och hans troligen nära förestående tillbakagång betyder att favoriten bland 2014 års nya ord snart kommer sluta användas.

Fredag: Zlatan använder Twitter för att annonsera att han lämnar PSG...)

 

 

 

* Tits på engelska betyder både tuttar, idiot och mes (i bemärkelsen fåglar).