I och med att Premier League idag lade ut sin lista över spelare som släppts av klubbar som spelade i P.L säsongen 2016-17 (https://www.premierleague.com/news/414631) så bekräftades det att United inte kommer förlänga kontraktet med Zlatan Ibrahimović:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2017/06/09/11451465-premier-league-bekraftar-att-manchester-united-slapper-zlatan-ibrahimovi-262/

Det betyder att svensken nu är fri att hitta sig en ny klubb. Jag tycker personligen inte det var något konstigt med det. Han är trots allt 35, kommer troligen vara 36 innan han kan spela igen och har nyss åkt på en riktigt allvarlig skada. Han kan säkert komma tillbaka på en bra nivå och jag hade inte blivit förvånad om han hade kommit tillbaka för oss efter jul- och nyårshelgerna och presterat bra. Men det får vi aldrig veta och nu är det dags att gå vidare. De tidiga rapporterna från seriösa the Guardian och deras expert på La Liga, Sid Lowe, pratar om ganska långt gångna förhandlingar för Real Madrids Álvaro Morata:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2017/06/09/11451466-manchester-united-narmar-sig-ett-kop-av-lvaro-morata-fran-real-madrid/

Sen utgår jag från att Rooney lämnar någon gång i sommar, vilket förmodligen innebär att vi kan komma att behöva köpa en bra anfallare till. Jag vet ju inte hur Mourinho tänker inför kommande säsong, men jag får lov att säga att det jag sett av Andrea Belotti kittlar en hel del, så Rooney ut och den italienska tjuren/tuppen in och det börjar se intressant ut framåt. Kan sedan Rashman ta ytterligare något steg i utvecklingen, Mchitarjan fullt ut ställa om sig till spelet i England och Martial (om inte han också får gå) vakna upp och inse att man måste gnugga lite också, inte bara glida på talangmackan, ja då jäklar har vi en offensiv att räkna med. Men inget är som sagt var klart, bara det faktum att Ibrahimović inte finns med i Uniteds laguppställning nästa säsong.

• Spanska anfallaren har informerat Europamästarna om att han vill lämna

 

• United förhandlar om en avgift med Madrid för Morata

     

Álvaro Morata startade bara 14 matcher i La Liga förra säsongen efter att ha gått tillbaka till Real Madrid i somras. Fotograf: Darren Staples/Reuters

 

 

 

 

AV: Ed Aarons och Sid Lowe, the Guardian, fredag 9 juni, 2017:

 

 

Manchester United är alltmer hoppfulla om att kunna slutföra köpet av Álvaro Morata efter att Real Madrid-anfallaren informerat Europamästarna att han vill lämna Santiago Bernabéu i sommar.

 

 

Efter att det bekräftats att förra säsongens bästa målskytt Zlatan Ibrahimovic inte kommer erbjudas något nytt kontrakt på Old Trafford har United agerat snabbt för att säkra hans ersättare och de har erbjudit runt £60m (720,8m kr) för den 24-åriga spanska landslagsmannen. Efter att ha avböjt deras öppningserbjudande på £52m (624,7m kr) tidigare den här veckan håller Madrid ut för en avgift närmare €90m (949,1m kr), men de kan nu vara villiga att acceptera en kompromiss efter att ha pratat med Moratas representant, Juanma López under fredagen.

 

 

Han ska ha informerat Madrids general director, José Ángel Sánchez, om att spelaren som gjorde 20 mål i alla turneringar förra säsongen har bestämt sig för att lämna klubben i jakt på regelbunden förstalagsfotboll. Morata, som kom fram genom Madrids ungdomslag innan han såldes till Juventus 2014, startade bara 14 matcher i La Liga förra säsongen efter att ha kommit tillbaka till klubben förra sommaren, men det sägs nu att han i princip är överens om de personliga villkoren med United.

 

 

"Álvaro är en spelare som vill spela en viktigare roll," sade López till Foot Mercato i torsdags. "Han vill spela mer. Vilket är normalt för en anfallare som har gjort 19 mål."

 

 

José Mourinho har identifierat Morata som sin första måltavla i anfallet efter det stod klart att Ibrahimovic inte kommer bli kvar nästa säsong efter att ha skadat knäet i Europa League-kvartsfinalen mot Anderlecht i april. Portugisen gav spanjoren sin förstalagsdebut i Madrid i december 2010, men Morata lämnade klubben då han bara fick spela 37 matcher på nästan fyra säsonger.

 

 

United har även sammanlänkats med ett köp av Torino-anfallaren Andrea Belotti då Mourinho försöker återbygga sina valmöjligheter i anfallet, samtidigt påstår rapporter i Portugal under fredagen att ett £30m (360,4m kr) köp av den svenska försvararen Victor Lindelöf kan vara aktuellt igen.

• Anfallaren återfanns på listan över spelare som släpps av klubbarna som spelade i den högsta ligan 2016-17

 

 

• Ibrahimovic åkte på en allvarlig knäskada i april och är 35 år gammal

   

Zlatan Ibrahimovic har släppts av Manchester United efter att han åkte på en allvarlig knäskada tidigare i år. Fotograf: Matthew Ashton - AMA/Getty Images

 

 

 

AV: The Guardian Sport, fredag 9 juni, 2017:

Zlatan Ibrahimovics uttåg från Manchester United bekräftades i fredags när the Premier League publicerade listan med spelare som släpps av klubbarna som spelade i den högsta ligan säsongen 2016-17.

Ibrahimovic åkte på en allvarlig knäskada mot Anderlecht i april och förväntas bli borta t.o.m tidigt 2018, då han kommer vara 36 år. United bestämde sig för att inte utnyttja möjligheten att förlänga hans kontrakt med ytterligare en säsong.

Svensken gjorde 17 Premier League-mål förra säsongen och 28 totalt, inklusive vinstmålet i EFC-cupfinalen. José Mourinho försöker nu köpa loss Álvaro Morata från Real Madrid för att förstärka Uniteds valmöjligheter i anfallet.

Ibrahimovic var det mest notabla namnet bland spelarna som släpptes av klubbarna. Arsenal bekräftade att anfallaren Yaya Sanogo lämnar och bland spelarna som lämnar Crystal Palace återfinns Joe Ledley, Jonathan Benteke och Fraizer Campbell.

Precis som förväntat listades John Terry som free agent efter att ha lämnat Chelsea och Gaël Clichy, Jesús Navas, Pablo Zabaleta och Willy Caballero släpptes samtliga av Manchester City.

Vidare bekräftades även uttågen för Arouna Koné från Everton, Joey Barton från Burnley och Darren Fletcher från West Bromwich Albion. Det största uttåget med seniorspelare kom från nedflyttade Sunderland, vars lista över släppta spelar inkluderade Victor Anichebe, Jan Kirchhoff, Seb Larsson, Joleon Lescott, John O'Shea och Steven Pienaar.

Jag vet att vinsten inte gör oss till världens bästa klubblag i fotboll, men...

Jag ska direkt klargöra att jag är helt på det klara med att vinsten i årets Europa League inte gör oss till klubblagens motsvarighet till Brasiliens VM-lag 1970.

 

 

Innan 1997 var UEFA-Cupen (det tidigare namnet på Europa League) en riktigt tuff turnering att vinna och utkämpades ofta av bättre lag än i Europacupen (tidigare namnet på Champions League). Då kunde man få bevittna tre eller fyra lag från Italien, Tyskland, Spanien e.t.c., samt skickliga lag från Östeuropa innan alla deras bästa spelare plockades som russin ur kakor av skitlag som Stoke.

 

 

Det är lite skillnad mot idag, ta bara en titt på de antaget "bästa" lagen som äntrade Europa League från Champions League i februari:

 

Lyon, Ludogorets Razgrad, Borussia Mönchengladbach, Tottenham Hotspur, FC Köpenhamn, Beşiktaş, Rostov och Legia Warszawa.

 

 

Inga lag som sätter fotbollsvärlden i skräck direkt, förutom Spurs och de vek ner sig fullständigt i deras patetiska Europa-uppvisning. Lyon - 4:a i Frankrike; Rostov - 6:a i Ryssland; Mönchengladbach - 9:a i Tyskland. Ren skit samtliga av dem.

 

 

Och hemma i vår egen liga var vi inte ens tillräckligt bra för att ta oss in i topp 4 framför skit som City och Liverpool.

 

 

Sedan går det inte heller att jämföra den här vinsten med segern i Cupvinnarcupen 1991, för då mötte vi ett glödhett Barcelona och att vi besegrade dem i Rotterdam var faktiskt en prestation, det var faktiskt ett av deras tredje eller fjärde bästa lag genom tiderna.

 

 

Men trots allt det ovanstående så var det väldigt skönt att se United lyfta en pokal, veta att vi är klara för nästa säsongs Champions League och det här gör ju såklart inte ont någonstans:

   

 

 

 

Mourinho såg ju dessutom tidigt att vi inte skulle hålla för en full satsning i ligan och cupen, så han valde att lägga alla ägg i en korg och köra all-in i Europa League. Med tanke på hur många spelare vi fortfarande har som aldrig borde ha varit i närheten av en United-tröja så tycker jag det var rätt. Och att se United vinna pokaler är något jag aldrig kommer tröttna på och jag är fullt medveten om att jag kanske låter bortskämd med tanke på vad vi har fått uppleva, jämfört med väldigt många andra fans som kanske ALDRIG under sin livstid får se sitt lag lyfta någon betydelsefull pokal. Men nu är det som sagt var United vi pratar om, och vi ska ju vara med i toppen både nationellt och internationellt och kriga om de tyngsta silverpokalerna. Nu gjorde den här segern i ett soligt Stockholm att vi är med på den stora scenen 2017-18 igen. Det återstår fortfarande ett gigantiskt jobb innan vi kan påstå att vi är tillbaka på allvar i den absoluta gräddan, och det kommer krävas stora aktioner på transfermarknaden i sommar, både med spelare som ska lämna och med spelare som ska komma. Men med Mourinho känns det ändå bra och inte som en fullständig katastrof (vilket var fallet under Moyes och Van Gaalen). Får han bygga truppen som han vill ha den och göra sig av med (en hel del) dödvikt så tror jag på fullaste allvar att vi kan börja klättringen tillbaka mot toppen på allvar, en klättring som väldigt glädjefyllt inleddes i vår fina huvudstad den 24:e maj (Erics födelsedag och allt!) 2017.

 

 

Hur tiderna förändras...

Första gången United mötte Ajax i en tävlingsmatch, i september 1976 i UEFA-Cupen, låg jag fortfarande i min fars pung och skvalpade. United befann sig då mitt i en svit av nio matcher på 26 dagar, men ingen, varken spelare eller manager, klagade på det. Snacka om att det var en helt annan värld då. Men däremot är det lite intressant att även titta tillbaka på likheterna från den säsongen: De Röda avslutade med en sjätteplats i ligan, fick nöja sig med en pokal på Wembley (2-1 vinst mot scouse-svinen i FA-Cupfinalen!) och vi återhämtade oss fortfarande från två katastrofala managers (McGuinness och O'Farrell) efter en skotsk legendar.

 

 

Kort rapport från Tukholma den 24:e maj

Då jag inte har någon större lust att ge pengar till det genomvidriga UEFA så hade jag aldrig några som helst planer på att ens försöka ansöka om någon biljett till matchen. Dessutom känns det inte riktigt som att den moderna fotbollen och dess "följare" är för mig längre. Jag håller fortfarande Uniteds bortafölje som det bästa på de brittiska öarna och då är det ändå ingenting mot vad det var innan degen började spela någon roll gällande vilka som ska kunna gå på fotboll och inte. Men även det börjar vattnas ur och turistifieras och vid sådana här tillställningar är det ett fullständigt lotteri vilka som får plåtar och vart de hamnar e.t.c Och att behöva punga ut flera hundra (eller tusen) och sedan hamna bredvid någon med en half-n-half-halsduk och selfiestick som förmodligen inte får ut något av matchen, då hen är fullt upptagen med att underrätta omvärlden om sin närvaro då "Man U spelar i Stockholm!", nej det tror jag inte att jag skulle klara. Eller rättare sagt, jag vet att det inte skulle funka och risken för att en situation där det blir tal om misshandel skulle vara överhängande. Jävlar i min låda vad slipskukarna har förstört fotbollen som vi en gång kände den alltså.

 

 

Därför valde jag tidigt ett mycket mer tilltalande alternativ. Som tur är så har jag känningar i Stockholms norra förorter, så onsdagen började hyfsat tidigt på tågstationen i Arboga.

 

 

 

Därifrån bar det av till dukat bord och service i världsklass med kanonsällskap, perfekt musik, klockrent tilltugg och kall Guinness - vad mer kan någon jävel begära?

 

 

 

Sedan reste vi kommunalt (man är väl Röd för fan!) till Solna station och stånkade oss fram mellan påtända holländare och väldruckna engelsmän i värmen. Väl uppe vid arenan (ännu ett rymdskepp av stålbalkar, ritat efter formulär 1A och helt utan själ) styrde vi våra steg in på det monstruösa och genomvidriga Mall of Scandinavia. Först där blev jag lätt illamående och det berodde inte på all svart godisvätska jag druckit som saft tidigare under dagen!

 

 

Trots att O'Learys i denna djävulens byggnad (granne med Friends) hade fräckheten att höja sitt buffépris för att få boka bord där den här kvällen så får jag säga att de levererade. Buffén var, för att vara blygsam, väl tilltagen. Självklart ingick inte Guinness i dryckerna man fick välja till, utan det var något blaskigt hästpiss de slängde ut till pöbeln, men det störde inte alltför mycket, det var ju snart dags för match. Efter vår tidiga ankomst anslöt även två kamrater som kom mer långväga ifrån och de adderade bara till trevlighetsfaktorn där inne.

 

 

Efter att ha bevittnat prisutdelningen och gjort oss kvitt med personalen lämnade vi denna kapitalismens högborg. Utanför arenan var det relativt folktomt redan och inga stökigheter, vilket var skönt då jag var minst sagt väderspänd i buken och eventuella kravaller hade kunna leda till en katastrof av den bruna sorten i mina kallingar. På vägen till O'Learys fick jag förresten syn på en yngre gosse med det kanske mest förkroppsligande av "jag-jag-jag-samhället" i sin näve, en fucking selfiestick! Helt obekymrad gick han och glatt filmade sig själv där inne medan de "vuxna" i hans sällskap tävlade om vem som kunde göra "roligast miner" i bakgrunden. Vart fan är världen på väg?! Det är kanske bra att min kära gamla gammelmorfar inte lever längre. Och sedan, på vägen ut efter matchen, såg jag en gatuförsäljare stå och kränga halsdukar med ena halvan täckt av Ajax och den andra halvan av Man United, spyan var nära, och det berodde INTE på all Guinness och allt hästpiss jag hade hällt i mig!

 

 

Sedan kramade vi om våra kära kamrater, som skulle ta bilen västerut, medan vi övriga i sällskapet begav oss iväg på en liten nattlig promenad, inte helt idealiskt med en välfylld pissblåsa och oroväckande påtryckningar i tarmen, men vad fan, United hade just säkrat ännu en titel som räknas, då får man offra sig lite för konsten. Även om den här bilden inte gör det vackra full rättvisa så ska jag erkänna att utsikten bakåt mot Friends, som speglade sig i Råstasjöns vatten, var briljant.

 

 

Efter en bits traskande var vi äntligen i närheten av rinnande vatten och en fullt fungerande toalett, då hade mina kalsonger även fått utstå ett test av den högre graden och var helt redo att hamna i en soppåse. Men slutet gott, allting gott. Jag somnade ovaggat, glad som ett barn ackompanjerad av fasansfulla gasutsläpp i en mycket skön säng. Vilken dag (och kväll och natt) och United, vilken klubb alltså!

 

 

Jag får ju lov att säga att det var en helt komplett dag, kan egentligen inte klaga på något (förutom det jag redan har klagat på) och kan vi få den här killen att flytta till Sverige tycker jag vi ska göra hans födelsedag till en allmän flaggdag:

 

 

 

Men nu ska jag sluta snacka så mycket skit och delge er några artiklar från EL-finalen från engelska skribenter:

 

 

 

The Guardians ordmästare Daniel Taylor förärade Stockholm med sin närvaro och här har ni hans tankar om matchen:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2017/05/31/11449019-manchester-uniteds-paul-pogba-visade-vagen-i-finalvinsten-i-europa-league-mot-ajax/

 

 

The Guardians spelarbetyg:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2017/05/31/11449015-europa-league-finalen-ajax-0-2-manchester-united-spelarbetygen/

 

 

En annan seriös journalist som ofta är värd att läsa är The Independents Miguel Delaney. Det här skrev han om Griezmann och United (innan fransmannens deklaration om att han nu inte kan lämna Atlético Madrid i sticket):

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2017/05/31/11449020-manchester-united-sakra-pa-att-slutfora-antoine-griezmann-affaren-i-slutet-av-juni/

 

 

Ni vet alla vad jag tycker om Wayne Rooney. Han ska nu ha bestämt sig gällande sin framtid och ska nu bara snacka igenom möjligheterna med sin familj. Det känns ju som att det inte kan finnas överdrivet många som är intresserade av honom (och hans lönekrav). Och finns det någon seriös klubb i Europa som vill plocka in honom bör ju den klubbledningen få genomgå någon slags mental kontroll. Men det låter ändå som att han är på väg bort och kanske, till sist, har insett sina begränsningar på den här nivån och bara det är ju värt tio Guinness och en påse ostkrokar.

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2017/05/31/11449013-wayne-rooney-jag-har-bestamt-mig-gallande-min-framtid-och-har-manga-erbjudanden/

 

 

The Sun med lite bilder från Uniteds flygresa hem från Tukholma, med pokalen i tryggt förvar bland spelarna inne i kabinen:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2017/05/31/11449010-smile-high-club-manchester-uniteds-europa-league-vinnare-firade-pa-flyget-hem-efter-2-0-vinsten-mot-ajax/

 

 

En kort artikel om Phil "Dumle" Jones dagen efter finalen i Stockholm. Att han felparkerade är väl inte det man bör ta fasta på här, han är ju en mångmiljonär, jag är mer chockad att han lyckades gör allt detta utan att riva någon byggnad, skada sig själv eller någon annan. Men artikeln förtäljer ju inte hur hemfärden gick...

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2017/05/31/11449002-know-your-plaice-phil-jones-parkerade-pa-dubbla-gula-linjer-da-han-firade-manchester-uniteds-europa-league-vinst-med-fish-and-chips/

 

 

Trots att han inte ens fanns med i matchtruppen så var "journalisterna" intresserade av Ibrahimovićs förehavanden under finalen:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2017/05/31/11449001-zlats-our-ibra-hur-skadade-manchester-united-stjarnan-zlatan-ibrahimovic-stal-showen-under-sitt-korta-framtradande-vid-europa-league-finalen-i-onsdags/

 

 

Lite halvrolig banner som åkte upp på Friends efter finalen då spelarna var ute och firade på gräsmattan, hade varit lite kul att se Helenas ansikte när hon såg makens jätteleende framför den:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2017/05/31/11449000-overtygande-argument-zlatan-ibrahimovic-poserar-med-en-banner-som-sager-att-manchester-united-anfallaren-kan-ha-sex-med-en-supporters-fru-om-han-stannar-i-klubben/

Exklusivt: Klubben vill få in Atletico Madrid-forwarden tidigt och undvika en utdragen transfersaga, som Paul Pogba-affären som dominerade förra sommaren

   

Antoine Griezmanns ankomst till Old Trafford är planerad som den första av flera stora nyförvärv. Getty

 

 

 

 

AV: Miguel Delaney, chef-fotbollsskribent, the Independent, fredag 26 maj, 2017:

 

 

Efter att till sist ha tagit sig över linjen för Champions League och lyft två pokaler är den stora frågan för Manchester United huruvida något av detta faktiskt kan lyfta upp dem till nästa nivå som klubb igen - men en plan är redan i full gång för att bevisa exakt det.

 

 

Jose Mourinho och Old Trafford-hierarkin är nu säkra på att kvalificeringen kan säkra en affär för Atletico Madrids Antoine Griezmann i slutet av juni som allra senast, och de är därmed övertygade om att undvika den sortens offentliga saga som till så stor del dominerade sommaren 2016 i och med det utdragna köpet av Paul Pogba.

 

 

£85m (1,02 miljarder kr) köpet av Griezmann är planerat som det första av ett antal stora nyförvärv och affärens omfattning lär sätta tonen för framtiden. Att slutföra köpet snabbt skulle definitivt imponera och understryka att United helt enkelt blivit smartare som affärsoperatör, också.

 

 

United hade hoppats på det t.o.m innan 2-0 vinsten i Europa League-finalen mot Ajax i Stockholm i onsdags, men det faktum att de visste att Griezmann inte skulle komma utan Champions League-kvalificering adderade en extra nivå av spänningar till hela anrättningen. Nu när det till sist har säkrats är de väldigt säkra på att de kan gå vidare och få igenom en affär, detta efter att redan i januari ha kommit överens med forwardens representanter om principerna för vad som beskrivs som ett "enormt övertygande" ekonomiskt paket.

 

 

Det betydde inte att affären var klar då Griezmann själv fortfarande hade så mycket att fundera på, inte minst sin lojalitet till Atletico och särskilt managern Diego Simeone, då den spanska klubben försöker behålla honom till nästa säsongs invigning av deras helt nya arena. Det fanns en tidpunkt runt mars när Mourinho kände att det skulle bli så tufft att få den franska stjärnan till Old Trafford att de började titta på andra spelare, men Champions League-kvalificeringen är ett av elementen som har ändrat det, samt att Simeone troligtvis bara kommer stanna, som mest, i ytterligare två år i Atletico.

 

 

United vill nu få det gjort så effektivt och snyggt som möjligt och det var därför vissa Old Trafford-representanter höjde ögonbrynen när de såg Griezmann så offentligt kommentera det hela i fransk tv i måndags kväll. De kände att det hotade att ytterligare elda på ännu en uppblåst saga, vilket de vill undvika.

 

 

Det ändrar såklart ingenting gällande transfern och trots att United-källor står fast vid att det fortfarande finns mycket att förhandla om så har The Independent informerats av några av Griezmanns kommersiella partners, som Beats, att de nu förväntar sig att affären kommer bli av, därför har de börjat planera för de nya reklamkampanjerna.

 

 

United hoppas samtidigt att ett sådant köp skulle innebära en signal som innebär att andra affärer följer snabbt efter, i en trend som skulle följa mönstret för Mourinhos andra säsonger i Porto, Internazionale, Real Madrid och två gånger om i Chelsea. Portugisen har ett bevisat facit att skickligt kunna upptäcka bristerna i sina lag och veta exakt vilken sorts spelare som behöver köpas för att rätta till problemen.

 

 

Mourinho skulle även vilja addera Torino-anfallaren Belotti. (Getty)

 

 

Mourinho vill ha in Torinos Andrea Belotti och låta honom spela precis framför Griezmann, men det kan involvera att också betala en utköpsklausul på runt £85m (1,02 miljarder kr) om de inte kan komma överens om en affär med den italienska klubben, och chanserna för det ses som "50-50". Köpet av Burnleys Michael Keane ses som mer troligt, detta då den f.d United-mittbacken har sagt till vänner att det är hans troliga destination.

 

 

Griezmann, Belotti och Keane är de tre måltavlorna som hittills varit mest påtagliga medan resten av Uniteds planer fortfarande har ganska öppna ändar och utvecklas från dag till dag. Men Mourinho vill även ha en mittfältare som ska komplettera och hjälpa till att släppa fram Pogba. Det finns ett långlivat intresse för Paris Saint-Germains Blaise Matuidi och Monacos Tiemoue Bakayoko, men Chelsea förväntas komma att slutföra köpet av den sistnämnda.

 

 

Därefter hänger mycket på David de Geas framtid. Sättet på vilket Mourinho på senare har flyttat ner honom på bänken har bara eldat på situationen ytterligare, men United-källor säger att det på inget sätt är säkert att De Gea lämnar, särskilt då de har en sådan stark förhandlingsposition och han har hittills inte agiterat för någon flytt.

 

 

Real Madrid är väldigt sugna på målvakten, men det sägs att det har dykt upp lite frustration från deras sida, detta för att De Gea inte är lätt att influera eller pressa genom de spanska mästarnas mediekampanjer på samma sätt som tidigare stora nyförvärv varit. Om Real är så desperata att få honom kommer United insistera på att en stjärnspelare går åt andra hållet, för de behöver inte pengarna. Toni Kroos, Casemiro och Gareth Bale har redan nämnts.

 

 

Vad som än händer där är att den motiverade förväntan i United är att både den mentala effekten av silverpokaler och dessa nyförvärv kommer göra dem till ett mycket slagkraftig lag och höja dem en nivå, på exakt samma sätt som Mourinhos FC Porto gjorde 2003, som Chelsea gjorde 2014 och - kanske mest relevant och eftertryckligt - Internazionale 2009.

 

 

Funderingarna gör sig gällande huruvida Mourinho själv kan spela med en mer flytande taktik med tanke på att t.o.m i den enkla segern över ett ungt Ajax-lag så spelade de så defensivt som de har gjort i många stora matcher den här säsongen. Det är fortfarande en väldigt angelägen fråga gällande det här laget i sig självt men förväntningarna är på nytt att nyförvärven och silverpokalerna kommer visa sig vara nyckel-delar i en övergripande process som involverar detta, då spelarna även lär sig förstå managerns inställning på djupet.

 

 

Hursomhelst så var kvalificeringen till Champions League det avgörande första steget i den här processen, av så många anledningar. Det var nyckeln, en dörr har öppnats och det där första steget har tagits. United måste nu bara fortsätta gå uppåt. 

Ajax 0

 

 

Man Utd 2

Paul Pogba 18

Henrikh Mkhitaryan 48

 

Pogba och Mourinho är nöjda med Manchester Uniteds säsong efter Europa League-vinsten - video.

 

 

AV: Daniel Taylor på the Friends Arena, the Guardian, torsdag 25 maj, 2017:

Det dök upp ett ögonblick vid slutsignalen då José Mourinho gick och letade efter någon. Den här matchen hade vuxit sig så stor och betydde så mycket för Manchester United att tre av hans skadade spelare - Zlatan Ibrahimovic, Luke Shaw och Eric Bailly - precis hade försökt sprinta till mittcirkeln på kryckor. Sedan fick Mourinho syn på sin son, med det blygsamma namnet José Jr, och plötsligt låg mannen och pojken och rullade runt på planen.

Det var euforiska scener och trots att det har varit några hemska dagar gick firandet på slutet en lång väg för att besvara frågan huruvida ett fotbollslag från Manchester kan anse att det här är ett lyckligt slut på säsongen. Man fick t.o.m se Mourinho kyssa en pokal han en gång ansåg vara under hans värdighet.

Det kompletterar uppsättningen, det var den enda pokalen de aldrig hade vunnit, och förändrar hur man kommer minnas deras säsong. Mourinho har vunnit 12 av hans 14 finaler som manager och två under en säsong är fler än vad några av Uniteds rivaler har klarat av under det senaste årtiondet. Han gav sig t.o.m på ett försök att hävda att det var ännu fler då han sade till sina spelare att inte glömma Community Shield och han instruerade dem att hålla upp tre fingrar då de väntade på att få lyfta sin senaste pokal.

Det betyder också att United kommer återvända till Champions League nästa säsong, men mer än kanske allt annat utgjorde det också en möjlighet att tillägna vinsten till deras stad. Manchester kommer inte läkas av de högljudda och passionerade läktarsångerna och ja, det skulle vara en tyst minut innan matchen istället för ännu en möjlighet att applådera och sjunga. Men på sitt eget lilla sätt fanns det ändå något djupt rörande, t.o.m upplyftande, gällande dessa läktarsånger, som sjöngs om och om igen, till stadens ära. "Manchester, Manchester, Manchester," sjöng de.

Bakgrunden till den här finalen hade varit extremt svår men, precis som Mourinho sade innan matchen, så hade United ett jobb att göra och de utförde det med alla de kvaliteter som vanligtvis associeras med ett av hans lag.

Det ska även sägas att det inte betyder den uppiggande fotbollen som Uniteds stora lag har spelat, vilket gjorde att Ajax-tränaren, Peter Bosz, fällde ett antal beklagande kommentarer om långbollstaktik och skillnaden gällande storlek och fysik. Men det känns som en debatt för en annan dag med tanke på allt som hände i Manchester i måndags. "Vi vill tillägna den till alla offren," sade Ander Herrera. "Managern sade till oss att allt vi kunde göra var att vinna det för dem."

Det kulminerade med att Wayne Rooney sprang in som sista minuten-inhoppare så han fanns på plats för att lyfta pokalen som blev deras tack vare mål av Paul Pogba och Henrich Mchitarjan. Om det här var Rooneys adjö var det ett fint sätt att gå på och ingen av spelarna som hoppade omkring på planen kommer bry sig om att Bosz kallade det en "tråkig match". Mourinho framförde sin egen poäng. "Det finns många poeter i fotbollen," sade han. "Men poeter - de vinner inte många titlar."

De enda negativa aspekterna var uppförandet hos Ajax-fansen som slet sönder sittplatser vid slutsignalen och Herreras försök att få en motståndare utvisad genom att låtsas att han fällts av en skallning. Förutom det kan United reflektera på en enormt tillfredsställande kväll och Mourinho kan knappast kritiseras för att han drog nytta av det faktum att han hade de större spelarna.

Uniteds andra mål var ett tydligt bevis på det. Marouane Fellaini, en sådan svår och besvärlig motståndare, kunde inte nå Juan Matas hörna men enbart hans närvaro ställde till det för Ajax försvararna. Chris Smalling var bakom honom och nickade in bollen i målområdet där Mchitarjan svarade för ett smart och improvisatoriskt avslut.

Ajax startelva hade en genomsnittlig ålder på 22 år och 282 dagar, inklusive sex spelare som var 21 år eller yngre och en 17-åring i mittförsvaret. Vad de inte hade var erfarenhet av stora matcher och deras tonårsanfallare, Kasper Dolberg, innan matchen identifierad som deras huvudsakliga fara offensivt, spelade bara lite mer än en timme innan han byttes ut. Det var precis som Bosz erkände: "De här unga grabbarna är inte vana att spela i finaler."

Förutom Marcus Rashford kan man inte säga samma sak om vinnarlaget och helt avgörande så hade United turen på deras sida också.

Pogbas skott i den 18:e minuten borde ha inneburit en lätt räddning för André Onana om bollen inte hade styrts på Davinson Sánchez, den närmaste försvararen. Onana var redan på väg åt vänster när styrningen förde bollen mot mitten av målet. Målvakten var strandad och Pogba kunde bokföras för sitt viktigaste och mest slumpartade mål sedan återkomsten till United förra sommaren.

Det konstiga var att Mourinho var så känslolös vid det tillfället och han såg knappast ut som en man som just sett sitt lag ta ledningen i en europeisk cupfinal. Matchen var fortfarande i ett tidigt skeende och då den första halvleken rullade vidare var det Ajax som spelade det mer kreativa och flytande spelet. Mchitarjans mål tajmades väl, tre minuter in i den andra halvleken, och när den var över hade managerns utstrålning ändrats totalt.

Paul Pogba och Chris Smalling glänste för Manchester United, medan Davinson Sánchez var en av få ljusglimtar i en Ajax-prestation som var en besvikelse

   

Paul Pogba firar med Uefa-cupen. Fotograf: Michael Dalder/Reuters

 

 

 

 

AV: Nick Ames, the Guardian, torsdag 25 maj, 2017:

 

 

 

AJAX

André Onana 6

Ett tidigt missförstånd med Veltman bådade illa men han hade ingen chans på något av målen och inte så många fler möjligheter att influera händelserna vidare.

 

 

Joël Veltman 6

Besvärlig kamp med Mchitarjan i den första halvleken men hade ingen riktig inverkan i offensiven och var knappt inblandad defensivt.

 

 

 

Matthijs de Ligt 7

17-åringen visade styrka och tuffhet bortom sin ålder på mittbackspositionen och han har helt klart en spännande framtid.

 

 

Davinson Sánchez 8

Oturlig med styrningen på Pogbas mål, vilket inte kan sänka den enormt imponerande insatsen. Fina sista sekunden tackling på Lingard.

 

 

Jaïro Riedewald 5

Slarvigt inkast gav United bollen vid deras första mål och trots att vänsterbacken var stabil därefter visade det sig kostsamt.

 

 

Lasse Schöne 5

Erfaren mittfältare som hade svårt att ge sitt lag något övertag på mitten där United dominerade fysiskt från starten.

 

 

Hakim Ziyech drar en frispark rakt in i Manchester United-muren. Fotograf: Georgi Licovski/EPA

 

 

Hakim Ziyech 6

En sådan kreativ kraft när han är som bäst, men förutom en fin boll till Younes efter pausen hölls han borta från de farliga områdena.

 

 

Davy Klaassen 6

Kaptenen försökte hota med löpningar bakom försvaret men hade ingen lycka och hade ingen stor inverkan då laget hade bollen.

 

 

Bertrand Traoré 6

Tvingade Romero till en räddning efter 15 minuter och var Ajax största hot i den första halvleken med en del starka löpningar, men inflytandet avtog.

 

 

Amin Younes 6

Visade upp sin skicklighet i att utmana motståndare med två lovande löpningar i första halvleken med sedan hände det inte mycket från hans håll.

 

 

Kasper Dolberg 5

Rörde knappt bollen men framspelningarna blockerades och han fick inte mycket hjälp. Utbytt precis efter det att timmen var spelad.

 

 

Avbytare

Neres 6 (för Dolberg, 62); Van de Beek 6 (för Schöne, 70); De Jong 6 (för Riedewald, 82)

 

 

Ej använda: Boer, Tete, Westermann, Kluivert

 

 

 

 

MANCHESTER UNITED

 

 

Sergio Romero 6

Höll ett skott i första halvleken från Traoré men behövde knappast anstränga sig utöver det, gjorde David de Geas frånvaro till ett icke-problem.

 

 

Antonio Valencia 7

Testade Onana med sin första löpning framåt och lurades sällan av Younes dribblingsskicklighet i den andra änden.

 

 

Chris Smalling 8

Rättfärdigade sin plats i startelvan genom att dominera mot Dolberg och han var lika överlägsen när han nickade ner bollen till Mchitarjans mål.

 

 

Daley Blind 7

Höll sitt gamla lag stången relativt enkelt, rensade undan allt som kom igenom runt boxen och var noga med att följa efter motståndare som gjorde löpningar på djupet.

 

 

Matteo Darmian 7

Stoppade en farlig Traoré-löpning innan halvtid och stod upp på ett bekvämt sätt under en kväll då försvaret knappast drogs isär.

 

 

Ander Herrera 7

Höll ett vakande öga på den farliga Ziyech och hans intelligens var integral på ett mittfält som tog kontrollen från första början.

 

 

Ander Herrera firar efter Uniteds seger. Fotograf: Julian Finney/Getty Images

 

 

 

Paul Pogba 8

Hade lite tur när han gjorde sitt mål men startade matchen bra och fortsatte så. Passade bollen skarpsinnigt och hjälpte United att vinna den fysiska kampen mot Ajax.

 

 

Marouane Fellaini 8

Gjorde exakt det jobb som krävdes, krympte mittfältsytorna och spelade fram Pogba till 1-0 målet. Kunde själv ha nätat med en nick.

 

 

Juan Mata 7

Stod för en hyfsad insats men hittade inte så många möjligheter att vara konstruktiv, jobbade flitigt defensivt när Ajax hade bollen.

 

 

Henrich Mchitarjan 7

Uthärdade en snarstucken första halvlek och varnades för en foul på Veltman, men det glömdes när han dök upp och nätade så skarpsinnigt.

 

 

Marcus Rashford 7

Var måltavlan för ett antal tidiga bollar framåt då United försökte dra isär Ajax. Sprang villigt men sällan in i målfarliga områden.

 

 

Avbytare

Lingard 7 (för Mchitarjan, 74); Martial 6 (för Rashford, 84); Rooney 6 (för Mata, 90).

 

 

Ej använda: De Gea, Jones, Carrick, Fosu-Mensah

 

 

Domare: Damir Skomina, Slovenien

• Forwarden utanför Englands trupp och kommer kanske aldrig mer att spela för landslaget igen

 

• Southgate: "Andra spelare är i god form och förtjänar att behålla sin plats"

   

Manchester Uniteds Wayne Rooney pratar i telefon efter deras vinst i Europa League-finalen. Fotograf: Jonathan Nackstrand/AFP/Getty Images

 

 

 

 

AV: Daniel Taylor och Jamie Jackson, the Guardian, torsdag 25 maj, 2017:

 

 

Wayne Rooney säger att han har bestämt sig huruvida han ska lämna Manchester United eller inte och har "många erbjudanden" att fundera på efter att ha blivit en sådan perifer spelare på Old Trafford att han har exkluderats från Gareth Southgates senaste engelska landslagstrupp och står nu inför slutet av sin landslagskarriär, som idag består av 119 landskamper och 53 mål.

 

 

Rooney var en sen inhoppare i 2-0 vinsten mot Ajax i Europa League-finalen, vilket gjorde att Uniteds bästa målskytt genom tiderna fick lyfta pokalen som kapten, men det kan mycket väl ha varit hans sista framträdande om, vilket är vad som förväntas, anfallaren nu försöker hitta ett lag där han kan spela mer regelbundet.

 

 

"Det finns många erbjudanden på bordet, både i England och utomlands, och det är där jag måste bestämma mig," sade Rooney. "Jag har en del beslut att fatta nu under de kommande veckorna så jag kommer prata med min familj och sedan bestämmer jag mig. Jag tror att jag måste ta ett beslut gällande ett fotbollsbeslut, och det är vad jag kommer göra, jag kommer göra det under de kommande veckorna med min familj medan jag är borta och så fort jag vet vad som ska hända är jag säker på att ni också kommer göra det."

 

 

Rooneys förminskade position på Old Trafford har lett till att han utelämnats ur Southgates två senaste trupper, så han finns inte med i 25-mannatruppen till VM-kvalet mot Skottland i Glasgow den 10 juni och träningsmatchen mot Frankrike i Paris tre dagar senare. Southgate tog heller inte ut honom till Englands matcher mot Tyskland och Litauen i mars och vid 31 års ålder kan Rooneys 13-åriga landslagskarriär nu vara över.

 

 

"Kolla, först av allt har jag alltid varit en lagspelare," sade han som svar på frågan huruvida en spelare i hans ställning fann det svårt att ställa om till livet på sidlinjen. "Det här året har jag inte en enda gång gnällt eller låtit mitt huvud börja hänga. Jag har förstått vad som varit bäst för laget, jag har försökt hjälpa till när managern har spelat mig.

 

 

"Självklart ill jag spela. Jag vill vara på planen, såklart. En yngre jag hade varit mycket mer frustrerad. Jag tror jag förstår vad som är rätt och vad som behövs för klubben, och jag respekterar det. Självklart är jag glad över att vara en del av det och på något sätt hjälpa klubben att vinna pokaler, och det är så det har varit under det senaste året. Det är beslutet jag måste ta nu - huruvida jag vill fortsätta göra det eller gå vidare och spela mer regelbunden fotboll."

 

 

Rooney fick sedan frågan huruvida han, djupt där inne, redan hade bestämt sig. "Mer eller mindre, ja," sade han. "Jag tror fortfarande att jag skulle kunna [spela varje match]. Om ni frågar mig om jag är en bättre spelare nu än vad jag var för 10 år sedan så är jag självklart inte det men jag känner ändå att jag har andra kvaliteter som kan hjälpa laget."

 

 

Ronald Koeman, Evertons manager, har pratat om möjligheten att anfallaren kan återvända till klubben där hans karriär startade och även om Rooney inte direkt nämnde den möjligheten upprepade han att han inte är lockad av något annat engelskt lag. "Jag har spelat för två Premier League-klubbar och det är de enda två Premier League-klubbarna jag kommer spela för."

 

 

Det är verkligen svårt att se en väg tillbaka för Rooney på den internationella scenen efter att Southgates beslut gällande truppen stadigt placerar honom bakom Marcus Rashford, Jermain Defoe, Harry Kane och Jamie Vardy i hackordningen.

 

 

Southgate sade: "Vi har många spelare som spelar exceptionellt bra på det området av planen där Wayne spelar. Jag sade senast [i mars] att han hade lite för lite speltid - han har spelat en del matcher nu men vi har spelare som har gjort riktigt, riktigt bra ifrån sig för oss i Adam Lallana och Dele Alli. Jag kan inte säga det på något annat sätt. Andra spelare är i riktigt bra form och förtjänar att behålla sin plats."

 

 

När han fick frågan vad det betydde för Rooneys internationella framtid tillade Southgate: "Jag har visat genom att ta ut Jermain Defoe vid 34 års ålder att om spelare spelar bra och ögonblicket är rätt kommer vi att involvera dem i truppen. Man avskriver aldrig en spelare med Waynes kvalitet och jag är säker på att han nästa säsong kommer vara tillbaka och spela. Han har avslutat säsongen lite bättre och jag är säker på att han kommer ta med det nästa år."

 

 

Marcus Rashford med Europa League-pokalen. Fotograf: Ian MacNicol/Getty Images

 

 

 

Southgates beslut att inkludera Rashford har i princip tagit bort Manchester United-anfallaren från Englands spel i U21-EM 2017 i Polen, som börjar mot de regerande mästarna, Sverige, den 16 juni.

 

 

Englands trupp:

Jack Butland (Stoke), Fraser Forster (Southampton), Joe Hart (Torino, på lån från Man City), Tom Heaton (Burnley); Ryan Bertrand (Southampton), Gary Cahill (Chelsea), Nathaniel Clyne (Liverpool), Aaron Cresswell (West Ham), Ben Gibson (Middlesbrough), Phil Jones (Man Utd), Chris Smalling (Man Utd), John Stones (Man City), Kieran Trippier (Tottenham), Kyle Walker (Tottenham); Dele Alli (Tottenham), Eric Dier (Tottenham), Adam Lallana (Liverpool), Jesse Lingard (Man Utd), Jake Livermore (West Bromwich), Alex Oxlade-Chamberlain (Arsenal), Raheem Sterling (Man City); Jermain Defoe (Sunderland), Harry Kane (Tottenham), Marcus Rashford (Man Utd), Jamie Vardy (Leicester).