Matt Dickinson the Times, fredag 24/2:

I princip allt som återstår för Wayne Rooney i Manchester United är att få se på vilket sätt hans uttåg utvecklas. Och om det visar sig bli värdigt, kan han se sig själv som lyckosam.

Han må vara en rekordbrytare, en historieskrivare för den här klubben, men mjuka farväl, kyssar och scendraperier är menat för showbiz, inte elitidrott. Det är en stentuff affärsverksamhet, vilket Rooney ganska fräckt påminde Uniteds fans om när han utnyttjade intresset från Manchester City 2010. Till sist fixade han fram en rejäl lönehöjning men det hade kunnat bli ett ganska saftigt uttåg, med V-tecken hela vägen, om den flytten hade gått igenom.

Rooney kan knappast klaga på sättet på vilket han blivit petad, trots att han har ett kontrakt t.o.m juni 2019.

Nu verkar det som att det bästa Rooney kan hoppas på är ett sista hurra, ett sista ryck innan hans oundvikliga farväl, men söndagens kommande Ligacupfinal kommer nu som en väl timad varning. Då Uniteds stjärnanfallare 2006, Ruud van Nistelrooy, var rejält irriterad över att starta finalen på bänken blev han vansinnig när Sir Alex Ferguson, med en 4-0 ledning mot Wigan Athletic, använde sina tre byten till att kasta in försvarare.

Med en knackning på Fergusons axel då den sista inhopparen sprang in lutade sig Van Nistelrooy fram och väste: "din f****". Med tränare och spelarkollegor alldeles bredvid som hörde det förvandlades skepsisen till ren bitterhet. Det grälet var brytpunkten i en ansträngd relation.

Men Ferguson visste exakt vad han gjorde. Han hade inga betänkligheter inför att använda förnedring för att styra en spelare mot dörren - desto större match, desto mindre svårtolkat blir budskapet.

Inte bara genom att peta David Beckham från laget som mötte Real Madrid i april 2003 i en Champions League-match, utan genom att även ta ut den formsvage Juan Sebastián Verón istället, hade Ferguson förvandlat sin laguppställning till ett trubbigt vapen. "Det var som att bli slagen mellan skulderbladen," sade Beckham. "Jag stod på utsidan och tittade in."

Beckham lämnade det lagmötet och började packa sina väskor. Med tanke på störningarna mellan Ferguson och Rooney då skotten slutade - gällande kontraktsgräl och matvanor, bland annat - kan vi lätt föreställa oss att managern förmodligen skulle ha sytt ihop ännu ett brutalt slut.

José Mourinho har, än så länge, valt en mer diplomatisk väg, vilket inte alltid är hans stil. United-managern har varsamt fasat ut Rooney och tillåtit de kinesiska viskningarna att växa, utan att känna ett behov - ännu - för något drastiskt.

Men ingen på eller runt Old Trafford verkar ha några som helst tveksamheter gällande vart han är på väg. I Chelsea pratade Mourinho en gång om att köpa "den Feta Pojken", som det sägs att han privat kallade Rooney, men från den där första dagen i juli när han sade att Rooney kommer "vara en nia eller tia men aldrig en sexa och inte ens en åtta", fanns det alltid en misstanke om att han höjde ribban till en nivå som anfallaren skulle få svårt att nå.

Det exponerade omedelbart Rooneys misstagna tro på att han skulle kunna diktera vilket sätt han skulle pensioneras på, välja sin plats på mittfältet, bekvämt dra sig lite bakåt på planen, spela i sitt eget tempo. Rooneys föreställda version av sina sista år var övermodig, en föreställning som knappast försvagades av drickandet på småtimmarna då han var borta med England, då han istället borde ha satsat allt på att ta vara på det han har kvar.

Han kan knappast klaga på hur han har blivit petad, trots att han har ett kontrakt som sträcker sig t.o.m juni 2019. Han har gett United en hälsosam avkastning under 13 säsonger; fler mål än någon annan spelare i klubbens historia, många underbara ögonblick och ganska många pokaler på vägen.

Men, för United, är det ett tecken på att de är på väg tillbaka till positionen de en gång i tiden tog för given om Rooney, fortfarande symboliskt lagkapten för klubben och landslaget, kan befrias vid 31 års ålder med vad som ser ut att resultera i minimal uppståndelse.

Efter att ha gett Rooney tillräckligt många chanser att slå klubbens målrekord - och fem mål på 33 framträdanden den här säsongen drog ut på det - har Mourinho redan gett anfallaren chansen till ett fint uttåg.

Från och med nu måste Rooney veta att makten har glidit honom ur händerna. Hur hans farväl kommer att utvecklas är inte längre upp till honom att diktera. Han kan bara hoppas att när Mourinho tittar på sin laguppställning och sina avbytare så kommer inte managern känna att en Ferguson-inspirerad känga mot dörren är nödvändig.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

   I torsdags säkrade United en plats i Europa League-finalen i Bilbao. Senare på kvällen sipprade det ut röd, vit och svart rök ur skorstenen på Sixtinska kapellet i Vatikanstaten. Det var dels för att fira Uniteds fina vinst mot Athletic Club, me...

            AV: Daniel Taylor, The Athletic, fredag 25 april, 2025       I am an FC fan I am Mancunian I know what I want and I know how to get it I wanna destroy … Glazer and Sky   (Till melodin från Sex Pistols...

Den senaste tiden har det varit alldeles för varmt och soligt för mitt gillande. Så här såg utsikten till vänster om min balkong ut den 5 april förra året:   Och när jag likt marskalk Georgij Konstantinovitj Zjukov blickade rakt fram mot horison...

OVÄNTAT BRA AV UNITED, SNÖFLINGORNA ARSENAL * JAG FÅR VERKLIGEN lov att säga att Man United överraskade mig riktigt positivt under de sista matcherna innan det här landslagsuppehållet. Visst, Real Sociedad var hundskit. Jag var helt säker på att vi...

  Efter en vecka med negativa nyheter, följda av negativa nyheter och följda av ännu mer negativa nyheter gällande United var det skönt att igår koppla av med mega-monster-fredagsmys framför senaste avsnittet av Bäst i Test. Med tanke på att Unit...