Folk från södra England som såg ledsna ut dök upp i små grupper överallt i centrala Manchester i lördags. De såg redan besegrade ut och krympte under lokalbefolkningens protestvisslingar. Men nog om de konservativa som närvarade vid deras partikonferens nu; hur gick det för the Super Eagles då?

Marouane Fellaini. Bild: Martin Rickett PA/Wire

AV: Richard Kurt, the Irish Examiner, måndag 2 oktober, 2017:

Jag vågar säga att Palaces fans kände sig som Theresa May gör de flesta dagarna, men Hodgson kan åtminstone drömma om bättre dagar i framtiden, så fort de får sin hög med omöjliga matcher avklarade. Med risk för att låta självbelåten, med facit i hand, så tror jag att 4-0 var ungefär den sortens vinstmarginal många självförtroendefyllda Röda förväntade sig, särskilt efter de relativa hjältedåden i Moskva tidigare i veckan.

Jag säger "relativa" för att United-insatsen i Ryssland helt klart var ett steg uppåt från vad vi sett under tidigare veckor, och vi ska inte glömma det faktum att CSKA inte är särskilt mycket bättre än Palace. Och för en gångs skull kunde vi prata om en match utan att använda frasen "men vi saknade Pogba".

Faktum är att det är två andra fransktalande spelare som har klivit fram i form av Martial och sedan - dra efter andan! - Fellaini. De har samlat in buketter för deras respektive målgörande framträdanden i onsdags och i lördags.

Om någon hade sagt till dig för två år sedan att Fellaini på något sätt skulle överleva och härda ut för att sedan bli en tvåmålsskytt och hjälte för dagen på O.T., då hade du kanske avfärdande fnyst "ja, och det där korkade fanskapet i The Apprentice kommer bli nästa president, antar jag?"

Men José Mourinho har hela tiden upprätthållit någon outgrundlig tilltro till Fellaini, och t.o.m innan matchen i helgen fick vi höra att United pressar honom för att skriva på ett nytt kontrakt.

När det gäller Martial, som bara har blivit alltmer magnifik sedan försäsongsturnén, har vi här ännu en spelare som av många avskrevs och tippades få gå mot galgen för ett år sedan, men som nu verkar vara pånyttfödd under regimen med "tuff kärlek" från vår portugis.

Ta ett steg tillbaka här för ett ögonblick. Det här är managern som tvingades lämna sitt jobb exakt p.g.a att han skulle ha misslyckats med kärnuppgiften för man management, och som fick aggressiva utskällningar av större delen av ett jublande media, just p.g.a det.

Se på honom nu; det finns knappt en spelare man kan peka på som inte synbart har tagit sig samman efter att ha Mourinhofierats under ett år.

Naturligtvis stönade José i helgen gällande det kommande landslagsuppehållet, precis som vi alla gjorde.

Precis när vi började bygga upp lite hetta kommer ännu en kavalkad av fotbollsupphetsning i rotandet av den tredje nivåns reabackar.

Didier "Vattenbäraren" Deschamps har åtminstone gjort oss en tjänst genom att på något vis inte ta ut Martial, vilket gör att i alla fall en formstark stjärna garanterat kommer återvända säkert till klubblagsfotbollen.

Självklart har Manchester fått en brutal påminnelse under den senaste veckan om hur snabbt ett lags balans kan hotas av skador, då Citys Mendy och Aguero både råkade ut för olyckliga incidenter.

Inte för att det störde de Blåas uppvisning i London i lördagskväll, då de bjöd på en övertygande insats som av många rättvisa Röda som såg på stämplades som imponerande resolut och ganska hotfullt.

De av oss som hade funderat på vilka av Chelsea och City som skulle ge oss den största utmaningen den här säsongen verkar ha fått ett provisoriskt svar.

Jag misstänker att jag inte är den enda Röda som är väldigt glad över att det första ligaderbyt fortfarande ligger långt in i framtiden, vilket ger Pogba rejält med tid för att komma tillbaka upp i full hastighet igen.

Hmm: att vara glad över att ha mycket tid på sig innan mötet med en potentiell utländsk nemesis... vi är tillbaka hos det Brittiska konservativa partiet igen, va?

Men jag tror att det är säkert att säga att oavsett resultaten i Manchester och Bryssel så kommer José att bli kvar mycket längre än Theresa...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

   I torsdags säkrade United en plats i Europa League-finalen i Bilbao. Senare på kvällen sipprade det ut röd, vit och svart rök ur skorstenen på Sixtinska kapellet i Vatikanstaten. Det var dels för att fira Uniteds fina vinst mot Athletic Club, me...

            AV: Daniel Taylor, The Athletic, fredag 25 april, 2025       I am an FC fan I am Mancunian I know what I want and I know how to get it I wanna destroy … Glazer and Sky   (Till melodin från Sex Pistols...

Den senaste tiden har det varit alldeles för varmt och soligt för mitt gillande. Så här såg utsikten till vänster om min balkong ut den 5 april förra året:   Och när jag likt marskalk Georgij Konstantinovitj Zjukov blickade rakt fram mot horison...

OVÄNTAT BRA AV UNITED, SNÖFLINGORNA ARSENAL * JAG FÅR VERKLIGEN lov att säga att Man United överraskade mig riktigt positivt under de sista matcherna innan det här landslagsuppehållet. Visst, Real Sociedad var hundskit. Jag var helt säker på att vi...

  Efter en vecka med negativa nyheter, följda av negativa nyheter och följda av ännu mer negativa nyheter gällande United var det skönt att igår koppla av med mega-monster-fredagsmys framför senaste avsnittet av Bäst i Test. Med tanke på att Unit...