Direktlänk till inlägg 3 november 2017
Huddersfield 2
Aaron Mooy 28
Laurent Depoitre 33
Manchester United 1
Marcus Rashford 78
Aaron Mooy firar efter att ha gett Huddersfield ledningen mot Manchester United. Fotograf: Conor Molloy/Action Plus via Getty Images
AV: Daniel Taylor, på the John Smith's Stadium, the Observer, söndag 22 oktober, 2017:
De gav allt för att hålla i ledningen. De var snabba på bollen, starka i närkamperna och helt övertygade om att inte låta matchen få någon dramatisk, sen twist. Och, till sist, kunde Huddersfield Town, ett lag vars ärorika framgångar alla tillhör en annan era, njuta av euforin från en vinst mot Manchester United, deras första sedan mars 1952, och det var ett av dessa glädjefyllda tillfällen när fotbollen påminner dig om sin förmåga att bjuda på en sällsynt sorts lycka.
Senast Huddersfield besegrade ett lag från Old Trafford, Manchester, hände bara några veckor efter att Elizabeth II utsågs till drottning, samma år som London täcktes av sin värsta smog och något smartskaft på the New Musical Express fick idén att trycka den första 40-topplistan någonsin. Huddersfield åkte ur den säsongen och United vann ligan, Sir Matt Busbys första titel, trots 3-2 förlusten på Leeds Road. Efter att ha sett den här matchen ska vi inte vara alltför säkra på att samma saker kommer ske igen, för någon av klubbarna.
José Mourinho framförde samma poäng när han lät förfärad över att något lag med titelambitioner kan vara så klent. Hans lag, sade han, förlorade för att den ena spelargruppen hade korrekt attityd, medan den andra inte hade det, och det var noterbart att han var noga med att inte göra en syndabock av Victor Lindelöf, efter en hemsk dag för klubbens sommarrekrytering, köpt för £31m (355,6m kr).
Poängen han framförde var att det var ett kollektivt misslyckande - "Jag minns inte ens en träningsmatch där vår attityd var så dålig," var en åsikt - och för ett lag med Uniteds målsättningar, medan Manchester City kraftfullt far fram i toppen av ligan, var det här ett katastrofalt resultat.
Skadan åsamkades under en femminutersperiod i den första halvleken när Aaron Mooy och Laurent Depoitre straffade ett fasansfullt försvarsspel. Marcus Rashfords nick, efter 78 minuter, gav en riktigt nervdallrande slutfas. Men t.o.m då fanns det bara sporadiska ögonblick när det kändes som att en kvittering skulle följa. Inget lag gjorde, brukade Sir Alex Ferguson säga, fler sena mål än hans. Dagens lag har inte det där än. Inte här i alla fall.
Men det mest häpnadsväckande var att United hade hållit sju nollor i deras åtta tidigare ligamatcher och anlände i West Yorkshire i vetskap om att om de kunde hålla en till så skulle det vara första gången ett lag i högstadivisionen hade inlett en säsong på det sättet.
Istället var det förmodligen ingen tillfällighet att de rasade samman helt där bak så fort Phil Jones klev av skadad och 10 minuter efter att Lindelöf hade kommit in hade de släppt in lika många ligamål som under de två föregående månaderna. Jones har sällan sett så viktig ut och här fanns bevisen på varför Mourinho har varit så motvillig till att använda Lindelöf under början av säsongen.
Phil Jones slår näven i backen i ren frustration efter att ha ådragit sig en skada som visade sig bli avgörande i matchen. Fotograf: Andrew Yates/Reuters.
Skadan på hans självförtroende kommer vara betydande men det här var även en traumatisk dag för Juan Mata, med tanke på att det var hans misstag som ledde till 1-0 målet. Fram till det målet kom hade David de Gea knappt hotats en gång men United var sårbara direkt när Mooy avväpnade Mata. Huddersfield hade plötsligt en tre-mot-två-kontring och när Mooy rullade ut bollen till vänster vände Tom Ince ut och in på Lindelöf. Inces skott kom tillbaka ut från De Gea och bollen hamnade inbjudande hos Mooy som kunde svepa in returen.
För Lindelöf blev matchen en svår prövning. Fem minuter senare drog Jonas Lössl iväg en lång inspark in på Uniteds planhalva och inhopparen ställdes inför vad som borde ha varit en rutinnick. Det var en blåsig eftermiddag, men det fanns inga riktiga förmildrande omständigheter till sättet på vilket han missbedömde bollbanan. Depoitre kunde knappt förstå sin tur, tog bollen runt De Gea och sköt in den i tom bur.
Den mest imponerande delen av Huddersfields insats var att de aldrig lät någon oro krypa in i deras spel. De vägrade att låta United få tid och under långa perioder var det helt otroligt hur bekväma de såg ut.
Rashfords mål, en nick vid bortre stolpen på Romelu Lukakus inlägg, ändrade på saker och ting och hemmalaget behövde även ta sig igenom fyra minuters övertid. Men i dessa ögonblick visade Huddersfields spelare en känsla av gemenskap som kommer bli helt avgörande under de kommande månaderna.
Mooy var matchens lirare men det fanns ett halvt dussin av hans lagkamrater, mest notabelt Ince och Christopher Schindler som inte var långt efter honom, samtidigt som det var svårt att komma på en enda spelare i rött som kunde bära Uniteds färger med någon slags stolthet. Rashford, en av de två inhopparna efter pausen, fick i åtminstone in något nytt, men det var i princip allt. Nemanja Matic gjorde sin överlägset sämsta match för United och Anthony Martial plockades, precis som Mata, av i pausen.
Martial var den enda spelaren på planen, förutom de två målvakterna, som ansåg att matchen krävde ett par handskar och han försvann ut ur matchen efter en tidig tête-à-tête med Tommy Smith, hemmalagets högerback. Smith var excellent och på något sätt berättade det den här matchens story.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 | 4 |
5 | |||||
6 |
7 |
8 |
9 |
10 |
11 | 12 | |||
13 |
14 |
15 |
16 | 17 | 18 |
19 |
|||
20 |
21 |
22 |
23 |
24 | 25 |
26 |
|||
27 |
28 |
29 |
30 |
||||||
|