Brighton & Hove Albion (h)

Avspark på den klassiska engelska lördagstiden imorgon och vi får räkna med Smalling eller Lindelöf, eller båda, i startelvan, detta efter att Mourinho hade följande att säga om skadeläget i backlinjen idag:

 

 

"De [Jones och Bailly] kan inte spela. Men vi är ok för vi har Smalling, Rojo och Lindelöf."

 

 

Om Ibrahimović:

 

 

"Jag föredrar honom på planen istället för vid sidan av planen. På planen är han en annan valmöjlighet för oss och han är valmöjlighet med kvalitet. Hans fysik och hans intelligens, sättet han rör sig på, sättet han spelar på. Men han behöver tid. Vi lyckades ge honom 15/20 minuter i båda matcherna, han behöver mer av det, så förhoppningsvis kan vi spela honom imorgon igen."

 

 

Om Pogba:

 

 

"Paul är fortfarande i den här processen där han inte kan nå trötthetsgränsen. Han kan inte köra längre än 65 till 70 minuter, för det är då tröttheten normalt anländer och med så många matcher i följd måste vi skydda en så pass viktig spelare för oss."

 

 

Om Rojo:

 

 

"Han hade tränat längre med laget än Paul och Zlatan. Men detta under en period när vi hade varje mittback redo att spela så vi skyddade honom. Vi gav honom bättre villkor och när vi satte in honom i Champions League-matchen var han verkligen redo. Så 90 minuter, inga problem, ingen reaktion från knäet, självförtroende i hans spel, en bra, solid insats. Det är väldigt bra att ha honom tillbaka."

 

 

Om Fellaini:

 

 

"Det är en diskussion mellan spelaren och ledningen. Jag är inte involverad i kontrakt, i affärer. Jag respekterar båda - spelaren för att spelaren har rätt att bestämma sin framtid. Han avslutar sitt kontrakt, han har rätt att bestämma sin framtid, och jag respekterar ledningen för att besluten och diskussionerna är under deras kontroll. Så jag väntar bara, önskar att de har en förståelse men det är bortom min kontroll."

 

 

 

Basel (b)

Med tanke på scenen (i princip klara för slutspelet, meningslös bortamatch i kylan) tyckte jag att första halvlek var ok, men andra halvlek var riktigt dålig och man kan kräva mer av fullblodsproffs. Samtidigt har vi sett den här sortens matcher under de senaste 20 åren, inte minst under Fergie, så jag tänker inte använda den som en måttstock för att mäta den här säsongens insatser med.

 

 

Dessutom tycker jag att matchen redan skulle ha varit avgjord, till vår fördel, när de petade in deras vinstmål. Såg ni passningen från Pogba som ställde hela Schweiz och serverade Lukaku ett gyllene läge? Det är sådan kreativ klass vi har saknat när fransmnnen varit borta. Förmågan att från ingenting skapa ett jätteläge. Sedan hade vi flera bra chanser utöver belgarens friläge. Men vi satte inte dit dem och straffades för det. En poäng hade ju räckt, då hade vi varit klara gruppsegrare, samma sak gäller hemma mot CSKA Moskva och jag är inte 100% säker på hur proceduren ser ut, men läste någonstans att ryssarna måste vinna med typ 5-0 och Basel måste besegra Benfica för att det "omöjliga" ska hända, d.v.s att både schweizarna och ryssarna går om oss. Tror dock inte att det spelar någon roll hur många mål Basel gör på portugiserna, för här handlar det om målskillnaden mot United och CSKA. Säker på att någon har koll på de exakta förutsättningarna, men vi har i alla fall en gigantisk chans att ta oss vidare till CL-slutspelet för första gången sedan våren 2014, vi hade kunnat fixa det i onsdags redan, men allt ligger fortfarande i våra egna händer.

 

 

Bara vi inte bjuder på mer av det vi bevittnade i Schweiz nu i helgen mot Brighton, för då jävlar, då kommer jag vara tillbaka här och såga alla längs med fotknölarna.

 

 

För även om det bara är slutet av november och det är väldigt mycket av säsongen kvar så måste vi hålla jämna steg med City i ligan, hoppas att de halkar innan derbyt, men vi måste i princip gå fullt mot Brighton (h), Watford (b) och Arsenal (b) innan vi tar emot de bittra blå hemma på Old Trafford den 10:e december.

 

 

Jag har tidigare gnällt lite på att vi inte löste vänsterbackspositionen i somras. Men jag antar att Mourinho var övertygad om att Shaw till sist fattat vad det innebär att vara professionell fotbollsspelare för Manchester United. Att han skulle lägga av med larvigheterna, dra ner på pizzaätandet och göra vänsterbacksplatsen hos United och England till sin under de kommande 10-15 åren. Men ja, så blev det ju inte. Så när vi t. ex startar Blind och Darmian (som i onsdags) som ytterbackar är det i princip kört från början. Våra "yttrar" skär in i planen och erbjuder inte naturlig bredd, så när vi spelar med dem har vi ingenting att erbjuda ute på kanterna i offensiven. Vi kan spela med vilka vi vill i mitten, men med de två ute på kanterna kommer det inte innebära någon skillnad mot något hyfsat lag (eller, som i onsdags, mot lag som till stöst del är skitdåliga).

 

 

Tycker det här klippet från Darmians och Blinds show summerar det hela ganska briljant:

 

https://twitter.com/vivadasilvas/status/933430672626241538

 

 

Och ser man tillbaka på laguttagningen så är det inte så konstigt att vi inte lyckades ta med oss minst en poäng hem till Manchester. Jag menar, en startelva med Darmian, Smalling, Blind, Herrera, Lingard och Fellaini, det är att gräva lite för djupt och nära botten i trupphinken. Jag tror att alla de skulle ha svårigheter i the Championship och startar alla dem mot Bristol City i Ligacupen tror jag vi kommer få problem. För det är som jag brukar säga, om Lingard och Fellaini är svaret - vad i helvete är då frågan?!

 

 

På tal om Smalling så gillade jag att se hur Chris "Baresi" Smalling bevisade för Southgate att han hade fel när han inte tog ut honom i engelska landslaget sist. Han lät verkligen Älghuvudet äta upp sina ord i och med uppvisningen i Schweiz.

 

 

Smalling blev nämligen förvånad över att han INTE blev uttagen för Ingurland mot Tyskland och Brasilien:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2017/11/24/11496153-chris-smalling-man-utd-forsvararen-forvanad-over-att-han-blev-petad-for-england/

 

 

Till sist undrar jag bara exakt hur dålig Luke Shaw är. Med tanke på vilka som får spela istället för honom då han uppenbarligen är tillgänglig för spel.

 

 

 

The Suns rykte

Att "tidningen" The Sun har ett dåligt rykte i Sverige, det är sunt och bra. Sexismen, hyckleriet och påeldningen av rasistiska strömningar som sker där är monumental. Men samtidigt får man nog försöka skilja på tidningen i stort och deras sportdel. De har faktiskt kompetenta skribenter där och de har ganska stora resurser. Såg t. ex att Neil Custis innan förra helgen skrev att Zlatan Ibrahimović skulle vara tillbaka mot Newcastle, vilket omedelbart avfärdades av allehanda "experter" på olika forum. Och det är inte första gången den publikationen är först med olika nyheter inom fotbollen heller, så man ska inte reflexmässigt avfärda allt de skriver.

 

 

Nu är inte det här något försvar av den koncernen, långt därifrån, det är en vidrig tidning, men klarar man av att skilja på den vanliga tidningen och sporten och kolla vem som har skrivit det, ja då erbjuder de en del guldkorn.

 

 

 

Eddys glöggmingel

Som jag skrev i förra inlägget så har Eddy Woodward nu haft sitt årliga glöggmingel med "utvalda journalister". När jag läste om att United (på nytt) siktar in sig på att köpa loss Gareth Bale från Real Madrid så antog jag att den informationen kom direkt från Eddys kakhål. Men det verkar faktiskt inte så...

 

 

Och att ha glöggmingel i november får kanske en del av er att fnysa, men med tanke på att SuperTed sen kommer vara upptagen hela december med att åka runt och förstöra transferaffärer inför fönstret i januari, så är det kanske inte så konstigt, det är en upptagen man vi pratar om här!

 

 

 

Luke Shaw och Danny Rose

Det har under en tid surrats om att United och Tottenham kommer byta vänsterbackar med varandra. Ni minns säkert att Danny Rose i somras gick ut i the Sun och kritiserade Tottenhams lönepolicy och att de inte värvar tillräckligt tunga namn. Han kommer dessutom från norra England och sa att han verkligen skulle fundera på saken om ett lukrativt bud från nordväst (United eller City) dök upp på hans bord.

 

 

Sedan dess har flera tidningar slagit fast att José Mourinho är en stor beundrare av herr Rose. Dessutom är vänsterbacksplatsen något av en problemposition för portugisen. Ashley Young har gjort det bra, det ska jag villigt erkänna, men bakom honom är det inte direkt övertygande och jag har svårt att se att Young ses som den framtida lösningen. Dessutom har mannen som många trodde skulle bli vår, och Englands, vänsterback under många år framöver, Luke Shaw, förmodligen brännt sina sista förtroendebroar hos Mourinho. Och en tredje komponent att räkna in i det hela är att Shaw nyligen har gått ut och hyllat sin gamla mentor i Southampton, Mauricio Pochettino, som numera är manager i Tottenham. Så helt otroligt känns inte det här snacket.

 

 

Rose var inte med i Spurs trupp mot Arsenal förra helgen (och han var inte skadad eller sjuk då) och i söndags kunde vi läsa detta:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2017/11/24/11496157-dan-the-man-manchester-united-kommer-lagga-ett-bud-pa-tottenham-stjarnan-danny-rose-i-januari/

 

 

Och samma dag skrev initierade Mullock på Sunday Mirror följande:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2017/11/24/11496158-manchester-united-planerar-danny-rose-transfer-i-januari-efter-att-tottenham-utelamnade-honom-ur-truppen-till-norra-london-derbyt/

 

 

Nej, jag säger inte att det är klart eller någonting, men väver man ihop alla ingredienserna i den här soppan så är det helt klart något att hålla ögonen på.

 

 

Den åsikten tycks även delas av den seriöse Kevin Palmer på the Irish Independent:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2017/11/24/11496160-spurs-oppna-for-petade-man-united-forsvararen-men-ett-hinder-kan-komma-att-stoppa-flytten/

 

 

Och inför lördagens match kommenterade Pochettino rapporten om att Rose blev "vansinnig" då han petades ur matchtruppen mot Arsenal såhär:

 

 

"[Roses kommentar] överraskade mig för alla spelare är upprörda när de inte är involverade. De är inte glada. Om ni såg ansiktena på de på bänken och de två som inte kom med i truppen på matchdagen... om ni hade en kamera på deras ansikten, det skulle skrämma er.

 

 

"Det överraskade mig att skapa ett problem som detta när det inte fanns något. Men när det gäller mig är jag glad att han var arg. Om han är arg betyder det att han ville spela. Men samtidigt bryr jag mig inte. För det är mitt beslut och jag måste ta det bästa beslutet för laget."

 

 

 

Newcastle hemma

Redan innan matchen hade börjat var jag så förbannad så att Guinnessen inom mig förångades och sprutade ut i form av rök genom mina öron. Varför då? Se själva...

 

 

 

 

Desto mer glädjande var såklart resultatet och att det var Danny Taylor som var the Guardians/Observers utsände på matchen:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2017/11/24/11496162-manchester-uniteds-paul-pogba-kom-tillbaka-med-stil-och-skar-sonder-newcastle/

 

 

När startelvan dök upp på Twitter var det, vilket det ofta är, blandade känslor. Kul att äntligen få se Martial och Rashford starta ihop, sen berodde det kanske på att Mourinho insåg att med den backlinjen så skulle vi säkerligen behöva göra 7-8 mål framåt för att åtminstone få till ett kryss.

 

 

Blev även glad att se armeniern helt petad efter hans skamliga insatser på senare. Helt frisk och skadefri men ändå inte i närheten av matchtruppen, helt rätt i mina ögon.

 

 

Den backlinjen vi mönstrade förra lördagen är bedrövlig, men från Matić och framåt kan jag verkligen inte klaga, med svensken som ett fint alternativ på bänken. Mata fick sin chans med en hel del yta framför sig och Store Rom fick tillbaka sin huvudsakliga servitör i Pogba. För att summera det hela så kändes mannen mellan stolparna stensäker, fan vad man tar De Gea för given alltså, bäst att njuta av honom nu, för en dag kommer han inte stå där och han är tamejfan lätt topp 3 i hela världen. Fybacklinslinjen gav mig inget förtroende alls, men frontsexan gillade jag skarpt, och ja, det blev ju ganska bra också.

 

 

Lindelöfs insats vid deras mål tror jag inte jag behöver säga så mycket om...

   

Men sen spelade han faktiskt upp sig. Ok, det var inte något stjärnspäckat topplag vi mötte, men med tanke på hans insats mot Huddersfield så får det nog ändå ses som ett litet fall framåt. Gillade när han klev framåt med bollen och satte den på store Romelus panna i boxen, mer sånt och lite kontinuitet i defensiven och det kan bli bra till slut.

 

 

Sen är det ju alltid skönt att slå Newcastle och tysta de korkade streckkoderna från Tyneside. Blir ju knappast mindre skönt att smasha in fyra bakom dem när de leds av överkukhuvudet Benítez och deras kapten är det springande ollonet Shelvey.

 

 

Såg inte direkt ut som att Pogba varit borta i två månader, han gick bara in och fortsatte leverera. Briljant inlägg till Martial, som fortsätter att visa tecken på att han faktiskt kan få till något som skulle kunna beskrivas som ett leende. Inte fel att Pogba fick kröna insatsen med ett mål också och sätta den definitiva spiken i kistan för de skadeskjutna skatorna från nordöst. Tror tamejfan att Pogba gjorde mer på 70 minuter än vad Herrera klarade av på två månader.

 

 

Och oj så skönt att se store Romelu sätta dit bollen igen, kommer göra mycket gott för hans självförtroende. Han tog inga risker heller, hade målvakten kommit emellan hade de fått kasta ut kroppsdelarna från Stretford End efteråt, underbart att se!

 

 

 

Mourinho irriterad på Englands behandling av den korkade Phil Jones

Mourinho var inte glad på England efter förra landslagsuppehållet, detta efter att det kom fram att Phil Jones tydligen fick fem smärtlindrande injektioner mellan uppvärmningen och avsparken! Sedan ramlade han ju ihop skadad och fick åka hem till Manchester igen. Detta i en förbannad, djävla träningsmatch!

 

 

Men hur jävla korkad är Jones egentligen? Jag menar vilken idiot säger "ja tack" till det i en jävla skitträningsmatch? Någon form av egen vilja och förmåga att tänka själv har han väl? Jag menar jag vet ju att han inte är lagets skarpaste verktyg, men någon gräns finns väl även för honom?

 

 

 

Tottenham och Pochettino

Av någon aneldning har Pochettino och Tottenham blivit medias stora gullegrisar (tillsamamns med pisstyskens gäng såklart) och visst, man kan spela en attraktiv fotboll, men resulterar den inte i pokaler är det inte så mycket värt i slutändan.

 

 

Tottenham är självklart en gammal klassisk engelsk klubb, men att framhålla dem som ett storlag innan de vunnit något av värde känns bara konstigt. Överdriver jag nu? Nej, det skulle jag inte säga. De senaste tio åren har de inkasserat EN pokal, nämligen Ligacupen 2008. Senaste ligavinsten? 1961. FA-Cupen då? 1991. I Europa var det också länge sedan de var någon naturkraft, 1963 vann de Cupvinnarcupen och 1984 tog de hem UEFA-cupen, stora Europacupen/Champions League har de aldrig vunnit.

 

 

Vidare så tjatas det mycket om Mourinho och hans facit på bortaplan mot de övriga fem lagen i det så kallade "topp-6" i England.

 

 

Och visst, jag är den första att erkänna att det inte är bra, inte alls faktiskt. Han kom till oss sommaren 2016 och kan på totalt sju bortamatcher (den här säsongen inräknad) mot dessa fem redovisa fyra förluster, tre oavgjorda och noll vinster. Vidare har han spelat sex hemmamatcher mot topp-6 och där ser raden betydligt bättre ut: tre vinster, två oavgjorda och en förlust (City förra säsongen).

 

 

Mitt i allt detta hyllas även Pochettino lite väl mycket, kan jag tycka. Visst, han har gjort ett väldigt bra arbete med, i sammanhanget, ganska små resurser. Han har varit Spurs manager längre än Mourinho har varit Uniteds, han kom nämligen till norra London redan sommaren 2014. Första säsongen (2014-15) som chef på WHL förde han dem till en femteplats, men det var säsongen efter som många "experter" verkar ha glömt. Då slutade de trea, men vinnarna hette Leicester. Spurs var länge med som huvudutmanare, men när det blev lite för hett, då vek de ner sig och släppte t.o.m förbi ärkerivalen Arsenal i ligan. Det måste, ur de flestas synvinklar, ses som ett stort misslyckande, men tydligen inget som Pochettino eller Tottenham ska belastas särskilt tungt för. De pratar trots allt om sig själva som ett topplag nu, och då kommer det en annan kravbild än när man lullar runt i mitten av tabellen.

 

 

Det följde de upp med en andraplats bakom Chelsea förra säsongen. Så Pochettino har stadigt tagit laget uppåt, men har han och truppen vad som krävs för att vinna ligan? Jag är oerhört tveksam till det.

 

 

Och medan allehanda "experter" gärna breder ut sig om pratar om Mourinhos facit mot de andra topplagen på bortaplan, så är det inte ofta man hör samma kritiska röster riktas mot den kramgoa argentinaren.

 

 

Han har varit Tottenhams manager i tre hela säsonger, plus de 12 matcherna som spelats den här ligasäsongen. På den tiden har han spelat 17 bortamatcher mot de övriga topp 6-klubbarna, såhär ser hans facit ut: 10 förluster, 6 oavgjorda och EN vinst.

 

 

Och förra helgen var det dags igen. Spurs vek på nytt ner sig och blev alltså överkörda av Arsenal på bortaplan, det, mina damer och herrar, är pinsamt!

 

 

 

Fältherren Moyes

   

Japp, det började ungefär som jag hade gissat. General Moyes tog sin nya klubb, West Ham, till Vicarage Road och Watford vann med 2-0.

 

 

Jag har skrivit tidigare om att West Hams fans inte alls är nöjda med ledningens anställning av skotten och nog kan det bli en tuff och lång vinter i östra London om inte "Moysie" får ordning på det hela, och det snabbt (noterar även att Leicester i detta nu leder med 1-0 borta mot West Ham i fredagens match).

 

 

Matt Barlow på Daily Mail rapporterar från Vicrage Road:

 

 

David Moyes, välkommen till West Ham, där ännu en förlust lämnar laget kvar i bottentrion medan upprorsstämningen sprider sig bland supportrarna.

 

 

Fansen på bortasektionen på Vicarage Road vädrade sin ilska mot ledningen, vände sig emot Andy Carroll och sjöng om att möta Millwall nästa säsong då de förlorade efter mål av hemmalagets Will Hughes och Richarlison.

 

 

Om Moyes trodde att någonting skulle bli lätt jämfört med Sunderland förra säsongen måste han kanske tänka om för humöret och stämningen börjar bli förgiftad.

 

 

Det var ingen personlig protest som riktades mot den nya bossen av West Ham-fansen, men man såg heller inget varmt välkomnande då han tog kommandot i sin 500:e match som manager i högstaligan och den första i sin nya klubb.

 

 

Det tidiga målet uppmuntrade bara anti-Moyes stämningen bland West Hams supportrar som svarade med allsång i form av: "Sack the board".

 

 

Carroll ersattes av Diafra Sakho medan West Ham-fansen sjöng: "You're not fit to wear the shirt" och "Andy Carroll, we'll stay 'til the end" i referens till hans kommentarer om "lojalitet" efter förlusten mot Liverpool. Sedan vände de sig på nytt mot delägarna David Sullivan och David Gold för att få de åtta minuterna av övertid att gå lite fortare.

 

 

Christian Kabasele rensade på mållinjen på Manuel Lanzinis avslut och Watford kunde säkra segern utan några fler alarmerande siutationer, medan West Hams fans buade ut sitt lag och deras nya manager när de gick mot tunneln.

 

 

 

Rooney...

Det fanns på allvar nötter som i somras trodde att vi skulle få ångra försäljningen av Rooney. Att han skulle leda Everton förbi United i tabellen och fullständigt dominera i en klubb där han skulle få speltiden som den elake Mourinho inte var beredd att ge honom. Jag har t.o.m., oerhört underhållande, blivit utskälld av andra s.k United-fans för att jag har fräckheten att påstå att scousern inte är i närheten av att vara tillräckligt bra, eller seriös, för att spela i United längre. Det har under den här hösten blivit märkligt tyst på dessa dårar.

 

 

I lördags (18/11) spelade Everton en match borta mot jumbon Crystal Palace. Trots Evertons bedrövliga säsong hittills så får jag ändå för mig att det här var en match där de kände att de skulle kunna vinna och sedan kanske kunna bygga vidare på det och, så sakteliga, börja klättringen uppåt i tabellen.

 

 

Så blev det inte, matchen slutade 2-2 och Rooney spenderade HELA denna viktiga match på bänken. Snacka om frälsare.

 

 

Igår var det dags igen. Rooney spelade hela matchen, men det hjälpte inte, det blev förlust, med 5-1, hemma mot Atalanta i Europa League. Ok, jag vet att de inte kunde gå vidare redan innan matchen och mönstrade flera reserver (räknas Rooney dit nu?), men någon slags stolthet måste det väl ändå finnas i denna "folkets klubb", som de blåa scouserna så stolt kallar den.

 

 

Läste t.o.m några "experter" som i somras förutspådde att Rooney skulle vara så het i Everton att han av bara farten skulle skjuta de till en topplacering i Premier League, vinst i FA- eller Ligacupen och hans besvikelse över petningarna i United skulle leda till att han ledde sitt älskade Everton till seger i Europa League. Det är sant, det fanns folk som är intresserade av fotboll som på allvar trodde på detta.

 

 

Well, efter 5-1 förlusten mot Atalanta, som ligger 12:a i Serie A, återstår det en omgång av gruppspelet i EL och Evertons grupp ser ut såhär:

   

 

 

 

Detta medan europeiska fotbollsjättar som Braga, Östersund, Plzeň och Salzburg redan är klara för slutspelet.

 

 

Samtidigt som det Rooney-inspirerade Everton gör lag som Apollon Limassol, Hapoel Beer-Sheva, Rijeka, Skënderbeu, Vardar, Zlín och Zulte Waregem sällskap UT ur Europas NÄST största klubblagsturnering...

Man Utd 4

Martial 37

Smalling 45+1

Pogba 54

Lukaku 71

 

 

Newcastle 1

Gayle 14

   

Paul Pogba rullar in Uniteds tredje mål i hemmavinsten mot Newcastle.

 

 

 

 

AV: Daniel Taylor på Old Trafford, the Observer, söndag 19 november, 2017:

 

 

Än en gång gör Paul Pogba sina hasande dragningar med ormhöfter framför the Stretford End och Zlatan Ibrahimovic - rak i ryggen, bröstet utåt, knäet fixat - kan ses suga i sig publikens hyllningar. Det är kanske inte tillräckligt när det handlar om uppdraget att komma ifatt och gå om Manchester City i toppen av Premier League - en det måste ändå kännas betryggande för Manchester Uniteds supportrar att se de två i lagets färger igen.

 

 

För Ibrahimovic var det hans första framträdande sedan hans korsband slets av i april och det kom ett enormt jubel när han kom in i den 77:e minuten. Alla mål hade gjorts då men då Zlatan är Zlatan förställer man sig att han är helt säker på att han fortfarande kan ha ett rejält inflytande på den här säsongens titelrace. Han lär tveklöst vara upprörd på att en akrobatisk volley räddades av Newcastle-målvakten, Rob Elliot, vilket gjorde att han inte fick göra ett comeback-mål precis i slutet.

 

 

Det spelade ingen roll. Det här var ändå en tillfredsställande kväll för José Mourinho på många olika sätt. Pogba var excellent, han krönte sin två månader långa frånvaro med att göra lagets tredje mål, och Romelu Lukaku borde också känna sig bättre efter att ha avslutat sin måltorka. Lukaku piskade in sitt mål på ett sätt tillhörande någon som tröttnat på att bli påmind om att han inte nätat för sin klubb sedan den 30 september.

 

 

Det var sjunde gången den här säsongen som Mourinhos lag har gjort fyra mål i en match, Anthony Martial och Chris Smalling var de övriga målskyttarna, men den kanske mest imponerande delen var vad insatsen sade om lagets moral, detta med tanke på att det var Newcastle som inledde målskyttet, genom Dwight Gayle, och de spelade superbt under den första halvtimmen.

 

 

Det var det första ligamålet gjort av en motståndare på Old Trafford den här säsongen och det tog ett tag för Mourinhos spelare att skaka av sig det hela. Newcastle hade absolut rätt att känna sig plågade i och med underläget i halvtid och lär tänka tillbaka på chansen som Jacob Murphy inte kunde utnyttja sex minuter efter Gayles precisa avslut. Newcastle såg under långa stunder imponerande ut men den missade chansen, en möjlighet att ta ledningen med 2-0, var avgörande med tanke på hur matchbilden ändrades innan pausvilan.

 

 

Zlatan Ibrahimovic avfyrar en cykelspark som räddades av Rob Elliot. Fotograf: Oli Scarff/AFP/Getty Images

 

 

Hemmalaget hade även de längre spelarna och det fanns alltid en fara för att Newcastle skulle vara lite för korta i försvaret, särskilt då de hade Jamaal Lascelles på listan över frånvarande spelare. Martial var den första att utnyttja detta när han hoppade högre än DeAndre Yedlin och nickade in Pogbas inlägg till 1-1 och när nästa mål anlände på övertid i den första halvleken kom det igen på nick vid den bortre stolpen, men den här gången slogs den in från andra sidan. Smalling friställdes och var inne i målområdet när Ashley Young hittade honom för att sätta in den avgörande stöten.

 

 

Men t.o.m då fanns det ändå tid för Isaac Hayden att springa igenom innan halvtid och endast David de Geas räddning hindrade honom från att kvittera. Men till sist och syvende så överdrev inte Mourinho i hans bedömning av de efterföljande 45 minuterna. "Den andra halvleken var vår," sade han. Och Pogbas insats? "Topprestation," tillade United-managern helt utan tvekan.

 

 

Men det fungerade inte hela tiden och Newcastle fortsatte att attackera och gjorde det till ännu en svår tillställning för Victor Lindelöf, som vikarierade för den skadade Phil Jones. Lindelöf har haft det tufft sedan hans £30m (351,9m kr) flytt från Benfica och Gayles mål i den 14:e minuten var ännu en svår prövning för den svenske landslagsmannen. Yedlin, Newcastles offensiva högerback, skapade öppningen med en stormande löpning och Lindelöfs halkning lämnade Gayle ensam. Anfallarens avslut var fläckfritt, inprickat till höger om De Gea och in via stolpen.

 

 

Newcastle var fantastiska i inledningen och Mourinho berömde t.o.m Rafael Benítez, en av hans gamla fiender, för bortalagets taktik. Inte många lag är tillräckligt modiga för att komma hit med två anfallare men kanske kände Benítez att hemmaförsvaret, som även saknade Eric Bailly, kanske var mer ömtåligt än vanligt. I så fall hade han helt rätt.

 

 

Lukaku såg även lite tveksam ut tidigt i matchen, vilket man kan förvänta sig av någon som inte har nätat i hans sju senaste matcher. Men det kändes som en illusion senare. Hans mål var en uppvisning i råkraft då han smashade upp sitt skott i nättaket efter en bulldozerliknande löpning, ett väggspel med Juan Mata och ett tveksamt ingrepp av Florian Lejeune, och anfallaren var även prominent involverad när Pogba gjorde 3-1 nio minuter in i den andra halvleken.

 

 

Lukakus inlägg levererades perfekt och det var en fantastisk nick från Marcus Rashford som styrde bollen genom målområdet till Pogba som bara kunde rulla dit den. Pogba dansade för publiken och det sista ordet gick till Ibrahimovic. Hade han någonsin tvivlat, vid 36 års ålder, på att han skulle kunna komma tillbaka? "Aldrig," sade han. "För lejon återhämtar sig inte som människor."

 

Manchester Uniteds Luke Shaw

 

 

 

 

AV: Kevin Palmer, The Irish Independent, söndag 19 november, 2017:

 

Independent.ie förstår att Tottenhams manager Mauricio Pochettino är öppen inför möjligheten till en återförening med Manchester United-försvararen Luke Shaw i januaris transferfönster.

Shaw har blivit väldigt sammanlänkad med en flytt till Spurs under de senaste veckorna, samtidigt som Uniteds vilja att köpa Tottenhams oroliga ytterback Danny Rose kan komma att resultera i en av de största affärerna efter jul.

Shaw ser Pochettino som sin mentor efter att duon byggde upp en stark arbetsrelation under deras tid tillsammans i Southampton och nyligen bidrog han till en hyllning till sin f.d boss i en bok skriven av författaren Guillem Balagué.

Nu verkar det som att Shaw kan få chansen att åter väcka liv i sin karriär tillsammans med Pochettino. Försvararen har endast startat tre Premier League-matcher för United under 2017 och han har till sist kommit fram till att han inte kan vinna kampen om att ta sig tillbaka in i managern Jose Mourinhos planer.

En återförening med Pochettino känns som den bästa lösningen för alla parter, men ett möjligt hinder är att Shaw skulle behöva gå ner rejält i lön för att komma in i Tottenhams lönestruktur om han skulle byta Manchester mot norra London i januari.

Samtidigt fick Uniteds jakt på Tottenhams oroliga ytterback Rose en ny twist i lördags när den engelska stjärnan utelämnades ur Pochettinos Spurs-trupp i norra London derbyt mot Arsenal efter rapporter om ett "upphettat gräl" mellan de två på klubbens träningsanläggning.

Rose beordrades sedan att träna med reservspelare ur Spurs trupp istället för att göra den korta resan till Arsenal, vilket bara spär på pratet om att hans dagar i klubben snart kan vara över.

Tottenhams ledning blev väldigt arg på Roses beslut att vara med i en tidningsintervju i augusti där han ifrågasatte klubbens ambitioner och uppmanade ordföranden Daniel Levy att köpa större stjärnor.

Spurs beordrade sedan Rose att komma med en ursäkt för det hela, men han har haft svårt att slå sig tillbaka in i Pochettinos planer trots att han återhämtat sig från ett skadebakslag.

Nu ser det ut som att en lösning för framtiden för Rose och Shaw kan vara nära förestående då den möjliga stjärntransfern i januarifönstret nu ser ut som en riktig möjlighet.

De Röda är beredda att betala £40m (473m kr) för försvararen - eller erbjuda deras egen engelska vänsterback, Luke Shaw, som en del av affären

   

Rose återvände nyligen till spel efter att ha varit borta p.g.a en skada sedan i januari. (Bild: Getty)

 

 

 

 

AV: Simon Mullock, Sunday Mirror, söndag 19 november, 2017:

 

 

Manchester United är beredda att erbjuda Danny Rose en flyktväg bort från Tottenham.

 

 

Jose Mourinho kommer sikta in sig på den engelska vänsterbacken för att få till en flytt i januari till Old Trafford efter att Rose utelämnades ur truppen vid lördagens norra London derby borta mot Arsenal.

 

 

United är beredda att betala £40 miljoner (473m kr) för 27-åringen - och även att erbjuda Luke Shaw som fyllnadsgods.

 

 

Rose, som just har återvänt till speldugligt skick efter att ha missat 10 veckor p.g.a en knäskada, var inte inkluderad i Mauricio Pochettinos planer då Spurs titelhopp fick sig en snyting i och med 2-0 förlusten borta mot deras ärkerivaler.

 

 

Tottenham insisterar på att det inte har förekommit något gräl mellan spelaren och managern.

 

 

Men f.d Spurs-stjärnan Jamie Redknapp menar att det bara handlar om tid innan Rose lämnar, och han säger att andra klubbar redan har "kontaktat honom".

 

 

"Jag tror inte att det kommer sluta väl, sett ur Spurs synvinkel," sade Redknapp, som jobbade som kommentator vid derbyt.

 

 

"Jag är säker på att Danny förmodligen har kontaktats av andra klubbar för han är en av de bästa vänsterbackarna som finns."

 

 

United skulle fördubbla Roses veckolön på £65,000 (768,740 kr) och finansiera januariaffären genom att göra sig av med £30m-floppen (354,8m kr) Shaw.

Det engelska esset har jagats av Old Traffords chefer under de senaste säsongerna och det sägs att han är intresserad av en flytt

   

Danny Rose öppnade sitt hjärta för The Sun gällande hans frustration med Tottenham.

 

 

 

 

EXKLUSIVT AV: Daniel Cutts, the Sun on Sunday, söndag 19 november, 2017:

 

MANCHESTER UNITEDS boss Jose Mourinho är redo att trappa upp sin jakt på Tottenham-stjärnan Danny Rose i januari.

Den engelska vänsterbacken har jagats av United under de senaste säsongerna och det sägs att han är intresserad av en flytt från London.

Han berättade exklusivt i somras för The Sun att han skulle överväga att lämna Spurs för ett lukrativt kontrakt och chansen att vinna fler pokaler.

Och de Röda Djävlarna hoppas kunna locka 27-åringen till Old Trafford, för att förbättra sina chanser till Premier League-titeln.

Men Tottenham-chefen Daniel Levy är orubblig att han inte vill sälja till United, och därmed förbättra en deras titelrivalers trupper.

Rose övervakas även av ett antal klubbar ute i Europa inklusive Real Madrid, Juventus och franska jätten PSG.

En källa sade: "Det är ingen hemlighet att Jose gillar Rose. Han vill lägga ett bud på honom i januari när fönstret öppnar.

"Men det kan visa sig svårt att få honom då Tottenham inte gillar att göra affärer med United. Allt hänger på pengarna till sist och syvende."

Rapporter har även gjort gällande att en bytesaffär är möjlig som involverar Rose och United-ytterbacken Luke Shaw.

22-åringen har haft svårt att slå sig in i Mourinhos lag och kan komma att lämna Old Trafford när fönstret öppnas.

 

Smalling nätade för Manchester United i deras 4-1 vinst mot Newcastle i lördags.

 

 

 

AV: BBC Football, tisdag 21 november, 2017:

 

Manchester Uniteds Chris Smalling blev "förvånad" över anledningen som Englands boss Gareth Southgate gav när han förklarade varför han utelämnades ur hans senaste trupp - men han säger också att han inte har gett upp hoppet om att bli återkallad.

 

Southgate menade att det är en oförmåga att kunna spela ut bollen från backlinjen som kostat mittbacken Smalling hans plats.

Men 27-åringen, med 31 landskamper i bagaget, menar att han har en hel del att erbjuda.

"Jag spelar för en av de största klubbarna och en av de mest framgångsrika managerna i Jose [Mourinho]," sade han.

"Man spelar inte för en av de största klubbarna i världen så länge som jag har gjort och vunnit de flesta pokalerna förutom Champions League utan att kunna göra allt som en toppförsvarare kan göra, vare sig det handlar om att kunna spela eller försvara.

"Blev jag överraskad? Ja."

Smalling, som flyttade till Old Trafford 2010, har 13 framträdanden den här säsongen och har hjälpt United att hålla åtta nollor.

Lagkamraten Phil Jones, Chelseas Gary Cahill, Leicesters Harry Maguire, Liverpools Joe Gomez och John Stones från Manchester City valdes framför honom till Englands träningslandskamper mot Tyskland och Brasilien, båda dessa slutade 0-0.

På frågan om hans beslut sade Southgate: "Jag har en enorm respekt för Chris. Han är en spelare som såklart spelar för en stor klubb.

"Vi vill spela på ett visst sätt. Spelarna vi har plockat in vill vi se använda bollen från backlinjen och sedan bygga upp spelet på ett visst sätt. Det är en stil som jag vill titta på.

"Jag vet vad Chris kan göra. Vi har tagit ut unga försvarare som inte har så många matcher under deras bälten så det här är en fantastisk chans att titta på dem."

Smalling sade: "I år har vi, som lag, ett av de bästa defensiva resultaten och så har det varit i ett antal år. Jag är stolt över att vara en del av det.

"Det är din klubbform som avgör om du spelar i ett VM för det är inte många matcher med England under säsongen.

"Medan jag är här, som en del av ett framgångsrikt lag, borde det visa sig, till sommaren, hur det blir."