Det känns kanske som ett steg neråt, men sju månader efter det att José Mourinho blev Manchester Uniteds manager framför honom kan det vara dags för Ryan Giggs att justera sitt manager-sikte

   

Ryan Giggs med José Mourinho, då Chelseas manager, 2013. Tre år senare fick portugisen Manchester United-jobbet istället för walesaren. Fotograf. Matt West/Matt West/BPI/Rex Shutterstock

 

 

 

 

AV: Daniel Taylor, The Observer, söndag 1 januari, 2017:

 

 

Det känns kanske något osannolikt nu, vid en tidpunkt då Ryan Giggs ser ut att glida mot spelets utkanter, men om det hade gått till en omröstning förra säsongen bland Manchester United spelarna gällande vem de ville skulle ersätta Louis van Gaal, en manager de fann både förbryllande och obegriplig, hade faktiskt inte majoriteten av rösterna lagts på José Mourinho.

 

 

Det fanns inga intentioner om ringaktning, tanken var hela tiden tilltalande och Mourinho hade en viss mystik som spelare finner fängslande. Mourinho talade en gång om gamla minnen gällande livet i Porto med dess "vackra blåa stolar, Uefa Champions League-pokalen, gud och efter gud, jag". Han skulle alltid bli en naturlig pusselbit för en klubb med Uniteds högdragna självaktning, där en banner, under lyckligare tider, förkunnade "inte arroganta, bara bättre".

 

 

Men konsensus var till Giggs fördel. Wayne Rooney var i Giggs-lägret. Rooney, lagkaptenen, är spelaren alla de yngre ser upp till på Old Trafford, men även om vi lägger det åt sidan är det lätt att se varför Giggs hade så mycket stöd i omklädningsrummet. Giggs var en fotbollskunglighet på Old Trafford. Han var pojken som spelade fotboll som en man, för att sedan bli en man som spelade fotboll som en pojke. Och under hans äldre dagar, då håret ovanför öronen vitnade, fick han den sortens vördnad som alla de stora spelarna som bara representerat en klubb - Maldini, Puyol, Totti o.s.v - får. Giggs kunde Old Trafford innan och utan. Och från spelarnas perspektiv var det också mindre troligt att han, jämfört med Mourinho, skulle vara osams med alla efter två år.

 

 

Att bli förbisedd var ett svårt bakslag - inte minst då det inte togs någon kontakt överhuvudtaget från Mourinhos sida under den följande avgångsprocessen - och det är inte lätt att veta vad som väntar härnäst för Giggs när det har nått punkten där Swansea City, en klubb i desperat behov av lite ny kraft, redan har vänt honom ryggen en gång och de har kanppt tittat på honom en andra gång nu när jobbet hos dem är tillgängligt igen.

 

 

Kanske borde det inte komma som någon överraskning, för vid det första tillfället kallades Giggs till en intervju gällande att ta över efter Francesco Guidolin, men tydligen brände han sina chanser för att klubbens amerikanska ägare inte imponerades av sättet han framställde sig själv på (ett avslöjande som, av vanligt hyfs, de relevanta personerna verkligen borde ha behållit för sig själva).

 

 

Det slutade med ett offentligt avslag från klubben som just nu ligger sist i Premier League och det kastar upp en fråga gällande vart, och när, någon annan möjlighet kan tänkas dyka upp i toppdivisionen, eller huruvida Giggs måste justera sitt sikte nu när det blir alltmer tydligt att potentiella arbetsgivare inte förförs av f.d spelare med stora namn på samma sätt som en gång var fallet.

 

 

Inte för att det nödvändigtvis är något dåligt att starta lite längre ner i näringskedjan. Sir Alex Fergusons managerkarriär började i East Stirling, där han ärvde åtta spelare och hans första nyförvärv var en målvakt, som efter en försiktig uppskattning, var två stone (= 12,7 kg) överviktig. Brian Clough startade i Hartlepools United, med deras läckande tak och överflödiga "s", och Bill Shankly var i Carlisle United, Grimsby Town, Workington och Huddersfield Town innan alla framgångar i Liverpool. Antonio Conte, manager för dagens Premier League-leadre, flyttades ner till Serie C1 med Arezzo under sitt första år som manager och om Giggs skulle vilja ha exempel som är mer relevanta för hans egen karriär kan han reflektera över att Steve Bruce, hans f.d United-kollega, hade perioder i tre olika klubbar i Englands andradivision, och i Wigan Athletic, ytterligare en nivå neråt i systemet, innan han arbetade sig uppåt.

 

 

Frågan är huruvida Giggs är villig att göra samma sak och även om det skulle innebära ett steg neråt för mannen som Van Gaal smörjde som sin naturliga efterträdare, är han nu på väg mot punkten där om han vill komma in från periferin så måste han kanske gå den vägen.

 

 

Totalt har 35 av de 92 klubbarna i Englands fyra toppdivisioner anställt nya managers - sex fler än en gång - sedan anställningen av Mourinho den 27 maj. Swansea intervjuade åtminstone Giggs, men Crystal Palace, Hull City, Everton och Sunderland gjorde det inte. Det kom en kort länk till Nottingham Forest i the Championship, men annars har det pratats så lite att det är lockande att fundera på huruvida Giggs indirekt får lida av Gary Nevilles misslyckande i Valencia. Eller, för att uttrycka det på ett annat sätt, hade potentiella arbetsgivare varit uppmuntrande om Neville, med samma sorts kvalifikationer och bakgrund, inte hade haft så svårt att transferera all den där insikten och alla åsikterna till den skarpa änden av den här sporten?

 

 

Allt som egentligen kan sägas är att 2017 håller en viss mängd osäkerhet för Giggs om han lämnade Old Trafford och hoppades att hans upphöjda status skulle hjälpa till att öppna några dörrar, och om han verkligen menade det i oktober då han påstod att det var hans beslut att avböja Swansea för att "deras ambitioner inte riktigt matchade mina".

 

 

Giggs försöker bryta trenden, på ett sätt, när det nu finns en naturlig misstanke inom hela sporten huruvida formidabla fotbollsspelare även kan bli excellenta managers. Pep Guardiola är det självklara undantaget och Zinédine Zidane, som närmar sig sin första årsdag i Real Madrid, har haft exakt den upplyftande effekten på Bernabéu som Giggs antagligen såg sig själv ha på Old Trafford.

 

 

Men totalt sett är det inget återkommande tema. Många fler har misslyckats och utan att önska att låta alltför nedslagen gällande Giggs chans, så finns det en risk här att han kommer gå genom resten av sitt arbetsliv med samma sorts ånger som alltid tärde på Phil Neal gällande stafettpinnen i Liverpool. Neal hade positionerat sig själv som näste man på tur efter Joe Fagan men arvtagandet han hade föreställt sig blev aldrig av och, till hans bestörtning, gick jobbet till Kenny Dalglish. "Drömmarna och ambitionerna jag hade strävat efter, i ett årtionde, krossades," skrev Neal senare.

 

 

I Giggs fall är Uniteds mest dekorerade spelare alldeles för smart för att ha antagit att det skulle bli en problemfri resa och även om någon med hans medaljsamling förmodligen har rätt till ett ganska högt självförtroende, så skulle det vara en besvikelse om han hade lagt allt sitt hopp på att bli manager på elitnivån.

 

 

Giggs är inte, till skillnad mot Neville, en naturligt passbar bricka i expertisvärlden och han tog inte alla dessa tränarmärken, då han blev den första individen att slutföra den obligatoriska kvalificeringen för Premier League och Champions League managers medan han fortfarande spelade, för något framträdande här och där för ITV med uppdraget att försöka få Englands senaste träningsmatch att låta spännande.

 

 

Men först måste Giggs ges en väg in och tyvärr, för honom, är han även associerad med de där svåra dagarna som tränare under David Moyes-eran, efterföljd av det blytunga framträdandet bredvid Van Gaal på tränarbänken, där han försökte förstå holländarens fotbollsfilosofi, men han lyckades bara med att se lika tom ut som resten av oss.

 

 

43 år gammal är Giggs i en ålder där nästa steg i hans karriär kan ha många år framför sig och han skulle kunna förlåtas om han tänker att det kan vara Swanseas förlust, med tanke på hur allt gick med Bob Bradley.

 

 

Men det har varit sju månader av glidningar bort från centrum och Giggs ska kanske även notera rådet som Ferguson brukade ge i sin roll i the League Managers Association. Spendera inte alltför mycket tid utan jobb, sade Ferguson, för det är helt otroligt hur snabbt folket inom det här yrket kan glömmas bort.

 

 

 

Varför är det annorlunda för Rooney?

Kan du föreställa dig de häftiga protesterna om Wayne Rooney hade tagits för rattfylla efter ett party i London, vilket nyligen hände Yaya Touré?

 

 

På samma sätt är det rättvist att säga att det kunde ha blivit hemskt mycket mer liv om det hade varit Rooney, och inte Liverpools Roberto Firmino, som hade tagits för samma påstådda brott frampå småtimmarna under julafton, men som sedan tilläts spela för sitt lag ett par dagar senare och nu står inför ett framträdande i domstol samma dag som toppmötet med Chelsea.

 

 

Rooney hjälper inte alltid sig själv, men vi ska inte glömma att Englands och Manchester Uniteds lagkapten släppte en offentlig ursäkt efter hans senaste urblåsning då han var iväg med landslaget. Men ändå har han en poäng när han säger att det verkar som att han bedöms annorlunda i jämförelse med i princip alla andra fotbollsspelare i landet.

 

 

 

Nu är t.o.m domarna med i fönstret

Transferfönstret står på vid gavel och redan, fruktar jag, kan vi ha nått höjden för snabbt i och med nyheten om att en av våra hårgeléinsmorda, solbrända, ultraframgångsrika superstjärnor - och jag pratar inte om Cristiano Ronaldo här - sammanlänkas med en flytt till Kina som involverar stora pengar, efter att ha förärats med hans industris motsvarighet till Ballon d'Or.

 

 

Fram tills nu, då Mark Clattenburg blygsamt avvärjt spekulationerna om en lukrativ flytt till the Chinese Super League, måste jag erkänna att jag inte insett att det fanns någonting som hette att domare skulle dra nytta av Bosman-regeln eller vara ämne för transferskvaller.

 

 

Vart allt slutar är inte helt klart. Kommer de att ha presskonferenser som annonserar deras ankomst? Kommer de att "avtäckas"? Allt som egentligen kan sägas är att Clattenburg, som låter väldigt mycket som en eftertraktad man, inte utesluter det, finner spekulationerna smickrande och, precis som Oscar, Carlos Tevez och alla de andra redan har klargjort, skulle hata det om någon trodde att flytten skett p.g.a pengarna.

 

 

"Om en möjlighet dök upp är jag kontrakterad till the Premier League men jag måste titta på min långsiktiga strategi för min karriär," sade Clattenburg. "Det finns inget erbjudande på bordet men om de kom med ett erbjudande skulle det övervägas."

 

 

Det lät misstänksamt mycket som ett kom-och-ta-mig rop. Och han borde förmodligen slå en signal till Jorge Mendes.

Skrivet av: jonathanallsopp den 14 december, 2016 - 09:37, www.afinelung.com

 

 

 

 

På den tiden då de som gjorde tv-program trodde att vi åtminstone hade en halv hjärna undersökte Granada Televisions hyllade dokumentärserie World in Action en del tvivelaktiga saker hos Manchester United.

 

 

Det var januari 1980, jag var tio år gammal då och för att vara helt ärlig hade jag inte en aning om vad som pågick då programmet susade förbi med flera anklagelser som involverade skumma affärer av ordföranden Louis Edwards, smittat kött och illegala betalningar till unga fotbollsspelares föräldrar. Men när sluttexterna rullade stod det klart att något ganska allvarligt var fel, kanske förstorat av de dramatiskt sjunkande ackorden i ledmotivet till World in Action, och i flera veckor efteråt hade jag en känsla av fruktan att någon gång snart kommer kanske Manchester United att upphöra sin existens.

 

 

Anklagelserna var tillräckligt allvarliga för att farbror blå skulle utreda det, men några veckor senare fick Louis Edwards en hjärtattack och dog, polisen lade ner åtalen och mitt undergångsbetonande scenario uteblev. Trettiosex år senare och det har funnits flera tillfällen, jag kommer alltid vara en som förutspår undergången, det här året när jag har känt en liknande osäkerhet gällande framtiden för en annan grupp rödtröjade hjältar som jag har mer än ett flyktigt intresse av. Ett sådant tillfälle dök upp för ett par veckor sedan.

 

 

Uttalandet som släpptes av styrelsen i FC United of Manchester under den sista fredagen i november tecknade huvuddragen i hårda termer gällande den riskabla finansiella positionen för klubben som knappt spelat halvvägs in på den blott andra säsongen på sin egen arena. "Protestklubben kan komma att ansöka om övertrassering" flabbade rubriken över en skadlig artikel på BBC Sports hemsida.

 

 

Kanske var det ironiskt att den nyheten skulle dyka upp mitt i det komerssiella vanvettet som är Black Friday med tanke på att detta traditionellt är dagen då affärerna i USA brukar ha tjänat tillräckligt för att täcka sina kostnader för året och börja flytta in i det svarta då folk dyker upp från sina hem efter Thanksgiving-semestern för att köpa mer grejor. Black friday? Mer Red Friday, skulle jag säga.

 

 

Det står klart och tydligt från uttalandet att klubben signifikativt måste höja sig i genereringen av extra intäkter under resten av den här säsongen om de ska kunna möta återbetalningarna på lånen som ska ut nästa år och även finansiera det återstående arbetet som behövs för att slutföra arenan. Även om styrelsens uttalande inte gick så långt att de namngav och skämde ut personer är det inte svårt att läsa mellan raderna för att identifiera var källan till dagens oreda ligger.

 

 

Uttalandet underströk underpresterande inkomster på dagar då det inte spelas match på arenan, en "orealistisk" affärsplan, en personalstruktur som helt enkelt "inte passar ändamålet" och en brist på grundläggande finansiella kontroller, HR-processer och kontrakt på i princip ingenting; misskötsel och inkompetens i en skala som var väldigt nära att driva klubben till ruinens brant. I tillägg till detta var klubben tvungen att fungera utan någon vd eller klubbsekreterare under en stor del av 2016.

 

 

Med risk för att kratta över gammalt gräs, men om vi kollektivt ska gå vidare måste vi ordentligt förstå hur vi har kommit till den här positionen till att börja med och lära från våra misstag och se till att de aldrig händer igen. Kanske skulle bevismaterial A i den här processen av katastrofmedvetenhet vara påhittet som var den femåriga affärsplanen som skrevs i februari 2014 som förutspådde klubbens troliga inkomster och utgifter under dess första säsonger på Broadhurst Park.

 

 

 

 

 

Affärsplanen talade om de, ahem, "spännande utmaningarna" framåt i tiden och förutspår en hälsosam profit under vår första säsong på Broadhurst Park, tillräcklig för att sätta undan pengar till att betala ut community shares under framtida år med och även för att etablera en tillgångsersättningsfond. Allt detta väldigt förnuftigt, ser det ut som. Men för att göra detta behövde vi generera inkomster från vår nya festlokal på sanslösa £209k (2,49m kr).

 

 

Sanningen är såklart att vi inte kom i närheten av det målet under vårt första år på Broadhurst Park och utan någon riktig reklamkampanj för den här nya faciliteten skulle vi aldrig klara det (fram tills ganska nyligen hade vi inte ens något så grundläggande som en marknadsförnings-broschyr att dela ut till potentiella användare av rummet). Det krävs inte mycket för att inse att det var fullständigt orealistiskt och tanken på att detta utgjorde ett försiktigt tillvägagångssätt är helt ärligt skrattretande.

 

 

Faktum är att den nya vd:n Damian Chadwick beskrev inkomstplanen för festlokalen som "fantasier" vid det nyligen avverkade årsmötet. I korthet var det en plan byggd på ett antal antaganden som, i bästa fall, var urlöjligt överoptimistiska och, i värsta fall, grovt oaktsamma.

 

 

Det finns andra hål i den där affärsplanen men inkomsten från festlokalen var det största. Det var inkomstströmmen på vilken trovärdigheten i affärsplanen till sist och syvende vilade - det stora okända (vi hade inte haft någon festlokal att operera med tidigare såklart) och skillnaden mellan att klubben gör en förlust eller genererar tillräckliga inkomster för att aktsamt sätta pengar åt sidan för att kunna möra framtida låneåtaganden.

 

 

Det är svårt att tro att vi vid den här tidpunkten förra året avlönade någon med orden "affärsverksamhet" och "utveckling" i deras jobbtitel och betalade en så kallad expert på att dra in pengar, men ändå kunde vi inte konstruera en affärsplan med mer trovärdighet än ett A Level Business Studies-projekt.

 

 

Ok, det är lätt att säga allt det här med facit i efterhand men varför, om framtagandet av en realistisk affärsplan var något som vi hade svårt med (och det verkar verkligen ha varit fallet), ropade vi inte på expertisen från några av våra fler än tretusen medlemmar och bad om hjälp därifrån?

 

 

Trots allt så är det väl det vi handlar om - en kollektiv insats, istället för en storfräsare plus några av hans polare och blandade bluffmakare? Det är inte bara en kliché att säga att vår medlemsbas, med sin expertis och vetskap om alla möjliga olika saker och uppgifter, är vår största tillgång som en klubb, det har vi bevisat många gånger. Kanske hade vi kunnat be om råd från en medlem eller supporter med erfarenhet av att styra upp en fotbollsfacilitet?

 

 

Någon som, låt oss säga, Damian Chadwick, den dåvarande arenakontrollanten hos Bolton Wanderers, som tydligen kontaktade klubben för att erbjuda assistans men ignorerades och det gjordes även andra personer. Det stinker av en inställning inför ett komplext uppdrag som var både arrogant och inskränkt och som var väldigt nära att förgöra oss, trots pengarna från en tv-sänd match i första rundan av FA Cupen mot Chesterfield.

 

 

 

 

 

Eller var det så enkelt att det här var ännu ett exempel på oss när vi bara kör på utan någon riktig plan framtagen? Om så är fallet, med tanke på uppoffringarna som så många av oss har gjort under de senaste elva åren och hällt i surt förvärvade pengar (som vi ibland har haft svårt att ha råd med, men vi gjorde det ändå för det handlade om något vi passionerat trodde på) i the Development Fund, community shares, crowdfunding, donationer, för att inte nämna alla timmar som lagts på frivilligt arbete, då utgör det helt ärligt en skandalös behandling av en supporterbas som kollektivt gett sitt allt för att få arenan byggd. För att inte nämna bidraget och lånefinansieringen som pumpats in av staden Manchesters kommun när kommunala tjänster skärs ner till både höger och vänster.

 

 

Att flytta in på vår egen arena skulle innebära en förändring av hur klubbens finanser sköttes med mer tillit till externa källor för finansiering, med t. ex inkomster från sponsorer eller att hyra ut arenans olika faciliteter. En "game changer" som någon pompös person i The Apprentice tveklöst skulle påpeka för oss.

 

 

Men här är vi igen, vi supportrar ombeds att gräva djupt i våra fickor och bidra till the Development Fund både för att möta våra lånelöften i slutet av det här finans-året och slutföra en ej färdigställd arena medan den nya vd:n och styrelsen försöker få klubben att stå på sina egna två fötter som en affärsverksamhet.

 

 

Det kommer inte bli lätt. Men det finns fler än tretusen av oss och vi har redan sett en del uppmuntrande tecken under de senaste veckorna, bl. a har managern Karl Marginson donerat sin avgift efter det att han var med som expertkommentator vid den nyligen tv-sända FA Cup-matchen mellan Curzon Ashton och AFC Wimbledon. En underbar gest från en man som instinktivt fattar vd den här klubben handlar om.

 

 

Trots deras bistra meddelande förtjänar styrelsen mycket beröm för att ha släppt detta uttalande och uppmärksammat oss på den finansiella röran vi befinner oss i. Det skulle vara trevligt att tänka sig att kanske en eller två från den tidigare styrelsen, som hade uppsikt över den här grova vanskötseln, kunde hitta styrkan inom sig själva och hålla upp händerna och kanske släppa en ursäkt till klubbens medlemmar.

 

 

Under rådande omständigheter skulle det vara den anständiga, ärofulla saken att göra. Men om den typiskt självframhävande Q&A-sessionen (stor på bitterhet, men låg på ödmjukhet) som hölls av en f.d långlivad styrelsemedlem vid en supportergrupps möte i september är något att gå på, då ska vi förmodligen inte hålla andan. Samma sak med den spydiga, ogrundade attacken på en av dagens styrelsemedlemmar av klubbens f.d General Manager på det nyligen avklarade årsmötet.

 

   

F.d FC vd:n med en Tory-politiker.

 

 

All eventuell återstående respekt jag kanske hade för Andy Walsh (och det ska erkännas att det inte var mycket) upplöstes på det mötet. Det verkar som att han inte har någon som helst känsla av ansvar för röran klubben befinner sig i och därför vet jag inte vad han har kvar att erbjuda klubben längre, förutom självrättfärdigande och billigt poängplockande. För att FC United verkligen ska kunna gå vidare från fejderna från de senaste arton månaderna och kunna reparera en del av skadorna som har följt bland våra supportrar måste Walsh (och andra) absolut be om ursäkt eller lämna oss och låta oss städa upp i röran.

 

 

Om man tittar sig omkring gällande det ekonomiska tillståndet hos många klubbar i de lägre ligorna och i non-league fotbollen så står det klart att FC United är långt ifrån ensamma om att uppleva kaos vid sidan av planen. Fallande publiksiffror? Styrelseavhopp? Vikande intäktsströmmar?

 

 

Well, det har även varit berättelsen under 2016 för våra motståndare i första rundan av FA Cupen förra säsongen, Chesterfield, och det förvärrades rejält av avhoppet från klubbens största investerare på deras årsmöte för några veckor sedan, vilket lämnade klubben i osäkerhet gällande deras framtid och klubbens vd, f.d United-målvakten, Chris Turner, bekräftade förra veckan att ett underskott på £500k (5,92m kr) i klubbens finanser måste fixas omedelbart för att förhindra att klubben hamnar under förvaltning.

 

 

Precis som många andra klubbar i de lägre ligorna och non-league klubbar har de stöttats upp av lån från directors. I FC har vi såklart inga sådana rika investerare beredda att vifta med sina pengar under svåra tider. Men medan Chesterfields fans tålmodigt väntar på fler nyheter, osäkra på framtiden för deras 150 år gamla fotbollsklubb, har åtminstone FC United klubbens öde i våra egna händer. Mindre än trettio Chesterfield-supportrar närvarade vid ett nyligen arrangerat möte för att överväga ett potentiellt supporterlett bud på klubben. Ibland, mitt i eldsläckningarna, är det lätt att glömma den sällsynta, deltagande glöden hos våra egna supportrar.

 

 

I tider av stridigheter letar vi alla efter vändpunkter, ett sex-två-borta-mot-Arsenal-1990 ögonblick när framtiden börjar få en ljusare nyans. Det uppskjutna mötet i maj kan mycket väl komma att ses som ett vattendelande ögonblick i FC Uniteds historia då omkring fyrahundra medlemmar samlades på en solig söndag i Prestwich.

 

 

 

 

 

Vi kunde lätt ha skitit i det den dagen och inte kommit tillbaka, men istället samlade vi den kollektiva styrkan från den där högljudda lördagseftermiddagen mot Quorn för många år sedan och klev upp till strid. Styrelsemedlemmarna som sedan valdes in i slutet av juni förtjänar våra tack. Tack för att ni hade pungkulorna att ställa er upp och gå framåt i klubbens mörkaste tid och tack också för slitet med att hålla klubben flytande under de senaste fem månaderna. En stor del av det slitet har även utförts utan nyckelmedlemmar i personalen på plats för att ta hand om de vardagliga sysslorna.

 

 

En styrelsemedlem uppskattar att han har spenderat runt 20% av sin tid på FC United relaterade saker sedan han valdes in. Tjugo jävla procent. De här personerna har jobb att sköta, familjer att ta hand om etc. Det utgör en extraordinär hängivenhet som inte har kostat klubben en enda penny. Och ändå finns det fortfarande några som gnäller på att det inte skett någon märkbar förändring av klubbens position sedan sommaren.

 

 

Skillnaden mellan att ha en fotbollsklubb att heja på och att inte ha någon är inte bara kolossal, den är matematiskt oändlig, utanför alla mätbara skalor. Det är helt sanslöst att 26% av de som röstade vid årsmötet faktiskt röstade emot motionen om att "klubbens aktiviteter vid sidan av planen sköts mer effektivt nu än vad som var fallet för 12 månader sedan".

 

 

Till sist, arton månader efter att ha flyttat in på Broadhurst Park, ser det ut som att klubben börjar få grepp om hur man leder inte bara en fotbollsklubb, utan även hur man sköter en facilitet för flera miljoner pund. Vi har nu en styrelse och en vd som har en uppfriskande öppen och ärlig inställning till att leda klubben, som inte känner att de nödvändigtvis har alla svaren och de är beredda att lyssna på och involvera klubbens medlemmar i beslutsfattandet och agera därefter.

 

 

Omröstningarna på årsmötet som bl. a handlade om huruvida vi ska söka sponsoravtal med spelfirmor eller inte är exempel på det. De har och kommer fortsätta begå misstag, de är bara människor och ingen annan supporterägd fotbollsklubb har gått den här vägen tidigare, men de är åtminstone beredda att erkänna när misstag har begåtts och lära sig från dem.

 

 

Det finns enormt mycket arbete att göra men tecknen är uppmuntrande med nya sponsorer som kommer ombord, användandet av festlokalen ökar och på Juldagen kommer arenan vara öppen för Manchesters hemlösa där de får ta sig en dusch, käka en hyfsad frukost och avnjuta en del av bekvämligheterna och glädjen under storhelgen som de flesta av oss tar för givet. Det är ännu ett exempel på hur klubben sträcker sig ut till sitt lokalsamhälle på ett sätt som få andra gör. Det har varit ett dramatiskt år men scenen är nu förhoppningsvis klar för FC United att gå vidare - tack och lov så är inte sluttexterna för vår stolta historia på väg att börja rulla riktigt än. Framåt!

 

Jonjo Shelvey i aktion mot Wolves. CREDIT: GETTY IMAGES

 

 

 

 

AV: Telegraph Sport, fredag 23 december, 2016:

Newcastle-mittfältaren Jonjo Shelvey har anklagats för att referera till Wolves-spelaren Romain Saiss som en "arabisk fi***".

Den 24-åriga engelska landslagsmannen stängdes den här veckan av i fem matcher, bötfälldes med £100,000 (1,19m kr) och beordrades att närvara vid en obligatorisk utbildningskurs efter ett FA-åtal, som Shelvey förnekade, som visade sig kunna bevisas av en oberoende regelkommission.

Under fredagen släpptes de skriftliga anledningarna bakom kommissionens beslut och i dessa anges bevisen som presenterades från båda sidor vid hearingen i Birmingham, där nyckelbevisen kom från Saiss lagkamrater Dominic Iorfa, Matt Doherty och Cameron Borthwick-Jackson.

Dokumenten säger: "Kommissionen har övervägt huruvida de tre vittnena alla kunde ha hört fel på ordet 'arab' av mr Shelvey och vi drar slutsatsen att det inte är realistiskt."

Fallet är centrerat till incidenten som ledde till det röda kortet på Vurnon Anita i den 87:e minuten i the Magpies 2-0 förlust i the Championship den 17 september.

 

Jonjo Shelvey. CREDIT: GETTY IMAGES

Saiss, som föddes i Frankrike av marockanska föräldrar, sågs vifta med ett imaginärt kort då domaren Tim Robinson bedömde situationen, vilket irriterade Shelvey.

Wolves-försvararen Iorfa sade till hearingen att han hörde Shelvey kalla Saiss "din arabiska fi***" och "din arabiska k**", medan Doherty hörde honom säga "marockanska k**" och Borthwick-Jackson "stinkande arabiska fi***".

Orden hördes inte av Saiss, som då hade en begränsad förståelse av det engelska språket, eller domaren, men det rapporterades efter slutsignalen.

Robinson återberättade detaljerna till Magpies-bossen Rafael Benitez som, efter att ha pratat med sin spelare, rapporterade tillbaka att han gick emot påståendena och sade att han hade kallat honom för en "k** med stinkande andedräkt" som svar på att Saiss kallat honom en "flintskallig fi***".

 

Romain Saiss. CREDIT: GETTY IMAGES

Shelvey, som har lidit av alopeci sedan barndomen, sade att han tappade humöret p.g.a det, inte Saiss agerande då han ville få fram ett rött kort, vilket han påstod att han inte såg.

Han erkände även att han kallade Iorfa "bonde", en referens till Newcastle-spelarens högre lön.

Dwight Gayle och Aleksandar Mitrovic kallades in som vittnen för deras Newcastle-lagkamrat, men kommissionen fann FA:s framställning mer övertygande.

Både Shelvey och FA, som kunde ha gått emot straffet om de kände att det var otillräckligt, valde att inte överklaga beslutet och spelarens avstängning kommer verkställas med omedelbar verkan.

OM DU någonsin har drömt om att kunna utföra ett träningspass för hela kroppen från din sängs bekvämlighet, då har dina böner besvarats

 

 

 

AV: George Mills, Daily Star on Sunday, söndag 1 januari, 2017:

 

Bisarra bilder har dykt upp från en rysk tv-kanal som visar storbystade programledaren Anna Semenovitj då hon demonstrerar ett antal övningar medan hon ligger i sängen i studion.

 

Hjälpt av en flintskallig massör som går igenom de olika stegen med henne kör den otroligt vackra blondinen igång sina rutiner.

 

I den första övningen ser man henne ligga i sängen på rygg medan hon utför benresningar, med hjälp av sin intensiva assistent.

 

Sedan ligger hon över sängen med överkroppen utanför medan killen tycker ner hennes ben för att ge extra stöd.

 

   

SEXIG: Den storbystade blondinens bröst poppar nästan ur ur hennes kläder under den suggestiva träningen.

 

Men hennes nya position lämnar hennes urringning farligt exponerad och hon åker nästan på en pinsam bröstvårtsvisning då hon försöker sig på en omvänd sit-up.

 

Medan hon fnittrar täcker hon för sin byst innan hon ger sig på ett försök med några push-ups istället.

 

Klippet har setts av fler än 40,000 personer sedan det laddades upp på videodelningssidan Gfycat.

 

 

MED ETT LEENDE: Den fantastiskt vackra programledaren råkade ge tittarna en rejäl syn i sin minimala topp.

 

"Jag tog med en hel del från den här lektionen, kan inte vänta på att få testa några av de här rörelserna själv," skrev en tittare.

Hur det ser ut med "Lindelöf-affären" vet jag inte och lägger inte särskilt mycket tid att fundera på heller. Först är han i princip klar, sen har United backat ur och Mourinho är nöjd med sina försvarare och senaste budet från Portugal är att Benfica fortfarande förväntar sig en affär, men att United läckt att de inte är intresserade för att få ner priset. Det kan även vara så enkelt som att Super-Ted har druckit lite för mycket alkohol i jul och "råkat" skicka iväg ett e-mejl till någon murvel. Vidare så står Mourinho fast vid att han inte kommer stå i vägen om någon spelare som inte får mycket speltid ber om att få lämna, förutsatt att budet är det rätta och att United känner sig ok med det.

West Bromwich har ju lagt ett bud på £13m (155,9m kr) på Morgan Schneiderlin, men det har United sagt nej till. Vidare har det ryktats om att Martial kanske ska lånas ut till Sevilla, något som inte heller kommer att bli av. Däremot kan tredjemålvakten Sam Johnstone komma att bli utlånad under resten av säsongen, så att han får lite speltid. Ny nummer tre blir i så fall Joel Pereira.

Men det riktigt intressanta från portugisen kom under den andra delen av presskonferensen, den som murvlarna inte får direktrapportera ifrån. Där fick managern en fråga om situationen med Memphis Depay och han förklarade att han inte inkluderats i många matchtrupper för att han för några månader sedan fick information om att spelaren vill lämna i januari och att United kanske kommer få ett erbjudande som kan få detta att hända. Men än så länge ska det inte ha kommit in något acceptabelt bud på holländaren.

Vidare så pratade han ganska väl om honom, men sade att med valmöjligheterna på hans position så vill han såklart fokusera på spelarna som vill vara kvar. Knappast banbrytande, men uppfriskande att höra ärligheten.

Tidigare i veckan dök det upp bilder på Depay då han satt och rökte vattenpipa på en bar i Rotterdam.

 

Det var också något som journalisterna tog upp, men Mourinho svarade diplomatiskt att "han är ett väldigt bra proffs, en väldigt bra pojke, hög utbildningsnivå, superartig, superprofessionell och jobbar väldigt hårt." Samtidigt verkar det inte som att någon affär är helt klar, för portugisen sade även: "... men om man anländer i januari-månaden och ingenting händer, och vi har många matcher i januari, om han kommer vara min spelare till säsongen är slut, då kommer jag att hjälpa honom och han kommer vara användbar för oss."

Vi får väl se, men jag skulle inte ligga sömnlös med våra ögon om han drog. Han hade en lovande start, sedan agerade han som Ronaldo utanför planen, men glömde den där lilla detaljen att prestera ute på densamma. Oj så frustrerande han har varit att se, många gånger. Visst har han gjort bra saker, men det har skett alldeles för sällan och oftast mot sämre motstånd. Allt larv vid sidan av är heller inget som får mig att känna sympati för honom, en bra tumregel om man ska vara arrogant är att först leverera varorna. Här kan ni själva se den delen av presskonferensen och Mourinho talar även en del om mr Ibrahimović:

Jaha, då är vi framme vid klassiska Boxing Day-fotbollen idag då. I Sverige heter det som bekant Annandagen, men många svenska "fotbollsexperter" svänger sig gärna med det brittiska uttrycket. Om de är så säkra på ordets härkomst vet jag inte. Gaphalsen Holmgren tror säkert det handlar om boxning, eller som han säger: "kurr" eller "gurgel". Men som så mycket annat kommer det från den vidriga överklassen i Storbritannien. Under det viktorianska 1800-talet var det nämligen så att de rika parasiterna ofta gav tjänstefolket ledigt på Annandagen, så att de kunde resa iväg och vara med sina familjer. Först fick de såklart tillaga mat åt överheten, ofta en kall buffé och sedan fick de en låda ("box") med någon present och/eller lite mat i, som de fick ta med sig hem. Det var alltså till för att tjänstefolket skulle göra ett "fint jobb" under juldagen för sina slavdrivare. Dessutom ställde kyrkan ut metallådor som folk kunde skänka saker i, som sedan gick till de fattiga. Och på vissa håll på de brittiska öarna öppnades offerkistorna till jul, så att prästen kunde bygga vidare på sin skenheliga bild som fantastisk människa och dela ut det insamlade till fattiga. Det handlar helt enkelt inte om något annat än den vidriga, men ack så vanliga, grejen där fattiga vet sin plats, sliter ut sig för dålig lön och tacksamt ska stå med mössan i hand när de godhjärtade rika delar med sig.

 

För Uniteds del handlar det om hemmamatch mot Sunderland. Sedan, på nyårsafton, väntar en ny hemmamatch mot ett lag från nordöstra England, nämligen Middlesbrough. Men nu ska vi inte gå händelserna i förväg. Här kan ni läsa några korta, men briljanta, rader om matchen:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2016/12/25/11400041-terrace-talk-man-united-skal-for-joses-stil-men-passa-er-for-moyes-aterkomst/

 

Som ni alla vet så leds ju Sunderland av stackars David Moyes. När han lämnade United fick han signera en munkorgsklausul, d.v.s han fick inte prata ut i någon tidning eller tv-program om tiden i United. Det går ju att förstå varför klubben gjorde det. För han behandlades inte väl. Inte nog med att flera spelare ofta hånade honom, pratade skit bakom ryggen på han och inte brydde sig ett skit om vad han sa. Ledningens behandling av skotten var allt annat än professionell. Det betyder INTE att jag ville ha honom kvar som vår manager. Snacka om att ha kommit fel, och vi vet ju alla vems "experttips" det var att anställa honom. Sättet som det gick till på går också att ha många frågetecken kring. Vi behöver inte orda så mycket om Moyes tid i klubben, det var en katastrof och jag har aldrig sett någon människa åldras så snabbt. När det gick tungt på planen, och det gjorde det ofta, satt han som en livrädd kanin på bänken, alldeles likblek. Det var ett alldeles för stort jobb för honom. Att dessutom prata om att "försöka bli som City", ha "Phil Jagielka" som förebild för sina försvarare och "försöka" spela bra mot Newcastle, det underlättar inte direkt. Jag klandrar honom inte, United (Fergie) ville ha honom, men han skulle aldrig ha fått chansen till att börja med.

 

Har ändå haft en hyfsad respekt för honom, han har hållit käften och jobbat på (gissar att slantarna för att göra just det räckte till både bröd och mat ett tag) och jag tyckte mer synd om honom än något annat. Till skillnad mot hans efterträdare, den holländska galningen, han framkallade en helt annan sorts känslor, men det lämnar vi därhän. Därför känns det tråkigt att Moyes inför sin första återkomst för en tävlingsmatch på Old Trafford kommer ut med sån här skit:

 

 

Det är enbart pinsamt och får honom att se ut som en komplett jubelidiot, med konsekvensen att säkert kommer få ett och annat burop riktat mot sig på OT idag. Men med tanke på majoriteten som frekventerar OT nuförtiden kommer han säkert även att få applåder, för vad är något oklart, men jag blir inte förvånad. Personligen tycker jag inte man behöver markera på något sätt. Han är inte värd någon ovation och det känns som att vi har gått vidare och nu är på väg tillbaka igen, så det behövs väl egentligen ingen reaktion alls när han vandrar in längs sidlinjen, kan jag tycka. Här har ni artikeln från the Telegraph i sin helhet:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2016/12/25/11400040-david-moyes-kommer-ut-pa-krigsstigen-infor-aterkomsten-till-manchester-united-da-han-beklagar-att-han-gick-miste-om-toni-kross-och-gareth-bale/

 

Ja då var det klart då. Jag skrev tidigare i veckan om att clownen Pardew fått sparken från Palace, och att clownen Allardyce var favorit till att ta över, och ja, så blev det...

 

 

MEN twittrade igår vilka spelare som anlände till The Lowry-hotellet inför dagens match och i den truppen återfanns både Henrich Mchitarjan och Eric Bailly - gött!

 

Redan när jag såg den här bilden gissade jag att allt inte stod rätt till med Kanye West:

 

Och nu menar superseriösa the Sun att ett av världens mer vidriga par ska gå isär:

 

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2016/12/26/11400111-inget-rum-hos-kim-kim-kardashian-och-kanye-wests-aktenskap-ar-over-da-hon-setts-utan-sin-brollopsring-och-portade-honom-fran-julfesten/

 

Tydligen ska KK var arg på Kanye för att han flög direkt från sjukhuset till ett avtalat möte med idioten Donald Trump. Hon ska aldrig ha varit så arg på honom tidigare. Sen har de små snöflingorna ett tungt 2016 bakom sig med rån i Paris och herr West inlagd på sjukhus efter ett mentalt sammanbrott. Bara jag ser Kanye West mår jag lite illa, men han har ju uppenbarligen någon form av "talang", därmed inte sagt att jag tycker han förtjänar att vara miljardär. Men ni får hjälpa mig med vad det är som har gjort KK till en av världens kändaste människor. Är hon något av 2010-talets Rosa Luxemburg? Har hon kommit på någon revolutionerande medicin?

 

Med tanke på att hon är världskänd för en stor rumpa, en porrvideo, stora läppar och stora tuttar så citerar jag Tomas i "Tomten är far till barnen": "Ja det är rätt Åke, vem fan orkar vara nykter i det här sällskapet?!" Känns därför skönt att ha fått Guinness-förrådet påfyllt under julen så att man kan spendera hela dagen fram till avspark med den mörka såsen - underbart! God fortsättning, kamrater! Hoppas på fortsatt fint spel och ytterligare tre sköna poäng idag.

Vänner har avslöjat att realitystjärnan beordrade maken att hålla sig borta från den årliga Kardashian-klanens party... där hon festade med ett tomt ringfinger

   

Kim Kardashian och Kanye West... är det här bevis för att deras äktenskap är i fara?

 

 

 

 

EXKLUSIVT AV: Nicola Fahey, the Sun, måndag 26 december, 2016:

 

 

VÄNNER säger att Kim Kardashian och Kanye Wests äktenskap är över.

 

 

US-amerikanska stjärnan Kim, 36, hade inte på sig sin bröllopsring då hennes relation med rapparen har kraschlandat. En kompis sade: "Det ser dystert ut."

 

 

Kim beordrade maken Kanye att hålla sig borta från hennes familjs traditionella julfest, detta avslöjade vänner igår kväll.

 

 

Hennes bröllopsfinger var tomt i lördags kväll då hon festade med sin mamma och sina systrar vid deras årliga julfest i LA.

 

 

Den bekymrade rapparen Kanye, 39, gick på bio med några kompisar istället. Men sedan gick han emot Kims varning och dök upp sent vid tillställningen.

 

 

Men det sägs att hon ignorerade sin make och insiders påstod igår kväll att deras två år långa äktenskap är "så gott som över".

 

 

Det kommer vid slutet av ett mardrömslikt 2016 för paret där Kim rånades under pistolhot i Paris i oktober och Kanye åkte in på sjukhus en månad senare efter ett mentalt sammanbrott.

 

 

Paret visade upp en enad front med deras dotter North, tre år, vid en föreställning av The Nutcracker-baletten på en LA-teater i fredags.

 

 

Men ögonvittnen avslöjade att paret - som även har en ettårig son Saint - knappt pratade med varandra.

 

 

En källa sade: "Kim och Kanyes äktenskap är så gott som över. Det ser dystert ut.

 

 

"Hon vägrade att låta honom komma till hennes familjs årliga fest på julafton trots det faktum att de alltid har närvarat som ett par.

 

 

"Han gick och såg en film med några kompisar istället medan hon firade med hennes systrar.

 

 

"I fredags tog de med North för att se The Nutcracker men de pratade knappt med varandra eller interagerade där inne. Spänningarna var synliga. Ingen av dem är lyckliga just nu.

 

 

Hav emellan sig... den påstådda äktenskapskraschen kom efter det att Kim rånades under pistolhot i Paris i oktober och Kanyes chockerande sjukhusvistelse för mentala problem förra månaden.

 

 

 

"Han spenderade julmorgonen hos Kris [Kims mamma] för att göra saker och ting så normala för barnen som möjligt, men det handlar bara om timing. Det enda som kan komma att hålla de tillsammans är barnen."

 

 

Kim, som hade på sig en gulddress på julfesten i Calabasas, blåste slängkyssar i en video delad på hennes syster Khloes snapchat-konto.

 

 

Hon hade även en ny läppring men hennes ring på fingret var borttagen.

 

 

I videon kan man höra Khloe, 32, säga: "Hur korkad är min f***ing syster? Titta på den här dressen. Och titta på smyckena. Du är en bad*** bitch, Kim."

 

 

Den US- amerikanska realitystjärnan har knappt setts offentligt sedan hennes svåra prövningar i Paris, då hon bands med en pistol riktad mot sig i en kupp där det rapporterats att rånarna tog saker för £8,5 miljoner (103,2m kr).

 

 

Samtidigt har Kanye ställt in samtliga sina turnédatum efter det att han släpptes från sjukhuset i slutet av november.

 

 

Han åkte på ett mentalt sammanbrott och fick behandling för utmattning och en kusin påstår att han har "slutat lita på människor".

 

 

Lawrence Franklin påstod förra veckan att Kanyes nedgång började efter att han betalat £200,000 (2,43m kr) till en släkting som hotade att läcka en sexvideo med honom i.

 

 

Kim och Kanye visade upp en enad front med deras dotter North West, tre år, vid en föreställning av the Nutcracker på en LA-teater i fredags.

 

 

Kim och Kanye ska även ha gått hos en familjerådgivare och rapparen får terapi.

 

 

Kim sägs fortfarande vara arg efter att Kanye flög till New York för ett möte med nya presidenten Donald Trump bara några timmar efter att han lämnat sjukhuset.

 

 

En källa sade: "Det var det värsta han någonsin har gjort i hennes ögon. När hon försökte få honom att ställa in det och komma hem istället, vägrade han."

 

 

Ett eventuellt uppbrott lär leda till en komplicerad delning av Kanyes förmögenhet, beräknad av Forbes att uppgå till £145 miljoner (1,76 miljarder kr).

AV: Richard Kurt, the Irish Examiner, måndag, 19 december, 2016:

 

 

Förra veckan rapporterade jag här att José har frågat allierade huruvida Uniteds fans gillar spelstilen, det allmänna sätter och lagets mentalitet. Om han ställer den frågan på nytt idag, är jag ganska säker på att han kommer bli nöjd med svaret.

 

 

 

 

 

Den här senaste veckan har varit allt han kunnat vilja ha till jul; tre stabilt välförtjänta vinster, varav två, ack så viktigt, kom mot lagen direkt under oss och ovanför oss i tabellen och vi har sett oräkneliga tecken på att spelarna svarar upp alltmer positivt på vad han försöker göra på Old Trafford (med det möjliga undantaget i form av den lufsande Rooney). Och det var väldigt trevligt att efter Baggies-matchen se honom referera till "stilen". Under en sekund där lät han som en ivrig valp, angelägen om att få höra sin herres godkännande efter att ha hämtat en kastad toffel. Den arga, olyckliga Mourinho från den tidiga hösten verkar plötsligt tillhöra en svunnen tid.

 

 

Och om det är sant att Zlatan har haft några funderingar på om han fortfarande kan göra det "på en blöt onsdag i Stoke" (sic) tidigt 2018, får man anta att han har tagit uppmuntran från hans egna krigande uppvisningar på Selhurst och the Hawthorns. Elva mål på 16 matcher nu placerar honom på en Van Nistelrooysk nivå gällande effektivitet, och det finns ingen högre standard än den.

 

 

Men det har inte släckt glöden hos andra friare. Shanghai har nu slutit sig till de amerikanska gamarna som jag flaggade för förra veckan och kineserna är enligt helgens tidningar beredda att erbjuda honom allt te i Kina för att han ska byta klubb nästa år.

 

 

Tveklöst kommer den sortens story att köras och köras igen nu, åtminstone tills tiden då United säkrar en Champions League-plats; det är svårt att föreställa sig att Zlatan kan motstå lockelsen att ge den pokalen en chans till.

 

 

Att ens nämna United i samma mening som 2018 års Europacup hade nog känts lite löjligt för några veckor sedan men endast en förlust på 13 matcher talar för sig självt, det här laget är svårt att besegra.

 

 

Dessutom ser schemat under juletiden extremt lockande ut, om ni kan förlåta den uppenbart upphetsade ödesfingringen. Intellektuella nördar på BBC har räknat ut att United kommande trio av matcher statistiskt sett utgör det "enklaste" julprogrammet för alla PL-lag, vilket erbjuder chansen att minska gapet upp till framförallt ett svajigt City.

 

 

Med det sagt så bör man vända ett skunköga mot det nära förestående besöket av Sunderland, som irriterande har visat tecken på att de börjat få ihop någonting som stämmer under de senaste veckorna. Deras manager kommer, såklart, inte att behöva någon motivation till det här mötet; stackars David lär ha haft den här matchen inringad med lila överstrykningspenna i sin färgkodade tränarfolder sedan juli månad.

 

 

Det är alltid ett bitterljuvt ögonblick när en f.d boss kommer tillbaka till United. Trots alla sina misslyckanden, finns det ingen tvekan om att Moyes blev illa behandlad av vissa på O.T., både i ledningsrummet och i omklädningsrummet. Jag finner det omöjligt att önska honom något annat än lycka till - med början närsomhelst efter Annandagen, såklart. Han fick aldrig blodet att koka lika mycket som hans efterträdare, och han har uppfört sig själv helt ok sedan han lämnade - men det ska erkännas att det delvis beror på munkorgsklausulen han var tvungen att skriva på.

 

 

Det kommer att komma besök från vänskapliga bossar också, för Middlesbroughs manager ses av vissa som Josés närmaste allierade i det brittiska spelet. Faktum är att det var i hans vardagsrum, under ett besök från Mourinho förra vintern, som ett av mina trynen överhörde José berätta för sin kompis att han verkligen förväntade sig att bli nästa United-manager - vilket i sin tur fick er korrespondent att bryta det lokala rekordet på 100 yards (= 91,4 meter) då jag löpte till the bookies.

 

 

Det vadet betalar nu för min oväntat lyxiga jul. Så låt mig få höja ett glas med finaste Jurançon, rensa min gom på foie gras från Périgord och önska er alla en god jul; vi ses här igen den 27:e för ett sällsynt tisdags-Terrace Talk.