En enhetspublikation i samarbete med UNDER THE BOARDWALK och A FINE LUNG 16/4-2016

 

 

 

 

VÅR KLUBB?

VÅRA REGLER?

   

 

* Dags att förbättra demokratin i FC United

* RÖSTA vid det kommande klubbmötet

 

 

AV ETT BEKYMRAT FAN

DAGEN då The Guardian publicerade en artikel om problemen som dykt upp på senare bakom scenen i FC United var det många som hörde av sig till mig.

 

 

The Guardian artikeln som lyfte fram FC:s problem framför offentlighetens ögon, läs den på:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2016/03/31/11291383-fc-united-of-manchester-hur-samhorigheten-forvandlades-till-disharmoni/

 

 

Inte FC-medlemmar utan folk som alltid hade varit skeptiska. "Vi visste att det här skulle hända, vi sa till er att fans inte kan sköta en fotbollsklubb," sa de.

 

 

Jag svarade med min vanliga replik "men våra fans har makten att ändra saker och ting". Men den här gången har jag varit osäker på om jag verkligen tror på det...

 

 

Demokrati, transparens och ansvarighet är en bristvara hos FC United för tillfället. Medlemmar kommer förlåta klubben sina misstag men de kan inte acceptera att bli tillsagda att deras åsikter inte betyder något.

 

 

Att de bara ska vara tysta. Eller att de bör "acceptera eller hålla käften". Eller att deras åsikter bara tillhör ett "litet antal individer" eller "det lilla folket".

 

 

Kan vi verkligen påstå att vi är en demokratisk klubb när förslag ignoreras, folk förnekas medlemskap för att de är kritiska eller när klubben spenderar medlemmarnas egna pengar för att spionera på vad de skriver på internet?

 

 

Klubben har precis ansökt om bygglov för att förvandla SMRE-baren till en yta för samhällslärande och business, varför konsulteras inte medlemmarna ordentligt gällande så stora beslut?

 

 

Kanske är de rädda för att fotbollsfans faktiskt skulle föredra en bar framför hot desks (https://en.wikipedia.org/wiki/Hot_desking).

 

 

Styrelsen har utvecklat en under belägringsmentalitet. Kanske är det förståeligt med tanke på kampen för att bygga vår egna arena och de växande smärtorna sedan vi flyttade in. Men nu har det börjat skada klubben.

 

 

Om vi inte koncentrerar oss på att var en fotbollsklubb som sätter fansen i första rummet så kommer saker och ting snabbt att börja rasa samman.

 

 

Klubbmötet den 24 april kan komma att bli en avgörande punkt i klubbens historia. Där finns möjligheten att förvisa den dåligt genomtänkta uppförandekoden och alla internetutredningar - men ännu viktigare är det att sända budskapet att medlemmar inte kan marginaliseras i den här fotbollsklubben.

 

 

 

 

 

 

THE RED ISSUES:

 

 

Pamfletten delas ut till dig av en bekymrad grupp människor som inkluderar fyra personer ur den första FC United of Manchester styrgruppen samt skribenter från fanspublikationerna Under the Boardwalk och A Fine Lung.

 

 

Här är några av sakerna som oroar oss tillräckligt mycket gällande vår klubb för att få oss att publicera det här till våra övriga medlemmar...

 

 

Sedan maj 2015 har FC Uniteds styrelse, General Manager eller avlönade Fundraiser:

 

 

• vid ett tillfälle lagt på en prisökning på matchprogrammet till Benfica matchen, vilket ledde till att programredaktören avgick

 

 

• misslyckats med att sälja biljetter till Benfica matchen till öppen försäljning, vilket strider mot klubbens åtagna manifest om att erbjuda billig fotboll för alla

 

 

• avfärdat medlemmar som uttryckt andra åsikter som ett "litet antal individer"

 

 

• misslyckats med att organisera en utlovad galamiddag för att hjälpa Utvecklingsfonden, vilket bidragit till ett underskott i Uf

 

 

• poserat på foton med ett Tory-riksdagsledamot, trots klubbens policy att inte lyfta fram något politiskt parti

 

 

• retweetat ett av dessa foton från klubbens officiella twitter-konto

 

 

• vägrat att processa medlemskapsansökan för en person som kom på idén till själva klubben

 

 

• felaktigt länkat den personen till anklagelser om hot inför klubbmötet i november 2015

 

 

• försökt införa en "Uppförandekod" för att hålla medlemmarna fogade i ledet

 

 

• försökt betala en kompis till dem £900 (11,050 kr) av klubbens pengar för att undersöka vad supportrar postar på olika internetforum

 

 

• vägrat att besvara berättigade och artiga frågor från medlemmar på klubbens officiella forum (med hedervärda undantag)

 

 

Det finns många fler exempel på tveksamma aktioner från de som bestämmer. För mer information och för att debattera sakerna besök:

 

 

fc-utd.co.uk/members

fcumforum.org.uk

fcum.info

afinelung.com

redissueforum.co.uk

 

 

 

 

 

"Delägarna måste ta tillbaka och återställa vår fotbollsklubb"

 

 

AV ETT ANNAT BEKYMRAT FAN

På 1640-talet, under det engelska inbördeskriget, artikulerade en radikal politisk rörelse som kallades the Levellers sina bekymmer gällande användningen och missbruket av statsmakten och deras krav på politisk frihet i en serie briljant skrivna pamfletter som spriddes brett och diskuterades på tavernor, vid stadsmöten och överallt där människor träffades.

 

 

 

 

Så varför, nästan fyrahundra år senare, i åldern för internet och masskommunikation läser du en pamflett om FC United of Manchester?

 

 

Well, vi har sett våra egna oroligheter i år och det finns allvarliga bekymmer gällande användningen och missbruket av makten, av styrelsen och General Managern, i vår älskade fotbollsklubb; demokrati, ansvarighet och transparens har underminerats vid ett flertal tillfällen under de senaste tolv månaderna.

 

 

Dessa bekymmer har debatterats utförligt online men, tack och lov så spenderar inte vi alla halva våra liv på internet så många supportrar och delägare är kanske inte medvetna om många av problemen. Söndagen den 24:e april är det klubbmöte för klubbens delägare och det är jätteviktigt att medlemmarna använder den här möjligheten att utöva sina demokratiska rättigheter.

 

 

Vilken skillnad ett år innebär. Vid den här tiden förra året var vi bara etthundraåttio minuter från att krönas Northern Premier League mästare under en fantastisk kväll på the Tameside Stadium.

 

 

Som om det inte var tillräckligt uppmuntrande, framför oss låg även dagen då vi skulle få öppna vårt nya hem, Broadhurst Park, med en prestigefylld vänskapsmatch mot de portugisiska jättarna Benfica. Tyvärr minns många Benfica matchen av fel anledningar; särskilt klubbens beslut att införa en engångshöjning på 50p (6,15 kr) på priset för matchprogrammet.

 

 

Man tycker kanske att de femtio pencen (6,15 kr) inte är mycket men det är ett beslut som hade enorma konsekvenser för klubben.

 

 

Vissa medlemmar var bestörta över att klubben bröt mot en av sina grundläggande principer och gav efter för "direkt kommersialism" och drog tillbaka sina medlemskap och lämnade klubben. Programredaktören, som hade klargjort sitt motstånd mot prishöjningen behandlades skamligt av klubben, och avgick för att det gick emot hans principer.

 

 

Många andra delägare som stannat kvar har signifikativt reducerat sina ekonomiska bidrag till klubben till en sådan grad att den nyligen genomförda månadslånga crowdfundingkampanjen för att få in £15,000 (184,640 kr) för att fixa till en temporär byggnad som ska inhysa ungdomslaget och assistera klubbens samhällsarbete, miserabelt misslyckades, mätt med vår höga standard. Så, vad är klubbens respons till det? Oh, låt oss köra crowdfundingkampanjen i ytterligare fyra veckor och fortsätta bombardera våra medlemmar med alltmer desperata e-mejls. Problemet löst. Ännu ett exempel på inkompetensen i klubbens insamlingsarbete under det senaste året eller så.

 

 

Ibland har det känts som att det arbetet leds av någon kalkylarksapa med ung hy, men faktum är att rollen är avlönad och klubben har attraherat en "expert" på insamlingar; Andy Walker, sedan länge vän med General Managern. Han anställdes i rollen efter en tveksam rekryteringsprocess.

 

 

Grälet efter "matchprograms-gate" och andra problem eldade på upphettade onlinedebatter till en sådan grad att i december röstade styrelsen för att utföra en oberoende utredning gällande de "smädelser" som styrelsemedlemmar, personal och volontärer ska ha fått tagit emot på olika diskussionsforum på internet och sociala medier. Dave Boyle, den f.d vd:n för Supporters Direct och vän med General Managern Andy Walsh och långlivade styrelsemedlemmen Adam Brown, erbjöds tydligen £900 (11,078 kr) för att ta sig an rollen som Witchfinder General.

 

 

NIOHUNDRA PUND (11,078) av delägarnas pengar. Det här är en man som tydligen redan hade tagit sig en titt på supportrarnas internetforum och kommenterat det hela med att han kände som att han "behövde ett bad" efteråt. Så mycket för att kasta ett oberoende öga på det hela. Utan en hint av ironi erbjöds en av supporterägarskapsrörelsens ledande ljus en rejäl summa av en supporterägd fotbollsklubbs pengar för att spionera på den specifika klubbens delägares internetaktiviteter, de som en gång sågs som supporterägarskapsrörelsens affischpojkar och flickor.

 

 

 

 

Detta i en tid då klubben sliter ekonomiskt med att ställa om sig till stressen och pressen som kommer med att äga sin egna arena.

 

 

Boyle accepterade initialt det här projektet (välsigna honom!) men drog sig sedan snabbt ur efter att tydligen ha fått mottagit "otrevliga" meddelanden och ett hotfullt telefonsamtal. Det är värt att påpeka att han även fick motta fler än ett fåtal blida meddelanden från FC United supportrar som uttryckte sin besvikelse på aktionerna från någon som de tidigare hade respekterat.

 

 

Men det är kanske ett mindre nyhetsvärde i det i slaskvärlden som råder på sociala medier, så vi slätar över det. Det är också värt att komma ihåg att det här är samma Dave Boyle som minuter efter det att AFC Wimbledon gick upp i the Football League 2011 så ökänt twittrade stötande och obscena kommentarer till en jurist involverad i beslutet att flytta Wimbledon Football Club till Milton Keynes och till MK Dons ordföranden Peter Winkelman.

 

 

Boyle tvingades att lämna sin position i Supporters Direct och, under en tid, var framtiden för Supporters Direct under hot då Premier League tillfälligt drog tillbaka sin årliga finansiering på £1,2m (14,7m kr). Det totalt nakna hyckleriet i allt detta verkar ha gått förlorat inför General Managern och större delen av styrelsen.

 

 

Om vi vill tackla smädelser och "otrevligt" beteende, hur skulle det då vara om vi erbjöd en omsorgsplikt till matchgående Röda som konsekvent får stå ut med smädelser och trakasserier på matcherna?

 

 

Än en gång, vid förra månadens match borta mot Worcester City, fick vi se några individer, utan någon provokation, håna andra medsupportrar under en stor del av matchen. Det är inte första gången det här händer den här säsongen och en av individerna som var involverad har redan varnats gällande sitt framtida beteende på matcherna.

 

 

Och förra lördagen borta mot Corby fick en ung supporter en smäll av en s.k FC United medsupporter bara för att han uttryckte en åsikt. Glöm the jobs for the boys internetövervakningen, vad gör klubben för att adressera detta "skamliga" beteende på läktarna?

 

 

Bredvid allt detta har klubben varit indragen i en bitter dispyt med John-Paul O'Neill, mannen som krediteras för att ha startat klubben 2005 men som nu förnekas medlemskap i den specifika fotbollsklubben. O'Neill har varit bitande i sin kritik mot styrelsen och General Managern gällande vad han ser som ett övergivande av klubbens grundande principer och öppnandet av ett "demokratiskt underskott". Samtidigt pratade en nyligen publicerad artikel på A Fine Lung som kändes i hjärtat om hur ett "skifte från en klubb med aktivistiska volontärer till en klubb med insamlingsvolontärer" har haft en destruktiv effekt på kulturen i klubben.

 

 

Fortsatt tillit till extern finansiering är en källa till bekymmer för många, särskilt den senaste ansökningen för att få beviljat att utveckla utrymmet under the St Mary's Road End läktaren till ett "nav för den privata sektorn".

 

 

Kämpade vi verkligen emot Glazer-familjen och lämnade vår första kärlek, Manchester United Football Club, för ett liv med sylt och chutney insamlingar och privata sektorns goda gärningar? Vart tog det radikala tänkandet som etablerade den här fotbollsklubben vägen? Vad tusan hände med punkfotboll?

 

 

Vissa supportrar har gråtit och andra har deklarerat sig "knäckta" inför General Managern Andy Walsh's annonsering att han kommer avgå efter den här säsongen, sådan är lojaliteten han inspirerar till.

 

 

Många har hyllat honom genom att säga att FC United inte skulle vara där de är idag utan Walshy. Självklart är det så, att någon som varit ledare för någon organisation sedan dess födelse och i mer än ett årtionde, bör ha format den organisationen. Det är så självklart att man knappt behöver säga det. Kanske vad de försöker säga är att vi inte skulle vara den största supporterägda klubben i landet, spelandes i National League North inför en publik på mer än tretusen personer på vår egna arena, om det inte var för Andy Walsh. Men skönheten med FC United måste väl ändå vara att det här har varit en magnifik kollektiv aktion?

 

 

Precis som Daniel Taylor påpekade i sin nyligen tryckta artikel i The Guardian gällande disharmonin i klubben så har Walsh blivit en alltmer splittrande person där många av de grundande medlemmarna har lämnat klubben under de senaste fem åren och pekat på ett alltmer diktatoriskt sätt på vilket klubben leds som en stor anledning till deras uttåg.

 

 

Under de senaste tolv månaderna har klubben slitit ekonomiskt för att ställa om till livet på vår egna arena och begått ett antal monumentala blunders som allvarligt har försämrat dess förmåga att dra in mer pengar från sina delägare, men det har inte kommit ett enda ord om att be om ursäkt från General Managern för några misstag som har begåtts. Faktum är att ordet "förlåt" verkar ha försvunnit från hans vokabulär. För vissa personifierar han nu en fotbollsklubb som hanterar kritik, oavsett hur artigt eller genomtänkt den än framförs, med samma elegans som en arrogant tonåring. Det verkar som att klubben sköts på Andys sätt, utan några alternativ då en till stora delar ineffektiv styrelse har haft svårt att visa upp någon auktoritet. Så mycket för supporterägd demokrati.

 

 

Tveklöst pratar vi en hel del positivt när det handlar om supporterägd demokrati men verkligheten är något helt annorlunda. En oberoende genomgång av klubbens styre 2012 kommenterade att "styrelsen är överens om att klubbens styrka och karaktär fastslås av dess efterlevnad av demokratiska principer" och tillade att "delägare måste acceptera ansvar genom deltagande, ställa upp i val, anmäla sig frivilligt till underkommittéer och utöva sin rätt att rösta."

 

 

Men det är tydligt att demokratin i FC United är under tillbakagång om vi använder röstdeltagande i styrelsevalen som en barometer. 2006 röstade ungefär 24% av våra vuxna medlemmar vid årsmötet men detta antal har sjunkit till en sådan grad att vid mötet i november förra året kunde endast var åttonde medlem anstränga sig tillräckligt mycket för att rösta.

 

 

Oavsett hur vi försöker klä upp det är detta en allvarlig pinsamhet för en klubb som hela tiden trumpetar ut kampen för supporterägarskap. Under tiden pratar några f.d styrelsemedlemmar om en känsla av lättnad över att inte längre sitta i styrelsen (vi uppmuntrar knappast deltagande, eller hur?) och rekryteringen till underkommittéerna sköts ofta internt. Då fokuset låg på att dra in de £6,3 miljonerna (77,5m kr) för att ta oss till Broadhurst Park fick demokratin verkligen ta plats i baksätet.

 

 

Men du skulle inte få en antydan av dessa problem från klubbens sangviniska offentliga profil. Det "skinande exemplet Broadhurst Park har utsetts till bästa non-league arena" sa en nyligen publicerad nyhet på klubbens hemsida. "Lördagens publiksiffra är ett nytt rekord" skrek rubriken i en annan nyhet och tillade att publiksiffrorna gått upp med 53% från förra säsongen.

 

 

Publiksiffror på mer än tretusen har varit normen på Broadhurst Park och den nyligen spelade matchen mot Chorley attraherade 4,150 personer. Den totala siffran för säsongen har redan blivit den högsta någonsin i National League North. En otrolig nivå av support, vecka ut och vecka in, på den här fotbollsnivån. Och trots våra problem ute på planen under vår första säsong i National League North kan klubben nu skryta med mer än 5,300 delägare, vilket gör det till den största supporterägda fotbollsklubben i landet (antal medlemmar räknat).

 

 

I tillägg till detta är FC:s offentliga profil i spetsen för supporterägarskapsrörelsen kanske större än någonsin. Klubben har en representant i styrelsen för Supporters Direct som gör att de har "inflytande på organisationens riktning". Och FC United spelade en prominent roll i den nyligen genomförda pressbevakningen av regeringens Football Expert Working Group gällande supporterägarskap och att få fans mer involverade i skötseln av fotbollsklubbar där Andy Walsh citerades brett i tidningarna.

 

 

Klubbens Twitter-konto, som så lyckligt retweetar allt det välförtjänta berömmet klubben har fått under de senaste åren från när och fjärran, verkar ha något av en mental blockering när det handlar om minsta lilla kritik.

 

 

På styrelsenivån är det samma sak när det kommer till kritik, oavsett hur artigt eller konstruktivt det än är. Det adresseras ofta med andehämtande "låt dem äta bakelser" arrogans av vissa styrelsemedlemmar. Bristen på svar från några styrelsemedlemmar på artigt uttryckta frågor på klubbens egna diskussionsforum på internet, startad för att förbättra ansvarigheten, har varit föraktlig.

 

 

Det finns så mycket kärlek för den här fotbollsklubben som är vår att det gör mig deprimerad att vara så kritisk. Men vi är, som vi är stolta att säga, en "demokratisk supporterägd fotbollsklubb" och med det kommer ansvar. Om vi tycker att folket som vi väljer för att sköta den här klubben inte gör ett bra jobb så har vi ett ansvar att säga det.

 

 

Långt ifrån att styrelsen ska utföra Stasi-liknande övervakning av vår internetaktivitet ska vi, som delägare, ständigt hålla ett väldigt närgånget öga på aktionerna och orden från General Managern och våra valda styrelsemedlemmar.

 

 

Något annat vore ett misslyckande med demokratin som vi så glatt tjatar om.

 

 

Genom allt detta är grejen som verkligen skaver inte så mycket misstagen som har begåtts, ingen har någonsin sagt att det skulle vara lätt att äga och sköta vår egen fotbollsklubb, utan istället är det det faktum att styrelsen och General Managern, ibland, helt har saknat all känsla av ödmjukhet och förmågan att bara hålla upp händerna och säga "förlåt". Ingen förväntar sig att styrelsen ska vara perfekt, vi är alla människor, vi gör alla misstag och ja, precis som vi ofta får höra, så finns det en känsla av att en del av detta är en lärande erfarenhet för alla involverade.

 

 

Men när de klantar till det som de har gjort så många gånger under de senaste tolv månaderna skulle det vara hjälpfullt om de faktiskt kunde erkänna att ett misstag hade begåtts och sedan försöka ställa det till rätta; visa lite anständighet, lite hövlighet, lite grundläggande mänsklig värme istället för att kasta upp en defensiv mur och köra vidare som om ingenting alls var fel. Det väcker häckel.

 

 

Hur kan vi låtsas att prishöjningen med 50p (6,15 kr) på Benfica matchprogrammet inte var ett enormt skadande misstag som potentiellt sett har kostat klubben tusentals pund?

 

 

Många supportrar fruktade att så skulle bli fallet då men varför kunde inte styrelsen ser det och varför, med tio månaders efterklokhet, kan de inte ens börja erkänna att ett misstag begicks? Varför i hela fridens namn arrangerade vi ett fototillfälle med Tory-ministern Damian Hinds på Broadhurst Park under oktober månads Tory-partikonferens i Manchester och detta endast några få dagar efter att några supportrar hade gått med i en jättelik marsch i centrum mot regeringens nedskärningar? Vad tänkte vi?

 

 

Poserar på Broadhurst Park planen med Tory-riksdagsledamoten Damien Hinds (längst till höger): FC pengainsamlaren Andy Walker, General Managern Andy Walsh (i mitten) och långlivade styrelsemedlemmen Adam Brown.

 

 

Och hur kan en fotbollsklubb som inspirerade en sådan riktigt underbart skriven bok som An Undividable Glow (en bok skriven om klubbens första säsong) och som bland sina fans har några fantastiska skribenter också spy ur sig ett sådant förskräckligt, storföretagsskit som den nyligen släppta uppförandekoden.

 

 

Och när vi ändå är igång, hur skulle det vara med ett offentligt tack till volontärerna i Course You Can Malcolm (för låt oss vara ärliga, det kommer inte att återvända, eller hur?) som konsekvent gjorde matchdagarna på Gigg Lane till något särskilt och tack vare det drog de in tusentals pund till klubben? Och kanske en ursäkt och ett tack till den f.d matchprogramsredaktören som producerade ett prisbelönat program vecka in och vecka ut under många säsonger? Eller är det för mycket ansträngning att säga tack till folk som klubben verkar ha blivit osams med?

 

 

Hur kan vi hylla undret i supporterägarskap när vi behandlar våra egna volontärer, leverantörer och supportrar med ett sådant förakt?

 

 

Mitt i all dysterhet finns det lite hopp. Det var notabelt att de fyra styrelsemedlemmarna som röstade emot att använda klubbens pengar för att spionera på delägare samtliga var nya medlemmar, invalda vid mötet i november förra året och öppenheten och ärligheten hos alla dessa fyra personer har varit en frisk fläkt och en av de ljusa punkterna under de senaste månaderna.

 

 

De andra skulle göra bra ifrån sig om det såg på och lärde från de nya. Och regelbundna frågestunder med styrelsen, en möjlighet att fråga styrelsemedlemmar om olika problem, borde hjälpa till, även om det är precis sin början, att skapa en civilierad diskussion mellan styrelsen och delägarna.

 

 

Klubbens möte den 24:e april är ett jätteviktigt möte, möjligen det viktigaste i vår historia. Det skulle vara trevligt om, bara vid ett tillfälle, vi då kommer få höra klubbens General Manager och styrelse be om ursäkt för sina misstag och försöka dra ett streck över detta annus horribilis och förena oss alla som en fotbollsklubb.

 

 

Det kan bli den största enskilda grejen vi gör för att upprätthålla ekonomisk stabilitet under de kommande månaderna. Några har sedan länge försvunnit och finns inte längre kvar för att lyssna men för de av oss som är kvar tror jag helt genuint att det skulle innebära en stor skillnad och börja smälta en del av isen som har byggts upp under det senaste året.

 

 

Om inte så måste tankarna på att vi går mot nästa säsong med fler delägare på väg bort och andra ovilliga att betala mer än det absoluta minimumet för säsongsbiljetter definitivt få alarmklockorna att börja ringa. Det kommer bli några avgörande veckor för framtiden för den här fotbollsklubben. Vi som delägare måste ta tillbaka och återställa vår fotbollsklubb för att se till så att den vilar på starka demokratiska grunder och återfinner sitt trotsiga Mancunian rebellhjärta.

 

 

Jag misstänker att vi kommer behöva mer än en fyra veckor lång e-störande, Twitter-bråkande crowdfundingkampanj för att fixa till det här.

 

 

 

 

 

 

 

United för förändring

 

EN STYRNINGSKOMMITTÉMEDLEM och f.d styrelsemedlem skriver:

 

 

Medan jag var lika förbannad som många andra av det skuldtyngda Glazer-övertagandet så var det som knuffade mig rakt över kanten den mottagna klokheten bland fotbollens och affärsvärldens etablissemang om att fans var för korkade för att förstå de ekonomiska aspekterna i operationerna i en fotbollsklubb och övertaganden.

 

 

Detta kändes hela tiden som en något dum position för de att inta. Det finns, och har alltid funnits, många fotbollsfans där ute med erfarenhet av stora affärsverksamheter, storfinanser, stora byggprojekt, sponsorarbete, marknadsföring etc.

 

 

Trodde fotbollsexperterna på något sätt att de lämnade all den här kunskapen på sina jobb när det handlade om fotbollsklubben de hejade på? Sedan gav internet fansen chansen att sammanstråla deras kunskaper. Kollektivt visste vi fans precis lika mycket som klubbägarna och betydligt mer än idioterna på Talksport.

 

 

Vi hade redan sett AFC Wimbledon börja avslöja den här falska mediebilden under olika omständigheter. Och nu var det vår tur att bevisa att de hade fel.

 

 

På ett par korta veckor, förlängda av många nätter där det jobbades långt in på småtimmarna, lyckades styrkommittén (med mer än bara lite hjälp av våra kompisar) få ett lag på planen, en bra plats att spela på, en publik på läktarna och en souvenirförsäljning på plats.

 

 

Alltihop stöttat (och mer än så) av en "crowdfunding" ansträngning som låg långt före sin tid. Detta följdes av en fantastisk insats och en enorm uppvisning av tilltro från medlemmarna i att samla ihop pengarna för att nå ambitionen att ha vår egna arena.

 

 

Att ta sig dit är en sak. Vad som händer efter det att du nått det förlovade landet kan ofta bli en helt annan sak. Om sanningen ska fram så förväntade jag mig inte att någon i den första styrgruppen skulle vilja göra sig en karriär i FC och vad jag definitivt inte räknade med var att individer sedan skulle satsa deras egna personliga framtid och leva ut deras personliga ambitioner genom vår fotbollsklubb.

 

 

Jag förväntade mig heller inte den krypande nepotismen eller kompiskulturen som har lett till att många bra personer tvingats ut ur klubben.

 

 

Sedan inflyttningen på den nya arenan har ett antal händelser inträffat som har fått många FC-supportrar att skaka på sina huvuden: Benfica matchprogramssagan; Medlemmarnas uppförandekod; uppgången för den icke-valda och egendomligt anställda Andy Walker; det bidragsfinansierade navet från den privata sektorn; det föreslagna internetspioneriet och till sist den urlöjliga "uteslutningen" av J P O'Neill (en av personerna som var så instrumentala i startandet av klubben till att börja med) för att han försökte avslöja en del av det ovanstående och få klubben att hålla sig till sina grundande principer.

 

 

Och, som alltid, så är försöket att täcka över det värre än brottet: den vilseledande informationen vid mötet i november; de avslöjade påståendena om "hot"; begravningen av hemsidans "ursäkt" till J P O'Neill av en hel uppsjö triviala omstuvade "nyheter"; det obehöriga borttagandet av "Tweet" ursäkten förra helgen och, mest oroande av allt, den totala tystnaden från majoriteten av styrelsen. Det känns som väldigt långt ifrån "Punkfotbollen" som attraherade så många till klubben från första början.

 

 

Under de senaste månaderna har vi fått se ett antal personer som lämnat klubben bakom sig genom åren sticka upp sina huvuden ovanför skyttevärnet för första gången och berättat hur det var. Temat är detsamma från de alla - lögner, förvrängningar, förakt  - och ofta kommer det från folk som är nya i klubben utan några länkar till våra Manchester United rötter. Vi vet nu från dessa individer att många av klubbens problem är djupt rotade.

 

 

Standardsvaret från de som är resistenta mot förändringar är: varför har inte folk uttalat sig tidigare? Det är inte tjurighet och bitterhet. Det fanns ingen vilja att tvätta vår smutstvätt offentligt. Folk vill fortfarande att klubben ska lyckas.

 

 

Faktum är att dessa personer lämnade tystlåtet för att de inte vill skaka om lägret och ge klubben i händerna på dess externa fiender.

 

 

Nu är dessa fiender till stor del borta och de initiala målen har uppnåtts, de som har styrt skeppet har börjat segla det i en riktning som de som grundade klubben aldrig kunde föreställa sig.

 

 

Självklart påstår de nu att det här alltid varit ambitionerna och de har börjat skriva om klubbens historia. Nu kastar de utan ceremonier alla röster med en annan åsikt över bord.

 

 

Tråkigt nog ser vi nu ut att ha gått tillbaka och slutit cirkeln till där vi var 2005. Där FC styrelsen och de exekutiva endast är beredda att lyfta den osynliga manteln för det "lilla folket" ett par gånger om året.

 

 

Där idel medlemmar/ägare förvirras och klappas på huvudet, där volontärer förbises och tas för givna för att sedan kastas ut, och där fans informeras om vad de kan och inte kan sjunga av publikvärdar och att "bara ställa er bakom laget".

 

 

Medlemmars förslag blockeras, ignoreras och resultaten av fansundersökningar tas fram för att ge ett påstått stöd till den lilla klickens aspirationer, den klick som egentligen dominerar klubben.

 

 

Vi har nu, tyvärr, anlänt till punkten där "Röda mot Röda" bitterhet har flyttat från internet till läktarna, och där motståndare mot dagens regim ironiskt av vissa avfärdas som "vänsteraktivister".

 

 

Skulden för detta ligger rakt framför fötterna på styrelsen och ledningen för deras vägran att lyssna, engagera sig, be om ursäkt och agera lämpligt. Det här kommer att förvärras om vi inte agerar nu. Det kommer definitivt inte att vänta tills det nya styrelsevalet i november.

 

 

För tillfället håller FC United obönhörligt på att förvandlas till något som är en väsentlig del av Camerons "Big Society": ett redskap för den privata sektorn att hjälpa regeringen att undvika dess välfärds- och utbildningsskyldigheter.

 

 

Klubben är nu utan tvekan nertyngd av en potentiellt förlamande skuld och blir alltmer inbunden i målen för sina finansiärer. Det finns en verklig fara att matchdagsintäkterna, medlemsavgifter och donationer bara har blivit ännu en intäktsström till den nuvarande regimen istället för klubbens friska blod.

 

 

Finns det hopp? Självklart finns det hopp. Precis som det fanns 2005. En lojal, hängiven och entusiastisk fansbas. En skinande ny arena. Men vad vi behöver är förändring och förnyelse och involvering av folk som erkänner de fundamentala principerna som klubben grundades på, länkarna till Manchester United och hela livssynen att göra saker och ting annorlunda. Framförallt behöver vi en återkomst till transparensen och ansvarigheten som vi alla trodde att vi hade.

 

 

Den nuvarande styrelsen och ledningen kommer inte att leverera den förändring som vi behöver, oavsett hur mycket de än låtsas lyssna. Vi behöver nya ledare, och det finns många av er där ute, som kan sätta sina händer på rorkulten. Och precis som när vi skämde ut alla tvivlare och kritiker för 11 år sedan så finns all expertis och alla färdigheter ute i vårt medlemskap, tillsammans med entusiasmen och engagemanget att lyckas.

 

 

Låt oss börja genom att ställa oss bakom dessa förslag till mötet i april för en positiv förändring. Låt oss behålla pressen på den nuvarande styrelsen och ledningen att de ska släppa information, besvara frågor och implementera demokratiskt fastslagna beslut.

 

 

Och framförallt, låt oss få ut budskapet till resten av medlemskapet om att vi genuint försöker få en bättre framtid för klubben.

 

 

Många personer är med rätta oroliga för framtiden - men den nuvarande styrelsen och ledningen är inte klubben. Klubben är DU och DIN - om du vill ha tillbaka den. Ta tillbaka den innan skeppet seglar iväg för gott.

 

 

 

 

 

 

"Vi var slöa utopister"

   

 

MICKEY O'FARRELL, låtskrivare och passionerad Röd, sa följande i en Wetherspoon-pub i Corby den 9 april, 2016:

 

 

"Det här är två ganska separerade saker som vi alla tillhör - en fotbollsklubb och en demokratisk organisation. Den första kräver blind tilltro bland sina följare. För den andra är blind tilltro farligt.

 

 

"Om man inte är konstant kritisk mot sina valda representanter kommer fel att utvecklas. Oundvikligen kommer det uppstå spänningar mellan manskapet och de valda representanterna.

 

 

"Det är som relationen mellan en förälder och ett tonårsbarn - det måste hända.

 

 

"Om inte vi i manskapet håller koll på vad de valda representanterna gör är vi lika skyldiga.

 

 

"De tillskansade sig för mycket makt men jag var för slö för att stoppa dem från att göra det.

 

 

"Vi var slöa utopister.

 

 

"Vad ska vi göra för att ändra saker och ting? Ha möten innan matcher, säg fyra gånger per säsong, i ett rum ovanför puben [Mickey håller på och letar efter en, någon som har något förslag?], med den nuvarande "ledningsgruppen" eller en fristående supporterförening som organiserar det men som är öppen för alla att uttrycka sin åsikt.

 

 

"Byråkrater som får i uppgift att producera resultat kommer att ta genvägar - och sedan ytterligare en genväg...

 

 

"Det enda sättet att hålla koll på detta är genom representation underifrån.

 

 

"Det är berättelsen som demokrati - det är 4000 år gammalt."

 

 

 

 

 

Nu behövs det ödmjukhet

Det börjar bli alltmer skrämmande hur många bra och passionerade grundande medlemmar som inte bara slutat gå på matcherna, utan även dragit tillbaka sina ekonomiska bidrag etc.

 

 

Någon funderade vid ett nyligen genomfört medlemsmöte hur annorlunda svaren skulle kunna vara i medlemsundersökningen om den skulle göras om nu; jag måste säga att det känns som år och inte månader sedan vi alla slutförde den.

 

 

Jag var inte säker på att poängen som uttrycktes förstods av alla vid det främre bordet - tror styrelsen verkligen kollektivt att antalet personer som sade sig villiga att betala in till nya insamlingskampanjer är lika många nu som de var när undersökningen genomfördes?

 

 

Är inte den (efter vår höga standard) långsamma utvecklingen i den nyligen genomförda crowdfunderkampanjen för "stugan" en stark indikator på att saker och ting har förändrats, bistert och enormt mycket, under de senaste månaderna?

 

 

Det är fantastiskt att få detaljerad ekonomisk information för första gången, men det betyder att jag kommer fråga, när nästa samling resultat kommer ut, om vi kan kvantifiera en nedgång i antalet autogiron till UF etc.

 

 

Jag är säker på att många av oss tänker tillbaka på förra sommaren och hur saker och ting började rasa samman precis när vi borde ha firat vår egna nya arena. En nyckel-sak för mig var den uppenbara oförmågan hos någon i rummet på det där medlemsmötet förutom matchdagssekreteraren (som för mig verkade ha i princip ingenting att be om ursäkt för) att säga det där ordet "förlåt".

 

 <

 

Bilden: Liknelserna med George Orwells "Djurfarmen" och det som pågår i FC United börjar nu bli alldeles för många för att ens orka räkna, men tidigare i april vann motståndsrörelsen en liten, men viktig, seger i kampen mot grisarna i ledningsrummet

 

 

 

Ni som följer med i turerna kring FC United vet att det har utvecklats till ett fullskaligt inbördeskrig, mer eller mindre. En av de tyngst drivande mot de som bestämmer i klubben är Red Issue-skribenten och FC-grundaren John-Paul O'Neill. Det är ingen vardaglig snubbe som man sätter sig på, kör över, eller ger skit utan att få mångdubbelt tillbaka. Det är såklart många runt honom som också starkt bidrar, men han personifierar väl på något sätt fansens kamp att ta tillbaka klubben från grisarna som styr. De i toppen har svartmålat honom och inte dragit sig för att ljuga i sina försök att framstå som små oskyldiga lamm.

 

 

Hursomhelst så den 6:e april dök det, till slut, upp en ursäkt till Mr O'Neill på FC:s officiella hemsida. Den är tafatt och målar inte upp den sanna bilden, men de ber i alla fall honom om ursäkt, och då började förhoppningsvis en del andra fans, som sett Walsh och co som ofelbara, att inse att han och hans gelikar kanske inte har så fel, trots allt.

 

 

Att uttalandet sedan refererar till "missriktade ryktena", det är inget annat än svineri. Inte om man känner till vad general managern Walsh sa i sitt öppningstal vid årsmötet.

 

 

Sedan lyckades man "arkivera" ursäkten 24 timmar efter att den hade publicerats, detta genom att helt oskyldigt posta en uppsjö av triviala annonseringar och nya meddelanden. Men ni kan vara säkra på att folket bakom Mr O'Neill såg till att budskapet kom fram, genom rejäla spridningar på sociala medier etc.

 

 

Här har ni ursäkten i sin helhet från den 6:e april i år:

 

 

 

 

Från www.fc-utd.co.uk, onsdag 6 april, 2016. Först postat - 14:00, senast uppdaterat 18:57:

 

 

 

UTTALANDE FRÅN STYRELSEN GÄLLANDE MR JOHN-PAUL O'NEILL

 

Här under följer ett uttalande från FC United styrelsen gällande Mr John-Paul O'Neill.

 

Runt tiden för novembers årsstämma orsakade personal anslutna till FC United of Manchesters styrelse oavsiktligt  det felaktiga intrycket som cirkulerade bland klubbmedlemmar att saken kring FC Uniteds grundare John-Paul O'Neill och det faktum att han förnekats förnyat medlemskap i klubben på något sätt var anslutet till en helt separat incident med hot riktade mot klubbens personal. Det ska klargöras att saken med dessa hot inte hade någonting med John-Paul O'Neill att göra. Vi skulle vilja ta den här möjligheten att be om ursäkt till Mr O'Neill och ser detta som ett klargörande för alla som fortfarande tror på de tidigare missriktade ryktena gällande hans skuld i detta.

Dessutom, i enlighet med klubbens regler är nu fallet med Mr JP O'Neills medlemskap ämne för en oberoende skiljenämnd och klubben, tillsammans med Mr O'Neill, har kommit överens om att foga sig till det beslutet som därifrån uppnås.

• Adam Brown avgår och pekar på "hatkampanj" mot styrelsen  

 

• General managern Andy Walsh lämnade i mars efter växande kritik

   

FC United of Manchester har varit en framgångssaga sedan de grundades efter det att Glazer familjen tog över Manchester United, men på slutet har de sprungit på problem. Fotografi: Alex Livesey/Getty Images

 

 

 

AV: Daniel Taylor, the Guardian, måndag 18 april, 2016:

 

En alltmer bitter period av internt gräl i FC United of Manchester - utbrytarklubben som grundades efter Glazer familjens övertagande av Manchester United - ledde till ytterligare ett avhopp i måndags efter det att en av styrelsemedlemmarna annonserade att han kommer kliva åt sidan p.g.a vad han beskrev som "en orkestrerad kampanj" mot regimen.

 

Adam Browns avhopp, han pekar på en "hatkampanj" och "personliga attacker" som anledningar, följer general managern Andy Walsh's beslut att hoppa av då kritik kommit från delar av fanbasen om att klubben övergett sina grundläggande principer. På söndag väntar dessutom ett potentiellt instabilt klubbmöte, där han riskerar att möta en misstroendeförklaring.

 

The Guardian rapporterade den 31 mars (http://beansontoast.bloggplatsen.se/2016/03/31/11291383-fc-united-of-manchester-hur-samhorigheten-forvandlades-till-disharmoni/) hur klubbens berömda gemenskap, som ledde till flytten till deras £6,3 miljoners (78,5m kr) arena Broadhurst Park den här säsongen och lagets klättring till the National League North, det sjätte steget i fotbollspyramiden, har hotats av ett antal splittringar som har lett till juridisk aktion, avhopp och munkavlebeslut.

 

Brown, en nära vän till Walsh, har varit en av de drivande krafterna bakom klubben sedan den grundades 2005. Båda männen har varit viktiga i FC:s framgångar under de senaste 11 åren men deras regim har hamnat under alltmer eldig kritik under de senaste veckorna.

 

"En orkestrerad kampanj mot styrelsen, personalen, klubben kollektivt och några av oss som individer, har gjort livet väldigt svårt," sa Brown i ett uttalande. "I en demokratisk klubb är debatt och olika åsikter en väsentlig del av vad vi är, den debatten måste utföras i en atmosfär av respekt. Debatten har alltmer utförts på ett sätt som inte är acceptabelt, inklusive orättfärdiga personliga attacker mot en del personal, volontärer och individuella styrelsemedlemmar."

 

Bilden: Jag kan omöjligt vara ensam om att frukta för Van Gaalens mentala hälsa!

En av Van Gaalens döttrar ska tidigare den här säsongen ha uttryckt oro för sin fars hälsa p.g.a utsattheten United-jobbet för med sig och den brittiska pressen. Att detta kan komma att användas som en bekväm ursäkt när han senare, förhoppningsvis, får sparken är en sak. Men jag får nog lov att börja säga att jag också är lite orolig för mannens hälsa, d.v.s hans mentala hälsa!

Vi vet alla vilken skit han har spluddrat ur sig under säsongen. Det har nu gått så långt att man knappt reagerar längre, så fort hans brännskadade nuna dyker upp med en mikrofon i närheten av foderhålet vet man att något fullständigt galet ska komma.

Orkar man inte lyssna på all skit han producerar verbalt så kan man ju bara titta på hans laguttagningar, taktik och byten för att inse att den här mannen, han har inte alla hästar hemma.

Men vid lördagens match dök det upp en galen pärla även i skrift. Här under ser ni ett utdrag ur managerns kolumn i matchprogrammet mot Aston Villa:

   

Det är en sak att han misstar White Hart Lane för Wembley, men att de som trycker matchprogrammen väljer att ta med det visar ju bara att t.o.m de har tröttnat på den tokiga fan!

Och ska vi vara riktigt noga så har dåren varit manager för ett lag på Wembley. Jag är fullt medveten om att det då var det gamla Wembley, men det var likafullt Wembley. Säsongen 1999-2000 (då United var regerande Europamästare, och PL-mästare och vinnare av FA Cupen!) ledde han Barcelona till en 4-2 vinst mot Arsenal där. Vilket ni själva kan skåda här:

Texten här ovanför hackade jag ur mig igår kväll. Så när jag nu efter dagens kneg skulle publicera skiten ser jag att han har varit igång igen, kan någon vara snäll och bara hämta honom (i en tvångströja)!

På gårdagens presskonferens inför kvällens match sa han:

"Vi har besegrat Tottenham med 1-0 [tidigare den här säsongen] och till den 70:e minuten [i mötet den här månaden]

tyckte jag att vi var det bättre laget men det fanns brister i kommunikationen. Så, jag tycker inte det finns ett stort avstånd mellan Tottenham och Manchester United, men avståndet finns i poängen. De har vunnit mer, de gör fler mål och det är för att de har kreativa spelare. Det är alltid fallet. Jag har sagt tidigare vad vi behöver och enligt min åsikt har jag ingen senior kreativ spelare. Alla vet det."

Jag orkar inte ens kommentera det...

 

City-fans utklädda till sittplatser på Etihad.

 

För er som läser mycket om engelsk fotboll och lyssnar på många olika "expertkommentatorer" har ni säkert stött på påståendet om att alla Manchester Citys fans är födda och uppvuxna i staden i Manchester. Vidare så är de säkert de mest lojala fansen i England/Europa/världen också.

När man sedan ser City spela och noterar alla tomma sittplatser i publiken så är detta något som alla "experter" bara tiger om, vänder bort blicken och låtsas som att det är en synvilla. Det passar ju inte in i mediebilden av Manchester City.

Engelsk fotboll är full av sådana här myter och det är underhållande/tragiskt att höra folk som får betalt för att kunna något om sporten stå och återupprepa denna skit, gång efter annan.

Jag vet inte hur många gånger jag har läst om att City mer eller mindre skänkt bort biljetter till lokala skolor e.t.c (fint gjort, ja, men rimmar illa med att vara populärast i Manchester) för att slippa skämmas ihjäl helt när tv-kamerorna börjar rulla och stora blåa hål syns i den massiva City-publiken.

Det var ju inte länge sedan de spelade sin hittills största match i Champions League, kvartsfinalreturen hemma mot PSG, men inte ens då kunde dessa ultralojala fans sälja ut sin arena, vilket inte borde vara något problem, med tanke på att alla Manchester-bor är Blåa...

Associated Press fotbollsskribenten Rob Harris innan citys hemmavinst mot PSG förra tisdagen:

Chansen att se PSG - Paris Saint-Germain stjärnorna Zlatan Ibrahimovic och Angel Di Maria är "för bra för att missas". Det säger Manchester City.

I ett sent försök att fylla the Etihad Stadium på tisdag utnyttjar City stjärnkraften hos PSG:s forwards i sin radioreklam i Manchester för att sälja biljetter.

Trots att de spelar den första Champions League kvartsfinalen i klubbens historia har det inte lett till någon jättejakt på biljetter. Och det är fortfarande mycket att spela om då City har bortamålsfördelen efter att ha säkrat ett 2-2 resultat i den franska huvudstaden i onsdags.

I måndags eftermiddag hade City 1,595 platser kvar av 53,045 möjliga till tisdagens returmatch. Klubbens hemsida visade fortfarande tillgängliga platser på många områden av the Etihad Stadium.

Trots detta är City ändå på väg mot sin största Champions League publik någonsin.

Också den här veckan: Palermo; randiga skjortor; och Silvio Berlusconi om presstandard

   

Ett väldigt bra hyresavtal. Fotograf: Nils Jorgensen/REX/Shutterstock

 

 

 

AV: David Hills, the Observer, söndag 17 april, 2016:

 

 

Veckans jämlikar

Karren Brady: försvarade West Hams hyresavtal på £701m (8,59 miljarder kr), som finansierats offentligt, sex månader efter det att hon i överhuset röstat för att skära ner på skattelättnader. Brady presenterade sin inställning till statligt stöd förra året: "Jag tycker alltid att det ska betala sig mer att arbeta än det ska att vara en börda för samhället."

 

• Bradys nyckelbudskap gällande åtstramningar förra året då hon kampanjarbetade som affärsambassadör för Tory: en varning gällande Labour's facit när det handlar om vårdslöst missbruk av offentliga medel. "Ed Miliband vill inte prata om det förflutna för de spenderade alla pengarna! Vi kan inte låta dem göra det igen!"

 

• Också nöjd med affären, som enligt rapporter gav Brady en "ansenlig" bonus: Boris Johnson - han kallade villkoren, som inkluderar gratis offentliga medel till hörnflaggor, "ett väldigt bra hyresavtal." (2012: Boris avslöjar att han inte tänker ta några fångar i diskussionerna: "Det är en fråga om att se till så att [värdet på] en tillgång som är en offentlig tillgång och något som skattebetalarna har lagt en halv miljard pund (6,13 miljarder kr) på reflekteras ordentligt i den kommersiella affären som nu görs med en privat aktör. Folk kommer förstå att det är mitt jobb att få fram den bästa möjliga affären för skattebetalaren.")

 

 

På annat håll: senaste nytt om förseelser

Förra veckans ledarhöjdpunkter:

 

 

1) Bästa personliga resa: Alfredo Hawit - som lovade förra året att leda en ny era som Concacaf-president efter det att hans två företrädare arresterats för bedrägeri - har nu erkänt sig skyldig till bedrägeri och att ha förverkat $950,000 (8,14m kr). Hawit sa följande till domstolen i New York: "Jag visste att det var fel av mig."

 

 

2) Smidigaste övergången: Concacaf, försöker att gå vidare från Hawit eran, Jeffrey Webb eran och Jack Warner eran. Nu har de hamnat i en ny dispyt, mitt i presidentvalet, detta då favoriten till jobbet inte klarade integritetstestet. Gordon Derrick förnekar alla oegentligheter.

 

 

3) Bästa stanna kvar förmåga: Brasilianska fotbollsförbundets chef Marco Polo Del Nero, fortfarande efterlyst i USA för avgifter i en bedrägeritvist, som nu har återvänt till jobbet efter att ha tagit ett tre månader långt sabbatsår "av personliga anledningar".

 

 

4) Och bästa reformator: Gorka Villar, medlem av Fifa:s reformkommitté 2016 och son till tillfälliga Uefa-chefen Angel María Llona, dök enligt rapporterna inte upp inför Uruguays domstol för organiserad brottslighet för att besvara anklagelser om utpressning. Han förnekar alla oegentligheter.

 

 

Andra nyheter: veckans citat

Wolves vd Jez Moxey - avslappnad gällande den jäsande oron bland fansen inför klubbens nya tröjsponsor, långivaren The Money Shop, vars moderbolag tvingades betala ut £15,4m (188,8m kr) förra året p.g.a "allvarliga brister" som "orsakade skada för många kunder". Moxey: "Jag tror inte vi kunde ha associerats med en mer ansedd firma."

 

 

Mest grundliga undersökning

"Klubben distanserar sig själv från alla aktioner som strider mot vår filosofi och fördömer sådana aktioner å det starkaste. Men, efter noggranna övervägningar och diskussioner, har vi kommit till slutsatsen att tränaren inte siktade in sig på spelarens ras." - Milan Mandaric, ägare av Sloveniens Olimpija Ljubljana, reagerade efter det att tränaren Marko Nikolic kallade Nigerias Blessing Eleke en "svart idiot".

 

 

Managernytt: har det fortfarande i sig

Italien: 74-åriga Palermo presidenten Maurizio Zamparini. Hans säsong hittills: • 10 november: Sparkar tränaren Giuseppe Iachini och anställer Davide Ballardini. • 10 januari: Står upp för sin nya man: "Jag kommer inte att sparka Ballardini, trots att jag skulle kunna göra det."  • 11 januari: Sparkar Ballardini och anställer Guillermo Barros Schelotto.  • 11 februari: Får reda på att Schelotto inte har sina tränarmärken och anställer Giovanni Bosi istället. • 15 februari: Sparkar Bosi, återanställer Iachini. • 8 mars: Kallar Iachini "en idiot som har blivit galen" och ersätter honom med Walter Novellino. • 12 april: Sparkar Novellino och återanställer Ballardini. "Folk säger att jag har blivit galen, men det är inte sant. Det var tränarna som tappade konceptet och sedan ljög om det. Jag är offret i allt det här."

 

 

Maurizio Zamparini: offret i allt det här.

 

 

• Samtidigt - 24 mars: Milans ägare Silvio Berlusconi. "Jag har aldrig sagt något illa om [Sinisa] Mihajlovic - det är bara tidningar som kopierar och klistrar in citat. Jag klagade bara på att se ett Milan jag inte gillade, jag vet inte varför de tillskrev det till tränaren." 12 april: Sparkar honom.

 

 

Veckans krig

Rumänien: Steua directorn Mihai Stoica, tillbaka i spelet efter att ha fått villkorlig frigivning från sitt straff för pengatvätt, anklagar Astra tränaren Marius Sumudica för att ha "fötts ogillad" och att han "byter om i mörkret". Sumudica svarade: "Det är sant att jag inte ser bra ut, jag är lite överviktig, men jag bär åtminstone inte randiga skjortor hela dagarna. Svart- och vitrandiga skjortor, du vet? Jag är glad att vi äntrar ett sådant krig, jag gillar att föra krig. Kriget börjar."

 

 

Mest missförstådd

Tyskland: Nürnbergs David Bulthuis - avstängd i tre matcher efter att ha gjort en "pistolgest" då han blev utvisad. "Jag menade aldrig det som en pistolgest. Sist jag blev utvisad var när domaren sa att jag gav honom fingret, så den här gången använde jag två fingrar och det blir rött igen. Vad ska jag göra?"

 

 

Plus: ändrar riktning

Brasilien: Miss Bumbum vinnaren år 2015 Suzy Cortez utesluter fotbollsspelare - "de tilltalar mig helt enkelt inte. Jag ät ingen Maria Boot" - tre månader efter det att hon firade att São Paulo köpt försvararen Diego Lugano genom att tweeta en nakenbild till honom: "Välkommen #Lugano ... #missbumbum2015".

Vid stjärnans senaste privatgig uppträdde han vid det överdådiga firandet arrangerat av miljardären Mikhail Gutseriyev för hans son Said

   

Sting med Said Gutseriyev vid det svindyra bröllopet. Foto: Instagram

 

 

 

AV: Marina Hyde, the Guardian, fredag 1 april, 2016:

Än en gång till House Sting, den musikaliska maktbasen vars omfattande globala fastighetsportfolio ser till så att solen aldrig går ner över deras yogamattor. Ledd av den eponyma trubaduren och hans fru Trudie Styler anses House Sting av många vara en av 2000-talets mest brutalt självparodiska enheter på den här planeten. Engagerade miljökrigarna Sting och Trudie har inga problem med att avskeda en gravid kock för att hon var för illamående för att resa från Wiltshire till London för att laga soppa eller nått åt dem. Samtidigt organiserar de toppmöten på deras gods i Toscana, där målet är "att tänka om gällande hur förändringar sker i vårt samhälle". (Kort svar: inte så här.)

Precis som några äldre läsare kanske kommer ihåg så anklagades en gång Lost in Showbiz för "klassavundsjuka" av Trudie, detta efter att ha riktat uppmärksamheten mot hennes användande av vad madam refererar till som "privat luftfartsbränsle" (det är inte samma sak som det som finns i planen du flyger med). Och den här veckan påminner utförda rapporter från Moskva oss om att dessa absolut nödvändiga jetplan inte betalar för sig själva, inte ens för någon vars personliga förmögenhet beräknas uppgå till £180m (2,21 miljarder kr).

Vi lägger vår scen vid bröllopet för sonen till den ryska miljardären Mikhail Gutseriyev, vars perfekt anlagda Wikipedia-sida beskriver honom primärt som "en ingusjier-rysk entreprenör, affärsman och poet". Jag föreställer mig en särskilt frossande version av Pam Ayres, men kör på. "Han innehar även en examen i friidrottsgrenen tiokamp." Resten är en alldaglig berättelse om utfärdade och avbrutna arresteringsorder, förvärvade petrokemiska företag och mediehus, sålda med våld och återköpta, och kvitton på medaljer som låter olycksbådande, som "Vänskapsordern" och "Distinktion i Särskilda Operationer". För att lätt felcitera hans bror inom friidrotten, Daley Thompson: Jag har inte skrattat så mycket sedan min mormor fastnade med patten i mangeln.

 

Khadija Uzhakova - och en hel del blommor. Foto: Instagram

Hur som helst, grattis till Mikhail, vars son Said gifte sig med en Khadija Uzhakova i Moskva förra helgen. Att beskriva tillställningen som extravagant är som att observera att Bärnstensrummet i Katarinapalatset inte är helt minimalistiskt. Bröllopet var så stormande, galet blommigt att det fick the Chelsea flower show att se ut som utsidan av en bensinmack fem minuter innan midnatt på Alla hjärtans dag.

Men till sist så finns det inget som säger "I could buy every one of my guests" som ditt val av bröllopssångare. Och, för en summa som ryktas ligga på en miljon (12,3m kr) var, bestod uppställningen av fröken Jennifer Lopez, herr Enrique Iglesias och den ovannämnda herr Gordon Sting. Du är nu hjärtligt välkommen att undersöka fotografierna på artisterna, som - trots de troliga försäkringarna gällande hur privat tillställningen var som gavs till dem innan - har hittat sin väg ut till olika media.

Enrique ska delvis ha beröm, detta då han bär precis den uniform han skulle ha valt om han planerade att sticka ut och handla lite och var desperat att inte bli igenkänd. Ett par T-shirts, jeans och en baseballkeps så långt neddragen att han lika gärna kunde ha skickat en Enrique Iglesias imitatör för att genomföra giget och hans löneutbetalare hade inte vetat om något. När det gäller J-Lo ser hon ut att mala sig igenom sitt framträdande med samma oengagerade stil hon kanske skulle visa upp vid en tarmsköljning.

 

Hedersvakten inspirerades av Slash från Guns N' Roses. Foto: Instagram

Men Sting... oh herregud alltså. Sting har verkligen gjort en grej av sånt här. Det är oklart varför han håller en bukett - kanske krävde villkoren i hans kontrakt att han skulle köra två medleys och sedan spendera resten av kvällen med att tjänstgöra som en del av blomhjälpen. Men ändå, titta bara på hans lilla ansikte. Han anstränger sig verkligen lite extra för sin check - snackar med brudgummen som om hans liv hängde på det. Vilket såklart skulle vara orimligt. När det gäller vad Sting säger så ger han kanske den här fina unga mannen några bra vintips, eller så förklarar han att i det mycket mindre civiliserade väst skrattar alla åt dig om din fru tar ett privatflyg fyllt av nödvändigheter som ett entourage eller en personlig frisör för att närvara vid ett party mindre än tre timmars tågresa bort. Och när de driver med dig kan man inte ens sätta dem i fängelse eller ta ifrån dem deras tillgångar.

När det gäller ansiktsuttrycket på själva brudgummen så kommer du garanterat att känna igen det. Vi har alla burit det på bröllop, vanligtvis när vi befinner oss inträngda i ett hörn av en obeskrivlig tråkmåns till släkting med dålig andedräkt och ett tusen runkningar över Margaret Thatcher under sitt bälte. Om det fanns en pratbubbla över Saids huvud, tror jag att det skulle stå: "Det är enormt intressant - skulle du vilja att jag går och hämtar en till drink åt dig, även om vi båda vet att det är mer troligt att kapten Cook kommer tillbaka från Hawaii än att jag gör det från just den här expeditionen?"

Totalt sett är det här mitt favorit "off-diary"Sting gig sedan han tog en miljon (12,3m kr) för att uppträda för en familj som bokstavligt talat anklagats för att koka sina fiender. Det inträffade 2010, då han hamnade i ett lite metaforiskt hett vatten själv då han dök upp i Uzbekistan för att hämta en stor check från dottern till presidenttyrannen Islam Karimov, vars hemskheter beklagas nästan en gång i timmen av FN, Amnesty och de som rent generellt är emot saker som slakt av oskyldiga, 80% dränering av en hel sjö och världens näst högsta siffra för mänskligt slaveri.

Sting var i stan som huvudnummer på deras konstfestival, han avböjde att försvara sig själv med att säga att han hade gett sin avgift till välgörenhet eller vad som helst, istället förklarade han att han var emot kulturella bojkotter då de rånar proskriberade stater på "den öppna handeln av idéer och konst". På detta var den enda rimliga repliken: du var med vid en tillställning till vilken biljetterna kostade mer än 45 gånger så mycket som den genomsnittliga månadslönen i Uzbekistan, och du satt även plikttroget bredvid presidentens dotter vid lanseringen av hennes lyxsmycken. Eller gick du ut på gatorna och spelade frivilligt på din luta bland det vanliga folket också? Men ack och ve, allt Sting hade att säga var: "Konserten organiserades av presidentens dotter och jag tror den sponsrades av Unicef."

Varför i hela fridens namn han skulle tro det när det var tydligt struntprat är oklart. Jag vill inte gå ut på osäkert vatten här, men min känsla är att Unicef inte brukar sponsra tillställningar arrangerade av regimer anklagade för att rekrytera arméer med barn för slavarbete. Jag tror mig minnas att Herrens motståndsarmé avvisades när de sökte upp organisationen för att få stöd till Konys kungliga varietéunderhållning.

Tillbaka till vigseln i Moskva, för det finns fortfarande många saker som jag inte förstår med bröllopet. Till exempel så har vi hedersvakten, som innehöll män som tydligen var klädda som albionversioner av Slash från Guns N' Roses. En annan gåta är handväskan som bruden bar hela vägen fram till altaret. Strax efter det att hennes man mottog sin OBE i Buckingham Palace 2003 var det Victoria Beckham som mest framträdande undrade varför drottningen bar en handväska, med tanke på att hon var i sitt eget hem. På samma sätt skulle man kunna föreställa sig att en av de 38,000 personerna i personalen på det här bröllopet hade kunnat bära runt Khadijas telefon/läppstift/pengar till betalbaren åt henne.

Totalt sett så tror jag att det bästa sättet för mig att få fram något förnuftigt av den här skituppvisningen skulle vara om Sting skrev en låt om det. Glöm det förresten. Jag kräver ett fullkonceptsalbum om tillställningen, för vilket Sting specifikt lär sig spela balalajka, och som han sedan vinner sju ryska Grammys för. Arbetsnamnet: Fees of Gold.

Anfallaren sågs festa på ett hotellrum efter Villas nedflyttning från högsta ligan

   

Gabby Agbonlahor fotograferades när han festade på ett hotell i London efter Aston Villas nedflyttning.

 

 

 

EXKLUSIVT AV: Andrew Parker, Chris Pollard och Stephen Moyes, The Sun, tisdag 19 april, 2016:

 

 

ASTON VILLA har stängt av Gabby Agbonlahor efter hans festande som involverade lustgas och sprit.

 

The Sun avslöjade idag exklusivt att anfallaren fotograferats då han festade på ett hotellrum med kompisar - samma dag som Villa åkte ur Premier League.

 

Mattan var nerskräpad med burkar med laglig lustgas.

 

Senare sågs anfallaren, som tjänar £60,000 (735,850 kr) i veckan, hälla i sig shots och släpa runt på folk som glatt deltog i festen på Mayfair Hotel i London.

 

 

Burkar med dikväveoxid ligger och skräpar på golvet då Villa anfallaren Gabby Agbonlahor festar med tjejer.

 

Och Villa har agerat snabbt för att bestraffa deras lagkapten i avvaktan på svaret från klubbens utredning.

 

Ett officiellt uttalande sa: "Aston Villa Football Club har idag stängt av Gabby Agbonlahor i väntan på en intern utredning.

 

"Detta följer påståenden gällande hans uppträdande i helgen.

 

"Det kommer inte att komma några fler kommentarer från Klubben i relation till detta förrän utredningen har slutförts."

 

 

Gabby Agbonlahor, med en ballong i munnen, skojar med en sovande kompis.

 

Agbonlahor, 29, utelämnades ur Villa-laget som åkte ur några timmar tidigare efter en 1-0 förlust mot Manchester United, p.g.a att han är överviktig och dåligt tränad.

 

Stjärnan, numera kallad Flabby Gabby, ska befinna sig under en personlig tränares regim. Hans uppträdande i lördags kväll retade gallfeber på klubbens supportrar som såg bilderna på sociala medier.

 

En sa: "Bara av att titta på det får det att vrida sig i min mage. Det är en riktig örfil i ansiktet på Villas fans.

 

"Om jag var lagkapten för ett lag som just hade åkt ur skulle jag gömma mig själv i skam."

 

Agbonlahor fotograferades tidigare då han använde lustgas på en fest i september. Han fotograferades då han inhalerade dikväveoxid från en ballong i en kompis kök.

 

Förra året fotograferades West Bromwich Albion anfallaren Saido Berahino då han tydligen inhalerade gasen.

 

 

Gabby Agbonlahor inhalerar lustgas i en kompis hus förra året.

 

Att missbruka dikväveoxid kan leda till syrebrist som resulterar i minskat blodtryck, att man svimmar och t.o.m hjärtattack.

 

Det är inte olagligt att inneha dikväveoxid, även känt som "hippy crack" eller "lustgas", men det är förbjudet att sälja det i England och Wales till personer under 18 år om det finns en risk att de kommer inhalera det.

 

För bara två veckor sedan sågs den f.d engelska landslagsmannen då han rökte en shishapipa och drack champagne under en resa till Dubai under landslagsuppehållet.

 

Villa tvingades genomföra en intern utredning gällande Agbonlahors uppträdande efter det att han fotograferades då han ska ha rökt en shishapipa medan han festade i Mellanöstern.

 

Han fotograferades då han rökte vattenavkyld tobak på the Blue Marlin Ibiza strandklubben, bara några timmar innan han festade på en nattklubb i Dubai tillsammans med Micah Richards och Crystal Palace duon Dwight Gayle och Fraizer Campbell.

 

 

Agbonlahor utreddes av Villa efter att ha fotograferats då han rökte en shishapipa i Dubai.

 

 

Villa stjärnan Agbonlahor under sin nyligen genomförda resa till Dubai.

 

Agbonlahor, som fick tillstånd att resa till Förenade Arabemiraten under landslagsuppehållet då han inte längre finns med i det engelska landslagets planer, petades från Villa truppen i väntan på resultatet från den interna utredningen.

 

Men han togs senare tillbaka efter det att klubben bekräftade att man inte skulle agera mot honom.

 

I ett uttalande sa klubben: "Aston Villa Football Club har slutfört sin utredning gällande Gabby Agbonlahors resa till Dubai under landslagsuppehållet. Klubben kommer inte agera ytterligare."

 

 

Gabby Agbonlahor med Liz Wheeler innan hon sparkade ut honom.

 

 

Agblonlahor ska följa en personlig fitnessregim.

 

Förra månaden sålde Agbonlahor sitt lyxiga £3,1 miljoners (38,02m kr) hus då det rapporterades en hel del om att han skulle flytta till turkiska Super Lig laget Kayserispor.

 

Agbonlahor sparkades även ut av sin långlivade partner Liz Wheeler i september förra året då hon fick reda på att han hade gjort sitt ex gravid.