En enhetspublikation i samarbete med UNDER THE BOARDWALK och A FINE LUNG 16/4-2016

VÅR KLUBB?

VÅRA REGLER?

* Dags att förbättra demokratin i FC United

* RÖSTA vid det kommande klubbmötet

AV ETT BEKYMRAT FAN

DAGEN då The Guardian publicerade en artikel om problemen som dykt upp på senare bakom scenen i FC United var det många som hörde av sig till mig.

The Guardian artikeln som lyfte fram FC:s problem framför offentlighetens ögon, läs den på:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2016/03/31/11291383-fc-united-of-manchester-hur-samhorigheten-forvandlades-till-disharmoni/

Inte FC-medlemmar utan folk som alltid hade varit skeptiska. "Vi visste att det här skulle hända, vi sa till er att fans inte kan sköta en fotbollsklubb," sa de.

Jag svarade med min vanliga replik "men våra fans har makten att ändra saker och ting". Men den här gången har jag varit osäker på om jag verkligen tror på det...

Demokrati, transparens och ansvarighet är en bristvara hos FC United för tillfället. Medlemmar kommer förlåta klubben sina misstag men de kan inte acceptera att bli tillsagda att deras åsikter inte betyder något.

Att de bara ska vara tysta. Eller att de bör "acceptera eller hålla käften". Eller att deras åsikter bara tillhör ett "litet antal individer" eller "det lilla folket".

Kan vi verkligen påstå att vi är en demokratisk klubb när förslag ignoreras, folk förnekas medlemskap för att de är kritiska eller när klubben spenderar medlemmarnas egna pengar för att spionera på vad de skriver på internet?

Klubben har precis ansökt om bygglov för att förvandla SMRE-baren till en yta för samhällslärande och business, varför konsulteras inte medlemmarna ordentligt gällande så stora beslut?

Kanske är de rädda för att fotbollsfans faktiskt skulle föredra en bar framför hot desks (https://en.wikipedia.org/wiki/Hot_desking).

Styrelsen har utvecklat en under belägringsmentalitet. Kanske är det förståeligt med tanke på kampen för att bygga vår egna arena och de växande smärtorna sedan vi flyttade in. Men nu har det börjat skada klubben.

Om vi inte koncentrerar oss på att var en fotbollsklubb som sätter fansen i första rummet så kommer saker och ting snabbt att börja rasa samman.

Klubbmötet den 24 april kan komma att bli en avgörande punkt i klubbens historia. Där finns möjligheten att förvisa den dåligt genomtänkta uppförandekoden och alla internetutredningar - men ännu viktigare är det att sända budskapet att medlemmar inte kan marginaliseras i den här fotbollsklubben.

THE RED ISSUES:

Pamfletten delas ut till dig av en bekymrad grupp människor som inkluderar fyra personer ur den första FC United of Manchester styrgruppen samt skribenter från fanspublikationerna Under the Boardwalk och A Fine Lung.

Här är några av sakerna som oroar oss tillräckligt mycket gällande vår klubb för att få oss att publicera det här till våra övriga medlemmar...

Sedan maj 2015 har FC Uniteds styrelse, General Manager eller avlönade Fundraiser:

• vid ett tillfälle lagt på en prisökning på matchprogrammet till Benfica matchen, vilket ledde till att programredaktören avgick

• misslyckats med att sälja biljetter till Benfica matchen till öppen försäljning, vilket strider mot klubbens åtagna manifest om att erbjuda billig fotboll för alla

• avfärdat medlemmar som uttryckt andra åsikter som ett "litet antal individer"

• misslyckats med att organisera en utlovad galamiddag för att hjälpa Utvecklingsfonden, vilket bidragit till ett underskott i Uf

• poserat på foton med ett Tory-riksdagsledamot, trots klubbens policy att inte lyfta fram något politiskt parti

• retweetat ett av dessa foton från klubbens officiella twitter-konto

• vägrat att processa medlemskapsansökan för en person som kom på idén till själva klubben

• felaktigt länkat den personen till anklagelser om hot inför klubbmötet i november 2015

• försökt införa en "Uppförandekod" för att hålla medlemmarna fogade i ledet

• försökt betala en kompis till dem £900 (11,050 kr) av klubbens pengar för att undersöka vad supportrar postar på olika internetforum

• vägrat att besvara berättigade och artiga frågor från medlemmar på klubbens officiella forum (med hedervärda undantag)

Det finns många fler exempel på tveksamma aktioner från de som bestämmer. För mer information och för att debattera sakerna besök:

fc-utd.co.uk/members

fcumforum.org.uk

fcum.info

afinelung.com

redissueforum.co.uk

"Delägarna måste ta tillbaka och återställa vår fotbollsklubb"

AV ETT ANNAT BEKYMRAT FAN

På 1640-talet, under det engelska inbördeskriget, artikulerade en radikal politisk rörelse som kallades the Levellers sina bekymmer gällande användningen och missbruket av statsmakten och deras krav på politisk frihet i en serie briljant skrivna pamfletter som spriddes brett och diskuterades på tavernor, vid stadsmöten och överallt där människor träffades.

Så varför, nästan fyrahundra år senare, i åldern för internet och masskommunikation läser du en pamflett om FC United of Manchester?

Well, vi har sett våra egna oroligheter i år och det finns allvarliga bekymmer gällande användningen och missbruket av makten, av styrelsen och General Managern, i vår älskade fotbollsklubb; demokrati, ansvarighet och transparens har underminerats vid ett flertal tillfällen under de senaste tolv månaderna.

Dessa bekymmer har debatterats utförligt online men, tack och lov så spenderar inte vi alla halva våra liv på internet så många supportrar och delägare är kanske inte medvetna om många av problemen. Söndagen den 24:e april är det klubbmöte för klubbens delägare och det är jätteviktigt att medlemmarna använder den här möjligheten att utöva sina demokratiska rättigheter.

Vilken skillnad ett år innebär. Vid den här tiden förra året var vi bara etthundraåttio minuter från att krönas Northern Premier League mästare under en fantastisk kväll på the Tameside Stadium.

Som om det inte var tillräckligt uppmuntrande, framför oss låg även dagen då vi skulle få öppna vårt nya hem, Broadhurst Park, med en prestigefylld vänskapsmatch mot de portugisiska jättarna Benfica. Tyvärr minns många Benfica matchen av fel anledningar; särskilt klubbens beslut att införa en engångshöjning på 50p (6,15 kr) på priset för matchprogrammet.

Man tycker kanske att de femtio pencen (6,15 kr) inte är mycket men det är ett beslut som hade enorma konsekvenser för klubben.

Vissa medlemmar var bestörta över att klubben bröt mot en av sina grundläggande principer och gav efter för "direkt kommersialism" och drog tillbaka sina medlemskap och lämnade klubben. Programredaktören, som hade klargjort sitt motstånd mot prishöjningen behandlades skamligt av klubben, och avgick för att det gick emot hans principer.

Många andra delägare som stannat kvar har signifikativt reducerat sina ekonomiska bidrag till klubben till en sådan grad att den nyligen genomförda månadslånga crowdfundingkampanjen för att få in £15,000 (184,640 kr) för att fixa till en temporär byggnad som ska inhysa ungdomslaget och assistera klubbens samhällsarbete, miserabelt misslyckades, mätt med vår höga standard. Så, vad är klubbens respons till det? Oh, låt oss köra crowdfundingkampanjen i ytterligare fyra veckor och fortsätta bombardera våra medlemmar med alltmer desperata e-mejls. Problemet löst. Ännu ett exempel på inkompetensen i klubbens insamlingsarbete under det senaste året eller så.

Ibland har det känts som att det arbetet leds av någon kalkylarksapa med ung hy, men faktum är att rollen är avlönad och klubben har attraherat en "expert" på insamlingar; Andy Walker, sedan länge vän med General Managern. Han anställdes i rollen efter en tveksam rekryteringsprocess.

Grälet efter "matchprograms-gate" och andra problem eldade på upphettade onlinedebatter till en sådan grad att i december röstade styrelsen för att utföra en oberoende utredning gällande de "smädelser" som styrelsemedlemmar, personal och volontärer ska ha fått tagit emot på olika diskussionsforum på internet och sociala medier. Dave Boyle, den f.d vd:n för Supporters Direct och vän med General Managern Andy Walsh och långlivade styrelsemedlemmen Adam Brown, erbjöds tydligen £900 (11,078 kr) för att ta sig an rollen som Witchfinder General.

NIOHUNDRA PUND (11,078) av delägarnas pengar. Det här är en man som tydligen redan hade tagit sig en titt på supportrarnas internetforum och kommenterat det hela med att han kände som att han "behövde ett bad" efteråt. Så mycket för att kasta ett oberoende öga på det hela. Utan en hint av ironi erbjöds en av supporterägarskapsrörelsens ledande ljus en rejäl summa av en supporterägd fotbollsklubbs pengar för att spionera på den specifika klubbens delägares internetaktiviteter, de som en gång sågs som supporterägarskapsrörelsens affischpojkar och flickor.

Detta i en tid då klubben sliter ekonomiskt med att ställa om sig till stressen och pressen som kommer med att äga sin egna arena.

Boyle accepterade initialt det här projektet (välsigna honom!) men drog sig sedan snabbt ur efter att tydligen ha fått mottagit "otrevliga" meddelanden och ett hotfullt telefonsamtal. Det är värt att påpeka att han även fick motta fler än ett fåtal blida meddelanden från FC United supportrar som uttryckte sin besvikelse på aktionerna från någon som de tidigare hade respekterat.

Men det är kanske ett mindre nyhetsvärde i det i slaskvärlden som råder på sociala medier, så vi slätar över det. Det är också värt att komma ihåg att det här är samma Dave Boyle som minuter efter det att AFC Wimbledon gick upp i the Football League 2011 så ökänt twittrade stötande och obscena kommentarer till en jurist involverad i beslutet att flytta Wimbledon Football Club till Milton Keynes och till MK Dons ordföranden Peter Winkelman.

Boyle tvingades att lämna sin position i Supporters Direct och, under en tid, var framtiden för Supporters Direct under hot då Premier League tillfälligt drog tillbaka sin årliga finansiering på £1,2m (14,7m kr). Det totalt nakna hyckleriet i allt detta verkar ha gått förlorat inför General Managern och större delen av styrelsen.

Om vi vill tackla smädelser och "otrevligt" beteende, hur skulle det då vara om vi erbjöd en omsorgsplikt till matchgående Röda som konsekvent får stå ut med smädelser och trakasserier på matcherna?

Än en gång, vid förra månadens match borta mot Worcester City, fick vi se några individer, utan någon provokation, håna andra medsupportrar under en stor del av matchen. Det är inte första gången det här händer den här säsongen och en av individerna som var involverad har redan varnats gällande sitt framtida beteende på matcherna.

Och förra lördagen borta mot Corby fick en ung supporter en smäll av en s.k FC United medsupporter bara för att han uttryckte en åsikt. Glöm the jobs for the boys internetövervakningen, vad gör klubben för att adressera detta "skamliga" beteende på läktarna?

Bredvid allt detta har klubben varit indragen i en bitter dispyt med John-Paul O'Neill, mannen som krediteras för att ha startat klubben 2005 men som nu förnekas medlemskap i den specifika fotbollsklubben. O'Neill har varit bitande i sin kritik mot styrelsen och General Managern gällande vad han ser som ett övergivande av klubbens grundande principer och öppnandet av ett "demokratiskt underskott". Samtidigt pratade en nyligen publicerad artikel på A Fine Lung som kändes i hjärtat om hur ett "skifte från en klubb med aktivistiska volontärer till en klubb med insamlingsvolontärer" har haft en destruktiv effekt på kulturen i klubben.

Fortsatt tillit till extern finansiering är en källa till bekymmer för många, särskilt den senaste ansökningen för att få beviljat att utveckla utrymmet under the St Mary's Road End läktaren till ett "nav för den privata sektorn".

Kämpade vi verkligen emot Glazer-familjen och lämnade vår första kärlek, Manchester United Football Club, för ett liv med sylt och chutney insamlingar och privata sektorns goda gärningar? Vart tog det radikala tänkandet som etablerade den här fotbollsklubben vägen? Vad tusan hände med punkfotboll?

Vissa supportrar har gråtit och andra har deklarerat sig "knäckta" inför General Managern Andy Walsh's annonsering att han kommer avgå efter den här säsongen, sådan är lojaliteten han inspirerar till.

Många har hyllat honom genom att säga att FC United inte skulle vara där de är idag utan Walshy. Självklart är det så, att någon som varit ledare för någon organisation sedan dess födelse och i mer än ett årtionde, bör ha format den organisationen. Det är så självklart att man knappt behöver säga det. Kanske vad de försöker säga är att vi inte skulle vara den största supporterägda klubben i landet, spelandes i National League North inför en publik på mer än tretusen personer på vår egna arena, om det inte var för Andy Walsh. Men skönheten med FC United måste väl ändå vara att det här har varit en magnifik kollektiv aktion?

Precis som Daniel Taylor påpekade i sin nyligen tryckta artikel i The Guardian gällande disharmonin i klubben så har Walsh blivit en alltmer splittrande person där många av de grundande medlemmarna har lämnat klubben under de senaste fem åren och pekat på ett alltmer diktatoriskt sätt på vilket klubben leds som en stor anledning till deras uttåg.

Under de senaste tolv månaderna har klubben slitit ekonomiskt för att ställa om till livet på vår egna arena och begått ett antal monumentala blunders som allvarligt har försämrat dess förmåga att dra in mer pengar från sina delägare, men det har inte kommit ett enda ord om att be om ursäkt från General Managern för några misstag som har begåtts. Faktum är att ordet "förlåt" verkar ha försvunnit från hans vokabulär. För vissa personifierar han nu en fotbollsklubb som hanterar kritik, oavsett hur artigt eller genomtänkt den än framförs, med samma elegans som en arrogant tonåring. Det verkar som att klubben sköts på Andys sätt, utan några alternativ då en till stora delar ineffektiv styrelse har haft svårt att visa upp någon auktoritet. Så mycket för supporterägd demokrati.

Tveklöst pratar vi en hel del positivt när det handlar om supporterägd demokrati men verkligheten är något helt annorlunda. En oberoende genomgång av klubbens styre 2012 kommenterade att "styrelsen är överens om att klubbens styrka och karaktär fastslås av dess efterlevnad av demokratiska principer" och tillade att "delägare måste acceptera ansvar genom deltagande, ställa upp i val, anmäla sig frivilligt till underkommittéer och utöva sin rätt att rösta."

Men det är tydligt att demokratin i FC United är under tillbakagång om vi använder röstdeltagande i styrelsevalen som en barometer. 2006 röstade ungefär 24% av våra vuxna medlemmar vid årsmötet men detta antal har sjunkit till en sådan grad att vid mötet i november förra året kunde endast var åttonde medlem anstränga sig tillräckligt mycket för att rösta.

Oavsett hur vi försöker klä upp det är detta en allvarlig pinsamhet för en klubb som hela tiden trumpetar ut kampen för supporterägarskap. Under tiden pratar några f.d styrelsemedlemmar om en känsla av lättnad över att inte längre sitta i styrelsen (vi uppmuntrar knappast deltagande, eller hur?) och rekryteringen till underkommittéerna sköts ofta internt. Då fokuset låg på att dra in de £6,3 miljonerna (77,5m kr) för att ta oss till Broadhurst Park fick demokratin verkligen ta plats i baksätet.

Men du skulle inte få en antydan av dessa problem från klubbens sangviniska offentliga profil. Det "skinande exemplet Broadhurst Park har utsetts till bästa non-league arena" sa en nyligen publicerad nyhet på klubbens hemsida. "Lördagens publiksiffra är ett nytt rekord" skrek rubriken i en annan nyhet och tillade att publiksiffrorna gått upp med 53% från förra säsongen.

Publiksiffror på mer än tretusen har varit normen på Broadhurst Park och den nyligen spelade matchen mot Chorley attraherade 4,150 personer. Den totala siffran för säsongen har redan blivit den högsta någonsin i National League North. En otrolig nivå av support, vecka ut och vecka in, på den här fotbollsnivån. Och trots våra problem ute på planen under vår första säsong i National League North kan klubben nu skryta med mer än 5,300 delägare, vilket gör det till den största supporterägda fotbollsklubben i landet (antal medlemmar räknat).

I tillägg till detta är FC:s offentliga profil i spetsen för supporterägarskapsrörelsen kanske större än någonsin. Klubben har en representant i styrelsen för Supporters Direct som gör att de har "inflytande på organisationens riktning". Och FC United spelade en prominent roll i den nyligen genomförda pressbevakningen av regeringens Football Expert Working Group gällande supporterägarskap och att få fans mer involverade i skötseln av fotbollsklubbar där Andy Walsh citerades brett i tidningarna.

Klubbens Twitter-konto, som så lyckligt retweetar allt det välförtjänta berömmet klubben har fått under de senaste åren från när och fjärran, verkar ha något av en mental blockering när det handlar om minsta lilla kritik.

På styrelsenivån är det samma sak när det kommer till kritik, oavsett hur artigt eller konstruktivt det än är. Det adresseras ofta med andehämtande "låt dem äta bakelser" arrogans av vissa styrelsemedlemmar. Bristen på svar från några styrelsemedlemmar på artigt uttryckta frågor på klubbens egna diskussionsforum på internet, startad för att förbättra ansvarigheten, har varit föraktlig.

Det finns så mycket kärlek för den här fotbollsklubben som är vår att det gör mig deprimerad att vara så kritisk. Men vi är, som vi är stolta att säga, en "demokratisk supporterägd fotbollsklubb" och med det kommer ansvar. Om vi tycker att folket som vi väljer för att sköta den här klubben inte gör ett bra jobb så har vi ett ansvar att säga det.

Långt ifrån att styrelsen ska utföra Stasi-liknande övervakning av vår internetaktivitet ska vi, som delägare, ständigt hålla ett väldigt närgånget öga på aktionerna och orden från General Managern och våra valda styrelsemedlemmar.

Något annat vore ett misslyckande med demokratin som vi så glatt tjatar om.

Genom allt detta är grejen som verkligen skaver inte så mycket misstagen som har begåtts, ingen har någonsin sagt att det skulle vara lätt att äga och sköta vår egen fotbollsklubb, utan istället är det det faktum att styrelsen och General Managern, ibland, helt har saknat all känsla av ödmjukhet och förmågan att bara hålla upp händerna och säga "förlåt". Ingen förväntar sig att styrelsen ska vara perfekt, vi är alla människor, vi gör alla misstag och ja, precis som vi ofta får höra, så finns det en känsla av att en del av detta är en lärande erfarenhet för alla involverade.

Men när de klantar till det som de har gjort så många gånger under de senaste tolv månaderna skulle det vara hjälpfullt om de faktiskt kunde erkänna att ett misstag hade begåtts och sedan försöka ställa det till rätta; visa lite anständighet, lite hövlighet, lite grundläggande mänsklig värme istället för att kasta upp en defensiv mur och köra vidare som om ingenting alls var fel. Det väcker häckel.

Hur kan vi låtsas att prishöjningen med 50p (6,15 kr) på Benfica matchprogrammet inte var ett enormt skadande misstag som potentiellt sett har kostat klubben tusentals pund?

Många supportrar fruktade att så skulle bli fallet då men varför kunde inte styrelsen ser det och varför, med tio månaders efterklokhet, kan de inte ens börja erkänna att ett misstag begicks? Varför i hela fridens namn arrangerade vi ett fototillfälle med Tory-ministern Damian Hinds på Broadhurst Park under oktober månads Tory-partikonferens i Manchester och detta endast några få dagar efter att några supportrar hade gått med i en jättelik marsch i centrum mot regeringens nedskärningar? Vad tänkte vi?

Poserar på Broadhurst Park planen med Tory-riksdagsledamoten Damien Hinds (längst till höger): FC pengainsamlaren Andy Walker, General Managern Andy Walsh (i mitten) och långlivade styrelsemedlemmen Adam Brown.

Och hur kan en fotbollsklubb som inspirerade en sådan riktigt underbart skriven bok som An Undividable Glow (en bok skriven om klubbens första säsong) och som bland sina fans har några fantastiska skribenter också spy ur sig ett sådant förskräckligt, storföretagsskit som den nyligen släppta uppförandekoden.

Och när vi ändå är igång, hur skulle det vara med ett offentligt tack till volontärerna i Course You Can Malcolm (för låt oss vara ärliga, det kommer inte att återvända, eller hur?) som konsekvent gjorde matchdagarna på Gigg Lane till något särskilt och tack vare det drog de in tusentals pund till klubben? Och kanske en ursäkt och ett tack till den f.d matchprogramsredaktören som producerade ett prisbelönat program vecka in och vecka ut under många säsonger? Eller är det för mycket ansträngning att säga tack till folk som klubben verkar ha blivit osams med?

Hur kan vi hylla undret i supporterägarskap när vi behandlar våra egna volontärer, leverantörer och supportrar med ett sådant förakt?

Mitt i all dysterhet finns det lite hopp. Det var notabelt att de fyra styrelsemedlemmarna som röstade emot att använda klubbens pengar för att spionera på delägare samtliga var nya medlemmar, invalda vid mötet i november förra året och öppenheten och ärligheten hos alla dessa fyra personer har varit en frisk fläkt och en av de ljusa punkterna under de senaste månaderna.

De andra skulle göra bra ifrån sig om det såg på och lärde från de nya. Och regelbundna frågestunder med styrelsen, en möjlighet att fråga styrelsemedlemmar om olika problem, borde hjälpa till, även om det är precis sin början, att skapa en civilierad diskussion mellan styrelsen och delägarna.

Klubbens möte den 24:e april är ett jätteviktigt möte, möjligen det viktigaste i vår historia. Det skulle vara trevligt om, bara vid ett tillfälle, vi då kommer få höra klubbens General Manager och styrelse be om ursäkt för sina misstag och försöka dra ett streck över detta annus horribilis och förena oss alla som en fotbollsklubb.

Det kan bli den största enskilda grejen vi gör för att upprätthålla ekonomisk stabilitet under de kommande månaderna. Några har sedan länge försvunnit och finns inte längre kvar för att lyssna men för de av oss som är kvar tror jag helt genuint att det skulle innebära en stor skillnad och börja smälta en del av isen som har byggts upp under det senaste året.

Om inte så måste tankarna på att vi går mot nästa säsong med fler delägare på väg bort och andra ovilliga att betala mer än det absoluta minimumet för säsongsbiljetter definitivt få alarmklockorna att börja ringa. Det kommer bli några avgörande veckor för framtiden för den här fotbollsklubben. Vi som delägare måste ta tillbaka och återställa vår fotbollsklubb för att se till så att den vilar på starka demokratiska grunder och återfinner sitt trotsiga Mancunian rebellhjärta.

Jag misstänker att vi kommer behöva mer än en fyra veckor lång e-störande, Twitter-bråkande crowdfundingkampanj för att fixa till det här.

United för förändring

EN STYRNINGSKOMMITTÉMEDLEM och f.d styrelsemedlem skriver:

Medan jag var lika förbannad som många andra av det skuldtyngda Glazer-övertagandet så var det som knuffade mig rakt över kanten den mottagna klokheten bland fotbollens och affärsvärldens etablissemang om att fans var för korkade för att förstå de ekonomiska aspekterna i operationerna i en fotbollsklubb och övertaganden.

Detta kändes hela tiden som en något dum position för de att inta. Det finns, och har alltid funnits, många fotbollsfans där ute med erfarenhet av stora affärsverksamheter, storfinanser, stora byggprojekt, sponsorarbete, marknadsföring etc.

Trodde fotbollsexperterna på något sätt att de lämnade all den här kunskapen på sina jobb när det handlade om fotbollsklubben de hejade på? Sedan gav internet fansen chansen att sammanstråla deras kunskaper. Kollektivt visste vi fans precis lika mycket som klubbägarna och betydligt mer än idioterna på Talksport.

Vi hade redan sett AFC Wimbledon börja avslöja den här falska mediebilden under olika omständigheter. Och nu var det vår tur att bevisa att de hade fel.

På ett par korta veckor, förlängda av många nätter där det jobbades långt in på småtimmarna, lyckades styrkommittén (med mer än bara lite hjälp av våra kompisar) få ett lag på planen, en bra plats att spela på, en publik på läktarna och en souvenirförsäljning på plats.

Alltihop stöttat (och mer än så) av en "crowdfunding" ansträngning som låg långt före sin tid. Detta följdes av en fantastisk insats och en enorm uppvisning av tilltro från medlemmarna i att samla ihop pengarna för att nå ambitionen att ha vår egna arena.

Att ta sig dit är en sak. Vad som händer efter det att du nått det förlovade landet kan ofta bli en helt annan sak. Om sanningen ska fram så förväntade jag mig inte att någon i den första styrgruppen skulle vilja göra sig en karriär i FC och vad jag definitivt inte räknade med var att individer sedan skulle satsa deras egna personliga framtid och leva ut deras personliga ambitioner genom vår fotbollsklubb.

Jag förväntade mig heller inte den krypande nepotismen eller kompiskulturen som har lett till att många bra personer tvingats ut ur klubben.

Sedan inflyttningen på den nya arenan har ett antal händelser inträffat som har fått många FC-supportrar att skaka på sina huvuden: Benfica matchprogramssagan; Medlemmarnas uppförandekod; uppgången för den icke-valda och egendomligt anställda Andy Walker; det bidragsfinansierade navet från den privata sektorn; det föreslagna internetspioneriet och till sist den urlöjliga "uteslutningen" av J P O'Neill (en av personerna som var så instrumentala i startandet av klubben till att börja med) för att han försökte avslöja en del av det ovanstående och få klubben att hålla sig till sina grundande principer.

Och, som alltid, så är försöket att täcka över det värre än brottet: den vilseledande informationen vid mötet i november; de avslöjade påståendena om "hot"; begravningen av hemsidans "ursäkt" till J P O'Neill av en hel uppsjö triviala omstuvade "nyheter"; det obehöriga borttagandet av "Tweet" ursäkten förra helgen och, mest oroande av allt, den totala tystnaden från majoriteten av styrelsen. Det känns som väldigt långt ifrån "Punkfotbollen" som attraherade så många till klubben från första början.

Under de senaste månaderna har vi fått se ett antal personer som lämnat klubben bakom sig genom åren sticka upp sina huvuden ovanför skyttevärnet för första gången och berättat hur det var. Temat är detsamma från de alla - lögner, förvrängningar, förakt  - och ofta kommer det från folk som är nya i klubben utan några länkar till våra Manchester United rötter. Vi vet nu från dessa individer att många av klubbens problem är djupt rotade.

Standardsvaret från de som är resistenta mot förändringar är: varför har inte folk uttalat sig tidigare? Det är inte tjurighet och bitterhet. Det fanns ingen vilja att tvätta vår smutstvätt offentligt. Folk vill fortfarande att klubben ska lyckas.

Faktum är att dessa personer lämnade tystlåtet för att de inte vill skaka om lägret och ge klubben i händerna på dess externa fiender.

Nu är dessa fiender till stor del borta och de initiala målen har uppnåtts, de som har styrt skeppet har börjat segla det i en riktning som de som grundade klubben aldrig kunde föreställa sig.

Självklart påstår de nu att det här alltid varit ambitionerna och de har börjat skriva om klubbens historia. Nu kastar de utan ceremonier alla röster med en annan åsikt över bord.

Tråkigt nog ser vi nu ut att ha gått tillbaka och slutit cirkeln till där vi var 2005. Där FC styrelsen och de exekutiva endast är beredda att lyfta den osynliga manteln för det "lilla folket" ett par gånger om året.

Där idel medlemmar/ägare förvirras och klappas på huvudet, där volontärer förbises och tas för givna för att sedan kastas ut, och där fans informeras om vad de kan och inte kan sjunga av publikvärdar och att "bara ställa er bakom laget".

Medlemmars förslag blockeras, ignoreras och resultaten av fansundersökningar tas fram för att ge ett påstått stöd till den lilla klickens aspirationer, den klick som egentligen dominerar klubben.

Vi har nu, tyvärr, anlänt till punkten där "Röda mot Röda" bitterhet har flyttat från internet till läktarna, och där motståndare mot dagens regim ironiskt av vissa avfärdas som "vänsteraktivister".

Skulden för detta ligger rakt framför fötterna på styrelsen och ledningen för deras vägran att lyssna, engagera sig, be om ursäkt och agera lämpligt. Det här kommer att förvärras om vi inte agerar nu. Det kommer definitivt inte att vänta tills det nya styrelsevalet i november.

För tillfället håller FC United obönhörligt på att förvandlas till något som är en väsentlig del av Camerons "Big Society": ett redskap för den privata sektorn att hjälpa regeringen att undvika dess välfärds- och utbildningsskyldigheter.

Klubben är nu utan tvekan nertyngd av en potentiellt förlamande skuld och blir alltmer inbunden i målen för sina finansiärer. Det finns en verklig fara att matchdagsintäkterna, medlemsavgifter och donationer bara har blivit ännu en intäktsström till den nuvarande regimen istället för klubbens friska blod.

Finns det hopp? Självklart finns det hopp. Precis som det fanns 2005. En lojal, hängiven och entusiastisk fansbas. En skinande ny arena. Men vad vi behöver är förändring och förnyelse och involvering av folk som erkänner de fundamentala principerna som klubben grundades på, länkarna till Manchester United och hela livssynen att göra saker och ting annorlunda. Framförallt behöver vi en återkomst till transparensen och ansvarigheten som vi alla trodde att vi hade.

Den nuvarande styrelsen och ledningen kommer inte att leverera den förändring som vi behöver, oavsett hur mycket de än låtsas lyssna. Vi behöver nya ledare, och det finns många av er där ute, som kan sätta sina händer på rorkulten. Och precis som när vi skämde ut alla tvivlare och kritiker för 11 år sedan så finns all expertis och alla färdigheter ute i vårt medlemskap, tillsammans med entusiasmen och engagemanget att lyckas.

Låt oss börja genom att ställa oss bakom dessa förslag till mötet i april för en positiv förändring. Låt oss behålla pressen på den nuvarande styrelsen och ledningen att de ska släppa information, besvara frågor och implementera demokratiskt fastslagna beslut.

Och framförallt, låt oss få ut budskapet till resten av medlemskapet om att vi genuint försöker få en bättre framtid för klubben.

Många personer är med rätta oroliga för framtiden - men den nuvarande styrelsen och ledningen är inte klubben. Klubben är DU och DIN - om du vill ha tillbaka den. Ta tillbaka den innan skeppet seglar iväg för gott.

"Vi var slöa utopister"

MICKEY O'FARRELL, låtskrivare och passionerad Röd, sa följande i en Wetherspoon-pub i Corby den 9 april, 2016:

"Det här är två ganska separerade saker som vi alla tillhör - en fotbollsklubb och en demokratisk organisation. Den första kräver blind tilltro bland sina följare. För den andra är blind tilltro farligt.

"Om man inte är konstant kritisk mot sina valda representanter kommer fel att utvecklas. Oundvikligen kommer det uppstå spänningar mellan manskapet och de valda representanterna.

"Det är som relationen mellan en förälder och ett tonårsbarn - det måste hända.

"Om inte vi i manskapet håller koll på vad de valda representanterna gör är vi lika skyldiga.

"De tillskansade sig för mycket makt men jag var för slö för att stoppa dem från att göra det.

"Vi var slöa utopister.

"Vad ska vi göra för att ändra saker och ting? Ha möten innan matcher, säg fyra gånger per säsong, i ett rum ovanför puben [Mickey håller på och letar efter en, någon som har något förslag?], med den nuvarande "ledningsgruppen" eller en fristående supporterförening som organiserar det men som är öppen för alla att uttrycka sin åsikt.

"Byråkrater som får i uppgift att producera resultat kommer att ta genvägar - och sedan ytterligare en genväg...

"Det enda sättet att hålla koll på detta är genom representation underifrån.

"Det är berättelsen som demokrati - det är 4000 år gammalt."

Nu behövs det ödmjukhet

Det börjar bli alltmer skrämmande hur många bra och passionerade grundande medlemmar som inte bara slutat gå på matcherna, utan även dragit tillbaka sina ekonomiska bidrag etc.

Någon funderade vid ett nyligen genomfört medlemsmöte hur annorlunda svaren skulle kunna vara i medlemsundersökningen om den skulle göras om nu; jag måste säga att det känns som år och inte månader sedan vi alla slutförde den.

Jag var inte säker på att poängen som uttrycktes förstods av alla vid det främre bordet - tror styrelsen verkligen kollektivt att antalet personer som sade sig villiga att betala in till nya insamlingskampanjer är lika många nu som de var när undersökningen genomfördes?

Är inte den (efter vår höga standard) långsamma utvecklingen i den nyligen genomförda crowdfunderkampanjen för "stugan" en stark indikator på att saker och ting har förändrats, bistert och enormt mycket, under de senaste månaderna?

Det är fantastiskt att få detaljerad ekonomisk information för första gången, men det betyder att jag kommer fråga, när nästa samling resultat kommer ut, om vi kan kvantifiera en nedgång i antalet autogiron till UF etc.

Jag är säker på att många av oss tänker tillbaka på förra sommaren och hur saker och ting började rasa samman precis när vi borde ha firat vår egna nya arena. En nyckel-sak för mig var den uppenbara oförmågan hos någon i rummet på det där medlemsmötet förutom matchdagssekreteraren (som för mig verkade ha i princip ingenting att be om ursäkt för) att säga det där ordet "förlåt".

 <

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Representanthuset i USA har nu lämnat in ett lagförslag som pissar pratet om yttrandefrihet rakt i ansiktet. Här under ser ni ett klockrent inlägg gällande detta på X av Vita husets chefskorrespondent på Today News Africa i Washington, herr Simon Ate...

Rättighetsgrupper varnar för att definitionen kan komma att ytterligare kväva yttrandefriheten då protesterna fortsätter på amerikanska universitetsområden.       Al Jazeera, onsdag 1 maj, 2024     USA:s representanthus har med en överv...

En av Europas mest kontroversiella författare, han förutsåg Balidådet och attacken mot Charlie Hebdo. Nu har han föreställt sig en Putin-liknande Macron   Huvudperson: författaren Michel Houellebecq har kallat Emmanuel Macron “bisarr&rdquo...

  Jesse Lingard har spelat i tre matcher för FC Seoul, två gånger som inhoppare.         Av: John Duerden, fotbollsskribent i Asien, BBC, måndag 15 april, 2024     Jesse Lingard förväntades aldrig kunna höja den internationella pr...

By Way of Deception: The Making and Unmaking of a Mossad Officer är en bok av en f d katsa (Mossad-agent som jobbar på fältet) i Mossad, Victor Ostovsky, och den kanadensiska journalisten Claire Hoy.     (Första upplagan)     Författare:...