De Röda är beredda att betala £40m (473m kr) för försvararen - eller erbjuda deras egen engelska vänsterback, Luke Shaw, som en del av affären

   

Rose återvände nyligen till spel efter att ha varit borta p.g.a en skada sedan i januari. (Bild: Getty)

 

 

 

 

AV: Simon Mullock, Sunday Mirror, söndag 19 november, 2017:

 

 

Manchester United är beredda att erbjuda Danny Rose en flyktväg bort från Tottenham.

 

 

Jose Mourinho kommer sikta in sig på den engelska vänsterbacken för att få till en flytt i januari till Old Trafford efter att Rose utelämnades ur truppen vid lördagens norra London derby borta mot Arsenal.

 

 

United är beredda att betala £40 miljoner (473m kr) för 27-åringen - och även att erbjuda Luke Shaw som fyllnadsgods.

 

 

Rose, som just har återvänt till speldugligt skick efter att ha missat 10 veckor p.g.a en knäskada, var inte inkluderad i Mauricio Pochettinos planer då Spurs titelhopp fick sig en snyting i och med 2-0 förlusten borta mot deras ärkerivaler.

 

 

Tottenham insisterar på att det inte har förekommit något gräl mellan spelaren och managern.

 

 

Men f.d Spurs-stjärnan Jamie Redknapp menar att det bara handlar om tid innan Rose lämnar, och han säger att andra klubbar redan har "kontaktat honom".

 

 

"Jag tror inte att det kommer sluta väl, sett ur Spurs synvinkel," sade Redknapp, som jobbade som kommentator vid derbyt.

 

 

"Jag är säker på att Danny förmodligen har kontaktats av andra klubbar för han är en av de bästa vänsterbackarna som finns."

 

 

United skulle fördubbla Roses veckolön på £65,000 (768,740 kr) och finansiera januariaffären genom att göra sig av med £30m-floppen (354,8m kr) Shaw.

Det engelska esset har jagats av Old Traffords chefer under de senaste säsongerna och det sägs att han är intresserad av en flytt

   

Danny Rose öppnade sitt hjärta för The Sun gällande hans frustration med Tottenham.

 

 

 

 

EXKLUSIVT AV: Daniel Cutts, the Sun on Sunday, söndag 19 november, 2017:

 

MANCHESTER UNITEDS boss Jose Mourinho är redo att trappa upp sin jakt på Tottenham-stjärnan Danny Rose i januari.

Den engelska vänsterbacken har jagats av United under de senaste säsongerna och det sägs att han är intresserad av en flytt från London.

Han berättade exklusivt i somras för The Sun att han skulle överväga att lämna Spurs för ett lukrativt kontrakt och chansen att vinna fler pokaler.

Och de Röda Djävlarna hoppas kunna locka 27-åringen till Old Trafford, för att förbättra sina chanser till Premier League-titeln.

Men Tottenham-chefen Daniel Levy är orubblig att han inte vill sälja till United, och därmed förbättra en deras titelrivalers trupper.

Rose övervakas även av ett antal klubbar ute i Europa inklusive Real Madrid, Juventus och franska jätten PSG.

En källa sade: "Det är ingen hemlighet att Jose gillar Rose. Han vill lägga ett bud på honom i januari när fönstret öppnar.

"Men det kan visa sig svårt att få honom då Tottenham inte gillar att göra affärer med United. Allt hänger på pengarna till sist och syvende."

Rapporter har även gjort gällande att en bytesaffär är möjlig som involverar Rose och United-ytterbacken Luke Shaw.

22-åringen har haft svårt att slå sig in i Mourinhos lag och kan komma att lämna Old Trafford när fönstret öppnas.

 

Smalling nätade för Manchester United i deras 4-1 vinst mot Newcastle i lördags.

 

 

 

AV: BBC Football, tisdag 21 november, 2017:

 

Manchester Uniteds Chris Smalling blev "förvånad" över anledningen som Englands boss Gareth Southgate gav när han förklarade varför han utelämnades ur hans senaste trupp - men han säger också att han inte har gett upp hoppet om att bli återkallad.

 

Southgate menade att det är en oförmåga att kunna spela ut bollen från backlinjen som kostat mittbacken Smalling hans plats.

Men 27-åringen, med 31 landskamper i bagaget, menar att han har en hel del att erbjuda.

"Jag spelar för en av de största klubbarna och en av de mest framgångsrika managerna i Jose [Mourinho]," sade han.

"Man spelar inte för en av de största klubbarna i världen så länge som jag har gjort och vunnit de flesta pokalerna förutom Champions League utan att kunna göra allt som en toppförsvarare kan göra, vare sig det handlar om att kunna spela eller försvara.

"Blev jag överraskad? Ja."

Smalling, som flyttade till Old Trafford 2010, har 13 framträdanden den här säsongen och har hjälpt United att hålla åtta nollor.

Lagkamraten Phil Jones, Chelseas Gary Cahill, Leicesters Harry Maguire, Liverpools Joe Gomez och John Stones från Manchester City valdes framför honom till Englands träningslandskamper mot Tyskland och Brasilien, båda dessa slutade 0-0.

På frågan om hans beslut sade Southgate: "Jag har en enorm respekt för Chris. Han är en spelare som såklart spelar för en stor klubb.

"Vi vill spela på ett visst sätt. Spelarna vi har plockat in vill vi se använda bollen från backlinjen och sedan bygga upp spelet på ett visst sätt. Det är en stil som jag vill titta på.

"Jag vet vad Chris kan göra. Vi har tagit ut unga försvarare som inte har så många matcher under deras bälten så det här är en fantastisk chans att titta på dem."

Smalling sade: "I år har vi, som lag, ett av de bästa defensiva resultaten och så har det varit i ett antal år. Jag är stolt över att vara en del av det.

"Det är din klubbform som avgör om du spelar i ett VM för det är inte många matcher med England under säsongen.

"Medan jag är här, som en del av ett framgångsrikt lag, borde det visa sig, till sommaren, hur det blir." 

Pogba, Ibrahimović och Rojo

Det kan ju inte ha undgått någon vad Mourinho hade att säga vid dagens presskonferens om spelarna jag nämner i rubriken. Måste säga att det är imponerande, inte minst av Rojo och framförallt av Ibrahimović. Det är 212 dagar sedan de haltade av i kvartsfinalen i Europa League mot Anderlecht och nu har argentinaren spelat 45 minuter med U23-laget och är redo, medan jag antar att svensken inte spelar U23-fotboll, han är redo ändå.

 

 

Jag har tidigare skrivit lite om att det mumlats om Paul Pogba och hans droganvändande flickvän. Dessutom menar flera engelska murvlar att fransmannen egentligen varit redo för spel ett tag och att frånvaron på sistone berott på "något annat". Hursomhelst så har han missat 12 matcher för oss och ja, han har saknats. Så nu hoppas jag att han koncentrerar sig mindre på frisyrerna och sociala medier, och desto mer på att fortsätta den fina formen han visade inledningsvis den här säsongen.

 

 

Och ja, jag är milt upphetsad av detta!

 

 

 

Depay...

Varje gång jag ser eller tänker på honom vill jag bara ta en silvergrogg och fira att han inte längre tillhör oss. Det var samma sak idag, kolla vad den korkade pungpåsen lade upp på Twitter:

   

 

 

 

Äntligen lite balanserat om Mourinho av Maestro Taylor

Inte särskilt förvånande att det var just Daniel Taylor som skänkte hela Mourinho-diskussionen lite balans:

 

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2017/11/16/11494241-jos-mourinho-borjar-bli-rastlos-i-pep-guardiolas-skugga/

 

 

 

Paddy Evra

I förra inlägget skrev jag lite om Evras bestraffning, att han inte får spela för någon Uefa-registrerad klubb på sju månader och att hans kontrakt med OM är rivet. Såg att han fortsatte med clownkonsterna på Instagram med någon skit där han drar en bil och säger att han kommer komma tillbaka starkare än någonsin.

 

 

Nu menar den insatta franska tidningen L'Equipe att han kommer fortsätta få sin månadslön på €350k (3,71m kr) hela vägen fram till nästa sommar. Vad skönt för den lilla lammungen, så han klarar sig under de här sju bistra månaderna. Det är lite av "a right touch", som Rio en gång sade i ett liknande sammanhang.

 

 

 

Mourinho vill fortsätta med hemmafostrade spelare

Mourinho pratade med Andy Dunn i Daily Mirror i torsdags (16/11):

 

 

"Jag vill inte bli den som bryter det och jag tycker att nästa United-manager - det spelar ingen roll när han kommer - också ska försöka att inte bryta det.

 

 

"Det är svårare nu än det var förut, men jag tycker det är bra. Jag känner det som ett sätt att behålla en viss identitet i klubben. Att behålla den identiteten betyder, egentligen, att vi bör plocka fram en ny spelare från akademin varje säsong.

 

 

"Man kan ta med någon som spelar i 10 minuter, sedan försvinner spelaren och sen kan man säga, 'Oh, 40 spelare har gjort sina debuter för mig'. Men ingen av dem är viktig.

 

 

"När jag säger 'plocka fram', menar jag att [de ska] stanna.

 

 

"Jag tycker att det som händer med [Jesse] Lingard och [Marcus] Rashford händer nu även med Scott McTominay... för han ska inte lämna klubben längre.

 

 

"Att följa en viss väg är viktigt. Jag gör det med McTominay. Mr Van Gaal hade starten för Rashford, jag har den med Scott McTominay och nästa år bör det vara någon annan."

 

 

 

Woodward har nu haft sin julsittning

Ni som följer min dynga regelbundet vet att under vintern brukar Ed 'SuperTed' Woodward bjuda in några utvalda fotbollsjournalister för lite mingel. Då bjuder han på något att dricka och snackar lite med dem, allt för att få de att känna sig speciella och allt det där. Han sprider även en hel del skit och vissa murvlar skrattar bara åt det hela, men han håller hårt på traditionerna, den gode Ed.

 

 

Nu har han haft "glöggminglet" för 2017, så ni ska inte bli förvånade om det dyker upp en del planterade storys från herr Woodward i tidningarna under de kommande dagarna. Tydligen ska han ha försökt slå i den "utvalda presskåren" att allt är lugnt mellan Mourinho och Luke Shaw. Så är alltså inte fallet. Han pratade även länge om att United är helt säkra på att portugisen kommer bli kvar bortom sitt nuvarande kontrakt och att de inte är ett dugg oroliga gällande snacket om PSG.

 

 

 

Skaplig metafor!

Metaforer är ofta roliga och de riktigt bra är de som är mest träffande, såklart. Med detta i åtanke förstår ni säkert att jag skrockade roat åt de här raderna i The Sun tidigare i veckan:

 

 

"MAN United-stjärnan Luke Shaw stängde tillfälligt av synen och kraschade sin Range Rover in i Phil Jones £200,000 (2,37m kr) Bentley.

 

 

"Shaw, som tog sitt körkort för blott ett år sedan, backade in sin £100,000 (1,18m kr) bil i sin lagkompis lyxkärra."

 

 

På tal om "Man United-stjärnan" Luke Shaw så skrev Paul Hirst i The Times följande om vänsterbacken förra lördagen (11/11):

 

 

Manchester United är redo att sälja Luke Shaw för runt £20 miljoner (232,9m kr) så fort transferfönstret öppnar igen.

 

 

Fenerbache har uttryckt ett intresse för att ta in den engelska vänsterbacken på lån, men United vill sälja honom på permanent basis, helst redan i januari.

 

 

Fenerbache är villiga att betala mer än hälften av Shaws veckolön på £130,000 (1,51m kr), men försvararen har inget intresse av att flytta till Turkiet och United föredrar att kapa banden helt med spelaren för gott efter att José Mourinho klargjort att han inte har någon framtid i klubben.

 

 

 

David "Fältherren" Moyes

Precis som jag skrev i förra inlägget så anser alltså West Ham att David Moyes har verktygen för att få ordning på klubben från östra London. Att han var det billigaste alternativet på marknadens botten har ingenting med saken att göra *host*host*!

 

 

Och redan innan han ens har lett sin nya klubb i en enda match är han ute i media och visar vilken oerhörd inspiratör och fältherre han är! Snacka om att han är en gubbe att hålla i när det blåser hårt:

 

 

"Jag tycker inte att det är ett dåligt lag, en dålig trupp. Men jag orkar inte med något dravel. Jag kommer att vara direkt med spelarna. Om de inte gillar det, då är jag ledsen. Vi måste se till så att vi når fram till dem så fort som möjligt."

 

 

Fungerade ju klockrent i United, där spelare skrattade åt honom när han "var direkt" och "inte orkade med något dravel." Men hans prestationer i Spanien och Sunderland har säkert ändrat på det...

 

 

Och här kommer den allra bästa biten, det är verkligen Moyes när han fullt ut går in i rollen som Georgij Zjukov:

 

 

"Om det fungerar, fantastiskt. Om det inte fungerar, då får jag se the East End i London i sju månader, sedan åker jag någon annanstans."

 

 

 

"Som en vuxenversion av Disneyland"

Det finns nu en ny biografi om den pisstinkande tyska tandfen i Liverpool, skriven av Raphael Honigstein. Den heter Bring the Noise och i söndags hade Mail On Sunday med ett kort utdrag ur den:

 

 

Den 11 april, 2014 klockan 22:00 träffade Jurgen Klopp Hans-Joachim Watzke för att ta ett glas på Park Hilton Hotel i München och berätta att han hade bestämt sig. Han tänkte stanna kvar.

 

 

Tidigare den dagen, innan lagets avresa till en bortamatch på Bayerns Allianz Arena, hade Borussia Dortmund-tränaren ännu inte bestämt sig. Han hade fått lockande, enormt lukrativa erbjudanden från nordvästra England, en chans att ta över och revolutionera en av de största klubbarna i hela världen.

 

 

Inte långt innan detta möte hade Manchester Uniteds exekutiva ordförande Ed Woodward flugit ner till Tyskland för att träffa Klopp. David Moyes korta regeringstid på Old Trafford närmade sig sitt slut, och Klopp var Uniteds favorit till att ersätta honom och plocka tillbaka en känsla av äventyrlighet till de Röda djävlarnas spel. Woodward sade till Klopp att Drömmarnas teater var "som en vuxenversion av Disneyland", en mytologisk plats där, precis som smeknamnet hintar om, underhållningen var i världsklass och drömmar besannas.

 

 

Klopp blev inte helt övertygad av det försäljningsupplägget - han fann det lite "osexigt", sade han till en kompis - men han sa inte nej rakt upp och ner heller. Efter nästan sex år på jobbet i Dortmund var kanske tiden mogen för en scenförändring.

 

 

Det värsta är att jag till 100 procent kan föreställa mig att SuperTed verkligen försökte sälja in Manchester United på det sättet. Hade det inte varit så tragiskt och talande hade jag garvat och klippt en silvergrogg, nu får det mig bara att hata den lilla hårbollen ännu mer!

 

 

 

En titt på Newcastles potentiella nya ägarinna, Amanda Staveley

Det är ju vida känt att galttarmen Mike Ashley vill sälja Newcastle. Tidigt klev en person fram som favorit till att ta över vraket i nordöst, nämligen den här donnan:

 

 

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2017/11/16/11494235-amanda-staveley-ska-inleda-en-period-av-foretagsbesiktning-da-finansiaren-siktar-pa-att-ta-kontroll-over-newcastle-united/

 

 

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2017/11/16/11494233-traffa-amanda-staveley-fotbollens-nya-first-lady-kommer-narmare-ett-kop-av-newcastle-united/

 

 

 

Snacket inom engelsk media gör gällande att de inblandade vill ha affären klar till jul, så att den feta spanske servitören vet vad han har att jobba med på transfermarknaden i januari. Många menar dessutom att om det blir fröken Staveley som tar över rodret där uppe, så kommer svettiga Rafa att få närmare £100m (1,18 miljarder kr) att leka med efter nyårsafton.

 

 

Tidigare i veckan så skrev dessutom Daily Star att de förväntar sig en annonsering av ägarbytet till Staveley snart, nämligen redan den här veckan:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2017/11/16/11494236-newcastle-exklusivt-amanda-staveleys-overtagande-kommer-bekraftas-den-har-veckan/

 

 

Visst kan det kännas fräscht med en kvinna som ägare och högsta hönset i en PL-klubb, men könet betyder tyvärr inte att hon automatiskt har en mer progressiv syn på världen, det är INTE 2010-talets Aleksandra Kollontaj eller Nadezjda Krupskaja vi pratar om här.

 

 

En snabb titt på Staveleys Wikipedia-sida visar t. ex att hon föddes och växte upp i North Yorkshire (bara en sån sak, bääääh!). Hon har heller inga som helst problem att göra affärer med människorättskämparna i Abu Dhabis och Qatars kungafamiljer.

 

 

Hon verkar dessutom vara ett massivt Newcastle United-fan, inte minst med tanke på att hon var med och genomförde affären som gjorde shejk Mansour till Manchester Citys ägare 2008. Hon har även varit med och försökt köpa en andel av Liverpool FC, innan hon backade ur den affären då hon ansåg att prislappen var hög.

 

 

Och till sist kan vi väl bara konstatera att hon verkligen lever i den stora massans verklighet, något som säkerligen kommer tilltala alla de människor i nordöstra England som verkligen sliter med att få vardagen att gå ihop, bland enorma klasskillnader och en hög arbetslöshet. Tycker den här meningen, från Amanda Staveleys intervju i the Guardian 2008, så fint fångar detta och jag är säker på att många Geordies tänker samma sak:

 

 

"Jag är bara tacksam för att ha fått möjligheterna jag har fått hittills. Det handlar inte om pengar - det skulle inte spela någon roll om jag tjänade £8 miljoner (93,7m kr) eller £200 miljoner (2,34 miljarder kr). Jag vill bara gå och lägga mig på kvällen och säga att jag har gjort ett bra jobb."

 

 

 

Marina Hyde briljerar om FA och Fifa:s "årliga" Best Awards

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2017/11/16/11494231-fa-litar-pa-sin-traditionella-installning-till-kriser-om-vi-ligger-lagt-kommer-det-har-att-forsvinna/

 

 

 

James McClean

Det är många som har hört talas om "han som inte bär vallmoblomman i Premier League", men få som känner till hela bilden. Här kan ni läsa ett längre reportage om vad som formade honom (skrivet innan Danmark krossade hans älskade Irland):

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2017/11/16/11494228-james-mcclean-avtackt-daniel-mcdonnell-satter-ljus-pa-mannen-bakom-rubrikerna/

 

 

 

Tror inte att Eminem var en av de som donerade stora pengar till Trumps kampanj...

Att jag avskyr Donald Trump kan inte komma som någon enorm överraskning. Men för mig är det inte så överraskande att han vuxit fram till USA:s president, inte i den tid som vi lever i.

 

 

Strax efter att han svurits in i Vita huset kom det fram att Manchester United-directorn Ed Glazer hade skänkt £45,000 (535,100 kr) för att hjälpa Donalds framgångsrika valkampanj. Han skänkte även en summa till fredsängeln Hillary Clintons kampanj, men hon fick nöja sig med £4,000 (47,564 kr).

 

 

När jag var yngre gillade jag Eminem väldigt mycket och än idag lyssnar jag på hans musik och uppskattar den. Och mitt gillande av herr Mathers blev inte mindre när jag läste den här artikeln:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2017/11/16/11494238-eminem-slapper-los-freestyle-rap-attack-pa-kamikaze-rasistiska-orange-trump/

 

 

 

Polen

 

 

 

Förra lördagen (11/11) var det självständighetsdagen i Polen, det är något man har firat länge, men på senare år har det hela antagit alltmer nationalistiska, rasistiska och islamofobiska uttryck. Så även förra helgen, då runt 60,000 människor marscherade på gatorna i Warszawa.

 

 

Många grottmänniskor i Sd lyfter ju gärna fram Ungern och Polen som förebilder i dagens Europa, det är på inget sätt alls förvånande. Man pratar om "(kristendomens) gud, fosterlandet och ett (vitt) folk", så jag menar det är ju som julafton för Jimmie och hans korsriddare.

 

 

Gällande marschen i Polen så pratade landets utrikesminister om den som "en underbar syn" och andra politiker har också hyllat den. Men i tisdags vågade i alla fall presidenten ta bladet från munnen:

 

 

 

The Guardian, tisdag 14 november, 2017:

 

 

Polens president har fördömt uttrycken av främlingsfientlighet och rasism vid helgens marsch av nationalister och han säger att det inte finns någon plats i landet för antisemitism och "sjuk nationalism."

 

 

Det var det starkaste och första entydiga fördömandet från en representant av landets konservativa ledning mot de rasistiska och vit överhöghetiska åsikterna som uttrycktes av några av de 60,000 människorna som deltog i en marsch vid lördagens självständighetsfirande i Warszawa.

 

 

Regeringsmedlemmar han annars under de två senaste dagarna mest beskrivit deltagarna som patrioter och tonat ner naturen i de främlingsfientliga budskapen.

 

 

Men judiska grupper uppmanade de polska makthavarna att fördöma budskapet på banners med slagord som "rent blod, rent sinne" eller "Europa kommer bli vitt eller obebott" som några nationalister bar under marschen den 11 november - årsdagen för den polska självständigheten från Ryssland, Österrike och Tyskland efter första världskriget.

 

 

Även om många familjer deltog i marschen så organiserades tillställningen av högerextrema grupper och vissa bar banners med texten "Vitt Europa med broderliga nationer" på eller hade flaggor med keltiska kors på - en symbol för vit överhöghet.

 

 

Det fanns även antisemitiska och antimuslimska slagord och talkörer. På en stor banner stod det "Deus Vult" med gotiska bokstäver. Det är latin för "Gud vill det", det var ett stridsrop under det första korståget på 1000-talet, när en kristen armé från Europa slaktade judar och muslimer i det Heliga landet. På senare år har det använts av den radikala högern för att visa fientlighet mot islam.

 

 

President Andrzej Duda sade att "det finns ingen plats i Polen" för främlingsfientlighet, patologisk nationalism och antisemitism och att landet måste förbli ett land öppet för alla som vill komma och tillsammans arbeta för nationens bästa.

 

 

Han sade också att det inte spelar någon roll om en persons pappa är "tysk, jude, vitryss, ryss, eller vad han än må vara."

 

 

 

Här under kan ni läsa några korta utdrag om vad som skådades och hördes i den här fredliga samlingen i Polen:

 

 

Matthew Day på CNN, 19:28 (svensk tid) söndag 12/11-2017:

 

 

Warszawa, Polen (CNN): Tiotusentals nationalister störde Polens självständighetsfirande i lördags då de viftade med flaggor och brände av bengaler medan de marscherade på Warszawas gator.

 

 

Demonstranter bar banners med texten "Vitt Europa, Europa måste vara vitt", och "Be för en islamisk förintelse" på.

 

 

Vissa hade på sig ansiktsmasker och viftade med den röda och vita polska flaggan medan de skanderade "Död åt fienderna till hemlandet" och "Katolskt Polen, inte sekulärt."

 

 

En av de ledande organisationerna bakom den nationalistiska marschen är det National-radikala lägret, som tidigare har intagit gatorna för att protestera mot muslimsk invandring, homosexuellas rättigheter, EU och allt som de anser underminerar polska och katolska värderingar.

 

 

Medan stödet för gruppen fortfarande är litet menar dess kritiker att den polska regeringen, som har antagit en nationalistisk ton och sammanlänkat invandrare med brottslighet och sjukdomar, har skapat en atmosfär med intolerans och främlingsfientlighet som har stärkt rörelsen.

 

 

Den 11:e november firar man Polens återfödsel som skedde i november 1918, 123 år efter att preussarna, habsburgarna och det ryska imperiet styckade upp Polen mellan sig och raderade det från kartan över Europa.

 

 

Men under de senaste åren har semesterhögtiden överskuggats av högerextrema marscher och rädsla för våldsamheter.

 

 

 

Megan Specia, New York Times, lördag 11/11:

 

 

Många deltagare höll upp kristen ikonografi.

 

 

Men andra höll upp banners med vit överlägsenhet, inklusive en med texten: "Vitt Europa med broderliga nationer", detta enligt The Associated Press. Andra bar skyltar som jämställde islam med terrorism, viftade med banderoller som fördömde samkönade äktenskap och man såg även symbolen för National-radikala lägret, en antisemitisk grupp som grundades innan andra världskriget med extremt nationalistiska värderingar.

 

 

Några av de som marscherade bar flaggor för högerextrema grupper som National-radikala lägret. Credit: Adam Stepien/Agencja Gazeta, via Reuters

 

 

 

Den årliga marschen har blivit något av en magnet för de som förespråkar vit överhöghet och för högerextrema grupper från hela Europa sedan det började 2009.

 

 

Då Polen har flyttats längre högerut har marschen vuxit. Högerpartiet Lag och rättvisa, som röstades in 2015, har flyttat nationen från liberalt europeiskt samarbete till en inåtriktad agenda.

 

 

Slagordet för lördagens marsch, "Vi vill ha gud," kommer från en gammal polsk nationalistisk sång. President Trump citerade frasen under sitt besök tidigare i år.

 

 

 

Här har ni även lite längre artiklar om det hela om ni är intresserade:

 

 

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2017/11/16/11494224-tusentals-gick-med-i-hogerextrem-marsch-i-warszawa-pa-polens-sjalvstandighetsdag/

 

 

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2017/11/16/11494221-varfor-60-000-manniskor-slot-upp-i-en-nationalistisk-marsch-i-polen/

 

 

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2017/11/12/11493100-vita-europa-60-000-nationalister-marscherade-pa-polens-sjalvstandighetsdag/

I Spanien gjorde portugisens Real Madrid fler mål än hans rivaler Barcelona två gånger men Manchester United-managerns försiktighet i stormatcherna kommer med ett pris medan City är bländande

   

"Det är inte det största logiksprånget att misstänka att Mourinhos taggiga humör kan ha något att göra med att de hamnat i Citys backspeglar." Fotograf: Oli Scarff/AFP/Getty Images

 

 

 

 

AV: Daniel Taylor, the Observer, söndag 5 november, 2017:

 

 

Det kan kännas som ett hjärnans trick ibland när man tänker på att det fanns en tid när José Mourinho och Pep Guardiola var kamrater. Inte vänner, kanske, men definitivt allierade och så pass nära att Guardiola en gång räddade portugisen ur en knipa, innan Mourinho, som Real Madrid-manager, började referera till Barcelona endast som ellos (dem).

 

 

Det är en fantastisk story med tanke på vad vi vet nu. Barcelona mötte Athletic Bilbao på San Mamés och vid full tid verkade Luis Fernández, hemmalagets manager, redo att strypa den nyligen anställda tränaren bredvid Bobby Robson på den andra avbytarbänken. Mourinho hade gått för långt med sina förolämpningar och gester. Han var omringad av basker, med endast Luís Figo som stöttade honom, tills Guardiola, Barça-kaptenen, plötsligt dök upp i Fernández ansikte.

 

 

Guardiola använde inte fysisk kraft för en man med hans status hade andra medel att avgöra grälet med. Han använde helt enkelt bara kraften i sin personlighet - det faktum att han inte var vem som helst - och kraften i ögonkontakten, han stirrade med dolkar på Athletic-spelarna, utmanade de att inte lyda honom, innan han eskorterade Mourinho till säkerheten i omklädningsrummet. "Hans intervention uppnåddes med ren karisma," minns Paolo Condo, den italienska sportjournalisten, i The Duellists, hans bok om konflikten mellan de två männen. "Han lyfte inte ens en hand, han kom inte med några hot, använde bara tyngden i sitt eget ledarskap."

 

 

Condo var den internationella korrespondenten på Gazzetta dello Sport under många år och tog titeln på sin bok från filmen från 1977 med samma namn, Ridley Scotts debut som regissör, som handlar om två franska soldater, Armand d'Hubert och Gabriel Feraud, som hade ett trivialt gräl som eskalerade till ett livslångt agg. D'Hubert var, som Guardiola, kall, överlägsen och avskild. Feraud var envis, hetlevrad och extrem. "Pep anses vara en person med perfekt sportsmannaanda, den felfria och orädda riddaren som erbjuder sin hand till motståndaren innan och efter kampen," skriver författaren. "Samtidigt hänger sig Mou till fotbollens motsvarighet till den italienska ministern Rino Formicas definition av politik som 'blod och skit'."

 

 

Det är elegant uttryckt, men det kan tänkas att det finns några Manchester United-supportrar som går emot meningen som följer det uttalandet - "Det är vad fansen hungrar efter" - nu när Mourinho går igenom ännu en av dessa faser, som han gör i varje klubb, där han väljer strider som egentligen inte existerar, går in på presskonferenser med ett uttryck som påminner om en servitör som inte fått någon dricks och visar än en gång varför Barcelona avböjde honom till jobbet som deras manager för att, som deras f.d vicepresident, Ferran Soriano, nu i Manchester City, en gång skrev, han "genererar mediakonflikt nästan permanent".

 

 

Den senaste versionen av "Vad är det som stör José?" är verkligen inget nytt och även om det aldrig är enkelt att gissa vad han tänker så är det är inte det största logiksprånget att misstänka att Mourinhos taggiga humör kan ha något att göra med att de hamnat i Citys backspeglar och superlativen som sätts på laget som satts ihop av hans gamla motståndare.

 

 

Mourinho må ha ett superstort ego men människor med ett enormt självförtroende är inte immuna mot tillfällig osäkerhet. Eller, för den delen, avundsjuka. Och även om det här är tidigt på säsongen finns det inte mycket som stärker Roy Keanes påstående om att City fortfarande kan kollapsa för att "det ligger i klubbens DNA att klanta till det".

 

 

Det gamla City, kanske. Men Keane verkar prata om en tid när det var Kevin Horlock, inte Kevin De Bruyne, på mittfältet och Alan Ball brukade dyka upp på presskonferenserna med en burk cider i näven. Nuförtiden summeras förmodligen frasen "Typiskt City" bäst av det faktum att de har gjort 35 mål på deras 10 Premier League-matcher, samt dunkat in fyra mot Serie A-ledarna tidigare i veckan och de kan, girigt, komma att addera Alexis Sánchez till deras anfallslinje i januari. Förutom färgen på deras tröjor och den första bokstaven i deras postkod, känns det moderna City rejält avlägset från dagarna med Jamie Pollock, Bernard Manning, Kappa-tröjor och Kippax-melankolin.

 

 

José Mourinho och Pep Guardiola på sidlinjen under clásico-matchen på Camp Nou 2012. Real Madrid vann matchen med 2-1. Fotograf: Lluis Gene/AFP/Getty Images

 

 

Mourinhos ilska beror på att som han ser det så har hans lag fått oproportionerligt lite beröm. Hans kommentarer under de senaste dagarna har klargjort att han inte gillar att Tottenham Hotspur har blivit medias älsklingar. Han var desperat att porträttera Chelsea, en klubb där han nu inte har många vänner, som ett ultradefensivt lag efter att de sparkat honom, plockat in Antonio Conte och vunnit ligan, och det var en klassisk Mourinho-mening när han refererade till sättet på vilket Liverpool byggts upp till "världens sista underverk".

 

 

Den enda överraskningen är, kanske, att han inte har dragit in City i det och han har motstått alla de gamla drifterna att börja leka med Guardiolas hjärna. Hittills, i alla fall. Vi vet alla hur Mourinho är och om City fortsätter att glänsa så briljant kan det garanterat inte dröja länge innan biet inom honom börjar surra okontrollerat.

 

 

För att vara rättvis mot Mourinho har han en poäng när det gäller hans rykte om tråkig, anemisk fotboll och att det överdrivs på vissa håll. Folk verkar glömma att under ett dussin säsonger i Porto, Chelsea, Internazionale och Real Madrid slutade hans lag som de bästa målgörarna i deras ligor sju gånger. Eller att under tre år i Spanien ställdes han mot ett Barça-lag som hyllades som det vackrast konstruerade klubblaget någonsin - men två säsonger gjorde hans lag fler mål än dem. Madrid mäktade med 121 mål under en säsong, vilket är rekord för La Liga, och de gjorde fem eller fler mål vid 11 olika tillfällen i alla turneringar.

 

 

När det gäller tråkig fotboll på Old Trafford bör Mourinhos kritiker påminna sig själva om hur det såg ut under Louis van Gaal och skärselden det innebar att se det mest glädjelösa United-laget på många årtionden. Van Gaals lag mäktade med 144 skott på mål under hans sista år - i genomsnitt 3,8 per match. Mourinho hade nått den siffran under den första veckan av februari förra säsongen. Sanningen, oavsett hur man spinner den, är att Old Trafford, under hans skift, har blivit ett mycket bättre ställe att se fotboll på.

 

 

Tyvärr för Mourinho så kommer han aldrig att kunna skaka av sig tråkig-stämpeln när han, varje säsong, är så konservativ i bortamatcherna mot kategori A-motståndarna. Mourinho använde en gång Ángel Di María som en extra vänsterback för Madrid. Han ställde upp med ett sexmannaförsvar mot Chelsea förra säsongen - första gången det gjorts under någon United-manager - och ingen bör bli förvånad om han väljer mer av den varan på Stamford Bridge idag. Det här är matcherna med störst tv-publik, där åsikter formas och rykten skapas och faktum är att Mourinhos enda ligapoäng på hans 10 senaste bortamatcher mot topp sex-lag har kommit i 0-0-matcher. När det ändras kommer han kanske att få se folk vara snällare mot hans lag.

 

 

City har, å andra sidan, redan plockat isär mästarna och, i nuvarande form, är de på väg att avsluta säsongen med 133 gjorda mål. Ja, det skulle vara orealistiskt att tänka att de inte kommer sakta ner men, för att sätta dessa siffror i perspektiv, så är rekordet i Premier League 103 gjorda mål, satt av Carlo Ancelottis Chelsea 2010, och t.o.m under eran med 42 ligamatcher får vi gå tillbaka till 1963 för att hitta ett lag i högsta divisionen som senast gjorde 100 ligamål.

 

 

City har gjort fler mål på 10 matcher än de lyckades göra under hela säsongen 1995-96 och, nästan osannolikt, mer än halva antalet, 66, som Kevin Keegans Newcastle United-lag, laget som blev känt som Underhållarna, ackumulerade när de nästan vann titeln samma säsong. Arsenal gjorde 73 mål 2003-04, då de kallades de Oövervinnerliga, och Sir Alex Fergusons trippelvinnande Manchester United-lag gjorde 80 mål 1998-99. Det dröjde ända till den 29:e december, Arsenals 19:e match, innan Arsène Wengers historieskrivande lag hade gjort 35 mål, medan Guardiolas lag nådde den siffran förra lördagen, den 28:e oktober. För Fergusons mest firade lag skedde det den 19:e december, i deras 18:e match.

 

 

Det gör inte City immuna mot pressen som kommer när man leder från fronten och det skulle vara korkat att, såhär tidigt, anta att de bara kommer jogga hem med ligatiteln. Men det är en möjlighet och det borde verkligen inte komma som någon överraskning att Mourinho är så sur just nu.

 

 

Kline tryckte inte på rätt knappar i Fulham

Än en gång behåller the Championship sitt rykte som den knasigaste ligan inom fotbollen och en av mina favoritberättelser hittills från 2017 kommer från klubben där en f.d manager en gång försökte läka en spelares skada med en ostskiva.

 

 

Kanske minns du berättelsen från den här kolumnen från några år sedan om när Felix Magath skickade iväg Fulhams

materialförvaltare till mejeridisken på Tesco i New Malden, en kort bilresa på A3:an från klubbens träningsanläggning, för att sedan säga till Brede Hangeland att sätta sig längst ut på en massagebänk och spendera eftermiddagen i den positionen med osten försiktigt positionerad på stället där det smärtade.

 

 

Den senaste nyheten från Craven Cottage ger ännu en insikt i den professionella fotbollen under samma vecka som Craig Kline, amerikanen som togs till Fulham som director för statistisk rekrytering, informerades om att han inte längre var välkommen i klubben och svarade genom att ringa in polisen till träningsanläggningen.

 

 

Kline kunde vara en utmanande kollega och hade en originell PR-strategi när de första berättelserna om spända relationer med Slavisa Jokanovic, managern, började komma upp till ytan. Klines förslag var, är jag tillförlitligt informerad, att föreslå att han skulle klä ut sig till en sumobrottare och storma in på en av Jokanovics presskonferenser för att utmana honom på en kamp. Då skulle managern slita av sig sina kläder och visa att han också var klädd som en sumobrottare. De skulle sedan brottas några minuter inför journalisterna och, enligt logiken, skulle den här lilla sketchen komma ut på nätet och demonstrera att de faktiskt kom överens. Kanske inte helt förvånande så avböjde Jokanovic förslaget.

 

 

Kline anställdes som en kompis till Tony Khan, son till Fulhams ägare, Shahid Khan, men det är inte fullt ut en överraskning att det inte fungerade med tanke på att han inte hade någon tidigare erfarenhet av fotboll. Han hade sitt eget statistiska system för att diktera Fulhams transferpolicy och han gjorde stora ansträngningar för att hålla metodiken hemlig, men han var inte blyg när det gällde att berätta för den övriga personalen att han hade svaren.

 

 

Men oavsett vilket system han än använde, så var det inte felfritt. En av spelarna Jokanovic ville ha till starten på förra säsongen var en lovande ung anfallare från Chelseas reservlag, men den idén skrotades för att tydligen fanns det inte tillräckligt mycket data tillgängligt. Spelarens namn? Tammy Abraham, som nu gör mål för Swansea City i Premier League och har tagits ut i Englands landslagstrupp.

 

 

Fulhams manager Slavisa Jokanovic, t.v., imponerades inte av en bisarr PR-idé från klubbens director för statistisk rekrytering, Craig Kline. Fotograf: Garcia/BPI/Rex/Shutterstock

 

 

 

QPR-twittraren Fernandes

Den alltid underhållande Tony Fernandes har då han gjort reklam för sin bok precis erkänt i intervjuer att - låt oss uttrycka detta på det artiga viset - han ofta varit den sortens ordförande varje agent som vill tjäna snabba pengar gillar att ha på snabbval på sin mobiltelefon.

 

 

Han har åtminstone varit villig att erkänna det men jag kunde inte hjälpa att jag kände mig lite förfärad över responsen när mannen som driver QPR fick frågan om varför han håller kvar vid Twitter.

 

 

Ja, sade han, han var inte säker på att klubbens PR-avdelning gillade det. Men det var nästa mening, där han pratade om att det är ett modernt sätt att hitta spelare på, som hoppade ut från sidan, med tanke på att Fernandes verkade vara helt seriös. "Jag har fått några bra tips," förklarade han. "Vi har köpt spelare som folk har pekat ut."

 

 

Vad mig anbelangar så måste det vara första gången det händer i professionell fotboll. Och förhoppningsvis sista gången.

I ett fyra minuter långt uppträdande säger rapparen följande om presidenten: "Rasism är det enda han är känd för"

 

Eminem skäller ut Donald Trump i en freestyle rap-video

 

 

 

AV: Anna Livsey, the Guardian, onsdag 11 september, 2017:

 

 

Rapparen Eminem har gett ett ultimatum till sina fans - stötta antingen honom eller Donald Trump - i en glödhet rap uppvisad vid tisdagskvällens BET-prisutdelning.

 

 

I det fyra minuter långa freestyle-framträdandet, filmat i ett parkeringshus i Detroit med titeln The Storm, tar Eminem upp den US-amerikanska presidenten gällande hans uppträdande mot Nordkorea, hans stöd till vita supremacister och hans förkärlek till att twittra.

 

 

I framträdandet refererar han till USA:s president som "en kamikaze som förmodligen kommer orsaka atombombsförintelse". I en referens till den orange superhjälten the Thing från serietidningen the Fantastic Four, rappar han: “Racism’s the only thing he’s Fantastic Four / Cause that’s how he gets his fucking rocks off and he’s orange.”

 

 

Eminem, som har kritiserat Trump tidigare, gav sig även in i protestsagan runt nationalsången i NFL och gav sitt stöd till spelaren Colin Kaepernick, som var först ner på knä och som inspirerat till breda protester som även spritt sig utanför fotbollen och retat upp Trump.

 

 

Kaepernick var snabb att svara på framträdandet på Twitter.

   

 

 

 

Stan-rapparen och Oscar-vinnaren avslutade det hela med ett krav till sina fans på att välja sida: “Any fan of mine who’s a supporter of his, I’m drawing in the sand a line, you’re either for or against, and if you can’t decide who you like more and you’re split on who you should stand beside, I’ll do it for it for you with this. Fuck you.”

 

 

Ett antal berömda namn, inklusive basketspelaren LeBron James twittrade ut sitt stöd till Eminem.

 

   

 

   

 

 

 

 

 

 

Uppträdandet kommer då släppet av Eminems nästa album enligt rapporterna närmar sig, detta efter att hans producent Mr Porter förra veckan annonserade: "Vi är klara." Presidenten har ännu inte kommenterat det hela.

NEWCASTLE UNITED förväntas bekräfta övertagningen av klubben snart

   

Amanda Staveley och hennes företag har gått igenom Newcastles räkenskaper.

 

 

 

 

AV: Aaron Stokes, Daily Star, måndag 13 november, 2017:

 

 

Det har pratats en hel del om att Amanda Staveleys företag, PCP Capital Partners, ska köpa klubben i nordöstra England enda sedan finansiären sågs på St James' Park tidigare den här säsongen.

 

 

Investeringsföretaget gick in i en företagsbesiktningsprocess förra månaden och vill ha affären klar till jul, vilket överensstämmer med den nuvarande ägaren Mike Ashleys önskningar.

 

 

Och Starsport förstå nu att övertagningen kommer annonseras den här veckan.

 

 

Nyheten kommer välkomnas av Newcastle-fansen, som länge har längtat efter en ny ägare.

 

 

Staveley sägs vilja ha affären slutförd i december för att kunna ge Rafa Benitez chansen att planera en transferstrategi för den tidiga delen av 2018.

 

 

Förra månaden rapporterade Starsport att affärskvinnan hade träffat Newcastles chefer i London för att diskutera övertagandet och att Benitez kommer få närmare £100m (1,16 miljarder kr) att spendera när transferfönstret öppnar igen.

 

 

Klubben sägs prioritera behovet av en vänsterback, en mittfältare och en forward.

 

 

Mike Ashley vill ha affären klar till jul.

 

 

Försök att köpa Luke Shaw, Ross Barkley och f.d Magpies-anfallaren Andy Carroll var alla punkter som diskuterades på mötet.

 

 

Benitez har hållit tyst hela tiden när det gäller spekulationer om ett övertagande men han lär tveklöst vara uppspelt inför möjligheten att få en rejäl transferpåse.

 

 

Newcastle återvänder till spel när de tar sig an Manchester United efter landslagsuppehållet.

 

 

The Toon möter United på Old Trafford på lördag (18:30 svensk tid).

 

Amanda Staveley kan komma att ta kontrollen över Newcastle United. CREDIT: PA

 

 

 

AV: Jason Burt, fotbollens chefskorrespondent, Daily Telegraph, torsdag 19 oktober, 2017:

Amanda Staveley leder försöken att köpa Newcastle United och tänker inte agera som den som får igenom affären åt rika investerare i Mellanöstern.

Staveleys potentiella bud kommer genom företaget hon driver, PCP Capital Partners, och det sägs att en nondisclosure-överenskommelse har skrivits under då diskussionerna nu går in i nästa fas.

Finansiären kommer inleda en period av företagsbesiktning för att undersöka Newcastles räkenskaper innan hon börjar fundera på vilken summa hon ska erbjuda i ett formellt erbjudande - den beräknade värderingen sägs ligga på runt £300 miljoner (3,49 miljarder kr). Men det kan vara för lite för Newcastle-ägaren Mike Ashley - hos personer runt honom pratas det om en summa närmare £400m (4,65 miljarder kr) - men ytterligare diskussioner är inbokade.

Staveley hjälpte till att få igenom för shejk Mansour när han köpte Manchester City 2008, men när det gäller Newcastle verkar det som att hennes intentioner är att bli huvudpersonen i affären, genom PCP, där andra investerare stöttar hennes företag. Hon kontrollerar närmare £30 miljarder (349,4 miljarder kr) i investeringar men den exakta identiteten på hennes potentiella medhjälpare har ännu inte kommit fram. Men om det blir en affär verkar det som att hon kommer ta kontroll över Newcastle.

Staveley är inte den enda intresserade parten som skrivit på en ND-överenskommelse men hon har klivit fram som den som ligger bäst till efter att Ashley offentligt satt upp Newcastle till försäljning med ett uttalande släppt i måndags. Telegraph Sport rapporterade att Staveley, en väldigt ansedd affärskvinna, fortfarande är intresserad och överväger ett bud på £300m (3,49 miljarder kr) för klubben efter att tidigare ha försökt köpa Liverpool.

Staveley har länkar till norra England och föddes och växte upp i Yorkshire. Newcastle anses vara en klubb med fantastisk potential och en internationell profil. Om affären går igenom förväntas det komma rejäla investeringar för att stötta Newcastle-managern Rafael Benítez.

Staveley var på plats på läktaren vid 1-1 matchen mot Liverpool tidigare den här månaden då hon träffade managing directorn Lee Charnley. Ashleys närstående kollega Justin Barnes och PR-rådgivaren Keith Bishop. Efter det mötet har har mer konstruktiva diskussioner ägt rum.

Ashley vill försöka komma överens om en affär till jul, och innan januaris transferfönster öppnar, men det finns vissa bekymmer bland Newcastles supportrar om att han har kommit nära att sälja klubben utan att komma överens om någon affär.

Ashleys jurist Andrew Henderson släppte ett uttalande som sade: "Sedan i måndags har ett antal parter klivit fram som vi anser vara trovärdiga. Vi fortsätter även att hålla kontakten med ett antal parter som vi hade gått in i förhandlingar med innan måndagens annonsering."