T.o.m Goebbels hade varit imponerad av Trump-regimen och Fox News

När det begås hemska terrorhandlingar runt om i världen så kan man alltid veta att det finns en skock idioter och troll som utan några bakgrundsfakta omedelbart sätter igång ett drev som säger att det är muslimer som är gärningsmännen. Så retweetas det och runkas runt på sociala medier till det blir mer eller mindre en sanning. Vi minns ju alla den mänskliga hemorrojden Kent Ekeroths utspel i sociala medier efter tragedin i Oslo och på Utöya. Men sen har ju dessa analsäckar det ganska bra, för när det sedan, efter lite faktakoll, visar sig att det inte stämde, då blir det bara tyst från dem, en axelryckning produceras och sen är det glömt.

 

Nu har det ju hänt igen och nu är det ingen liten apparat som häver ur sig dyngan. Nu pratar vi om den "helt neutrala" jätten Fox News och Vita huset!

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2017/02/01/11412643-den-misstankta-i-moskattacken-snabbt-beskriven-som-en-marockansk-muslim-han-ar-en-vit-nationalist/

 

Man kan ju bara konstatera att t.o.m en viss Goebbels hade nog varit imponerad av hur dessa "patrioter" och "sanningssägare" pressar ner sin skit i vanligt folks halsar.

 

Sen har vi ju alla blivit bekanta med det här att om det är en mörkhyad gärningsman, då är det en del av den gigantiska muslimska armén som står vid västvärldens portar och varje dag äter upp vår "svenska/engelska/franska/amerikanska kultur" och genomför sin sluga "islamisering av västvärlden". Men när det är en vit, ofta nationalistisk, gärningsman, då handlar det om en ensamvarg som hade det lite tufft (och troligen blev gängvåldtagen av somalier som barn) tidigare i livet. Detta är något som författarinnan J.K Rowling igår tog fasta på på Twitter:

 

 

 

 

 

Man United v Wigan 4-0

Första halvlek var verkligen ingenting att skriva hem om, men när den belgiske toaborsten gick upp i luften och stångade in 1-0 kändes det som att det bara fanns en vinnare. Och så blev också fallet och nu har United bokat en plats i åttondelsfinalen i FA Cupen borta mot Blackburn.

 

Jag vet att det "bara" var Wigan vi ställdes mot och alla argument som kan kastas in p.g.a det. Men titta på de redan utropade världsmästarna Liverpool och deras insats i FA Cupen. Vad jag tänkte på var vårt 3-0 mål i söndags. Wow! Som jag har saknat den typen av mål och oj, vad bra Henrich Mchitarjan är! Ni har garanterat redan sett det, men det går att se om många gånger. Efter 73 minuter och 9 sekunder spelar Herrera ut bollen ur vår box och efter 73 minuter och 22 sekunder avslutar Armeniern anfallet med att slå bollen i mål, i den andra boxen - I love it!

 

Roligt att se den här linjedomaren på OT mot Wigan i söndags:

   

  

Det är såklart den kvinnliga linjedomaren Sian Massey som patrullerade ena långsidan med sin flagga i handen. På något sätt var det också passande att aset som för några år sedan skapade så stort rabalder runt henne, Richard Keys, i helgen dök upp i pressen som det totalsvin han är:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2017/02/01/11412634-game-over-richard-keys-fru-forbereder-en-skilsmassa-fran-otrogna-kommentatorsmannen-och-sager-att-han-fullstandigt-har-fatt-slut-pa-chanser-efter-att-nya-bilder-dykt-upp-pa-honom-och-alskarinnan/

 

Här hittar ni även den senaste utgåvan av briljanta Terrace Talk från the Irish Examiner, där Hull, Wigan, Hull och en del annat underhållande gås igenom:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2017/02/01/11412636-terrace-talk-man-united-jose-mourinhos-alternativa-fakta-trumfar-nastan-donalds/

 

 

 

Duncan Castles is a Red!

Det vet jag inte om han är, men han har i alla fall haft roligt på Twitter i helgen. Jag har ju nämnt herr Castles ett antal gånger här på bloggen, han är nämligen den brittiska journalist som troligtvis har bäst koll på José Mourinho. Så medan väldigt många andra engelska skribenter har roat sig med att skriva att portugisen är slut, samtidigt som de hyllat hipster-tysken med en medicinmans halsband i käften, har Castles hållit sig till fakta och i helgen slog han till på Twitter:

   

 

 

 

Transferfönstret stängt

Igår bommade alltså fönstret igen och nu kan tidningarna ta ett djupt andetag och sedan börja spekulera om vilka som ska köpas i sommar istället.

 

Det finns ju inte så många olika anledningar till att en spelare säljs till en annan klubb under något av transferfönstren. Men igår kväll dök det i alla fall upp en ganska ny variant, något som Daily Star tyckte var värt att annonsera om över nästan hela sin framsida (tillsammans med en bild på en lättklädd Kim Kardashian):

   

 

 

Här kan ni läsa artikeln (återfinns även i samtliga de andra tabloiderna idag):

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2017/02/01/11412631-avslojat-premier-league-stjarna-tvingad-till-transfer-efter-att-ha-fatt-ett-hemligt-barn-med-ett-sexigt-fan/

 

Jag kan vara säga att spekulationerna på nätet redan är i full gång vem det kan vara och jag är ganska säker på att spelarens identitet snart kommer vara allmänt känd.

 

 

Gårdagens resultat

Man får ju onekligen säga att matchresultaten igår (tisdag) spelade oss i händerna. Det har de gjort tidigare också, utan att vi har kunnat dra nytta av det, så ikväll känns det som att vi måste ta alla tre poängen om vi ska kunna nå topp fyra den här säsongen. Jag är fullt medveten om att saker och ting kan svänga snabbt i fotbollen och att det nödvändigtvis inte är kört om vi skulle kryssa/förlora ikväll, men vi kommer få en grymt svettig avslutning på ligan den här säsongen, så snart måste vi kravla oss över strecken om vi ska kunna hänga kvar där tills i maj. Dessutom är vi fortfarande involverade i tre cuper! Vilket inget annat engelskt lag är.

 

Sen kan vi ju än en gång konstatera att Arsenal är ett jävla hällregn av ryggradslösa skithus. Kan inte vara något mysterium att Sánchez är tveksam till att förlänga med dem.

 

Men gårdagens super-mega-tungviktsmatch var såklart Liverpool v Chelsea på Anfield och scouserna gjorde på nytt "de neutrala" besvikna då de inte kunde hårdrocka sönder den elake Contes lag. Trots att Ballon d'Or-vinnaren Sadio Mané hade flugits in från sin straffmiss i afrikanska mästerskapen och deklarerat sig själv redo för spel.

 

Var även kul att höra alla "experter" i Ingurland säga att det bara var en liten överdrift och att hans otroliga passion rann över när Klopp svarade för sin egen respekt-kampanj mot fjärdedomarna på sidlinjen när Costa sköt kanske säsongens sämsta straff:

 

 

Men allt visade sig vara lugnt. Men tänk er själv en traumatiska händelsen att få hycklande Jürgens garnityr uppkörd i ansiktet, wow, hoppas domarna i Ingurland har tillgång till skickliga psykologer. Men, som sagt var, allt var lugnt. Han gick nämligen bara fram till fjärdedomaren, såg ut som en förvriden psykopat och skrek "No one can beat us" i ansiktet på Neil Swarbrick, när Mignolet räddade straffen. Well, förutom Burnley, Swansea, Southampton och Wolverhampton då.

 

Men vi vet ju att ingen kan komma åt den här hipster-tysken. Mourinho sparkar till några vattenflaskor och pang! Upp på läktaren! Tok-tysken skriker arrogant i ansiktet på fjärdedomaren och han hyllas. Verkligen??

 

 

Klopp: "Jag gick tillbaka till fjärdedomaren och sade: 'Förlåt - du är fel person att prata med.' Han sade: 'Inga problem, jag gillar din passion.' Jag har aldrig hört det från en domare tidigare. Det var coolt."

 

Men det allra konstigaste med hycklaren Jürgen var att hans personliga strid mot offside-mål tydligen hade upphört igår kväll, eller åtminstone tagit en paus. Tror absolut inte det hade någonting med det faktum att det var Liverpool som gjorde målet att göra.

 

Vi vet alla att Valencia var offside innan han spelade fram Ibrahimović till 1-1 målet mot dem för några veckor sedan. Det har rullats ur alla vinklar i tv, kommenterats och judo-Jürgen har påtalat det ett antal gånger. Men igår "missade" både tv-världen och juckar-Jürgen det här, under uppbyggnaden till Wijnaldums 1-1 mål. Bilden (här nedanför) är tagen från när Henderson slår ut bollen till Milner, och då befinner sig målskytten, ganska tydligt, i en offside-position. Men jag har inte hört varken Viasat, Sky eller Jürgen själv rasa mot det, märkligt.

 

AV: Glenn Greenwald och Murtaza Hussain, The Intercept, måndag 30 januari, 2017:

 

 

 

EN MASSKJUTNING vid en moské i Quebec City igår kväll dödade sex människor och skadade åtta. Moskén som blev måltavla för attacken, the Cultural Islamic Center of Quebec, var densamma som moské som någon lämnade ett avhugget grishuvud utanför under Ramadan i juni förra året. Den kanadensiska premiärministern Justin Trudeau kallade händelsen en "terroristattack mot muslimer."

 

 

Nästan omedelbart beskrev olika nyhetskanaler och politiska personer skytten som muslim. Nationalistiska tabloider på högerkanten i Storbritannien länkade det direkt till islamistiskt våld. Fox News påstod att "vittnen sade att åtminstone en beväpnad man skrek 'Allahu akbar!', och sedan tillades följande om skyttens nationella ursprung:

 

 

 

 

 

Vita husets pressekreterare Sean Spicer utnyttjade attacken för att rättfärdiga president Trumps förbud mot invandrare från sju länder där befolkningsmajoriteten är muslimer. "Det är en fruktansvärd påminnelse om varför vi hela tiden måste vara vaksamma och varför presidenten tar steg för att vara proaktiv istället för reaktiv när det gäller vår nations säkerhet och trygghet," sade Spicer vid eftermiddagens briefing då han pratade om Quebec City-attacken.

 

 

Men dessa påståenden är helt felaktiga. Den misstänkta är varken marockansk eller muslim. Den marockanska individen, Muhammed el Khadir, var faktiskt en av de som bad i moskén och ringde 911 för att tillkalla polisen, och han spelade ingen roll överhuvudtaget i skjutningen.

 

 

Den som faktiskt är misstänkt för skjutningen är den 27 år gamla Alexandre Bissonnette, en vit fransk-kanadensare som, av allt att döma, är en fanatisk anti-invandringsnationalist. En ledare för en lokal grupp för invandrares rättigheter, François Deschamps, berättade för en lokaltidning att han kände igen bilden på honom som en person som är emot invandring, är högerextremist och ett "troll" som har varit fientlig mot gruppen online.

 

 

The Globe and Mail tillade att han "var känd i stadens aktivistcirklar som ett högerextremt troll som frekvent ger uttryck för anti-invandrings och anti-feministiska åsikter och som står upp för USA:s president Donald Trump." Och Bissonnettes Facebook-sida - nu borttagen men fortfarande arkiverad - listar bland sina "gillanden" den högerextrema franska nationalisten Marine Le Pen, islamkritikerna Richard Dawkins och Christopher Hitchens, de israeliska försvarsstyrkorna och Donald J. Trump (han "gillar" även det liberala Canadian Party NDP tillsammans med mer neutrala "gillanden" som Tom Hanks, the Sopranos och Katy Perry).

 

 

Det är vanligtvis fallet att det finns en signifikativ förvirring i svallvågorna av den här sortens attacker. Och tydligen grep den lokala polisen två misstänkta först: både Bissonnette tillsammans med el Khadir. Och tills utredningen är fullständig kan man inte garanterat veta vilka motiv det fanns här. Man bör vara försiktig med att försöka antyda alltför mycket från det sammelsurium av Facebook "gillanden" och, så här tidigt, även anekdotiska påståenden gällande hans politiska åsikter. När det gäller rapporterna om att någon skrek "Allahu akbar" är det helt naturligt att någon i en moské skulle göra det inför synen av en mordisk mördare som slumpmässigt skjuter människor, och det är även möjligt att skytten sade det hånfullt.

 

 

Men det här är exakt anledningen till varför ingen ansvarstagande nyhetsorganisation, än mindre Vita huset, borde rusa ut och beskriva skytten som muslim med marockansk härkomst när man vet så lite om vad som har hänt. Men det är inte bara det att Fox och Trumps Vita huset gjorde exakt det, än värre är att ingen av dem har tagit tillbaka det eller rättat sina påståenden långt efter att det stod klart att det inte stämde:

 

 

 

 

 

Den inflammatoriska effekten av den här sortens hänsynslösa, partiska "rapportering" är lika förutsägbar som den är giftig. Hela dagen lång har folk över hela världen citerat dessa rapporter för att rättfärdiga Trumps invandringsförbud och deras egna motbjudande åsikter om muslimer:

 

 

 

 

 

 

Den enda biten i allt det här som är sant är att det skedde en terroristhandling: terrorism som än en gång var riktad mot muslimer av någon som tydligen har indoktrinerats av en hel del hat emot dem. Medier och Vita huset fick folk över hela världen att idag tro på det exakt motsatta.

 

 

 

Kontakta artikelns författare:

 

 

Glenn Greenwald, mejl: glenn.greenwald@theintercept.com

 

 

Twitter: @ggreenwald

 

 

Murtaza Hussain, mejl: murtaza.hussain@theintercept.com

 

 

Twitter: @mazmhussain

En akademiker vid Sheffield-universitetet skrev för någon vecka en ganska korkad artikel på "The Conversation"-hemsidan, med jämförelser av Donald Trumps mediehanteringsteknik och motsvarigheten hos José Mourinho.

 

 

 

 

AV: Richard Kurt, the Irish Examiner, måndag 30 januari, 2017:

 

 

För att vara helt rättvis såg den lite mindre korkad ut efter den ganska usla förlusten borta mot Hull, när José avslöjade sin första Trump-inspirerade "alternativa fakta" - att matchen, faktiskt, hade slutat oavgjord.

 

 

Jag misstänker att många Röda roades av hans uppseendeväckande originella vägran att erkänna ett av deras mål, likt en nyckfull diktator i någon bananrepublik som undanber sig att erkänna att han just förlorat ett kort gränskrig.

 

 

Mindre roande var Uniteds insats och attityd, som stank av självbelåtenhet. Under en bittert iskall kväll uppe i Humberside, markerad av en särskilt vibrerande och högljudd uppvisning av de tillresta huttrande horderna, gjorde spelarnas skenbara likgiltighet det till ett ovanligt sjaskigt sätt att halta sig fram till finalen på.

 

 

Igår fortsatte vi på vår andra väg fram mot Wembley med ett lag som innehöll nio förändringar och det inkluderade även ett par ansikten vi nästan hade glömt bort. Innan matchen nåddes vi av nyheten om att tungviktarna Shaw, Rooney och Schweiny alla återfanns i matchtruppen, vilket kanske fick några av oss att känna oro för axeln i lagets buss men (den Tjocka) Grisen lyckades, åtminstone, med att ge oss alla något att le åt då hans fräcka mål orsakade förnöjsamhet över hela arenan.

 

 

Faktum är att hela eftermiddagen i princip var de förlorade sönernas parad, detta då målgörarna och framspelarna nästan samtliga var spelare som har fått ta emot en hel del kritik den här säsongen: Martial, Fellaini, Grisen, Smalling, Armeniern. Särskilt Smalling måste vara extremt nöjd med hur hans dag utvecklade sig; han begick en handling som kunde ha gett straff till Wigan vid ställningen 0-0, och han var helt enkelt fruktansvärt dålig i sin senaste insats innan den här i den röda tröjan.

 

 

Det förmodligen viktigaste elementet den här eftermiddagen var det lilla återuppvaknandet från Martial, så fort han hade flyttat bort från centrallinjen. Mourinho har knappt brytt sig om att dölja sitt missnöje gällande många saker i Martial-karnevalen under de senaste veckorna, där Anthonys pratglada agent tydligen inte lärt sig sin läxa efter ett tidigare gult utdelat gult kort från managern.

 

 

Den smutsiga berg-och-dalbanan som är Martials privatliv, läppsmaskande och detaljerat beskrivet i The Sun varje månad eller så, har inte heller hjälpt. Några tidningar hade t.o.m stämplat söndagens match som "Martials sista chans", vilket knappast kan ha hjälpt pojken att smälta sina croissanter innan matchen.

 

 

Eran vitlöks-aromatiserade korrespondent kan mycket väl vara nog så partisk, med tanke på hans grundläggande tro på att alla franska spelare tacksamt borde ses som gåvor från gud tills motsatsen har bevisats, men Martials medfödda talang kräver väl ändå att han får ännu en chans att etablera sin position?

 

 

Så fort Rooney drar - och den senaste underrättelsen säger att Kina nu gör allt för att få dit honom, trots att spelaren föredrar Amerika - tror jag att timmerblockaden kommer släppa, vilket kommer ge både Martial och Armeniern en riktig chans att frodas.

 

 

Vi inväntar nu en tredje match mot Hull på lika många veckor, vilket är åtminstone tre fler än vad någon velat, detta innan vi åker till de sprattlande mästarna till helgen. (Jag vet: du hade glömt att Leicester fortfarande tekniskt sett har den titeln, eller hur?) Detta borde inte vara prövande matcher för ett dyrt lag med ambitionen att spela i Champions League. Men uppvisningarna de senaste två veckorna har producerat en hel del stånk och stön bland många Röda, och jag har hört att United håller på att intervjua sex tränare för två nya tjänster som "insatsanalytiker" den här veckan. Pfft! De skulle kunna spara sina pengar och bara gå in på Red Issue's hemsida och få några korrekt uppiggande expertanalyser, men en del av det mer saftiga språket där kanske kommer förbrylla Josés förståelsefärdigheter. Särskilt när ämnet är Rooney.

 

 

Hursomhelst, låt oss inte vara alltför negativa. Det skulle kunna vara mycket värre: titta bara på Anfield den här veckan. Redaktören: hur många skrattande emoticons kan vi få rum med här? Lika många som tänderna Klopp på något sätt får in i sitt maniska "Shining"-flin? Av vilket vi ser betydligt mindre av nuförtiden, verkar det som...

Det utskämda f.d Sky Sports-ankaret fotograferades då han lämnade sitt hotell genom en sidodörr med 28-åriga Lucie Rose i onsdags

   

Julia Keys har stämplat sin bortstötta man en LÖGNARE efter det att det avslöjades att han fortsatt sin affär med deras dotters kompis.

 

 

AV: John Shammas, The Sun on Sunday, söndag 29 januari, 2017:

 

 

 

FRUN till den utskämda tv-presentatören Richard Keys har lämnat in en skilsmässoansökan efter det att bilder på honom med en ung älskarinna dykt upp.

 

 

Julia Keys, 57, sade följande till The Sun on Sunday: "Det var fullständig oärlighet från båda och om det här är vad Richard vill så önskar jag honom allt gott, men jag vill skiljas."

 

 

F.d Sky Sports-ankaret Keys, 59, och Lucie Rose, 28 - en kompis till hans skådespelardotter Jemma - sågs promenera nära ett hotell, där rummen kostar £400 (4,661 kr) per natt, där han bodde i onsdags.

 

 

Förra året förnekade han offentligt affären och Julia kom till och med ett uttalande som stöttade honom - ett uttalande som hon nu säger att hon mer eller mindre tvingades att göra.

 

 

Julia berättade t.o.m att Keys köpte henne en nallebjörn som ett sätt säga förlåt på när ryktena om affären kom upp till ytan i oktober.

 

 

Men bilden på Keys och Miss Rose den här veckan bevisade att hans bedrägeri hade fortsatt.

 

 

Keys har setts vid ett hotell med juristen Lucie Rose.

 

 

Julia sade: "Jag pratade med honom efter att jag hade sett bilden och sade, 'om det någonsin fanns en chans att försona vårt äktenskap, så har du förstört det för alltid efter vad jag just har sett.'

 

 

"Lucie har spelat för honom och han är en man i en viss ålder - nästan 60 år - och han är fullständigt smickrad av det.

 

 

"Han har fortsatt affären och har inte klarat av att låta henne gå trots att jag till en början stod upp för honom.

 

 

"Han har konstant förnekat det och hetsade mig till att göra ett offentligt uttalande förra året där jag sade att affären inte har skett.

 

 

Richard Keys lämnade sitt hotell genom en sidodörr med 28-åriga Lucie Rose i onsdags.

 

 

 

"Han ringde mig t.o.m för ett par dagar sedan för att säga att han 'inte hade träffat henne, inte ville vara med henne och hade inga känslor för henne'.

 

 

"Jag ville att han skulle bevisa att han ville ha sitt äktenskap, istället gjorde han det rakt motsatta."

 

 

Julia avslöjade även att Keys är "rädd för att fylla 60" men att han var "smickrad" att en ung kvinna visar ett intresse för honom.

 

 

Keys - som tog ett jobb som tv-presentatör i Qatar med en skattefri lön på £420,000 (4,89m kr) om året efter det att han fick sparken av Sky Sports p.g.a sexistiska kommentarer om en kvinnlig linjedomare - flög till London i tisdags.

 

 

Lucie Rose är kompis med dottern Jemma (t.v.).

 

 

Efter att ha landat i London åkte han till det femstjärniga Hyatt Regency Churchill-hotellet i centrala London.

 

 

Lucie gjorde honom sällskap på hans rum och de åt på hotellets The Montagu-restaurang där en middag för två kostar runt £200 (2,331 kr).

 

 

Juristen Lucie lämnade sedan för att arbeta med återvände under kvällen.

 

 

Julia chockades av avslöjandet.

 

 

Julia, som har lämnat in en skilsmässoansökan, säger att hon "chockades" av foto på de två.

 

 

Psykoterapeuten Julia, från Ascot, Berks, tillade: "Jag har väldigt starka anledningar att misstänka att hans affär med Lucie inte är den första.

 

 

"Lucie är den första affären där jag kategoriskt har kommit på honom men jag har haft anledningar att tro att andra saker har pågått också."

 

 

Richard sägs ha träffat Lucie på Dohas partyscen.

 

 

Julia fördömde även Lucie, som träffade Keys medan hon arbetade för Qatar Investment Authority.

 

 

Den plågade mamman, som har kämpat mot sköldkörtelscancer, sade att deras son Josh, 27, också "var färdig med" Keys.

 

 

Hon sade: "Han sade, 'såra inte mamma eller gör henne ännu mer sjuk', men då tiden har gått har Josh känt att det räcker nu."

 

 

Julia sade att Lucie, som var kompis med f.d Hollyoaks-stjärnan Jemma, 31, brukade sms:a henne under flörten med Richard.

 

 

Keys träffade Lucie Rose genom dottern Jemma (t.v.).

 

 

Richard Keys flyttade till Mellanöstern efter att ha blivit av med sitt jobb 2011.

 

 

Richard och psykoterapeuten Julia har varit gifta i 34 år.

 

 

Men hon tillade att han "har fullständigt fått slut på chanser" den här gången och hon tänker gå vidare med skilsmässoproceduren.

 

 

Keys var inte tillgänglig för någon kommentar.

 

 

Tv-programledaren Richard Keys ger en väldigt underhållande guidad visning av sitt hus i Qatar:

EN TOPPFOTBOLLSSPELARE har transfererats efter att ha fått ett hemligt barn med ett fan

   

AFFÄR: Toppfotbollsspelaren bad om en transfer efter att ha fått ett hemligt barn med ett fan.

 

 

 

 

 

EXKLUSIVT AV: Jerry Lawton, Daily Star, onsdag 1 februari, 2017:

 

 

Spelaren hade en flört med supportern bakom ryggen på hans partner sedan flera år och mamma till hans barn.

 

 

Han lämnade sin älskarinna - en lärarinna - efter att deras bäbis fötts och bad om att få byta klubb.

 

 

Hans bossar ville inte att han skulle lämna men gick med på en transfer.

 

 

Premier League-stjärnan, som inte kan namnges av juridiska orsaker, är fortfarande med sin partner som har förlåtit honom.

 

 

Han gick till en ny klubb flera miles (1 mile = 1,6 km) bort. Lärarinnan har kallat in jurister för att spelaren ska betala barnstöd.

 

 

Igår kväll sade en av hennes vänner till Daily Star att hon var "förkrossad" över att fotbollsspelaren inte verkade vilja ha någon kontakt med sin son.

 

 

"Det här var inget one-night stand. De var ett par som såg ut att ha en framtid."

 

 

Lärarinnan sade att hon funderar på att gå ut offentligt för att varna andra kvinnor om spelarens aktioner.

 

 

Fotbollsspelaren vägrade att kommentera och vill få ett åläggande för att förhindra att detaljerna om affären någonsin avslöjas.

 

 

En av hans kompisar sade till the Daily Star att han ångrade sin relation med kvinnan som hade erbjudit honom "sex på ett fat".

 

 

Han trodde att hon var en wannabe-WAG som hade siktat in sig på andra spelare och motiverades av pengar.

Wigan hemma i FA Cupen

Wigan Athletic hemma i fjärde rundan av A Cupen idag (sjätte rundan är kvartsfinalerna). De leds numera av en viss Warren Joyce, han som var så framgångsrik som reservlagsmanager hos United under många år. Igår gjorde han en väldigt intressant intervju i The Daily Telegraph med James Ducker. Den innehåller bl. a några intressanta rader om Januzaj, Wilson och Macheda. Rekommenderar den starkt och ni hittar den här:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2017/01/29/11411547-man-utd-vs-wigan-paul-pogba-ville-alltid-bli-bast-men-han-fortsatter-ha-korkade-frisyrer-sager-fd-ungdomstranaren-warren-joyce-infor-aterkomsten-till-old-trafford/

 

 

 

Wigan ligger för tillfället under nedflyttningsstrecket (på 22:a plats bland 24 lag) i the Championship, men det är ingenting att luta sig emot när det handlar om cupspel. Förutom Joyce så återfinns även spelarna Reece James, Ryan Tunnicliffe och Nick Powell i Wigans förstalagstrupp, samtliga med ett förflutet i United. Minns att herr Tunnicliffe framhölls som något alldeles extra när han slog igenom samtidigt som Pogba och Ravel Morrison. På tal om Morrison så tillhör han fortfarande Lazio, men lånades tidigare den här månaden ut till Wigan för provspel, men han lyckades inte övertyga Joyce om att han är värd en chans där.

 

 

 

Med tanke på hur dåligt vi spelat i våra tre senaste matcher hoppas jag att vi kan höja oss och boka en plats i femte rundan av cupen, för jag är ganska säker på att Wigan inte kommer behöva någon extra motivering inför den här matchen.

 

 

 

När det vankas FA Cupspel tänker jag ofta tillbaka på svunna tider. Det här är ju verkligen en cup där United har en storslagen historia. Vad sägs till exempel om det här nedslaget: Den 12.e mars 1983, kvartsfinal mot Everton på Old Trafford, inför 58,198 fans. När det gäller sådant här är Youtube oslagbart, njut såklart av Frank Stapletons briljanta volley, efter Lou Macaris nednickning, men titta även och lyssna på fansen på läktarna - snacka om att det är helt en annan tid vi skådar, trots att det "bara" är 34 år sedan:

 

 

Sen gick vi ju såklart hela vägen den säsongen och fick lyfta FA Cuppokalen på Wembley - underbara minnen.

 

 

 

Rooney kan komma att flytta i februari

Sent igår kväll dök den hyfsat insatta Simon Mullock på Sunday Mirror upp med den här storyn:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2017/01/29/11411550-manchester-united-redo-att-sanktionera-wayne-rooneys-flytt-till-kina-nasta-manad/

 

 

Jag ska vara ärlig och säga att jag inte visste att den kinesiska ligans transferfönster är öppet under februari månad. Så det innebär ju att det fortfarande finns en chans att Rooney packar innan sommaren.

 

 

The Suns Custis har skrivit samma sak under de senaste dagarna; att kineserna verkligen vill ha Rooney etc och att scousern kanske inte har något val för att:

a) han vet att Mourinho inte ser honom som en startspelare längre och

b) inget seriöst erbjudande från USA har kommit in, vilket är vad han verkligen vill.

 

 

Så än finns det hopp, men jag har svårt att föreställa mig att Coleen är så sugen på Kina. Men det kanske skulle gå att lösa med att han flyttar själv och flyger hem emellanåt. Men förstå vilket skick han kommer vara i efter att ha bott själv några månader, i ett land där mycket av maten på restaurangerna är stekt eller friterad, wow!

 

 

 

Bland det bästa jag läst på mycket länge!

Danny Taylor på the Guardian/Observer står ju i en klass för sig själv när det gäller de brittiska fotbollsskribenterna. I princip allt han spottar ur sig är intressant och läsvärt (även det som inte handlar om United). Så det var roligt att hitta en helt ny tidskrift häromdagen, länkad till såklart av det helt briljanta Red Issue! Läs gärna denna text, jag håller det som en av de bästa artiklarna om fotboll som jag har läst på väldigt länge (säker på att många inte håller med mig):

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2017/01/29/11411556-har-fotbollen-utvecklat-en-ohalsosam-besatthet-av-sorg/

 

 

 

Mourinho vill förstärka - Eddy tror det kan bli billigare i sommar

Jag skrev om det igår (lördags) i Hörnan: Att Mourinho länge uttryckt en vilja att förstärka truppen under januari månad. Jones och Rojos fina spel i mittförsvaret har sedan redcuerat det behovet något, men med tanke på det monsterschema med matcher vi står inför vill portugisen åtminstone få in en ny spelare i januari. Men Eddy menar att det går att handla billigare i sommar, så nu verkar det handla om huruvida Mourinho kan övertyga vår "genialiske" chef, efter idag återstår det två dagar innan det europeiska transferfönstret stängs.

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2017/01/29/11411552-bekymrad-mourinho-pushar-ledningen-for-ett-nyforvarv/

 

 

 

Det stormar runt Klopp

Var igår eftermiddag ute på äventyr i en av Sveriges livsfarliga "no-go zoner" när jag fick ett meddelande från en polare som är scouser (ja, det är sant, han tillhör minoriteten som är helt ok) som indikerade att det inte såg bra ut för hans gäng.

 

 

Det gjorde det inte heller och det slutade inte bra för dem heller. Efter Klopps nästan oslagbara ursäkt efter förlusten hemma mot Southampton har jag hittat ett exklusivt klipp gällande vädret lokalt i Liverpool, som det såg ut alldeles runt Anfield under matchen:

 

 

Och av en ren tillfällighet så befann sig Ice-T:s fru Coco Austin i Liverpool igår, där hon hade tagit in på ett hotell i närheten av Anfield. Här vittnar hon om vädret, på plats, som stackars Jürgens mannar tvingades kriga i:

 

 

Nu har dessa titelfavoriter alltså förlorat tre hemmamatcher på en vecka, halkat efter Chelsea i toppen och åkt ur två cuper - helt underbart! Så nu har den vaniljtandade storrunkaren lite att tänka på, nästa match? Hemma mot Chelsea på tisdag.

 

 

Många scousers är i chock efter detta, andra gör det korkat lätt för sig:

 

 

 

Om Chelsea slår scouserna på tisdag skiljer det 13 poäng mellan lagen, det återstår visserligen 15 matcher, men det ska krävas ett ras av Chelsea av närmast episka proportioner om de ska tappa det. Men visst, vinner sopdykarna är det "bara" sju poäng upp. Sen ska vi inte glömma att varken de Blåa från London eller tysken med det brandbombade staketet i käften och hans gäng är involverade i något Europaspel den här säsongen. Chelsea avancerade igår i FA Cupen, så de har en turnering till att lägga energi på. Detta medan scouserna är utslagna ur allt och inte kvalificerade sig till något spel i Europa. Så efter matchen på tisdag har de spelat nio matcher i januari, men sedan har de endast 15 kvar under perioden februari till maj! 15 matcher på tre och en halv månad!

 

 

Så kan de skaka av sig januari, som blev en mardrömsmånad för dem, och få upp farten igen? Jag har svårt att se det hända, men man vet ju aldrig. Dessutom ser Chelsea "ganska" stabila ut, men även de kommer få svackor. Men troligtvis inte av samma dignitet som scouserna:

 

 

I januari har de spelat tre ligamatcher och tagit två av nio möjliga poäng. De har kryssat mot Plymouth Argyle i FA Cupen, för att sedan halta sig vidare med en 1-0 vinst (enda segern i januari) i returen. Och igår åkte de ur den cupen efter 2-1 hemma mot bottenlaget i the Championship Wolverhampton. Innan det hann de även förpassas ur Ligacupens semifinal med totalt 2-0 över två matcher mot Southampton. Så igår dök det upp ett konto på Twitter som uppmanar till en "Klopp out"-marsch innan matchen på tisdag och de drog igång en insamling för att flyga ett flygplan med en "Klopp out"-banner över Anfield! Kryddstarka tider, det har börjat blåsa runt Jürgen på fler än ett sätt.

 

 

 

 

 

AV: Alex Hess, https://sports.vice.com, onsdag 25 januari, 2017:

 

Fotbollen håller på att förtäras av sorg. Förra månaden höll Aston Villa en minuts applåder 20 minuter och 16 sekunder in i deras sista match för kalenderåret, en 1-1 match mot Leeds United. Anledningen? För att hedra "alla Villa-fans som gick bort 2016". Ett år tidigare gjorde Southend United samma sak för att uppmärksamma 2015 års "förlorade supportrar". Taktfullt och gripande, eller falskt, egenkärt och enbart väldigt konstigt?

Det här är extrema exempel på ett växande fenomen. Under samma månad som Villa sörjde de saknade, hölls minutlånga tystnader innan matcher i Ibrox (till minne av 1971 års katastrof på den arenan), Ayr United (efter ett ungt fans död), Port Vale och Clyde (båda för f.d spelare) och på varje arena över hela landet i svallvågorna av Chapecoense-flygkraschen.

På annat håll höll Southend en minuts applåder i den 17:e minuten för två fans i den åldern som dog i en bilkrasch tidigare den veckan; Sheffield United gjorde samma sak för att uppmärksamma ett åttaårigt fans bortgång; Crystal Palace höll en minuts applåder för ett offer för spårvagnsolyckan i Croyden; Bristol City uppmärksammade Aston Villas besök på Ashton Gate med en minuts applåder för ett Villans-fan som nyligen dött av cancer; West Ham, Middlesbrough och Leicester gjorde alla samma sak för nyligen bortgångna fans; Dunfermline för en f.d director; Hull City och Barnsley för f.d spelare.

Newcastle och Sunderland fans förenades i en minuts applåder för att uppmärksamma ett sexårigt fan som kämpar mot neuroblastom; Macclesfield Town arrangerade en minuts applåder för ett 20-årigt fan som hade hamnat på sjukhus (men inte dött) efter att ha ramlat från ett parkeringshus i stadens centrum.

Alla dessa arrangemang skedde enbart under december månad, och den månaden var inget undantag. Faktum är att om du var ett Newcastle-fan och närvarade vid matchen mot Nottingham Forest den 30 december, hade du dragits med till att delta i en minuts applåder innan avspark (för att uppmärksamma den första årsdagen av Pavel Srniceks död), sedan på nytt i den 17:e minuten (som hyllning till fansen ombord på MH17-flighten 2014) och sedan än en gång i den 19:e minuten (för en tonåring knivskuren till döds på julafton).

Det här är självklart ett känsligt ämne, och den första poängen att framhålla är att ingen av dessa hyllningar är utan förtjänst eller betydelse. Många är starkt genomsyrade av båda och alla som har deltagit i en fotbollsarena som förenas i absolut tystnad kan vittna om kraften som den gesten kan ha.

Men ändå finns det en känsla av punkten för det överdrivna sedan länge har nåtts, att fotbollen har utvecklat en ohälsosam upptagenhet med en vana som, för ett årtionde eller så sedan, inträffade endast en eller två gånger per säsong för att hylla en dubbelvinnande mittback eller en halvlegendarisk manager.

 

 

PA Images

 

 

Det finns ingen exakt vetenskap i detta, och ingen har rätt att avgöra vem som är värd en offentlig minnesstund och vem som inte är det. Men när 37,000 deltagare på Villa Park tvingas hylla den ytterst vaga kategorin "fans som dött under de senaste 12 månaderna", börjar anklagelser om att man njuter av sig själv kännas rättfärdigade. Självgratulerande sorg är ingen sorts sorg överhuvudtaget.

 

En del av anledningen till att en minuts applåder stadigt har tagit över från en minuts tystnad som förstavalet när det gäller minnesstunder är att fansen kan organisera det själva - det krävs inget intervall innan avsparken, annonserat via högtalarna och avslutat av domarens visselpipa. På många sätt är det en bra sak: det betyder att fansens hyllningar inte begränsas till de som föreskrivs av det officiella. Men den här friheten har en nackdel: den snabba spridningen av orkestrerat sörjande kopplat till tragedier som, i vissa fall, endast är svagt länkade till de som sörjer.

Det är en grundläggande ekonomisk princip att desto mer det finns av något, desto mindre är den saken värd. Då den här rutinen blir alltmer alldaglig kommer fler fans helt enkelt att bara rutinmässigt delta. Ett Newcastle-fanzine frågade nyligen huruvida det är dags för St James' Park att upphöra med deras vanliga applåder i den 17:e minuten till minne av John Alder och Liam Sweeney, av den anledningen att "fansens entusiasm verkar vara på tillbakagång". Med tanke på att det har varit en formalitet var fjortonde dag i två och ett halvt år borde det inte komma som någon överraskning, och skribenten är långt ifrån den enda supportern som noterat att meningen med en sådan ceremoni vittrar sönder av en våg av ren massa.

Dessa sorgeuttryck, i sin natur och med sin frekvens, börjar svänga mot den utförande, klappa-oss-själva-på-axeln varianten som totalt underminerar hela processen. Det är en njutning som även spelare kan göra sig skyldiga till. notera Manchester Citys absurda begravningshyllning till den skadade Ilkay Gundogan (i sig självt en kopia av den brasilianska truppens lika oförlåtliga hyllning till Neymar i VM 2014).

Det behövs inte ens sägas att samtliga de dödsfall (eller olyckor) som listats högre upp i den här artikeln var tragedier för de som påverkades av dem. Men det var inte alla som hade någon större relevans för de tusentals fans som deltog i deras minnesstund, förutom det faktum att de två parterna delar en kärlek för samma idrottslag. Det här är inte detsamma som att säga att banden som denna kärlek kan skapa är värdelösa - idrottens kraft att kunna föra människor samman är ovärderlig - men endast den gemensamheten är inte tillräcklig för att framkalla innerlig sorg i vartenda fan, vid vartenda fall.

Precis som den moderna fotbollens supporterskap har fött fenomenet falsk upprördhet - där fans måste spotta fradga av indignation gällande sådana skandaler som spelare som byter tröjor i halvtid, eller en manager som dekorerar sin julgran med en rivals färger - har det även gett upphov till en lika fejkad tvilling: falsk sorg. Den innebär att match efter match punkteras med 60 sekunders-applåder, varje gång levererade med den sortens uppblåsta högtidlighet som en gång i tiden var förbehållet Comic Relief-mellanspel och Robin Williams-filmer.

 

PA Images

Varför är vi så nödsakade att göra detta till ett regelbundet inslag i matchdagsrutinen? Är det för att vi känner en genuin ledsamhet inför en annan människas död? En vilja att bli sedd som sund och hederlig? En genväg till att känna oss själva duktiga? Är det ett symptom av post-Diana Storbritannien, där sörjandet har blivit lika mycket ett nationellt tidsfördriv som te och kakor eller Corrie?

Det mest troliga svaret är att element av allt det ovannämnda är inblandat. Kombinationen skiljer sig åt vid varje tillfälle, och tveklöst är den första av dessa förklaringar nästan alltid en drivande kraft. Men den snabba framväxten av dessa tillfällen gör sorg till en snabbt devalverad valuta, i fara att bli helt värdelös då det innerliga och det invanda är oskiljaktigt intrasslade av en virvelvind av förpliktelse.

"Det finns ingen sorg som den sorg som inte pratar," skrev en klok man en gång i tiden. Just nu skriker fotbollens sorg så högt den bara kan. Förr eller senare kommer folk att fullständigt sluta lyssna.

 

@A_Hess

 

Den bekymrade: Man United-bossen Jose Mourinho försöker förstärka sitt lag inför det stentuffa spelschemat. ALEX LIVESEY

 

 

 

AV: Duncan Castles, The Sunday Times, söndag 29 januari, 2017:

JOSE MOURINHO försöker övertyga Manchester Uniteds ledning om att låta honom få addera åtminstone ett januari-nyförvärv till en trupp som står inför det mest överbelastade spelschemat av alla Premier League-klubbar. Old Trafford-managern anser att hans spelartrupp behöver förstärkas för att kunna hantera en säsong som - till skillnad mot alla andra engelska klubbar - fortsätter att utkämpas på alla fyra fronterna.

United har initierat diskussioner om att köpa Benficas mittback Victor Lindelöf och AS Monaco-mittfältaren Tiemoue Bakayoko i det här fönstret, men dessa närmanden har avvisats av två klubbar som för närvarande leder den portugisiska respektive den franska ligan. Exekutiva vice ordföranden Ed Woodward tror att de två transfermåltavlorna kan säkras till ett lägre pris efter den här säsongen och han föredrar att vänta med köpen.

Även om Mourinho, som har ett facit med kloka transfermarknadsaffärer, förstår det ekonomiska argumentet, är han bekymrad över att en trupp som redan reducerats av två januariförsäljningar av seniorspelare kommer bli överansträngd utan något nyförvärv. United har redan sålt Morgan Schneiderlin till Everton och Memphis Depay till Lyon för rejäla avgifter, och de förväntar sig även att tappa Ashley Young kommande vecka då den allsidiga engelska landslagsmannen bett om en flytt.

Mourinho har fått i uppdrag att se till så att United spelar i nästa säsongs Champions League - en kvalificering som är ekonomiskt sett väldigt viktig p.g.a straffklausulerna som skrivits in i klubbens nyckelkommersiella kontrakt. Portugisen måste klara det samtidigt som topp sex i Premier League är det mest konkurrenskraftiga divisionen någonsin skådat - och i tillägg till detta så har två av Uniteds direkta rivaler om en plats i Europa, Chelsea och Liverpool, helt sluppit bördan av något spel i Europa den här säsongen.

United, i stark kontrast mot detta, har nått Ligacupfinalen, 16-delsfinal i Europa League och de är kvar i FA Cupen. Om de lyckas undvika omspel i den sistnämnda turneringen står Mourinhos mannar inför en säsong där 66 tävlingsmatcher ska spelas. Sir Alex Fergusons trippelvinnare 1999 uthärdade 63.

Det sägs att Mourinho skulle föredra att addera en central mittfältare, helst den franska U21-landslagsmannen Bakayoko. Även om Ligue 1-ledarna höjde Uniteds hopp tidigare den här månaden då de försökte rekrytera en ersättare till den kraftfulla nummer 6:an, så har United inte lyckats komma överens med dem om någon avgift.

Den oförväntat starka formen under mitten av säsongen från Marcos Rojo och Phil Jones har reducerat behovet av förstärkningar defensivt, vilket fått Lindelöf att skriva på ett förbättrat kontrakt för Benfica med ögonen på en sommarflytt. De portugisiska mästarna säger att de har "stängt dörren" för fler vinterförsäljningar efter Goncalo Guedes £25m (297,7m kr) flytt till Paris Saint-Germain förra veckan.