Från brittiska järnvägar till superkändisar i Hollywood, en värld av anslutningar ligger under den kinesiska fotbollens investeringar

 

 

 

 

 

AV: Simon Chadwick, Paul Widdop och Daniel Parnell, Asia & the Pacific Policy Society, tisdag 6 december, 2016:

 

 

Köpet av en engelsk fotbollsklubb i the Championship av ett kinesiskt konglomerat innebär ett fönster in i en affärskultur av relationer och växelverkan, detta skriver Simon Chadwick, Paul Widdop och Dan Parnell mer om här under.

 

 

När det kinesiska konglomeratet Fosun International Limited förvärvade den engelska Championship (näst högsta ligan) klubben Wolverhampton Wanderers (i dagligt tal refererad till som Wolves) förväntade sig många av klubbens fans att pengar från ovan skulle regna ner och att några stora nyförvärv skulle plockas in. Inget av detta hände; faktum är att lagets insatser var så otillfredsställande tidigt under säsongen att lagets manager fick sparken.

 

 

Fosun var tydligt missnöjda, detta då ett harvande i de lägre regionerna av den högst ligan i England varken kastar ett positivt sken på företaget eller adderar signifikativt värde till Kinas nuvarande fotbollsrevolution. Men trots det lär inte Fosun se sin första räd in i det europeiska klubbägarskapet som en katastrof.

 

 

Enbart fotbollen var aldrig trolig som enda anledning för Fosun att köpa Wolves. Som ett konglomerat kan det vara en självklar sak att säga, då den här sortens organisation äger flera olika affärsverksamheter inom flera olika, ofta obesläktade, industrisektorer. På en nivå kan Wolves bara vara ännu en investering i en bred portfölj av Fosun-egendomar.

 

 

Men på en annan nivå så ger köp av tillgångar inom fotbollen ett mycket bredare spektrum av potentiella fördelar. Fosun äger en 20-procentig andel i Gestifute, superagenten i fotbollen Jorge Mendes spelarrepresentationsagentur. Tillsammans har Gestifute och Wolverhampton öppnat upp ett nätverk för Fosun som i slutändan ska ha ett mycket större värde för företaget.

 

 

Nätverk i den kinesiska kulturen är så fundamentala när man gör affärer att Kina t.o.m har ett namn på det: guanxi. Den bokstavliga översättningen av guanxi är ofta svår att helt få till men ibland definieras det helt enkelt som "relationer och anslutningar". Guanxi är ganska mycket mer djupgående är vad västerlänningar kanske föreställer sig, det baseras på deras egen tolkning av begreppet "anslutningar". Det är en form av växelverkan - vad västerlänningar kanske skulle kalla "tjänster och gentjänster". Man kan säga att kinesiska affärspersoner ofta ger något till någon mot att, vid ett senare tillfälle, kunna be den personen om att ge något tillbaka eller utöva inflytande å deras vägnar.

 

 

Meningen med detta är att göra det möjligt för kinesiska affärsverksamheter att skapa anslutningar, relationer, och nätverk som hjälper dem att gå förbi normala styrsystem eller konventionella affärsmetoder. En viktig aspekt av detta är de sociala banden mellan individer, vilka är tänkta att utgöra direkt eller exklusiv tillgång till information från insiders, affärskontrakt eller knappa resurser.

 

 

I den kontexten ser det ut som att Fosuns köp av Wolverhampton Wanderers är ett klassiskt fall av guanxi. Att äga en framgångsrik fotbollsklubb i sig självt är bra guanxi; då president Xi och seniora medlemmar av hans regering har ställt sig bakom den kinesiska sportrevolutionen är det lätt att förstå varför Fosun vill vara en del av det globala fotbollsnätverket.

 

 

Även om Wanderers inte gör mycket mer än att spela ut de kommande säsongerna i mittabellens medelmåttighet lär inte Fosun bekymra sig alltför mycket. Trots allt så dikterar guanxi att det finns mer i Wolves-affären än det man ser med blotta ögat. Faktum är att efter att ha åtagit sig en sociala nätverks-analys (som erhölls från mediekällor) av Wolves och deras nya ägare Fosun, ser det ut som att klubben helt enkelt bara är ett nav i en mycket mer signifikativ samling relationer och anslutningar.

 

 

Diagrammet här under ger en hyfsad bild av hur det här nätverket ser ut:

 

 

 

Wolverhampton Wanderers ägare Fosun ägs av den kinesiska miljardären Guo Guangchang. Guo är allmänt erkänd som en av Kinas rikaste män, med en nettoförmögenhet på omkring $5,9 miljarder (57,7 miljarder kr). Guo har byggt upp ett företag med intressen i allt från gruvdrift till mediciner till fastigheter. På många sätt är detta Guos guanxi, hans nätverk sträcker ut sig långt bortom engelska fotbollslag i näst högsta ligan.

 

 

Mer signifikativt, när vi pratar om fotboll, är att Fosun även skapat Foyo Culture and Entertainment Co Ltd. Det är det företaget som i sin tur äger en minoritetsandel i Mendes Gestifute. Det svarar för agenttjänster åt fotbollsspelare genom ett dotterbolag, Polaris Sports. Bland Polaris klienter återfinns Real Madrid-spelarna Cristiano Ronaldo och James Rodriguez. Polaris jobbar även med dagens Manchester United-manager Jose Mourinho, som sedan länge har länkar med Jorge Mendes (hans agent sedan många år).

 

 

Tillsammans är Gestifute och Polaris partners med det amerikanska företaget CAA Sports (en global sport- och underhållningsagentur), som har flera klienter inom fotbollen inklusive FC Barcelona och Chelsea. Agenturen är i sig själv del av ett större företag - CAA (Creative Artists Agency), som representerar ett antal av Hollywoods största kändisar. Tom Cruise och Brad Pitt är två av CAA:s klienter.

 

 

Cruise och Pitt ser kanske inte ut att ha mycket gemensamt med en postindustriell stad i mellersta England, och det är inte troligt att de lär dyka upp någon lördag eftermiddag i Wolves berömda orangea matchtröja, men vår karta över Wanderers guanxi-nätverk visar att det finns en väg från Hollywood till Wolverhampton. Detta väcker en fråga: varför, och vad är återbetalningen på investeringen för Fosun?

 

 

På senare år har det kinesiska konglomeratet diversifierats till film och tv, via deras produktionsbolag Fosun Pictures. Nätverksanslutningarna till Cruise/Pitt/CAA känns därför väldigt vettiga, särskilt om man tittar framåt mot en Fosun-producerad Hollywood-storfilm vid något skede i framtiden.

 

 

Men detta känns ändå som en lång väg från Wolverhampton. Men stadens placering i Englands West Midlands-storstadsregion (där ligger bl. a Birmingham - Englands näst största stad) kan sitta på några ledtrådar. Rykten cirkulerar för tillfället om att den brittiska markbundna tv-kanalen Channel 4 ska flytta från London, och då tros Birmingham var deras favoritval för ny hemstad. Det ryktas även om att flytten kan vara en del av byggandet av ett mycket större media- och underhållningskomplex i staden.

 

 

Ett storföretag som Fosun, som redan investerar stora pengar i sektorn, skulle därför framstå som idealiska för att försöka få kontrakten som lär komma från en sådan utveckling. Samtidigt finns det stora planer på att Storbritanniens HS2-järnvägslänk ska passera genom the West Midlands, vilket skulle generera ytterligare affärsmöjligheter. Fosun blev nyligen det första privata kinesiska företaget att äga en större andel ($6,9 miljarder - 67,5 miljarder kr) än regeringen i ett projekt för höghastighetståg. Därför är företaget perfekt rustade för att lägga bud på HS2-arbetet.

 

 

Och det är såhär guanxi fungerar: när Fosun köpte Wolves, köpte konglomeratet inte bara en fotbollsklubb. Det köpte sig in i ett nätverk av relationer och anslutningar som Guo tveklöst visste skulle ha mycket bredare, djupare och ekonomiskt lukrativa följder för konglomeratet. Samtidigt som det verkar föga troligt att Brad Pitt kommer bli en regelbunden åskådare på Wolves hemmamatcher, så avslöjar det faktum att han är en del av klubbens bredare nätverk en hel del om både guanxi och hur kinesisk affärsverksamhet fungerar.

 

 

 

 

Simon Chadwick

Simon Chadwick är professor i Sportföretagsamhet på Salfords universitet, Manchester i Storbritannien, där han även är medlem i the Centre for Sports Business.

 

 

Paul Widdop

Dr Paul Widdop är en analytiker av kulturella nätverk vid Leeds Beckett univeristetet, Storbritannien. Han är även medgrundare av The Football Collective och researchredaktör på Connect Sport.

 

 

Daniel Parnell

Daniel Parnell är universitetslektor i Business Management på Manchester Metropolitan universitetet i Storbritannien. Han är även medgrundare av The Football Collective och researchdirector på Connect Sport.

 

 

Bilden: Känner ni igen mannen på bilden? Japp, det är Paul Gascoigne. Det är ingen dagsfärsk bild, men man får ju konstatera att hans hårda leverne har tagit ut sin rätt.

 

Paul Gascoigne har aldrig spelat för Manchester United, men jag får nog ändå räkna honom som en person som fascinerar mig lite. Idiotin han har svarat för genom åren är gränslös, att han har misshandlat sin fru är oförsvarbart. Men jag kan ändå inte hjälpa att jag ibland funderar på vad som hade hänt om han hade hållit sitt muntliga löfte till Fergie och gått till United, istället för Tottenham, då han lämnade Newcastle 1988. Det finns inga som helst garantier för att Ferguson skulle ha fått upp honom på spåret och fått honom att hela vägen få ut sin fulla kapacitet. Men oj vilken spelare han hade kunnat bli. Nu flyttade denna psykiskt instabile festprisse till London istället och hade ganska fria tyglar. Det gick ju som det gick. Visst fan har han bjudit fotbollspubliken på oförglömliga uppvisningar, både positiva och negativa, men man återvänder ändå alltid till känslan tänk-vad-det-kunde-ha-blivit när man pratar om honom.

Det ska nämnas att när Gascoigne lovade Ferguson att skriva på för United så gick Tottenham in och erbjöd sig att köpa ett hus åt "Gazzas" utfattiga föräldrar, vilket fick honom att ändra sig direkt. Man ska även titta på hans bakgrund, han kommer från ett riktigt arbetarklasshem i nordöstra England och växte upp under relativt fattiga förhållanden. Så att han ville betala tillbaka till sina föräldrar, som lät honom spela fotboll och satsa på det, är absolut hedervärt.

Sen har vi den här fruktansvärda sjukdomen alkoholism och all stigmatisering som finns runt den. Den slår hänsynslöst, framförallt mot arbetarklassen. Nu var Gascoigne ett välbetalt proffs under många år och tjänade betydligt mer pengar än vad många andra ens kan drömma om. Men han upplevde aldrig dagens nivåer, där medelmåttor kan dra in en halv miljon kronor i veckan. Det går heller inte att ta miste på hans kärlek till sporten, han älsade att spela fotboll och när han gjorde det kände han aldrig av snurret i huvudet eller fick sina ticks. Så när han till sist lade av blev det ett otroligt stort tomrum i hans liv. Och som med många andra idrottsstjärnor som slutar med sin idrott fyllde han det tyvärr med alkohol och droger.

Att dessutom göra det i England, som f.d firad fotbollsstjärna, det är inte det lättaste, med tanke på deras tabloidpress. Jag förstår att man rapporterar om det, men sättet på vilket man utnyttjat honom för egen vinnings skull är vidrigt. Det här är inget försvarstal åt "Gazza", långt därifrån, men de senaste bilderna jag såg på honom visade upp en hyfsat fräsch mr Gascoigne. Då hade han hållit sig borta från alkoholen och drogerna ett tag, tyvärr kan ni läsa om ännu ett återfall här under, men han menar själv att han har repat sig nu. Sen är ju det en klassisk beskrivning från en alkoholist och vi har hört det förut, men jag hoppas verkligen att han kan hitta något meningsfullt att göra med sitt liv och att vi inte snart behöver läsa om ännu en människa som har supit eller knarkat ihjäl sig i den här iskalla, individualistiska världen som vi lever i.

För några dagar sedan läste jag Paul Gascoignes Wikipedia-sida på engelska, den innehåller en hel del intressant och ni hittar den här:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2016/12/06/11393818-paul-gascoigne/

Och här kan ni läsa det senaste om honom:

 

 

 

 

"JAG VISSTE ATT JAG HADE STÄLLT TILL DET": ENGELSKA LEGENDAREN PAUL GASCOIGNE BER OM HJÄLP EFTER ATT HA HÄLLT I SIG GIN OCH KOKAIN UNDER TVÅ DAGAR OCH HAMNAT PÅ SJUKHUS

 

 

Den problemfyllda stjärnan har öppnat sitt hjärta för The Sun on Sunday och avslöjat: "Jag f***ing hatar att vara en alkoholist"

   

Paul Gascoigne har avslöjat hur han ställde till det, erbjöds kokain och hamnade på sjukhus med dropp efter två dagar fyllda av supande.

 

 

 

EXKLUSIVT AV: Michael Hamilton, the Sun on Sunday, söndag 4 december, 2016:

 

FOTBOLLSHJÄLTEN Paul Gascoigne har avslöjat hur han ställde till det, erbjöds kokain och hamnade på sjukhus med dropp efter två dagar fyllda av supande.

Den problemfyllda stjärnan öppnade sitt hjärta för The Sun on Sunday gällande supkalaset på ett flott hotell då han, bevittnad av andra ledsna gäster, såg ut att ta emot drogen.

Gazza, 49, som har kämpat mot alkoholism i många år, sade att han hade druckit en flaska gin ensam på sitt hotellrum för att han kände sig "nere" innan han gick ner till baren.

Men han erkände att han inte kommer ihåg allt som hände efteråt och tillade: "Om jag pratade med någon om kokain så ångrar jag det. Om något hände så ångrar jag det."

Den f.d stjärnan för England och Spurs sågs på det fyrstjärniga Royal Bath hotellet i Bournemouth där han vinglade omkring och sluddrade då han pratade med andra gäster.

Vid ett tillfälle såg Gazza, som bor i närbelägna Poole, ut att försöka ge pengar till en man han hade träffat i baren.

Främlingen hördes säga: "Gazza, det är till dig, inga pengar - det är en liten fräckis. Den är gratis, bara för dig."

Han gick sedan in på toaletterna med mannen, där Gazza hördes säga: "Det gör tamejfan ingenting."

Han sågs luta sig över toaletten innan den andra drickaren sade: "Gazza, så fort min polare kommer hit ska jag fixa en till dig."

 

Gazza reste till London för att se England möta Skottland i deras VM-kvalmatch på Wembley - scenen för hans berömda fantastiska mål mot skottarna i EM 1996.

Gazza, som sedan har återhämtat sig från sitt supkalas, sade: "Jag fick ett återfall och hamnade på sjukhus med två droppmaskiner.

"Jag tog mig själv till sjukhuset för jag visste att jag hade ställt till det. Jag hade delvis skadat mig själv med ginet."

Gazza sade att han drack i två dagar efter att ha köpt lite gin på ett tåg för att han kände sig förkrossad av att hans systerson Jay Kerrigan, 22, nyligen dött.

Han var i Newcastle för att besöka sin familj förra månaden.

Efter det reste han till London för att se England möta Skottland i deras VM-kvalmatch på Wembley - scenen för hans berömda och helt fantastiska mål mot skottarna i EM 1996.

 

Den engelska legendaren åkte till the Royal Garden hotellet i West London för att träffa sin styvdotter Bianca.

Men han kom aldrig till fredagsmatchen och sågs gråta på styvdottern Biancas axel utanför the Royal Garden hotellet i Kensington, West London.

Han sade: "Jag blir uppspelt när jag åker upp dit men jag kände mig nere efteråt och jag lät saker och ting tynga ner mig.

"Jag tog ett par miniflaskor med gin och drack dem på tåget. Jag tänkte inte på konsekvenserna.

"Jag var nervös när jag såg Bianca, och jag hade inte sett henne på ett tag. Anledningen till att jag grät är för att jag hade druckit min första sprit på väldigt länge och jag visste att jag hade ställt till det.

"Jag kom inte till matchen. Jag visste att om jag gick på matchen skulle jag ha blivit känslosam p.g.a målet jag gjorde för 20 år sedan.

"Så jag gick upp på mitt rum och beställde rumsservice. Vi pratade och hon åkte hem. Nästa dag sms:ade jag Bianca och bad om ursäkt."

 

Tragiska Gazza sågs gråta på styvdottern Biancas axel utanför hotellet i Kensington.

Gazza reste tillbaka till Bournemouth nästa dag - lördag 12:e november. Han sade att han tog in på hotellet efter att ha blivit av med sin väska och husnycklarna.

Gazza förklarar: "Jag gick till the Royal Bath för att jag känner folk där och jag visste att jag kunde stanna där.

"Jag gick in på hotellrummet med en flaska gin och drack ur den och gick sedan ner. Jag satt bredvid ett äldre par och pratade fiske i ungefär en timme - och sedan började folk erbjuda mig drinkar.

"Det är inte rätt men alla vet inte att jag är en alkoholist och några av dem gör det p.g.a godheten i deras hjärtan."

 

En känslosam Gazza erkände: "Jag var nervös när jag såg Bianca, och jag hade inte träffat henne på ett tag."

 

 

Den f.d stjärnan för England och Spurs sågs på det fyrstjärniga Royal Bath hotellet i Bournemouth där han vinglade omkring och sluddrade då han pratade med andra gäster.

Gazza började prata med en grupp i hotellbaren. Han sade: "De var snälla mot mig och bad om en selfie och köpte en drink åt mig.

"Efter ungefär en timme gick jag på toaletten och nästa sak jag kommer ihåg är de här fyra killarna som frågar mig om jag ville ha lite kokain.

"Senast jag tog det var 16 år sedan och jag blev tvångsomhändertagen och ville dö p.g.a paranoian.

"Att dessa fyra killar erbjöd mig kokain och drinkar var vidrigt. Jag ville slå till en av dem. Jag hängde över toaletten för att jag mådde illa. Jag är en alkoholist och det är mitt fel, men som tur var visste jag att jag var tvungen att sluta.

"Jag f***ing hatar att vara en alkoholist. Det är fruktansvärt särskilt eftersom jag brukade älska att gå till puben på en söndag och spela domino."

Efter sitt supkalas säger Gazza, som flera gånger har skrivits in på rehab, att han gick hem och försökte sova bort det.

Han sade: "Jag försökte att utan nedtrappning bara sluta och var hemma i en och en halv dag och bara skakade. Jag insåg att jag inte blev något bättre. Så jag åkte till A&E och Poole sjukhuset var helt fantastiskt."

 

Gazza började prata med en grupp i hotellbaren som bad om att få ta selfies och köpte den återställda alkoholisten en drink.

Gazza fick en dropp med salinlösning och en med vatten och vitaminer medan hans värden övervakades. Han sade: "Jag fick ett återfall men jag mår bra nu. Jga är frisk och fin och ser ut som Don Johnson igen."

Då han pratade med oss på ett hotellrum var Gazzas tal sluddrigt men han var helt klart nykter.

Han drog skämt och när en servitör kom in med en bricka med kaffe frågade Gazza honom vad klockan var med ett slapstickförsök att få honom att spilla ut drickat. Men bakom leendet har det varit ett tufft år för honom.

Hans systersons död efter en kamp mot drogberoendet ledde till ett hårt supande för honom själv och The Sun berättade i juli att ett idiotiskt "fan" köpte honom en flaska gin under ännu en session.

I september bötfälldes Gascoigne med £2,000 (24,755 kr) för att ha dragit ett rasistiskt skämt riktat mot en säkerhetsvakt under en tillställning i Wolverhampton.

Och fans blev även bekymrade då han inte dök upp till en tillställning i Middlesbrough förra månaden. Gazza sade: "Jag har inte haft det bästa året, det började med min systers son. Jag stod Jay nära och försökte hjälpa honom.

 

Gazza pratar med en annan hotellgäst och försöker ge honom pengar.

 

 

Främlingen avböjer pengarna och säger, "Gazza, det är till dig."

 

 

Det f.d fotbollsesset ser ut att ta emot ett paket från mannen.

 

"Jag har haft ett och annat återfall men det är ett två dagar långt supande, inte tre veckor. Om jag hade druckit så mycket hade jag inte varit här."

Supersmala Gazza försöker fortfarande hålla sig vältränad, han gör 900 sit-ups och 600 squats varje dag. Men han avslöjar också hur otroligt mycket han saknar fotbollen, 12 år efter det att han slutade.

Han sade: "Det finns ett enormt tomrum i mitt liv för att jag inte spelar. Det är svårt. Jag finner det svårt att se spelare som är skit tjäna £100,000 (1,23m kr) i veckan."

Men mannen som anses som den mest begåvade fotbollsspelaren i sin generation har sympati för dagens engelska stjärnor, som Wayne Rooney.

Rooney sågs dricka till klockan 5:00 på ett bröllop som han kraschade efter England v Skottland.

Gazza sade: "Jag skulle inte säga att det han gjorde var så dåligt. Han följs bara för att han är världsklass.

"Jag är fel person att erbjuda råd, men jag skulle säga till honom att gå till USA eller Spanien om han har fått nog här. Om jag kunde prata med honom skulle jag även säga till honom att han fortfarande är skyldig mig £40 (495 kr). När jag var i Everton tittade jag på en U19-match som han spelade i.

"Jag sade följande efter matchen, 'Här är £40 (495 kr) om någon vill gå ut och supa.' Han var den första att räcka upp handen. Han har aldrig gett mig pengarna tillbaka."

I slutet av vår intervju kramade Gazza vår reporter och fotografen. Han sade: "Tack för att ni lyssnade. Låt alla veta att jag mår bra och är i form nu."

 

 

Erbjud inte sprit

GAZZAS agent Terry Baker uppmanar fansen att inte köpa sprit till legendaren eller uppmuntra honom att dricka.

Terry sade: "Vi vill att de är mer ansvarstagande.

"Vi anstränger oss väldigt mycket för att hålla personer med alkohol borta från honom på tillställningarna.

"Jag är tacksam mot The Sun on Sunday för att ha upplyst mig om Pauls situation."

Gazzas styvdotter Bianca tackade också oss för att vi kontaktade dem.

Vi informerade även kliniken i Bournemouth där den f.d stjärnan får rådgivning, och hans f.d Spurs-lagkamrat Gary Mabbutt.

Då är det dags för den sista gruppspelsmatchen i Europa League. Tidigare idag (onsdag) flög United ut 19 man till Odessa, här har ni hela truppen:

De Gea, Romero, Johnstone; Fosu-Mensah, Jones, Bailly, Rojo, Blind, Young; Fellaini, Herrera, Pogba, Lingard, Mata, Mkhitaryan; Martial, Rashford, Rooney, Ibrahimovic.

Kul att Fosu-Mensah och Mchitarjan finns med. Hoppas att armeniern har gjort tillräckligt för att övertyga portugisen om en plats i vår offensiv nu. Att Eric Bailly också bordade planet i Manchester tidigare idag är väldigt positivt. Har svårt att se att han ska åka med så långt utan att få någon speltid. Om han ka spela imorgon (torsdag) och det inte uppstår några problem har vi honom i alla fall tillgänglig i sex matcher, innan han reser till Afrika.

Zorja kommer ju från staden Luhansk i östra Ukraina, men där rasar som ni vet inbördeskriget, därför flyttades lagets tillfälliga hemmaplan västerut till Zaporizjzja, men den arenan höll inte måttet för Europa League, där för tar sig United imorgon an Zorja Luhansk i Odessa, 796 km hemifrån.

När lottningen genomfördes i somras var jag helt säker på att några av lagen var påhittade. Jag hoppades att vi skulle få Nice, så vi hade fått damma av våra burkinis och tagit oss ett provocerande dopp inför den batongviftande franska polisen.

 

Tycker ni också att det ringer att antal klockor i bakhuvudet när ni hör Odessa? Här har ni anledningen till att mina klockor ringde:

Som ett resultat av romanen The Odessa File (på svenska: Täcknamn Odessa) av Frederick Forsyth från 1972 blev SS-mannen Eduard Roschmann känd som "Slaktaren från Riga". Under andra världskriget tillhörde han Einsatzgruppe A och Sicherheitsdienst i Lettland och var från januari till november 1943 kommendant för Rigas getto. Han tog aktiv del i förintelsen i Lettland och lät mörda och deportera tusentals judar. Det var hans brutalitet och sadism som gav honom smeknamnet.

 

Namnet ODESSA är en akronym för den tyska frasen "Organisation der Ehemaligen SS-Angehörigen", vilket betyder "Organisationen för f.d SS-medlemmar."

Om jag innan lottningen hade fått frågan om Zorja Luhansk var ett ukrainskt fotbollslag eller en 23-åring som just hade vunnit en bronsmedalj i gymnastik, hade jag förmodligen gissat fel. Om de fortfarande hade spelat hemma hade det kunnat bli riktigt intressant, eftersom staden ligger i den ryska delen av Ukraina - en riktig krigszon!

Wiki: Zorja Luhansk är baserat i staden Luhansk (tidigare hette den Vorosjilovgrad, efter Kliment Vorosjilov som var en politiker och militär i Sovjetunionen), som är huvudort i Luhansk oblast, i Ukraina. Men p.g.a kriget i östra Ukraina spelar laget för närvarande sina matcher på Slavutych-Arena i Zaporizjzja.

 

 

Staden har två järnvägsstationer, Zaporizjzja den första och Zaporizjzja den andra. Den första är centralstationen. Den ligger i den södra delen av staden och är en del av "norr-till-söder" transitvägen Simferopol-Moskva. Linjen från Zaporizjzja den andra stationen sammanbinder Donbass koldistrikt med Kryvyj Rihs järnmalmsgruvor. Två flodhamnar sammanbinder Kiev med Cherson och snabba lätta båtar reser mellan Zaporizjzja och närliggande byar. Stadens enda flygplats inkluderar både inhemska och internationella flygningar.

Zaporizjzja är ett viktigt industricentrum i Ukraina med tillverkning av flygplansmotorer och bilar. Den världskända tillverkaren av flygplansmotorer, Motor Sich, har bl. a en fabrik här. Välförsett med elektricitet utgör Zaporizjzja, tillsammans med det angränsande flodområdet kring Donets, manganmalmområdet i Nikopol och järngruvorna i Kryvyj Rih, ett av Ukrainas ledande industrikomplex.

Djävlar anamma, det ser bistert ut. Får Middlesbrough att se ut som Monte Carlo.

Från hans engelska Wikipedia-sida:

 

Paul Gascoigne

 

Paul John Gascoigne (född 27:e maj 1967) är en f.d engelsk landslagsman i fotboll och fotbollsmanager. Han kallas även för Gazza. Han spelade 57 landskamper under sin karriär med England och har beskrivits av the National Football Museum som "den mest naturligt begåvade engelska mittfältaren i sin generation".

Han föddes och växte upp i Gateshead och mittfältaren skrev på ett skolpojkskontrakt med Newcastle United, innan han blev proffs med klubben i högsta ligan (innan Premier League skapades) 1985. Tre år senare såldes han till Tottenham Hotspur för en avgift på £2,2 miljoner (25,9m kr). Han vann FA Cupen med Spurs 1991, innan han såldes till italienska klubben Lazio för £5,5 miljoner (64,7m kr) året efter. I juli 1995 transfererades han till Rangers för £4,3 miljoner (50,6m kr), och hjälpte klubben till två ligatitlar och två pokaler. Han återvände till England i en £3,4 miljonersflytt (40,04m kr) till Middlesbrough i mars 1998. Han gjorde sin debut i Premier League säsongen 1998-99, efter att redan ha spelat i 1998 års Football League Cup final. Han flyttade till Everton i juli 2000 och senare spelade han även för Burnley, Gansu Tianma (Kina) och Boston United.

Han var med i den engelska landslagstruppen som nådde fjärdeplatsen i VM 1990, där han reducerades till tårar efter att ha fått ett gult kort i semifinalen mot Västtyskland, vilket betydde att han skulle vara avstängd i själva finalen om England hade vunnit semin. Han hjälpte även landslaget till semifinal i EM 1996, där han bl. a gjorde ett mål mot Skottland som beskrevs som ett av de bästa i hela turneringen.

Efter att ha lagt av med fotbollen började hans liv att domineras av hans mentala och känslomässiga problem, särskilt hans alkoholism. Hans personliga problem har regelbundet rapporterats i den brittiska pressen, särskilt sedan han lämnade den professionella fotbollen. Han har försökt leva utan alkohol vid flera tillfällen, men hans rehabiliteringsprogram har bara gett en tillfällig lättnad. Hans problem avslutade hans tränarkarriär, och han har inte jobbat inom fotbollen sedan han fick sparken som manager för Kettering Town 2005.

 

Hans tidiga liv

Gascoigne föddes i Dunston-området i Gateshead, England, den 27 maj 1967. Hans pappa, John, var en tegelstensbärare på olika byggen och hans mamma, Carol, jobbade i en fabrik. Han fick namnet Paul John Gascoigne som en hyllning till Paul McCartney och John Lennon i the Beatles.

Han gick i skolan på Breckenbeds Junior High School, sedan the Heathfield Senior High School, båda i Low Fell-området i Gateshead. Han noterades av fotbollsscouter då han spelade för Gateshead Boys, men han lyckades inte imponera under ett provspel hos Ipswich Town. Han provspelade även för Middlesbrough och Southampton, men utan framgång, innan laget som han hejade på, Newcastle United, skrev ett skolpojkskontrakt med honom 1980. Han var vanligtvis överviktig under sin tid där och hamnade frekvent i problem med sin kompis Jimmy "Five Bellies" Gardner, särskilt när duon togs till domstol och bötfälldes efter att ha varit involverade i en trafikolycka som de sedan bara lämnade. Newcastles ordförande Stan Seymour beskrev Gascoigne som "George Best utan hjärna".

   

Paul Gascoigne som skolpojksspelare.

 

Gascoigne tillsammans med kompisen Jimmy "Five Bellies" Gardner.

Samtidigt som Gascoigne var framgångsrik på fotbollsplanen, präglades hans barndom av instabilitet och tragedier. Till att börja med bodde hans familj i ett enda rum på övervåningen i ett council house, de delade toalett med andra och flyttade flera gånger under Gascoignes tidiga liv. När han var tio år gammal bevittnade han Steve Spraggons död, han var yngre bror till en av mittfältarens vänner, han dog i en krock. Runt den här tiden började hans pappa lida av kramper. Gascoigne började utveckla tvångstankar och ryckningar, och han togs in för terapi, tio år gammal, men han slutade snart med det då han pappa uttryckte tveksamheter inför behandlingsmetoderna.

Gascoigne utvecklade ett beroende för spelmaskiner och spenderade frekvent alla sina pengar på dem, han började även snatta för att finansiera sitt beroende. Gascoigne fick uppleva mer tragedi när en vän, som han hade uppmuntrat att komma till Newcastle United från Middlesbrough, dog medan han jobbade för Gascoignes farbror på en byggarbetsplats. Vid 15 års ålder tog han beslutet att börja försörja sin familj - hans föräldrar och två systrar - ekonomiskt, detta då han såg professionell fotboll som ett sätt att tjäna mer pengar än vad familjen var kapabel att göra. Han njöt av fotbollen och skrev senare att "Jag hade inga ryckningar och oroade mig inte för döden när jag spelade fotboll". Han skrev på ett lärlingskontrakt för Newcastle på sin sextonårsdag.

 

 

Klubbkarriär

 

Newcastle United

Gascoigne var lagkapten för Newcastle Uniteds ungdomslag som vann the FA Youth Cup säsongen 1984-85, och han gjorde två mål i 4-1 segern mot Watford i finalen på Vicarage Road. Managern Jack Charlton gav Gascoigne sin debut i förstalaget som inhoppare för George Reilly i en 1-0 vinst mot Queens Park Rangers den 13 april 1985 på St James' Park. Vid 18 års ålder skrev Gascoigne på ett tvåårskontrakt värt £120 (1,413 kr) i veckan med Newcastle, klubben hade även en optionsklausul på ytterligare två år.

 

Gascoigne med sin Newcastle-dräkt 1985, 18 år gammal.

Willie McFaul tog över som manager säsongen 1985-86 och tog ut Gascoigne i sin startelva från premiärmatchen för säsongen; han tog platsen som tidigare tillhört Chris Waddle, som hade sålts till Tottenham Hotspur under sommaren. Han gjorde sitt första mål hemma mot Oxford United i en 3-0 seger den 21 september 1985, sedan gjorde han ytterligare åtta mål under säsongen 1985-86. Newcastle slutade på 11:e plats i Förstadivisionen den säsongen och säsongen efter den fanns Gascoigne med på framsidan av the Rothmans Fotbollsårsbok.

 

Gascoigne på framsidan av the Rothmans Fotbollsårsbok för säsongen 1986-87.

Han gjorde fem mål på 24 ligamatcher säsongen 1986-87 då "Skatorna" sjönk till 17:e plats, endast tre poäng ovanför nedflyttningsslutspelet.

I en 0-0 match mot Wimbledon på Plough Lane valde hårdingen Vinnie Jones ut honom för extra uppmärksamhet, och i en incident som blev ett väldigt välpublicerat fotografi tog Jones tag om hans genitalier medan Gascoigne skrek av smärta. Gascoigne skickade senare Jones en röd ros, och de två blev bra vänner.

 

Klassiska bilden på Vinnie Jones och Paul Gascoigne.

Han valdes till the PFA Young Player of the Year och togs ut i the PFA Team of the Year säsongen 1987-88, han blev även ämne för bud från både Manchester United och Tottenham Hotspur. Hans förstaval var Liverpool men då inget bud kom därifrån lovade Gascoigne Alex Ferguson att han skulle skriva på för Manchester United. Ferguson åkte sedan nöjd på semester till Malta, där han fick ta emot nyheten att Gascoigne hade skrivit på för Spurs, för en brittisk rekordsumma på £2,2 miljoner (25,9m kr). I sin självbiografi från 1999 skrev Ferguson att Gascoigne lockades till att skriva på för Tottenham efter det att de köpte ett hus till hans utfattiga familj.

 

Gascoigne med priset som årets unga spelare i England 1987-88.

 

Tottenham Hotspur

Under sin första säsong på White Hart Lane hjälpte Gascoigne Terry Venables Spurs till en sjätteplats i Förstadivisionen, gjorde sju mål på 37 framträdanden. De klättrade till tredjeplatsen 1989-90, men hamnade ändå 16 poäng bakom mästarna Liverpool. Han utsågs till BBC:s Sports Personality of the Year 1990 och när han tog emot priset sade han att "Jag har inte vunnit någonting i det här spelet än. Men VM-turneringen hjälpte till att sätta England på kartan." Han utsågs även till årets spelare i Tottenham Hotspur.

 

 

Gascoigne i Tottenhams tröja.

 

Gascoigne blev uttagen i the PFA Team of the Year säsongen 1990-91 då Tottenham nådde FA Cupfinalen, efter segrar mot Blackpool, Oxford United, Portsmouth, Notts County och rivalen i norra London, Arsenal. Han gjorde det första målet i 3-1 segern mot Arsenal på Wembley med en frispark, ett av sex mål han gjorde i den turneringen. Då han gick in till finalen mot Nottingham Forest hade han redan kommit överens om villkoren för att gå till den italienska klubben Lazio i en affär värd £8,5 miljoner (100,1m kr). Men endast 15 minuter in i matchen satte han in en farlig foul, i knähöjd, på Gary Charles och slet av sina egna korsband i höger knä. Lagkamraten i engelska landslaget Stuart Pearce gjorde mål på den efterföljande frisparken och Gascoigne kollapsade helt efter avsparken, vilket tvingade honom att lämna matchen på en bår. Tottenham gick vidare och vann cupen i förlängningen.

Gascoignes tackling på Gary Charles, Stuart Pearces frisparksmål och ja, det är Roy Keane som skymtar förbi i Nottingham-tröjan.

Han missade hela säsongen 1991-92 då han rehabiliterade sig efter skadan och åkte dessutom på ännu en knäskada sent 1991, då en incident på en nattklubb på Tyneside höll honom borta från spelet ännu längre. Sagan gällande Gasgoignes tänkta transfer till Lazio dominerade tabloidpressen under hela 1991, det överskuggade även de nationella nyckelnyheterna vid den tiden - nämligen lågkonjunkturen och den växande arbetslösheten den medförde - men broadsheettidningarna höll i allmänhet berättelserna om Gascoigne på sina baksidor (sportdelen).

 

"Jag är väldigt glad för Paul men det är som att se din svärmor köra utför en klippa i din nya bil."

- Terry Venables efter det att affären med Lazio var klar.

 

Lazio

Gascoigne gick till sist till Lazio för en avgift på £5,5 miljoner (64,7m kr); han fick £2 miljoner (23,5m kr) i bonus för påskriften och kontraktet var värt £22,000 (259,110 kr) i veckan. Han gjorde sin debut i Serie A den 27 september 1992 i en match mot Genoa som visades på tv både i Storbritannien och Italien. Han kom aldrig riktigt in i livet i Italien och ansattes hårt av ett negativt medieintresse, vilket inte hjälptes av alla de gångerna han slog till reportrar eller då han rapade in i en mikrofon live i tv. Han togs emot väl av klubbens fans, men inte av klubbägaren Sergio Cragnotti, som avskydde honom efter att Gascoigne hälsade på honom med orden "Tua figlia, grande tette" (grovt översatt till "Din dotter, stora tuttar"). Hans form var ojämn under hans första säsong på Stadio Olimpico då han tidigare varit borta ett helt år p.g.a skada, men han gjorde sig själv omtyckt bland Örnarnas fans då han nätade i den 89:e minuten och därmed kvitterade Rom-derbyt mot A.S Roma. Han bröt sitt kindben då han var på landslagsuppdrag i april 1993, och han tvingades därför spela resten av säsongen i en mask. Lazio slutade säsongen på femte plats, vilket ansågs vara en framgång då det betydde kvalificering till en europeisk turnering för första gången på 16 år.

Gascoigne kvitterar mot Roma i Rom-derbyt.

 

Efter många turer fram och tillbaka gick Gascoigne till sist, 1992, till italienska Lazio.

 

Han fick allvarliga problem med den fysiska formen innan säsongen 1993-94 och managern Dino Zoff sade till honom att tappa två stone (12,7 kg) till starten på säsongen, annars skulle han bli av med sin plats i förstalaget. Gascoigne inledde en extrem bantningsdiet och lyckades göra sig av med överviktsfettet. Han behöll sin plats i laget och var kapten för klubben mot US Cremonese när den ordinarie kaptenen Roberto Cravero blev utbytt. Men i april bröt han benet på träning då han försökte tackla Alessandro Nesta. Under sin rehabilitering blev han missnöjd med nya huvudtränaren Zdeněk Zemans hårda inställning till att hålla sig i fysiskt trim, och både klubben och spelaren ansåg att det var bäst att gå skilda vägar efter säsongen 1994-95.

 

Den krävande tjeck-italienska tränaren Zdeněk Zeman (bilden) passade inte så bra för Gascoigne, så 1995 bestämde spelaren och klubben att de skulle gå skilda vägar.

 

Rangers

Gascoigne skrev på för Rangers i juli 1995, för en klubbrekordavgift på £4,3 miljoner (50,6m kr) och med en lön på £15,000 (176,670 kr) i veckan. Han hade en omedelbar inverkan; i den femte ligamatchen för säsongen i the Old Firm matchen på Celtic Park gjorde han ett mål efter att ha sprungit över nästan hela planen. Den 30 december, i en match mot Hibernian, varnades Gascoigne av domaren Dougie Smith efter att han plockat upp Smiths gula kort från marken och på skoj "varnat" domaren. Rangers gick vidare och vann ligan säsongen 1995-96, de säkrade titeln i den näst sista matchen för säsongen mot Aberdeen på Ibrox Stadium; Gascoigne gjorde ett hat-trick i den matchen. Rangers vann dubbeln då de även vann den skotska cupen genom att slå ut Keith, Clyde, Inverness Caledonian Thistle och Celtic, innan de slog Heart of Midlothian med 5-1 i finalen på Hampden Park. Han gjorde 19 mål på 42 framträdanden i alla turneringar, och utsågs till både PFA Scotland Players' Player of the Year och SFWA Footballer of the Year.

 

Gascoigne "varnar" domaren under Rangers match mot Hibernian, vilket resulterade i att Gascoigne själv fick gult kort.

 

Rangers vann på nytt ligatiteln 1996-97, deras nionde i rad. Gascoigne gjorde hat-tricks mot Kilmarnock och Motherwell och avslutade säsongen med 17 mål på 34 matcher. Men managern Walter Smith och assistenten Archie Knox blev alltmer oroliga för Gascoignes behov av alkohol. The "Gers" vann ännu en dubbel då de vann Ligacupen, där de slog ut Clydebank, Ayr United, Hibernian och Dunfermline Athletic på vägen fram till finalen. Rangers besegrade Hearts med 4-3 i finalen på Celtic Park, där Gascoigne gjorde två mål och Ally McCoist de andra två.

I november 1997 fick Gascoigne en fem matcher lång avstängning efter att ha blivit utvisad för våldsamt uppförande under Old Firm derbyt efter en incident med Celtic mittfältaren Morten Wieghorst. I januari 1998 orsakade Gascoigne allvarliga kontroverser då han låtsades spela flöjt (symbolik för de flöjtspelande Orangea Ordern-demonstranterna) under en Old Firm match på Celtic Park. Gesten gjorde Celtic fansen vansinniga, de hade hånat honom under en längre tid och Gascoigne fick böter på £20,000 (235,558 kr) av Rangers efter incidenten. Han fick även dödshot från en medlem av Irish Republican Army (IRA) efter incidenten. Säsongen 1997-98 var ingen succé, då Gascoigne bara gjorde tre mål på 28 matcher och Rangers inte vann någon pokal, de förlorade även ligatiteln till Celtic.

 

Gascoigne retar gallfeber på Celtics fans genom att låtsas spela på en flöjt.

 

Middlesbrough

Gascoigne lämnade Skottland och gick till Middlesbrough för £3,45 miljoner (40,6m kr) i mars 1998, där var hans f.d lagkamrat i engelska landslaget Bryan Robson manager. Hans första match var 1998 års Football League Cup final, som de förlorade mot Chelsea på Wembley, i den matchen kom han in som inhoppare. Han spelade sju matcher i Förstadivisionen och hjälpte "Boro" till Premier League som ligatvåa bakom Nottingham Forest i slutet av säsongen 1997-98.

 

1998 gick Gascoigne till Middlesbrough, där hans f.d lagkamrat i det engelska landslaget, Bryan Robson (t.h.) var manager.

 

Innan säsongen 1998-99 startade började Gascoigne lida av blackouter efter att ha gett sig själv skulden för sin väns död, som dog efter att Gascoigne och en grupp kompisar gick ut och drack en kväll. Trots hans pågående personliga problem och hans tid på rehab inledde Gascoigne säsongen i bra form och hjälpte Middlesbrough till en fjärdeplats vid jul. De avslutade säsongen på nionde plats och efter att ha gjort tre mål på 26 matcher i högsta ligan sammanlänkades Gascoigne med en återkallning till Englands landslagstrupp, som nu leddes av f.d lagkamraten Kevin Keegan och han saknade en kreativ närvaro på mittfältet.

Hans karriär gick in i ständig utförsbacke under säsongen 1999-2000 då Gascoigne bröt armen efter att ha armbågat motståndarmittfältaren George Boateng i huvudet under Middlesbroughs 4-0 förlust mot Aston Villa på the Riverside Stadium. Han fick sedan en tre matcher lång avstängning och böter på £5,000 (58,890 kr) av the Football Association.

 

Everton

Gascoigne skrev på ett tvåårskontrakt med Everton, som leddes av f.d Rangers-bossen Walter Smith, efter att ha kommit in på fri transfer i juli 2000. Han startade säsongen 2000-01 bra trots att han inte spelade varje match p.g.a att han inte var tillräckligt vältränad, men en antal störande skador och hans pågående depression tog bort honom från förstalaget till jul.

 

Från Middlesbrough gick flytten 2000 vidare till Goodison Park och Everton.

Efter att ha spenderat tid på en klinik för alkoholrehabilitering i Arizona var Gascoigne i tillräckligt bra skick för att spela för the "Toffees" under säsongen 2001-02, och han gjorde sitt första mål för klubben - och det sista i engelsk fotboll - borta mot Bolton Wanderers den 3 november. Men sedan åkte han på en skada, som höll honom borta från spel i tre månader. Walter Smith lämnade Goodison Park i mars och Gascoigne lämnade klubben strax därefter då hans efterträdare som manager, David Moyes, tog över.

 

Senare karriär

Gascoigne avslutade säsongen 2001-02 med Stan Ternents Burnley, där han gjorde sex framträdanden i Förstadivisionen. Klubben missade precis slutspelskvalet och han lämnade Turf Moor efter endast två månader. 2002 blev han invald i the National Football Museum, där beskrivs han som "den mest naturligt begåvade engelska mittfältaren i sin generation". Mittfältskollegan i Englands landslag Paul Ince sade att Gascoigne var "den bästa spelaren jag någonsin har spelat med... han hade allt. Han var helt otrolig."

Sommaren 2002 åkte Gascoigne på provspel med amerikanska klubben D.C United, men han avböjde ett kontrakt. I februari 2003 skrev han på ett nio månader långt kontrakt med China League One klubben Gansu Tianma i en kombinerad spelar- och tränarroll. Gascoigne nätade i sin första match i Kina och totalt gjorde han två mål på fyra ligamatcher men hans mentala hälsa innebar att han i april var tvungen att återvända till USA för behandling av drickandet och depressionen, och han återvände aldrig trots att klubben beordrade honom att göra det.

I juli 2004 plockades Gascoigne in som spelande tränare för League Two laget Boston United, och när han skrev på pratade han om sina tränaraspirationer och sade: "Jag kan bli en fantastisk tränare och en fantastisk manager." Gascoigne lämnade Boston efter att han gjort fem framträdanden under tre månader, skälen han angav var professionella, inklusive hans tränarkarriär.

 

Landslagskarriären

Gascoigne togs ut i Englands U21-landslag sommaren 1987 och gjorde mål på frispark i sin debut i en 2-0 vinst mot Marocko. Han gick vidare och fick 12 landskamper för U21-laget under Dave Sexton.

 

Gascoigne spelade totalt 57 A-landskamper för England.

Gascoigne blev först uppkallad i Englands A-landslagstrupp av Bobby Robson i en träningsmatch mot Danmark den 14 september 1988, och han kom in som sen inhoppare för Peter Beardsley i 1-0 vinsten. Han gjorde sitt första mål för England i en 5-0 vinst mot Albanien på Wembley den 26 april 1989. Han gjorde sin första start i den efterföljande matchen mot Chile, och han behöll sedan sin förstalagsplats i de flesta matcherna fram till 1990 års VM-turnering. Han spelade även fyra matcher för Englands B-lag. Han säkrade sin plats i VM-truppen i en 4-2 vinst mot Tjeckoslovakien då han gjorde ett mål och var en nyckelkomponent i de övriga tre.

Han spelade alla tre gruppmatcherna i VM 1990 i Italien, och England toppade Grupp F efter att Gascoigne spelat fram Mark Wright till vinstmålet mot Egypten. I den första utslagningsmatchen mot Belgien svarade han för ytterligare en assist efter att ha chippat in en frispark i straffområdet, där David Platt sköt bollen på volley i mål. Gascoigne stod på nytt i händelsernas centrum i kvartsfinalen mot Kamerun då han orsakade en straff, som Kamerun satte. I förlängningen slog han en fin genomskärare som Gary Lineker fixade en straff på. Lineker satte den själv och det visade sig bli vinstmålet.

Den 4 juli 1990 mötte England Västtyskland i en VM-semifinal på Juventus Stadio delle Alpi i Turin. Gascoigne, som redan hade fått ett gult kort under Englands 1-0 seger mot Belgien i andra rundan, varnades för en foul på Thomas Berthold, vilket betydde att han skulle vara avstängd i finalen om England vann den här matchen. Tv-kamerorna visade att han hade tårar i sina ögon efter det gula kortet och det gjorde Gascoigne till en väldigt populär person hos den sympatiska brittiska allmänheten. Matchen kulminerade i en straffläggning, som tyskarna vann efter att Stuart Pearce och Chris Waddle missat sina straffar.

Gascoignes tackling och tårar.

 

"Innan Paul Gascoigne, blev någon någonsin en nationalhjälte och en garanterad miljonär genom att gråta? Fabulöst. Gråt och världen gråter med dig."

- Salman Rushdie, i The Independent 1990.

Robson lämnade jobbet för England efter turneringen, och hans efterträdare Graham Taylor petade Gascoigne till fördel för den 32-åriga Gordon Cowans i en kvalmatch till EM 1992 mot Irland i november och managern pekade på taktiska anledningar till det beslutet. Han återvände till startelvan för en träningsmatch mot Kamerun i februari året efter, innan skadan i FA Cupfinalen tre månader senare fick honom att missa de kommande 21 matcherna för England, inklusive samtliga i EM 1992, där England misslyckades med att gå vidare från gruppen.

Gascoigne återvände till full friskhet i tid för den första kvalmatchen mot Norge i oktober 1992, och innan han spelade i den 1-1 matchen svarade han på ett norskt tv-teams förfrågan om att säga "några ord till Norge" genom att säga "fuck off Norge". Hans meddelande sändes i norsk tv och han tvingades be om ursäkt för det hela. Månaden efter gjorde han två mål i en 4-0 vinst mot Turkiet. Kvalet slutade illa för England då de hamnade trea bakom Norge och Nederländerna och gick därmed miste om en plats i 1994 års VM-turnering.

Ett brutet ben 1994 betydde att Gascoigne inte kunde spela på 15 månader, men då han återvände från skadan hade Terry Venables - hans tidigare manager i Spurs - anställts som Englands manager. Då England var värdland för EM 1996 behövde de inte gå igenom kvalprocessen, så istället spelade de ett antal vänskapsmatcher, och i de flesta återfanns Gascoigne i startelvan. Finalen för dessa matcher spelades i Hong Kong, efter vilken flera Englandsspelare fotograferades under en utekväll där Gascoigne och flera andra fick drinkar hällda in i deras munnar medan de satt i "tandläkarstolen".

 

Gascoigne fotograferad under en väldigt blöt utekväll i Hong Kong, här tillsammans med Stve McManaman och Teddy Sheringham.

   

The Suns framsida efter avslöjandet.

EM-turneringen började med en 1-1 match mot Schweiz, där Gascoigne blev utbytt. Han gjorde ett minnesvärt mål i turneringens andra match, mot Skottland, då han fick bollen av Darren Anderton utanför Skottlands straffområde, lyfte den över Colin Hendry med sin vänsterfot, för att sedan bomba in den med högerfoten förbi Andy Goram. Målet följdes av ett firande i form av "tandläkarstolen", som refererade till incidenten innan EM '96, där Gascoigne kastade sig ner på marken och satte sig som om han satt i en tandläkarstol, medan lagkamrater sprutade Lucozade från flaskor in i hans öppna mun. England besegrade Nederländerna med 4-1 och var vidare till utslagningsfasen. Där spelade de 0-0 mot Spanien innan de vann med 4-2 på straffar, den sista av dessa slogs in av just Gascoigne. England spelade sedan 1-1 mot Tyskland i semifinalen, och Gascoigne missade chansen att vinna matchen i förlängningen då han bara var cm ifrån att träffa ett Alan Shearer inlägg framför det för tillfället obevakade tyska målet. England förlorade i den efterföljande straffläggningen, där Gareth Southgate missade Englands sudden death straff.

Gascoignes briljanta mål mot Skottland och hans något udda firande.

Under Glenn Hoddle togs Gascoigne regelbundet ut och hjälpte England att vinna Tournoi de France 1997 före Brasilien, Frankrike och Italien. Kvalificeringen till 1998 års VM gick hela vägen till sista gruppspelsmatchen mot Italien på Stadio Olimpico, och Gascoigne bjöd på en disciplinerad och mogen insats som hjälpte England att säkra 0-0 resultatet som var tillräckligt för att ta dem till turneringen. Men brittiska tabloidtidningar visade bilder på Gascoigne då han åt kebab sent på natten med DJ-kompisen Chris Evans endast en vecka innan den slutliga truppen skulle tas ut. Hoddle valde att inte ta med Gascoigne i den truppen och efter att ha fått reda på det slog Gascoigne i ren och skär ilska sönder Hoddles rum innan man kunde lugna ner honom. Gascoigne spelade aldrig mer för sitt land igen, det blev totalt 57 landskamper och 10 gjorda mål i landslagströjan.

 

Gascoigne med DJ-kompisen Chris Evans.

 

 

Gascoigne blev inte glad då Glenn Hoddle valde att inte ta ut honom i VM-truppen till VM 1998.

 

 

"Gazza är inte längre en fet, försupen idiot. Han är, faktiskt, ett fotbollsgeni."

- The Daily Mirrors ledarsida, med rubriken "Mr Paul Gascoigne: En Ursäkt" efter hans solomål mot Skottland i EM 1996.

 

Manager- och tränarkarriären

Efter att redan ha fått lite tränarerfarenhet i Kina skrev Gascoigne på för Boston United den 30 juli 2004. Efter att ha varit i klubben i 11 matcher lämnade han (delvis som ett resultat av att klubben vägrade att låta honom delta i reality tv-programmet I'm a Celebrity... Get Me Out of Here!) den 5 oktober, för att istället börja på en fotbollstränarkurs. Efter att ha lämnat Boston sade han att han var intresserad av att ta över som manager för det skotska laget Greenock Morton, men det blev inget av det.

Under mitten av 2005 spenderade han två månader som spelande tränare för det nyfödda portugisiska laget Algarve United, men han återvände till England efter att det inte blev något av ett föreslaget kontrakt. Han anställdes som manager för Conference North klubben Kettering Town den 27 oktober 2005, och han planerade även att stoppa in tillräckligt med pengar för att äga en tredjedel av klubben för att visa sitt engagemang. Tidigare managern Kevin Wilson anställdes som director of football och Paul Davis som klubbens assisterande manager. Spelbolagen satte odds på att Gascoigne skulle få sparken innan jul, men han insisterade på att han var i klubben "långsiktigt". Försök att få ombord nya sponsorer var framgångsrika, men resultaten på planen gick snart emot Kettering. Hans ämbetstid i klubben varade endast 39 dagar, och han avskedades av klubbens ledning den 5 december. Klubbens ägare, Imraan Ladak, skyllde på Gascoignes alkoholproblem och sade att han drack nästan varje dag han jobbade. Gascoigne påstod senare att ägaren hade lagt sig i hans jobb hela tiden och närde ambitioner att själv bli manager, trots att han inte visste mycket om fotboll. Han hade aldrig något kontrakt med klubben och fick aldrig betalt för sina sex veckor som han jobbade, han fick heller inte chansen att investera pengar i klubben, vilket han först hade planerat.

Gascoigne var nära att bli anställd som manager för Garforth Town i oktober 2010, men efter veckor av diskussioner mellan hans agent och klubben bestämde han sig för att avböja erbjudandet, men han upprepade på nytt sin vilja att återvända till jobbet som fotbollsmanager.

 

Andra projekt

Vid höjdpunkten för "Gazzamania" efter VM 1990 nådde han nummer 2 på Storbritanniens topp 40-lista med "Fog on the Tyne", en samarbetescover med Lindisfarne som gav honom en guldskiva. Han etablerade Paul Gascoigne Promotions och anställde ett antal personer som personal för att hantera alla hundratals förfrågningar från företag som ville använda hans avbild och/eller endossering för att promota sina produkter. Han skrev på ett exklusivt aval med The Sun, som inte hindrade tidningen från att göra sina rivaler sällskap i att sensationslystet skriva om de olika skandalerna han hamnade i. Han promotade två videospel: Gazza's Superstar Soccer och Gazza II.

I augusti 2006 besökte han Botswana för the Football Association under deras vecka då de sträckte ut sig internationellt och där spelade han fotboll med barnen från SOS Barnbyar. Den 25 juli 2009 dök Gascoigne upp i ett Sporting Heroes program i BBC:s tv-quiz The Weakest Link, där han skojade med programledaren Anne Robinson. Nästa dag spelade han i en välgörenhetsmatch mellan England och Tyskland för att hjälpa till att samla in pengar till Sir Bobby Robsons cancerfond. Han var med i den första upplagan av Soccer Aid 2006, då han spelade för ett England som leddes av lagkaptenen Robbie Williams.

I augusti 2014 började Gascoigne spela amatörfotboll efter att ha skrivit på för Abbey i Bournemouth Sunday League Division Four. 2015 blev Paul Gascoigne ämne för en dokumentär med namnet Gascoigne.

 

Spelstil

Gascoigne var en kreativ, hårt arbetande och tekniskt begåvad offensiv mittfältare. Han var kapabel att både göra mål och spela fram till dem, tack vare hans passningsskicklighet och kraftfulla tillslag på bollen. Gascoigne var begåvad med snabbhet, fysisk styrka, balans och excellenta dribblingsfärdigheter, vilket tillät honom att skydda bollen, dribbla förbi motståndare och stå emot fysiska närkamper. Trots sin talang fick han kritik för sitt oberäkneliga uppträdande och sin aggressivitet på planen. Hans turbulenta och ofta ohälsosamma livsstil vid sidan av planen, samt hans benägenhet att dra på sig skador, lär ha påverkat hans karriär.

 

Privatliv

Gascoigne gifte sig med sin långlivade flickvän Sheryl i Ware, Hertfordshire, i juli 1996, efter att de hade varit tillsammans i ungefär sex år. Han erkände senare att han varit våldsam mot Sheryl under deras äktenskap. De skildes tidigt 1999. 2009 publicerade Sheryl en bok där hon berättade allt med titeln Stronger: My Life Surviving Gazza. Gascoigne fick en son, Regan, med Sheryl och adopterade även Sheryls två barn från hennes tidigare äktenskap, Mason och Bianca. Bianca är en glamourmodell och tv-personlighet som varit med i reality tv-serien Love Island.

 

Gascoigne med sin ex-fru Sheryl.

 

 

Gascoignes styvdotter, Bianca, har skapat sig en egen "kändiskarriär" inom modellvärlden.

 

Under 1990-talet hade Gascoigne, Danny Baker och Chris Evans en väldokumenterad vänskap, och Gascoigne dök frekvent upp i deras radio- och tv-program i Talksport och TFI Friday.

 

Gascoigne med kompisarna Chris Evans och Danny Baker.

I november 2008 fick Gascoigne en konkursansökan gällande en skatteskuld på £200,000 (2,35m kr). Den 25 maj 2011 undvek han att bli deklarerad bankrutt av the High Court i London, trots att han fortfarande var skyldig £32,000 (376,890 kr). I september 2016 erkände Gascoigne att han använt ett "hotfullt och kränkande ord eller beteende" efter att ha dragit ett rasistiskt skämt i november 2015, och han fick böter på £1,000 (11,778 kr) plus £1,000 (11,778 kr) i kostnader.

Gascoigne har tre självbiografier: Gazza: My Story (med Hunter Davies), publicerad 2004, Being Gazza: Tackling My Demons (med Hunter Davies och John McKeown), publicerad 2006 och Glorious: My World, Football and Me, publicerad 2011. I de två första böckerna refererar han till behandling mot bulimi, tvångssyndrom, bipolär sjukdom och alkoholism. Böckerna beskriver även hans beroendepersonlighet, vilket har lett honom till att utveckla beroenden av varierande svårighetsgrad av alkohol, kokain, kedjerökning, gambling, energidrycker rika på koffein, träning och skräpmat.

 

Mental sjukdom och alkoholism

Gascoigne äntrade första gången terapisessioner i oktober 1998 då han togs in på Priority Hospital efter en dryckessession där han drack 32 shots whisky som lämnade honom på den "absoluta botten"; den dåvarande managern Bryan Robson skrev in honom på kliniken medan Gascoigne var medvetslös. Han släpptes, på egen begäran, två veckor in på behandlingen, trots att de helst vill att patienten stannar i minst 28 dagar. Hans efterföljande besök till the Priory blev mer sällsynta och till sist återvände han till att dricka alkohol. 2001 kontaktade Gascoignes dåvarande ordförande Bill Kenwright Gascoignes terapeut på the Priory, John McKeown, som organiserade mer behandling för att hjälpa Gascoigne att kontrollera sitt drickande. Som en del av behandlingen skickades han till USA där han var tvungen att bo på en klinik i Cottonwood, Arizona. Han diagnostiserades med bipolär sjukdom. Han kom tillbaka till kliniken 2003 efter att ha genomlidit några lågvattenmärken då han jobbade i Kina och 2004 efter att ha lagt av med fotbollen.

 

I februari 2008 tvångsomhändertogs han under the Mental Health Act efter en incident på the Malmaison Hotel i Newcastle upon Tyne. Han togs in i ett skyddshäkte för att förhindra att han skulle skada sig själv. Han togs in på nytt i juni och i september hamnade han på sjukhus efter att ha tagit en överdos av både alkohol och droger i ett förmodat självmordsförsök.

Gascoigne greps för ordningsstörande utanför en takeaway i februari 2010. Månaden efter åtalades han för rattfylleri och för att ha kört utan körkort eller försäkring. Den 9 juli 2010 dök Gascoigne upp vid den spända situationen mellan polisen och Raoul Moat. Bara dagar efter att Moat hade släppts ur fängelset sköt han sin f.d flickvän och hennes nya pojkvän, samt skottskadade en polisman. Efter sex dagars flykt i ett skogsområde i Rothbury blev läget låst när polis försökte få mördaren att ge upp och överlämna sig. Med sex linor kokain framför sig följde fotbollslegendaren Paul Gascoigne utvecklingen på tv. "Jag förstod inte mycket själv men efter en lina var jag och Raoul Moat bekanta. Efter några till var vi vänner. Efter några glas whiskey, några till linor – jag tror jag drog åtta och sedan hade vi gått i skolan ihop. Han var i Rothbury där jag brukar fiska så jag känner till området väl", berättade Gascoigne för The Mirror.

 

Efter några whiskey och linor blev Gascoigne involverad i dramat runt Raoul Moat.

Sedan ringde engelsmannen en taxi. "Någon lina till och sedan har jag lite fiskeredskap och kyckling. Han kommer behöva något att dricka. Jag hade tagit totalt 14 linor nu och han var som en bror för mig. Så jag har mina fiskespön, min Barbour-jacka, fyra burkar lager och min kyckling. Kycklingen var viktig för han måste ju ha varit utsvulten." Väl på plats nekades dock fotbollslegendaren, av förståeliga skäl, kontakt med mördaren och skickas istället hem igen av polisen. Där däckade Gascoigne och vaknade morgonen efter utan några minnesbilder av händelsen.

"Du vet hur det första du gör när du får panik på morgonen är att kolla mobilen? Jag hade 250 missade samtal. Jag tänkte bara 'vad har jag gjort?'. Jag har min kyckling bredvid mig, fiskespön, en Barbour och jag tänker bara 'fan, jag måste ha gjort något'. Så jag sätter på Sky News på tv:n – 'Paul Gascoigne var där i går'." Efter sex timmars förhandlingar hade Raoul Moat samma natt tagit sitt liv med ett skott i huvudet. I augusti 2011 stämde Gascoigne The Sun och påstod att deras bevakning av honom under Raoul Moat-incidenten störde hans behandling av alkoholismen.

I oktober 2010 greps Gascoigne för rattfylleri. Han erkände senare att han var mer än fyra gånger över gränsen i Newcastle upon Tynes Magistrates Court. En dag efter att han varnades om att han kunde hamna i fängelse för rattfylla, greps Gascoigne för kokaininnehav. Han skulle ha inställt sig i rättegångssalen den 11 november för att dömas för rattfylleribrottet, men istället åkte han in på rehab på Englands sydkust. Han fick åtta veckors villkorlig dom den 9 december 2010.

I februari 2013 berättade hans agent, Terry Baker, för BBC Radio 5 Live att Gascoigne hade fått ännu ett återfall: "Han kommer inte att tacka mig för att jag säger det men han behöver omedelbar hjälp... Hans liv är alltid i fara p.g.a att han är en alkoholist. Kanske finns det ingen som kan rädda honom - jag vet inte. Jag vet verkligen inte." Gascoigne placerades under intensivvård på ett sjukhus i USA medan han behandlades för alkoholism i Arizona i ett rehabiliteringsprogram som var möjligt tack vare ekonomiskt stöd av f.d cricketspelaren Ronnie Irani och Chris Evans. Han greps efter att ha angripit en säkerhetsvakt och varit väldigt full på Stevenages tågstation den 4 juli 2013; han fick böta £1,000 (11,621 kr) efter att ha erkänt brotten och han beordrades att betala £100 (1,162 kr) i kompensation till vakten.

I januari 2014 gick Gascoigne in i rehab för sitt alkoholberoende för sjunde gången på en klinik som kostar £6,000 (69,725 kr) i månaden i Southampton. I augusti hamnade han på nytt på sjukhus i relation till sina problem efter en incident utanför hans hem. Den 23 oktober 2014 larmades polisen till hans hem i Poole efter att han druckit hårt under en längre tid; han tvångsomhändertogs under the Mental Health Act dagen efter och togs in på sjukhus för en tre dagar lång detox.

 

 

 

Meriter

 

Newcastle

FA Youth Cup: 1985

 

Tottenham Hotspur

FA Cupen: 1991

 

Rangers

Skotska Premier Division: 1995-96, 1996-97

Skotska cupen: 1996

Skotska ligacupen: 1996

 

 

Middlesbrough

Football League Cup tvåa: 1998

 

Landslaget med England

Rous Cup: 1989

Tournoi de France: 1997

Fyra i VM: 1990

Semifinalist i EM: 1996

 

 

Individuella utmärkelser

PFA:s Årets unga spelare: 1987-88

PFA:s Årets lag: 1987-88, 1990-91

BBC:s Årets idrottspersonlighet: 1990

FIFA:s VM-All-star lag: 1990

Säsongens mål: 1990-91

PFA:s Årets spelare i Skottland: 1995-96

SFWA:s Årets spelare: 1995-96

UEFA:s Turneringens lag: 1996

Invald i Englands Football Hall of Fame 2002

Invald i Rangers Hall of Fame: 2006 

 

 

 

 

Perspektiv, Everton borta och Fellaini

Det här med perspektiv är en rolig och intressant sak. Jag vet inte om ni känner till den här övergödda, inavlade paddan:

   

Han heter i alla fall Alan Green och kommenterar fotboll för BBC Radio. Han är dessutom scouser ut i fingerspetsarna och hatar både United och Mourinho med en smått fascinerande passion, något som fler än en gång visat sig i hans kommentarer. Men vid gårdagens match mot Everton kvittrade han t.o.m i den 75:e minuten om hur total Uniteds kontroll var, hur vi hade tystat Goodison ("inte hört de såhär tysta mot United på 20 år"), hur vi borde ha haft en 2- eller 3-0 ledning etc etc. Sedan klev även Robbie Savage in och sade att han kunde se oss gå ut på en obesegrad svit på 15/20 matcher snart, så uppenbar och självklar var förbättringarna från LVG:s cirkuskonster förra säsongen.

 

Men när man hör vissa så kallade experter och t.o.m folk som kallar sig själva United fans kan man fundera på om vi ligger i nedflyttningszonen utan något hopp om bättring (och huruvida de fyra målen på OT för några dagar sedan var fantasins påhitt).

 

Min åsikt är jag fortfarande imponeras över hur snabbt Mourinho har lyckats ta oss från var vi befann oss förra säsongen. Sen att poängtappen är frustrerande, det håller jag med om. Men jämför det vi får se nu, på en regelbunden basis, med det som vi har serverats de tre senaste åren. Dessutom har portugisen inte fått bygga sitt lag precis som han vill ha det än. Det säger sig självt att vi fortfarande bär på en väldig massa dövikt, som behöver visas dörren ut pronto. Där dessa spelare går ut, behöver det sedan komma in kvalitet och sedan kan Mourinho på allvar börja fixa till oss. Men jag är, som jag har sagt tidigare, imponerad över hur långt han faktiskt har tagit oss på så förhållandevis kort tid.

 

Matchen igår då? I första halvlek spelade vi ok, utan att vara lika kreativa som vi har varit på sistone. Vi spelade inte med tillräcklig fart, men Mchitarjan såg ut som vår överlägset bäste spelare och befann sig i centrum för allt vi skapade. I den andra halvleken hade vi en period där vi borde ha gjort 2-0 och dödat matchen, hur Herrera lyckades träffa ribban från det avståndet kommer jag aldrig förstå. Men efter det såg det ut som att vi bara slutade anfall, satte oss djupt och slutade försöka spela på kontringar, vi fick panik när vi hade bollen, gav bort den gång efter annan och försvararna bara rensade upp den istället för att försöka spela sig ur bakifrån. Men trots det tyckte jag inte att Everton såg så hotfulla ut, jag vet att de hade några chanser men totalt sett tycker jag de var ganska begränsade i offensiven, Lukaku gjorde inte ett skit på hela matchen. Det enda sättet de skulle komma in i matchen på var genom ett United-misstag och mycket riktigt, det misstaget kom - så jävla korkad aktion av Fellaini (som vanligt). Jag säger inte att det var någon fantastisk insats, men vi borde ändå ha hållit undan och säkrat tre poäng. Det som störde mig allra mest var Fellainis reaktion, hur han skrattade efter incidenten och även efter matchen.

 

Mourinho pratade efter matchen mot Arsenal om att han hade velat ha Fellaini på planen under slutet, för att nicka bort motståndarnas desperata inlägg in i boxen. Det kan jag förstå. Problemet är att trots sin längd så ser jag inte belgaren som dominant i luften. Hans passningsspel är ibland rent skrämmande dåligt och hans beslutsfattande har fått många som bevittnar honom att undra om de just drömde, eller om han faktiskt gjorde det de såg.

 

Jag tror att de flest är överens om att Toaborstens insats igår inte är något att skryta om:

https://twitter.com/manutdvines/status/805599426148499456

 

Väldigt glädjande: Att Eric Bailly var med i matchtruppen igen. Förhoppningsvis kan han nu spela i de sex matcherna som återstår till den 2:a januari, då han troligen kommer flyga till Gabon för spel i afrikanska mästerskapet.

 

 

 

Litet tips...

...om den alltid lika briljanta Sagt & Gjort-kolumnen:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2016/12/04/11393044-sagt-gjort-han-anvande-ordet-party-party-vilket-slags-party-ar-det-har/

 

 

 

Nya spelare in i januari?

För någon månad sedan var Eddy säker på att Mourinho inte skulle vilja göra några köp i januaris transferfönster. Men i takt med att portugisen har lärt känna sina spelare ser han att det han har att jobba med inte håller. Han ska enligt flera initierade rapporter ha skrivit en önskelista bestående av en mittback och en ytterback. Till sist har Eddy förstått detta och slutat dra fötterna efter sig:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2016/12/04/11393042-manchester-united-ger-jose-mourinho-gront-ljus-att-forstarka-forsvaret-med-dyra-januari-nyforvarv/

 

På tal om det här med perspektiv så är det här en bra artikel, särskilt nu med tanke på medias runkhyllningar av Plopp, Klopp och Pocc, och föreställningen att Mourinho skulle vara en föredetting:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2016/12/04/11393039-manchester-united-bossen-jose-mourinho-ar-slut-utbrand-verkligen-han-ar-en-av-endast-tva-managers-som-fortfarande-kan-vinna-fyra-pokaler/

 

Ska även upplysa er om att de två senaste artiklarna jag länkade till här ovanför båda har skrivits av Duncan Castles på the Daily Record. Han är en av de brittiska fotbollsjournalister som står Mourinhos läger allra närmast och har i allmänhet väldigt bra koll på turerna kring portugisen.

 

När det stod klart att Mourinho kommer få pengar för att förstärka vårt bräckliga försvar dröjde det inte länge innan vi sammanlänkades med en väldig massa olika försvarare. De som har nämnts mest prominent är Alaba, Dragovic, Nilsson Lindelöf och Fonte. Jag vet inte om Mourinho är en sådan hängiven beundrare av svensken som svensk media vill göra gällande, men såvida inte Benfica sänker sin prislapp känns det föga troligt att det blir något där. Då känns det betydligt mer troligt med en affär för Southamptons portugis José Fonte, som fyller 33 år den 22:a december och som i somras var med och vann EM åt Portugal.

 

Southampton har indikerat till José Fonte, 32, att de är beredda att släppa honom i januari. Fonte blev arg på Southamptons exekutiva director Les Reed då han inte ens informerade om Evertons £9m (111,6m kr) bud på portugisen i juli i år. Europamästaren med Portugal trodde att han hade ett gentlemannaavtal med klubben från oktober 2015 om att de inte skulle stå i vägen om han erbjöds bättre villkor någon annanstans.

 

Southampton ska även ha svikit ett löfte de gav innan EM om att bättra på hans lön som en belöning för hans fina insatser vilket har lett till än mer irritation från mittbacken. Tydligen är Mourinhos förstaval bland potentiella mittbackar Benficas svensk Victor Nilsson Lindelöf, 22. Men Benfica har fått United att rygga tillbaka med sin prislapp på €60m (629,05m kr). De portugisiska mästarna avböjde ett bud på €35m (366,9m kr) plus €10m (104,8m kr) i prestationsbaserade bonusar från Chelsea i augusti.

 

Svenskens nuvarande kontrakt innehåller en utköpsklausul på €30m (314,5m kr), men Benfica säger att den bara gäller under sommarfönstret. Mourinho kommer titta på andra spelare om Benfica inte sänker prislappen, och då kan Fonte bli aktuell.

 

 

 

Manchester är Blått, del 678,931

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2016/12/03/11392680-empty-had-manchester-city-vs-chelsea-biljetter-fortfarande-ute-till-forsaljning-at-allmanheten-med-endast-timmar-kvar-till-avspark-i-titelmatchen/

 

 

 

Rashford är älskad även i Brasilien

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2016/12/04/11393036-marcus-rashford-stottas-att-leda-englands-vm-stormning-2018-av-miss-bumbum-suzy-cortez/

 

 

 

Vad är det med argentinarna?

Nu har ju Sergio Agüero fixat till sin julledighet riktigt fint. Efter morgondagens CL-match mot Celtic är han avstängd i de kommande fyra ligamatcherna för de bittra blå. Detta efter att ha delat ut det här mot ärkekuken David Luiz:

 

Jag vet inte om det bara är en Argentina v Brasilien grej, annars känns det som att Agüero kanske har något personligt mot krullo, det här var nämligen inte första gången han sänkt honom:

 

Luiz är ännu en spelare som jag inte har mycket till övers för. Han har svarat för några för många rena skithusaktioner för det. Dessutom borde han själv ha blivit utvisad i första halvlek, då han stoppade just Agüero i ett bra läge.

 

Även City Fernandinho lyckades få rött kort i lördags, detta efter en liten handväskeuppvisning med Fàbregas:

På tal om den incidenten kan man ju undra vad spanjoren sade för att trigga den reaktionen från brassen. Måste ha varit något i sitl med "Synd att inte du satt på det där planet."

 

Agüero har ju redan bestraffats för våldsamt uppförande den här säsongen, så han blir därför avstängd i fyra matcher, medan Fernandinho får nöja sig med tre. Så argentinaren missar följande matcher:

10/12 Leicester (b)

14/12 Watford (h)

18/12 Arsenal (h)

26/12 Hull (b)

 

Då har han rejält med tid att ligga hemma och dra i snorren och äta och dricka gott under julperioden, för att sedan återvända på nyårsafton i bortamatchen mot de smutsiga scouserna. Man undrar ju om vår korkade, men på slutet faktiskt ganska duktiga, argentinska mittback Marcos Rojo fick några idéer och inspiration när han såg Agüero och tänkte: Fan, det där kan ju jag också fixa! Att han inte blev utvisad efter överfallet på Gueye är helt otroligt:

 

Jag ska vara ärlig och erkänna att jag fruktade det allra, allra värsta när Rojo och Jones fick inleda sitt partnerskap i den centrala delen av backlinjen. Men de har faktiskt överraskat mig positivt. Det har varit långt ifrån klockrent, men jag kan säga att jag föreställde mig rena skräckscenerna i varje ingripande, i varje match från dessa gubbar, men de har helt klart tagit kliv framåt. Men det känns ändå väldigt skönt att Bailly kommit så långt att han igår kunde sitta på bänken, förhoppningsvis spelar han redan den här veckan igen, antingen mot Zorja på torsdag, eller mot Spurs på söndag.

 

 

 

John Stones!

Det har väl inte blivit någon omedelbar succé för "the next big thing" i den engelska backlinjen, mr John Stones. Nu har det även kommit fram att han varit otrogen med någon eventbrud. Stället där han har penetrerat henne förklarar kanske även Mourinhos kritik mot hotellivet i Manchester (som kraftigt har överdrivits i media). Herr Stones har nämligen knullat bredvid förhållandet på det lyxiga hotellet Lowry i Manchester (där Mourino och Mchitarjan bor), det är också hotellet där United ofta samlas innan matcherna. Så kanske är det Stones dinglande kulor som slår mot damens rumpa som fick Mourinho att rikta viss kritik mot hotellivet. Hursomhelst, nu har den dumma fan (Stones) bestämt sig för att gottgöra sin flickvän med en tatuering!

   

Så ser den ut. Och man kan ju undra vad fan klockan i ansiktet gör där?! Kanske är det så enkelt att tatueraren hörde fel när Stones gav honom instruktionerna för motivet. "And I want a cock over her face", blev kanske "And I want a clock over her face"? Vad vet jag, mycket konstigt är det i alla fall. Intressant att se om hon tar tillbaka honom, jag menar efter den tatueringen, finns väl egentligen inget finare han kan göra för henne?

 

 

 

Scouserna och Leeds-avskummen förnekar sig inte...

Jag pratade ju tidigare i det här inlägget om helgens stormatch City v Chelsea. Jag hade den på medan jag julpysslade (satt och tittade på gamla bilder och drack Guinness), så jag noterade att domare i den matchen var ingen mindre än Anthony Taylor. Jag vet, titta själva, det är sant:

   

Ändå hade jag inte hört ett enda ord från Chelsea om att det här var någon konspiration mot dem, eller att Taylor skulle döma till Citys fördel i avgörande lägen etc. För som ni alla vet så dömde Taylor, från Altrincham, även vår bortamatch mot scouserna och oj, vilket liv det var då. Så fort det annonserades pissade de ner sig och började prata om den stora konspirationen mot allt och alla från Liverpool. De kände att de hade en chans att kanske faktiskt besegra oss, men då skulle det förstöras genom att sätta in en Manchester-baserad domare! När vi förra säsongen fick Taylor i cupsemifinalen mot Everton reagerade inte ens de blåa scouserna på det här sättet. Så ja, de förnekar sig aldrig när det finns en chans att bygga konspirationsteorier och utmåla sig själva som offer. Undrar vad anledningen till de blivande mästarnas förlust i Bournemouth var?

 

Inte nog med detta. Ni vet ju även hur dessa personer drar sig till tragedier med en fascinerande/störd ryggmärgsreflex. Så efter den tragiska flygtragedin i Sydamerika var det inte förvånande att vid den första matchen på Anfield efter katastrofen dök den här flaggan upp:

   

Ligacupen sammanförde även de två lagen som förmodligen avskyr och hatar United allra mest i England. Det säger en del det. Jag pratar såklart om just Liverpool och Leeds. Nu var det ju ett tag sen Fårknullarna var med på den stora scenen, men oj vad de hatar United, tro mig. Så nog fanns det en viss ironi i att dessa två supportergrupper utan att skämmas stod och höll en tyst minut för några fotbollsspelare som omkom i en flygkrasch, när de spenderat de senaste 58 åren med att gladeligen sjunga om en annan. Men jag ska även rikta en liten applåd till Leeds-supportrarna på plats på Anfield förra veckan. För enligt alla rapporter jag har läst så höll de tyst under hela den tysta minuten. Så var det såklart inte 1981, när Liverpools legendariske manager Bill Shankly hade dött, och de två lagen skulle mötas och hålla en tyst minut innan avsparken. Då buade och sjöng de inavlade från Yorkshire sig igenom hela minuten. Så man får ju slå fast att de har förändrats.

 

Sen dröjde det inte länge förän några började sjunga "Stand up, if you hate Man U", varpå hela arenan reste sig, helt briljant!

Premier League försvararen var otrogen mot Millie Savage efter att ha haft sex på ett hotell med en kvinna han träffade på en restaurang, som han övertygade att han var singel

   

Tatueringen som John Stones har etsat fast på sin arm föreställer hans flickvän.

 

 

 

 

EXKLUSIVT AV: Sean-Paul Doran och Lauren Veevers, the Sun, fredag 2 december, 2016:

 

 

DEN OTROGNA fotbollsspelaren John Stones har hängett sig själv till sin barndomskärlek - genom att skaffa en tatuering av henne.

 

 

Man City och Englandsesset spenderade flera timmar med att tatuera in ett porträtt av Millie Savage på sin överarm.

 

 

Stones och flickvännen på en shoppingtripp i centrala Manchester.

 

 

Älskarinna: Stones var otrogen mot sin flickvän med Jessica Peaty (bilden).

 

 

Det hände några dagar efter det att det avslöjades att Stones varit otrogen mot henne under flera månader med eventorganisatören Jessica Peaty.

 

 

Tatueringen visar Millie med sina ögon stängda och en klocka lagd ovanpå hennes mun.

 

 

Salongen där Stones gjorde den twittrade: "Kund bestämde sig för en lite annorlunda porträttidé. Vi älskar den! Svårt att få en bra bild runt triceps."

 

   

Englandsförsvararen har 15 landskamper för sitt land trots att han endast är 22 år gammal.

 

 

£50m (618,8m kr) mannen har haft svårt med formen sedan flytten från Everton till Man City.

 

 

Man City-försvararen hade sex på ett hotell med Jessica Peaty efter att tydligen ha övertygat henne om att han var singel.

 

 

Den 22-åriga försvararen, som gick till City från Everton i en £50 miljoners (618,8m kr) affär i augusti har stått Millie nära sedan han var 12.

 

 

Men han påstod att de hade gått isär då han låg med Jessica, 20.

 

 

Paret började sms:a varandra flörtigt efter att ha träffats på en restaurang i Hale, Cheshire, i augusti.

 

 

Det ledde till sex i en svit som kostar £900 (11,140 kr) per natt på Manchesters Lowry hotell.

 

 

Jessica konfronterade Stones efter att ha sett bilder online på honom när han shoppade med Millie, 22.

 

 

Men han påstod att han inte hade haft kontakt med sin älskling på flera månader.

 

 

Jessica kontaktade Millie på Instagram och informerade henne om affären.

 

 

Hon sade: "Jag tycker synd om Millie, det är en förfärlig situation, men jag kan inte ha sympati för henne om hon väljer att stanna med honom."

Också den här veckan: Chelsea om rasism, Uli Hoeness och grovt tjänstefel i Palermo

   

Fansen hyllar Chapecoense på klubbens Arena Conda stadion. Fotograf: Buda Mendes/Getty Images

 

 

 

 

AV: David Hills, the Observer, söndag 4 december, 2016:

 

 

Veckans citat

Brasiliens chef för deras fotbollsförbund Marco Polo Del Nero - har sagt till Chapecoense att fullfölja deras sista ligamatch. Tillförordnade klubbpresidenten Ivan Tozzo: "Jag sade till honom att vi inte har 11 spelare kvar. Han sade: 'Jo det har ni, reserver, skadade spelare. Använd dem, fyll ut resten med ungdomar.'"

 

 

• Del Neros vision för matchen mot Atlético-MG, enligt Tozzo: "Han sade att vi behöver 'ett stort party' för att hedra de döda." Chapecoense representanten Victor Hugo Nascimento: "Matchen kommer inte att bli av. Del Nero använde t.o.m ordet 'party'. Party? Vilket slags party är det här?"

 

 

• Också angelägen om att gå vidare: Internacionals vice president Fernando Carvalho - missnöjd med att den sista ligaomgången försenas en vecka. "Vi sänder solidaritet, men det här skadar oss. Vi har vår egen tragedi att hantera här: klara oss undan nedflyttning." Carvalho bad senare om ursäkt för "mitt olyckliga ordval".

 

 

Andra nyheter: starkast budskap

Chelsea - varnar fansen från att använda "avskyvärt" rasistiskt hån. "Sådant uppträdande har ingen plats på vår stadion eller i vårt samhälle. Chelsea är stolt över vår mångfald och vår vision omfamnar jämlikhet... Om vi får in bevis på diskriminerande uppträdande av någon sort kommer vi agera med den starkaste aktionen, vilket inkluderar åtal." 2012: "Chelsea uppskattar och stödjer Johns fulla ursäkt för språket han använde."

 

 

Varmaste omfamningen

Tyskland: Bayern München medlemmar reagerade på att f.d presidenten Uli Hoeness avslutade sin tid i fängelse efter "särskilt allvarligt" skattefusk på €28,5m (298,8m kr) genom att rösta tillbaka honom för en andra period, med en majoritet på 98,5%. Hoeness: "Jag begick ett misstag - men jag har förtjänat en chans till."

 

 

Börjar också om

Bolivias fotbollsförbund: omformat förra året för att leverera transparens efter att f.d presidenten Carlos Chávez fängslades för organiserad brottslighet. Den nya förbundsstyrelsens utveckling sedan dess: a) sekreteraren Walter Torrico fängslad för bedrägeri; b) nya presidenten Rolando López satt i husarrest för påstådd förfalskning. Alla förnekar alla oegentligheter.

 

 

Bästa berättelsen

Fifa.com, 2005: Ecuadors chef för deras fotbollsförbund Luis Chiriboga står som värd för ett Fifa "Com-Unity"-seminarium gällande hur fotbollens resurser kan komma samhället till nytta, gästerna kom bl. a från Unicef och SOS Barnbyar. "En känsla av optimism var påtaglig då tillställningen avslutades." 2016: Chiriboga dömd till 10 års fängelse för att ha tvättat $6,12m (60,4m kr).

 

 

Mest uppriktig

Sydsudans fotbollsförbunds president Chabur Goc har reagerat online på att kollegor stängt av honom p.g.a påstådd förskingring, vilket han förnekar. "Tack kära kamrater för ert beslut. Jag trodde att vi skulle avsluta resan tillsammans, men det är okej och det är mitt nöje att dödas av vänners kulor istället för en fiendes. Jag tackar er verkligen, från djupet av mitt hjärta."

 

 

Och här är en med rent mjöl i påsen

Ghana: Klubbägaren Isaac Tetteh reflekterar över tillståndet hos fotbollsfamiljen. "90% av fotbollsadministratörerna kommer inte att hamna i himlen. Men jag unnar mig inte intrigspelet som de andra gör, därför har jag en stark tro på att även om det blir så att alla fotbollsadministratörer går miste om himlen, kommer jag, Isaac Tetteh, att anses lämplig för att äntra det heliga landet."

 

 

På annat håll: har det fortfarande

Italien: Palermo presidenten Maurizio Zamparini - ställd inför ännu fler lögner från pressen. 28 november: "För att stoppa dessa osanna rapporteringar pratade jag med vår tränare mr De Zerbi och jag kommer behålla honom. Det är mitt beslut." 30 november: Sparkar honom efter en cupförlust. "Ynklig match, ynklig tränare. Jag kallar det grovt tjänstefel."

 

 

• Nästa man för Palermo - Eugenio Corini, Zamparinis tredje tränare den här säsongen. Corini: "Jag är glad och uppspelt. Jag har fortfarande inte träffat presidenten, men jag blev jätteglad av hans inbjudan." Zamparinis åsikt: "Corini? Det fanns inte mycket på marknaden."

 

 

Maurizio Zamparini: har det fortfarande. Fotograf: Tullio M. Puglia/Getty Images.

 

 

Flyttar också vidare

a) Martin Allen, avgår för Barnet igen, fyra månader efter att ha förlängt sitt kontrakt: "Någon frågade mig hur länge det här kontraktet gäller... jag vet inte! Jag tror jag är här för evigt nu, välsigna gud."

 

 

b) 30 oktober: Hearts manager Robbie Neilson om länken med Villa: "Det är bara tidningssnack. Mitt enda fokus finns här på Hearts. Jag har fortfarande ett enormt jobb att göra: vi har en lång väg att gå och jag vill vara en del av det." 2 december: Går till MK Dons.

 

 

c) 15 november, Brasilien: São Paulo presidenten Leco "garanterar" att Ricardo Gomes kommer vara klubbens tränare 2017. "Allting ändras snabbt inom fotbollen, men inte det här." 23 november: Ger honom sparken.

 

 

d) Paraguay, 19 november: Olimpia presidenten Marco Trovato stänger av journalisten John Walter Ferrari från alla klubbens byggnader för att han sagt att presidenten planerar att sparka tränaren Fernando Jubero. "Media försöker destabilisera oss med lögner! Olimpia är starka, vi går framåt tillsammans." 20 november: Jubero sparkad efter ännu en förlust; Ferrari tittar på träningen genom att stå på en pick-up och titta över muren.

 

 

Mest utsatt

Frankrike: Toulouse tränaren Pascal Dupraz - upprörd av kritiken mot hans reaktion efter att ett pappersflygplan snuddade hans huvud förra månaden: "Det träffade mig, det kunde ha varit vad som helst. Alla dessa kritiker, de är så modiga."

 

 

Bästa strategin

Malawi: Civo Service Uniteds vice sekreterare Richard Chiwaula går ut offentligt med deras överlevnadsplan: "Vi erbjöd spelarna fler förmåner och ändå förlorar de... Så nu ber vi gud att hjälpa till. Vi söker hans ingripande." Managern Charles Manda: "Jag är optimistisk."

 

 

Plus: värsta felträffen

Serbien: Lokomotivs Milan Djuricic på frågan om vad han tycker om att ha blivit ett klickmonster efter att ha missat öppet mål från 50 cm: "Det blev en felträff och jag var uppspelt, så jag sparkade bollen över. Vilken läxa för mitt liv."

 

Serbiska spelarens extraordinära miss framför öppet mål från en halvmeter.

Enligt klubbkällor är Uniteds exekutiva vice ordförande Ed Woodward beredd att tilldela managern signifikativa pengar för transferavgifter och löner

   

Jose Mourinho tittar på under ett träningspass. (Foto: Getty)

 

 

 

 

AV: Duncan Castles, Daily Record, fredag 2 december, 2016:

 

 

Manchester United har gett Jose Mourinho grönt ljus att aggressivt förstärka den engelska Premier League-klubbens försvar under vinterns transferfönster.

 

 

Mourinho har prioriterat ett tillägg av en mittback på Champions League-nivå för sin trupp i januari.

 

 

Enligt klubbkällor är Uniteds exekutiva vice ordförande Ed Woodward beredd att tilldela signifikativa pengar för transferavgifter och löner.

 

 

Den portugisiske managern plockade in en ny spelare i Uniteds försvar under hans första fönster på Old Trafford, detta då han rekryterade Eric Bailly från Villarreal för en initial avgift på €35 miljoner (366,9m kr).

 

 

22-åringen blev snabbt ordinarie i startelvan tills hans åkte på en knäskada i oktober månads förlust borta mot Chelsea.

 

 

Eric Bailly skadades under 4-0 förlusten mot Chelsea. (Foto: Manchester United/Getty Images).

 

 

Trots att Mourinho gav sin nya klubb rådet att köpa en till mittback och en ytterback under sommarens fönster, så säkrades inga av dessa önskemål då Woodward och hans personal inte lyckades skapa utrymme i Uniteds trupp genom att sälja någon spelare ur gruppen seniorspelare som anses vara överflödiga.

 

 

Då han tvingades operera med en trupp där den mest erfarna försvararen Chris Smalling hade mindre än 150 ligaframträdanden i bagaget fick Mourinho genomlida ett antal defensiva misstag som var helt okaraktäristiska hans tränarfilosofi.

 

 

Individuella misstag har kostat United ett antal tidiga eller avgörande mål och poäng och de har bara hållit nollan sju gånger på 22 matcher.

 

 

Fyra av dessa kom med Bailly i startelvan. Även om landslagsmannen för Elfenbenskusten är nära en återkomst till spel för förstalaget förväntas han gå förlorad för Mourinho på nytt i januari, då han troligtvis kommer spela i the Africa Cup of Nations i Gabon.

 

 

Eric Bailly kollas till av andra spelare efter sin skada. (Foto: Getty Images)

 

 

Om 2015 års vinnare når slutspelet kommer Bailly bli borta tills i februari.

 

 

Uniteds beslut att investera i deras försvar är en demonstration av styrelsens tilltro till deras nya manager mitt i den hysteriska externa kritiken mot Mourinhos resultat och uppträdande.

 

 

Medan ett antal oavgjorda matcher på hemmaplan har lämnat United elva poäng bakom ledarna Chelsea har Mourinho karaktäristiska - och omoderna - vägran att "dumpa" deltagandet i varken Ligacupen eller Europa League gjort att han är den enda Premier League managern som fortfarande är med och kämpar om pokaler på fyra fronter.

 

 

United vann the Community Shield i augusti och i onsdags besegrade de West Ham United med 4-1 och säkrade en semifinalplats i Ligacupen mot Hull City. Mourinho vann den turneringen tre gånger på sex försök som Chelseas manager, och han har fortfarande inte förlorat en enda Ligacupmatch under vanlig speltid.