Duncan Castles presenterar försvaret för Old Trafford-bossen då hans kritiker fördömer honom som gårdagens man

Mourinho har förlorat sin aptit, enligt kritikerna, (Foto: John Peters)

AV: Duncan Castles, Daily Record, måndag 28 november, 2016:

Jose Mourinho är slut.

Mourinho är gårdagens man. Mourinho ser sur och trumpen ut. Mourinho ser trött och förtvivlad ut. Mourinho är arg och kan inte kontrollera sig. Mourinho har förlorat sin mojo. Mourinho är bara en checkhäftesmanager som inte längre vet hur man ska köpa ordentligt.

Mourinho har ersatts av en ny generation genialiska tränare.

Du känner till namnen, det finns flera av dem. Antonio Conte, Jurgen Klopp, Pep Guardiola, Mauricio Pochettino. Tolv omgångar in på en 38 matchers Premier League säsong har de alla redan, åtminstone en gång, utsetts till blivande mästarmanagers.

Conte var tydligen på väg att slå rekord som snabbast att få sparken av Abramovich, men sedan blev han tuff mot sina spelare och skiftade till ett femannaförsvar och vann sex ligamatcher i rad. Han toppar nu tabellen och är den här veckans hetaste smak i "varför Mourinho är en föredetting" lägret.

Klopp, en annan manager obesvärad av europeisk fotboll, var den tidigare affischpojken. Hyllade för deras dynamik på långsidan och optimistiska uppträdande, kraften hos Klopp och Conte är tydligen det som understryker allt som har gått fel hos den vresiga Mourinho.

Guardiola startade sin första säsong i England med 10 raka vinster, förvandlade förväntningarna på att han skulle vinna Premier League med Manchester City till förhastade diskussioner huruvida han skulle göra det utan en enda förlust. Sedan dess har han vunnit tre av 11 matcher och åkt ur Ligacupen mot Mourinhos Manchester United, men ändå är hans sätt en väg till utveckling, medan hans stadsrival befinner sig på en begravningskortege.

Pochettinos obesegrade start ledde till att han togs fram som Guardiolas starkaste rival om titeln. Även om Tottenham fortfarande är obesegrade i ligan, lika många matcher har spelats oavgjorda som de har vunnit, har argentinarens Champions League insats reducerats till ett Europa League play-off mot CSKA Moskva, och han har redan åkt ur Ligacupen.

Alla fyra i den nya generationen tränare har en annan sak gemensamt. Ingen av dem har vunnit någon Premier League titel. Efter den här säsongen kommer minst tre av de fortfarande att stå utan någon.

Endast Conte och Guardiola kan matcha Mourinhos prestation att vinna den titeln vid det allra första försöket. Det är ett intressant resonemang huruvida någon av de fyra musketörerna till sist kommer kunna efterlikna Mourinhos nuvarande facit med tre Premier League titlar (på fem hela säsonger), och då ska vi tänka på att 53-åringen fortfarande har chansen att öka på den siffran.

Om Conte kommer att ta mer eller mindre samma grupp spelare som Mourinho ledde i Chelsea förra året och para en inhemsk cup med en ligatitel vunnen med tre matcher kvar att spela kommer han endast att ha matchat sin företrädares senaste stora prestation på Stamford Bridge. (Och även om han fixar det så har Conte i så fall gjort det utan kraven från att samtidigt kriga i Champions League och med ett större transferutlägg).

Därför är det inte konstigt att Mourinho klagar på kritiker som porträtterar honom som en föredetting. "Bör vi bli respekterade även under perioder när våra resultat inte är de bästa?" frågade han inför förra helgens ligamatch mot Arsene Wenger. "Jag tycker att mr Wenger får det. Jag tycker inte att jag får det. Trots att min senaste Premier League titel kom för 18 månader sedan. Ingen respekt."

Tjugofyra timmar senare, efter att hans Manchester United dominerat en match som antogs komma att understryka naturen i hans frånfälle som manager, återvände Mourinho till temat för bristande respekt: "Jag sade det på presskonferensen igår. Arsenal-managern har inte vunnit ett mästerskap på 14 år; jag har inte vunnit ett mästerskap på 18 månader. Han, på 14 år, har misslyckats med att bygga ett lag som kan bli mästare; jag har varit här i fyra månader. Och kravet gäller bara mig och inte för andra."

Det är som att Mourinhos kritiker har glömt utgången av de tre Manchester United säsongerna sedan Sir Alex Ferguson slutade som manager, då de slutat sjua, fyra och femma i Premier League, 22, 17 och 15 poäng efter vinnarna. Det är som att Mourinho förväntades att omedelbart reparera sex transferfönster där det har slösats och missbedömts hejvilt när det gäller spelarköp, omedelbart ta klubben tillbaka till den absoluta toppen av vad som i allmänhet anses vara den mest konkurrenskraftiga Premier League upplagan som någonsin spelats.

Det är ingen tillfällighet att under de långa månaderna då Uniteds ägare funderade på Lois van Gaals avsked och efterträdare kontaktades både Guardiola och Pochettino gällande att ta jobbet, och båda föredrog anställningar i andra klubbar. Guardiola för att Manchester Citys trupp var starkare, han fick ett löfte om fullständig stöttning från styrelsen och han ansåg att utmaningen var mindre krävande. Pochettino för att han oroade sig för att han inte var riktigt redo för en klubb av Uniteds storlek och graden av extern uppmärksamhet.

Kanske går det att para ihop Uniteds kringvandrande start på den här Premier League säsongen med Chelseas våndor under Mourinhos sista säsong på Stamford Bridge. Vi vet alla att ingen Premier League mästare någonsin har lidit av en sådan svindlande nedstigning i resultat och prestationer.

Men ändå ser vi Leicester City, 12 matcher in på deras första titelförsvar och två poäng ovanför nedflyttningszonen.

Perspektiv. Om inte Jose Mourinho var slut, gårdagens man, sur, trumpen, sliten, förtvivlad, arg, utan kontroll, beroende av ett checkhäfte och passerad av alla omkring sig, så skulle kanske den här ena managern av endast två i Premier League som fortfarande krigar om fyra pokaler (den andra är inte Conte, Klopp, Guardiola eller Pochettino) kunna dra lite nytta av lite av det.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Representanthuset i USA har nu lämnat in ett lagförslag som pissar pratet om yttrandefrihet rakt i ansiktet. Här under ser ni ett klockrent inlägg gällande detta på X av Vita husets chefskorrespondent på Today News Africa i Washington, herr Simon Ate...

Rättighetsgrupper varnar för att definitionen kan komma att ytterligare kväva yttrandefriheten då protesterna fortsätter på amerikanska universitetsområden.       Al Jazeera, onsdag 1 maj, 2024     USA:s representanthus har med en överv...

En av Europas mest kontroversiella författare, han förutsåg Balidådet och attacken mot Charlie Hebdo. Nu har han föreställt sig en Putin-liknande Macron   Huvudperson: författaren Michel Houellebecq har kallat Emmanuel Macron “bisarr&rdquo...

  Jesse Lingard har spelat i tre matcher för FC Seoul, två gånger som inhoppare.         Av: John Duerden, fotbollsskribent i Asien, BBC, måndag 15 april, 2024     Jesse Lingard förväntades aldrig kunna höja den internationella pr...

By Way of Deception: The Making and Unmaking of a Mossad Officer är en bok av en f d katsa (Mossad-agent som jobbar på fältet) i Mossad, Victor Ostovsky, och den kanadensiska journalisten Claire Hoy.     (Första upplagan)     Författare:...