5. Vänder på tidvattnet

Sir Alex Ferguson ger Teddy Sheringham hans sista instruktioner. Getty Images

Det enda United egentligen kunde ta med sig från den första halvleken var det moraliska höglandet. De hade inga höga tankar om Bayerns anfallsinställning, som delvis involverade att mata långbollar mot forwarden Jancker. Sheringham sade att de spelade "som Wimbledon". Det var lite tufft - det fanns en ordning och avsikt med Bayerns kontringsspel, särskilt när Basler hade bollen. De hade även en av Europas bästa passningsspelare i Effenberg, även om han var anonym i den här matchen.

I pausen sade Ferguson till Stam att vinna tillbaka bollen snabbare och mer aggressivt, och han ville att spelarna skulle passa bollen snabbare och mer aggressivt. Han höll sedan ett kort tal inspirerat av den skotska anfallaren Steve Archibald. Han hade spelat under Ferguson i Aberdeen, där de hade en tillgiven men stormig relation, och senare spelade han för Barcelona under Terry Venables. Archibald bodde fortfarande i staden och kom och tittade på Uniteds träning kvällen innan matchen. Han berättade för Ferguson att ett av hans bestående minnen från finalen 1986, när Barcelona förlorade mot Steaua Bukarest på straffar, var att efteråt var han tvungen att gå precis bredvid Europacuppokalen i vetskap om att han inte kunde röra den.

Ferguson gillade berättelsen men ville bara accentuera det positiva till sina spelare innan matchen. Men i pausen började saker och ting att bli desperata. "Om ni förlorar kommer ni vara sex feet (= 182,8 cm) ifrån Europacupen, men ni kommer inte kunna röra den, såklart," sade han. "Och jag vill att ni tänker på det faktumet att ni kommer att ha varit så nära den och för många av er kommer det vara det närmaste ni någonsin kommer den. Och ni kommer hata den tanken under resten av era liv. Så se bara till att inte förlora. Våga inte komma tillbaka in hit utan att ha gett ert allra yttersta."

Ferguson pratade länge med Sheringham under pausen, han sade till honom att han skulle komma in efter 20 minuter av den andra halvleken om det fortfarande stod 1-0. "Det gjorde mig p***förbannad," sade Solskjaer i en intervju med FourFourTwo 2016. "Jag tänkte, 'jag har gjort 17 mål för dig den här säsongen, för det mesta efter att ha kommit in som inhoppare - ska du inte prata med mig?'"

Sheringham hoppades i hemlighet att United inte skulle näta så att han skulle få chansen att spela i en Europacupfinal. Han behövde inte oroa sig. Matchen gled vidare utan att mycket hände i något straffområde, men den surrande atmosfären fick matchen att kännas mer spännande än den var. Blomqvist missade Uniteds första goda chans i den 56:e minuten, detta då han drog bollen över ribban från sex yards (= 5,4 meter) efter att ha sträckt ut sig framför Babbel på ett chansinlägg från högerkanten från Giggs. Ferguson sade till Sheringham att ersätta Blomqvist efter 65 minuter och spenderade ett par minuter med att prata med honom på sidlinjen. "Kom igen," sade en otålig Sheringham. "Kasta in mig nu."

Introduktionen av Sheringham betydde en formförändring för United, vars fristilsformation påminde om ett diamantmittfält - med Butt djupast, Giggs till vänster, Beckham till höger och Yorke bakom frontduon där Sheringham också drog sig till vänster. Det lämnade dem farligt exponerade för kontringsattacker, men Ferguson insåg allvaret. "Vi skulle aldrig ha kunnat starta med den uppställningen; det hade varit modigt och gränsat till suicidalt," sade Gary Neville i hans självbiografi, Red. "Men de tjugo sista minuterna med desperation var något helt annat."

Bayern svarade på Uniteds byte genom att kasta in Mehmet Scholl istället för Zickler. Det var ett smart drag som lät Scholl, en flinkare och smartare spelare, utnyttja den enorma ytan framför United-försvaret. "Vi levde på en knivspets och vi visste om det," sade Cole. "Tid och tålamod sjönk undan lika snabbt."

Mario Basler retade upp United-spelarna med sitt uppträdande. Getty Images

Tålamodet rann bort på fler än ett sätt. Ett antal United-spelare, särskilt Sheringham och Stam, irriterade sig på vad de ansåg vara effektsökeri från Bayern, och särskilt från en av deras spelare. "När Basler tog Bayerns hörnor skämde han ut sig fullständigt," sade Stam i sin självbiografi, Head to Head. "Han poserade och mjölkade applåderna, trodde han var den största efter att ha gjort målet han trodde var vinstmålet."

Basler var nästan en karikatyr av den arroganta tyska fotbollsspelaren. Han spatserade omkring på planen som om han hade fått en egen tv-show den kvällen, med en publik på 200 miljoner människor. I den första halvleken försökte han näta på en frispark från en helt absurd vinkel från höger. I den andra halvleken försökte han två gånger att lobba bollen över Schmeichel från mittlinjen. Vid ett annat tillfälle, när han farligt stormade fram till vänster och skars av precis inne i straffområdet av Stam, ledde Basler kaxigt Stam hela vägen tillbaka in på sin egen planhalva innan han spelade bollen ännu längre bak till Kuffour. Han förvandlade vad som egentligen var en superb uppvisning i försvarsspel från Stam till en demonstration av hans egen, antagna överlägsenhet. Han kunde lika gärna ha blåst en hundvissla mot Stam.

Trots all egoistisk uppvisning var Basler en av få offensiva spelare i de båda lagen som stärktes istället för att hämmas av tillställningen. Vid ett tillfälle tog han frikostigt emot fler applåder för sin blotta existens, då vände sig Stam till Johnsen. "Jag kommer slå till den arroganta i*****n om han fortsätter så," sade han. Innan Johnsen kunde svara hörde Stam någon annan ropa, "Då får du ställa dig i kön." Han specificerade inte huruvida kommentaren kom från en United eller Bayern-spelare.

Bayern hade kunnat näta fyra gånger mellan den 73:e och 84.e minuten. De skapade ett antal chanser på kontringar, främst efter att ha brutit trötta passningar från United-spelare. Schmeichel gjorde bra räddningar på avsluten från Effenberg och Scholl, som även träffade stolpen med en ljuvligt dold lobb utanför straffområdet. Det läget kom efter en stoltserande löpning från djupt inne på egen planhalva av Basler, som vred och vände ut och in på Johnsen utanför boxen utan att röra bollen, innan han gav den till Scholl. När bollen seglade över Schmeichels huvud sjönk hans hjärta, för han visste att den var på väg in och att det var över. Istället träffade den precis stolpen och studsade tillbaka till Schmeichel.

Fem minuter senare träffade Jancker ribban med en cykelspark från nära håll. Då hade Bayern bytt ut Matthäus, som var nästan helt slut. "Efter 75 minuter sade jag till tränaren att jag kände mig trött," sade han i FourFourTwo. "Jag hade tagit andra löpningar på mittfältet än när jag spelade libero, där jag inte behövde springa så mycket. Jag sade inte till tränaren att han var tvungen att plocka av mig - bara att jag var trött och att om han ville byta ut mig skulle jag hålla med honom."

De flesta United-spelarnas ben var också slut, men de fick lite kraft när Solskjaer anlände i den 81:a minuten. Hans rykte som dödlig inhoppare hade etablerats den säsongen, särskilt i och med övertidsvinsten i FA-cupen mot Liverpool och hans absurda fyra mål på 11 minuter borta mot Nottingham Forest. Hans irritation över att Ferguson inte hade pratat med honom i pausen fanns fortfarande kvar i hans tankar, men där fanns även ett annat halvtidssnack från 11 dagar tidigare. United hade 1-1 i deras sista ligamatch hemma mot Spurs, en match de behövde vinna för att återta titeln. "Oroa er inte grabbar, fortsätt spela som ni gör och ni kommer få ert mål," sade Ferguson. "Och om vi inte har nätat med 15 minuter kvar kastar jag bara in Ole."

Solskjaer behövdes inte, detta då Cole gjorde vinstmålet tidigt i den andra halvleken, men hans självförtroende skenade iväg genom taket och stannade där, även när han var p***förbannad.

När Solskjaer kom in i Barcelona attackerade han matchen som en man som hade kommit med en föraning om att det här skulle bli hans match. Hans första bollberöring, 22 sekunder efter att ha kommit in, var en bra nick som tvingade fram en hyfsad flygande räddning från Oliver Kahn - den första allvarliga räddningen han hade behövt göra i matchen.

Oavsett om det var utmattning, nerver, introduceringen av Solskjaer, Matthäus uttåg eller en kombination av alla fyra, så genomgick matchen en karaktärsförändring i den 87:e minuten. Bayern, som hade hållit United på armlängds avstånd med nästan föraktfull enkelhet under större delen av matchen, föll plötsligt från en klippa. United skapade fyra möjligheter på knappt 90 sekunder. Sheringhams skott räddades av Kahn efter en klack från Solskjaer; Yorke nickade Beckhams inlägg för långt framför Sheringham och missade sedan en excellent chans efter ett lågt inlägg från Gary Neville. Till sist dansade Kahn efter mållinjen och gjorde ännu en komfortabel räddning på Solskjaers nick.

På bänken vände sig Keane till reservlagstränaren Jimmy Ryan. "De är körda," sade han. "Vi har dem." I sin självbiografi utvecklade Keane den observationen. "För ett lag med deras rykte var Bayern nu i förödelse, så dåliga som de kan vara: faktum är att de vek ner sig rejält."

Ett United-mål på posten såg högst påtagligt ut, men det skulle ta några minuter till innan det kom fram. Den tyska tv-kommentatorn Marcel Reif var inte ensam om att tro att United hade börjat skapa lite för sent. "Kanske borde jag inte säga detta, och jag lovar att aldrig säga det igen, någonsin," började han. "Fotboll, som Gary Lineker en gång sade, är ett enkelt spel; 22 män jagar en boll i 90 minuter och i slutet vinner tyskarna."

Beckhams otåliga foul på Effenberg i den 89:e minuten tillät Bayern att maska bort fler sekunder genom att byta ut Basler mot Hasan Salihamidzic. "Basler och Matthäus lämnade planen som om de just hade mottagit varsin Oscarstatyett," fnös Stam, som likt ungefär 100.00 procent av alla holländska fotbollsspelare inte höll deras tyska motsvarigheter särskilt högt. "Efter att ha sett dessa idioter förkunna sig själva som vinnare var jag ännu mer övertygad om att hitta den där extra biten energi i mina krampande ben. Jag ville slå dem mer än någon annan motståndare jag hade mött."

Jaap Stam i aktion mot Bayern München. Getty Images

Beckham minns att han tittade mot sidlinjen under det spelavbrottet och såg Europacuppokalen med Bayerns färger på banden. Ferguson hade accepterat resultatet och börjat tänka på vad han skulle säga till pressen. "Jag höll redan på att samla mig själv," sade han, "att ta förlusten med värdighet."

Pressen hade redan sagt sitt om honom. De flesta kritiserade honom för att ha tagit en chansning för mycket under hans livs största kväll då han flyttade Giggs och Beckham från deras naturliga positioner. Det sägs att Ferguson senare roade sig själv genom att fixa kopior på alla de matchrapporterna som aldrig blev tryckta för att journalisterna tvingades att desperat skriva om dem efter matchen. Åsikten att Ferguson ställde till det taktiskt är lite naiv. Det var många gånger i hans karriär där han mixtrade för mycket men här placerades han i en orättvis situation tack vare Keanes och Scholes frånvaro. "Det är ok att säga att lagets form inte fungerade fantastiskt, men jag tror inte att managern kunde ha gjort mycket annorlunda," sade Neville. "Det var bara en trött insats av oss... Som lag hade vi sprintat så hårt under så lång tid."

Även om Beckhams inlägg saknades var han lätt Uniteds bästa offensiva spelare i startelvan. "Jag behövde inte en Europacupfinal för att bevisa att jag kunde spela på det centrala mittfältet på den högsta nivån," sade han, "men det var ändå fantastiskt att göra det." Han avslutade året som tvåa bakom Rivaldo i Ballon d'Or-utmärkelsen och the FIFA Player of the Year-utnämningen.

Det rådde inte samma konsensus kring Giggs insats, Han var ett hot, men ett oberäkneligt sådant, och Ferguson hörde hur vänsterbacken Tarnat ropade på hjälp vid flera tillfällen. Ferguson argumenterar för att ansträngningarna med att hålla tillbaka Giggs signifikativt bidrog till utmattningen som plötsligt överväldigade Bayern i slutet av matchen. Giggs håller nödvändigtvis inte med om det. "Jag gjorde vad han bad om," sade Giggs i the Daily Mail tidigare i år. "Jag fortsatte att utmana Tarnat men blev hela tiden av med bollen. För att vara ärlig så var jag s**t den kvällen."

6. 90+1'

Teddy Sheringham firar sitt mål. Getty Images

Giggs, Butt och Neville återfanns bland dem som trodde att matchen var körd. "Jag tittade gång efter annan upp på klockan," sade Neville i hans Times-kolumn. "Den tickade på mot slutet av den andra halvleken och jag trodde bara att tyskarna på nytt hade slagit oss."

Men att tro att du har förlorat och att ge upp är två helt olika saker. I den 90:e minuten, då skylten kom upp och visade tre tilläggsminuter, spelade Babbel en lös passning bakåt till Linke. Han pressades av Solskjaer och slog bollen till inkast på vänsterkanten, då sprintade Neville över planen för att kasta långt. "Jag var helt slutkörd," sade han. "Jag har funderat några gånger sedan dess, 'Varför gjorde jag det? Vad gjorde jag när jag sprang hela den sträckan?' Och det hela är ganska enkelt: det var vad jag hade lärt mig att göra sedan jag var en liten grabb i United. Man fortsätter spela, man fortsätter försöka, man fortsätter sprinta tills det är slut."

När Neville samlade sig själv kom skylten upp som visade att det skulle bli tre tilläggsminuter. Hans inkast nickades bort mot Beckham, en av få spelare på planen som fortfarande såg fräsch ut. Han hann före Scholl på den lösa bollen och undvek sedan hans försök till tackling innan han spelade en bra passning som släppte fram Uniteds vänsterytter: Gary Neville. Han var fortfarande i position efter inkastet; då han sprang mot bollen och förberedde sig på att slå inlägget med sin vänsterfot var varje steg en vansinnig koncentration för att inte sumpa läget. Han gjorde tillräckligt för att hålla bollen i spel: hans låga inlägg träffade en Bayern-försvarare, styrdes in i straffområdet och togs ur spel av en utsträckt Effenberg.

När Beckham förberedde sig på att ta hörnan stormade Schmeichel fram över mittlinjen. "Can you f*****g believe him?" sade Ferguson till McClaren. Det här fanns inte med på taktiktavlan när Ferguson bad sin assistent att gå igenom de fasta situationerna innan matchen. Senast Schmeichel hade gjort något liknande, mot Arsenal 14 månader tidigare, sträckte han sig i baksidan av låret då han försökte ta sig tillbaka och missade förlusten i Europacupen mot Monaco tre dagar senare. Schmeichels gest stämde överens med Fergusons filosofi om att United lika gärna kunde förlora med 2-0 som 1-0. Kanske kom Fergusons oberörda respons för att han kände att det äventyrade värdigheten med vilken han ville acceptera förlusten.

Det var först när Sheringham såg Schmeichel som han insåg hur lite tid det var kvar. När Beckham såg Schmeichel klampa på framåt registrerade hans hjärna två saker. Det första var alla utskällningar han hade fått av Schmeichel som ung spelare på träningarna om hans inlägg inte var perfekta; det andra var att istället för att piska in hörnorna som han brukade göra, skulle han försöka få den flackt mot Schmeichel i ett försök att orsaka maximal oreda.

Teddy Sheringham sätter in bollen förbi Oliver Kahn. Getty Images

Beckhams hörna nuddade Linkes huvud, som pressades av Schmeichel, och nådde Yorke bortom bortre stolpen. Han nickade tillbaka den mot mitten, där inhopparen Fink fick felträff på vad som bara skulle ha varit en rutinmässig volleyrensning och bollen hamnade hos Giggs precis utanför straffområdet. Giggs må ha varit bekväm med att spela på högerkanten, men han var inte lika bekväm med bollen vid sin högerfot. Han fick en sådan felträff på sitt skott att det tog sig förbi Linke och hamnade hos Sheringham. Han följde med i rörelsen och sköt bollen i nät från sex yards (= 5,4 meter), han blev därmed den första personen att göra mål i Europacupfinalen med sin tibialis posterior-muskel. Eller, som han mer suggestivt uttryckte det i the Times förra månaden: "Det var en sjaskig hasning via min strumpa".

Sheringhams första instinkt var att kolla huruvida han hade flaggats av för offside, trots att han visste att han stått rätt. Luften gick omedelbart ur Bayern. "Jag tänkte bara, 'Jag kan inte göra det här längre'," sade Babbel i the Sunday Times. "Det var inte kroppen som sade det, det var huvudet. Något vissnade inom mig, i hela laget. Sanningen är den att just då, i det ögonblicket, vid ställningen 1-1, visste jag att vi skulle förlora."

Under de 58 sekunderna mellan kvitteringen och avsparken gick United-spelarna igenom alla sorters känslor. Beckham "ville gråta"; Solskjaer var jätteglad för han skulle få spela 30 minuter till i en Europacupfinal; en slutkörd Butt började springa runt för att försöka få igång blodet i sina ben. Sheringham tittade upp, försökte förstå hur stor arenan var, hur stor händelsen var och vad han just hade gjort. Samtidigt som han gjorde det sprang Schmeichel tillbaka till sitt mål. När han kom dit började han andas demonstrativt i ett försök att fokusera och få ner pulsen. Han hade inte behövt bry sig. Han hade redan rört bollen för sista gången som Manchester United-spelare.

Teddy Sheringham gjorde fem mål under säsongen 1998-99. Det var hans sämsta målfacit mellan 1986 och 2007. Han spelade knappt förrän i april - delvis p.g.a skada, delvis p.g.a en desperat bakfylla från ett miserabelt slut på säsongen 1997-98 med United och England. När han togs ut till spel i en stor match, borta mot Bayern i gruppspelet, spelade han väldigt bra - och gjorde sedan ett självmål i sista minuten när han försökte reda ut ett misstag från Schmeichel. Vid början av 1999, med Sheringhams moral nere under golvet, sade Ferguson till honom att hans chans skulle komma mot slutet av säsongen. Det gjorde den. Han startade den sanslösa omspelsmatchen i FA-cupens semifinal mot Arsenal, assisterade Beckham till matchens första mål och blev sedan en osannolik pelare i Trippeln. "Livet," sade han efter matchen, "känns ganska bra just nu."

7. 90+3'

United firar Solskjaers sena vinstmål. Getty Images

McClaren avbröt firandet av Sheringhams kvittering för att be Ferguson att strukturera om laget så de inte var exponerade defensivt. Den kortlivade Golden Goal-regeln användes då, vilket betydde att det första målet i förlängningen också skulle bli det sista. "Steve," sade Ferguson. "Den här matchen är inte färdig." Han började skrika på spelarna så att de skulle ta sig tillbaka till mittlinjen så att matchen kunde återupptas så fort som möjligt.

Det gick 26 sekunder mellan Bayerns avspark och situationen då Solskjaer fixade en hörna för United. Beckham sprang över för att ta den, på nytt hade han svårt att få tillräckligt med plats då fotograferna satt så nära planen. Den här gången fanns det ingen Schemiechel att sikta på, så han piskade in en inåtskruvad boll mot närmsta stolpen. Sheringham, som fick ta en fri löpning, trodde att han skulle näta igen. Men han hoppade en tiondel för tidigt och visste att han inte skulle lyckas styra nicken på mål. På ett ögonblick ändrade han sig till plan B: hängde kvar i luften så länge som möjligt och styrde in bollen mot målområdet.

När Sheringham skarvade bollen vidare trodde Stam vid den bortre stolpen att han skulle få göra vinstmålet. Istället satte Solskjaer instinktivt bollen i nät från några meters håll. Det var ett ovanligt och bedrägligt briljant avslut, för det enda stället han kunde göra mål på var uppe i nättaket. "Ren instinkt," sade han senare. Och ännu renare extas. "Jag tror det inte, men det har hänt," sade kommentatorn Alan Green i Radio Five Live. Tro var kvällens ord: Uniteds i vad som tydligen var en oundviklig förlust och alla de som såg på och inte trodde det var sant. "Otroligt," sade Terry Venables i ITV. "Det ordet används alltför frekvent, alltför lättvindigt, men det här var otroligt."

Ole Gunnar Solskjaer ser sitt skott flyga in i nät. Getty Images

Solskjaers första tanke, precis som Sheringham, var att han kanske hade varit offside. Det var han inte - det stod två män på linjen - men den enda personen i hans perifera synfält var han som skulle markera honom, Kuffour. När hörnan slogs hade Kuffour ett rejält grepp om Solskjaers tröja i målområdet. Sedan knuffade Kahn bort Kuffour från sitt personliga område. Om han inte hade gjort det hade Sheringhams nick rensats bort av Kuffour. Istället skapade det ett hål där Sheringhams nick kunde nå Solskjaer.

Cole missade vad som hände, hans synfält stördes av förväntansfulla rörelser på bänken. Phil Neville firade redan innan målet hade gjorts och ledde sedan United-bänkens stormning nerför sidlinjen innan de hoppade in i högen med de andra spelarna. "Firandet som började med det målet," sade Ferguson, "kommer aldrig att ta slut."

Så fort han visste att han inte var offside härmade Solskjaer knäglidningen som Basler hade använt när han firade tidigare i matchen. Ibland sägs det att Solskjaers firande var orsaken till knäskadan som höll honom borta i nästan tre år under mitten av 2000-talet, men det är en myt. Men han sträckte däremot ut några ligament och missade ett par matcher för Norge den sommaren. "Det var värt det."

Här hittar du del III:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2019/05/26/11610659-den-dar-kvallen-i-barcelona-united-och-trippeln-1999-del-iii/

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Representanthuset i USA har nu lämnat in ett lagförslag som pissar pratet om yttrandefrihet rakt i ansiktet. Här under ser ni ett klockrent inlägg gällande detta på X av Vita husets chefskorrespondent på Today News Africa i Washington, herr Simon Ate...

Rättighetsgrupper varnar för att definitionen kan komma att ytterligare kväva yttrandefriheten då protesterna fortsätter på amerikanska universitetsområden.       Al Jazeera, onsdag 1 maj, 2024     USA:s representanthus har med en överv...

En av Europas mest kontroversiella författare, han förutsåg Balidådet och attacken mot Charlie Hebdo. Nu har han föreställt sig en Putin-liknande Macron   Huvudperson: författaren Michel Houellebecq har kallat Emmanuel Macron “bisarr&rdquo...

  Jesse Lingard har spelat i tre matcher för FC Seoul, två gånger som inhoppare.         Av: John Duerden, fotbollsskribent i Asien, BBC, måndag 15 april, 2024     Jesse Lingard förväntades aldrig kunna höja den internationella pr...

By Way of Deception: The Making and Unmaking of a Mossad Officer är en bok av en f d katsa (Mossad-agent som jobbar på fältet) i Mossad, Victor Ostovsky, och den kanadensiska journalisten Claire Hoy.     (Första upplagan)     Författare:...