Det här temposnabba kalla kriget spiondramat som utspelar sig i Tyskland 1983 inleder med en ung östtysk som dras in i den spöklika världen av sin beräknande faster. En fantastisk start på den här nya serien.

Deutschland 83 med huvudrollsinnehavarna Sonja Gerhardt och Jonas Nay.

AV: Sarah Hughes, The Guardians hemsida, söndag 3 januari, 2016, 23:00:

Hallå och välkomna till vad som lovar att bli åtta underhållande veckor. Deutschland 83, skapat av mannen och hustrun teamet Anna och Jörg Winger, är hörnstenen i Channels 4's nya serie. Det är en berättelse med snabbt tempo om spionage i Tyskland 1983, en tid då det kalla kriget blev notabelt hetare då USA och Sovjetunionen rustade upp med den fortsatta existensen av Berlinmuren som en bekväm fast punkt och hotet om en omedelbar härdsmälta alltmer möjlig. D83 klargör skräcken direkt, detta då serien sparkas igång med Ronald Reagans ökända "ondskans imperium" tal (vilket även säsongsfinalen av The Americans refererade till).

Ronald Reagans "ondskans imperium" tal.

Men det intressanta med den här serien är tonen. Där The Americans är en dyster beskrivning av ett äktenskap som faller isär under den extrema pressen från att leva dubbelliv, är D83 lika mycket en berättelse om ungdomar som blir äldre som en spionthriller. Således oroar sig, åtminstone i första avsnittet, vår hjälte Moritz Stamm aka Martin Rauch (en fin insats av Jonas Nay) lika mycket för hotet som hans dubbla existens utgör för hans kärleksliv som han gör för traumat att plötsligt bli en spion.

Det finns en underbart lätt känsla i några av scenerna och det fungerar överraskande bra, det påminner oss om att samtidigt som betydelsefulla (och ofta hemska) saker händer så lever människorna också sina vardagliga liv och hanterar små bekymmer och eländen. Allting fungerar inte - dialogen är ibland lite klumpig ("Vi är i stormens öga," annonserar general Edel vid ett tillfälle, detta efter att utan tvekan ha kolla sin Stora bok om idiom och klichéer först), och ibland får man en känsla av att vi åker skridskor på historiens yta istället för att gräva i dess djup. Men det här är väldigt små saker i ett intressant första avsnitt med bra tempo. Det gjorde även ett fantastiskt jobb med att introducera ett stort antal karaktärer och potentiella sidohandlingar under sina ekonomiska 47 minuter.

Öst

I öst möter vi Martin, en storögd men inte så oskyldig kille i tjugoårsåldern som tjänstgör i den östtyska armén vid Berlinmurens gräns. Han har en sjuk mamma, Ingrid, som uppfostrade honom ensam, en underbar flickvän vid namn Annett.

Oturligt nog för Martin har han även en machiavellisk faster, Lenora (briljant spelad av Aimée och Jaguars Maria Schrader), som arbetar i Bonn för DDR (Deutsche Demokratische Republik). Lenora har stora idéer gällande sin unge brorson och hon har inga problem med att använda lite känslomässig (och bokstavlig) utpressning för att uppnå dem. Turligt nog för henne så är Ingrid i desperat behov av en njurtransplantation men kan inte komma in på väntlistan. Så Martin finner sig snart omdöpt till Moritz och får resa till Bonn för att tjäna som adjutant till general Edel, en högt uppsatt västtysk arméofficer som mest jobbar med amerikanerna.

Martin and Lenora.

Väst

Då han kommer till väst introduceras vår hjälte för Tobias Tischbier (Goodbye Lenins Alexander Beyer), en universitetslärare och östtysk som har varit en djupt rotad undercover sedan 1961. Vi får även träffa general Edel och hans familj, inklusive blivande sångerskan Yvonne, som har en intressant mening i konversationen ("Gillar du svart musik?") och hennes bror Alex, som inte verkar lika förälskad i kärnvapen som avskräckande medel som resten av basen.

Edels har också en knepig faster (vad är med fastrar i den här serien?), men i deras fall gillar stackars Renate bara att dricka en del, vilket betyder att ingen tror henne när hon hör Martin röja sig själv då han ringer hem till Annett. Det visar sig, tyvärr, vara den enda biten tur som unge Martin/Moritz får i det här avsnittet för efter att han i hemlighet lyckats fotografera general Jacksons planer märker han att det inte är fullt så enkelt som uppdrag avklarat och ta mig härifrån. Istället påpekar faster Lenora att det han har fotograferat är en lista med amerikanska bombmåltavlor, samtliga belägna i Östtyskland. "Miljontals östtyskarnas liv står på spel, inte bara ett," påpekar hon kärvt. Kära nån.

Stasi-filer

* En av de mest njutbara sakerna i den här serien är att Martin/Moritz inte är någon väldigt bra spion - vilket känns helt ok med tanke på att han bara fått tre veckors träning och inte vill göra jobbet.

* Men det finns intressanta hintar om att han kan vara bättre på att spela dubbelspel än man kan tro. Scenen i gränslägret visade att han är bra på att låtsas vara något han inte är, och jag gillade det lilla ögonblicket där han fixade till sina drag även innan han gick för att träffa sin familj.

* Jag gillade även de små sakerna som Martin är totalt förvirrad av - telefonerna, de olika namnen på produkterna. Det visade verkligen exakt hur svårt det måste vara att leva ett dubbelliv.

* Med det sagt var det ett fint svar gällande delegationen från Kuba. "Det var en klubb i Braunschweig" fick mig att faktiskt skratta högt.

* Stackars den ursprunglige Moritz Stamm, ihjälskjuten i en tågvagn utan någon kvar i sin familj att sörja honom. Hans död tjänade som en stark påminnelse om att insatserna är genuint höga.

* Jag tyckte även synd om Tobias, vars vemodiga berättelse om sin tid som undercover kulminerade med meningen "Jag byggde hela min karriär här i väst för att tjäna öst", det kändes bara fruktansvärt, fruktansvärt sorgligt.

* Om jag var Martin skulle jag oroa mig för general Edels sekreterare Frau Netz. Hon är mer slug än Renate och betydligt mindre enkel att ha att göra med.

* Alla som är intresserade av att få reda på mer om Petra Kelly, grundare av det tyska partiet De Gröna och tydligen Alex hjältinna, kan gå in här: http://www.motherjones.com/politics/1993/01/motherjones-jf93-who-killed-petra-kelly - men jag varnar er, spoilers från hennes riktiga liv finns i överflöd.

* En sak som den här serigen gör briljant är musiken, som den här veckan inkluderade New Orders Blue Monday och Eurythmics Sweet Dreams, samt Nenas 99 Luftballons "Den sången spelas överallt," kommenterade Alex och det roade mig). En hel lista med den här veckans låtar hittar du här http://www.tunefind.com/show/deutschland-83/season-1/23878 och det finns även en Spotify-spellista för varje avsnitt: http://www.sundance.tv/series/deutschland-83/blog/2015/06/deutschland-83-1983-playlist

* Anna Winger har sagt att avsnittets titel (Quantum Jump) kom från faktiska Nato-militärövningar det året.

* Det finns en hel del underbar fiction och non-fiction som tar upp den här perioden från Anna Funders Stasiland (http://www.amazon.co.uk/Stasiland-Stories-Behind-Berlin-Wall/dp/1847083358) till Maxim Leos Röd kärlek (http://www.bokus.com/bok/9789175451695/rod-karlek/), men alla som vill få en inblick i den här perioden från en lite annorlunda synvinkel bör kolla upp Jo McMillans Motherland (http://www.jomcmillan.com/), en skönlitterär berättelse om hennes egen barndom då hon växte upp med en kommunistisk mor i Tamworth och deras sommarresor till DDR.

* Till sist så uppskattar jag alla serier med lika mycket besatthet av kaffe som den här serien. Jag skulle också bli lika enormt uppspelt av den plötsliga möjligheten att få lite hyfsat kaffe som Martin blev.

Veckans citat

"Vi vill alla åka hem men någon måste se till så att det finns ett Östtyskland att åka hem till" - Tobias skär rakt in i hjärtat av seriens centrala tema.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

   I torsdags säkrade United en plats i Europa League-finalen i Bilbao. Senare på kvällen sipprade det ut röd, vit och svart rök ur skorstenen på Sixtinska kapellet i Vatikanstaten. Det var dels för att fira Uniteds fina vinst mot Athletic Club, me...

            AV: Daniel Taylor, The Athletic, fredag 25 april, 2025       I am an FC fan I am Mancunian I know what I want and I know how to get it I wanna destroy … Glazer and Sky   (Till melodin från Sex Pistols...

Den senaste tiden har det varit alldeles för varmt och soligt för mitt gillande. Så här såg utsikten till vänster om min balkong ut den 5 april förra året:   Och när jag likt marskalk Georgij Konstantinovitj Zjukov blickade rakt fram mot horison...

OVÄNTAT BRA AV UNITED, SNÖFLINGORNA ARSENAL * JAG FÅR VERKLIGEN lov att säga att Man United överraskade mig riktigt positivt under de sista matcherna innan det här landslagsuppehållet. Visst, Real Sociedad var hundskit. Jag var helt säker på att vi...

  Efter en vecka med negativa nyheter, följda av negativa nyheter och följda av ännu mer negativa nyheter gällande United var det skönt att igår koppla av med mega-monster-fredagsmys framför senaste avsnittet av Bäst i Test. Med tanke på att Unit...