AV: http://therepublikofmancunia.com/, 22 oktober, 2012:

Ni minns kanske att vi i april förra året hamnade i ett gräl med en journalist på The Guardian, Sachin Nakrani. Vi hade aldrig hört talas om honom, men uppmärksamheten drogs mot Nakrani efter att ha läst hans respons på FA:s publicering av deras rapport gällande bestraffningen av Luis Suarez. Det skulle vara en informativ text om FA:s hantering av Evra/Suarez-fallet men Nakrani gjorde sig skyldig till att fälla kommentarer som helt gick emot vad rapporten faktiskt sade. Det blev tydligt att Nakrani var ett Liverpool-fan, men även om man skriver partiskt ska det inte betyda att man skriver uppenbara lögner.

Till exempel så argumenterade Nakrani för att det här var "ett gräl som kokade ner till en mans ord mot en annan mans ord". Om Nakrani hade läst rapporten hade han sett att det var tvärtom och t.o.m Suarez försvarsadvokat, Peter McCormick OBE, höll med om det.

För att citera rapporten: "215. Det accepterades av både Mr Greaney och Mr McCormick i avslutningsinlagorna att det här helt enkelt inte är ett fall av en persons ord mot en annan persons ord."

Så när Nakrani visade upp sitt fula nylle igen i april var det många röda som inte var imponerade av vad de hörde och såg. Den här gången påstod han att han fick smädelser på Twitter från Manchester United-fans för att han hade kritiserat Chelsea-fans som hånade den tysta minuten för Hillsborough-offren.

Vad som egentligen hade hänt var att Nakrani hade postat en bild på ett Chelsea-fan som gjorde en Hitlerhälsning från Liverpools FA Cupsemifinal mot Chelsea på Old Trafford för sex år sedan och påstod att det var från den dagens match. Fans från alla lag berättade för honom att han hade fel och fans från alla lag (främst United) ifrågasatte hur han kunde vara så snabb att fördöma Chelseas rasistiska fans när han inte hade några problem med att skriva lögner i en rikstäckande tidning för att försvara Suarez rasism. Det var det hela. När man tittade igenom han omnämningar fanns det inte ett enda United-fan som smädade honom för kritiken mot den tysta minuten, som han hade påstått.

Nakrani hade ett beslut att fatta vid den här tidpunkten. Antingen rentvå sig och erkänna att han hade hittat på anklagelserna om smädelser eller fortsätta grälet. Tyvärr, för honom, valde han det sistnämnda. När han upprepade gånger fick frågan varför han ljög sade Nakrani till oss att han skulle förklara det själv, ansikte mot ansikte, men i London. När han välkomnades till Manchester för att ta diskussionen, vägrade han och blockerade @R_o_M-kontot.

Red Issue-kontot återfanns bland de United-fans som inte var alltför imponerade av Nakranis uppträdande och de erbjöds samma deal. Kom ner till London och diskutera det ansikte mot ansikte.

I oktober månads utgåva av Red Issue breder en briljant berättelse ut sig. Det är deras berättelse, men den är bra. Sitter du bekvämt? Då börjar jag...

Flera månader passerade sedan grälet i april men nästa gång någon från RI var nere i London förärade han Nakrani med ett besök, precis som han hade sagt åt dem att göra, för att diskutera lögnerna han hade dragit om United-fans.

"Hans nervositet avslöjade vad som såg misstänksamt mycket ut som ren skräck. Hans läppar darrade och rösten stammade. Nakrani försökte ta tag i vad som helst som skulle visa att allt bara hade varit ett stort missförstånd."

Nakrani gick vidare och sket i princip på sig, sade till receptionisterna att ringa polisen och uppmanade säkerhetspersonalen att kasta ut RI-mannen från byggnaden. Han behövde inga säkerhetsvakter som eskorterade honom ut, så han bad om ursäkt och gick ut. Då han gick nerför gatan lämnade Nakrani byggnaden och började skrika efter RI-mannen med säkerhetsvakten alldeles bakom sig.

"Vad som hände sedan är rent komediguld. Nakrani stannade på tillräckligt säkert avstånd, pekade på sin kind och skrek, 'KOM IGEN DÅ! SLÅ MIG SLÅ MIG DIN FEGIS!' Medan säkerhetskillen försökte dra in den hysteriska dåren tittade förbipasserande kontorsarbetare på väg till sin lunch storögt på. 'Du och ditt skitdåliga lilla fanzine - ni tar er an de stora pojkarna nu!' fortsatte Nakrani."

Berättelsen skulle ha kunnat sluta där och den hade ändå varit tillräckligt bra. Nakrani skapade ett gräl genom sina lögner och hade blivit lämpligt förnedrad. Men helt otroligt nog så blir berättelsen så mycket bättre. Det är sannerligen en gåva.

När Nakrani återvände till kontoret var han uppskakad och sugen på att lösa problemet, enligt någon som har kontakt med RI på The Guardian. Han frågade om något sätt att kontakta RI på så en journalist lämnade över en e-mejladress till en gammal medarbetare.

Nästa gång Nakrani och RI hade ett gräl på Twitter dök ett annat konto upp, CharlieClitLicker (@charlieclit), och därifrån kom frågan huruvida en gammal medarbetare fortfarande skriver för RI, tillsammans med en fråga gällande hans e-mejladress. Som av en helt sanslös tillfällighet var det här e-mejladressen till den f.d medarbetaren som hade getts till Nakrani. Vad konstigt.

Om man tar sig en titt på @CharlieClits tidslinje visar det sig att det här kontot hade tweetat RI efter London-besöket och, skulle det visa sig, adresserade RI med namnet som getts i receptionen på dagen för London-besöket. Den enda andra personen att göra detta är Nakrani. Vilken tillfällighet, så konstigt.

Resten av @CharlieClits tidslinje var smuts, där han tweetat vidrigheter till porrstjärnor och slumpmässiga tjejer.

En annan tillfällighet är att de tio normala personerna som @CharlieClit-kontot följde också följdes och tweetades av Nakrani. En av dem hade t.o.m Nakrani och @CharlieClit bredvid varandra i deras lista över "följare", nästan som att de båda hade följt henne den ena efter den andra. Vad konstigt.

Men det konstigaste av allt, en riktigt läskig tillfällighet, är att dagen efter det att Red Issue-numret med den här storyn i började säljas togs @CharlieClit-kontot bort (lyckligtvis togs det skärmdumpar som de du ser här ovanför som kan bekräfta att det hela inte bara var en dröm). Man måste ju tycka att det är väldigt omtänksamt av vem det nu är som äger det perversa kontot att radera det så fort storyn började cirkulera på Twitter, han ville såklart inte att folk felaktigt skulle tro att Nakrani på något sätt var länkad till det. Jag menar, det skulle vara fruktansvärt pinsamt för Nakrani om folk trodde att han var ett sexodjur, eller hur?

Jag är säker på att han önskar att han i april bara hade rentvått sig och erkänt att han ljög, så att inga av dessa förnedrande tillfälligheter, utan några länkar till varandra, hade hittat sin väg ut till offentligheten. Ah well, bättre lycka nästa gång, eh Sachin?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

   I torsdags säkrade United en plats i Europa League-finalen i Bilbao. Senare på kvällen sipprade det ut röd, vit och svart rök ur skorstenen på Sixtinska kapellet i Vatikanstaten. Det var dels för att fira Uniteds fina vinst mot Athletic Club, me...

            AV: Daniel Taylor, The Athletic, fredag 25 april, 2025       I am an FC fan I am Mancunian I know what I want and I know how to get it I wanna destroy … Glazer and Sky   (Till melodin från Sex Pistols...

Den senaste tiden har det varit alldeles för varmt och soligt för mitt gillande. Så här såg utsikten till vänster om min balkong ut den 5 april förra året:   Och när jag likt marskalk Georgij Konstantinovitj Zjukov blickade rakt fram mot horison...

OVÄNTAT BRA AV UNITED, SNÖFLINGORNA ARSENAL * JAG FÅR VERKLIGEN lov att säga att Man United överraskade mig riktigt positivt under de sista matcherna innan det här landslagsuppehållet. Visst, Real Sociedad var hundskit. Jag var helt säker på att vi...

  Efter en vecka med negativa nyheter, följda av negativa nyheter och följda av ännu mer negativa nyheter gällande United var det skönt att igår koppla av med mega-monster-fredagsmys framför senaste avsnittet av Bäst i Test. Med tanke på att Unit...