Memphis Depay kommer hoppas att han kan sparka igång sin karriär på allvar i Lyon. CREDIT: REX FEATURES

 

 

 

AV: James Ducker, fotbollskorrespondent i norra England, Daily Telegraph, onsdag 18 januari, 2017:

Manchester United kommer att ha möjligheten att köpa tillbaka Memphis Depay efter att Lyon till sist kom överens om en affär för den holländska yttern.

Den franska klubben kommer att betala en initial avgift på runt £16 miljoner (185,7m kr) dör Depay, en summa som sedan kan komma att växa till £21,7 miljoner (251,9m kr) beroende på hans framgångar i laget.

United har rätten att köpa tillbaka Depay om de vill om han skulle få liv i sin stapplande karriär i Ligue 1.

I tillägg till detta har Lyon gått med på en klausul i affären som ger United rätt till en procentandel av en eventuell framtida försäljning. I nuläget, efter utdragna och komplicerade förhandlingar mellan United och Lyon, är både den procentandelen och priset för att köpa tillbaka spelaren oklara. Depay har kommit överens om ett 4 1/2-årskontrakt som binder honom till Lyon t.o.m juni 2021. Holländaren tjänade runt £100,000 (1,16m kr) i veckan på Old Trafford.

Depay var inbokad att flyga ner til Frankrike i onsdags kväll inför de planerade medicinska testerna på torsdag. Lyon hoppas slutföra affären under torsdagen, förutsatt att inget oväntat händer vid testerna. "Saker och ting går framåt, vi fortsätter jobba," sade Lyon-tränaren Bruno Genesio.

 

Louis van Gaal (t.h.) köpte Depay sommaren 2015. CREDIT: REUTERS

"Han är kraftfull spelare som gör mål och han är bra på fasta situationer. Rachid [Ghezzal] har lämnat för the Africa Nations Cup och Memphis vet hur man spelar ute på kanten.

"Han är en ung spelare med fantastisk internationell erfarenhet och mycket potential. Det här är min prioritet nummer ett."

United betalade en initial avgift på £25 miljoner (290,2m kr) för Depay då han skrev på från PSV Eindhoven i juni 2015. Affären var värd totalt £34 miljoner (394,7m kr) men det var inte många tilläggsavgifter som uppnåddes med tanke på 22-åringens svårigheter att få någon inverkan på Old Trafford.

Depay köptes av Louis van Gaal och inledde bra men snart kraschlandade hans form och han togs bort ur 18-mannatruppen till FA Cupfinalen p.g.a frågetecken gällande hans attityd.

Van Gaal och Ryan Giggs pratade flera gånger med Depay gällande behovet att jobba på och hålla en lägre profil.

Trots sitt rykte imponerades Jose Mourinho av hur Depay hanterade att bli utfrusen och av hans attityd på träningarna men han kunde inte erbjuda spelaren många möjligheter med tanke på konkurrensen om platserna i laget.

Till sist pratade Depay med Mourinho och bad då om att få lämna efter att ha accepterat att han fallit ännu längre ner i hackordningen. Han startade inte en enda Premier League-match den här säsongen.

Everton, Nice och Roma återfanns bland de som var intresserade av att köpa Depay men alla tre de klubbarna hade föredragit ett lån efter att ha ryggat tillbaka inför avgifterna som var involverade i en eventuell affär.

Man Utd 1

Zlatan Ibrahimović 84

 

Liverpool 1

James Milner 27 (straff)

   

Zlatan Ibrahimović vrålar när han firar sitt mål som innebar en kvittering för Manchester United i deras 1-1 match mot Liverpool på Old Trafford. Fotograf: Laurence Griffiths/Getty Images

 

 

 

AV: Daniel Taylor, the Guardian, måndag 16 januari, 2017:

Det fanns en banner som fladdrade omkring på ena kortsidan av arenan - "26 Years and Counting" - för att påminna om hur länge det har gått sedan de kunde kalla sig själva ligamästare. Det brukade finnas en liknande här till Manchester Citys ära, men den togs ner för några år sedan och ett tag såg det här ut som ännu en dag där laget från Anfield också kunde föreställa sig att den sortens förödmjukelser kommer att plockas ner.

Deras frustration över att inte kunna hålla i sin halvtidsledning kunde ses i ordväxlingen sent i matchen när Jürgen Klopp, som såg ut att vara nära en spontan explosion, argumenterade med José Mourinho vid sidan av planen och han såg inte alltför entusiastisk ut gällande chansen att få nya vänner.

Alla de storslagna mästerskapsvinnande lagen från Anfield visste hur man höll i 1-0 ledningar, och om den moderna versionen hade klarat av det här hade de blivit det första Liverpool-laget under Premier League-eran att ta 47 poäng på 21 matcher. Att tappa den chansen med endast sex minuter kvar av normal speltid måste ha svidit.

Istället förlorades möjligheten att flytta upp direkt bakom Chelsea i toppen av tabellen - tack vare Zlatan Ibrahimovićs 19:e mål för säsongen - detta under ännu en av dessa dagar då Marouane Fellaini kallades in från Manchester Uniteds avbytarbänk i hopp om att en gänglig six-footer (6ft = 182,8 cm) med vassa armbågar och en egendomlig relation med klubbens supportrar skulle kunna rädda dem.

Fellaini nickade bollen i stolpen och skapade paniken från vilken Ibrahimović nätade, och Mourinho pratade efteråt om att han hade ett "problem med min nacke" för att han hade spenderat så mycket tid i den andra halvleken med att titta åt ett håll - nämligen åt det hållet som United attackerade.

För att vara rättvis så var det toppen av Mourinhos överdrifter och han klargjorde också att han var missnöjd med sitt lags allmänna slarv.

Det var en konstigt oregelbunden uppvisning från hemmalaget och Paul Pogba valde en dålig dag att ha en av sina minst framstående insatser på, mest notabelt vid incidenten i den första halvleken då han försökte rensa bort en hörna ur sitt eget straffområde på det sättet en basketspelare skulle försöka sig på en slam-dunk. En enkel nick hade räckt och när James Milner satte straffen försvarade Liverpool med en fantastisk samhörighet samtidigt som de frekvent såg farliga ut i kontringarna.

Klopp tyckte att Liverpool hade varit det bättre laget i 70 minuter "till de kom med långbollarna", han noterade ur introduktionen av Fellaini ändrade matchen komplexitet och blåste ut sina kinder gällande "alla bollarna som studsade runt i straffområdet".

Hans humör hjälptes inte när han informerades om att Antonio Valencia var offside i uppbyggnaden innan det avgörande inlägget till Ibrahimović. Men Liverpool-managern sade inget om det, men han skulle även kunna reflektera över att hans lag kan ta hand om bollen på ett bättre sätt. Mourinho ansåg att båda lagen låg iögonfallande under sina bästa nivåer - även om de två lagen gav sitt absolut yttersta.

Pogba stack ut med tanke på att hans samling av individuella misstag inte bara begränsades till ögonblicket då han tappade fattningen inne i straffområdet, insåg att han kanske hade tappat sin motståndare, Dejan Lovren, och kastade ut sina armar för att försöka rätta till situationen.

Det var inte den enda gången Pogba verkade vara desorienterad vid Liverpools fasta situationer och han kommer inte känna sig bättre av att han, vid ställningen 0-0, brände sitt lags första klara målchans, då han sprang in på djupet på Henrich Mchitarjans genomskärare och avfyrade ett tveksamt skott utanför målramen.

Pogba hade även kunnat kosta United ännu ett mål i den andra halvleken, detta då han tappade bollen och endast räddades av att Georginio Wiljnaldum nickade över ett högerkantsinlägg från Emre Can, matchens outstanding spelare. Det är inte det här man förväntar sig av en spelare som köpts för en världsrekordavgift men, om inget annat, så fortsatte i alla fall Pogba att kämpa på. Samma sak gällde hela United-laget - de kunde ha passat bollen med mycket större auktoritet men ingen kan någonsin betvivla deras hängivenhet.

Liverpool hade Trent Alexander-Arnod, en 18-åring, som startade sin första Premier League-match istället för den skadade Nathaniel Clyne, och det kan inte ha varit någon enkel omställning när matchen under långa perioder spelades i ett ishockey-tempo.

Det var andfådda grejor utan pauser och kanske var det bara oundvikligt att en match spelad med den här sortens intensitet skulle ha felbeströdda perioder. Oavsett hur mycket Pogba än kritiseras så lär det inte ha undgått Mourinhos uppmärksamhet att Phil Jones blev av med bollen till Roberto Firmino när hörnan som ledde till straffen ordnades fram.

Ibrahimović testade Simon Mignolet med ett kanonskott till frispark innan halvtidspausen och Liverpool-målvakten stoppade även Mchitarjan efter det att Ander Herrera hade gett armeniern en chans att kvittera.

Det fanns inga tvivel gällande Uniteds ansträngningar men de saknade finess och Klopp skulle kunna tänka tillbaka på Wijnaldums nick och en annan chans, vid ställningen 1-0, för Firmino då han reflekterar över ett oavgjort resultat som betyder att Liverpool inte har vunnit någon av deras fyra första matcher under ett kalenderår för första gången sedan 1993.

Också den här veckan: Gianni Infantino; Donald Trumps ansikte; och sex lyxklockor

   

Fotograf: Steven Paston/PA

 

 

 

 

AV: David Hills, the Observer, söndag 15 januari, 2017:

 

 

Veckans citat

Gianni Infantino - avslöjar vad som först attraherade honom till det nya VM-formatet med 48 lag som värderas till $6,5 miljarder (61,6 miljarder kr) och garanterar anslag på $5m (47,4m kr) till alla Fifa:s 211 röstande medlemmar: "Det var ett fotbollsbeslut."

 

 

Veckans ställningstagande

Slaven Bilic - "sviken och arg" av att Dimitri Payet försöker lämna West Ham. "Han är vår bästa spelare och det är därför vi gav honom ett långt kontrakt. Vi gav honom allt, vi var alltid där för honom. Jag förväntar mig att han visar engagemang."

 

 

(Mars 1997 - Harry Redknapp avslöjar att han är "bitter och arg" på Slaven Bilic för att han försökt lämna West Ham: "Han har ett fantastiskt kontrakt, den bäst betalda spelaren i klubbens historia. Han skrev på det... Nu vill han ha en flytt och tycker att Everton är en stor klubb, så det finns inget vi kan göra. West Ham är en stor klubb i våra ögon, men han tycker annorlunda." Bilic: "Jag var tvungen att göra det här. Vi är proffs - alla spelare vet att om någon får chansen hos en stor klubb, måste han ta den.")

 

 

• Payets åsikt om kontraktslojalitet: februari 2016, skrev på sitt nya femårskontrakt värt £125k (1,43m kr) i veckan med West Ham. "För mig är det ett stort steg, en enorm uppvisning av förtroende från ordföranden och från managern. Jag tackar dem för det. Jag är stolt och jag är lycklig över att förlänga mitt äventyr med West Ham... Allt är bra. Kärleksaffären fortsätter."

 

 

 

Samtidigt: en som också vacklar

Diego Costa: "inte tillgänglig" för Chelsea två veckor efter hans nyårsmeddelande till fansen: "Jag är väldigt lycklig, väldigt nöjd här... Det är bra för oss att ha en manager som inte bara är en boss utan en person som vi kan prata med, någon vars stöd vi kan räkna med. Vi älskar honom mer hela tiden."

 

 

• Antonio Contes åsikt den 3 januari: "Förra sommaren sade Diego till mig: 'Jag stannar, jag stannar, jag vill kämpa för den här klubben, för mina lagkamrater, för den här tröjan,' och nu visar han fantastisk passion på rätt sätt, i varje ögonblick. Vi är glada för det här: jag, klubben, lagkamraterna, för han är helt fokuserad. Det är väldigt viktigt, det här."

 

 

Andra nyheter: veckans ögonblick

Måndag: Fifa drar ett streck över 2014 års skandal med lyxklockorna och förbereder sig på att dela ut lyxklockor till vinnarna vid the Fifa Best Awards i Zürich.

Tisdag: Fifa avslöjar att alla sex klockorna värda €92,000 (923,620 kr) "försvann" innan showen började. "Vi tittar på vad som har hänt."

 

 

Mest avslappnad

Uli Hoeness - villkorligt frigiven efter en skatteflykt på €27,2m (273,07m kr) och återinsatt som Bayerns president - pratar om att komma tillbaka in i fotbollen: "Jag har blivit mer reflekterande, tolerant och ödmjuk. Men jag tycker att jag fortfarande har ett relativt gott rykte i den internationella fotbollsvärlden. Det verkar inte ha blivit lidande."

 

 

Manager-nytt: bästa tilltron

24 november, Oldham-ordföranden Simon Corney om Stephen Robinson: "Vi har aldrig haft en hårdare arbetande manager, det har bara inte funkat för oss. Om någon inte kan se det, så vet jag inte vad de tittar på. Jag tror på Stephen... Det tar kanske sex månader, ett år, eller kanske två, för att lära sig League One och hur det fungerar, men han kommer få det rätt." 12 januari: Ger honom sparken.

 

 

Senaste om Zamparini

Italien, 6 september: Palermo-ägaren Maurizio Zamparini anställer tränaren Roberto de Zerbi.

28 november: Förnekar planer på att sparka honom. "Jag behåller De Zerbi, det är mitt beslut."

30 november: Sparkar honom för att ha varit "ynklig", anställer Eugenio Corini istället.

10 januari: Tappar tilliten till Corini och försöker återanställa De Zerbi; De Zerbi säger nej.

Corini: "Varje dag här är som en atombomb, det är som Hiroshima." Zamparini: "Det är inte lätt att vara president."

 

 

Bästa förtroendevotum

Frankrike: Montpellier-ägaren Louis "Loulou" Nicollin om sin tränare Frédéric Hantz: "Jag är arg på honom. Hans lag spelar sorglig, sorglig fotboll - jag börjar bli riktigt trött på det. Men Hantz är inte i fara. Vi har inte råd att sparka honom."

 

 

Mest mållös

Portugal: Sporting B-tränaren João de Deus: reagerar på att hans lag släppte in ett mål medan de firade ett mål i andra änden som dömdes bort av en "galen sen flagga... Det verkar som att vi har äntrat en surrealistisk ålder. Jag kan inte hitta orden. Det är så fruktansvärt. För mig är det här slutet på allt."

 

 

 

 

Bästa klargörandet

Italien: Sampdoria-ordföranden Massimo Ferrero klargör vad han menade då han sade följande till pressen efter en förlust mot Napoli: "Domaren stal matchen, otroligt, fotbollsförbundet måste kasta ut honom. Jag är verkligen skitförbannad, skicka bort dessa domare. Det är ett rån. I Italien är rån ett brott." Två dagar senare: "Jag skyller inte på domaren och jag har alltid försvarat domare. Jag har ingenting emot dem."

 

 

• Ferreros reflektion av incidenten: "När jag är utom mig av ilska skapar jag problem. Det är min natur. Han som föds rund kan inte dö fyrkantig."

 

 

Och mest hoppfull

Brasilien: officiella klubbmaskoten för Corinthians, modellen och vinnaren av Miss Bumbum 2016, Erika Canela hoppas att hennes nya tatuering av Donald Trumps ansikte ska "förändra hans syn på kvinnor och invandrare". "Men jag hoppas att han inte sviker mig och går ner i historien som en tyrann eller något... Jag skulle inte vilja ha det på min hals."

Ögonblick som dem då West Ham-stjärnan vägrar att spela är när folk i andra lagsporter måste fundera på varför fotbollsspelare finner det så svårt att upprätthålla den professionella anständigheten

   

Bubbel-trubbel: "Dimitri Payets offentliga uttalanden och kroppsspråk från i somras och framåt har gjort det alltmer klart att han haft en blick som spanat efter något annat." Fotograf: Jason Mitchell/IPS/Rex/Shutterstock

 

 

 

 

AV: Daniel Taylor, the Observer, söndag 15 januari, 2017:

 

 

Det finns ett avsnitt i en av Sir Alex Fergusons senaste böcker som framstår som medvetet utformat för att plocka ner West Ham några pinnhål och, utan tvekan, precis som intentionen var, sticka hål på några egon på sättet på vilket han gör det bättre än någon annan. Vad, ville Ferguson veta, var "the West Ham way" och varför stod klubben fast vid att använda det uttrycket när han, under alla sina år i Manchester United, aldrig mötte ett lag från Upton Park som han var rädd för. West Ham, påpekade han, hade inte vunnit någon pokal sedan 1980 och verkade alltid precis överleva, eller hade tur så in i helvete, när de besökte Old Trafford. Så vad var den här West Ham way? "Jag hoppas," skrev Ferguson, "att innan jag dör kan någon förklara det."

 

 

Ferguson misstog ofta sin penna för en bajonett men det fanns en agenda här med tanke på att det var en del av ett långt försvar av Sam Allardyce, en av managerna som flockas runt hans fötter, och jag misstänker att han förmodligen vet, djupt där inne, att West Ham, oavsett hur mycket de än besvärar poängen ibland, har en tradition av att spela fotboll på ett visst sätt.

 

 

De omsätter det kanske inte alltid i praktiken och ja, det finns ett argument för att allt som klubben måste uppleva just nu p.g.a Dimitri Payet-förvirringen - ilska, frustration och den obekväma känslan av att lyckliga tider passerar alldeles för snabbt - är en mer exakt version av the West Ham way.

 

 

Men det är inte helt ett påhitt av vår fantasi och det är förmodligen därför den här senaste veckan har varit så stressande för alla sammankopplade med klubben när Payet, den sortens fotbollsspelare som fick en att öka på promenadtakten för att få se honom spela, var mannen som förkroppsligade allt de ville ha från sitt lag.

 

 

Istället kommer hans eftermäle i West Ham att bli något helt annat och allt känns väldigt otillfredsställande nu när han inte ens kan bita ihop och gå igenom de alldagliga kraven för en Premier League-match mot Crystal Palace, oavsett hur mycket hans klubb än må ha varit beroende av honom, oavsett skadorna på hans rykte och oavsett hur mycket folk hostat upp för att vara där.

 

 

Det här är den sortens ögonblick när utövarna av andra lagsporter måste fundera på vad det är med fotbollsspelare som gör det så svårt för vissa av dem att se gränslinjen mellan allmän professionell anständighet och skandalös egoism.

 

 

Och Payets inställning kan inte beskrivas som en engångsföreteelse när utanför Premier League en annan story har mullrat på som kanske inte fått samma exponering, men som ändå berättar vad som kan hända när fotbollsspelare erbjuds en alternativ anställning, med en större inkomst, och på något sätt tycker det är rimligt att deklarera sig själva tjänstlediga tills saken är löst.

 

 

Chris Marin har åtminstone haft anständigheten att göra sig själv tillgänglig igen för Fulham, han satte en straff i lördagens vinst mot Barnsley, men det finns inte mycket mer som kan sägas till hans fördel med tanke på att han missade deras tre tidigare matcher p.g.a hans vilja att ta en slägga till sitt säsongslånga lånearrangemang från Derby County.

 

 

Martin hade nätat sju gånger på hans 11 framträdanden innan det dödläget och allt hade, om man tittade in utifrån, gått bra. Problemet var att Steve McClaren tog över i Derby i oktober, förvirrad över att klubben hade låtit en av deras huvudsakliga anfallare lämna, och Martin informerades innan jul att det fanns ett nytt kontrakt som väntade på honom, med en rejäl löneförhöjning, om han återvände till Pride Park. Martins förfrågan till Fulham om att ge honom samma pengar, och där den högre inkomsten skulle börja gälla omedelbart, avböjdes och spelaren tog saken i egna händer, utan några som helst tankar på de där irriterande detaljerna som att hans kontrakt med London-klubben inte hade någon återkallnings-klausul.

 

 

Och det stannar inte där, ni minns kanske att Henri Lansbury för tillfället är ursäktad från tjänstgöring i Nottingham Forest då han inte är i rätt mental balans p.g.a att andra klubbar, i synnerhet Aston Villa och Derby igen, har försökt locka bort honom.

 

 

Inser Lansbury att på den tiden då Forests mittfält var fyllt av spelare med äkta talang såg John Robertson på något sätt till att vara i rätt mental balans för att spela i en semifinal i Europacupen, bara några dagar efter det att Hughie, brorsan som han avgudade, hade dött i en bilkrasch som även dödade spelarens svägerska och lämnade hans åttaåriga brorsdotter, som satt i baksätet, med allvarliga skador?

 

 

Äntrade det Martins tankebanor att Slavisa Jokanovic, managern på Craven Cottage, kanske hade ett legitimt argument när serben påpekade att Fulham var den äldsta klubben i London och att den har alltför mycket historia och professionella stolthet för att bli ett tåg där fotbollsspelare med kontrakt värda flera miljoner pund kan hoppa på och och av när det passar dem?

 

 

Kommer Payet att förstå varför många West Ham-supportrar insisterar på att den enorma tröjan med hans namn på vid ena kortsidan av deras nya arena borde ersättas av en till ära för den avlidne Dylan Tombides och det som var nära nog ett mirakel som gjorde att en pojke på 18 år kunde spela för klubben medan hans kropp var härjad av cancer?

 

 

I alla de här tre fallen är det svårt att tänka sig att någon av dessa spelare tittar alltför långt bort ifrån sig själva. Payets relation med West Ham verkar vara trasigt. Martin sade vid ett tillfälle till Fulham att han var skadad, medan Jokanovic sade att klubbens medicinska personal inte hade hittat något som skulle ta bort honom från spel, och när Forest åkte ut ur FA Cupen borta mot Wigan Athletic förra helgen dök Lansbury - klubbens kapten, till råga på allt - upp på Twitter efter en eftermiddag på driving rangen med sina kompisar.

 

 

I Payets fall kan hans förmildrande förklaring, att hans familj inte trivs i London, vara sann men den svåra prövningen att bo i London verkade inte avråda honom från att skriva på ett nytt fem och ett halvt års kontrakt med West Ham i februari förra året. Sedan dess har han tjänat £125,000 (1,46m kr) i veckan, det mest lukrativa avtalet som klubben någonsin har gett någon spelare, och det skulle vara intressant att se vad som skulle hända om, låt oss säga Chelsea, försökte dra nytta av situationen mellan nu och slutet av det här transferfönstret. Hypotetiskt, kanske, men jag kan inte hjälpa att jag misstänker att Payets klagomål skulle försvinna på samma sätt som de gjorde hos Luis Suárez, som en gång klagade på att han var tvungen att komma bort från Liverpool p.g.a paparazzi-fotograferna och sedan nästan flyttade till Arsenal, och en mycket lugnare stad.

 

 

Payet verkar även glömma bort att då han gick med på att skriva på det nya kontraktet deklarerade han att "kärleksaffären fortsätter" innan den långsamma, metodiska processen där hans offentliga uttalanden och kroppsspråk från i somras och framåt har gjort det alltmer klart att han haft en blick som spanat efter något annat.

 

 

På den fronten är han helt berättigad att anse att han hör hemma i ett mer skickligt lag då hans senaste framträdande, som inhoppare i den 58:e minuten i deras FA Cupmatch mot Manchester City, kom vid en tid då arenan tömdes på folk och det nästan var en överraskning att motståndarna begränsade sig själva till bara ett femte mål. Det är sättet på vilket han har gjort det på som känns som en förolämpning och intrycket han lämnar om att stjärnspelaren alltid får som han vill.

 

 

Payet fick en bonus på £1m (11,7m kr) i september och om West Ham verkligen vill bli en stor klubb, om de vill demonstrera att de har seriösa ambitioner och förtjäna godkännanden från män som Sir Alex Ferguson, då kan de garanterat inte böja sig här. Inte än, i alla fall - och inte utan att ta tillbaka någon form av kontroll. Det kan komma att kosta de en hel del pengar, men det här är den delen som de här fotbollsspelarna inte förstår - vilket pris har en klubbs ära?

 

 

Att isolera Costa kommer att ha sitt pris

T.o.m de människorna som följer den här sporten och försöker sitt hårdaste att inte vara överdrivet cyniska måste misstänka att Diego Costa är ännu en spelare som försöker orkestrera sin egen transfer nu när det finns mer lukrativa erbjudanden på annat håll.

 

 

Skillnaden i det här fallet var att hans frånvaro i Chelseas match mot Leicester City berodde på ett beslut fattat av Antonio Conte, inte spelaren själv, men det måste vara uppseendeväckande för Premier League-ledarna att få reda på att Costas representanter tydligen har varit i Kina för att undersöka vilka sanslösa siffror som är tillgängliga i landet där Carlos Tevez just har blivit världens bäst betalda spelare, med £615,000 (7,21m kr) i veckan.

 

 

Dessa misstankar blir oundvikligt hårdare när Costas förklaring till att han missat tre dagars träning är ett ryggproblem som inte har lokaliserats av klubbens doktorer och till sist ledde till hans utbrott med Conte. "Åk till Kina," ska italienaren ha skrikit. Men vart lämnar det laget?

 

 

Costas betydelse kan mätas av det faktum att han har nätat sju gånger i Chelseas senaste 10 bortamatcher. Han är ligans delat bästa målskytt, med 14 fullträffar, och han har stått för det avgörande målet i deras matcher mot West Ham, Watford, Middlesbrough, West Brom och Crystal Palace - vilket motsvarar 10 poäng.

 

 

Problemet för Chelsea, vilket José Mourinho kan vittna om, är att Costa är den sortens spelare som kan stöta sig med alla när han inte får som han vill. Det, mer än något annat, måste vara varför lagen som jagar Chelsea måste känna uppmuntran gällande det plötsliga sammanbrottet i relationerna på Stamford Bridge och varför Conte måste behandla sin spelare med extrem försiktighet.

 

 

Inte helt trevligt i Barcelona

Pere Gratacós, en Barcelona-tjänsteman sedan länge, pratade med reportrar efter lottningen till kvartsfinalerna i Copa del Rey och han fick, oundvikligt, en fråga om Lionel Messi. "Leo är en av de viktigaste personerna i laget, men det handlar inte bara om honom," sade Gratacós. "Han skulle inte vara lika bra utan Iniesta, Neymar och co - men Messi är den bästa."

 

 

Bara några timmar senare hade Barcelona släppt ett uttalande som sade att Gratacós, en director som tidigare tränat klubbens B-lag, hade tagits bort från sin position p.g.a det avskyvärda brottet att ha "uttryckt en personlig åsikt offentligt som inte går i linje med klubbens".

 

 

Konsulterades Messi? Allt som egentligen kan sägas är att den senaste veckan har visat att det ibland inte är någon trevlig erfarenhet när man tittar in i fotbollsbubblan.

Den engelska försvararen som har misslyckats med att övertyga Jose Mourinho sedan portugisen anlände i somras fanns inte med i matchtruppen i helgen trots att han var fit

Jose Mourinho riktar kritik mot frånvarande försvarare gällande fitness.

 

 

 

AV: David McDonnell, Daily Mirror, torsdag 12 januari, 2017:

 

 

Luke Shaw håller på att förlora kampen för att rädda sin krisdrabbade Manchester United-karriär.

 

 

Den engelska landslagsmannen Shaw har inte spelat sedan i november, och han var inte ens inkluderad i Uniteds

matchtrupp i deras 4-0 vinst i FA Cupen mot Reading förra helgen - trots att han var fit.

 

 

21-åringen har misslyckats med att övertyga nya bossen Jose Mourinho om sitt värde och har ramlat ner i hackordningen till den grad at han nu är fjärdevalet som vänsterback bakom Dale Blind, Marcos Rojo och Matteo Darmian.

 

 

Shaw, köpt från Southampton för £27 miljoner (309,9m kr) sommaren 2014, kämpar nu för att visa att han kan ta tillbaka sin status som Uniteds nr 1 på den positionen.

 

 

Bossen Mourinho tittar redan på potentiella sommarnyförvärv på Shaws position. (Foto: Action Images via Reuters)

Shaw Mirror1

 

 

 

Shaw (i bakgrunden) fick skulden för ett nyckelmål i septembers månads förlust borta mot Watford... (Foto: Action Images via Reuters)

 

 

... och han blev utbytt av bossen Jose Mourinho endast två minuter efter att bollen gått i mål. (Foto: Marc Atkins/Offside)

 

 

Han har endast gjort sex starter i Premier League den här säsongen och han har tappat sin plats helt efter det senaste skadebakslaget.

 

 

Mourinho sägs inte vara övertygad av Shaw, trots att han stöttat honom offentligt, och försvararens fortsatta frånvaro från matchtrupperna är det mest graverande för honom.

 

 

Shaw står nu inför fem avgörande månader i sin United-karriär, detta då Mourinho redan tittar på potentiella sommarnyförvärv till vad som fortsätter att vara en problemposition.

 

 

Shaw startade Community Shield-vinsten mot Leicester i augusti... (Foto: Man Utd via Getty)

 

 

... och Mourinhos första Premier League-match som United-manager en vecka senare... (Foto: Getty)

 

 

... men nu har han inte spelat sedan EFL Cup-vinsten mot West Ham i november. (Foto: Man Utd via Getty)

 

 

Han köptes från Southampton i manager-vakuumet efter det att David Moyes fick sparken, och Shaw upplevde omedelbart problem med skottens efterträdare Louis van Gaal, som anklagade honom att vara ur form fysiskt sett.

 

 

Efter att ha tagit sig förbi de tidiga problemen gjorde Shaw 20 framträdanden under sin debutsäsong men missade sedan i princip hela den förra säsongen efter ett fruktansvärt benbrott i september.

 

 

En allvarlig skada kostade Shaw nästan hela 2015-16-säsongen, inklusive EM-turneringen förra sommaren med landslaget. (Foto: Man Utd via Getty).

 

 

Efter att ha gjort en imponerande comeback där han startade den här säsongen som Uniteds förstaval på vänsterbacken har han sedan gått bakåt och offentligt grälat med nya managern Mourinho.

 

 

Han plockades av under 3-1 förlusten borta mot Watford i september, där the Special One pekade skuldfingret på honom gällande det andra målet som Old Trafford-jätten släppte in.

 

 

I november kritiserade Mourinho Shaw - tillsammans med försvarskollegan Chris Smalling - för att ha deklarerat sig själva icke tillgängliga för spel i vinsten borta mot Swansea.

 

 

Luke Shaw hoppas få Mourinhos uppmärksamhet med den här träningsvideon.

 

 

Shaw lär komma att missa en plats i matchtruppen på söndag, då United möter ärkerivalen Liverpool på hemmaplan.

 

 

Det återstår att se när han kan tvinga sig tillbaka in i Mourinhos planer.

Sportens myndigheter och Stiles f.d klubb har gjort väldigt lite för att hjälpa "Nobby", vars kamp mot Alzheimers och demens tros vara sammanlänkat med spelet han älskar

   

Alzheimers och vaskulär demens har slitit hårt på Nobby Stiles.

 

 

 

 

AV: Ian Herbert, the Independent, onsdag 18 januari, 2017:

 

 

Nobby Stiles var mannen som Bobby Charlton beskrev som föregångaren till Roy Keane - "krigshund" som man alltid kunde lita på när det gällde att avstyra faror vart de än dök upp ute på planen. Så det är kanske inte förvånande att han har mött sin tuffaste kamp med styrka och en hel del humor.

 

 

Stiles har kämpat mot Alzheimers och vaskulär demens i 15 år, till den grad att hans mentala hälsa har slitits på ordentligt, men vid ett tillfälle i kampen för att minnas vem han hade pratat med för endast fem minuter log han mot sin son, Rob. "Jag får nya vänner varje dag," sade han till honom.

 

 

74-åringens tal är i princip borta och hans försämring har varit så allvarlig under de senaste veckorna att det inte kommer på tal att få besöka honom, det är bara den närmsta familjen som får göra det. För dem förvärras sorgen av att stöttepelaren i Englands VM-triumf 1966 och Manchester Uniteds seger i Europacupen 1968 inte har fått tankarna och omvårdnaden som han kanske borde ha förärats av sin älskade sport, under hans hårda kamp på ålderns höst. Mest av allt tycker familjen att fotbollen - och särskilt the Professional Footballers' Association - skulle ha visat en hängivenhet under Stiles livstid för att slutföra researchen för länken mellan att nicka en fotboll och degenerativ hjärnsjukdom. Definitiv research har inte ens börjat.

 

 

Stiles har själv aldrig krävt några sådana ansträngningar. Wing-halvbacken må ha varit en jätte i hjärtat för Uniteds och Englands motor, men han var även en blyg man. Hundratals personer flockades för att höra hans middagstal när hans aktiva karriär var över, men han var ingen underhållare. "Han försökte inte vara vad han inte var," säger hans son, Rob.

 

 

Han behövde pengarna när idén lades fram för honom, för endast fotbollen gav honom ingen bekväm pension. Spelet gav honom en hyfsad inkomst när han spelade, då han var en del av generationen som kampanjade för ett slut på maxlönen. Men han var ingen av de spelarna som tjänade mest i United och pengarna skulle definitivt inte räcka livet ut. Hans initiala inkomst på £3,25 (ca 45 kr) i veckan hos United hade vuxit till £20,000 (ca 280,000 kr) om året i Middlesbrough, då han lämnade Old Trafford för klubben i nordöstra England 1971.

 

 

Han tjänade mindre än det när, på Brian Kidds inrådan, Sir Alex Ferguson tog tillbaka honom till United 1989 för att träna de yngre spelarna. Familjen Stiles behövde fortfarande inkomsten som hans fru, Kay, drog in från hennes jobb med att sälja Waterford-kristall i Kendals varuhus i Manchester. Han hade varit en nationalhjälte men tvingades ändå att slita hårt för att få det att gå runt när hans aktiva karriär var över.

 

 

Medan United steg mot skyn började Stiles gå utför. Han lämnade tränarrollen 1993, åkte på en hjärtattack 2002 och ett år senare, vid 61 års ålder, började han första gången att visa tecken på förändringar och att han var förvirrad. Nu i efterhand vet familjen att det var de första tecknen på demens men varken dem, eller han, ville erkänna det. "Han var alltid i så bra form, bar aldrig på någon övervikt, hade alltid ett lågt blodtryck och det var kanske därför vi antog att det inte var någonting. Vi ville att det inte skulle vara någonting," säger hans son. Oddsen för en diagnos i åldern 40 till 65 är en på 1,400.

 

 

2010, 68 år gammal, åkte han på en transitorisk ischemisk attack (TIA), eller en "ministroke" vilket fick hans familj att bli säkra på att det fanns ett allvarligt problem. Det betydde att Stiles slutade köra bil och även om han försökte fortsätta med middagstalen - hans enda inkomstkälla - var hans äldsta son, John, tvungen att arbeta vid hans sida och leda honom genom frågorna och berättelserna.

 

 

Det var då Stiles bestämde sig för att sälja sina medaljer. "Jag har haft lite dåliga tider och jag vill lämna något till min familj," sade han i september 2010. "De här sakerna är väldigt, väldigt speciella för mig: minnena från när jag växte upp som grabb och från min fotbollskarriär."

 

 

Han diagnostiserades med prostatacancer 2013 och under tiden på Manchesters Christie Hospital åkte han på ännu en stroke som lämnade honom förvirrad. "Han var inte vår pappa." säger Rob Stiles. Han spenderade perioder på två olika sjukhus, råkade ut för två allvarliga fall, ett av dem resulterade i ett brutet bäckenben. Den en gång så skärpta och optimistiska Stiles drog sig tillbaka in i sig själv och blev stundtals överväldigad av ångest. Sönerna offentliggjorde hans tillstånd 2015 och bad om att få vara i fred då de försökte hjälpa deras mamma.

 

 

Fotbollens blandade respons på allt det här har varit avslöjande. Stiles gamla engelska lagkamrater, som redan visste, var de mest bekymrade. Som alltid var Sir Bobby Charlton en regelbunden besökare i Stiles blygsamma radhus på Kings Road i Stretford. Han har stått honom nära enda sedan de två, Shay Brennan och David Herd ironiskt nog kallade sig själva the Big Four under deras United-dagar.

 

 

Stiles hade sina bra och sina dåliga dagar och Charlton råkade besöka honom på en av de sistnämnda. Det var obehagligt. "Folk vet inte hur de ska reagera," säger Rob Stiles. "Pappa visste det och efter ett tag klarade han inte av att träffa folk."

 

 

Om de är ärliga skulle familjen säga att de är besvikna på att de i princip inte sett någon kommunikation komma från United sedan Stiles lämnade klubben, för 14 år sedan. Han har alltid sett det som en stolthet att springa ut i klubbens färger, så han ryggade inte tillbaka då han bad om biljetter till lagets hemmamatch mot Liverpool 2009. Han informerades om att han måste betala fullt pris. Han ville göra sitt barnbarn, Caitlin, sällskap på hennes första match på Old Trafford, på hennes födelsedag.

 

 

Under sådana omständigheter betydde en sällsynt korrespondens från en ur den moderna United-generationen spelare väldigt mycket. Det var ett kort från Wayne Rooney, skrivet av spelaren efter det att familjen hade berättat om hans svåra situation. På kortet hade han skrivit att han gillade att titta på klipp med Stiles och att han var ledsen att höra att han hade det svårt.

 

 

Manchester United säger att Stiles blev inbjuden till ceremonin då en läktare på Old Trafford döptes om efter Sir Bobby Charlton i april förra året, som många f.d spelare närvarade vid under matchdagar - några i the director's lounge, och att Stiles alltid skulle vara välkommen till Old Trafford. De pekar på deras köp, för £200,000 (2,32m kr), av hans VM- och Europacupmedaljer 2010 - som finns att se på klubbens museum - samt stöd vid hans middagstal. Klubben säger att de ville respektera hans familjs önskningar om utrymme och att få vara i fred när hans hälsa försämrades.

 

 

Hans sjukdom hade förvärrats så mycket att han inte kunde närvara vid läktarceremonin, han kunde heller inte komma till en liknande ceremoni till hans ära strax efteråt, från vilken han skulle ha fått oöverskådligt nöje.

 

 

Stiles med sin fru, Kay, som har stöttat honom under hela hans kamp mot sjukdomarna.

 

 

Det var namnändringen av gatan bredvid skolan han gick på - St Patrick's Primary i hans Collyhurst - till Nobby Stiles Drive. Stiles livslånga skolkompisar Danny Cooney och Tony Kennedy - istället för någon inom fotbollen - hade bestämt sig för att se till att killen som de alltid kallade för hela hans förnamn, "Norbert", skulle få en gata med sitt namn. De presenterade idén för Manchesters kommunledning och stadens borgmästare, Paul Murphy. Tills alldeles nyligen hälsade Cooney och Kennedy på honom varje vecka.

 

 

United frågade om de kunde närvara vid ceremonin, för att filma och göra intervjuer, men Stiles fru var ovillig att bevilja det. "Ett av de väldigt få andra tillfällena vi kommer ihåg att de hört av sig var när de ville att pappa skulle köra en middag för dem gratis," säger Rob Stiles.

 

 

Stiles har varit för sjuk för att med familjen kunna dela början på klubbens återhämtning under Jose Mourinho, men oj vad han gillat det. "På något sätt visste han alltid när det skulle bli bra," säger Rob Stiles. "Vi såg Europacupfinalen 1999 tillsammans hemma och jag var sur. Han sade till mig: 'Vi kommer att vinna. Titta bara.' Han älskade klubben och spelet."

 

 

Inte mycket kommunikation har synts till från United sedan Stiles lämnade klubben. (Getty)

 

 

50-årsdagen av VM-triumfen 1966 sammanföll med den första kontakten familjen kan minnas på många år från the Football Association, som förra månaden skrev till Kay Stiles för att säga att de hade fått reda på att ett antal av spelarna från Sir Alf Ramseys lag var sjuka och att de ville göra vad de kunde. Det styrande organet följde upp det med ett telefonsamtal där Mrs Stiles informerades om att det fanns ett ansökningsformulär om hon ville fylla i det och ansöka om pengar. Hon tackade nej.

 

 

Men det är bristen på framsteg i länken mellan fotboll och degenerativ hjärnsjukdom som frustrerar familjen. FA och PFA lovade först en gemensam studie 2002 när undersökningen av den f.d West Bromwich Albion-spelaren Jeff Astles bekräftade att hans död orsakats av att ha nickat de gamla läderfotbollarna. Ingenting har kommit av det.

 

 

PFA:s vd Gordon Taylor sade till The Independent i tisdags att en "medicinsk kommitté" bestående av PFA, FA och andra hade satts ihop för att titta på saken, men att jobbet inte börjat än.

 

 

Taylor sade att FA kontaktat facket förra året för att se om de kunde hjälpa några spelare från 1966-laget som hade det svårt och att han hade sagt till dem att vara försiktiga. "Nobby blev skriven till precis som alla de andra i 1966-truppen," sade Taylor. "Men det måste behandlas väldigt försiktigt. Jag sade till FA: 'Skräm inte bort folk med ett standardformulär. Få det inte att se ut som en skattedeklaration som har kommit i brevlådan. Det krävs i princip ett möte, ansikte mot ansikte.'" Taylor sade att han personligen hade sagt till Stiles-familjen att "komma ut och fråga om vi kan hjälpa till." FA sade: "Vi planerade firandet av 50-årsdagen av '66. Vår kontakt med Nobby var en del av åtagandet."

 

 

Stiles var för sjuk för att läsa brev. "Pappas sjukdom hade inte ens blivit tydlig för oss när det första löftet om att agera kom från FA och PFA om att titta på den möjliga länken," säger Rob Stiles. "Vi pratar om möjligheten att det här är fotbollens motsvarighet till industriell sjukdom. Så många i spelet verkar ha blivit påverkade på samma sätt. Glädjen som pappa gav så många verkar inte räknas alls nu."

Exklusivt: Uniteds närmande av Atletico Madrid-anfallaren kan komma att involvera ännu en världsrekordslående avgift, efter förra årets £89m (1,04 miljarder kr) köp av Paul Pogba

   

Griezmanns representanter har pratat med United i flera månader. (Getty)

 

 

AV: Miguel Delaney, the Independents hemsida, tisdag 17 januari, 2017:

 

 

Manchester United är alltmer säkra på att kunna köpa loss Antoine Griezmann från Atletico Madrid i sommar - för vad som kan komma att bli ännu en världsrekordslående avgift - men Luke Shaw ser samtidigt ut att nästan garanterat vara på väg bort från Old Trafford, detta då Jose Mourinho är frustrerad över vänsterbackens bristande utveckling.

 

 

Förmedlare som representerar Griezmann och United har pratat i flera månader, och förra sommarens EM-turnerings bäste målskytt sägs vara extremt sugen på flytten, med chansen att få länka samman med landslagskamraten Paul Pogba, vilket bara gör det hela ännu mer lockande. Principerna i en eventuell affär har redan blivit muntligt överenskomna, inklusive veckolönen och det möjliga tröjnumret.

 

 

United måste troligtvis matcha Griezmanns utköpsklausul, som är satt till €100m (1 miljard kr). Vad som komplicerar transfern är att Atletico för tillfället avtjänar ett transferförbud och väntar fortfarande på att the Court of Arbitration for Sports (CAS - Idrottens Skiljedomstol) ska bestämma huruvida de kommer att få köpa och sälja spelare i sommar.

 

 

Om de får grönt ljus kommer Atletico att återuppta sitt intresse för Diego Costa - vilket The Independent rapporterade i måndags - som en potentiell ersättare för Griezmann.

 

 

United kommer samtidigt att vara öppna för bud på Shaw. 21-åringen har endast gjort 13 framträdanden för klubben den här säsongen, och inget i ligan sedan den 29 oktober och inte spelat i någon tävling sedan vinsten i Ligacupen mot West Ham United den 30 november.

 

 

Mourinho sägs ha blivit frustrerad på Shaws brist på utveckling i det som managern försöker göra med laget, och det har t.o.m lett till att några seniora förstalagspelare pratat privat med den unga försvararen.

 

 

Jose Mourinho är frustrerad på Luke Shaws bristande utveckling på Old Trafford. (Getty)

 

 

United kommer lyssna på bud i sommar där Chelsea och Tottenham Hotspur - beroende på Danny Roses framtid - är öronmärkta som potentiella köpare, men det återstår att se huruvida United skulle sälja till en rival.

 

 

Shaw har ännu inte blivit helt avskriven, och han kan fortfarande vända på sin situation, men de med inblick i truppen säger att han har mycket övertygelsearbete kvar att göra.

 

 

United lär inte köpa några nya spelare i det här fönstret, detta då Mourinho är imponerad över hur majoriteten av spelarna har presterat, men Memphis Depay kan mycket väl komma att lämna laget innan den 31 januari. Lyon anser att de har gjort ett genombrott i deras jakt på spelaren.

Exklusivt: Barca-chefer vill fräscha upp deras anfall då Luis Suarez fyller 30 nästa vecka

   

Costa har pratat om sin vilja att återvända till Atletico. (Getty)

 

 

 

 

AV: Miguel Delaney, The Independents hemsida, måndag 16 januari, 2017:

 

 

Barcelona och Atletico Madrid är intresserade av att köpa Diego Costa, detta då de försöker utnyttja osäkerheten gällande den spanska landslagsmannens framtid i Chelsea.

 

 

Medan Barca övervakar situationen och har låtit det bli känt i 28-åringens läger, kommer Atletico nästan garanterat att återuppta deras sommarintresse för deras f.d spelare, för att ersätta Antoine Griezmann, som av många förväntas flytta till Manchester United i sommar.

 

 

Bud på spelaren i det här fönstret ska inte uteslutas, men det sägs att Chelsea inte har några intentioner att sälja nu i januari, trots en kontroversiell helg som slutade med att han missade ligaledarnas 3-0 vinst borta mot Leicester City p.g.a en ryggskada. Det följde även en hel del spekulationer gällande hans framtid, då spelaren har ett erbjudande om att flytta till the Chinese Super League.

 

 

Costa kom till Stamford Bridge från Atletico i juni 2014, och han har varit öppen med hur nära det var att han återvände till Vicente Calderon förra sommaren. Den Brasilien-födde anfallaren har även frekvent berättat för kompisar och arbetskollegor hur mycket han saknar Spanien och livsstilen där.

 

 

Det erkände han också i engelsk press på nyårsdagen.

 

 

"Jag hade möjligheten att gå till Atletico, p.g.a några saker, familjen, livet jag har där men inte p.g.a Chelsea, för här finns det mycket kärlek med supportrarna, med folket, så jag är väldigt lycklig här," sade han då.

 

 

Källor i Madrid och Manchester säger att Atletico nästan har resignerat och insett att de kommer förlora Griezmann till United i sommar för en förväntad avgift på runt £100m (1,14 miljarder kr), vilket gör ett bud på Costa som svar oundvikligt. Dem nära klubben säger att de förväntar sig en prislapp på runt £40m (457,1m kr). Men det kan komma att ändras, om Barcelona gör sitt intresse konkret.

 

 

Under vad som har varit en svårare säsong för de regerande spanska mästarna har deras berömda anfall med Leo Messi, Neymar och Luis Suarez inte kommit i närheten av den inverkan de hade under trippelsäsongen 2014-15. Då Suarez fyller 30 nästa vecka är Barca-hierarkin mer öppen för att ändra deras anfall, och Costa står högt på deras lista över måltavlor.

 

 

Luis Suarez fyller 30 nästa vecka. (Getty)

 

Men Chelsea vill åtminstone behålla deras bästa målskytt tills i sommar. Efter att ha missat lördagens bortamatch mot Leicester kom Costa in och fick behandling av klubbens fysioterapeut i måndags morse.