Icke-statliga organisationer för mänskliga rättigheter säger att ökningen är en indikation på regeringens engagemang för en omfattande användning av dödsstraffet

 

 

 

AV: personal på Middle East Eye, tisdag 16 juli, 2024

Saudiarabien har t o m den 15 juli i år avrättat 100 människor under år 2024, det sa The European Saudi Organisation for Human Rights (ESOHR) i måndags.

Enligt den gruppen, som kämpar för mänskliga rättigheter och bevakar avrättningar i kungadömet, innebär den siffran en avrättning i princip varannan dag, vilket representerar en 42 procentig ökning jämfört med samma period 2023, då totalt 173 människor avrättades.

ESOHR sa att ökningen är en indikation på ett "insisterande på att använda dödsstraffet i stor omfattning, vilket är ett brott mot internationell rätt och landets officiella åtaganden.”

Trots ökningen av antalet avrättningar sa gruppen att de bara hade identifierat tre individer som råkade ut för omedelbar avrättning, vilket indikerar att många avrättningar sker i hemlighet.

Enligt Reprieve, som dokumenterar fall som involverar dödsstraffet i kungadömet, visste många gånger inte offrens familjer om att deras familjemedlem var dödsdömd.

ESOHR noterade att i 19 av fallen som de har bevakat är typen av straff och domstolen som utdömde det borttaget i den officiella rapporteringen.

De tillade att den här bristen på transparens är “en ny form av manipulation av Saudiarabien för att undvika sina åtaganden och fortsätta använda dödsstraffet som ett verktyg”.

2023 avslöjade en gemensam rapport av ESOHR och Reprieve att antalet avrättningar i Riyadh nästan har fördubblats sedan kung Salman och hans son Mohammed bin Salman kom till makten 2015. Mellan 2015 och 2022 ökade antalet avrättningar med 82 procent.

I februari i år dödades sju saudiska män i en massavrättning, det största antalet avrättningar på en dag sedan 81 personer dödades i mars 2022.

Enligt rapporten använde saudiska myndigheter rutinmässigt dödsstraffet för att krossa politiskt oliktänkande, vilket strider mot internationell lag som slår fast att det bara bör användas till de allvarligaste brotten.

Enligt Reprieve är utländska medborgare, inklusive kvinnlig hemhjälp och narkotikabrottslingar “oproportionerliga” måltavlor.

Trots kronprinsens löfte 2018 i en intervju om att han skulle minimera antalet avrättningar så är landet fortfarande ett av de länder som avrättar flest människor varje år.

 

 

Imorgon (söndag 14/7) spelas alltså finalen i fotbolls-EM. Tidigt i turneringen stack jag verkligen ut hakan och tippade att något av länderna Frankrike, Portugal, England, Spanien, Italien, Nederländerna, Tyskland eller Belgien skulle komma att vinna. Oavsett hur det går imorgon så fick jag rätt, efter min oerhört modiga tippning.

Heja Spanien (och tack igen, Roy Keane)!

Precis som jag tjatade om i förra inlägget (29/6) så har jag tyckt att det här har varit en riktigt trevlig upplaga av fotbolls-EM. Tro mig, det finns hur många problem som helst med landslagsfotbollen, inte minst hos asen som styr det hela (se bilden högst upp i det här inlägget). Men än så länge går det åtminstone inte att plötsligt skicka in en shejk med hela statskassan full av blodiga oljepengar i fickan, man får så att säga spela med de spelare som sitter på det landets pass och göra det bästa av det. Dessutom har väldigt många matcher varit roliga att följa med bra spel, generellt sett offensiv inställning och en hel del snygga mål. Bland dem som bjudit på minst positiv fotboll återfinns såklart Frankrike och England. Jag har aldrig gillat hövding stornäsa, också känd som Gareth Southgate, och det skulle kännas fel om hans försiktighetsfotboll skulle vinna imorgon. Därför hejar jag fullt ut på Spanien. De har varit det genomgående bästa laget och de spelar dessutom en tilltalande fotboll. Men om överraskningen skulle inträffa och England vinner sin första landslagspokal på 58 år så glädjs jag för Mainoos och Shaws skull, men inte för sporten fotboll. På tal om det, hur jäkla bra är Kobbie Mainoo egentligen?!

Vi vet alla att England förväntar sig stordåd o s v. Då är det skönt med någon vuxen i rummet som inte seglar iväg och som säger som det är, mina damer och herrar: Roy Keane!

 

Ian Wright, Gary Neville och Roy Keane i ITV:s takstudio på Parizer Platz vid Brandenburger Tor i Berlin.

 

Saxat från The Suns hemsida, onsdag 10 juli, 2024:

ROY KEANE kritiserade “arrogansen” hos Englands fans för att de “förväntat sig att vinna varje stor turnering i 30 år”.

Den f d Manchester United- och Irlandsstjärnan fanns med i ITV:s bevakning av Englands semifinal mot Nederländerna.

Under försnacket till matchen pratade Mark Pougatch, Ian Wright, Gary Neville och Keane om huruvida Englands tröja “väger tungt” på de engelska spelarna i stora turneringar p g a pressen från fansen. 

Men Keane tyckte att det var en arrogant kommentar och uppmanade Englands spelare att “fokusera på att vinna” istället för att oroa sig om förväntningar på dem från fansen.

Han förklarade: “Ni pratar om att England inte har vunnit något på 30, 40 år, det ligger inte på den här gruppen av spelare. Fokusera på att vinna fotbollsmatchen och historien kommer ta hand om sig själv.

“När ni pratar om vikten från tröjan tycker jag att det finns en del arrogans som kommer med det.

“Konsekvenserna av ett misstag, som är en del av sport på toppnivån, det måste man hantera och genom åren har de kanske inte gjort det tillräckligt bra.”

Keanes expertkollega Wright avbröt honom och sa: “Roy, du pratar om arrogans, vi har spelare som är tillräckligt bra för att vinna. Vi har spelare som är kapabla att vinna den här turneringen.”

Men Keane slog tillbaka: “Vi har hört det i varje turnering, i 30-50 år. Att säga att ni har haft spelare för att vinna varje turnering under de senaste 30 åren, jag håller inte med om det.”

Gareth Southgates England har varit det mest framgångsrika i Englands moderna era.

Under hans ledning har de Tre Lejonen nått semifinal i VM 2018 och finalen i EM 2020. 

Neville, som var en del av Englands “gyllene generation” sa att medan hans upplagor av England hade talanger som Wayne Rooney, David Beckham, Steven Gerrard och Frank Lampard så underpresterade de delvis p g a vikten av förväntningarna från fansen.

Den f d Man Utd-högerbacken sa: “Som den gyllene generationen underpresterade vi. Spelarna hade otroliga rykten, men när Englands tröja åkte på kom oron för att det skulle gå fel.

“Det är uppmuntrande att se att Gareth i början av turneringen sa att de var oroliga för kritik utifrån. Den här gången har de varit tvungna att ta sig igenom det.”

Keane var karaktäristiskt föga imponerad av Nevilles kommentarer om hans “gyllene generation” och sa: “Snälla, utbilda mig om den gyllene generationen. Att ha bra spelare gör dig inte till ett bra lag. Om du har en solid bra grupp med spelare, riktiga män, så kommer de att hantera pressen, det är en del av pressen att vinna turneringar.”

Nej, allt är verkligen inte frid och fröjd med landslagsfotbollen

Bara för att jag har tittat på betydligt fler EM-matcher än jag brukar så betyder det inte att min inställning till det har ändrats. Det är United som gäller för mig, sen kan landslagsfotboll vara kul att titta på under somrarna då ligasäsongerna vilar, inte så mycket mer. Det kan även vara plågsamt då det mest handlar om att man inte vill att någon United-spelare ska bli skadad.

När man sen ser att innan semifinalen mellan England och Nederländerna så såldes detta djävulens påfund, half-n-half-halsdukar, så vill man bara stänga av och slå sönder något. Halva halsduken med Nederländerna och halva med England. Det kan ju inte finnas någon person vid sina sinnens fulla bruk som kan vara intresserad av en sådan, så de borde i princip skänkas bort, tänkte jag. Om jag bara visste hur fel jag hade. €15, d v s 171 kronor, för denna skitprodukt! Om någon människa valfritt valde att lämna över 171 kronor för detta borde ju försäljaren omedelbart tillkalla ambulans.

 

Denna anomali kostar alltså €15 (171 kr), jag skojar inte!

Olympiastadions mörka historia

Morgondagens final spelas på Olympiastadion i Berlin. Den har ju som de flesta vet ett väldigt mörkt förflutet. Men mitt i det mörkret av nazisternas propagandarunkande så skedde det också en helt fantastisk sak: den svarta idrottaren Jesse Owens krossade allt och alla, inför ögonen på en rasande Hitler, helt briljant!

Lika glädjande är det inte att tänka på det engelska fotbollslandslagets träningsmatch mot Tyskland 1938. Här visade Konservativa partiets ryggradslöse premiärminister Neville Chamberlain och FA vilka jävla ynkryggar de var (och i FA:s fall fortfarande är). Det kan ni som är intresserade av läsa mer om här (extra kudos till Wolves mittbacksklippa Stan Cullis för hans agerande i Berlin):

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2024/07/13/11822358-historielektion-arenan-dar-em-finalen-2024-ska-spelas-ar-genomsyrad-av-snedvriden-historia-och-hem-for-engelsk-fotbolls-mest-skamfyllda-episod/

Spanien v England

Som jag redan har sagt så håller jag på Spanien imorgon. Jag gillar deras spel och har man “gubbar” som Nico Williams och Lamine Yamal (jösses, grabben fyller 17 idag!) på kanterna med rätt att bomba framåt i full fart, ja då blir det oftast kul. PSG:s Fabián Ruiz och Citys Rodri är kvalitet bakom dem. I nuläget verkar det som att Barcelonas Pedri missar även finalen, men det är ingen katastrof, eftersom ersättaren troligen, precis som mot Frankrike, blir RB Leipzigs Dani Olmo. I Chelsea tycker jag att Marc Cucurella är något av ett skämt, men ihop med kompetenta försvarare runt omkring sig så gör han det helt ok för spanjorerna. Och längst bak gör Unai Simón sitt jobb. Spelar de som de kan så vinner Spanien, sen vet vi alla att överraskningar kan ske och nerver kan börja spela in. Men jag har svårt att se hövding stornäsa släppa på säkerhetsbältena och låta de offensiva engelska stjärnorna få mer fritt spelrum, och då ska de också straffas hårt.

Bara att hoppas att storsnoken inte har lyckats coacha bort all spelglädje och improvisationsförmåga ur unge Mainoo än, ska något hända hos de Tre Lejonen (mer som tre kattungar hittills) så är det ju genom geniet från Stockport.

Förutom att jag har ett gott öga till Spaniens fotboll i årets EM så är det också kul att konstatera att de två baskiska klubbarna Athletic Club Bilbao och Real Sociedad bidrar med hela åtta spelare till den 26 man starka spanska EM-truppen. Barcelona och Real Madrid har endast sex spelare med.

Sommarens första United-nyförvärv på gång

Det har pratats ganska länge om att United är intresserade av Bolognas och Nederländernas anfallare Joshua Zirkzee. Vi fick ju inte se många minuter av honom i EM och jag har inte sett en sekund av honom i Italien. Han har hyfsade siffror för ett överraskande bra Serie A-lag förra säsongen och ser ut att kunna ha kvaliteter som vi kan få nytta av. Men jag tar det lite lugnt och varken sågar eller hyllar honom, han kan ju få en ärlig chans att visa upp sig hos oss först. Han är inte officiellt bekräftad än, men enligt engelsk press så landade han i Manchester i torsdags och genomgick de medicinska testerna i fredags. Så om inget spektakulärt sker i sista sekunden borde han komma att bli presenterad kommande vecka.

Saxat av Neil Custis på The Sun, torsdag 11/7:

JOSHUA ZIRKZEE har landat i England och kommer att skriva på för Manchester United i en affär värd £34 miljoner (471 miljoner kr).

Den holländske anfallaren kommer genomgå de medicinska testerna imorgon innan han signerar ett femårskontrakt.

Och lite mer detaljer från clownen Jamie Jackson på The Guardian, torsdag 11/7:

Manchester United har kommit överens om en avgift på ungefär €42m (£35,3m - 489 miljoner kr) för Bolognas Joshua Zirkzee. Forwarden kommer därmed bli det första nyförvärvet under Sir Jim Ratcliffe-eran. Spelarens villkor och hans agents avgift är redan klara så 23-åringens ankomst kan komma att bekräftas snart.

Priset är högre än holländarens utköpsklausul på €40m (466 miljoner kr) men den var tvungen att betalas i ett enda utlägg, nu kan United istället betala €42m (489 miljoner kr) under tre år, vilket ger klubben mer flexibilitet på marknaden.

Tot ziens, Donny!

Jag hade höga förhoppningar på honom, men det funkade helt enkelt inte (precis som för väldigt många andra i dagens United-trupp!). Det här blir bäst för båda parter.

Från The Guardian, torsdag 11/7:

Donny van de Beek har lämnat United för Girona. Där får han ett treårskontrakt och affären ger United €500,000 (6 miljoner kr), en summa som kan växa till £9,1 miljoner (105 miljoner kr), plus en rejäl bit av summan från en eventuell vidareförsäljning. Den holländske speluppläggaren skrev på för United från Ajax för £37,4m (517 miljoner kr) i september 2020 men han etablerade sig aldrig och gjorde totalt två mål på 62 framträdanden.

Jäklar vad dåliga Italien var!

Att Italien inte övertygar i gruppspelet är inget jätteovanligt. Det har hänt förr att de har haltat vidare och sen vuxit ju längre slutspelet pågått. Så var det definitivt inte i årets EM, där de trots allt klev in som regerande Europamästare.

Redan i slutet av juni (29/6) tog pastaknullarnas äventyr slut, mot gökursknullarna från Schweiz! Hemma i min bunker slog jag mig ner med ganska höga förhoppningar på italienarna, jag hade:

 

- Barilla till middag

- Bardella på nyheterna

- Barella på tv:n

Men pang, bom, splash! 2-0 till Schweiz och Arrivederci, Italia!

Föga förvånande var italiensk media inte nöjd med vad de serverades:

"Världsmästarnas dagar från 2006 verkar långt borta. Återigen är det bara Gianluigi Buffon som sitter på bänken i kostym och slips. Förutom den försvarslösa (Gianluigi) Donnarumma var det ett förvirrat och skrämt Italien som välförtjänt förlorade med 0-2”, skriver stortidningen La Gazzetta Dello Sport.

“En italiensk katastrof”, skriver tidningen Il Messaggero.

“Den mest skamliga prestationen i ett slutspel i Italiens historia”, skriver journalisten Tancredi Palmeri.

“Azzurri ute ur EM efter en fruktansvärd match,” skriver La Repubblica.

Om den skamfyllda handlingen sa Stanley Matthews: “Omklädningsrummet fick ett utbrott. Alla spelarna var rasande och helt emot det”

 

AV: Martin Lipton, chefsreporter på sportavdelningen hos The Sun, fredag 12 juli 2024 

 

 

GARETH SOUTHGATE och hans spelare kommer vandra i idrottsskämdelsens fotspår på söndag.

Och de har även chansen att utradera minnena av engelsk fotbolls mest skamfyllda episod genom att ersätta den med en ärofylld triumf.

För många kommer Olympiastadion alltid vara platsen där Jesse Owens förödmjukade Adolf Hitler i hans egen bakgård.

Men OS 1936 ANVÄNDES av nazisterna som ren propaganda, som en uppvisning av vad de menade var den “ariska rasens” överlägsenhet.

Spökena från de spelen svävar fortfarande fram mellan tornen och den Colosseum-liknande arkitekturen.

Fans som promenerar dit på söndag kommer se sockeln där den olympiska elden tändes av Fritz Schilgen - handplockad av propagandafilmskaparen Leni Riefenstahl - den står fortfarande där, högt upp på läktaren bakom ett av målen.

Och två år senare, när FA så skamligt beordrade Englands spelare att höja sina armar och göra nazisthälsningen innan de besegrade Tyskland i en träningsmatch, verkade det som att den brittiska staten underförstått accepterade Hitlers auktoritet och makt.

De Tre Lejonen har nu möjligheten att rätta till det uråldriga felet men ingenting kan förringa arenans plats i idrottens mörkaste rum. 

Hitler, som kom till makten 1933, två år efter det att spelen hade tilldelats Berlin, bestämde att hela tillställningen skulle bli en hyllning till hans ideologi och ambition.

Han stod fast vid platsen vid skogen Grunewald, väster om stadens centrum, som initialt hade valts ut för spelen 1916 som inte blev av p g a utbrottet av första världskriget.

Men från vad som till en början bara var en stadion krävde Hitler mer, ett idrottskomplex vid namn “Reichssportsfeld” med arenan i hjärtat för hela området.

Platsens första arkitekt Werner  March och hans bror Walter plockades in på nytt.

Men de huvudsakliga förändringarna i designen skedde under ledning av Albert Speer, “Tredje rikets arkitekt” som senare blev Reich Minister för krigsmateriel och krigsproduktion och som i Nürnbergrättegångarna fick ett fängelsestraff på 20 år för krigsbrott och brott mot mänskligheten .

Bygget av den 133,5 hektar stora platsen tog bara två år och arenan fick en kapacitet på 110,000 fans, inklusive en specialläktare för Hitler och nazisternas högsta ledning.

Vid den västra delen placerades det 77 meter höga klocktornet som gav en fin utsikt över hela staden från toppen. I den fanns den 9,6 ton tunga olympiska klockan, utsmyckad med de olympiska ringarna, en örn, året 1936, en bild på Brandenburger Tor och mottot “Jag kallar på världens ungdom” mellan två hakkors.

Designen var avsiktlig. Hitlers rasteorier förkunnade att “härskarrasen” var den naturliga arvtagaren av det romerska imperiet.

Att kopiera Roms mest berömda antika monument lutade sig mot den teorin. De olympiska ringarna finns kvar än idag mellan de två enorma tornen vid arenans entré.

Det handlade om makt, storslagenhet, historia och en skev och vriden syn på alltihop.

Inför spelen krävde Hitler att IOK skulle förbjuda svarta judiska idrottare från att delta.

Det gick de inte med på men fäktaren Helene Mayer, vars mamma var judinna, var den enda juden som togs ut av värdlandet.

Öppningsceremonin, planerad och sedan filmad av Riefenstahl, var en uppvisning i ren propaganda. Litauen förbjöds att delta i spelen på direkt order av den tyska regeringen efter rättegångarna och de fällande domarna mot två prominenta lokala nazistledare.

Ett antal länder, inklusive Spanien och Irland, bojkottade spelen, tillsammans med många judiska idrottare från andra nationer.

När spelen började var Hitler på plats för att fira tyska segrar som ett godkännande av hans regim, men han var bara intresserad av att skaka hand med hemmavinnarna.

Men detta bristfälliga prat om arisk ära krossades av Owens, som hemma i den djupa Södern var van vid hemskheterna orsakade av segregation.

Inom loppet av sju dagar vann han fyra guldmedaljer, 100 meter, längdhopp, 200 meter och stafetten på 4 x 100 meter. 

Hitler, vansinnig över att se en svart idrottsman erövra tävlingarna, lämnade arenan tidigt för att undvika medaljceremonin trots att det rapporterades att han hade “saluterat” vinnaren.

Så här kommenterade Speer det hela: “Führern var enormt irriterad av Owens alla triumfer.

“Folk vars förfäder kommer från djungeln var primitiva, sa han med en axelryckning.

“Deras fysiska egenskaper var starkare än civiliserade vita och därför borde de exkluderas från framtida spel.”

Det räcker så. Det gör en illamående och var en hemsk försmak om vad som skulle komma att förtära hela planeten inom tre år.

Men ett år innan Tyskland invaderade Polen och startade kriget, den 14 maj 1938, svarade engelsk fotboll den allra värsta politiska fegheten.

Innan matchen, efter att Neville Chamberlain hade valt eftergifter istället för att egga på den oundvikliga konflikten, skickade utrikesdepartementet ett brev till FA där de påminde dem om de “bredare politiska konsekvenserna”.

Kvällen innan matchen kom FA och regeringen överens om att säga till spelarna att göra nazisthälsningen när nationalsången spelades - då Hitlers nyckelperson Joseph Goebbels skulle återfinnas bland de 110,000 åskådarna. 

Det vidarebefordrades inte till spelarna förrän de befann sig i omklädningsrummet innan avspark.

Medan FA-sekreteraren Stanley Rous - som senare blev Fifa-president och den starkaste förespråkaren för att låta Sydafrika under apartheideran förbli en medlem - insisterade på att spelarna “inte hade några invändningar” förnekades det argt av somliga av dem.

Wolves Stan Cullis vägrade att lyda och plockades bort ur laget och Stanley Matthews sa: “Omklädningsrummet fick ett utbrott. Alla spelarna var rasande och helt emot det.”

Matthews sa att den “okända bilden” fick honom att skämmas under resten av hans liv. England vann med 6-3.

1984, fyra år efter hans död, döptes huvudvägen fram till arenan om till Jesse Owens-Allee till hans ära.

En fläck delvis bortsuddad. På söndag kan Southgate och hans spelare delvis plocka bort en annan.

 

Hon är den stora gåtan i ”Den svarta svanen”

Inte förvånande att jurister hjälper kriminella att tvätta pengar

AV: Göran Greider, Aftonbladet kultur, tisdag 18 juni, 2024

 

 

Amira vill börja ett nytt liv. Hon är trött på att som jurist hjälpa kriminella med sina upplägg för att komma undan skatt och myndigheter. Så hon tar kontakt med journalister på dansk tv och är beredd att agera mullvad för att med hemliga inspelningar av sina möten med kriminella kasta ljus över den ekonomiska brottsligheten. Och själva den bärande idén i den dokumentär som blir resultatet är att visa hur samhällets undre värld står i kontakt med den övre – toppadvokater och stora företag - för att bedriva penningtvätt och fiffla.

Det är ett gammalt tema, får man säga; i Brechts ”Tolvskillingsoperan” adlas ju förbrytaren Mackie kniven i slutet av dramat av drottningen.

 

I söndags gick första avsnittet av dokumentären ”Den svarta svanen” i SVT. Alla fem avsnitten finns nu på SVT play. Men den underliga känslan som uppstår i mig när jag ser denna utfläkning av kriminella och deras hantlangare i den utbildade, övre världen - ett fint advokatkontor är inblandat - är att jag inte blir så upprörd och förbannad som jag trodde jag skulle bli.

Till en del beror det kanske på att brottslighet tråkar ut mig. Brottslingar av alla de slag är för mig föraktliga varelser. Dokumentären är visserligen dramaturgiskt oerhört skickligt utarbetad, med sina dimmiga vyer över Köpenhamn, sina parkeringsgarage och den ibland fladdrande kameran, men det blir långrandigt.

Till en annan del beror min uteblivna ilska på att jag alltid trott att just så här är det: För att tvätta pengar, fixa bluffakturor och komma undan myndigheterna måste de kriminella naturligtvis ha hjälp av den övre världen, mönstermedborgarna, de högt utbildade juristerna. Juristen Amira säger vid ett tillfälle: Det är sådana som mig som brottsbekämpningen borde ge sig på.

 

I Danmark, och även i Norge, har serien väckt både folkligt raseri och orsakat politiska utspel. Det är helt enkelt något ruttet i den danska staten, för att citera en till dramatiker utöver Brecht. Hur danskarna har det vet jag nog inte riktigt. Men som svensk lever jag i ett land där man i åratal förskräckts över smarta, penninghungriga friskolor som i maskopi med politiker och hela den samhälleliga överheten dränerar oss på våra skattepengar och över exempelvis den utbredda, maffialiknande kriminaliteten i byggsektorn - där de stora huvudentreprenörerna rimligen inte kan vara så oskyldiga som de ger sken av - för att nu inte tala om gängkriminaliteten. Allt detta handlar om pengar, från drogförsäljning och från bedrägerier där ofta en avreglerad välfärd rakt av bjuder in till ekonomisk brottslighet.

Att hantera pengar så att de blir vita kräver en annan kompetens än den som en fjortonårig barnsoldat som knappt kan läsa eller räkna knappast har. Vem fattar inte det? BRÅ har i rapporter redan talat om de många möjliggörare som bistår den kriminella världen. Då och då har toppadvokater som bistått brottslingar dömts. Men problemet är så mycket större: Vårdcentraler som drivs av kriminella? Där är vi ju i dag. Och där har vårt lilla marknadsextrema högerland troligen kommit en bit längre än Danmark.

 

I fem avsnitt stirrar jag i stället på huvudpersonen, Amira Smajic. Som barn anlände hon som flykting från ett krigshärjat Bosnien till Danmark och hade ingenting. När klasskamrater åkte på charterresor var hon hemma. Så hon bestämde sig för att hon ville tjäna pengar. Hon fick jobb på en revisionsbyrå, inrymd i en villakällare, där hon snart upptäckte att den sysslade med skumraskaffärer. Hon insåg väl hur lätt det var och beslöt sig för att starta egen verksamhet i samma bransch. Där blev hon stor, anlitad av de kriminella. En iskall administratör av olika smarta upplägg.

Hon hade tre bilar, varav en Bentley. Sedan orkade hon inte mer. Riktigt varför framgår aldrig. Kanske för att våldet ständigt lurar runt hörnet i den kriminella världen; en mafioso är som bekant en företagare i beskyddarbranschen som inte drar sig för att konkurrera med hjälp av en revolvermynning.

Den svarta svanen är alltså en avhoppare från den kriminella världen. Eller är hon det? Jag ska inte avslöja hur serien slutar, men kvar efter de fem avsnitten blir gåtan Amira Smajic. Hon har numera gått under jorden.

Nej, jag undrar om ”Den svarta svanen” väcker lika uppmärksamhet i Sverige som i Danmark. Jag själv blev mer upprörd när jag exempelvis läste Marcus Larsson och Åsa Plesners bok ”De gränslösa: en bok om politikers skolaffärer”. Den svarta svanen är sevärd, ja. Men den fångar inte den där känslan så många av oss i dag har att penningen och marknaden tagit över nästan allt. Det är för litet samhällsanalys och för mycket brottslighet i den.

 

 

 

KULTUR: Omstridd dokumentär om penningtvätt skakar Danmark

 

AV: Alexander Vickhoff, DN kultur, Uppdaterad 2024-06-13 Publicerad 2024-06-13

 

Dokumentärserien ”Den sorte svane” riktar ljus mot kopplingarna mellan den undre världen och det laglydiga samhället. I Danmark har den väckt stor uppståndelse och redan nått högsta politiska nivå. Nu kommer den kontroversiella serien till Sverige och SVT.

 

– Mycket tyder på att det troligen är än värre här, säger kriminologen David Sausdal.

En källa med full insyn i den kriminella världen, som dessutom är beredd att träda fram med namn och bild och ge tillgång till dokumentation som kan visa på kopplingar mellan den undre världen och det laglydiga samhället och dess vita ekonomi, är något helt unikt.

Journalisten Mads Brüggers beskrivning inleder danska TV2:s dokumentärserie ”Den sorte svane”. Han beskriver juristen Amira Smajic som under flera år arbetade med att bistå kriminella som en länk mellan de två världarna. För över två år sedan kontaktade hon TV2 vilket resulterade i ett samarbete där Amira Smajic fortsatte sitt arbete, men nu inför dolda kameror och gömda mikrofoner.

Under flera månader dokumenterades Smajic förehavanden och framför tv-teamets dolda kameror passerade personer ur Danmarks undre värld i revy, när de samarbetade med företagare och advokater för att tvätta pengar och undvika myndigheter. Men allt eftersom tiden går, insatserna höjs och riskerna ökar visar de medverkande sina lejonklor när löften om att tjäna stora, enkla och snabba pengar byts till hot.

Uppdraget var naturligtvis förknippat med akut livsfara, något Amira Smajic var synnerligen medveten om. Men viljan att bryta med den kriminella världen var större än rädslan.

– Om man inte gör något drastiskt så blir det inte någon förändring, säger hon i dokumentären.

Det var åtminstone det hon till en början uppgav för TV2. För ”Den sorte svane” har en rejäl vändning på slutet. Vem är det som under månader har lurat vem? Vilken roll har Amira Smajic spelat, och vilken roll har TV2:s dokumentärteam haft?

 

Några av dem som avslöjas i dokumentären har nu skiljts från sina uppdrag. Andra har polisanmälts. Huvudpersonen själv, Amira Smajic, har försökt stoppa serien men har fått avslag i flera juridiska instanser. Hon befinner sig nu med skydd på hemlig ort.

Under arbetet har TV2 gjort avsteg från sina normala pressetiska principer och fört en dialog med dansk polis för att

garantera Amira Smajic säkerhet. Reglerna för samarbetet var tydliga: juristen får inte begå brott. Och hon avlönades med 30 000 danska kronor i månaden för sitt arbete.

Beslutet att använda dold kamera motiverades av att det var det enda sättet att dokumentera den ljusskygga verksamheten, förklarar Michael Nørgaard, redaktionschef på TV2:s dokumentäravdelning. Användningen av Amira Smajic som mullvad motiverades i sin tur med att behovet är stort av oberoende dokumentation av samma verksamhet.

– Det har varit en produktion där allmänintresset och säkerheten har varit de två prioriterade områdena. Det fanns en risk för Amira Smajic – och för redaktionen – men vi har haft en stor säkerhetsapparat på plats.

 

Hur resonerade ni kring hur hårt ni kunde pressa henne att fortsätta?

– Det har varit en löpande diskussion. Hon har aldrig pressats till att fortsätta, hon initierade projektet och det har varit hennes egen önskan att dokumentera detta. Det arbetet hon har utfört, som mullvad och visselblåsare, ska hyllas.

 

Ändå slutar samarbetet illa. Varför sänder ni serien och hur ser ni på ert eget ansvar?

– Det var ett svårt beslut av TV2 att sända serien när mullvaden hade dragit tillbaka sitt samtycke. Men både dansk by- och länsrätt har kommit fram till samma slutsats som oss: att Amira har gett sitt samtycke i ett upplyst grundläge där hon kunde överblicka konsekvenserna av en publicering. Därför valde vi att publicera. Men det är ingen hemlighet att vi hellre hade publicerat med Amiras samtycke, säger Michael Nørgaard.

 

Sedan serien började sändas i Danmark i slutet av maj har den fått ett enormt genomslag. Statsminister Mette Fredriksen har tackat dokumentärfilmarna och utlovat nya verktyg för myndigheterna för att komma tillrätta med penningtvätt. Regeringen kallade i denna vecka folketingets partier till krismöte.

– Alla har sett den och alla pratar om den, säger David Sausdal, dansk kriminolog verksam vid Lunds universitet.

– Som dansk och kriminolog tycker jag att det som visas är fruktansvärt. Att den uppmärksammas förstår jag. Men det jag inte förstår är att de som arbetar med detta, politiker och myndighetspersoner, är förvånade. Det finns inget nytt i detta. Det pågår just nu flera mål kring penningtvätt som gått till på exakt detta sätt.

Däremot är dokumentären unik, menar han, i hur den visar det David Sausdal kallar ”essensen i kriminaliteten”.

– Den ger en inblick i den kriminella världen. En värld som består av den undre världens mc- och gatugäng, men även det etablerade samhället. Det är så det fungerar. Brottsligheten är inte bara en fråga kring de som bor i ytterområden. Kriminaliteten finns överallt.

Så fungerar det i Danmark, och så fungerar det även i högsta grad i Sverige, enligt David Sausdal.

– Mycket tyder på att det troligen är än värre här.

– Om vi tittar på antal skottlossningar och döda så är de fem-tio gånger större i Sverige, med många tusen gängkriminella. Det som gömmer sig bakom detta är den svarta svanen. Den svarta svanen finns även i Sverige och den är mycket större i Sverige än i Danmark.

 

Fakta.”Den sorte svane”

Dansk dokumentärserie i fem delar som visar hur personer i den grovt kriminella miljön samarbetar med respekterade och på ytan laglydiga advokater, företagare och tjänstemän för att tvätta pengar och undvika myndigheter.

 

Serien är producerad av bland annat danska TV2:s och norska NRK. Det första avsnittet hade premiär på danska TV2 den 28 maj.

 

Enligt TV2 har över två miljoner personer sett den första delen.

Serien har premiär på SVT den 16 juni, då med namnet ”Den svarta svanen”. Samma dag finns den tillgänglig på SVT

Play.

 

 

 

Hynek Pallas: Det som avslöjas här är mer än en rättsskandal

 

Kulturkrönika: En dokumentärserie om de kriminella gängens infiltration av samhället har detonerat som en bomb i dansk offentlighet. ”Den sorte svan” kommer snart till SVT och bör skapa debatt även här, skriver Hynek Pallas.

 

AV: Hynek Pallas, GP, måndag 10 juni, 2024

I förra veckan exploderade en rättsskandal av gigantiska proportioner i Danmark. Dokumentärserien ”Den sorte svane” – den svarta svanen – som producerats av danska TV2 och norsk public service tar den wallraffning som efter Kalla faktas ”Undercover i trollfabriken” diskuterats så mycket till en ny nivå.

Amira Smajic, en advokat som i årtal arbetat åt kriminella nätverk men ville klippa banden med de miljöerna, har tillsammans med produktionen satt upp kameror på ett advokatkontor och under två års tid agerat mullvad. Smajic ”hjälpte kriminella att leva i fred” som hon säger i en norsk intervju från okänd ort (2/6 NRK). Det dröjde nämligen bara timmar efter att det första avsnittet hade sänts innan hon var dödshotad.

Att Smajic kallas för ”Isdrottningen” förstår man nämligen inte av de enorma summor som hon lotsar undan statens nos – heller inte av de förvecklingar som avslöjas mot slutet av dokumentärserien – utan för sakerna hon hör och ser. Som när Smajic erbjuds att se en man mördas i direktsändning på telefonen.

Men det mest hårresande är ju inte att kriminella vill slippa betala skatt. Och man känner noll förvåning över att gäng hotar folk som avslöjar deras aktiviteter.

Nej, det mest förfärande i ”Den sorte svane” är hur näringslivstyper – ”champagnegrabbar” med bakåtslickat hår – företagare och jurister passerar revy inför kamerorna. De förra söker kontakt med kriminella för att tjäna storkovan genom att hjälpa till med pengatvätt. Någon skryter om köpta politiker. Andra kopplar ihop kriminella med bönder för att dumpa förorenad jord. Bankdirektörer har medverkat till att penningtvättsutredningar läggs ner. Advokater avslöjar namn på anonyma vittnen för gängledare – som i sin tur lovar att visa vad som händer tjallare.

Den danske justitieministern har efter programmet uttalat sig i kraftiga ordalag om behov av åtstramning. Men för att förstå hur samhällsomskakande svallvågorna från dokumentären har blivit – vilken otrolig uppmärksamhet detta har fått – så kan man klicka sig in på danska skvallerblaskan Se och hör. Där uppdateras vilka jurister, advokatkontor, amfetaminsmugglare och företag som fångats i nätet och hur det går för dem nu.

”Den sorte svane” har norska och danska producenter – även norrmännen debatterar serien livligt – så kanske är det logiskt att dokumentären inte har gjort avtryck i Sverige före sändning här. Vi får i alla fall hoppas att det är så.

För allt jag kan tänka när jag ser de fem avsnitten är att det inte direkt ser ut som en svart svan. Det här är knappast något osannolikt eller oförutsägbart. Tvärtom: det finns så stora summor kring gängens aktiviteter. Vart skulle pengarna ta vägen, hur skulle de bli vita, om kriminella inte hade hjälp av etablissemanget? Även av advokater.

Och om det ser ut så här i Danmark, ett land med liknande samhällsstruktur och institutioner som Sverige – hur ser det då ut hos oss med vårt ännu grövre gängproblem? Dessutom är flera av gängen som figurerar i dokumentären, precis som den narkotikahandel och sextrafficking de kontrollerar, övernationella och verksamma i Sverige. Det har gjorts ansatser att ”follow the money” – som en dansk kriminalserie med liknande tematik heter – även här. Men exempelvis Uppdrag gransknings program ”Cashen” (8/5), där de anonymt försökte tvätta pengar på samma sätt som gängen, bleknar rejält inför de vi ser i ”Den sorte svane”.

Det som har avslöjats i den danska dokumentärserien är mer än en rättsskandal, det är en samhällsreva. Något med mycket allvarliga konsekvenser i nationer där korruptionen länge har varit liten. (Danmark hör liksom Sverige till länderna med världens lägsta korruptionsnivå).

Den 16 juni sänds ”Den sorte svane” i SVT. Jag hoppas att den svenska diskussionen, och metoderna för att kartlägga liknande strukturer här, efter det växlar till en ny nivå.

 

 

 

”Den svarta svanen” skakar Danmark: ”Värre i Sverige”

 

AV: Samuel Eriksson, Expressen, Publicerad 17 jun 2024 kl 20.44, Uppdaterad kl 21.19

 

Dokumentärserien ”Den svarta svanen” har skakat om Danmark sen den släpptes för två veckor sen.

 

Men enligt en expert är problemen förmodligen ännu större i Sverige.

 

– Mycket tyder på att det troligen är än värre här, säger David Sausdal, kriminolog vid Lunds universitet till DN.

På söndagen släpptes de fem avsnitten i dokumentärserien ”Den svarta svanen” på SVT Play. Serien hade premiär på danska TV2 den 28 maj och har slagit ner som en bomb på andra sidan Öresund.

I serien får man följa juristen Amira Smajic, som själv kontaktade journalisten Mads Brügger. Hon uppger själv att hon arbetat för ”alla kriminella gäng” i Köpenhamn – Hells Angels, Bandidos, Satudarah, Loyal to Familia, NNV.

– Jag har insett att jag aldrig kommer från det här livet om jag inte gör något, säger Smajic i inledningen på dokumentären.

I dokumentären öppnar dokumentärteamet ett kontor åt Amira Smajic, riggat med dold inspelningsutrustning. Där tar hon emot högt uppsatta gängtoppar för att ta fram upplägg pengatvätt och skattebrott. Hon träffar även till synes laglydiga personer – advokater, företagsledare och politiker. Flera har polisanmälts i efterhand.

Kort efter att dokumentären släpptes kallade den danska regeringen partierna i folketinget till krismöte, skriver Ekstra Bladet.

 

Experten: Värre i Sverige

Kriminologen David Sausdal, själv dansk men verksam vid Lunds universitet, kallar dokumentärserien ”unik”.

– Den ger en inblick i den kriminella världen. En värld som består av den undre världens mc- och gatugäng, men även det etablerade samhället. Det är så det fungerar. Brottsligheten är inte bara en fråga kring de som bor i ytterområden. Kriminaliteten finns överallt, säger han till Dagens Nyheter.

Sausdal säger att problemen dessutom sannolikt är större i Sverige än i Danmark.

– Mycket tyder på att det troligen är än värre här, säger han till DN, och fortsätter:

– Om vi tittar på antal skottlossningar och döda så är de fem-tio gånger större i Sverige, med många tusen gängkriminella. Det som gömmer sig bakom detta är den svarta svanen. Den svarta svanen finns även i Sverige och den är mycket större i Sverige än i Danmark.

 

Mullvaden ville stoppa serien

Arbetet med dokumentären tog dock en oväntad vändning. Vid ett tillfälle skulle Amira Smajic åka till Ålborg och träffa en affärsman. Med sig hade hon en diktafon för att spela in mötet. Men när hon lämnade tillbaka diktafonen var minneskortet tomt.

Redaktionen lyckades dock återskapa en tolv timmar lång inspelning.

– Där kan vi höra att hon träffar en gängkopplad person, berättar Mads Brügger för SR-programmet ”Medierna i P1”.

Hon ska diskuterat hur de skulle kunna använda en av TV2-redaktionens journalister för att manipulera en affärsman. Det visade sig senare att hon drev ett annat kontor vid sidan av det som dokumentärteamet hade satt upp.

– Då sker det som blir ”point of no return”. Hon förstår då att vi har räknat ut vad hon håller på med, säger Mads Brügger till SR.

Smajic valde då att dra det hela till domstol för att stoppa dokumentären från att sändas, men hon förlorade i två instanser. Hennes advokat säger att hon nu tvingats gå under jorden, skriver SVT.

 

 

City ska upp i förhör senare i år - men nu ser de ut att få en guppig väg fram tills dess

 

 

EXKLUSIVT AV: Richard Moriarty, redaktör för nordvästra distriktet, The Sun, publicerat: 23:30, lördag 22 juni 2024, uppdaterat: 10:13, söndag 23 juni 2024

 

MANCHESTER CITY står inför ett släpp av hundratals skadande klubb-e-mejl och dokument - av hackaren bakom Football Leaks-skandalen.

Rui Pinto har hotat med att än en gång sända ut chockvågor genom fotbollsvärlden med explosiva nya papper som portugisen tror kommer visa att City AVSIKTLIGT fuskade med Financial Fair Play-reglerna.

Pinto, 35, fick tillgång till tusentals av Etihad-lagets e-mejl och gav en del av dem till media 2018 - men han behöll även de flesta dokumenten.

Den finansiella informationen som tidigare läcktes inkluderade detaljer om f d managern Roberto Mancinis kontrakt, samt överenskommelser gällande image-rättigheter som involverade Yaya Toures agenter och e-mejl om klubbens sponsorintäkter.

Pinto förbereder nu ett släpp av nya dokument, detta då City i november i år ska upp i förhör gällande de 115 Premier League-anklagelsepunkterna för påstådda finansiella oegentligheter.

Pep Guardiolas mästare - som vann en historisk fjärde raka Prem-titel förra månaden - är anklagade för att ha dolt betalningar genom tredje parter genom att kamouflera dem som sponsorintäkter.

City förnekar samtliga anklagelser och menar att de inte har begått några brott överhuvudtaget.

Det sägs att en del av bevisen som kommer att användas vid förhöret är ett resultat av Football Leaks.

Pinto, som befinner sig i ett vittnesskyddsprogram sen 2020, sa följande på the OffShore-Alert Marbella-konferensen via videolänk från hans säkra boende: “Släppen om Man City visade summor av pengar som betalades in i klubben men som inte nämndes för fotbollsmyndigheterna.

“Dessa dokument utgör en del av Premier League-utredningen av City. Jag har nu lämnat över fem hårddiskar till franska och tyska myndigheter med miljontals dokument, inklusive fler om City och jag har beskrivit vad som finns på varje.

“Jag är säker på att de kommer finna brottslig relevans.”

En juridisk representant för Pinto tillade: “Vi har blivit kontaktade av utredare gällande att dela informationen som rör Manchester City som inte har släppts tidigare.

“Vi har inte släppt informationen än men vi har en massiv fil av Manchester City-relaterade dokument som ännu inte har släppts.

“Filerna kommer att publiceras vid något tillfälle, vi kan inte säga när men vi kommer att göra det.”

Pinto avslöjade att han har fått ta emot anonyma dödshot sedan Football Leaks.

Han tillade: “Jag vet att en grupp av europeiska fotbollsklubbar utredde mig.

“De träffades i London och var väldigt oroliga för nya läckor. De försökte få fram information om mitt liv.”

Pintos agerande tvingade Uefa att bestraffa City med en exempellös två år lång avstängning från Europa för att ha brutit mot FFP-reglerna - en avstängning som klubben framgångsrikt jobbade bort - samtidigt som de bötfälldes på närmare £25 miljoner (332 miljoner kr).

Detaljer gällande lönerna för globala superstjärnor som Lionel Messi och Neymar, tillsammans med påstådd skattesmitning av Cristiano Ronaldo avslöjades också, tillsammans med information om Gareth Bales £86m (1,14 miljarder kr) flytt från Tottenham till Real Madrid 2013.

Pinto är även känd för att 2018 ha läckt planer på att bilda den Europeiska Superligan.

I november förra året fick han en sex månaders villkorlig dom efter att ha erkänt att han illegalt kommit över konfidentiell information om franska mästarna Paris Saint-Germain.

City har sagt att de var “överraskade” av den pågående utredningen.

De tillade: “Klubben välkomnar granskningen av denna fråga av en oberoende kommission, för att opartiskt överväga den omfattande samlingen av obestridliga bevis som finns till stöd för dess ståndpunkt.

“Som sådan ser vi fram emot att denna fråga kommer att avgöras en gång för alla.”

 

 

Äntligen är slutspelsträdet komplett. Det är alltid kul att titta på det och grunna och spekulera i resultaten, vilka går vidare, vilka åker ur? Jag är värdelös på att tippa, men man får väl ändå konstatera att den vänstra sidan ser betydligt mer kryddstark ut än den högra. Därmed inte sagt att den högra är dålig. 

 

Positivt överraskad av årets EM

Jag håller som ni alla vet på Manchester United och det är de som gäller. När det handlar om EM och VM så brukar mitt intresse variera. I vanliga fall går det mest ut på att titta på de kryddigaste slutspelsmatcherna och hoppas att Uniteds spelare gör bra ifrån sig och inte skadar sig. Nu kan man inte påstå att det kryllar av United-spelare att bry sig om. Dessutom är den här upplagan av de Röda det kanske minst älskvärda jag någonsin har upplevt. Jag skulle tro att det räcker med ena handens fingrar (om man inte kommer från Liverpool) för att räkna upp hur många United-spelare jag faktiskt gillar och på något sätt bryr mig om.

Men jag får lov att erkänna att årets turnering har varit riktigt tilltalande. Jag är fullt medveten om vilka vidriga ormar och gamar det är som styr världsfotbollen, att rena skurkstater tilldelas stora turneringar och att minst sagt tvivelaktiga företag sponsrar det hela. Men det som ändå är lite skönt med EM och VM är att än så länge kan ingen grisig miljardär plötsligt gå in och köpa upp ett landslag och värva ihop ett gäng världsklasspelare för pengar från en statskassa byggd på förtryck, hat mot demokratin, bögar och en hel del annat. Bara det känns som en liten andningspaus, en oas, i den genomsjuka värld som den moderna fotbollen har blivit.

Så jag får erkänna att jag har sett fler gruppspelsmatcher än vad jag har orkat med på många, många år. Det har bjudits på snygga och många mål, offensiv fotboll och de allra värsta filmningarna och griserierna har vi hittills sluppit. Och nu idag plockas den stora godisskålen fram: slutspelet! Det känns kul och jag kommer förväntansfull att sitta på plats framför skärmen kl 18 och 21 lördag, söndag, måndag och tisdag.

Den monumentala historielösheten

Det är alltid intressant att lyssna på narrativen som “vänstervriden” massmedia försöker piska in i folket. Ta t ex Georgien. De har blivit “experternas” lilla hundvalp. Åh de är så duktiga, trots att de helt saknar fotbollshistoria och bla, bla, bla. De tror att plötsligt poppade bara nationalhjälten Chvitja Kvaratschelia, gruppspelets bäste målskytt Georges Mikautadze, Valencias målvaktsstjärna Giorgi Mamardashvili och de andra gubbarna upp ur marken, helt utan historia eller tradition förankrad i fotbollen.

Det här återspeglas inom så mycket annat i den västerländska världsordningen. Det finns vissa saker som är etablerade sanningar och de får inte ruckas på. Några exempel? Hur många vill du ha? USA och dess allierade är de goda, Israel är Mellanösterns godhetscentrum och de försvarar sig bara mot de barbariska araberna, kapitalism är det enda systemet som fungerar, ryssar och araber är fruktansvärda människor, USA vann andra världskriget, fattiga människor är lata och Sovjetunionens bidrag till segern mot nazisterna i andra världskriget är marginell, knappt mätbar. Behöver jag fortsätta?

Hade ju varit klädsamt och väldigt uppfriskande om vi fick höra någon av dessa “experter”, som berättar för oss dumskallar vad som händer ute på planen, åtminstone en gång kunde nämna Georgiens faktiska fotbollshistoria. 

Jag kan ge er några tips, kolla upp Sapechburto Klubi Dinamo Tbilisi (Fotbollsklubben Dinamo Tbilisi). Det är en fotbollsklubb från Georgiens huvudstad som grundades för 99 år sedan, 1925! Det var ett av de starkaste lagen i Sovjetunionen och de blev sovjetiska mästare (imponerande prestation!) två gånger, 1964 och 1978. Dessutom spelade de i de europeiska cuperna på 70- och 80-talet och slog dåtida storheter som Benfica och Liverpool. Men deras största prestation kom den 13 maj 1981 då de vann den europeiska cupvinnarcupen. 

Det jag skrev om tidigare handlade såklart om klubblagsfotboll, men den ingår givetvis när man diskuterar de olika landslagen. Vi hör mycket om de stora ländernas fantastiska klubblag och deras framgångsrika historier, är det någon som har hört ett ord om Dinamo under de här veckorna? Och pratar vi landslag så ska vi inte glömma att Sovjetunionen var oerhört framgångsrikt även inom fotbollen. Många tror att deras landslag bara representerades av ryssar, det kunde inte vara mer fel. Mer eller mindre samtliga republiker bidrog med skickliga spelare till de rödvita, framförallt Ryssland, Ukraina och… Georgien. Även om ni inte får höra det av experterna så vann alltså Sovjet EM 1960 (turneringen hade inte officiell EM-status då och kallades Europacupen för landslag) och de tog silver 1964, 1972 och 1988! I dessa Röda upplagor av landslaget återfanns flera georgiska spelare. Några välkända gubbar med rötterna i Georgien som representerat Sovjet har du kanske t o m hört talas om? Eller vad sägs om Micheil Meschi eller Aleksandre Tjivadze?

Efter Sovjetunionens fall så finns det också spelare som fotbollsintresserade bör känna till. Eller vad sägs om AC Milans Kacha Kaladze,  Newcastles Temuri Ketsbaia eller Manchester Citys Giorgi Kinkladze? Innan City förvandlades från skämtklubb till blodbesudlad, dopad fuskklubb var just dribblern Kinkladze fansens stora idol där.

På tal om historielöshet. England ska ju möta Slovakien i åttondelsfinalen, är det någon som har hört någon av “experterna” prata om att det delvis finns en tidigare Europamästare i det mötet? Nej, jag tänkte väl det. 1976 vann ju den gamla öststaten TjeckoSLOVAKIEN turneringen. Men det ska vi nog prata tyst om, de var ju kommunister… 

 

Vilka kommer vinna turneringen?

Som jag skrev redan i bildtexten så är jag värdelös på att tippa, så det enkla svaret är att jag vet inte. Efter att faktiskt ha följt turneringens gruppspel hyfsat slaviskt så har jag nu lite koll på de olika lagen. Problemet är bara det att gruppspel och slutspel är två olika saker. Jag var helt stensäker innan turneringen började på att någon av de åtta stora (Spanien, Portugal, Tyskland, Frankrike, Belgien, Nederländerna, England eller Italien) skulle ta det, men plötsligt har en viss osäkerhet smugit sig in. Kan det bli som 2004 igen då Grekland chockade hela fotbollsvärlden och blev Europamästare? Det är möjligt, men inte särskilt troligt. Men man får nog hålla ett getöga på Österrike och eventuellt Georgien. Turkarnas Arda Güler och  Kenan Yildiz är en fröjd att skåda, men jag tror att de har alldeles för dåligt försvar för att gå hela vägen. Schweiz har övertygat och kan piska upp både Italien och England. Slovakien och Slovenien har gjort det bra, men nu tror jag att det roliga tar slut. Danmark borde inte räcka till mot den helladdade hemmanationen Tyskland. Sen har vi Rumänien mot Nederländerna. Rumänien kan mycket väl slå träskoknullarna, i så fall väntar en kvartsfinal mot Österrike eller Turkiet, vips så kan rumänerna vara i semifinal!

Ni ser själva, jag pratar runt, runt och mycket strunt. Det enda jag vet är att det ska bli riktigt kul att följa. Om ni pressar mig så skulle jag snarast dra in hakan och säga att ett av länderna Spanien, Frankrike, Tyskland eller Portugal kommer att vinna, men jag har som ni förstår egentligen inte en aning, det överlåter jag till “experterna” i tv-sofforna.

Här ser ni en tabell över alla länder (10 samt Västtyskland) som har vunnit EM och hur många inteckningar varje land har. Endast Spanien, Tyskland, Italien och Frankrike har vunnit turneringen fler än en gång. England “it’s coming home” har vunnit det… ingen gång.

1. Spanien                3

Tyskland                   3 (2 som Västtyskland)

3. Italien                   2

Frankrike                   2

5. Sovjetunionen        1

Tjeckoslovakien         1

Nederländerna           1

Danmark                    1

Grekland                    1

Portugal                     1

Spelschema åttondelsfinalerna

Lördag 29/6

18:00: Schweiz v Italien, SVT2

21:00: Tyskland v Danmark, TV4

Söndag 30/6

18:00: England v Slovakien, SVT2

21:00: Spanien v Georgien, TV4

Måndag 1/7

18:00: Frankrike v Belgien, TV4

21:00: Portugal v Slovenien, TV4

Tisdag 2/7

18:00: Rumänien v Nederländerna, SVT

21.00: Österrike V Turkiet, SVT

“Our goalkeeper had to touch a lot of balls”

Efter Tysklands 1-1-kryss mot Schweiz intervjuades tyskarnas lagkapten İlkay Gündoåan och hade bl a följande att säga om Die Mannschafts målvakt, Manuel Neuer: “So, obviously, because of that our goalkeeper had to touch a lot of balls.”

The Guardians guide till “de åtta stora”

Innan EM hade The Guardian en guide om varje lag i turneringen. Varje lag beskrevs där av en journalist från det egna landet, här kan ni kolla texterna om de åtta bjässarna (Tyskland, Italien, Spanien, England, Frankrike, Nederländerna, Belgien och Portugal):

 

Tyskland

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2024/06/15/11820792-tyskland/

 

Italien

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2024/06/15/11820793-italien/

Spanien

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2024/06/15/11820794-spanien/

England

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2024/06/15/11820795-england/

Frankrike

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2024/06/15/11820796-frankrike/

Nederländerna

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2024/06/15/11820797-nederlanderna/

Belgien

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2024/06/15/11820798-belgien/

Portugal 

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2024/06/15/11820802-portugal/

Roberto Martínez lag var perfekta i kvalet och kan nu även få nytta av den återuppväckta Cristiano Ronaldo

 

AV: Nuno Travassos

FIFA-rankingen: 6

Tidigare EM-turneringar:

2000: Semifinal

2004: Final

2008: Kvartsfinal

2012: Semifinal

2016: MÄSTARE

2020: Åttondelsfinal

Stjärnan: Cristiano Ronaldo

Lagkapten: Cristiano Ronaldo 

Utsikter

Den individuella kvaliteten hos Portugals spelare gör dem till en av turneringens favoriter, en åsikt som bara förstärktes under kvalet. Det är sant att deras grupp inte var den mest krävande - Slovakien kom tvåa och Luxemburg trea - men du kan bara besegra det som ställs framför dig och Roberto Martínez lag vann alla 10 matcherna, gjorde 36 mål och släppte in två. Det gjorde dem till det laget som gjorde flest mål i hela kvalet, och det gav dem även topplaceringen i tabellen för lagen med minst antal insläppta mål.

Så för tillfället finns det bara beröm för Martínez, som ersatte Fernando Santos efter VM-besvikelsen i Qatar, när Cristiano Ronaldo fann sig själv förpassad till avbytarbänken. Anställningen av spanjoren gjorde det möjligt att omformatera utan att radera kaptenen från hårddisken. Ronaldo gjorde 10 mål i kvalet, en siffra som endast Romelu Lukaku (14) slog och de målen hjälpte laget att nå slutspelet i Tyskland på lugnast möjliga sätt.

Portugal kvalificerade sig genom att spela en offensiv fotboll som är trevlig att titta på med en mångsidig taktisk struktur. Den gör att man till fullo utnyttjar den individuella kvaliteten hos spelare som Bruno Fernandes, Bernardo Silva och João Cancelo. En förlust innan turneringen mot Kroatien dämpade det glada humöret något i Portugal men Bruno Fernandes sa följande: “Det finns alltid aspekter att förbättra. För att vara ärlig så gillar jag lite negativitet kring landslaget, ‘laget är inte lika bra längre’, ‘det är fortfarande inte vad vi vill ha’. Jag gillar det för att det är ett tecken på att folk förväntar sig mycket av oss.”

Portugal verkar vara lika bekväma i att spela med tre centrala försvarare som de är med en fyrbackslinje. Mot Lichtenstein hade Martínez t o m Rúben Neves där bak då han visste att mittfältaren skulle kunna bygga upp anfall från en framskjuten position på motståndarnas planhalva.

På topp kan Ronaldo antingen spela i en mer isolerad roll genom mitten med stöd av Bernardo Silva, João Félix eller Rafael Leão - eller så kan Gonçalo Ramos göra kaptenen sällskap längst fram. Det här laget är kapabelt att spela 3-4-3, 4-3-3 eller 4-4-2 - ofta i samma match - och den flexibiliteten tillåter spelarna att visa upp deras tekniska och strategiska intelligens.

“Jag tror inte på system. Jag tror på människor som spelar fotboll och att de är taktiskt flexibla och att man aldrig tvingar en talang att ställa om till ett system,” sa Martínez vid hans presentation. Den dagen sa han också att det är nödvändigt att “drömma stort” och arbetet han har gjort sedan dess har höjt förväntningarna på hemmaplan. Portugal anses vara ett av de tre eller fyra lagen som har bäst chanser att vinna EM 2024.

Tränaren

Anställningen av Roberto Martínez togs initialt emot med vissa reservationer. Inte så mycket för att han ersatte mannen som tog laget till EM-titeln 2016 - Fernando Santos image hade försämrats under hans sista år som chef - utan mer för att det fanns hopp om att José Mourinho skulle ta jobbet. Men Martínez gjorde ett gott intryck från start. Trots att han talar spanska, ett språk som portugiser förstår bra, så satte han igång med att lära sig portugisiska och har en överlägsen kommunikationsstrategi jämfört med sin företrädare. Han gjorde en poäng av att omedelbart besöka flera spelare - inklusive Cristiano Ronaldo i sitt nya hem i Saudiarabien - och fortsatte charmoffensiven med en fotbollsfilosofi som omedelbart fångade spelarna. “Portugiserna har de bästa professionella spelarna i Europa,” sa han och underströk deras tävlingsinstinkt och taktiska medvetande.

Ikonen

Utan någon klubb, degraderad till bänken och i konflikt med tränaren Santos: i slutet av Portugals VM i Qatar, efter en kvartsfinal mot Marocko, såg det ut som att den långa och framgångsrika Cristiano Ronaldo-cykeln hade nått sitt slut. Men några veckor senare presenterades CR7 av Al-Nassr och Roberto Martínez ersatte Santos. “Mitt första intryck, när jag första gången pratade med honom, var att det var en 18-årig person,” sa Martínez, som befann sig i Riyadh några dagar efter att ha blivit anställd. “För de flesta spelarna lägger kroppen av först och sen måste huvudet acceptera det. Med Cristiano verkar det vara tvärtom. Kroppen kommer bara att lägga av när huvudet säger att den måste sluta.” The Saudi Pro League är kanske inte så bra som Ronaldo säger att den är men den har låtit honom göra mål igen. Vid 39 års ålder kommer han bli den förste spelaren att delta i sex EM-slutspel. “Jag har redan lärt mig att vad som helst kan hända,” sa forwarden. “Jag njuter av nuet och nu siktar jag på att åka till EM och se vad som händer. Jag vill njuta av ögonblicket.”

En att hålla koll på

"Första gången jag såg João Neves var med U19-laget och jag såg omedelbart talangen som han har,” sa Roberto Martínez i januari. “Men det var svårt att förutspå att han kunde gå så snabbt till A-laget och spela så bra som han har gjort med Benfica.” Till sist kunde spanjoren inte motstå kvaliteterna hos den lille mittfältaren som spelar med sin tröja instoppad i shortsen och som har imponerat på sina lagkamrater med talang och ödmjukhet. “Jag har aldrig sett något liknande i hela min karriär. På två dagar hade han vunnit hela omklädningsrummets respekt,” sa Martínez.

The maverick*

João Cancelo är vanligtvis ingen spelare som orsakar problem med sina lagkamrater, men han är förmodligen personen som har sitt hjärta närmast sin mun. I Manchester City hamnade han i gräl med Pep Guardiola och lånades ut till Bayern München och Barcelona. Han är emotionell och det visar sig på planen, där han ibland kombinerar sin unika förmåga i defensiven och offensiven med korkade misstag. “Det fanns stunder när jag inte var som bäst psykologiskt sett och det påverkade mig en hel del i olika turneringar, som i det senaste VM:et,” berättade han för A Bola.

* Maverick: en person som tänker och agerar på ett självständigt sätt. Beter sig ofta annorlunda mot vad som förväntas eller det vanliga sättet.

Ryggraden

I Diogo Costa har Portugal en av de mest lovande målvakterna i hela världen. Han ger laget säkerhet och en bra start i uppbyggnadsspelet med sitt fotarbete. Pepe har varit den obestridde ledaren i Portugals försvar under en lång tid, men han har haft skadeproblem och Rúben Dias är redo att ta över den manteln. Den Manchester-baserade duon Bruno Fernandes och Bernardo Silva är lagets hjärnor och den sistnämnda lär bli den som ärver lagkaptensbindeln. Uppe på topp är och förblir Cristiano Ronaldo den huvudsakliga referenspunkten.

Trolig startleva

 

Kändissupporter

Ända sedan EM 2004 i Portugal har medlemmar av rockbandet The Gift följt de stora turneringarna, ibland kombinerat dem med konserter i värdländerna, ibland bara följt laget. Carlos Brum är ingen kändis i underhållningsvärlden, men han har blivit Portugals fan nr 1. Han har bara missat en turnering de senaste 22 åren. Så fort han kan reser han med sin skåpbil för att följa Portugals lag. Men den mest kända Portugal-supportern utomlands är Cristiano Ronaldos mamma, Dolores Aveiro, som alltid verkar vara oberörd av mediauppbådet och stöttar laget med ohämmad passion från VIP-boxarna.

Kulinarisk njutning

Ingenting slår ritualen med att ta en bifana (en smörgås med stekt fläskkött i) och en öl innan och/eller efter matchen, ofta från en food truck nära arenan.

Portugals lagprofil skriven av Nuno Travassos för A Bola

Truppen

Målvakter:

1. Rui Patrício, 36 år, Roma 

12. José Sá, 31 år, Wolverhampton

22. Diogo Costa, 24 år, Porto

Backar:

2. Nélson Semedo, 30 år, Wolverhampton

3. Pepe, 41 år, Porto

4. Rúben Dias, 27 år, Manchester City

5. Diogo Dalot, 25 år, Manchester United

13. Danilo Pereira, 32 år, Paris Saint-Germain

14 Gonçalo Inácio, 22 år, Sporting

19. Nuno Mendes, 21 år, Paris Saint-Germain

20. João Cancelo, 30 år, Manchester City

24. António Silva, 20 år, Benfica

Mittfältare:

6. João Palhinha, 28 år, Fulham

8. Bruno Fernandes, 29 år, Manchester United

10. Bernardo Silva, w9 år, Manchester City

15. João Neves, 19 år, Benfica

16. Matheus Nunes, 25 år, Manchester City

18. Rúben Neves, 27 år, Al-Hilal

23. Vitinha, 24 år, Paris Saint-Germain

Anfallare:

7. Cristiano Ronaldo, 39 år, Al-Nassr 

9. Gonçalo Ramos, 22 år, Paris Saint-Germain

11. João Félix, 24 år, Atlético Madrid

17. Rafael Leão, 25 år, Milan

21. Diogo Jota, 27 år, Liverpool

25. Pedro Neto, 24 år, Wolverhampton 

26. Francisco Conceição, 22 år. Porto

Formidabla i kvalspelet och kan skryta med en av sportens stora speluppläggare, men en oönskad situation kring målvaktsposten har skymt förberedelserna

 

AV: Yanko Beeckman

FIFA-rankingen: 3

Tidigare EM-turneringar:

2000: Gruppspelet

2004: Kvalade inte in

2008: Kvalade inte in

2012: Kvalade inte in

2016: Kvartsfinal

2020: Kvartsfinal

Stjärnan: Kevin De Bruyne

Lagkapten: Kevin De Bruyne

Utsikter

När det här skrivs har Belgien ännu inte förlorat någon match under Domenico Tedesco, som har varit chef sedan mars 2023. I deras kvalgrupp samlade de Röda Djävlarna in imponerade 20 poäng av 24 möjliga i en grupp som även inkluderade Österrike och Sverige. Men deras största skalp under Tedesco kom i hans andra match när de vann med 3-2 borta mot Tyskland.

Den tysk-italienska tränaren föredrar en 4-3-3-formation, vilket betyder att tremannaförsvaret som användes av hans företrädare, Roberto Martínez, är något som tillhör det förflutna. Trots imponerande resultat återfinns inte Belgien bland favoriterna i turneringen, mycket p g a att många medlemmar av den s k Gyllene Generationen har pensionerat sig från landslagsfotbollen eller slutat helt med sporten.

Jämfört med truppen till VM 2022 i Qatar är Eden Hazard, Axel Witsel och Toby Alderweireld bara tre av spelarna som inte längre är involverade. Tedesco såg sin chans att ge truppen en energiinjektion och har tagit ut spelare som Johan Bakayoko (21, PSV Eindhoven), Dodi Lukebakio (26, Sevilla) och Orel Mangala (26, Lyon), bland andra.

Det finns en notabel frånvaro i EM 2024 och det är Thibaut Courtois. Real Madrid-målvakten hade inte, till skillnad mot några av hans landslagskompisar, inte planerat att annonsera sin pensionering efter VM, men han har blivit osams med Tedesco. Efter en dispyt med tränaren gällande lagkaptensbindeln anklagade Courtois landslagstränaren för ett “förtroendebrott”.

I slutet av 2023 annonserade Courtois att han inte skulle vara tillbaka från sin skada i tid för EM-turneringen och strök därmed sig själv. Sen återvände han för Real Madrid och hjälpte dem att säkra La Liga-titeln och seger i Champions League-finalen. Hans frånvaro hotar att hänga över de Röda Djävlarna i Tyskland.

Tränaren

38 år gammal är Domenico Tedesco den näst yngste landslagstränaren i EM efter Tysklands Julian Nagelsmann (36). De två ynglingarna tränade t o m tillsammans i den berömda Hennes Weisweiler-akademin och ansågs tillhöra toppen av klassen. “Han gjorde bra PowerPoint-presentationer och kunde sälja sig själv bra,” säger en f d klasskamrat. Med sin högt pressande fotboll och beslutet att plocka in nya ansikten har Tedesco återväckt entusiasmen runt landslaget. Det faktum att han är mer rak än sin företrädare, Roberto Martínez, har också gått hem hos den belgiska allmänheten. Tedesco måste nu hoppas att hans envishet i fallet med Courtois inte kommer tillbaka och biter honom i baken.

Ikonen

Mer än någonsin kommer det belgiska landslagets framgångar att hänga på Kevin De Bruynes form. Inte konstigt att Tedesco gjorde honom till lagkapten. “Han är en av de bästa mittfältarna i hela världen,” säger tränaren. “Han är som en spegel mot det här laget. Om De Bruyne spelar bra, då spelar hela laget bra.” Manchester City-speluppläggaren har blivit en Premier League-legendar och hjälpte City att vinna ligan igen den här säsongen, men han skulle själv erkänna att det inte var hans bästa säsong, delvis p g a en skada i baksidan av låret. Vid tidigare turneringar har det kommit fram att han har irriterat sina lagkamrater p g a kraven han ställer på dem. Belgien måste hoppas att 32-åringen visar sin bästa version av sig själv - både på och vid sidan av planen - i Tyskland.

En att hålla koll på

Johan Bakayoko fick sin debut i Domenico Tedescos första match i mars 2023, en 3-0 vinst borta mot Sverige, och efter den har han inte tittat bakåt. Istället har han när detta skrivs varit med i varje match sedan dess. Anfallaren till höger hade en superb säsong för klubblaget PSV Eindhoven, som kulminerade med att de vann ligan. Paris Saint-Gemain och Brentford är bara två av klubbarna som tidigare har försökt köpa 21-åringen, men nu finns det en chans att han kommer att flytta i sommar, särskilt om han tar EM 2024 med storm.

The maverick*

Belgare är inte kända för att vara gapiga eller konfrontativa, så kravallbenägna Röda Djävlar är ganska sällsynta (well, åtminstone sedan Radja Nainggolan pensionerade sig från landslaget). Men en person som aldrig lindar in orden är Thomas Meunier. Den 32-årige högerbacken drog på sig fiender till höger och vänster under sin tid i Frankrike med PSG och han var en av få Röda Djävlar som uttalade sig om fallet med Courtois: “Thibaut behöver bara be om ursäkt, så enkelt är det,” sa han.

* Maverick: en person som tänker och agerar på ett självständigt sätt. Beter sig ofta annorlunda mot vad som förväntas eller det vanliga sättet.

Ryggraden

Förutom mellan stolparna så finns det åtminstone en erfaren spelare i varje lagdel som har den nödvändiga turneringserfarenheten. Koen Casteels förväntas starta i målet. Jan Vertonghen kommer behöva ta ansvar och visa sina yngre lagkamrater hur det går till. På mittfältet är De Bruyne, särskilt efter Eden Hazards pensionering, mannen som måste skapa chanserna och diktera spelet. Uppe på topp finns det en tredje överlevare från den Gyllene Generationen i Romelu Lukaku - han är redan Belgiens bästa manlige målskytt genom tiderna och nu vill han bara cementera sin plats i historieböckerna ytterligare.

Trolig startelva

 

Kändissupporter

Sångaren och rapparen Stromae är en av de mest berömda artisterna i Belgien och en Röda Djävlarna-supporter. 2014 var han artisten bakom Ta fête, den officiella belgiska landslagslåten till VM i Brasilien. Och skulle belgarna gå hela vägen och vinna turneringen den 14 juli? Alors on danse.

Kulinarisk njutning

Ett typiskt belgiskt fotbollssnack är mitraillette: en halv baguette som innehåller stekt kött (som en hamburgare) eller korv samt pommes frites och en sås. Mitrailletten är inte bara utsökt, den erbjuder dessutom fördelen att man bara behöver en hand för att hålla de olika godsakerna som ryms i den. För dem som vill ha lite balans kan man lägga till grönsaker. Men inte alltför många.

Belgiens lagguide skrevs av Yanko Beeckman för Nieuwsblad

Truppen

Målvakter:

1. Koen Casteels, 31 år, Wolfsburg

12. Thomas Kaminski, 31 år, Luton

13. Matz Sels, 32 år, Nottingham Forest

Backar:

2. Zeno Debast, 20 år, Anderlecht

3. Arthur Theate, 24 år, Rennes

4. Wout Faes, 26 år, Leicester

5. Jan Vertonghen, 37 år, Anderlecht

6. Axel Witsel, 35 år, Atlético Madrid

15. Thomas Meunier, 32 år, Trabzonspor

21. Timothy Castagne, 28 år, Fulham

25. Maxim De Cuyper, 23 år, Club Brugge

Mittfältare:

7. Kevin De Bruyne, 32 år, Manchester City

8. Youri Tielemans, 27 år, Aston Villa

16. Aster Vranckx, 21 år, Wolfsburg

18. Orel Mangala, 26 år, Nottingham Forest

23. Arthur Vermeeren, 19 år, Atlético Madrid

24. Amadou Onana, 22 år, Everton

Anfallare:

9. Leandro Trossard, 29 år, Arsenal

10. Romelu Lukaku, 31 år, Chelsea 

11. Yannick Carrasco, 30 år, Al-Shabab

14. Dodi Lukebakio, 26 år, Sevilla

17. Charles De Ketelaere, 23 år, Milan

19. Johan Bakayoko, 21 år, PSV Eindhoven 

20. Loïs Openda, 24 år, RB Leipzig

22. Jérémy Doku, 22 år, Manchester City