AV: Laurie Whitwell, The Athletic, fredag 22 december, 2023

Efter att Erik ten Hag hade gått med på att ta över som manager i Manchester United satte han undan ett par timmar varje vecka från manager-jobbet i Ajax för att diskutera formen på truppen han skulle ärva i England.

Han ville skaffa sig ett försprång gällande rekryteringen och pratade med Uniteds fotbolls-director John Murtough om spelartyperna som han ville skulle vänta på honom när han officiellt började arbeta. Ten Hag bad om en mittfältare av typen Frenkie de Jong, en etablerad centerforward och en vänsterfotad mittback.

Men agenter som kontaktades under den perioden målar en bild av en klubb som agerar utan en etablerad plan. Det visade sig att trots att United använder en skräddarsydd scoutdatabas som innehåller tusentals rapporter, så hade ingen samlat ihop en s k “skuggtrupp” med potentiella nyförvärv på varje position, vilket är vanligt genom hela fotbollspyramiden. United började från noll, istället för att ha potentiella affärer redo.

Murtough har nu en tjock dossier som presenterar måltavlor för varje position, kategoriserar dem efter kvalitetsnivå baserat på scoutrapporter och data, samt redogör för deras förväntade kostnad. Men den där osäkerheten i början uppmuntrade Ten Hag till att ta tag i saker och ting på egen hand under vissa omständigheter, som när Murtough återvände med en lista på mittbackar som inkluderade Ajax Lisandro Martinez. Josko Gvardiol, Alessandro Bastoni och Pau Torres diskuterades också men Ten Hag föredrog Martinez, delvis p g a deras redan etablerade relation och möjligheten att köpa loss spelaren, men även för att han sågs som den mest passande av måltavlorna. Martinez förstod Ten Hags sätt att jobba på, så det var en förtjänst som den första biten i managerns pussel, och Murtough, av vissa f d kollegor sedd som en administratör istället för en visionär, accepterade.

Då säsongen 2022-23 sparkade igång var Ten Hags två andra nyförvärv Tyrell Malacia, en vikarievänsterback, och Christian Eriksen, en nummer 10 hämtad på fri transfer.

United jagade fortfarande ett övergivet bud på De Jong, efter att ha kommit överens om en avgift på €85 miljoner (936 miljoner kr) med Barcelona. Trots att fem erfarna spelare hade lämnat truppen efter att deras kontrakt gått ut - Paul Pogba, Jesse Lingard, Nemanja Matic, Juan Mata och Edinson Cavani - och Andreas Pereira hade sålts till Fulham för £10 miljoner (127 miljoner kr), så informerades Ten Hag om att det inte fanns några mer pengar att spendera sommaren 2022.

Sedan förlorade United mot Brighton & Hove Albion och Brentford och paniken spred sig. Vd:n Richard Arnold blev alltmer synlig runt Carrington och satt i ett långt rekryteringsmöte efter 2-1-förlusten mot Brighton på Old Trafford. Det var då som personalen bestämde sig för att svänga från De Jong till Casemiro.

Beslutet att sikta in sig på Casemiro, en annan slags mittfältare än De Jong, fattades trots ett visst internt motstånd. Det beräknades att ett köp av Declan Rice från West Ham United för £120 miljoner (1,52 miljarder kr), som ett exempel, skulle ha varit bättre för Uniteds långsiktiga financial-fair-play (FFP) chanser än att plocka in Casemiro, då 30 år gammal, för halva den summan. Rices lön skulle ha varit väsentligt mindre än Casemiros lön på runt £350 000 (4,45 miljoner kr) i veckan och han skulle ha kunnat signerat ett längre kontrakt p g a sin ålder, vilket betyder att kostnaden kunde ha amorterats - eller spridits ut - i räkenskaperna under en längre period. Rice, då 23 år gammal, hade också ett potentiellt återförsäljningsvärde.

Affären för Casemiro från Real Madrid är en av sakerna sir Jim Ratcliffe ifrågasatte under hans rundvisning på Carrington i mars. När den brittiske miljardären nu håller på med de sista aktionerna för att slutföra hans 25 procentiga investering i United, vilket ger honom kontroll över sportdelen, har han gett INEO:s sport-director sir Dave Brailsford i uppdrag att göra en revision på klubbens processer och personal.

Här visar vi många av aspekterna som Brailsfords arbete kommer undersöka:

• Hur Murtough kom igenom sprickor med sir Alex Ferguson och Nicky Butt för att sedan få sin position
• Friktionen som fortfarande existerar mellan folk med United-arv och nyanställda
• Smeknamnet skapat p g a långsamma processer i klubben
• Varför slumpen har spelat en roll i flera värvningar trots påståenden om en “vetenskaplig” process
• Nivån på Ten Hags ansvar för måltavlor och insatser på planen

* * * * * *

Affären för Casemiro, värd £60m (763 miljoner kr) plus £10m (127 miljoner kr) i tillägg, avslutade Uniteds förhoppningar om ett försök att köpa Harry Kane i somras för den engelske landslagsanfallarens lön skulle ha blivit alltför stor för att få ihop med FFP-reglerna. Kane var Ten Hags toppval som centerforward men United funderade aldrig på ett genuint försök.

United satsade på Casemiro för att Ten Hag behövde en omedelbar inverkan och han var tillgänglig efter att ha bestämt sig för att lämna Real Madrid efter nio år. Uniteds fotbollsavdelning kartlade hur han skulle passa in i laget, gick igenom hans skadefacit och kom fram till ett enhälligt beslut om att gå vidare. Vid den tiden vägrade West Ham att lyssna på erbjudanden för Rice och Ten Hag ville inte vänta. Casemiro svarade för en excellent debutsäsong, spelade karriärsbästa 51 matcher, men den här säsongen har han inte varit sitt bästa jag och har inte spelat p g a en skada i baksidan av låret sedan 1 november.

En källa med vetskap om processen - som, precis som andra i den här artikeln, talar med villkoret att de får förbli anonyma för att skydda deras positioner - anser att ett års arbete pressades in på tre månader under Ten Hags första sommar. Istället för att inleda konversationer gällande nyförvärv i september 2021, efter att fönstret innan hade stängt, började United med det jobbet i maj 2022, rättfärdigandet för det var att en ny manager - då Ten Hag ersatte den tillfällige managern Ralf Rangnick - betydde nya planer. Det hela snabbades på ännu mer då sommarens transferdeadline närmade sig och Ten Hag var angelägen om att få ett starkare mittfält.

Dessutom kände Ten Hag att han behövde en till anfallare och även om han hade reservationer inför att återvända till Ajax så var måltavlan som uppnådde allmän överenskommelse Antony.

Under Ole Gunnar Solskjaers ledning hade Uniteds scouter lämnat in rapporter som fick personalen att värdera Antony till runt £25m (318 miljoner kr). Mitt i sommaren 2022 avbröt United diskussionerna med Ajax och kommunicerade privat att de inte tänkte betala mer än £60m (763 miljoner kr).

Under fönstrets sista dagar var desperationen stor runt Old Trafford och Ten Hag jobbade verkligen för att få in förstärkningar och United gick då med på en avgift på €95m (1,04 miljarder kr) garanterat, plus €5m (55 miljoner kr) i tillägg. Ajax vd Edwin van der Sar berättade senare för The Athletic att han hade “utmanat” Arnold och Murtough att “gå så långt som möjligt” vid en tidpunkt då den holländska klubben redan hade sålt flera A-lagsspelare.

Ten Hag ville absolut köpa Antony, men sanktioneringen av utlägget kom uppifrån. De som känner till Uniteds struktur säger att flera directors är involverade i det hela under ett transferfönster, inklusive ekonomichefen Cliff Baty och chefsjuristen Patrick Stewart, som numera är tillfällig vd, vilket leder till långsamma framsteg i förhandlingarna. Joel Glazer, baserad i USA, adderar ytterligare ett lager i kedjan.

Men i sista hand misslyckas systemet för att United, i avgörande ögonblick, kan bestämma sig för att betala ett överpris för en spelare och krossa deras budget. Källor insisterar på att det inte finns någon i klubben som är skicklig på att bedöma en spelares värde och som även är en auktoritet när det gäller vad man ska spendera och som kan ta ett holistiskt grepp om truppbyggnaden.

Kostnaden för Ten Hags första sommar innebar att United närmade sig FFP-reglernas gränser och eventuella nyförvärv i januari begränsades till lån. Men istället för att ge sig in i scoutdatabasen i jakt på lösningar verkade många av deras transfers ske slumpmässigt.

—-------------------------------------------------------------------------------------------------------

Nettoutgifterna för Premier League klubbarna i sommarens transferfönster
(Uppskattningar baserade på rapporterade avgifter, inklusive potentiella tillägg)

 

Negativa nettoutgifter

Manchester United -£203M (2,58 miljarder)

Chelsea -£199M (2,53 miljarder kr)

Nottingham Forest -£148M (1,88 miljarder kr)

West Ham -£143M (1,81 miljarder kr)

Newcastle United -£118M (1,5 miljarder kr)

Tottenham -£113M (1,43 miljarder kr)

Arsenal -£93M (1,18 miljarder kr)

Southampton -£76M (967 miljoner kr)

Wolves -£74M (941 miljoner kr)

Fulham -£50,5M (642 miljoner kr)

Brentford -£41M (521 miljoner kr)

Liverpool -£29M (369 miljoner kr)

Crystal Palace -£27M (343 miljoner kr)

Everton -£26M (331 miljoner kr)

Aston Villa -£25M (318 miljoner kr)

Bournemouth -£23M (293 miljoner kr)

Leeds United -£2M (25 miljoner kr)

Positiva nettoutgifter:

Manchester City +£31M (394 miljoner kr)

Leicester City +£56M (712 miljoner kr)

Brighton +£57M (725 miljoner kr)
—----------------------------------------------------------------------------------------------------------

Cristiano Ronaldos uttåg i november 2022 lämnade ett stort hål på centerforwardpositionen. United gav sig initialt ut efter Cody Gakpo, som hade gjort ett bra VM och hade samma agentur som Ten Hag, SEG International. PSV Eindhoven var beredda att sälja spelaren.

Men några dagar innan jul sa United att det inte skulle bli några permanenta affärer, de bestämde att endast lån var möjliga. Med valmöjligheterna begränsade identifierade Ten Hag landsmannen Wout Weghorst för att han ville få en anfallare som kunde komma in så fort fönstret öppnade. United betalade Besiktas £2,5m (32 miljoner kr) för att de skulle avbryta hans lån i Turkiet. Så den 13 januari skrev Weghorst, som hade gjort två mål på 20 matcher för Burnley säsongen innan, på för United. Han gick vidare och startade 19 raka matcher.

Sedan, när Eriksen skadade sig den 28 januari, tittade managern på en affär på transferfönstrets sista dag för Ryan Gravenberch från Bayern München. Bayern insisterade på att Gravenberch inte var tillgänglig på lån, men föreslog Marcel Sabitzer istället, en idé som Ten Hag gillade. United hade scoutrapporter om Sabitzer men gav sig nu ut efter honom p g a omständigheterna istället för långsiktigt planerande. United argumenterar för att detta är ett exempel på deras fingerfärdighet, detta då affären fixades på tre timmar så fort diskussionerna började på allvar.

Bayern fick telefonsamtal från Kees Vos, Ten Hags agent, så fort omfattningen på Eriksens skada blev känd. Vos, en medgrundare av SEG, har haft en synlig närvaro runt United sedan Ten Hag anställdes. Han har varit på matcher i directors’ box på Old Trafford och besökt Carrington för olika möten. Han har setts i träningsanläggningens matsal där spelarna äter, det är något som vissa i personalen har ifrågasatt. United är medvetna om potentiella intressekonflikter men är tillfreds med ett arrangemang som hjälper deras förmåga att värdera marknaden.

Sommaren 2022 var Vos, som hade ordnat Robin van Persies flytt till United 10 år tidigare, förmodligen den mest erfarna transferfaciliatorn runt klubben och då befann sig Murtough i sitt första fönster som fotbolls-director. Tom Keane, en etablerad agent, var förhandlingschef, utstationerad från advokatbyrån Brandsmiths efter Matt Judges uttåg. Andy O’Boyle började arbetet som ställföreträdande fotbolls-director i juli det året efter att ha lämnat the Premier League. Dominic Jordan blev Uniteds första datavetenskaps-director i mars det året, efter att ha spenderat de två föregående åren hos N Brown Group, en modeåterförsäljare på nätet.

Den nya formen gjorde att United hamnade efter och Ten Hag lutade sig mot Vos för stöttning - medveten, misstänker vissa, om transferupplevelserna för tidigare managers.

Ten Hags andra sommar följde ett liknande mönster med flexibla planer, uppblåsta priser och brustna budgetar. Till sist lade United nästan £200m (2,54 miljarder kr) på Mason Mount, Andre Onana, Rasmus Hojlund, Altay Bayindir och Sofyan Amrabat, trots att de initialt kommunicerade internt att spenderandet skulle begränsas rejält. Om den tillgängliga pengapåsen hade varit känd i förväg så finns det källor som tror att Ten Hag kanske hade använt pengarna på ett annat sätt, men han accepterade att om de skulle landa Kane skulle han sedan inte ha mycket pengar kvar till andra spelare. United anser att de förstärkte laget på nästan varje område där det behövdes och tänkte långsiktigt genom att köpa yngre spelare (Hojlund, 20; Mount, 24; Onana, 27).

Internt var priset man hade satt för Mount £40m (509 miljoner kr) för han hade bara ett år kvar på sitt kontrakt med Chelsea, men det var det första erbjudandet Chelsea tog emot. Uniteds bud växte med 50 procent till en totalsumma på £55m (699 miljoner kr) plus £5m (64 miljoner kr) i tillägg. Om hela summan på £60m (763 miljoner kr) kommer betalas ut kommer United att vara nöjda, för de ska betala £1m (12,7 miljoner kr) varje gång Mount spelar 70 procent av matcherna under en titelvinnande säsong under tiden för hans femårskontrakt.

Atalanta hade informerat Hojlund om att han kunde lämna för £50m (636 miljoner kr) och United kommunicerade att de skulle dra gränsen vid £60m £763 miljoner kr), men sedan gick de med på en avgift värd £72m (915 miljoner kr) under ett jättelångt möte i Bergamo som höll på till klockan 3 på natten. Atalanta hade krävt £86m (1,09 miljarder kr) för en spelare som de hade köpt för mindre än £15m (191 miljoner kr) endast 11 månader tidigare.

Onana köptes från Inter för £47m (597 miljoner kr), ett år efter att ha lämnat Ajax gratis. United gick med på att betala Fiorentina en låneavgift på £8m (102 miljoner kr) för Amrabat, delvis för att göra köpklausulen frivillig istället för obligatorisk.

Än en gång har alla dessa miljoner knuffat United nära gränsen för utgiftstaket som bestämts av the Premier League och UEFA, vilket betyder att det maximala antalet affärer som är möjliga i januari nästa år är två lån, detta enligt intern kommunikation.

Med tanke på att Uniteds intäkter för 2022-23 totalt nådde rekordsumman £648,4m (8,24 miljarder kr) ses det som en rejäl prestation att klubben befinner sig i den här knipan. United förlorade £28,7m (365 miljoner kr) förra säsongen.
Ett problem som har funnits under flera säsonger har varit en brist på länk från en marknad till nästa. Det har inte funnits något överbryggande rekryteringskoncept som har överlevt alla byten av managers. Kritiker argumenterar även för att United inte får fram några etablerade branschförhållanden som skapar bättre värde och att de inte proaktivt odlar den sortens insamling av information som skulle kunna ge dem en fördel.

Till detta ska det läggas frekventa förändringar i personalstyrkan. Personalen byggde upp en förbindelse med Keane, som erbjöds en långsiktig tjänst, men hans nära förestående anställning blev inte av p g a den ekonomiska osäkerheten i den strategiska översynen och i somras klev Matt Hargreaves in som chef för fotbollsförhandlingarna i en permanent roll. Hargreaves anställdes från Adidas, där han hade bra kommersiella relationer med spelare och agenter, men han hade inte utfört några transfers tidigare.

Klubben agerar även ombytligt inom transferfönstren. För att ta ett exempel så satsade United i somras först på Mount för att de var rädda för att Chelsea skulle sälja andra spelare annars för att lindra deras FFP-bekymmer, och även Arsenal och Liverpool var ute efter honom. Observatörer såg det som en rörig strategi när en ny anfallare var prioriteten.

Ansvaret för att installera en större metodik och ett större värde för pengarna faller på Ratcliffe, som kommer ge Brailsford uppdraget att utreda processerna och rekommendera förbättringar. Källor inom branschen säger att Brailsford siktar på att anställa en sporting director som ska ha uppsikt över operationerna samt en transferspecialist som ska förfina rekryteringen. Detta har av vissa tolkats som att det är slutet för Murtough i klubben, men källor insisterar på att inget beslut har fattats ännu.

Till skillnad mot Arnold, som gick med på att lämna posten som vd p g a förändringarna i ägandestrukturen och problem med medordföranden Joel Glazer, så har Murtough ingen intention att kliva av. Han har klargjort sin öppenhet inför att stanna och arbeta med INEOS som en del av en uppdaterad struktur som kan leda till att hans auktoritet reduceras, vilket f d och nuvarande kollegor säger är kännetecknande för en listig politisk aktör.

Murtough ses av de som har arbetat med honom som en stor överlevare, mer foglig och mindre egoistisk än andra exekutiva i hans position som skulle avböja möjligheten att få operera under en ny regim. En ledande agent, som inte är känd för att enkelt dela ut beröm, säger att Murtough är artig och bra att ha att göra med. De åsikterna hjälper till att förklara Murtoughs närvaro den här månaden på Old Trafford bredvid Stewart vid mötena med Brailsford och INEOS sporting director Jean-Claude Blanc. Känslan var att dessa möten gick bra.

Murtough har även varit i Saudiarabien med Hargreaves för att etablera relationer där inför januari månads fönster

där United kan komma att vara öppna för erbjudanden för Casemiro, Raphael Varane, Jadon Sancho och Anthony Martial.

Den initiala feedbacken från dessa diskussioner gör gällande att även om kontakt har etablerats så är de saudiska klubbtrupperna fulla och väldigt begränsade gällande nyförvärv p g a ligans regler. Detta har fått några som står United nära att anse att det här jobbet borde ha gjorts tidigare under året för att till fullo utnyttja boomen där i somras.

* * * * * *

För att förstå hur Uniteds struktur formades på det här sättet och med den här personalen är det nödvändigt att spola tillbaka bandet till David Moyes-eran.

Det var då Murtough äntrade klubben i december 2013, en anställning av den dåvarande United-managern för att han ville få administrativ stöttning. Moyes hade arbetat med Murtough i Everton och kände att han var någon som han kunde lita på när han klev in i kontrollrummet tillhörande en enorm maskin med flera oförutsägbara delar.

Murtough kom Moyes nära på Goodison Park och assisterade honom med alla möjliga sorters saker, inklusive logistik, idrottsvetenskap och rekrytering. I United vann Murtough tilliten hos Ed Woodward, den exekutive vice ordföranden, detta genom att erbjuda ett nyktert perspektiv under en tumultartad tid. Woodward hade tagit över från David Gill som topprepresentanten i United och han fick lära sig den hårda vägen att skötseln av fotbollsoperationen var mycket svårare än att styra klubbens kommersiella tillväxt.

Murtough noterade att Woodward hade svårt med att få grepp om omställningen, så han förde protokoll på olika möten och sammanställde informationen till lättlästa dokument. Murtough var en expert på föreskrifter, detta efter att ha varit central i implementeringen av the Elite Player Performance Plan när han arbetade för the Premier League, och han assisterade Woodwards vetskap om granulära detaljer runt spelet.

Woodward ville även få avdelningarna på Carrington omarbetade och Murtough noterade möjliga ändringar i en liten svart bok medan han gick omkring på träningsanläggningen och pratade med personalen där. För dem på marken gick kommunikationslinjen till Woodward genom Murtough.

Murtough fick även till en god relation med Woodwards boss. När Joel Glazer flög in från USA för att gå på en match imponerade Murtough med sina tankar om United.

Men det fanns en inflytelserik person i klubben som inte var så förtjust i Murtough: sir Alex Ferguson. Spänningarna dem emellan existerar än idag. Ett av de tidiga problemen relaterade till att Murtough överlevde Moyes, mannen som hade tagit honom till klubben, och att han sedan hade vuxit sig inflytelserik efter det att skotten fått sparken i april 2014.

Då Fergusons auktoritet i klubben han ledde under 26 år började avta växte Murtoughs makt. Woodward anställde honom som chef för fotbollsutveckling 2016 och bad honom att omforma Uniteds rekryteringssystem och akademin.
Uppdraget fick kodnamnet Projekt Bethlehem och förändringar blåste genom klubben. Murtough anställde Steve Brown, efter att ha arbetat med honom i Everton, och de drev en omtalad databas med spelare vid namn TrackerMan. Från den sa Woodward stolt att United hade recenserat 804 högerbackar innan de bestämde sig för att köpa Aaron Wan-Bissaka. Browns jobb har ibland beskrivits som rekryteringschef, men hans titel internt är numera director för scouting och hans arbetsbeskrivning är att organisera scouter och gå igenom rapporter, inte att själv komma med omdömen om spelare.

En schism uppstod i klubben mellan det gamla gardet och den nya ordningen. En del personal som nu har lämnat klubben menar att de knuffades ut för att de gick emot vad de tyckte var ett skifte bort från det som hade gjort klubben så framgångsrik. De ifrågasatte även vad som kvalificerade Murtough och Brown att leda en sådan stor omstrukturering i en klubb av Uniteds storlek.

I juli 2019 bytte Nicky Butt från akademichef till en nyskapad roll som chef för förstalagsutveckling och Nick Cox tog över skötseln av ungdomsavdelningen. Detta hände efter ett flammande gräl mellan Butt och Murtough i matsalen på Carrington.

Duon hade länge haft delade åsikter om flera olika saker, men det hela exploderade när Butt fick reda på att Murtough hade berättat för en kollega att han planerade att flytta på honom efter säsongen. Butt var vansinnig på vad han ansåg var en hemlig komplott.

Murtough avstod från att kommentera det hela till den här artikeln. De som står honom nära är inte säkra på allvarlighetsgraden av grälet men håller med om att spänningarna växte fram ur vad de beskriver som ett missförstånd gällande ett förslag på omorganisering av akademiadministrationen, i vilken Butt fortfarande skulle ha haft en roll. Murtough har berättat för kollegor att han har stor respekt för Butt och att han är ledsen över sammanbrottet i relationen med honom.

Men Butt var orubblig. Han ansåg att Cox förmågor passade kraven på en akademichef bättre än han själv och han hade inga problem med att lämna jobbet, men han ansåg att då Murtough hade bestämt det hela utan att fråga honom var en enorm brist på respekt. Detta informerade Butt Murtough om under en eldig diskussion och den f d mittfältaren avslutade det hela med att slå fast att han inte ville prata något mer med honom, sedan lämnade han rummet. Murtough följde efter för att lägga fram sina argument.

Det har även bevittnats stormiga scener som involverar Murtough och Ferguson. Uniteds största manager var värvad av Solskjaer för att assistera vid charmoffensiven på Carrington då Birmingham City-mittfältaren Jude Bellingham kom på besök i mars 2020. Solskjaer och hans assistenter hade förberett en analytisk presentation för att visa Bellinghams möjligheter i förstalaget, samt sammanställt detaljerade personliga rapporter och de kände att Ferguson skulle kunna addera en glamorös avslutning.

Men Murtough var av en annan åsikt när det handlade om hur man skulle sälja in klubben. Ferguson skakade hand med Bellingham, då 16 år gammal, men istället för att ge dem tid att prata säger källor att Murtough ledde spelaren och hans föräldrar ut ur rummet för en rundtur på träningsanläggningen. Enligt rapporterna var Ferguson vansinnig på vad han ansåg var en förminskning av honom. Vid ett senare tillfälle sa Ferguson det ansikte mot ansikte med Murtough. Murtough själv har berättat för folk att han inte avbröt mötet och att, precis som vid grälet med Butt, så berodde de eventuella spänningarna på ett missförstånd.

Allt medan tiden gick blev Murtoughs inflytande tydligt för personalen i Manchester. Han blev den högsta fotbollsexekutiva personen på Carrington, detta då Woodward arbetade i London. Murtough var mannen som var ansvarig för sista ordet för många saker på träningsanläggningen, men ofta uppstod förseningar och ibland kom det inga svar överhuvudtaget. Kollegor informerades om att hämta feedback från Glazer-familjen, eller Woodward, vilket skapade många lager i kedjan och och orsakade stopp i arbetet.

Oavsett vad anledningarna var så ledde den långsamma utvecklingen i flera projekt i klubben till att vissa beskrev korgen med ärenden på Murtoughs skrivbord som “Det svarta hålet”. Flera kritiker beskriver Murtough som motvillig till att fatta beslut och det har funnits stunder då personalen har haft svårt att se hans ansvarskänsla i vissa ärenden.

Men vid andra tillfällen kunde saker och ting gå fort. Amad Diallo, en 18-åring med 24 minuters seniorfotboll i kroppen, kom från Atalanta sommaren 2020 för en avgift som potentiellt kan växa till £37m (491 miljoner kr). Murtough arbetade med den affären, flög ner till Bergamo och spenderade sedan två veckor i karantän på ett provisoriskt kontor i hans garage p g a Covid-19-reglerna. Solskjaer hade gett honom grönt ljus till köp 48 timmar innan annonseringen, detta efter att ha sett några videoklipp, men han kände inte till den rejält tilltagna avgiften, som hade vuxit dramatiskt från när potentiella köpare hade hört av sig till Atalanta tidigare det året.

Solskjaer trodde initialt att Amad, en spännande talang, var en akademispelare men insåg efter det att flytten var slutförd att pengarna som var involverade betydde att han förväntades att snart figurera i förstalaget.

Några månader senare flyttades Murtough officiellt upp till en senior nivå. I mars 2021 presenterade Woodward Murtough som Uniteds första fotbollsdirector, bredvid Darren Fletcher som teknisk director.

Jakten på en sådan viktig position hade börjat när Jose Mourinho ledde laget men efter en process som varade i mer

än två och ett halvt år, där flera stora europeiska exekutiva personer länkades samman med United, kom anställningen inifrån och det skedde väldigt plötsligt.

Den utlösande faktorn var, enligt källor, erbjudandet till Murtough om en roll i Inter Miami.

David Beckhams Major League Soccer-franchise använde Mike Forde som konsult i arbetet med att forma klubben via hans företag Sportsology. Forde, director för fotbollsoperationer i Chelsea mellan 2007 och 2013, kände Murtough och rekommenderade honom för en ledande roll i Florida. (De två är nära vänner sedan lång tid tillbaka efter att ha träffats på John Moores universitet i Liverpool. Forde var dessutom best man på Murtoughs bröllop tidigare i år).
Murtough informerade Woodward om hans intentioner att lämna och svarade, då han fick frågan, att den enda chansen att han skulle stanna var om han fick jobbet som hade varit utannonserat så länge, trots att tjänsten inte var ordentligt definierad.

Woodward berättade för kollegor att Joel Glazer hade lagt sig i för att behålla och flytta upp Murtough så att de inte skulle förlora honom till Inter Miami. Woodward insåg svårigheten i att sälja in anställningen av Murtough till fansen som förväntade sig en etablerad exekutiv person, så han kombinerade annonseringen med att göra Fletcher till Uniteds första tekniska director.

Fletcher är en väldigt respekterad person inom fotbollen, han har gått igenom Uniteds akademisystem och vunnit flera stora pokaler, men den här uppflyttningen kom som en överraskning för han hade blivit en del av förstalagets tränarstab endast två månader tidigare och hade ingen erfarenhet av rollen han tilldelats.

Källor säger att Woodward kände att det var viktigt för allmänhetens uppfattning att ha någon bredvid Murtough med en rik United-historia, men han visste att han inte kunde ge jobbet till Butt p g a deras gräl. Butt, som hade arbetat sig uppåt efter att ha återvänt som tränare 2012, var förolämpad över att bli ignorerad och även för att arbetsbeskrivningen presenterad för Fletcher täckte en stor del av hans ansvarsområden gällande ungdomsutveckling. Butt hade ett möte med Woodward för att uttrycka sina tankar och trots försök att övertyga honom om att ändra sig lämnade han in sin uppsägning.

I praktiken har rollerna för Murtough och Fletcher aldrig offentligt klargjorts fullständigt, men båda har internt skriftliga arbetsbeskrivningar. Fletcher fanns med i teamet som intervjuade Ten Hag samtidigt som han fortsätter att assistera vid träningspassen. Han har en stark närvaro i länken mellan ungdoms- och seniorfotbollen, men han har inte, vilket Woodward till en början hade med i beskrivningen, någon avgörande roll i att sälja in United till seniornyförvärv. Murtough är centralpersonen för rekrytering, men enligt United har han också ett bredare ansvar som involverar akademin och damlaget, som han startade och byggde upp, och de de övergripande fotbollsoperationerna.

Rangnick hade svårt att förstå organisationen. Han anställdes av Murtough som manager på tillfällig basis med möjlighet till en roll som director efter säsongen 2021-22 och snart fann sig Rangnick isolerad. Murtough skar ner på kommunikationen gällande känsliga ämnen. Rangnick hade svårt att bli en auktoritet bland spelarna och svarade genom att ta sina observationer offentligt. Han påstod att United behövde “öppen hjärtkirurgi” för att fixa problemen i klubben.

När Arnold tog över som vd i februari 2022 genomförde han en grundlig genomgång av klubbens protokoll. Internt ställde han tuffa frågor gällande rekryteringen och ville veta hur United hade så lite att visa upp efter att ha spenderat £1 miljard (13,2 miljarder kr) på nya spelare. Resultatet blev att Jim Lawlor och Marcel Bout, två långvariga chefsscouter, fick gå. Lawlor, en Ferguson-allierad, ansågs avfärda alltför många transfermåltavlor som inte tillräckligt bra. Murtough och Brown, de huvudsakliga arkitekterna bakom systemet, stannade kvar.

Arnold konsulterade även Ferguson och Gill för att höra deras åsikter. Ferguson gav Arnold rådet att granska Murtough och rekommenderade att höra av sig till Dan Ashworth p g a hans jobb med att bygga upp en klubbstruktur i Brighton, detta efter framgångar hos West Bromwich Albion och engelska FA.

Arnold kontaktade Ashworth för att kolla läget med honom innan han gick till Newcastle United. Men när det stod klart att rollen innebar att han skulle jobba under Murtough och inte som hans överordnade tackade Ashworth nej till att inleda riktiga diskussioner.

Även Murtough har privat undersökt adderingen av en senior rekryteringsspecialist till sin avdelning, i tillägg till Hargreaves, men han fick reda på att flera erfarna personer med bra meriter inte ville komma p g a osäkerheten kring ägarfrågan. Exekutiva personer i liknande positioner i andra klubbar har kommenterat den unika komplexiteten med att styra United under granskningens intensiva sken. Under den perioden har hans nätverk vuxit och samtidigt som han begränsar sina interaktioner med vissa agenter för att inte öka sin arbetsbörda har han starka relationer med Dave Lockwood på Stellar, och Frank Trimboli på CAA Base.

De som gillar hans sätt att arbeta säger att Murtough är rättvis och tydlig, vilket inte alltid är något självklart inom branschen. Han har implementerat en ny kontraktsstruktur för nyförvärv och kontraktsförnyelser som baseras tungt på incitament och växer i takt med avtalens varaktighet, så att United inte drabbas hårt när det gäller financial fair play.

Kollegor berättar att Murtough knappt har tagit någon semester på tre år och att han försöker modernisera United och insisterar på att systemet som nu är på plats är det bästa på flera år. Det märktes på processen med att anställa Ten Hag. Det skedde ett rigoröst antal intervjuer och man gjorde ordentliga undersökningar av hans bakgrund där Ten Hag excellerade när Murtough gick in på detaljer i hans metoder. Ten Hag hade omfattande svar på hur han skulle hantera varje föreställt scenario och en tydlig plan för hur han skulle ta sig an jobbet med att ta tillbaka United till en position där de vinner pokaler. Fletcher adderade en taktisk spets och frågade Ten Hag hur han anpassar sig från inhemsk till Champions League fotboll.

I en senare runda med diskussioner fick Ten Hag frågor av Forde, ordföranden för Sportsology, som hade plockats in av Murtough som en konsult.

Ten Hag hade även ett videosamtal med Joel Glazer, som godkände anställningen av honom.

* * * * * * *

Men det är en annan person som kommer bestämma över Ten Hags framtid. Ratcliffe känner att United behöver uppgraderas på annat håll än på tränarbänken.

Även om det är resultat som oundvikligen kommer diktera besluten så säger indikationerna redan nu att Brailsford, som mannen på marken, kommer ta sin tid för att bedöma klubben. Tveklöst kommer manövreringen av monstret som United är, med dess olika högprofilerade intressenter och enorma antal anställda, att bli svårt, oavsett vem som tar över. Ratcliffe har redan identifierat att antalet anställda på fler än 1 000 personer kan bantas.

Källor säger att Ashworth finns med högt bland Brailsfords tankar och Paul Mitchell, Julian Ward, Dougie Freedman och Andrea Berta diskuteras också hos INEOS. Liverpools f d sportdirector Michael Edwards, som har fört informella diskussioner med olika United-personer, sägs vara nöjd med att driva sin rådgivningsfirma, som han drog igång i september.

Spelare förstår att problemen är bredare än att bara handla om managern. En senior spelare sägs t ex vara besviken på Uniteds sommarrekrytering, detta efter att ha blivit lovad stora nyförvärv som skulle få United att tävla om de största pokalerna då han pratade med Murtough innan han anslöt. Kane skulle ha passat i det facket.

Men Ten Hag brottas med klagomål i omklädningsrummet gällande hans metoder. Vissa spelare är frustrerade över sena förändringar i det planerade schemat, hotellnätter i Europa som håller dem borta från sina familjer och oväntade uttagningar i matcher.

Vissa beskriver stämningen på Carrington som avslagen där Ten Hag och den inflytelserika assistenten Mitchell van der Gaag båda tar sig an jobbet på träningsplanen på ett undervisande sätt. Regelbundna möten där man går igenom specifika instruktioner kan hålla på i en timme.

Men Ten Hag ber inte om ursäkt för sin övertygelse om att införa en strikt kod både på och vid sidan av planen. Han anser att disciplin på träningarna och under matcherna hjälpte United att sluta trea i Premier League och vinna Carabao Cup förra säsongen och att fortsätta med den inställningen är det enda sättet att ta klubben tillbaka till titeljakten. Han vill att spelarna fullt ut ska förstå de taktiska kraven. Ten Hag upplevde steg bakåt i Ajax innan hans krav gick in hos spelarna och pokaler följde.

United anställde Ten Hag för att han byggde två olika Ajax-lag och även för att han lovade att få grepp om en trupp befolkad av spelare som ibland hade tagit sig friheter med Rangnick, Solskjaer och Mourinho. Det faktum att vissa spelare har tillåtits att överleva managers ses som en plump i klubbens protokoll av närstående observatörer. Därför kommer ett av de högsta kraven på det nya folket i ledningen att bli att skapa en miljö där alla i klubben, från spelare till styrelsen, avkrävs ansvar för sina handlingar.

(Fotona högst upp: Getty Images)

 

 

AV: David Ornstein, The Athletic, måndag 11 december, 2023, kl 14:30 (svensk tid)

 

 

 

Manchester United har ingen intention att aktivera möjligheten att förlänga Anthony Martials kontrakt när det går ut efter den här säsongen. 

 

 

Martial skrev på ett nytt femårskontrakt 2019 som inkluderade en klausul där United har möjligheten att förlänga hans tid i klubben med 12 månader t o m juni 2025.

 

 

Men som det ser ut i dagsläget förväntas Old Trafford-hierarkin komma att låta den 28-årige forwarden lämna som free agent nästa sommar - såvida det inte dyker upp intresserade köpare i januari.

 

 

Om United avstår från att utnyttja möjligheten att behålla honom skulle det kommande transferfönstret utgöra den sista chansen för dem att få en avgift för spelaren.

 

 

Det skulle även skapa en plats i truppen och löneutrymme för att potentiellt sett förstärka anfallet.

 

 

Martial blev världens dyraste tonåring inom fotbollen 2015 när han flyttade till Old Trafford från Ligue 1-laget Monaco i en transaktion värd £36 miljoner (475 miljoner kr), med möjligheten att växa till £58m (766 miljoner kr).

 

 

Då den franske landslagsmannen sent 2018 närmade sig de sista sex månaderna av det första kontraktet valde United att aktivera en klausul för att förlänga med Martial, för att sedan binda honom till klubben med kontraktet som han har nu.

 

 

Klubben har valt att infoga och utnyttja sådana klausuler med de flesta spelarna, men nyligen bestämde de sig för att inte göra det i fallet med David de Gea och han lämnade Manchester i juli gratis.

 

 

Förutsatt att planerna inte förändras verkar det nu vara troligt att de kommer göra samma sak med Martial.

 

 

Han har hittills stått för 19 framträdanden under säsongen 2023-24 men av dem är endast sju starter - två av dessa har kommit i Ligacupen - och fransmannen har hittills inte spelat klart någon hel match.

 

 

När han blev utbytt efter 56 minuter i lördagens chockartade 3-0-förlust hemma mot Bournemouth och ersattes av Rasmus Højlund möttes det av jubel från delar av United-supportrarna.

 

 

Totalt har Martial gjort 90 mål på 317 matcher i alla turneringar under en United-karriär fördärvad av skador och blandad form.

 

 

Trots att han har vunnit två FA-cuper, en Ligacup och en Europa League-titel har Martial ständigt stött på spekulationer gällande hans framtid och mellan januari-maj 2022 lånades han ut till Sevilla.

 

 

Aaron Wan Bissakas, Victor Lindelöfs och Hannibal Mejbris kontrakt går också ut 2024 och de innehåller också möjligheten att förlänga. United-managern Erik ten Hag har bekräftat att klubben diskuterar vad den ska göra gällande det.

 

 

Det råder tveksamheter runt framtiden för vänsterbacken Sergio Reguilón, vars säsongslånga lån från Tottenham Hotspur innehåller en avbrottsklausul tillgänglig för båda parter i januari, samtidigt måste United bestämma huruvida de vill förvandla det tillfälliga köpet av Sofyan Amrabat till en permanent flytt eller inte.

 

 

United tar emot Bayern München i Champions League imorgon, då måste de vinna om de ska ha någon chans att avancera till åttondelsfinal. Sedan reser de till Liverpool i Premier League på söndag.

 

Världens bästa jullåt och nu har Shane återförenats med Kirsty och jäklar vilket party som väntar. Läs mer längre ner om den store som gick ur tiden den 30:e november i år. 

Välkomna både kamrater och avskum! Bjuder här på ännu en läsfest innan eftermiddagens/kvällens späckade schema:

16:00: Man United v Bournemouth

18:00: Färjestad v Modo

20:30: Sverige v Ungern

SÄLLAN HAR SÅ MYCKET PENGAR LAGTS PÅ SÅ MYCKET SKIT! 

Jag blev fascinerad över hur många misstag som begicks i matchen mellan United och Chelsea. Det som var kul var att matchen i sig var väldigt underhållande, men jösses så usel kvaliteten ofta var. Vi hade lika gärna kunnat förlora med tanke på chanserna som gästerna fick. Men på något sätt lyckades vi vinna och även om det inte längre är en toppmatch sett till tabellen och klubbarnas mående så är det alltid skönt att slå dem.

Om man tittar på kvaliteten kontra kostnaderna för respektive lags startelvor så blir man mörkrädd. Jag satt under matchen och funderade på vad dessa 22 spelare har kostat och förundrades över hur lite bra fotboll vi fick se. Efter matchen var jag tvungen att kolla upp det exakta svaret på min fundering, här har ni det:

Uniteds startelva:

Onana - €52,5m

Shaw - €37,5m

Lindelöf - €35m

Maguire - €87m

Dalot - €22m

Amrabat - €9m

McTominay - -

Garnacho - €0,465

Bruno - €65m

Antony - €95m

Højlund - €75m

TOTALT: €478,4M (5,39 miljarder kr) 

Chelseas startelva:

Robert Sánchez - €28,7m

Levi Colwill - - 

Thiago Silva - -

Axel Disasi - €45m

Marc Cucurella - €65,3m

Enzo Fernández - €121m

Moisés Caicedo - €116m

Mychajlo Mudryk - €70m

Cole Palmer - €47m

Raheem Sterling - €56,2m

Nicolas Jackson - €37m

TOTALT: €586,2M (6,6 miljarder kr)

Det måste vara en av säsongens dyraste matcher sett till vad startelvorna kostar. Det är sådana ofantliga summor att det svindlar när man tänker på dem. Nu opererar Chelsea efter en helt annan strategi än alla andra lag och knyter upp unga spelare för asdyra pengar på långa kontrakt, men det är ändå intressant att notera att deras elva i onsdags var €107,8m (1,21 miljarder kr) dyrare än vår!

På tal om vad man får för pengarna så kommer jag sent att glömma fotbollslektionen vi fick i september i år av Brighton hemma på Old Trafford. Ni minns den säkert? Vi blev utspelade och förlorade med 3-1.

Vår startelva den dagen såg lite annorlunda ut och gick “bara” på €377,5m (4,25 miljarder kr). Med tanke på Brightons överlägsenhet den dagen borde därmed deras elva ha gått lös på närmare €400 miljoner (4,5 miljarder kr)... eller?

Nja, inte riktigt, deras startelva den dagen gick sammanlagt på €18,2 miljoner (205 miljoner kr). Den var alltså billigare än Diogo Dalot! Jag saknar ord…

Tror ni mig inte, kolla själva då:

Uniteds startelva:

24. André Onana - €52,5m

15. Sergio Reguilón - lån

6. Lisandro Martínez - €57,37m

2. Victor Lindelöf - €35m

20. Diogo Dalot - €22m

18. Casemiro - €70,65m

14. Christian Eriksen - -

39. Scott McTominay - -

8. Bruno - €65m

10. Marcus Rashford - -

11. Rasmus Højlund - €75m

Totalt: €377,5m (4,25 miljarder kr)

Brightons startelva:

23. Jason Steele - -

2. Tariq Lamptey - €1,2m

5. Lewis Dunk - -

29. Jan Paul van Hecke - €2m

34. Joël Veltman - €1m

8. Mahmoud Dahoud - -

13. Pascal Groß - €3m

22. Karou Mitoma - €3m

14. Adam Lallana - -

24. Simon Adingra - €8m

18. Danny Welbeck - -

Totalt: €18,2m (205 miljoner kr)

FÖRNEDRADE I NEWCASTLE! TRÖTT PÅ TEN GAAL OCH ÄNTLIGEN BÖRJAR VINDARNA VÄNDA GÄLLANDE TRASHFORD

Det var länge sedan jag såg United så tamt och uddlöst. Jag höll faktiskt på att somna några gånger under matchen, och det berodde inte bara på den sena avsparkstiden. Under hela matchen hittade jag inte en enda farlig målchans för oss, förutom Antonys boll i mål på slutet, men det var ju offside.

Jag förstår att det inte är så lätt att göra några större förändringar i ledarstaben eller spelartruppen när ägarfrågan fortfarande inte är löst. Jag säger heller inte att vi måste byta ut vår skallige holländare och börja om cirkusen ännu en gång. Men titta på resultaten den här säsongen. Det är ett mirakel att vi ligger där vi gör i ligan, vi är ute ur Ligacupen, det är högst troligt att vi nästa vecka missar Champions Leagues slutspel och matchen efter är en match som många Röda redan är befogat oroliga för.

Däremot förstår jag inte “men vem ska ta över?”-folket som alltid dyker upp så fort någon påstår att Ten Gaal är en mupp. Det är som om att:

I) Det inte finns någon tränare i hela fotbollsvärlden som skulle kunna leda United.

Och

II) Det är upp till alla som anser att Ten Gaal är värdelös att identifiera dem.

Eddie Howe anställdes för nästan exakt två år sedan. Han tog över ett lag som inte hade vunnit någon av deras 14 senaste PL-matcher, höll bekvämt kvar dem, ledde en ännu större positiv utveckling förra säsongen och är på rätt spår nu igen (utan att bitcha och gnälla varannan minut om skador).

För mig ser hans lag ut att bestå av hyfsade fotbollsspelare, kapabla att ta emot och spela bollen vidare under press, arbeta i ett system och spela som ett lag. De är samtliga fysiska jävlar, på det hela taget riktiga gubbar och de sliter som fan i 90 minuter. Den mest imponerade biten för mig är det faktum att jag inte kan namnet på de flesta av deras spelare.

Howe har t o m tagit in den stöldbenägna som Everton avvisade och coachat fram honom till en halvhyfsad spelare,

Jämför och kontrastera med Ten Gaal: ett lag med fullständiga primadonnor som är arbetsskygga, mjuka veklingar utan en droppe mod inom laget. Vi ser hundratals miljoner slösade på totala clowner och nobodies och managern står där och inte bara försvarar de värsta skyldiga, han fortsätter dessutom att ta ut dem vecka efter vecka.

18 månader in och det finns inget identifierbart system, noll sammanhållning, noll lagarbete eller moral, noll teknisk utveckling och i princip noll arbetshastighet.

Av de 21 matcherna (till Newcastle) den här säsongen har han förlorat 10 och jag skulle säga att vi har sett en bra insats, mot Crystal Palaces reserver i cupen.

Det har nu gått nio månader sedan 7-0-katastrofen och vi har fått se vad, två bra insatser sedan dess? Redan då sa jag att ingenting kommer förändras förrän den förlusten adresseras på riktigt, ändå har vi fortfarande kvar några av de värsta förövarna som fortsätter att stinka fotbollsmässigt.

Mot Newcastle startade clownen som bestämmer med:

- Två vänsterbackar i truppen, ingen av dem startade som vänsterback.

- Hans två dyraste nyförvärv på bänken, värvade för sammanlagt €170m (1,91 miljarder kr).

- Tre spelare i startelvan som han spenderade hela sommaren med att försöka sälja.

- Mittfältaren som han också plockade in på bänken. 

Man hör ständigt ursäkter för den holländske kvacksalvaren, men det mesta ligger faktiskt helt på honom. Det var han som betalade urlöjliga summor för skit. Det var han som ersatte en clown i buren med en ännu större clown, som dessutom kostade €52,5m (592 miljoner kr). Det är han som tar ut och försvarar Trashford varje vecka, efter att ha missat hans dålighet förra säsongen och inte sålt honom. Det är han som misslyckas med att göra de uppenbara förändringarna som vem som helst kan se skulle behövas, t o m när det gäller så grundläggande saker som insparkar och det är han som snackar fullständig skit vecka in och vecka ut.

Fredagen innan Newcastle-matchen började han ordbajsa om att han “kände doften” av topp 4, jag vet vad jag känner doften av när det gäller honom.

* * * * * * *

Det var uppfriskande att höra Fredrik Ljungberg kritisera Trashford i studion efter matchen mot Newcastle. Han pekade på engelsmannens kroppsspråk och hur han fullständigt skiter i grundläggande saker som att jobba för laget e t c. Tidigare har den sura mattanten varit helig och inte gått att kritisera. Men nu verkar det äntligen ha vänt.

Samma sak hände även i England. Det var som om de plötsligt fick grönt ljus. Om dessa “experter” var just experter så skulle de ha visat hur dålig och lat han var under större delen av förra säsongen, förutom målen. 

Det var solklart för vem som helst med en hjärna att när hans målskytte torkade igen skulle han omedelbart återgå till gnället och vara lika otillräcklig som förut. Hur det har tagit dem sex månader att inse det vet jag inte.

Måste nog ändå ge scousern Jamie Carragher priset för bästa omdömet gällande Trashford: “Han påminner mig om Anthony Martial.”

Grymmare än så blir det inte!

VILA I FRID, SHANE

Det kan inte ha undgått någon att den store musikern, sångaren och låtskrivaren Shane Patrick Lysaght MacGowan har gått ur tiden. Med tanke på hans leverne så får det nog beskrivas som en bragd att han var med oss så länge som han faktiskt var.

Förutom all bra musik han har producerat och framfört så har han även väldigt intressanta förgreningar som alla kanske inte känner till.

För gemene man är det nog främst två låtar man förknippar med herr MacGowan. Den ena är såklart den briljanta “Dirty old town” som handlar om att hitta kärleken i Salford. Alla som känner till Manchester vet att Salford är en egen liten stad i Manchester och att den ligger belägen på andra sidan vattnet bakom United Road-läktaren på Old Trafford. Där ligger även Uniteds gamla, och ack så legendariska, träningsanläggning The Cliff.

Den låten skrevs av den engelske kommunisten Ewan MacColl, född och uppvuxen i just Salford. Herr MacColl var under sitt liv gift tre gånger, bl a med Margaret “Peggy” Seeger, vars halvbror inte var någon mindre än Peter “Pete” Seeger. “Pete” var ju en legendarisk amerikansk protestsångare, politisk aktivist, banjospelare, gitarrist, låtskrivare och även engagerad i USA:s kommunistiska parti, något som fick hans kritiker att kalla honom för “Stalins sångfågel”.

Med sin andra fru, dansösen Jean Newlove, fick Ewan MacColl sedan dottern Kirsty MacColl, som på 80-talet blev legendarisk för sin underbara sång i världens bästa jullåt: “Fairytale of New York”, framförd och odödliggjord tillsammans med... just det, Shane MacGowan. Tyvärr dog hon alldeles för tidigt år 2000, detta då hon räddade livet på sin son men själv blev överkörd av en motorbåt på semester i Mexiko. Nu är Shane, Ewan och Kirsty återförenade och jag är säker på att de kommer ha en ganska bra fest, kanske inleds den med orden: 

“It was Christmas Eve babe

In the drunk tank

An old man said to me, won't see another one…”

Vila i frid Shane och tack för alla minnen!

För att de som inte är helt bekanta med herr MacGowans dryckesvanor så ger jag er här ett litet smakprov (vågar ni testa någon av hans specialare?):

Saxat ur Popbitch, 30/11-2023 (Shanes dödsdag):

>> Unhappy hour <<

En flytande hyllning till Shane

Det känns passande att höja ett glas till minne av Shane MacGowan, en av musikvärldens mest legendariska lash-hounds* - men vad ska man välja att hälla i glaset då? En av hans gamla drickarpolare berättade nyligen för oss om några av Shanes favoriter.

* Dry Vermouth: “Något som var standard att hälla i sig var torr vermouth - trippelmått med ett glas is på sidan.”

 

* Guinness och Barley Wine**: “Inte särskilt trevligt, men dödligt. Och väldigt värmande under en vinterkväll.”

* Hooch svarta vinbär och vodka: “I ett pintglas (det var banjospelaren Toms favorit).” 

* B'n'B: För ett tag sedan berättade vi att Shane en gång hängde med en Popbitch-läsare i en ölträdgård under en glödhet sommardag då han drack en hel pint Baileys. Tydligen var det inte bara Baileys, han tog även några shots med brandy, därav smeknamnet “B’n’B” - Baileys and Brandy. 

Om du inte kan bestämma dig för vilken av dessa du ska välja behöver du inte oroa dig. Du behöver inte välja. Shane brukade vanligtvis ha “tre eller fyra olika drinkar uppställda framför sig och sedan dricka det han var mest sugen på för tillfället.”  

* Lash-hound - en person som kan konsumera otroliga kvantiteter alkohol när som helst på dygnet och som konstant vill göra just det.

** Barley wine:https://sv.wikipedia.org/wiki/Barley_wine

Popbitch 8/12:

>> En runda till <<

Några sista favoriter

IB skriver:

“Några tillägg till er genomgång av vad Shane brukade pimpla i sig. Min man brukade jobba på en pub i Hackney (distrikt i östra London) som en gång i tiden frekventerades av Shane MacGowan. Tydligen beställde han en pint Cinzano.”

MH skriver:

“Shane drack på mitt lokala skithål i N4 (postnummerområde i London) några gånger på 00-talet. Hans runda då var ett par B’n’B:s (Baileys och brandy; fyra shots av varje per glas) med en chaser* i form av en pint Cinzano Bianco.”

AH skriver:

“Enligt Here Comes Everybody, en (väldigt bra) biografi av Pogues-dragspelaren James Fearnley, brukade Shane MacGowan i sina unga år dricka något som kallades en “Black Zombie”. Vad var då det? Dubbla mått gin, dubbla mått vodka, dubbla mått rom, dubbla mått tequila och två shots pastis (fransk aperitif). Över detta häller man sedan en flaska Coca-Cola.”

*Chaser - en mild dryck som konsumeras efter att man druckit starksprit. Starkspriten dricks vanligtvis i ett svep, som vodka eller whisky. Vanliga chasers inkluderar öl, juice, läsk eller sodavatten som dricks för att hjälpa till att spola bort eftersmaken av starkspriten.

SKÄMS DANMARK!

Nej, jag pratar inte om danska handbollsdamernas tunga 27-26-förlust mot Japan i handbolls-VM i torsdags (7/12). En förlust som Ekstrabladet beskriver som: “DET ÄR PINSAMT ATT SE!” Och BT fyller på med: “DET GJORDE ONT ATT SE!”

Nej, jag pratar om lagförslaget i danska Folketinget som skickades in i somras, röstades igenom med siffrorna 94-77 i torsdags (7/12) och börjar gälla på torsdag (14/12).

Det handlar såklart om förbudet mot offentliga bränningar av religiösa skrifter. Jag ska försöka att fatta mig kort. Personligen anser jag att vi i Sverige har mycket att lära av Frankrike när det gäller religion. Religion är något personligt, man utövar det privat och det ska inte ha någon som helst bäring på hur ett samhälle styrs. Vill man tro på en gud så är det fritt fram att göra det, men det är en relation mellan den enskilda personen och gud. Det är ingenting som ska prackas på någon annan människa, för religionsfriheten innebär även friheten att slippa religionen.

Tyvärr fungerar det inte så och hur man än ser på det så är religionen på många sätt en maktfaktor och all form av makt ska kunna analyseras, undersökas, diskuteras, kritiseras och ja, även hånas och förlöjligas. Man kan tycka vad man vill om att koranen har eldats utanför moskéer och i förorter där det bor många muslimer. Men våra grundlagar väger alltid tyngre än enskilda personers känslor, det är dessutom dessa lagar som gör det möjligt för andra trosuppfattningar än kristendomen att existera här. 

För mig är det självklart att man i protest mot något ska kunna elda en bok, det är en kraftfull och symbolisk handling. Föreställ er att en iransk kvinna i Danmark vill protestera mot kvinnoförtrycket i Iran, då kan det väl vara utmärkt att elda upp den bok som hennes plågoandar grundar sitt förtryck på. Nu är inte det möjligt i Danmark, längre.

När det eldades som mest i somras så saknade jag en väl underbyggd kritik mot koranen. De som gjorde det hade gärna fått komma med bra argument och förklaringar till varför hen anser att det är en skitbok. Nu blev det mest att elda för eldandets skull och själva poängen försvann. Hade jag haft samma inställning om det hade handlat om någon annan religiös skrift? Absolut, 100 procent! 

När det började pratas om det här lagförslaget i somras trodde jag inte det var sant, men det var det. Sen trodde jag att det skulle falla under hösten, men icke och f r o m nästa torsdag finns det alltså hädelselagar i vårt grannland Danmark. Jag kan riktigt se de religiösa ledarna i demokratiska länder som  Afghanistan, Pakistan, Saudiarabien, Iran o s v och hur de myser och applåderar det här beslutet av Danmark. Nu ser de att det går att använda religionen till att skrämma länder, vad blir nästa krav?

KOMMER SVARET PÅ ÄGARFRÅGAN INNAN JUL?

Tro mig, jag är så trött på allt bladder om ägarfrågan kring United. Det kommer nya uppgifter hela tiden, så blir det tyst ett tag och sen sätter maskineriet igång igen. Det senaste som gäller är att Qatar har dragit sig ur och Jim “the Rat” Ratcliffe kommer köpa 25% av Glazer-asens aktier för överpriset £1,3 miljarder (17,07 miljarder kr).

Samtidigt har shejken inte gått ut officiellt och sagt att han har lämnat förhandlingsbordet. Dessutom har media sagt vid minst två tillfällen att “nästa vecka” kommer affären med “the Rat” att slutföras, utan att det sedan har skett. Så om ni frågar mig så har jag inte en aning om vad som kommer hända och jag orkar inte längre bry mig särskilt mycket heller.

Men under eftermiddagen i torsdags (7/12) började det mumlas på det absolut bästa stället när det gäller inside information om United. Snacket då gick ut på att “the Rat” just då var på plats på Old Trafford.

Det visade sig att det inte var han i egen hög person, men hans närmaste män, något som bl a Oliver Kay och David Ornstein på The Athletic senare bekräftade då de skrev:

“Sir Dave Brailsford och Jean-Claude Blanc från INEOS träffade i torsdags exekutiva direktörer på Old Trafford då sir Jim Ratcliffes köp av en 25 procentig andel i klubben kommer allt närmare.

 

Brailsford, director of sport på INEOS, och Blanc, som lämnade en exekutiv roll i Paris Saint-Germain för att istället leda hela INEOS Sports portfolio, förväntas bli väldigt involverade i förnyandet av Uniteds fotbollsoperationer så fort Ratcliffes minoritetsandel är säkrad.

 

Uniteds fotbollsdirector, John Murtough, och tillfällige vd, Patrick Stewart, närvarade från klubbens sida för att träffa duon.

 

Brailsford var prestationsdirector för British Cycling, medan Blanc har varit vd för Juventus och sedan marknadsexekutiv för PSG innan han anslöt till INEOS i december förra året.

 

 

Torsdagens möte representerade ett signifikativt steg framåt i processen som en del av ett faktaletande uppdrag där det förväntas att den 25 procentiga investeringen kommer bekräftas innan jul.”

JULFESTTIDER…

Förr om åren var julperioden något som många managers i England fruktade. Det var ju då spelarna skulle koppla av och släppa lös på julfester som ofta förvandlades till rena fylleslag med allehanda griserier på dagordningen.

Det existerar fortfarande, men inte i samma utsträckning som för 15-20 år sedan, dessutom har de väl blivit skickligare på att använda mer privata festlokaler.

På söndag (10/12) ska Uniteds personal (inklusive spelarna) ha en julsamling på Carrington, då är även deras familjer och ungar inkluderade. Jag har därför svårt att se att det skulle spåra ur, då…

Men spelarna kommer säkert vara sugna på en rejäl “supa-och-knulla”-föreställning. Vanligtvis arrangeras dessa inne i stan, veckan före jul.

Slänger man ett öga på spelschemat så måste det bli efter besöket på Anfield.

Sön 17/12: Liverpool (B), 17:30

Lör 23/12: West Ham (B), 13:30

Det betyder måndag eller tisdag 18-19/12, möjligtvis söndag kväll efter matchen. Med tanke på förra säsongens resultat där och att jag har väldigt svårt att se oss ens stånka fram ett kryss så kan jag redan se rubrikerna. Tänk er att vi åker på ännu en rejäl pungspark av sopdykarna, för att sedan hamna på förstasidorna med en rejäl julFEST!

Jag har inga höga tankar om majoriteten av de som idag kallar sig Manchester United-spelare och ser det som fullt möjligt att de kan tänka sig att rättfärdiga det ovanstående scenariot. Baka sedan in Ten Gaals krig med vissa delar av engelsk media och ni kan förstå att pennor, och knivar, kommer vässas på de olika redaktionerna.

JAG TROR ATT SANCHO KOMMER ÖVERLEVA JULEN…

Man kan tycka vad man vill om fallet Jadon Sancho. Jag håller med Ten Gaal om att spelaren har varit pissbedrövlig för oss. Sen kan man ha åsikter om hur det hela har skötts av båda parter.

Hursomhelst, lördagen den 26:e augusti i år kom han in från bänken och ersatte Martial i den 60:e minuten i hemmamatchen mot Nottingham Forest. Helgen efter åkte vi ner till norra London och torskade mot Arsenal. Då fanns inte engelsmannen med i matchtruppen överhuvudtaget och den skallige holländaren kom med sin förklaring om att Sancho visat dålig disciplin på Carrington.

Sedan dess har spelaren varit petad från alla våra matchtrupper och får sköta sin träning på egen hand. Matchen mot Arsenal spelades den 3:e september och imorgon (10/12) är det 14 veckor sedan petningen.

Sancho har under den här tiden tränat med full lön, d v s £350,000 (4,59 miljoner kr) i veckan (!!). En snabb multiplicering av 14 x 350k ger £4,9 miljoner, d v s 64,3 miljoner kr! Jo, jag tror att Jadon Sancho kommer att överleva även den här julen rent ekonomiskt…

VÅR SKALLIGE HOLLÄNDARE v MEDIA

Det var kanske inte det smartaste draget av “Skalle-Per” att förklara krig mot delar av engelsk media innan matchen mot Chelsea. Luckhurst (Manchester Evening News), Mirror, Sky och ESPN blev alltså avstängda efter att ha skrivit saker som United hade velat se innan det presenterades. Med tanke på hur engelsk fotbollsmedia jobbar så lär Ten Gaal sätta igång och skaffa några tunga vinster omedelbart, för om nyhetsbevakningen hittills har stört honom lär han behöva söka skydd i ett skåp och låsa om sig framöver efter detta.

Ta även med i beräkningarna att det hela skedde dagen efter det att rättighetsinnehavaren Sky, en av de portade, signerat ett nytt Premier League-kontrakt.

Vidare ryktas det om att det är Beckhams f d PR-höjdare Caroline McAteer som ligger bakom de senaste Ten Gaal v Spelarna-berättelserna som vi har kunnat läsa om. Hon driver det här företaget, som har Varane listat som en klient:

https://thesportsprcompany.com/clients/

Det har inte bekräftats, men det sägs att Trashford precis har skrivit på för henne också.

Ten Gaal har ju tidigare den här säsongen planterat berättelser i engelsk media om att hans familj är så rik att han inte behöver hålla på och besvära sig med någon agent. Detta såklart för att minska trycket efter skriverierna om att “Skalle-Per” har ett osunt förhållande till agentvärlden där han försöker få över spelare till sin favoritagent Kees Vos.

På det ämnet har jag läst en del grejor om just detta och vår talang Dan Gore som jag hoppas inte stämmer. Om Gore inom den närmaste framtiden blir utlånad får vi dessvärre anta att det tyvärr är sant.

Tack och lov så har det börjat röra på sig inom media gällande detta och The Times jobbar tydligen på att få ihop en artikel om det. Och för bara två veckor sedan hade Sam Wallace på The Daily Telegraph en text om Kees Vos och Sports Entertainment Group och att deras saftiga provision skulle ha begränsat Stefan de Vrijs lön i Inter Milan.

Om det nu visar sig att holländarna håller på med en massa skit runt Dan Gore så kan det vara värt att påminna träskoknullarna om att Gores familj har extremt goda känningar inom Manchesters gängvärld… 

Avslutningsvis (för den här gången) gällande “Skalle-Per” så tittade jag tidigare på Ten Gaals presskonferens (inför Chelsea-matchen). Jävlar anamma, det var smärtsamt att se och höra! Han tjatade på om hur mycket vi har utvecklats, våra excellenta insatser borta mot Everton och Galatasaray, hur “man kan se” att spelarna fortfarande spelar för honom och att vi var med i matchen hela vägen till slutsignalen i Newcastle (vilken match såg du då, Erik?!). Jag fattar att han måste sätta ett positivt spinn på saker och ting, om inte annat för att rädda ansiktet, men han såg bara ut som en riktig aningslös kuk med vanföreställningar. Det var så pinsamt. Jag minns när vi brukade driva oss vimmelkantiga med Rodgers när han var i Liverpool, nu har vi Ten Hag som presenterar liknande skit.

 

Det blev en riktig Halloween-vecka för United. Två förnedrande 0-3-förluster, först mot City hemma i ligan och sen mot Newcastle hemma i Ligacupen. Det som gör mig så förbannad är att City inte ens behöver ta i nämnvärt mycket för att förnedra oss på planen. Vidare så har vi dessutom spelat bort en av få realistiska chanser till en pokal i och med uttåget mot Newcastle. Det hela följdes upp med en skön men långt ifrån övertygande vinst borta mot Fulham. Men sen var de skrattande pumporna och spökena tillbaka i Köpenhamn igen och jag har oerhört svårt att se hur vi ska kunna besegra Galatasaray borta och (ett redan slutspelssäkrat) Bayern München hemma. Misslyckas vi med det så har vi inte ens ett CL-slutspel att se fram emot till våren och då kan missnöjet på läktarna börja puttra igen…

Det är många som har frågat mig om jag tror att Erik ten Hag sitter löst och det tror jag att han gör. Men så länge ägarfrågan inte är löst är det såklart svårt att sparka en relativt nytillträdd manager. Nu skriver ju vissa tunga journalister att en lösning är nära på den fronten (läs mer här under), men jag litar inte på någon (förutom Red Issue) i den här frågan. Efter pinsamheterna mot City, Newcastle och Köpenhamn, samt rapporterna om spelare som inte lyssnar på Skalle-Per, så kan han självklart inte känna sig säker. Men å andra sidan har vi kanske den just nu bäst tajmade matchen han skulle kunna be om: Luton, hemma! Vi kan absolut förlora den och då kommer många knivar att vässas och riktas åt holländarens håll, men t o m jag tror att vi ska kunna stappla oss till en vinst där. Sen väntar landslagsuppehåll och förmodligen en hel del mediafokus på ägarfrågan. Men säg att resultaten efter landskamperna går emot, vilket de mycket väl kan göra, och CL-sagan dödas för gott för den här säsongen, ja då kan det gå snabbt. Den stora frågan är väl bara vem som ska ersätta honom? Vem kan få liv i dessa förbannade dönickar?

FÖRSÄLJNINGEN AV UNITED ZZZZZzzzz….

Idag (fredag 10/11) släppte BBC följande nyhet:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2023/11/10/11804633-man-united-en-overenskommelse-for-sir-jim-ratcliffes-andel-ar-nara/

Den är skriven av Simon Stone och han får ändå räknas som en av de seriösa journalisterna och han har ganska bra koll på vissa saker i United. Men hittills är det inte mycket som har stämt när det gäller medias rapporter om en eventuell försäljning. För bara någon månad sen så var det klart att Ratcliffe skulle köpa 25% av klubben och leda fotbollssidan av dess operationer. Det hela skulle bara bekräftas på ett styrelsemöte den 26/10. Har det hänt? Nej. I samma veva rapporterades det även om att den andra budgivaren, shejk Jassim från Qatar, hade dragit sig ur. Det kan han mycket väl ha gjort, men det har ännu inte bekräftats via någon officiell kanal. Med andra ord kan det hela ännu en gång handla om taktik från de olika sidorna och att ingenting alls är klart. Men vi får väl se. På måndag begravs Bobby Charlton, då lär det inte komma några andra stora nyheter från klubben, men Stone menar ju att det bör ske stora rörelser under det här landslagsuppehållet. Så sent som igår (torsdag 9/11) hade det inte kommit någon annonsering från NY-börsen, vilket betyder att ingen faktisk överenskommelse är uppnådd.

Vi får väl se. Det enda jag vet är att jag är fruktansvärt trött på hela skiten och mitt hat mot skadedjuren som utgör familjen Glazer brinner om möjligt ännu hetare nu än tidigare.

Om jag ska säga någonting mer om hela övertagningsgrejen så luktar det ännu en briefing från Ineos för mig. 

Det hela går helt enkelt inte ihop. Själva tidslinjen är skrattretande, för i september hävdade Ineos att det varit “ingen kontakt” på flera månader, men två veckor senare hade de alltså spenderat miljoner på att lämna in ett “nytt förslag”. Om det inte är så att Ineos styrs av en annan part och bara agerar marionettdocka åt någon skum böghatare i Saudiarabien, det går inte att utesluta.

Hur och varför kan familjen Glazer annars vara så säkra på någon nära förestående uppgång? Hur kan Ratman vara så övertygad om att United är värt den pinsamma prislappen och pissa bort så mycket tid på en mindre förlustaffär vid sidan av, när han har en vinstdrivande affärsverksamhet för flera miljarder pund att driva?

STORT GRATTIS TILL EN VÄLDIGT PIGG 91-ÅRING!

Jag syftar såklart på svensk klubbhockeys stolthet: Bollklubben från Karlstad - Färjestad BK! Idag (10/11) fyller vi 91 år och snacka om att det är en pigg och fräsch 91-åring vi pratar om.

Det är ett nöje att följa Färjestad och det är verkligen jättekul att supporterkulturen i Karlstad har utvecklats så väldigt bra och positivt. Hockeypublik är i vanliga fall inte min kopp te, men jag lyfter mer än gärna på min imaginära hatt för ståplatskortsidan i Kaffeborgen. Varierade sånger, bra tifon och härligt drag. Extra kul också att det arrangeras resor till en del bortamatcher.

I sista matchen innan landslagsuppehållet tog vi ju över Scandinavium fullständigt. T o m reportrarna var imponerade och jag förstår inte hur korkade Roger m fl kan hylla stämningen som hemmafansen i Scandinavium sägs skapa som något unikt, vi pissar ju på den 7 dagar i veckan. Det hade självklart varit suveränt att lämna sillknullarstaden med tre poäng, jag tycker vi var värda minst två pinnar, men det är väldigt tajta matcher mot dem och efter den här säsongsinledningen kan jag inte klaga.

En annan sak jag gillar med FBK är att i Richard Wallin har vi en gubbe som är en vinnare. Efter möten med kung Mitell och co så identifierar de vad vi behöver, så går de ut och fixar det. Sen utvecklar, slipar och förbättrar tränarna de nya spelarna. Man kan säga att professionaliteten runt laget och glädjen jag känner när jag ser FBK är den exakta motsatsen mot United. De Röda är fruktansvärt misskötta, många hänger kvar där för sanslösa löner utan att leva upp till dem och spelet kan få vem som helst att längta efter ännu en praktfylla (för att glömma eländet).

En annan skillnad är att det numera är ganska skönt med landslagsuppehåll i fotbollen, det blir så att säga en paus från besvikelserna United regelbundet serverar. Med Färjestad är det tvärtom och jag längtar redan till nästa vecka då SHL-spelet (och CHL-slutspelet) drar igång igen.

Lämnar sista ordet om BK i det här inlägget till bombfällaren Magnus “Nygga” Nygren efter den grönvita invasionen i Scandinavium:

Reporter: “Ett sista ord om vårt bortafölje idag, hur var det att höra, hördes det gott där nere på isen eller?”

Nygren: “Ja, det var bara de man hörde, men det är ju som vanligt här höll jag på att säga, så att… De var bäst idag, våra fans, de var helt överlägsna. Det var grymt, det var mäktigt. Stort tack alla som kom, jag hoppas vi gör om det, igen.”

 

Färjestads imponerande klack i biblioteket Scandinavium.

UNITED (PÅ PLANEN)

• FCK: Ja, vad fan ska jag säga? Under mina 35 år som United-fan kan jag inte minnas att jag någonsin har tyckt så illa om en spelartrupp som jag gör nu. Visst, förut har man ju kunnat ogilla någon eller några av våra spelare, men nu är det lättare att plocka fram dem som man faktiskt gillar. Rasmus Højlund har inte varit här länge, men han måste ju undra var fan han har hamnat?!

Jag var jätteglad för honom och den fina starten han fick i Köpenhamn i onsdags och även om han kanske är lite begränsad så ska man veta att killen försöker. Sen tycker jag att vi använder honom helt fel och det ligger på managern, men det är oväsentligt, för jag är inte Uniteds manager. Hursomhelst, t o m när vi ledde med 2-0 och hade ganska bra kontroll på händelserna så funderade jag på hur vi skulle kunna skjuta oss själva i foten och tappa allt. Mycket riktigt, det var precis vad som hände och visst, man blir förbannad, men det har gått så långt att jag blir inte längre förvånad.

• Fulham: Jag blev glad när lagen släpptes och Rashford inte fanns med i matchtruppen. Jag vet att han avskrevs som skadad, men jag är ganska säker på att det var Ten Hag som visade sitt missnöje med den temperamentsfulla mattantens uppträdande efter ännu ett katastrofalt derby. Det lilla pusslet var liksom ganska lätt att lägga:

Snyggt och brutalt av Skalle-Per att låta surskallen resa med till London och sedan peta honom. Holländaren undvek frågor om honom genom att hoppa över pressträffen innan Newcastle-matchen. Istället svarade han i fredags: “Ja, jag är medveten om det. Jag pratade med honom om det. Det är oacceptabelt. Jag sa det till honom, han bad om ursäkt och det är allt. För oss är det ett internt ärende.”

Tråkigt att det krävdes en ursäkt i form av nattklubbsbesöket för att få honom att göra det, men det var ändå ett iskallt och riktigt vackert agerande. Fint avslut att sedan på matchdagen säga att han är skadad.

I övrigt har jag inte mycket att säga om matchen mot Fulham. Ingenting förvånar mig längre och det är bara att konstatera att omstarten vår klubb skulle behöva är gigantisk, för vi är verkligen genomruttna hela vägen från styrelserummet och in i omklädningsrummet. Det är så många fel på så många nivåer att datorn inte har tillräckligt med minne för mig att rada upp all skit. Men, det är alltid glädjande när United vinner, inte minst när vinsten säkras sent i matchen, det är något speciellt med det som alltid glädjer mig.

Kul att se Pellistri göra ytterligare ett piggt inhopp och han var verkligen delaktig i segern. Jag vet inte om den unga uruguayanen knullar Ten Hags fru eller börjar varje morgon på Carrington med att skita i Skalle-Pers gröt, men något allvarligt fel måste han göra. För mig skulle han vara given i startelvan och han skulle verkligen få chansen, inte minst på bekostnad av kukhuvudet Antony. Pellistri är en av få spelare som jag uppskattar i dagens United-lag och jag hoppas att han får sin chans på riktigt, innan han tröttnar på cirkusen och ser sig om efter något annat.

KEANE, EKONOMI, CARRAGHER (YOU SCOUSE BASTARD!) OCH VÅRT GIGANTISKA SLÖSERI…

• Keane: Det kan inte ha undgått någon som läser min skit att jag är ett stort fan av Roy Keane. Både fotbollsspelaren och numera studioexperten. Han är otroligt saknad i laget, men man får tänka som genierna på Red Issue: Var inte ledsen för att han inte spelar längre, gläds istället över att du fick se honom på toppen av sin karriär, i Uniteds tröja!

Dessvärre har vi idag en kapten som förmodligen är så långt ifrån Keane som man överhuvudtaget kan komma. Ja, jag menar dig, Bruno Fernandes. Jag kommer troligen aldrig att kunna förlåta portugisens insats på Anfield förra säsongen. Och jag kommer aldrig att förstå en manager som såg den prestationen och sedan utnämner honom till ny permanent kapten, aldrig!

Precis som så många gånger förr kan jag bara nicka instämmande till det Keane sa efter derbyförnedringen mot City

• Ekonomi: Strax innan derbyt släppte United sina ekonomiska siffror och det är ingen munter läsning. Fotbollens ekonomiguru Kieran Maguire lade ut det hela i sin iskalla, nakna sanning på X (tidigare Twitter):

 

Kieran Maguire @KieranMaguire

Manchester Uniteds fullständiga räkenskaper ute och de visar att klubben är skyldiga £317 809 000 (4,29 miljarder kr) i uppdelade transferavgifter.

 

Sedan den 30 juni i år har Manchester United lånat £50m (675 miljoner kr) den 3 juli, £50m (675 miljoner kr) den 3 augusti och £60m (811 miljoner kr) den 10 oktober. Det gör att den totala bruttoskulden nu ligger på £773 miljoner (10,4 miljarder kr).

• Carragher: Fredagen innan derbyt skrev Jamie Carragher om United i hans kolumn i The Daily Telegraph och jag kan, helt ärligt, inte argumentera emot något som scouse-avskummet skrev:

http://beansontoast.bloggplatsen.se/2023/10/29/11802857-manchester-united-ar-troga-och-gar-baklanges-det-ar-dags-att-ifragasatta-erik-ten-hag-nu/

• Det gigantiska slöseriet: Men när jag läste texten snubblade jag på påståendet om att Skalle-Per har plockat in 16 spelare! Det kan ju inte stämma, tänkte jag. Sagt och gjort, jag var ju tvungen att kolla upp det hela och jo… det stämde.

Han har alltså köpt åtta spelare och lånat/plockat in på fri transfer ytterligare åtta spelare. Det är alltså en hel startelva och fem avbytare, till en total kostnad av 5,33 miljarder kr!

Här har ni hela listan samt pengarna vi har pungat ut. Fast med tanke på Maguires tweet tidigare så har vi ju inte betalat klart de redovisade summorna för någon spelare, men det är fortfarande pengar som ska ut. 5,33 miljarder på nya spelare och då fanns innan holländarens ankomst självutnämnda “stjärnor” som Varane, Shaw, Bruno, Sancho, Rashford och Maguire redan att tillgå. Det får en att undra hur många miljarder till som måste spenderas för att vi ska bli en seriös titelutmanare igen…

Antony €95m

Casemiro €70,65m

Lisandro Martínez €57,37m

Tyrell Malacia €15m

Wout Weghorst (lån) €2,96m

Martin Dúbravka (lån) €2,3m

Christian Eriksen fri transfer

Marcel Sabitzer lån

Jack Butland lån

Rasmus Højlund €75m

Mason Mount €64,2m

André Onana €50,2m

Sofyan Amrabat (lån) €10m

Jonny Evans fri transfer

Altay Bayindir €5m

Sergio Reguilón lån

€447,68m (= £390,52m = 5,33 miljarder kr)

AV: Simon Stone, BBC Sport, fredag 10 november, 11:00 (svensk tid)

 

 

 

Sir Jim Ratcliffes avtal för att bli en minoritetsaktieägare i Manchester United förväntas bli klart under den här månadens landslagsuppehåll, möjligen så tidigt som nästa vecka.

 

 

Det förväntas att Ratcliifes Ineos Group kommer att betala runt £1,25 miljarder (16,6 miljarder kr) för att köpa 25%.

 

 

Uniteds ägare, Glazer-familjen, meddelade den 22 november 2022 att de övervägde att sälja klubben. 

 

 

Ineos och den qatariska bankmannen shejk Jassim bin Hamad Al Thani lade båda bud på runt £5 miljarder (66,6 miljarder kr).

 

 

Men ingen av de två budgivarna var villiga att möta Glazer-familjens värdering och det är välkänt att de två bröderna Joel och Avram Glazer inte vill sälja.

 

 

Shejk Jassim drog sig ur processen förra månaden och påstod att hans sista bud, som tros ha legat på dubbelt så mycket som värderingen av United på börsen, som är $3,2 miljarder (35,1 miljarder kr), inte nådde upp till Glazer-familjens krav.

 

 

Ratcliffe hade då redan ändrat sin initiala plan på att köpa upp Glazer-familjens 69% aktieinnehav. 

 

 

Men det var först när han reducerade det innehavet, till vad som sägs ligga på 25%, som potentialen för en överenskommelse ökade.

 

 

Det står inte helt klart hur strukturen på affären kommer se ut, eller huruvida det kommer att finnas specifika datum för när Ratcliffe kan öka sitt aktieinnehav. Det sägs att ungefär £245m (3,26  miljarder kr) i tillagda medel kommer göras tillgängliga av Ratcliffe för infrastrukturarbete relaterat till arenan.

 

 

Nyckelfrågor kvarstår

Samtidigt som man har förväntat sig den här utvecklingen och det har spekulerats om ett datum ganska länge, så kommer nyckelelementen inte att bli kända förrän den officiella annonseringen kommer.

 

 

Den största punkten på den agendan är vilken roll Ratcliffe kommer att spela, hur interaktionen med Glazer-familjen kommer fungera och vilken process som väntar för att Ineos-chefen ska kunna utöka sin andel i klubben.

 

 

Ratcliffes affärshistoria handlar inte om en man som släpper fram andra, faktum är att det snarare är tvärtom. Han har folk runt sig som har en omfattande kunskap om miljön inom elitidrotten, men Glazer-familjen har drivit klubben på ett sätt som passar dem. De tar inga snabba och ogenomtänkta beslut och ofta är processen långsam under dem.

 

 

Så, för att ta ett exempel, vad händer i januari med Jadon Sancho? En tillgång köpt för £74m (986 miljoner kr) som för tillfället är utfryst från A-lagstruppen utan någon synbart slut på hans dispyt med managern Erik ten Hag i sikte. Med tanke på hans lön kommer t o m en flytt på lån i januari att involvera något slags ekonomiskt bidrag från Old Trafford. Vem bestämmer till vilken grad det kan ske?

 

 

Kommer Ratcliffe bekräfta varifrån hans ekonomiska insats kommer - och kommer han att spendera mer på arenan? £245m (3,26  miljarder kr) är inte tillräckligt för alla förändringar som behöver göras.

 

 

En kort historia om det moderna Iran… aktivisten för mänskliga rättigheter Shiva Nazarahari i Inuti Iran - upproret mot mullorna. Fotograf: Majed Neisi/BBC/Passion Pictures

 

 

AV: Rebecca Nicholson, The Guardian, fredag 30 juni, 2023

Den här rörande dokumentären använder smartphone-filmer för att visa det häpnadsväckande modet hos unga demonstranter som gav sina liv i kampen mot en brutal regim. Den är outsägligt kraftfull.

Inside the Iranian Uprising (den engelska titeln) gömmer en fråga i sin titel. Hur kan det vara möjligt att ta sig in i en totalitär regim, mitt i brutala tillslag mot demonstranter, aktivister och journalister, för att berätta vad som har hänt under de senaste nio månaderna i Iran?

Den inleds med ett mäktigt montage av den sortens klipp som läggs upp på sociala medier hela tiden, över hela världen, där man ser tonåringar på en strand, på ett bröllop, i ett kök där de blåser bubblor eller där de ses simma, sjunga, dansa. Samtliga dessa unga människor är döda. Då BBC inte får arbeta inne i Iran har de istället samlat in filmklipp som till största delen har filmats av unga iranier med deras smartphones. Sedan har public service-företaget arbetat med aktivister och människor i exil för att verifiera mer än 100 timmars klipp. På det här sättet försöker de att sätta ihop en bild av vad som hände efter det att den 22 år gamla Mahsa Amini dog i polisförvar, vilket ledde till massdemonstrationer över hela landet.

I september 2022 anklagades Amini för att inte bära sin hijab ordentligt och greps. Polisen påstår att hon dog efter en hjärtattack under tiden i förvar hos dem; men de flesta tror att hon misshandlades till döds. Protester mot “moralpolisen” och regimen inleddes utanför sjukhuset då hon låg i koma och snabbt spred det sig över hela landet. Särskilt unga kvinnor gav sig ut på gatorna och skanderade “kvinnor, liv, frihet” och brände deras hijabs.

Bilderna här visas i mobiltelefonformade rutor på skärmen. Isolerade är dessa klipp (och ibland fotografier) korta och berättar specifika historier. Många av dem har dykt upp på sociala medier och spridits över internet, som t ex bilden och klippet på en medvetslös Amini på sjukhuset, och på hennes sörjande släktingar när de fick reda på att hon hade dött - taget av en journalist som hade smugit sig in på sjukhuset och som nu sitter i fängelse, med hot om att bli avrättad hängande över sig. Man får även se rester av filmmaterialet med 16-åriga Nika Shahkarami vid demonstrationer i Teheran, filmat samma dag som hon inte kom hem. Man får se skolbarn som skanderar slagord, skriver graffiti på en vägg och jagar bort regeringsrepresentanter. Dessutom visas en lärare som hotar att anmäla sina elever till specialstyrkorna och få de gripna.

Det finns en obeskrivlig kraft i att man lägger ihop dessa fragment och låter dem berätta en mer fulländad historia. Det är skräckinjagande, upprivande och en vittnesbörd om det otroliga modet hos de som vågade protestera och hos de som filmade det. Vi får se vad som händer en kvinna då hon filmar myndigheterna när de skjuter mot demonstranter på gatorna; det är förskräckligt tydligt att dokumentation av säkerhetsstyrkornas agerande kan få dödliga konsekvenser.

Berättelsen berättas i tre kapitel. Först får vi se upproret och de omedelbara händelserna efter Aminis död. Sedan följer regeringens blodiga tillslag mot demonstrationerna. Ytterligare två unga kvinnor ställs i centrum. Shahkaramis sista rörelser förs samman av digitala fragment. YouTube-filmerna med 16-åriga Sarina Esmailzadeh, de handlar först om smink, mat och musik, sedan om politik och frihet, har blivit ett minnesmärke. I båda fallen säger myndigheterna att tjejerna föll från höga byggnader. Ögonvittnen säger att Esmailzadeh misshandlades till döds av polisbatonger.

Kapitel tre går vidare till hemliga polisbyggnader och tortyren de i polisförvar fått genomlida. En man pratar om hur han torterats och våldtagits under tiden han var häktad. Han tror att yngre män utsattes för sexuella övergrepp för att “bryta ner dem”. Man får se slagsmål på gatorna, obeväpnade demonstranter bakom provisoriska barrikader, ställda mot AK-47:or, prickskyttar och annat. Regimen säger att den gjorde tillslag mot “separatistiska terroristgrupper” och beskyllde USA och Israel för att ha “arrangerat kravallerna”.

Upproret har spelats upp på internet och filmen tämjer skurarna av information och pressar in dem i en sammanhängande tidslinje. Den är bara en timme lång men lyckas med att ge en kort historia om det moderna Iran, samt prata med aktivister i exil, släktingar till dem som har fått lida av moralpolisens handlingar och individer som har genomlidit fruktansvärda “straff” efter att ha demonstrerat. 

Det är svårt att se den här filmen. Det är obehagligt att se klipp med sådant våld och sådan brutalitet. Det är förödande att se familjer som sörjer sina unga älskade. Den slutar med att återvända bilderna på unga människor som sjunger, ler och dansar, innan deras liv togs ifrån dem. Den här stadiga dokumentären är en kraftfull, outplånlig berättelse om - och vittnesbörd till - deras mod och övertygelse.

 

I fredags (1/9-2023) presenterade den danska regeringen inför parlamentet ett lagförslag som syftar till att återupprätta brottet hädelse. Den som åtar sig att vanhelga religiösa texter eller föremål kommer ådra sig höga böter och upp till två års fängelse. Detta beslut utlöste en stor nationell debatt i Danmark, men även i Norge och Sverige. Charlie beslutade i samarbete med flera skandinaviska tidningar och media att lansera en vädjan för att uppmärksamma medborgare som är fästa vid demokratiska värderingar och yttrandefrihet om farorna med en sådan lag. Detta är inte bara de skandinaviska ländernas sak. Danmark är också Europa. Att vi bestämmer oss för att återinföra ett medeltida brott där berör oss alla.

Den 1 september presenterade den danska regeringen ett utkast till lagförslag för parlamentet som syftar till att "förbjuda olämplig behandling av föremål som har en viktig religiös betydelse för ett religiöst samfund." Om denna lag antas kommer hädelsebrottet, som Danmark upphävde 2017, att återinföras. 

Den danska regeringen hoppas på detta sätt få ett slut på spänningarna efter de offentliga bränningarna av koranen som har ägt rum de senaste veckorna i Köpenhamn och Stockholm.

Den nya texten planeras att tas in i kapitel XII i brottsbalken, som handlar om rikets säkerhet.

Detta beslut är oerhört allvarligt, eftersom det legitimerar föreställningen om hädelse, öppnar dörren för alla former av censur och går emot allt som intellektuella, konstnärer och politiska ledare har kämpat för i Europa i två århundraden, i vetskap om hur man kan befria det offentliga livet från ledning av religioner och deras dogmer, för att alla ska kunna utöva sin samvets- och yttrandefrihet.

Peter Hummelgaard, dansk justitieminister, kallade bränningen av koranen "en i grunden föraktfull och osympatisk handling". Denna bedömning, baserad på så subjektiva kriterier som känslor ("föraktfull och osympatisk"), är ett prejudikat som tillåter all censur.

Vilken blir nästa lag som den danska regeringen antar när andra grupper av individer i morgon kräver att de ska sluta uttrycka åsikter som de anser vara "föraktfulla och osympatiska"?

Denna omständighetslag är egentligen avsedd att undvika den grundläggande frågan som ställs av dessa bokbränningar: varför känner folk ett behov av att offentligt bränna en religiös bok som koranen? Fegt låtsas den danska regeringen inte förstå innebörden av dessa handlingar. Om koraner har bränts kan det vara av fel anledningar, men det kan också vara av goda skäl: att protestera mot totalitära regimer som de som finns i Iran eller Afghanistan, som använder denna religiösa bok för att terrorisera ett helt folk och förtrycka sina motståndare. Iranska kvinnor som vägrar att bära slöja gör sig skyldiga till hädelse. Afghanska kvinnor förföljs av talibanerna bara för att de vill gå i skolan. Genom att anta denna lag blir den danska regeringen medbrottsling till dessa tyranniska och mordiska regimer, vars makt helt vilar på total underkastelse till koranen.

Genom att anta denna lag blir den danska regeringen både allierad och tjänare till de iranska och talibanska regimerna.

I en demokrati kommer sannolikt alla former av makt att bestridas, hånas och förlöjligas av den offentliga debatten.

Med denna lag går den danska regeringen med på att dela sin legitimitet med gud och dess självutnämnda företrädare.

Med denna lag ifrågasätts själva hörnstenen i våra moderna demokratier.

Charlie Hebdo

Första undertecknarna: Charlie Hebdo (FR), Dagen (NO), Document (NO), Lofot-tidene (NO), Hamar Arbeiderblad (NO), Nettavisen (NO), Rogalands Avis (NO), Shuddhashar Free Voice (NO), Subjekt (NO), Universitetsavisa (NO).

Följande tidningar och medier publicerade också uppropet: Altinget Norway (NO), Altinget Sweden (SE), Altinget Denmark (DK), Grimstad Adressetidende (NO), NRK (NO), Politiken (DK), Weekendavisen (DK).

 

Sedan Marouane Fellainis ankomst 2013 har Manchester United genererat runt £6,5 miljarder (90 miljarder kr) i intäkter och endast lite mer än £1 miljard (13,89 miljarder kr) har nettospenderats på spelare. Fotograf: Guardian Design Manchester United

 

 

 

AV: Barney Ronay, The Guardian, lördag 2 september, 2023

En kvardröjande oförmåga att fylla gigantiska hål i lagets hjärta summerar klubben under Glazer-familjen, då tröghet, oreda och håglöshet framhärdar.

Manchester Uniteds officiella Twitter-konto sparkade igång sitt flöde i måndags morse med en tystlåten, blygsam bedömning av den kommande veckan, beskriven genom en dimma av robotisk storföretagsoptimism som “sju spännande dagar”. Må du leva i spännande tider. Fast kanske inte, för alla inblandade som följer detta storslagna, knarrande, väsande spökskepp genom entropin av den sena Glazer-åldern, lika spännande som detta.

För United har veckan redan involverat de två utlovade cuplottningarna och den delade digitala panikattacken från ännu en transfer deadline day. Den kommer nu avslutas med vad klubbens administration helt rätt beskrev som “en enorm #PL-match tidigt på säsongen” på the Emirates Stadium på söndag eftermiddag, ett möte med Arsenal som redan känns oproportionerligt angeläget med tanke på de välbekanta tjuten genom väggen, gnisslet från kistlocket, känslan av zombifierad olycklighet som är under omrörning.

Old Traffords sanningsministerium förbisåg en eller två andra signifikanta kalenderhändelser den här helgen. Söndagen kommer också utgöra den första möjligheten, åtta dagar efter den senaste, till ännu en massprotest mot klubbens ägarskap, den här gången bland det mer militanta bortaföljet.

Vinglingen in i september bjuder också på två signifikanta årsdagar. Vi är inte riktigt framme vid den första årsdagen för då klubben lades ut till försäljning än, öppningsakten i en övertagningssaga som har börjat likna en oändligt långsamt brinnande norsk minimalistisk film, ett övertagande med allting förutom ett faktiskt övertagande i sitt centrum.

Men i den här månaden får vi se 20-årsdagen av då Malcolm Glazer informerade börsen om att han hade aktier i klubben. Mindre traumatiskt, men ändå en del av samma fortsatta berättelse så innebär datumet, på dagen, för söndagens match 10 år sedan Uniteds första transfer deadline day efter Ferguson. Den är märkt av midnattsfångsten av Marouane Fellaini, då stämplad som en mittfältsersättare för (står det här) Paul Scholes och den enda nya spelaren att anlända under den viktiga sommaren. 

Medan Manchester Citys nationalstatsprojekt lade i en högre växel, medan Arsenal märkte deras nya egna gryning genom att köpa Mesut Özil, då han fortfarande var Mesut Özil, skickade United ut en marscherande David Moyes i strid med en baguette i sin hand.

Det är åtminstone en plan som klubben har hållit fast vid under de efterföljande åren. Fellaini hade varit tillgänglig billigare (såklart) tidigare i fönstret, men det slutade med att han sparkades in genom saloondörrarna för ett panikköpspris, fotbollens motsvarighet till att köpa blommor på en bensinmack på Alla hjärtans dag.

Och så skapades ett mönster av non sequitur*-rekrytering, av mening varvat med slöseri, av perioder av försiktiga framsteg, som den nuvarande under Erik ten Hag, underskuren av en känsla av fundamental sammandragning, en institution som alltid kommer till korta.

*Non sequitur- latin för “det följer inte”. Inom komiken innebär detta att en talare säger en fras som inte har något som helst att göra med tidigare fraser, för att därigenom skapa en absurd humoristisk effekt. Se även Goddag yxskaft. Inom logiken syftar non sequitur på ett argument vars slutsats inte följer från premisserna. Slutsatsen kan vara sann eller falsk, men premisserna är inte själva tillräckliga för att garantera slutsatsens sanning. Exempel: "eftersom människor är däggdjur, är däggdjur människor".

Då septembers årsdag rullar in förtjänar dessa senaste 10 år att räknas upp, kvitton återhämtas, följsamma underhuggare spolas fram i ljuset. För det har verkligen varit den mest extraordinära slöseriåldern.

Några grundläggande siffror: sedan Fellainis ankomst har Manchester United genererat omkring £6,5 miljarder (90 miljarder kr) i intäkter. Lite mer än £1 miljard (13,89 miljarder kr) har nettospenderats på spelare. Sju av de 10 dyraste spelarköpen i klubbens historia finns för tillfället i förstalagstruppen.

Men på något sätt är slutresultatet ändå tröghet, oreda och håglöshet. Under hela det årtiondet av utgifter och sammandragningar har United vunnit en Europa League och tre inhemska cuper. Den totala skulden är uppe på £1 miljard (13,89 miljarder kr). Lönenotan är enorm, oförmågan att göra sig av med spelare kronisk. Anthony Martial gjorde sitt 300:e framträdande för klubben förra veckan, tre år efter det att han senast registrerade en brytning under en förstalagsmatch.

Den enda konstanten på spelarsidan är en sjuklig kvalitet, en ekande slapphet i lagets hjärta, i klubben, hela operationen. Det är konstigt hur ofta analyserna av Uniteds misslyckanden på planen har centrerats kring oförmågan att fylla det gigantiska hålet i hjärtat av mittfältet, en grundläggande brist på motståndskraft och moral som känns som ett lag som hittat sin egna performativa taktiska metafor.

Glazer-familjen har, såklart, varit nyckelarkitekten bakom denna smärtans teater. Men det vore inkorrekt att kalla familjen Glazer dåliga ägare på sina egna villkor. Så fort du accepterar att det här handlar om den brända jordens extrahering av resurser, maximal avkastning för minimal investering, så ser man att Glazer-familjens ägarskap har varit enormt effektivt när det gäller att nå deras mål.

En tillgång köpt för £800m (11,14 miljarder kr) 2005 är nu till salu för en prislapp på £5 miljarder (69,6 miljarder kr). Ytterligare £1 miljard (13,89 miljarder kr) av Uniteds egna intäkter har gått till att betala räntorna på köpet, en sällsynt bedrift av ekonomisk självlevitering. Styrelsen har betalat sig själv åtminstone £130m (1,8 miljarder kr) sedan 2005. Aktieägare har räfsat ut mellan £150m och £200m (2,08 miljarder kr - 2,78 miljarder kr). Detta har varit en hisnande fokuserad akt av kontantslussning, strikt endast i en riktning, helt opåverkad av några större bekymmer. Behöver en ny center i toppklass? Betala mig. Arenan faller sönder? Betala mig. 

För supportrarna som ser pengar spenderas på laget, men bara sporadiskt och utan omtanke, har det funnits en tendens att göra stjärnspelarna till syndabockar, som om de antar att det ligger på dem att rätta till det här toxiska kärlet, något som har blivit fallet även för dagens skuldmagnet Brun Fernandes, helt bisarrt framlyft som en del av problemet under de senaste veckorna, när sanningen är den att han helt enkelt är Uniteds bästa spelare.

Mer uppseendeväckande då regimen nu äntrar sina mer inaktiva dagar är den grundläggande bristen på tydlig spetskompetens bland underhuggarna och de som tilldelats platser för att sköta det hela. Richard Arnold, dagens vd, har varit i klubben i 15 år, en marknadsföringskille som fått sin karriär tack vare Glazer-familjen. Hans mest notabla senaste prestation är klåperiet med Mason Greenwood-affären, något han skötte så dåligt att United nu har spenderat det senaste året med att behålla en spelare så skamfilad att t o m Saudiarabien har bestämt att han kanske inte är helt rätt man för varumärket.

Fotbollsdirectorn, John Murtough, anställd med noll erfarenhet av något som ens liknar den här rollen, har visat sig vara ännu sämre än hans företrädare. Det är ändå en skaplig prestation när den företrädaren var Ed Woodward.

Murtoughs senaste arv till eftervärlden inkluderar att han lät Alessia Russo lämna klubben gratis, han ledde dessutom det komiska mellanspelet Ronaldo 2.0, samt Rangnick-debaclet, blandade med för dyra, av klubben hyllade nyförvärv. Dessutom ger han intrycket av att vara en modig fisk utan vatten som djärvt lär sig jobbet, utan just den viktiga biten att faktiskt lära sig något.

Det finns såklart väldigt få saker som man inte kan få att glänsa med lite framgång. Tio år efter Fellaini är Rasmus Højlund den här sommarens stora hopp, och han kan nu t o m vara tillräckligt frisk för att faktiskt kunna spela för första gången i matchen mot Arsenal.

Tre poäng skulle placera United på en hälsosam position i ligan trots all deras Weltschmerz tidigt under säsongen. Och utan någon självklar lösning i sikte ser det ut som att den där bekanta känslan av förbryllning, vaghet och olöst berättelse nu kommer att driva vidare härifrån. Välkommen till Manchester United 2023, en plats med smygande upprätthållen status quo, där man slår ihjäl tid innan vad som än händer härnäst till sist kör igång med att hända härnäst.